Feminismen bör inte vara, och är inte, med undantag för några opportunistiska hobbyfeminister, en fanclub för alla kvinnor, oavsett hur dessa kvinnor beter sig. Istället bör den vara, och är, en rörelse som vill förändra förhållanden mellan könen. Denna förändring kommer att förbättra situationen för kvinnorna, men inte nödvändigtvis på männens bekostnad.
Som det nu är har vi ett mycket asymmetriskt förhållande mellan män och kvinnor, vilket jag tror skadar båda parter. Många män (även om det börjar förändras) har t ex, till följd av de samhälleliga normerna, dålig kontakt med sina barn. Om vi kunde göra konsrollerna svagare så skulle detta kunna ändras. Således skulle även männen få det bättre.
Hur som helst så är "feminism" en något olycklig term då vissa tolkar den som att feminister ("kvinnoister") stöder alla kvinnor oavsett vad de gör, som man hejar på ett fotbollslag. Så är inte fallet. De flesta feminister är t ex inga större fans av Thatcher. Vad feminismen istället bör handla om, och vad den alltså till större delen handlar om, är att förändra könsrollerna.
Feminism
Moderator: Moderatorgruppen
Povertister...Den var rätt bra faktiskt. Har du kommit på den termen själv?
Ett intressant fenomen är följande: många kvinnliga forskare i samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen ägnar sig åt feministisk forskning. Trots att denna forskning fått ett uppsving på senare år ligger den lite i periferin, vilket inte alls är konstigt - naturligtvis är det större att studera samhället i sin helhet än att studera förhållandena mellan män och kvinnor. Detta gör att de kvinnliga forskarna fortsätter att vara ganska perifera figurer. På så vis kan man nästan säga att feministforskningen i sig för att kvinnorna fortsätter att vara i skymundan.
Med detta vill jag inte säga att man ska sluta med feministisk forskning, men att det är viktigt att det finns många kvinnor som sysslar med icke-feministisk forskning. På så vis kan kvinnorna få en viktigare och mer naturlig roll inom forskningen.
Sen är det dessvärre så med feminismen som alla andra moderiktningar inom vetenskapen, att den drar till sig diverse löst folk som inte är särskilt duktiga men som ser sin chans att rida på vågen. Det finns mycket väldigt bra grejer inom denna riktning, men tyvärr också lite för mycket skit.
En bra artikel som rör förhållanden mellan könen, olika etniska grupper (främst svarta/vita i USA) och positiv särbehandling är Racism, Sexism and Preferential Treatment: An Approach to the Topics av Richard Wasserstrom i antologin Contemporary Political Philosophy (innehåller 38 huvudsakligen läsvärda artiklar, kanske något för er bokklubb). Mycket tänkvärd.
Ett intressant fenomen är följande: många kvinnliga forskare i samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnen ägnar sig åt feministisk forskning. Trots att denna forskning fått ett uppsving på senare år ligger den lite i periferin, vilket inte alls är konstigt - naturligtvis är det större att studera samhället i sin helhet än att studera förhållandena mellan män och kvinnor. Detta gör att de kvinnliga forskarna fortsätter att vara ganska perifera figurer. På så vis kan man nästan säga att feministforskningen i sig för att kvinnorna fortsätter att vara i skymundan.
Med detta vill jag inte säga att man ska sluta med feministisk forskning, men att det är viktigt att det finns många kvinnor som sysslar med icke-feministisk forskning. På så vis kan kvinnorna få en viktigare och mer naturlig roll inom forskningen.
Sen är det dessvärre så med feminismen som alla andra moderiktningar inom vetenskapen, att den drar till sig diverse löst folk som inte är särskilt duktiga men som ser sin chans att rida på vågen. Det finns mycket väldigt bra grejer inom denna riktning, men tyvärr också lite för mycket skit.
En bra artikel som rör förhållanden mellan könen, olika etniska grupper (främst svarta/vita i USA) och positiv särbehandling är Racism, Sexism and Preferential Treatment: An Approach to the Topics av Richard Wasserstrom i antologin Contemporary Political Philosophy (innehåller 38 huvudsakligen läsvärda artiklar, kanske något för er bokklubb). Mycket tänkvärd.
hovnarr skrev:Hear, hear! Jag instämmer till fullo. Egentligen borde jämlikhet (mellan könen) kunna innefattas av humanismen. Feminism som term tycker jag snarare befäster problemet än hjälper det.
Jag identifierar mig också som humanist snarare än som feminist men använder mig ibland av analysverktyg lånade från feminismen.
Dock tycker jag inte att det är så konstigt om en del humanister som har jämställdhetsfrågor som specialområde och arbetar uteslutande med just dem kallar sig feminister eller något liknande för att kunna identifiera varandra. Skulle det inte vara konstigt om alla som sysslar med kemi skulle sluta kalla sig kemister och bara kallade sig naturvetare istället?
Att feministerna ska kalla sig humanister tycker jag är en dålig lösning eftersom en del humanister säkert ogillar kollektivismen hos några av feministerna. Dessa humanister skulle nog inte tycka om ifall deras beteckning "humanism" blev stulen.
De socialistiskt inspirerade feministerna vill säkert inte heller kalla sig nåt annat utan är nog nöjda.
Sedan kanske man möjligen kan finna en ny benämning för de humanistiska feministerna men jag har inget bra förslag tyvärr.
Vänligen
Camilla, eufemist
Stefan skrev:Povertister...Den var rätt bra faktiskt. Har du kommit på den termen själv?
Jo, den kom över mig som en nysning.
Camilla skrev:Dock tycker jag inte att det är så konstigt om en del humanister som har jämställdhetsfrågor som specialområde och arbetar uteslutande med just dem kallar sig feminister eller något liknande för att kunna identifiera varandra. Skulle det inte vara konstigt om alla som sysslar med kemi skulle sluta kalla sig kemister och bara kallade sig naturvetare istället?
Jo, det skulle onekligen vara konstigt och skapa oreda. Vad jag menar är att humanister som har jämställdhetsfrågor som specialområde bör kalla sig något annat än feminister. Min analogi med "povertist" ovan försöker antyda att man med en sådan term per automatik säger "vi är underlägsna men vi ska kämpa för att komma upp oss". Det är olyckligt. En könsneutral term som "ekvilist" eller liknande skulle bättre beskriva just "jämställdhetsfrågor", eller "ekvisexist" för jämställdhet mellan könen. Men vad betyder sexist idag? Terminologin är ju alldeles bakvänd.
Kallar man dem feminister skulle man precis lika gärna kunna kalla dem maskulinister, om vi allvarligt menar att det är jämlikhet för bägge könen vi talar om. Eller jag vet, varför inte kalla män som jobbar med jämställdhet för maskulinister och kvinnor för feminister. Det lär minska klyftan och hjälpa till att sudda ut de fixa könsrollerna...
Camilla skrev:De socialistiskt inspirerade feministerna vill säkert inte heller kalla sig nåt annat utan är nog nöjda.
Nöjda med att kalla gruppen för något som förvärrar det problem som gruppen vill kämpa mot? Nöjda med att förstöra för andra som gärna skulle se att tjafsandet upphörde så att vi kunde gå vidare arbeta på ett seriöst sätt för att kunna leva jämlikt? De är inte ett dugg bättre än den fetmagade cigarrkultur de påstår sig kämpa emot.
Tore skrev:Självklart finns det många orättvisor i världen, men de flesta av dessa är i första hand klassfrågor och inte könsfrågor. Genom att försöka göra dem till könsfrågor tar man fokus från det verkliga problemet och skapar motsättningar mellan grupper som egentligen borde arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål.
Du gör här en kraftig underskattning av de orättvisor som finns mot kvinnor. Särskilt i många, men inte alla, länder i tredje världen.
I Afghanistan tvingas många kvinnor klä sig i heltäckande burkor. I Pakistan riskerar många kvinnor att få syra slängd i ansiktet. I bland annat 28 afrikanska länder tillämpas könsstympning på flickor. I Indien och Malaysia är våldtäkt lagligt inom äktenskapet. Massor av världens kvinnor misshandlas av sina män o.s.v. o.s.v.
De saker jag tagit upp här är enligt min mening värre än ekonomiska skillnader mellan olika klasser. Att vara en rik kvinna är på många håll i världen sämre än att vara en fattig man.
Samtidigt tror jag att en del av lösningen på dessa länders övriga problem kan vara att man tar tag i just orättvisorna mellan könen. Befria kvinnorna så ska du nog se att ekonomin blir bättre också på samma gång.
Vänligen
Camilla
Feminismen - Min definition
Inledningsvis vill jag säga att jag har läst samtliga inlägg i den här tråden och jag skulle som ny medlem vilja tilldela er alla en eloge för er fina språkmotorik och hövliga manér, som båda kan vara svåra att komma över på samtliga andra svenska forum jag har besökt.
Till saken. En konkret och universell definition av feminist kanske inte var vad som efterfrågades av trådstartaren men för att besvara ifrån min egen synvinkel är det kanske också bäst att jag delger mitt perspektiv.
Feminismen har naturligtvis, precis som alla andra ismer, utvecklats genom tiden och ordet har skiftat i betydelse. Ärligt skrivet så är jag föga insatt i den klassiska kvinnokampen på tidigt nittiotal och framåt. Mitt litterära omfång av starka feministförfattare under den epoken är starkt begränsad men jag tror att den bild jag har idag är relativt omfattande.
Jag är inte feminist och det av många anledningar. Mitt största problem med att beteckna mig som en ligger i ordets alltför spridda mening. Jag är övertygad om att kvinnor är strukturellt underordnade männen på vissa områden men jag är inte säker på att det alltid är skiljt ifrån ofrånkomliga och instinktiva könsroller. Det viktiga för mig i samhället är att varje människa oavsett kön ska ha samma möjligheter till lön, utbildning, sjukvård och att samtliga rätter och skyldigheter ska utgå direkt ifrån stat och kommun till individen, inte till specifikt män eller kvinnor. Med detta menar jag att jag ställer mig kraftigt frågande till bl.a. Kvotering då det i praktiken motverkar jämställdhet (även om vissa av er kanske vill hävda att det sker en långsiktig förändring av samhällsstruktureringen av könen vilket även jag tror). Den problematiken som jag finner störande i nutida feminism är radikala feministers framträdande roll i media och deras taffliga tillvägagångssätt i kampen för kvinnliga rättigheter. Rollen som präglas av dubbelmoral och mansförakt.
Uttal som detta skrämmer mig men är ganska vanliga:
”Det är dags att gå från jämställdhet till feminism.” /Gudrun Schyman
Att kvotera för att jämna ut statistik visar tydligt på ett ointresse för att lösa grundläggande problem och istället skapa mer orättvisa för att ”jämna ut” och det kan aldrig rent principellt vara rätt att i jämställdhetens namn särbehandla någon på grund av kön, oavsett bakomliggande tankar. Det senaste exemplet där feminismen upprör mig en aning är G. Schymans förslag om kollektiv bestraffning (eller ekonomiskt ansvar som hon kallar det) och den idiotiska idén om ”mansskatt”. Som Jan Guillou uttryckte det:
"Pröva bara ordet kärringskatt. Säg det högt en gång för dig själv, så förstår du."
Detta leder mig in på frågan om vad radikala feminister verkligen skapar för förutsättningar och på vilket sätt de påverkar den resterande andelen feminister. Jag, som man, blir inte glad i feminismen när jag får höra hat och förakt uttryckt emot mig och det betvivlar jag sannerligen att bolagsägare och direktörer heller blir. Positiv särbehandling ger inget bra intryck när man samtidigt säger sig arbeta för jämställdhet. Bilden av den klumpiga och hatfyllda feminismen stjälper snarare än hjälper övriga kvinnor då det skapar en ilska och irritation hos de män som dels inte förstår retoriken omkring struktursystematiken och naturligtvis också bland övriga män. Ingen vill bli hatad, föraktad eller mindre priviligerad och framför allt inte på grund av sitt kön i kampen för jämställdhet. Min slutsats är att dagens feminism irriterar de som besitter makten att förändra och det är en urusel taktik.
I slutändan undrar man, måste 50% av alla naturvetare vara kvinnor och är det likaså ett måste att 50% av alla florister är män?
Det är ju främst efterfrågan efter yrkesmän som styr deras löner. Låt därför folk välja själva vad de vill studera till och låt oss välja yrke utan att få delta i statistiktävlingen.
Till saken. En konkret och universell definition av feminist kanske inte var vad som efterfrågades av trådstartaren men för att besvara ifrån min egen synvinkel är det kanske också bäst att jag delger mitt perspektiv.
Feminismen har naturligtvis, precis som alla andra ismer, utvecklats genom tiden och ordet har skiftat i betydelse. Ärligt skrivet så är jag föga insatt i den klassiska kvinnokampen på tidigt nittiotal och framåt. Mitt litterära omfång av starka feministförfattare under den epoken är starkt begränsad men jag tror att den bild jag har idag är relativt omfattande.
Jag är inte feminist och det av många anledningar. Mitt största problem med att beteckna mig som en ligger i ordets alltför spridda mening. Jag är övertygad om att kvinnor är strukturellt underordnade männen på vissa områden men jag är inte säker på att det alltid är skiljt ifrån ofrånkomliga och instinktiva könsroller. Det viktiga för mig i samhället är att varje människa oavsett kön ska ha samma möjligheter till lön, utbildning, sjukvård och att samtliga rätter och skyldigheter ska utgå direkt ifrån stat och kommun till individen, inte till specifikt män eller kvinnor. Med detta menar jag att jag ställer mig kraftigt frågande till bl.a. Kvotering då det i praktiken motverkar jämställdhet (även om vissa av er kanske vill hävda att det sker en långsiktig förändring av samhällsstruktureringen av könen vilket även jag tror). Den problematiken som jag finner störande i nutida feminism är radikala feministers framträdande roll i media och deras taffliga tillvägagångssätt i kampen för kvinnliga rättigheter. Rollen som präglas av dubbelmoral och mansförakt.
Uttal som detta skrämmer mig men är ganska vanliga:
”Det är dags att gå från jämställdhet till feminism.” /Gudrun Schyman
Att kvotera för att jämna ut statistik visar tydligt på ett ointresse för att lösa grundläggande problem och istället skapa mer orättvisa för att ”jämna ut” och det kan aldrig rent principellt vara rätt att i jämställdhetens namn särbehandla någon på grund av kön, oavsett bakomliggande tankar. Det senaste exemplet där feminismen upprör mig en aning är G. Schymans förslag om kollektiv bestraffning (eller ekonomiskt ansvar som hon kallar det) och den idiotiska idén om ”mansskatt”. Som Jan Guillou uttryckte det:
"Pröva bara ordet kärringskatt. Säg det högt en gång för dig själv, så förstår du."
Detta leder mig in på frågan om vad radikala feminister verkligen skapar för förutsättningar och på vilket sätt de påverkar den resterande andelen feminister. Jag, som man, blir inte glad i feminismen när jag får höra hat och förakt uttryckt emot mig och det betvivlar jag sannerligen att bolagsägare och direktörer heller blir. Positiv särbehandling ger inget bra intryck när man samtidigt säger sig arbeta för jämställdhet. Bilden av den klumpiga och hatfyllda feminismen stjälper snarare än hjälper övriga kvinnor då det skapar en ilska och irritation hos de män som dels inte förstår retoriken omkring struktursystematiken och naturligtvis också bland övriga män. Ingen vill bli hatad, föraktad eller mindre priviligerad och framför allt inte på grund av sitt kön i kampen för jämställdhet. Min slutsats är att dagens feminism irriterar de som besitter makten att förändra och det är en urusel taktik.
I slutändan undrar man, måste 50% av alla naturvetare vara kvinnor och är det likaså ett måste att 50% av alla florister är män?
Det är ju främst efterfrågan efter yrkesmän som styr deras löner. Låt därför folk välja själva vad de vill studera till och låt oss välja yrke utan att få delta i statistiktävlingen.
Tack själv för ett trevligt och tydligt första inlägg nordq. Hoppas du ska trivas här på forumet och delge oss vad du tänker på.
Att enbart titta på procentsatsen är att helt missa poängen. Man stirrar sig blind på att mäta och glömmer helt vad det är man mäter. Synen på kvinnan som mindre värd än mannen är vad som behöver ändras, och det åstadkommer man inte genom att låta kvinnor likna män i största möjliga utsträckning. Problemet är att floristen ses som mindre värd än naturvetaren.
Om man inte ser floristen eller naturvetaren som mer värd än den andra, då spelar procentsatsen ingen roll. Tanken bakom att det behövs fler kvinnor i bolagsstyrelserna verkar bygga på att det först och främst skulle vara eftersträvansvärt att sitta i en bolagsstyrelse, i andra hand exklusivt (inte för vem som helst) och först i tredje hand svårare för kvinnor än för män att komma dit. De flesta latrintömmarna i Bagdad är män, men det är ingen som skriker för det. Det tror jag beror på att de första två premisserna saknas. Det förefaller inte folk eftersträvansvärt att vara latrintömmare, och det kräver inga särskilda kvalifikationer.
Om inte floristen, naturvetaren, styrelseledamoten eller latrintömmaren ses som mer värd än den andra, då spelar könsfördelningen ingen roll. Men det kräver ett ödmjukt och vördnadsfullt angreppssätt. Och det, i sin tur, kräver mod. Om alla människor är lika mycket värda, då har könsskillnaden främst betydelse för erotiken - inte människosynen.
§
nordq skrev:I slutändan undrar man, måste 50% av alla naturvetare vara kvinnor och är det likaså ett måste att 50% av alla florister är män?
Att enbart titta på procentsatsen är att helt missa poängen. Man stirrar sig blind på att mäta och glömmer helt vad det är man mäter. Synen på kvinnan som mindre värd än mannen är vad som behöver ändras, och det åstadkommer man inte genom att låta kvinnor likna män i största möjliga utsträckning. Problemet är att floristen ses som mindre värd än naturvetaren.
Om man inte ser floristen eller naturvetaren som mer värd än den andra, då spelar procentsatsen ingen roll. Tanken bakom att det behövs fler kvinnor i bolagsstyrelserna verkar bygga på att det först och främst skulle vara eftersträvansvärt att sitta i en bolagsstyrelse, i andra hand exklusivt (inte för vem som helst) och först i tredje hand svårare för kvinnor än för män att komma dit. De flesta latrintömmarna i Bagdad är män, men det är ingen som skriker för det. Det tror jag beror på att de första två premisserna saknas. Det förefaller inte folk eftersträvansvärt att vara latrintömmare, och det kräver inga särskilda kvalifikationer.
Om inte floristen, naturvetaren, styrelseledamoten eller latrintömmaren ses som mer värd än den andra, då spelar könsfördelningen ingen roll. Men det kräver ett ödmjukt och vördnadsfullt angreppssätt. Och det, i sin tur, kräver mod. Om alla människor är lika mycket värda, då har könsskillnaden främst betydelse för erotiken - inte människosynen.
§
hovnarr skrev:Tack själv för ett trevligt och tydligt första inlägg nordq. Hoppas du ska trivas här på forumet och delge oss vad du tänker på.nordq skrev:I slutändan undrar man, måste 50% av alla naturvetare vara kvinnor och är det likaså ett måste att 50% av alla florister är män?
Att enbart titta på procentsatsen är att helt missa poängen. Man stirrar sig blind på att mäta och glömmer helt vad det är man mäter. Synen på kvinnan som mindre värd än mannen är vad som behöver ändras, och det åstadkommer man inte genom att låta kvinnor likna män i största möjliga utsträckning. Problemet är att floristen ses som mindre värd än naturvetaren.
Om man inte ser floristen eller naturvetaren som mer värd än den andra, då spelar procentsatsen ingen roll. Tanken bakom att det behövs fler kvinnor i bolagsstyrelserna verkar bygga på att det först och främst skulle vara eftersträvansvärt att sitta i en bolagsstyrelse, i andra hand exklusivt (inte för vem som helst) och först i tredje hand svårare för kvinnor än för män att komma dit. De flesta latrintömmarna i Bagdad är män, men det är ingen som skriker för det. Det tror jag beror på att de första två premisserna saknas. Det förefaller inte folk eftersträvansvärt att vara latrintömmare, och det kräver inga särskilda kvalifikationer.
Om inte floristen, naturvetaren, styrelseledamoten eller latrintömmaren ses som mer värd än den andra, då spelar könsfördelningen ingen roll. Men det kräver ett ödmjukt och vördnadsfullt angreppssätt. Och det, i sin tur, kräver mod. Om alla människor är lika mycket värda, då har könsskillnaden främst betydelse för erotiken - inte människosynen.
§
Njaaaa - jag uppfattar det som att idén om representation i beslutande organ i vilket fall inte enbart handlar om att sådana poster skulle vara åtrådda utan snarare för att de är betydelsefulla och att det blir ett problem om de som beslutar rekryteras inom en viss grupp. Det kan ju gälla kulturell bakgrund o ålder likväl som kön. Tanken bygger ju då egentligen på att vi är olika eller åtminstone har olika erfarenheter. En kvinna som levt i en rent manlig värld och haft markservice osv är då inte någon större "vinst". Men det är klart att det också handlar om möjlighet att avancera och vara med och bestämma för dem som nu vill det. Men de där positionerna brukar inte vara så eftertraktade när det kommer till kritan.
I övrigt håller jag med dig. Det handlar om värderingar och strukturer, inte procent. Procenten skull väl i så fall vara ett medel och inte ett mål (typ om det blir fler manliga sjukvårdbiträden och förslollärare då kommer dessa arbeten att värderas på ett annat sätt).
Var det här någon skrev om lönesättning? Och argumenterade att de låga lönerna inom traditionella kvinnoyrken beror på att kvinnoyrken främst finns inom offentlig sektor? Nå man kan ju jämföra INOM den offentliga sketorn och tex sophämtare med sjukvårdsbiträden.
Den betydelsefullhet du nämnar Fann tror jag i mycket är en papperstiger. På ett sätt kan man kanske säga att människor i en ledande befattning, låt säga en koncernchef, har mer makt än exempelvis en trädgårdsmästare, och på ett annat sätt kan säga att raka motsatsen gäller. Man kan också säga att den som har mer makt är mer betydelsefull i sin yrkesutövning, men det känns också som en grov abstraktion.
Skenet av en högre betydelsefullhet gör Posten, Befattningen eller Titeln till något eftersträvansvärt. Det får en också att tro att man skulle behöva mera kompetens, mer kvalitativ kompetens på något sätt, för att vara koncernchef än trädgårdsmästare. Det skapar exklusiviteten. Sen kan säkert många tycka (jag själv inkluderad) att ledande befattningar inte förefaller så attraktiva trots allt, men det är ändå lätt att förstå varför de kan verka lockande.
Jag är inte säker på att jag förstår. Tanken bakom vilka som bör sitta i en ledande befattning, menar du? Du förespråkar då att en god ledningsgrupp är sammansatt av olika erfarenheter och/eller människor. Samtidigt tycker jag att det är tydligt att individer är mer olika sinsemellan än mellan könen. En ledningsgrupp med fem kvinnor behöver därför inte få en störe erfarenhetsdiversitet för att man byter ut en av dem mot en man. Men om "det kvinnliga" eller "det manliga", "det svarta", "det vita" eller "det akademiska" nu inte spelar någon roll, utan man ändå måste se till specialfallet, varför gör vi då så mycket väsen av allt?
Jag tror att det handlar mycket om den exklusiva papperstigern. Lite som sandlådan när man var liten, att man vill FÅ vara med och leka, hur fånig leken än tycks vara. Alla vill vara Stålmannen. Jag tycker visserligen att alla ska få vara med och leka, men att det är mycket intressantare att diskutera leken - i synnerhet om exklusiviteten är en del av den.
Vilket får mig att tänka på ett tänkvärt citat från den annars inte så tänkvärda filmen Kill Bill 2:
"Clark Kent is Superman's critique of the human race."
Skenet av en högre betydelsefullhet gör Posten, Befattningen eller Titeln till något eftersträvansvärt. Det får en också att tro att man skulle behöva mera kompetens, mer kvalitativ kompetens på något sätt, för att vara koncernchef än trädgårdsmästare. Det skapar exklusiviteten. Sen kan säkert många tycka (jag själv inkluderad) att ledande befattningar inte förefaller så attraktiva trots allt, men det är ändå lätt att förstå varför de kan verka lockande.
Fann skrev:Tanken bygger ju då egentligen på att vi är olika eller åtminstone har olika erfarenheter.
Jag är inte säker på att jag förstår. Tanken bakom vilka som bör sitta i en ledande befattning, menar du? Du förespråkar då att en god ledningsgrupp är sammansatt av olika erfarenheter och/eller människor. Samtidigt tycker jag att det är tydligt att individer är mer olika sinsemellan än mellan könen. En ledningsgrupp med fem kvinnor behöver därför inte få en störe erfarenhetsdiversitet för att man byter ut en av dem mot en man. Men om "det kvinnliga" eller "det manliga", "det svarta", "det vita" eller "det akademiska" nu inte spelar någon roll, utan man ändå måste se till specialfallet, varför gör vi då så mycket väsen av allt?
Jag tror att det handlar mycket om den exklusiva papperstigern. Lite som sandlådan när man var liten, att man vill FÅ vara med och leka, hur fånig leken än tycks vara. Alla vill vara Stålmannen. Jag tycker visserligen att alla ska få vara med och leka, men att det är mycket intressantare att diskutera leken - i synnerhet om exklusiviteten är en del av den.
Vilket får mig att tänka på ett tänkvärt citat från den annars inte så tänkvärda filmen Kill Bill 2:
"Clark Kent is Superman's critique of the human race."
Det jag talade om, Hovnarren, var de argument som ligger bakom diskussionen om snedvriden könsrepresentation inom politik och beslutsfattande instanser. Om de argumenten (som jag alltså uppfattar som baserade på representativitetstanken snarare än "rättvisa") inte håller eftersom den som sitter i riksdag, kommunfullmäktige eller i en bolagsstyrelse ändå bara är en marionett är väl en annan fråga?
Jo, det är nog en annan fråga. Jag har en viss förkärlek för att gå till roten, det fundamentala och ibland missa sakfrågan (eftersom den ändå skulle upphöra om en annan fråga hanterades först). Säkert är det representativitetstanken som ligger bakom. Men var kommer den ifrån? Man vill ju gärna tro att det är något annat än symmetridjävulen som gett upphov till den. Men visst, allt annat lika så är mångfald säkert av godo.
hovnarr skrev:Att enbart titta på procentsatsen är att helt missa poängen. Man stirrar sig blind på att mäta och glömmer helt vad det är man mäter. Synen på kvinnan som mindre värd än mannen är vad som behöver ändras, och det åstadkommer man inte genom att låta kvinnor likna män i största möjliga utsträckning. Problemet är att floristen ses som mindre värd än naturvetaren.
Visst vore det bra om skillnaderna i värdering av olika yrken minskade. Ändå tror jag att man riskerar att komma till en återvändsgränd vad gäller just jämställdheten om man inte ser upp med vad man gör och säger.
Ditt resonemang liknar mycket det man brukar få höra från särartsfeminister och konservativa män. Sådana som menar att visst är män och kvinnor lika mycket värda men att de har helt olika uppgifter. Att kvinnor ska hålla sig borta från politiken och istället baka kanelbullar och pjollra med spädbarn.
Det som främst behöver ändras för att just jämställdhet ska uppnås är inte att man uppvärderar traditionella kvinnoyrken (även om det också vore bra) utan snarare att man försvagar de könsroller som säger att män ska ha vissa yrken och kvinnor andra yrken eller stanna hemma. Däremot inte sagt att jag helt vill förinta könsrollerna.
Nåja, det kan nog finnas biologiska orsaker också till att många kvinnor väljer vissa yrken, men i vårt samhälle tror jag att anpassning till de socialt skapade könsrollerna samt en omfattande diskriminering är de dominerande orsakerna till den ojämna statistiken.
Vad jag vill uppnå är två saker. Det ena är att ingen diskriminering ska ske. Det andra är att könsrollerna blir mindre strikta så att människor får större frihet att välja sin egen livsstil och karriär. En kvinna ska kunna ta hand om barn eller bedriva politik eller båda, beroende på vad hon själv vill göra, utan att andra anklagar henne för att vara okvinnlig.
Vänligen
Camilla
P.S. Jag vet du egentligen inte tycker som särartsfeministerna eftersom du i andra inlägg sagt att du anser skillnaderna mellan individer inom könen vara större än de statistiska skillnaderna mellan könen.
..
Har inte så mycket att kommentera då det mesta som jag skulle sagt har redan har sagts 
Vill dock länka in denna krönika som handlar om feminismen och dess brist på jämnställdhet. Fin skriven tycker jag, tänkvärd och läsvärd
http://www.sourze.se/default.asp?itemId=10414811
Vill dock länka in denna krönika som handlar om feminismen och dess brist på jämnställdhet. Fin skriven tycker jag, tänkvärd och läsvärd
http://www.sourze.se/default.asp?itemId=10414811
Cogito ergo sum
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 24 och 0 gäster