Rising skrev:text.
Att Nordkorea var före Syd vet jag inte mycket om. Men förklaringen att Sovjet var före USA i rymden är ganska enkel: USA satsade på en typ av lätta motorer medan Sovjet redan från början satsade på tunga. När USA väl insåg sina motorers svaghet, löste man problemet och satte en man på månen. En annan kommentar här är nödvändig. Rymdprogrammet och kalla kriget var en konkurrens, där även levnadsstandarden i USA och Sovjet jämfördes officiellt mellan nationernas presidenter. Berömt är när en amrikan visar levnadsstandarden för en vanlig familj i USA inför Chrustjev som blev ganska sur över det han fick se. Men vilken konkurrens finns i statssocialism?
Du menar att hela samhället ska involveras i företags existens? Problemet här är den enorma mängden information att ta till sig. Jag tror inte att många i Sverige idag vet vilka näringar som varit statliga eller är det fortfarande. Gemene man är tvungen att kunna beräkna avkastning för olika produkter, lokalisering, processer, etc. Vem kan det? Vem kan ens vad kommunernas och landstingens socialtjänster och psykiatri beslutar om? Vad heter cheferna för Vattenfall, Socialstyrelsen, Försvarets materielverk? Privatkapitalismen och statliga industrier som vi sett dem är en delegering att låta kapitalister eller ombud besluta om sådant. Jag läste i en bok, har glömt vilken men har för mig att det var
Teori för en möjlig socialism, att en av statssocialismens stora svagheter är att det många socialister vill se, en
enorm gemenskap, inte alls uppstår.
Hanke jämför företag överlag.
Du skriver att du är beredd att produktionen kan komma att minska under en större socialisering. Kommer inte just de mindre rikare vara förlorarna på detta? Det låter inte särskilt troligt att alla medborgare i den nation det nu kan röra sätter sig ned i en vänskaplig diskussion där de demokratiskt och vänskapligt med kirurgisk precision, alltså en reform som utfaller i verkligheten exakt så man har planerat, lyckas dela in befolkningen i olika inkomstskikt. Än mindre var olika industrier ska ligga och vad de ska producera.
En anledning till att jag inte aner att statliga tjänster ska privatiseras hur som helst är att de kan vara avancerade. Socialtjänst och psykiatri är bra exempel på det. (Å andra sidan arbetade jag på statliga psykavdelningar i några år och är inte särskilt förvånad över att personer som upplever pykisk ohälsa inte anser sig få tillräcklig hjälp, och det har inte med pengar att göra.) Tjänster som post ser jag inga problem med att privatisera. Chefen för Federal Express höll en gång en redovisning över FedEx där han visade på en karta var i världen bolaget fanns. En åhörare upptäckte att det saknade statistik för Schweiz och han undrade hur det kom sig. Chefen svarade då: "Jo, du förstår, Schweiz är det enda land där posten fortfarande fungerar."
Hur gör du just nu? Sitter du och hämtar information från jordens alla hörn om problem som kan dyka upp i socialismen och hur man löser produktion och inkomster, eller menar du redan nu inför åhörare att man bör socialisera företagen?