Thomas Quick, skyldig eller inte?

[Algotezza]

Vad vore "den trygga borgerliga samhällsgemenskapen" utan "monster" att ta avstånd från? Och utan sina hjältar... Ibland kanske de båda rollerna kan sammanfalla på ett synergetiskt sätt... Hjältemonstret...

Quick - ett offer för dagens allmänna rättsröta - behovet av "snabba" lösningar (quick-fixes) -  och sin egen fantasi...?

funderar Algotezza

Avantgardet funderar också, men hänger inte riktigt med på alla dina quickheter.

Nice try!

Att hitta syndabockar att ta avstånd från så att resten av samhället mår bättre och känner större vi-känsla är ett gammalt väl beprövat trick. Ordet syndabock kommer från Bibeln. Man lät en gammal get "ta på sig" folkens synder och så offrade man den varpå folk kände sig befriade från sin synd. Hela Jesus-grejen är en upprepning av det tänkandet. Någon iklädes folkets synder och offras så renas folket. Folkhälsan förbättras.

Quick blev väl en sådan gestalt. Vad säger att Jesus hade högre status än Quick i folks ögon idag, när han, Jesus, offrades? Jesus fick hög status med tiden, blev en kyrkans maktfaktor. Samma sak händer kanske med Quick...? Visst, vad predikar Quick för lära? Men vad vet vi om vad den s.k. historiske Jesus predikade? Man spikade upp någon på ett kors och sedan blev han bärare av en lära andra funderat ut. Kanske... Vem vet säkert idag? Tidsavstånd skapar myter, legender, meningsbärande berättelser. Quick-evangeliet...

"Det hände sig i ett land i norr att folket behövde lyftas i anden. Då utsåg Försynen en helt vanlig mansperson att rena landet från dess mörka tänkande. Han berättade vitt och brett med yviga gester på ett överdrivet sätt om sina mörka illärgningar och folket och lagens representanter förfasades och trodde honom. Det kändes tryggt och skönt för alla att veta att de inte var som han och att han för evärderliga tider skulle hållas fängslad. Men Försynen lät det icke bli därvid. Den ville annat."

Med vänlig hälsning Algotezza

[Phileas Fogg]

Fingerade minnen inte mytoman.

så här ligger det bakom psykiatrin, bara så att ni vet, - Om man erkänner mord som aldrig har hänt, säger man att man är något man inte är, då tar de det på allvar.

Dvs. om jag, som aldrig har begått ett mord, skulle innanför utredningens väggar säga att jag är seriemördare. då skulle jag dömmas för att vara seriemördare.

varför det? för att det kallas nu förtiden BEHANDLINGSVÅRD. KRIMINALVÅRD. om jag säger att jag är seriemördare. då måste de behandla det inte STRAFFA det. Härav VÅRD.

så vad gör de vetande enas inom psykiatrins väggar. De fingerar minnen så att man ska komma ihåg saker man aldrig har gjort så att de kan behandla människor utifrån det.

Att behandla är efterallt deras YRKE.

[Avantgardet]

Hade helt missat Algots inlägg här. Delar helt den tolkningen.

Fast, Phileas, jag är lite fundersam på vad man ens menar med kriminalvård. Har aldrig riktigt begripit mig på det. I mitt eget fall har det rört sig om kontakt med en övervakare en gång i månaden typ, där hon frågade ut mig om min situation - som varje gång var lika bedrövlig men som hon tycktes strunta blankt i. Fick dock, efter påtryckningar från mitt eget håll, till slut kontakt med en lekmannaövervakare genom henne, och den lekmannaövervakaren står jag djupt i tacksamhetsskuld till. De kriminalvårdare jag haft att göra med, i övrigt, har mest agerat nåt slags fernissa, just för att kunna kalla verksamheten "vård", men någon vård, i vanlig bemärkelse, har det aldrig varit fråga om. Finns inget man kan kalla rehabilitering, och ingen som helst uppföljande verksamhet. De sätter ut tider och platser för en att infinna sig på, helt oavsett vilka omständigheterna är. Och missar man så kan man i värsta fall få problem därigenom. Bara en anmärkning. Jag är snarare benägen betrakta kriminalvården som ett straff post-straffet, som kan förfölja en i ytterligare några år.

[Phileas Fogg]

Han ska behandlas INTE straffas.

Då spelar det ingen roll om han är skyldig eller inte, till något brott dvs.