Metoder för minimerat skattetryck

Politiska ideologier, ekonomiska strategier och lagfrågor.

Moderator: Moderatorgruppen

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 03 jan 2011 14:36

BoS skrev:Marknadsekonomi och rättsordning är i grunden ett system för bästa resurshushållning, där penningflödet och de rättsliga konsekvenserna på olika val skall informera aktören om vilka alternativ som är de bästa sett ur ett vidare perspektiv.


Vart har du fått det där ifrån?

Det är alls inte fallet förutom som en ideologi inför politik. Rättsreglerna är stipulerade från makt inte nytta. Marknadsekonomin gör bara att slaget står om marknaden och inte produkterna, vilket tex reklamens utbredning tydligt visar.

Nej du får helt enkelt visa de facto och inte söka göra reda för hur något de re kan sägas följa av 'marknadsekonomi' och 'rättsordning'.

Sen vore jag väldigt intresserad av hur man kommer fram till det här vidare perspektivet och hur det relaterar till "bästa resurshushållning". För jag skulle snarare vilja påpeka att 'bästa resurshushållning' beror på 'vidare perspektiv'. Och är alltså bara en logisk konsekvens och därmed kontingent, och inget som egentligen leder oss i någon som helst mening om vi anför visdom och faktisk resurssnålhet som ledord och princip.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 03 jan 2011 14:43

När man investerar sitt överskott, skall den förväntade avkastningen på kapitalet informera om, var ens pengar troligen gör bäst nytta.


Du menar att snabba kortsiktiga kapitalinvesteringar leds från 'vidare mening' till 'resurshushållning'.

Ja på ett sätt har du rätt. Finansiella spekulationer kräver mycket små investeringar av resurser. Det räcker med två pantarslen som spekulerar mot varandra. Men jag tvekar om det var vad du avsåg påstå.

Snarare så tycker jag du visar upp hur din ideologi aldrig har infriats, och vart den egentliga källan till frustration ligger.

Du ser omöjligheten men inser inte dess bas i inherenta motsättningar, eller logisk lapsus, och far därför ut mot några tänka vedersakare, som blir de "dumma" eller "oförstående" de som gått på "floskler". Det är fullt förståeligt. Men det är för det inte så att du skall slippa klander för din aktivitet. Snarare tvärt om. De anspråk du gör kräver att du döms än hårdare och hålls mot en än högre standard. Den standarden kräver åtminstone logisk giltighet inför dina antaganden. Något sådant ser jag inte även om jag då gör översyn även av det implicita.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Kallekula
Inlägg: 5393
Blev medlem: 24 maj 2005 17:23

Inläggav Kallekula » 05 jan 2011 17:09

Mja hum mnja. Men vad vill du då AUK?

Ska vi inte investera, inte testa nytt, inte pröva oss fram? Bara tänka på överlevnadsnytta (vem som nu bestämmer det...låt Paris Hilton få fria händer att bestämma det)? Då hade vi väl suttit kvar i grottan idag, om vi ens kommit till denna grotta för det första.Detta är ju en utmaning och nytänkande med inte helt säkert utfall.

Reklam och information  verkar vara ett rött skynke. Tja men hur fan ska folk veta vad som finns på denna marknad? Om vi ska ha en marknad? Eller hur denna marknad ska vara?

Skissa istället på hur du vill lösa det som är fel och vad du vill ha istället.
Fridens Liljor

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 08 jan 2011 05:36

Just nu inser jag att marknadens krafter är samma kommunism som förespråkas men i en annan form. Vi har lite längre att gå, men förr eller senare blir allt bra.

Vad jag vill har jag uttryck så många gånger om och om igen.

1. Rikta moralen mot dig sjäv!
2. Bemedla före att förmedla.
3. Följ auktoriteten före det auktoritära.
4. Reklam är psykologi, och varför skall vi tillåta en propaganda som utgör skattelättnad?
5. Inse att var och envar måste producera.
6. Som Hume säger, allas lika innehav av värde är allas lika fattigdom. Värde är relationer, och kommer bara av att någon kan skapa det nya som en annan inte ser sig mäktig. Acceptera det!
7. Värden är multiplexa och inte homogena.

Sen kanske det behövs utvecklas. Men inte just nu. Skulle dock gärna se svar från BoS som jag anser är god och rätteligen ifrågasätter. Men förenklar och reducerar där mångfald skulle berika.

Det nya gillar jag vilket jag hoppas framgått. Men det reaktionära förkastar jag på basis av historiens bevis.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Användarvisningsbild
Kallekula
Inlägg: 5393
Blev medlem: 24 maj 2005 17:23

Inläggav Kallekula » 12 jan 2011 16:50

AUK

" 1. Rikta moralen mot dig sjäv!
2. Bemedla före att förmedla.
3. Följ auktoriteten före det auktoritära."


Vad tusan maner du med detta? Rikta moralen mot dig själv är det jesus såsom du vill...? Bemedla vad? Inte fömedla vad? Följ auktoriteten, vad ala Hitler, snarare än det auktoritära? Vilken auktoritet? Sin egen eller?


"4. Reklam är psykologi, och varför skall vi tillåta en propaganda som utgör skattelättnad?"


Okej reklam, information etc från företag får ej förekomma. Förutom att det blir lite trist utan trevliga neonskyltar, skyltfönster etc så vem vem ska avgöra vilka företag ska få etablera sig vart på vissa platser...lösningen staten såklart...Att ha en affär där det finns många potentiella kunder är reklam bara det. Vore det inte lite trist om företag inte fick befinna sig på internet?  (ok jag tänker lite praktiskt du ser det mer ideellt). Om inte företag få tag kontakt med varandra för att sälja produkter/tjänster...hum odynamiskt (nix tror inte på nollsummespel). Trist grått samhälle. Men visst man slipper reklam och information.

"5. Inse att var och envar måste producera."

Arbetslinjen som det kallas för. Tja det är väl bra att alla bidrar.

Det är värdefullt med relationer säger du. Visst köper det.
Fridens Liljor

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9310
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Re: Metoder för minimerat skattetryck

Inläggav Anders » 12 jan 2011 19:48

BoS skrev:...Ansvaret för att besluta om skattens nivå behöver då inte heller längre delegeras till något centralt organ. Vi kan avgöra det direkt genom en notering vid inbetalningen varvid erlagt belopp avgör röststyrkan.

Rika brats och Anna Anka bestämmer. Bra.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 9310
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Inläggav Anders » 12 jan 2011 19:55

BoS skrev:Marknadsekonomi och rättsordning är i grunden ett system för bästa resurshushållning, där penningflödet och de rättsliga konsekvenserna på olika val skall informera aktören om vilka alternativ som är de bästa sett ur ett vidare perspektiv. Exempel:

När man väljer i varuutbudet, informerar priserna om vilken av likvärdiga produkter som kostat minst resurser för sin framställning och distribution.

När man väljer vad man skall utbilda sig till av vad man har lust och fallenhet för, skall den förväntade lönen informera om var man troligen kommer att göra mest nytta. - Löneskillnader är också de incitament som krävs för att de som har möjlighet skall göra sig mödan att öka sin kompetens eller flytta för att ägna sin tid och kraft där den behövs bättre.

När man investerar sitt överskott, skall den förväntade avkastningen på kapitalet informera om, var ens pengar troligen gör bäst nytta.

Man kan också använda sitt överskott till att dra upp rikligt med avkomma, om man tror att ens framgång har genetiska orsaker. Befarar man att man har dåliga gener och att ens framgång beror på ens utomordentliga kulturella arv, skaffar man kanske istället adoptivbarn med bra gener för att till dessa förmedla detta kulturella arv.

Rättsordningens påföljder är på samma sätt ägnade att informera aktörerna om vilka val som skall undvikas till förmån för andra för att rätt hushålla med resurserna.

Det som skiljer vår nuvarande ordning från en perfekt är främst ett perverst skatte- och bidrags-system som saboterar incitamenten, lönepolitik och facklig verksamhet som saboterar arbetsmarknaden underlåtenhet att ta betalt för miljöbelastning och en slapp och tandlös rättsordning.


Lustigt, då jag läser detta hör jag i bakgrunden Geld-Geld-Geld-Geld ich wird so gerne millionär(sonen måste ha musik på då han tränar armhävningar och sånt). Skönt litet utopia du ritar upp. Synd att det är så långt från hur människan funkar.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Jonathan Haidt - A righteous mind
Juli 2026

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 13 jan 2011 03:35

BoS,
Att avskaffa den obligatoriska arbetsgivaravgiften tror jag på, den är ett obefogat tvång mot två parter som borde få ingå de överenskommelser de vill med varandra. Anta att arbetsgivaravgifter skulle upphöra att vara obligatoriska. Anta hypotetiskt att vi lever i ett sådant samhälle, att du vill anställa mig och att vi båda tror att jag nog kommer att jobba kvar hos dig hela livet. Då vill jag på något sätt ha min ålderdom ekonomiskt tryggad, t.ex. i form av pengar från dig. Ett sätt för mig att trygga min ålderdom är att kräva så pass mycket i lön att jag själv kan spara tillräckligt till ålderdomen. Det du i dagens Sverige skulle ha betalat i arbetsgivaravgifter måste du kanske då betala mig i extra hög lön istället, för att få mig att vilja jobba åt dig. "Problemet", skulle en sosse påpeka, med en sådan lösning är att jag kanske slarvar bort alla pengarna på nöjen eller på förhastad spekulation innan jag fyller 65, så att jag inte har några pengar kvar när jag blivit arbetsoförmögen. Men om jag vill ta en sådan risk, varför ska jag inte få göra det? Människor i vårt samhälle får på andra områden ta risker med sina liv om de vill, så länge de inte skadar någon annan - de får åka störtlopp, hoppa fallskärm, supa sig stupfulla varenda kväll, ge sig ut i djungeln utan någon som helst utrustning, m.m. Staten förbjuder inget sådant, trots att det är beteenden som lätt kan drastiskt förkorta livet på risktagaren. Att riskera sitt eget liv ska vara vars och ens ensak att bestämma om man ska göra, och i så fall i vilken grad. Alltså borde jag ha rätt att, om jag vill, ta ett jobb enligt ett ömsesidigt frivilligt avtal med min arbetsgivare som inte garanterar mig någon pension när jag blir arbetsoförmögen. Jag bör ha rätt att chansa på att jag under mina arbetsföra år klarar av att spara ihop till min ålderdom med egna pengar, på de sätt jag själv finner bäst. Att, som nu, andra tar sig rätten att bestämma vad som är bäst för mig inför min ålderdom, det finner jag kränkande och obefogat paternalistiskt. Jag är minst lika klok som andra medborgare, jag ska inte behandlas som något barn. Därför bör arbetsgivaravgiften upphöra att vara obligatorisk.

Men jag ser inget skriande behov av skattesänkningar. Jag tror mer på att låta skattetrycket vara som det är idag, och att staten bör använda mycket mer av skattepengarna (än hittills) till statlig forskning på hur man tar fram bättre lyckopiller än de som privata läkemedelsbolag hittills lyckats prestera (och som faktiskt lämnar mycket i övrigt att önska), så att fler av de många som idag är sjukskrivna för depression m.m. och fler av de som är utförsäkrade trots depression m.m. men fortfarande arbetsoförmögna, etc, kan bli psykiskt friskare så att de kan arbeta mer än idag. Har någon räknat på hur mycket samhället sammantaget förlorar på alla dessa sjuka som skulle kunna vara friska idag om det fanns bättre antidepressiva medel? Varför har då de privata läkemedelsbolagen inte lyckats ta fram bättre antidepressiva medel, varför går massor av människor med självmordstankar än idag trots att så oräkneligt många miljarder satsats på forskning på hjärnan och på att ta fram bättre antidepressiva medel? Det behöver inte bero på att det rent tekniskt skulle ha varit svårt att, för de pengar som satsats, ta fram bättre mediciner än vad man gjort; det kanske det inte alls var. Ty vad säger att privata läkemedelsbolag har någon lust att i någon särskilt stor utsträckning ta fram mediciner som gör människor friska; det kanske lönar sig bättre för dem att ta fram mediciner som gör människor beroende av mediciner, år efter år hela livet. Då får de ju sälja mer! Läkemedelsframtagning som drivs av vinstintresse löper alltid denna risk. En statlig läkemedelsframtagning skulle helt säkert istället löpa andra risker, men varför inte prova och se om det åtminstone inte blir bättre? (Att göra om den idag marknadsstyrda, vinstjagande läkemedelsindustrin till en statligt styrd, icke vinstjagande, skattefinansierad apparat alltså.)

Privatisering kan nog vara bra på många områden, men åtminstone när det gäller att ta fram bättre antidepressiva medel och liknande kanske staten istället borde få mer resurser (än hittills) till medicinsk forskning som inte styrs av något kortsiktigt kvartalsrapportstänkande, jag menar nu när de privata läkemedelsbolagen visat att de trots stora satsningar inte klarat uppgiften att göra folket friskare särskilt bra.

Man kan egentligen bredda detta och fråga sig om inte sjukvård och läkemedel i största allmänhet kunde bytas ut mot friskvård, och kunskap om, och motivation till, ett sunt leverne. Om man skulle ta 50% av de resurser som nu läggs på mediciner och vård för att bekämpa välfärdssjukdomar när dessa (välfärdssjukdomarna) redan uppstått, och istället satsa alla de resurserna på att informera och motivera folket till att äta sundare, röra på sig mer, tänka mer positivt, och i största allmänhet leva på sätt som minskar risken för välfärdssjukdomar, skulle folkhälsan få en dramatisk ökning, tror jag. Det man gör idag, att bekämpa sjukdomarna först när de uppkommit, är ett väldigt ineffektivt användande av samhällets resurser jämfört med att förhindra att sjukdomarna alls uppkommer. Hur kommer det sig då att man väljer den ineffektiva metoden, år efter år? Tydligen är det mer lönsamt, på kort sikt, att göra det. Att bygga något långsiktigt bra men som kostar på kort sikt, det brukar fria marknader vara relativt dåliga på. Därför behövs en stor statlig budget särskilt när det gäller hälsovård. Och inte bara en statlig budget, utan en långsiktigt genomtänkt statlig bugdet med fokus på upprätthållande av hälsa istället för som idag på behandling av sjukdom.

Om man försöker uppnå den långsiktighet jag efterlyser med de privata vårdförsäkringar som BoS föreslår, istället för med den skattemedelsfinansierade friskvård jag föreslår, ger nog de flestas spontana strategi i fångarnas dilemma att folk skulle välja vårdförsäkring ungefär så kortsiktigt som är problemet med hur de privata läkemedelsbolagen agerar. En finess med statligt tvång (som skatteplikten väl är för de flesta) är att det möjliggör väldiga långsiktiga projekt, t.ex. läkemedelsframtagning, som majoriteten av folket inte skulle satsa på, enskilt, som individer, med någon enskild frivillig privat försäkring om de fick välja, men som de gärna bidrar till kollektivt genom skatt om de vet att tillräckligt många andra också gör detta för att det ska ha goda chanser att ge gott resultat.

En libertarian skulle naturligtvis hellre se att människor som individer fick ta ställning till om de ville vara med och finansiera någon kollektivt finansierad läkemedelsforskning, och här ska jag villigt erkänna att icke frivillig skatt är en form av stöld - men en berättigad sådan. De fattiga har helt enkelt rätt att genom statlig skatt kollektivt stjäla en del resurser från de rika, och kollektivt lägga de resurserna på att få fram bättre mediciner åt alla inklusive sig själva och sina fattiga barn och barnbarn. Detta av samma sorts skäl som en människa som är på väg att törsta ihjäl i öknen har rätt att stjäla en kanna vatten från en rik man som äger tusentals kannor vatten som han knappt har någon användning för. Libertarianernas snack om att "stölden måste gottgöras efteråt" missar poängen: om man har rätt att stjäla lite från en rik person för att överleva, finns det i princip inget som säger att man inte skulle ha rätt att stjäla lite mer, och lite mer, osv, tills alla klyftor är utjämnade i samhället. Inget annat än utilitaristiska skäl för att trots allt behålla vissa klyftor.

Att dagens höga skattetryck i Sverige skulle "sabotera" incitamenten till arbete finner jag överdrivet. Det går bra för Sverige ekonomiskt, svenska företag går bra, trots (om inte på grund av) högt skattetryck. Prat om att skattetrycket "saboterar" incitament tolkar jag mer som gnäll från rikas sida över att de genom att bo kvar i Sverige inte får vara så rika som sina utländska motsvarigheter. Ändå väljer de att bo kvar i Sverige. Det kan alltså inte vara så mycket fel på Sverige som de hävdar.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 13 jan 2011 04:16

Justin Case skrev:BoS,
Att avskaffa den obligatoriska arbetsgivaravgiften tror jag på, den är ett obefogat tvång mot två parter som borde få ingå de överenskommelser de vill med varandra. Anta att arbetsgivaravgifter skulle upphöra att vara obligatoriska. Anta hypotetiskt att vi lever i ett sådant samhälle, att du vill anställa mig och att vi båda tror att jag nog kommer att jobba kvar hos dig hela livet. Då vill jag på något sätt ha min ålderdom ekonomiskt tryggad, t.ex. i form av pengar från dig. Ett sätt för mig att trygga min ålderdom är att kräva så pass mycket i lön att jag själv kan spara tillräckligt till ålderdomen. Det du i dagens Sverige skulle ha betalat i arbetsgivaravgifter måste du kanske då betala mig i extra hög lön istället, för att få mig att vilja jobba åt dig. "Problemet", skulle en sosse påpeka, med en sådan lösning är att jag kanske slarvar bort alla pengarna på nöjen eller på förhastad spekulation innan jag fyller 65, så att jag inte har några pengar kvar när jag blivit arbetsoförmögen. Men om jag vill ta en sådan risk, varför ska jag inte få göra det?


Någon kanske på den frågan svarar: därför att samhället kommer att ge honom socialbidrag. Detta skulle i så fall alla som arbetar kallt räkna med att staten kommer att göra för dem när de blir arbetsoförmögna, så alla skulle strunta i att spara till sin ålderdom. Ja, än sen? Varför inte byta ut alla pensioner mot ett "socialbidrag för icke arbetsföra personer oavsett ålder"?

Alternativt skulle staten kunna vägra ge någon som helst ekonomisk hjälp till den som blivit arbetsoförmögen av ålder och som bevisligen under sitt arbetande liv skulle ha kunnat lägga undan tillräckligt med pengar till sin ålderdom men underlät att göra det.

Låter det omänskligt? Jag förutsätter situationen att vederbörande visste vilken risk han tog och vad han gav sig in på. Där är jag inte säker på att det är omänskligt att låta honom ta konsekvenserna av sitt val. Tänk på vilka risker samhället faktiskt låter människor ta med sina liv, utan att man anser det vara omänskligt av samhället. Om en pensionerad f.d. höginkomsttagare med hög pension idag skulle välja att leva som en uteliggare och samla flaskor och leta matrester i papperskorgar trots att det innebär en stor risk för att hans liv blir onödigt kort och trots att han skulle kunna leva gott på sina sparade pengar om han tog ut dem från banken, skulle staten inte tvinga honom att ta ut pengarna från banken. Det vore fullständigt orimligt, det vore ett grovt integritetsintrång. Om en gammal man vill riskera sitt liv genom att äta gammal mat från papperskorgar och sova utomhus bland råttor, har han rätt att leva så. Varför skulle staten då, som den gör idag genom att ta in obligatoriska arbetsgivaravgifter, ha rätt att tvinga samme man till att, i förväg, innan han blivit gammal, spara ihop (på av staten bestämda sätt) de pengar staten anser att han behöver till sin ålderdom, så att han (bl.a.) inte behöver gräva i papperskorgar efter mat när han blir gammal? Är inte det samma paternalistiska tvång som att med tvång hindra honom från att gräva i papperskorgar efter mat när han blivit gammal, bara i ett tidigare skede av livet? Är inte det så att säga "tvångsmatning där tvånget äger rum i arbetsför ålder men maten kommer först vid arbetsoförmögen ålder"?

Att tvånget och maten kommer vid olika tidpunkter, på vilket sätt gör det det till mindre av tvångsmatning?

BoS
Inlägg: 210
Blev medlem: 28 dec 2010 22:14

Inläggav BoS » 13 jan 2011 07:32

Mina reformförslag är tänkta att passa det rådande opinionsläget och jag visar bara på avsevärt resurseffektivare lösningar än de vi har.

Arbetsgivaravgifter för att finansiera arbetskraftens försörjning vid sjukdom och orkeslöshet p g a ålder, fick vi eftersom de förtänksamma som ville spara för sämre tider, förut trängdes ut från arbetsmarknaden av de bekymmerslösa som kunde nöja sig med lägre löner men sedan blev en belastning för sina medmänniskor, när de goda dagarna var över.

Jag ser inte minsta olägenhet med att tryggheten istället består i ett bundet individuellt sparande som får tas i anspråk för försörjningen vid sjukdom, arbetsfrånvaro och orkeslöshet och de enorma vinsterna av den avsevärt enklare kontrollen och administrationen skulle då göra att pengarna räckte  även till arbetskraftens sjukvårdskostnader vilket i sin tur skulle medge att sjukvårdsproduktionen kunde släppas ut i den normala konkurrensutsatta ekonomin. - De medellösas sjukvård kunde ju finansieras enligt samma mönster som deras mat och bostäder vilket ju aldrig menats förutsätta planekonomisk livsmedels- och bostads-produktion.

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 13 jan 2011 19:30

BoS skrev:Mina reformförslag är tänkta att passa det rådande opinionsläget och jag visar bara på avsevärt resurseffektivare lösningar än de vi har.


Dels är jag högst tveksam till att dina förslag passar det rådande opinionsläget, dels tror jag inte på att stryka folk medhårs (de bästa förslagen är inte alltid de initialt mest populära men bör ändå föras fram), dels är dina lösningar med försäkringar inte självklart mer resurseffektiva än dagens lösningar. Om var och en måste skaffa privata försäkringar till allt, blir kanske klyftorna mycket större och antalet fattiga så stort att teknikutvecklingen avstannar, för hur många fattiga har råd att studera till ingenjör och annat som teknikutvecklingen behöver, om de måste försäkra sig privat mot allt möjligt? Om istället de rika betalar för de fattiga i samhället (via skatten), kan fler ha råd att studera till ingenjör eller liknande, och främja samhällsutvecklingen mer på sikt genom sina kunskaper.

Då många rikas barnbarns barns liv hänger på att teknikutvecklingen hinner före (och därmed hinner stoppa) en katastrofal global klimatutveckling, kan det mycket väl vara så att det bästa även för rika (som vill att deras avkomma och avkommas avkomma etc ska klara sig) är att dela med sig via skatt till de fattiga i dag, så att fler kan utbilda sig till sådant som teknikutvecklingen behöver, snarare än att bara överleva tills vidare.

Beroende på hur man ser på vilket som är bästa strategin i fångarnas dilemman, kanske det inte är så att någon enskild rik person tjänar på att dela med sig till fattiga (om inte andra rika gör likadant som han), men en enskild rik person kan mycket väl tjäna på att de rika som kollektiv delar med sig till de fattiga som kollektiv; varje rik person kan därmed göra klokt i att rösta vänster trots att han är rik. Att de rika tjänar på att dela med sig till de fattiga för att längre fram i tiden få hjälp av dessa med att rädda mänskligheten (inklusive de rika), är lite som att det lönar sig för en förälder att se till att hans eller hennes barn överlever, eftersom dessa i så fall sedan i sin tur kan sörja för hans/hennes överlevnad på äldre dar.

Arbetsgivaravgifter för att finansiera arbetskraftens försörjning vid sjukdom och orkeslöshet p g a ålder, fick vi eftersom de förtänksamma som ville spara för sämre tider, förut trängdes ut från arbetsmarknaden av de bekymmerslösa som kunde nöja sig med lägre löner men sedan blev en belastning för sina medmänniskor, när de goda dagarna var över.


Vad har du för svar på inlägget där jag liknade obligatoriskt pensionssparande med tvångsmatning? Samma problem finns nämligen med det system med obligatorisk försäkring som du föreslår. Varför skulle staten ha rätt att tvinga människor att försäkra sig mot något alls? Varför inte låta de som vill ta risker ta både de risker de vill ta och de konsekvenser som följer?

Jag ser inte minsta olägenhet med att tryggheten istället består i ett bundet individuellt sparande som får tas i anspråk för försörjningen vid sjukdom, arbetsfrånvaro och orkeslöshet och de enorma vinsterna av den avsevärt enklare kontrollen och administrationen skulle då göra att pengarna räckte  även till arbetskraftens sjukvårdskostnader vilket i sin tur skulle medge att sjukvårdsproduktionen kunde släppas ut i den normala konkurrensutsatta ekonomin. - De medellösas sjukvård kunde ju finansieras enligt samma mönster som deras mat och bostäder vilket ju aldrig menats förutsätta planekonomisk livsmedels- och bostads-produktion.


Som sagt är den ensidiga inriktningen på sjukvård snarare än friskvård ett stort och dyrt misstag från samhällets sida. Jag tror mer på att åtgärda det misstaget än på att byta ut skatt mot privata vårdförsäkringar.

BoS
Inlägg: 210
Blev medlem: 28 dec 2010 22:14

Inläggav BoS » 13 jan 2011 20:27

Du borde läsa mina inlägg först innan du försöker svara på dem.

J R Auk
Inlägg: 8233
Blev medlem: 19 apr 2004 00:44
Ort: En borgerlig miljö

Inläggav J R Auk » 13 jan 2011 20:47

Kallekula skrev:AUK

" 1. Rikta moralen mot dig sjäv!
2. Bemedla före att förmedla.
3. Följ auktoriteten före det auktoritära."


Vad tusan maner du med detta? Rikta moralen mot dig själv är det jesus såsom du vill...? Bemedla vad? Inte fömedla vad? Följ auktoriteten, vad ala Hitler, snarare än det auktoritära? Vilken auktoritet? Sin egen eller?


Allt för många tar moral för att vara en extern standard som vi kan hålla andra ansvariga inför istället för att se det som vår belägenhet och det som vi genom en etik kan finna ett sätt att leva ett gott liv genom. Moral som eudamonia. Eudamonia är ett gammalt grekiskt begrepp som betyder något i stil med ett gott liv. Det är alltså inte glädje eller lycka utan snarare just visdom. Att veta hur jag bör agera för att jag skall få ett gott liv. Med moral definierat på det sättet öppnar man upp för att vi är olika och vi skall bete oss olika, för vi skall bete oss så som vi behöver bete oss för ett gott liv. Detta jämfört att bete sig så att man inte får någon skuld relativt det etiska system vi antagit och som moral då svarar mot.

En distinktion mellan 'etik' och 'moral' är på sin plats här. Etik är då regelverket, teorin. Moralen är då hur väl man efterlever etiken, och således praktiken.

En sådan syn gör också att det inte finns några grunder för moralism. Jag kan diskutera andras situation men jag kan inte döma andra, för jag är inte dem och vet inte vad ett gott liv för dem är. Jag kan diskutera vad jag tror är allmänmänskligt men jag kan inte bestämma det, för alla andra och jag bestämmer det, gemensamt.

'Auktoritärt' är Boken, Uniformen, Symbolen, Kravet. 'Auktoritet' är det som inte har något av det förra utan visar sig som gott och brukligt för oss. Som vi när vi inte vet något i ett ämne, tex hur man binder en korg, kan finna en auktoritet i alla som kan något om det. Men när vi lär oss så flyttas auktoriteten, för den är relativ oss hela tiden. Det auktoritära förflyttas aldrig för det är inte relativt oss, det är relativt en "extern" standard. Så som vi inte tillåts förkasta bibeln om vi är kristna bara för att vi lär oss mer om kristendom, eller inte kan förkasta polisen för att vi lär oss mer om lagen (som polisen antas förestå). Ser du skillnaden?

Vad det gäller att bemedla före att förmedla kan man göra en analogi kring det att ge någon fisk och att lära dem fiska. Det förra är att förmedla, det senare att bemedla. Att ge en fisk förmedlar mat. Att lära någon fiska bemedlar dem att finna mat. Det förra skapar ett beroende till mig som ger fisken, det senare skapar en frihet mot mig då när jag väl lärt dem de inte behöver mig.

Kallekula skrev:"4. Reklam är psykologi, och varför skall vi tillåta en propaganda som utgör skattelättnad?"

Okej reklam, information etc från företag får ej förekomma. Förutom att det blir lite trist utan trevliga neonskyltar, skyltfönster etc så vem vem ska avgöra vilka företag ska få etablera sig vart på vissa platser...lösningen staten såklart...Att ha en affär där det finns många potentiella kunder är reklam bara det. Vore det inte lite trist om företag inte fick befinna sig på internet?  (ok jag tänker lite praktiskt du ser det mer ideellt). Om inte företag få tag kontakt med varandra för att sälja produkter/tjänster...hum odynamiskt (nix tror inte på nollsummespel). Trist grått samhälle. Men visst man slipper reklam och information.

"5. Inse att var och envar måste producera."

Arbetslinjen som det kallas för. Tja det är väl bra att alla bidrar.

Det är värdefullt med relationer säger du. Visst köper det.


Nja jag säger inte att reklam inte får förekomma, man måste kunna berätta om sin existens. Men de här massreklamerna som coca cola o dyl kör med borde beskattas. Allt som upptar det offentliga rummet i form av budskap skall beskattas. Och inte en den här patetiska summan som idag utan ordentligt. Gärna exponentiellt (dyrare för varje gång reklamen visas) då det skulle öppna upp för diversitet och ge små aktörer chanser att synas där de stora äger så mycket större medel. Och den psykologiska effekten av upprepning skulle då motverkas lite.

Det här med att alla måste producera är viktigt då vänstern idag ofta är gnällspikar som vill dela på det andra gör före att få möjligheter att själva göra. De blir då de slavdrivare som de menar att "kapitalisten" är men stödjer sig på andra saker. De säger "alla människor har rätt till mat" före att säga att alla människor har rätt att skaffa sig mat. Vilket ju inte är fallet när allt redan ägs och många branscher får stöd vilket rubbar marknaden. Men det viktiga är att vi inte skall lura oss och tro att vi har rätt till någon annans möda. Det vi har rätt till är våra egna möjligheter. Vi har rätt att sörja för oss, inte rätt till en försörjning, vilken måste komma från någon.

Nu är det problematiskt då om man tex tar energi från vattenkraft vi måste sammarbeta. Annars är den som bygger högst upp i strömmen den som får ut energin och en massa möda kan gå om intet bara för att någon annan förlägger en produktion "tidigare" i det av naturen givet. Men vi kan ändå ha det som en princip. Och utgå från en sådan rätt före en rätt att få ta av andra. Skatt är oftast ett rån, och tyvärr sörjer det också mest för att de "rika" skall vara just rika före att vi inte skall motverka varandra som i exemplet med uttag av energi från floder och forsar.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 13 jan 2011 21:03

BoS skrev:Du borde läsa mina inlägg först innan du försöker svara på dem.


Vad av det du skrivit tycker du att jag inte verkar ha läst?

Justin Case skrev:
Arbetsgivaravgifter för att finansiera arbetskraftens försörjning vid sjukdom och orkeslöshet p g a ålder, fick vi eftersom de förtänksamma som ville spara för sämre tider, förut trängdes ut från arbetsmarknaden av de bekymmerslösa som kunde nöja sig med lägre löner men sedan blev en belastning för sina medmänniskor, när de goda dagarna var över.


Vad har du för svar på inlägget där jag liknade obligatoriskt pensionssparande med tvångsmatning? Samma problem finns nämligen med det system med obligatorisk försäkring som du föreslår. Varför skulle staten ha rätt att tvinga människor att försäkra sig mot något alls? Varför inte låta de som vill ta risker ta både de risker de vill ta och de konsekvenser som följer?


Jag menar alltså: varför skulle staten ha någon skyldighet att rädda livet på den av ålder arbetsoförmögne medborgare som under sina arbetsföra år med berått mod slösade bort de pengar han var medveten om att han med stor sannolikhet skulle komma att behöva längre fram när han blivit arbetsoförmögen av ålder? Är inte det som om socialförvaltningen skulle fortsätta betala ut socialbidrag obegränsat antal gånger i månaden till en som konsekvent spelar bort hela socialbidraget på trav och måltips så fort han fått pengarna och genast går tillbaka och söker socialbidrag igen osv? Kanske skulle folk lära sig hushålla bättre med sina pengar om de själva fick ansvara för att se till att det finns pengar kvar till deras ålderdom - alltså på så sätt att det är upp till dem själva som individer hur mycket eller lite de vill trygga sin ålderdom? Den som inte under sina arbetsföra år kunnat trygga sin ålderdom ska naturligtvis få socialbidrag när han blir för gammal för att arbeta, men den som slarvat bort en massa pengar medveten om att de pengarna borde sparas så att de kunde fungera som pension längre fram, den borde kanske ta konsekvenserna och helt enkelt inte få någonting från staten när han blir gammal, och kanske därmed få gå och rota i papperskorgar när han blir gammal, så att andra avskräcks från att slösa bort på nöjen i arbetsför ålder sina besparingar som kommer att behövas till ålderdomen. Varför ska staten utgå från att vuxna, mogna, tänkande medborgare inte kan ta ansvar för sin framtid? Om det står klart för de arbetande medborgarna att de genom att få ta ansvar för sin ålderdoms ekonomi även får ta konsekvenserna om de schabblar till det för sig, kommer medborgarna att ta det ansvaret. Eller, vilket bör finnas som en lösning för de som tycker sig "veta med sig att de är oansvariga av sig" och vill gardera sig mot sin egen dumhet så att säga, erbjudas en möjlighet att frivilligt binda upp sig med någon sorts försäkring eller pensionssystem där staten är motparten. Min poäng är att ett sådant system bör vara frivilligt, och att de som inte vill ingå i det får klara sig själva - och skylla sig själva om de inte klarar sig själva. De har då erbjudits möjligheten att gardera sig mot möjligheten att schabbla bort sina ålderdomspengar, och har de tackat nej till den möjligheten får de stå sitt kast - liksom en fallskärmshoppare som hoppat ut från planet får acceptera att det finns en viss olycksrisk som han villigt och medvetet har valt att ta och som därför inte kan tas tillbaka.

Det är fullt tänkbart att det finns människor i arbetsför ålder som tycker så här:
- Varför ska staten bestämma över mitt huvud att det är bättre för mig att staten mot min vilja undanhåller mig en massa pengar medan jag är i mina bästa år, för att vid min ålderdom ge tillbaka de pengarna till mig pö om pö enligt en av staten fastställd utbetalningsplan? Jag befarar att jag, när jag blivit för gammal för att kunna arbeta, även blivit en gammal stofil med försoffade åsikter som jag idag skulle bli illamående av. Jag vill inte riskera att pengar jag arbetar ihop nu går till en sådan stofil. Jag vill använda alla pengarna nu, medan jag fortfarande har vettiga idéer om vad som är bäst att använda pengarna till. Och i vilket fall ska jag ha rätt att välja när jag ska använda mina pengar, och det gäller alla de pengar jag har rätt till. Därför ska jag ha rätt att välja att istället för att få tillbaka mina egna pengar i form av pension när jag blir arbetsoförmögen, istället få behålla de pengarna redan från början. Jag accepterar att leva som pank uteliggare när jag blivit gammal och arbetsoförmögen, om jag i gengäld nu under mina bästa år får behålla de pengar vi pratar om. Beslutet om när i mitt liv dessa pengar helst bör användas av mig är jag bättre på att fatta på ett genomtänkt och välinformerat sätt än vad staten är, för jag känner mig själv ganska bra, medan staten inte känner mig ett dugg. Det staten gör nu är att behandla mig som ett barn, som en som inte har omdöme att använda sina pengar på bästa sätt. Om jag inte (nu i arbetsför ålder) accepterade att leva som pank uteliggare när jag blivit gammal och arbetsoförmögen, då skulle man kanske kunna diskutera om staten inte borde gripa in när jag går och rotar i papperskorgar på gamla dar. Men nu accepterar jag ju faktiskt att ta den risk jag beskrivit, och då bör staten inte känna någon skyldighet att hålla mig under armarna när jag väl blivit en gammal pank uteliggare. Jag har ju valt det ödet, som ett pris jag är villig att betala för att få vara rikare nu i mina bästa år istället. Det är en prioritering som är min att göra, en prioritering staten inte borde ha med att göra, så länge den inte skadar staten. Och den skadar inte staten, så länge man accepterar att jag ska ta konsekvenserna av mitt val.

Det är väl en rimlig ståndpunkt? Varför inte tillmötesgå de som har den ståndpunkten?

Jag har här argumenterat mot tvingande statliga pensionssystem, och jag är medveten om att det inte är det du förespråkar, BoS, men ditt förslag att man ska ha skyldighet att ta privata försäkringar för ålderdomen är lika paternalistiskt och kan kritiseras på samma sätt som jag kritiserar statliga pensionssystem ovan. Varför ska medborgarna inte få bestämma själva hur de vill fördela sina tillgångar över sitt livs tidsaxel? Varför ska människor inte få leva loppan, från sin 25-årsdag till sin 65-årsdag, för alla sina "pengar de borde spara till sin ålderdom" om de vill, om de är beredda att ta konsevenserna av det i form av de sedan kommer att ha noll kronor på kontot och aldrig få någon hjälp från någon privat pensionsförsäkring eller liknande (eller någon stat eller kommun etc) från och med 65 års ålder, till exempel?

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 13 jan 2011 21:17

J R Auk skrev:Allt för många tar moral för att vara en extern standard som vi kan hålla andra ansvariga inför istället för att se det som vår belägenhet och det som vi genom en etik kan finna ett sätt att leva ett gott liv genom. Moral som eudamonia. Eudamonia är ett gammalt grekiskt begrepp som betyder något i stil med ett gott liv. Det är alltså inte glädje eller lycka utan snarare just visdom. Att veta hur jag bör agera för att jag skall få ett gott liv. Med moral definierat på det sättet öppnar man upp för att vi är olika och vi skall bete oss olika, för vi skall bete oss så som vi behöver bete oss för ett gott liv. Detta jämfört att bete sig så att man inte får någon skuld relativt det etiska system vi antagit och som moral då svarar mot.


Det där tycks mig vara en falsk dikotomi. Om jag kommit fram till att mitt eudamonia är att leva utilitaristiskt, och detta mitt eudamonia säger mig att jag bör klandra andra för vissa saker som de gör, och kräva att folk ska göra vissa saker, etc, eftersom det tycks mig att ett sådant beteende från min sida ger konsekvenser som är mer i harmoni med mitt eudamonia än vad andra handlingars konsekvenser vore, då är det väl i enlighet med mitt eudamonia att leva på det sättet, och alltså behandlar jag väl då moral enligt de principer du ovan förespråkar, med utgångspunkt från en "intern standard". Att denna interna standard leder mig till slutsatsen att jag bör upprätta och göra verklighet av en extern standard, t.ex. att sprida utilitarismen och kritisera utilitarismens motståndares moral, det följer av min interna standard, det motsäger inte att jag lever som du säger att man bör leva, utifrån sin interna standard.


Återgå till "Politik och samhälle"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster