Äganderätten

[Tore]

Nej, delar av reklampengarna går till TV och dagstidningarna, det är sant. Men för det första går en mellanskillnad till reklambyråerna, och de pengarna är helt i sjön. För det andra så leder det faktum att TV finansieras via reklam till nyttoförluster. T ex sänds mest program för unga tittare, eftersom de påverkas mest av reklamen. Dessutom skulle det naturligtvis vara skönare att slippa reklam i tidningar och TV.

Det finns ju reklamfria kanaler för den som vill betala för det, men de reklamfinansierade kanalerna skulle inte alls finnas utan reklam. Jag har svårt att se annat än att reklamkanalerna innebär en nyttoökning, jämfört med om de inte fanns.

Jag vet inte vad en dagstidning skulle kosta utan reklam, men det skulle säkert vara en hel del. Å andra sidan skulle vi få mer pengar, eftersom ingen reklam skulle innebära lägre priser på andra varor.

Jag är ingen ekonom, men jag undrar om det verkligen är så enkelt. Annonsering innebär naturligtvis kostnader för företagen, men om reklamen leder till ökad försäljning så kan det leda till lägre tillverkningskostnader och därmed lägre priser. Det är också troligt att reklamen ökar konkurrensen mellan företagen, vilket också gynnar lägre priser. Vad jag däremot tycker att man borde vara mycket hårdare med är att reklamen skall vara saklig och att det skall stå företagen dyrt att påstå saker de inte entydigt kan bevisa. Säger exempelvis schamporeklamen att håret blir starkare och friskare, ja då skall det banne mig vara så också! På så sätt kunde man få bort mycket nonsensartad reklam som finns idag.

[Stefan]

Stefan skrev:
Nej, delar av reklampengarna går till TV och dagstidningarna, det är sant. Men för det första går en mellanskillnad till reklambyråerna, och de pengarna är helt i sjön. För det andra så leder det faktum att TV finansieras via reklam till nyttoförluster. T ex sänds mest program för unga tittare, eftersom de påverkas mest av reklamen. Dessutom skulle det naturligtvis vara skönare att slippa reklam i tidningar och TV.

Det finns ju reklamfria kanaler för den som vill betala för det, men de reklamfinansierade kanalerna skulle inte alls finnas utan reklam. Jag har svårt att se annat än att reklamkanalerna innebär en nyttoökning, jämfört med om de inte fanns.

Det finns två scenarier. Jag inskränker mig här till förbudet mot TV-reklam.

Ingen reklam:

Varorna kostar x kr
TV-kanalerna tar y kr i sammanlagd avgift

Reklam:
Varorna kostar x+z kr
TV-kanalerna är gratis

Nu hävdar jag att givet att människor skulle konsumera lika mycket TV, så skulle y vara lägre än z, pga mellanskillnaden som reklambyråerna tar. Dessutom skulle värdet på TV-tittandet öka, eftersom man skulle slippa reklamen, och pga effekten med unga och gamla jag talade om.

Men givetvis så sänker inte reklam-TV i sig nyttan, utan ökar den. Annars skulle människor inte titta på den ("nytta" definieras subjektivt inom ekonomin - det jag är villig att betala för är "nyttigt" för mig). Det negativa med den är att den höjer kostnaden på varorna.

Annonsering innebär naturligtvis kostnader för företagen, men om reklamen leder till ökad försäljning så kan det leda till lägre tillverkningskostnader och därmed lägre priser.

Det bygger på att försäljningen ökar för hela branschen, inte endast för ett enskilt företag. Om reklamen ökar försäljningen för ett företag på ett annat företags bekostnad så sänks inte tillverkningskostnaderna.

Man kan naturligtvis tänka sig att den totala konsumtionen ökar pga reklam. Sen är det inte säkert att detta är något positivt. Ett ökat sparande skulle leda till ökade investeringar och högre tillväxt på sikt. Jag har för mig att Sveriges tillväxtnedgång på 70-talet delvis brukar förklaras med lägre investeringar.

Det är också troligt att reklamen ökar konkurrensen mellan företagen, vilket också gynnar lägre priser.

Är det verkligen så? Det känns som om vissa stora märkens dominans, som Coca-Colas, bygger på dess massiva reklam. Det är inte självklart att så är fallet, men du kanske har något bra argument för det.

Vad jag däremot tycker att man borde vara mycket hårdare med är att reklamen skall vara saklig och att det skall stå företagen dyrt att påstå saker de inte entydigt kan bevisa. Säger exempelvis schamporeklamen att håret blir starkare och friskare, ja då skall det banne mig vara så också! På så sätt kunde man få bort mycket nonsensartad reklam som finns idag.

Visst, jag håller med om att det är speciellt viktigt att få bort nonsensreklam. Jag tror dock att det är betydligt mer komplicerat att rensa bort "dålig" reklam än att ta bort allt. Som synes finns det ekonomiska argument för att ta bort all reklam, inte bara den osakliga.

[Joahn]

Ok, men vad får dig att tro att det skulle bli något att "skyffla undan", efter denna initiala fas? När du redan har tagit alla pengar från alla rika människor, hur får du dem att vilja skapa nya rikedomar som du kan ta ifrån dem?

Det var inte tanken. Tanken var att de människor som har många gånger mer pengar i dag än de behöver, de människorna tar man pengar från. Sen så kommer ingen att försöka bli rik igen, eftersom att det inte är lönt det. Men om någon ändå hamnar ovanför strecket så blir det 100% beskattning på de pengarna.

Du svarade inte på detta:

Visst ska människor som inte kan få något jobb få hjälp av staten. Men människor som vägrar att arbeta ska inte få hjälp av staten. Sen är det naturligtvis omöjligt att skilja dem åt i vissa fall, och då får man stå ut med att betala till vissa som vägrar att arbeta (man kan aldrig skydda sig helt mot fuskare). Men de som förespråkar medborgarlön (vad tycker du om mitt angrepp på begreppet?) kräver inte ens i princip att man ska vilja arbeta. De säger alltså att det är rätt att de som vägrar att arbeta ska få pengar som andra människor tjänat ihop. Tycker du att det är rätt?

Det spelar ingen roll hur många arbetslösa som verkligen vill arbeta. Hur bör man göra med de som vägrar att arbeta? (Det kanske inte ens finns några sådana, men om det fanns, hur skulle man då göra med dem? Bör man ge dem "medborgarlön"?)

Jag vill inte att medborgarlönen ska vara särskilt hög. Det rör sig om en liten summa, kanske lite högre än dagens a-kassa. Som du skriver så blir det svårt att veta vilka som inte vill arbeta. Men jag tror inte att det kommer vara många. Och de som faktiskt vägrar tror jag inte tänker "Haha, nu ska jag vara ond och ligga samhället till last". Det kan vara någon som är deprimerad eller folkskygg. Om det är någon som är lat så drabbar det honom/henne själv mer än andra skulle jag tro. För som jag skriver så vill människor arbeta. Man mår inte bra av att ligga på soffan hela dagarna. Visst kommer det vara några som tär på samhället på detta viset, men jag tror inte problemet är stort och fördelarna överväger.

Nu måste jag tyvärr gå... hinner inte skriva mer. Mitt Internet fungerar inte för tillfället, och det är ganska mycket skolarbete just nu. Förhoppningsvis kan jag skriva i morgon igen.

[Tore]

Nu hävdar jag att givet att människor skulle konsumera lika mycket TV, så skulle y vara lägre än z, pga mellanskillnaden som reklambyråerna tar. Dessutom skulle värdet på TV-tittandet öka, eftersom man skulle slippa reklamen, och pga effekten med unga och gamla jag talade om.

Jo, men jag tror som sagt inte att det är riktigt så enkelt. Dels tror jag inte att det totala TV-tittandet skulle bli lika stort, och jag tror inte heller att företagens och TV-kanalernas kostnader är så statiska som du ger intryck av. När det gäller TV får man också betänka den ökade kostnaden det innebär att distribuera TV endast till betalande kunder. Tittarna måste köpa speciella mottagare och sändningarna måste kodas etc.

Det bygger på att försäljningen ökar för hela branschen, inte endast för ett enskilt företag. Om reklamen ökar försäljningen för ett företag på ett annat företags bekostnad så sänks inte tillverkningskostnaderna.

För det företaget gör de ju det. Kan företaget då sänka sina priser tjänar ju det företagets kunder på det.

Man kan naturligtvis tänka sig att den totala konsumtionen ökar pga reklam. Sen är det inte säkert att detta är något positivt. Ett ökat sparande skulle leda till ökade investeringar och högre tillväxt på sikt. Jag har för mig att Sveriges tillväxtnedgång på 70-talet delvis brukar förklaras med lägre investeringar.

Jag tror helt klart att reklam kan öka omsättningen för hela branscher. Det här är inget nollsummespel. Om det är bra eller dåligt? Tja, om vi ogillar ett en viss bransch växer får vi väl beskatta den eller rent av förbjuda den. Vi kan ju även förbjuda reklam för vissa produkter, som sprit och cigaretter om vi vill. När det gäller sparande så kan man givetvis göra reklam för det också. Idag finns exempelvis många företag som gör reklam för sina pensionsfonder.

Är det verkligen så? Det känns som om vissa stora märkens dominans, som Coca-Colas, bygger på dess massiva reklam. Det är inte självklart att så är fallet, men du kanske har något bra argument för det.

Tja, för mig verkar det ganska uppenbart. Reklamen utgör en arena på vilken företagen konkurrerar om kunderna. God konkurrens förutsätter att konsumenterna känner till alternativen, och reklamen är ett effektivt sätt för företag att berätta att de finns och vilka produkter de kan erbjuda.

Visst, jag håller med om att det är speciellt viktigt att få bort nonsensreklam. Jag tror dock att det är betydligt mer komplicerat att rensa bort "dålig" reklam än att ta bort allt. Som synes finns det ekonomiska argument för att ta bort all reklam, inte bara den osakliga.

Ja, det är klart att det är lättare att "ta bort allt" än att göra avvägningar, men den lättaste vägen är inte nödvändigtvis den "rättaste". Det skulle vara intressant att höra vad en nationalekonom har att säga om reklamens effekter på samhällsekonomin. Jag har en känsla av att det här är en ganska komplicerad fråga.

[Tore]

Det var inte tanken. Tanken var att de människor som har många gånger mer pengar i dag än de behöver, de människorna tar man pengar från. Sen så kommer ingen att försöka bli rik igen, eftersom att det inte är lönt det. Men om någon ändå hamnar ovanför strecket så blir det 100% beskattning på de pengarna.

Ok, då missförstod jag dig. Ditt förslag handlar alltså främst om att du ogillar att det finns rika människor. Då fick jag svar på den frågan.

För som jag skriver så vill människor arbeta. Man mår inte bra av att ligga på soffan hela dagarna.

Är det de enda två alternativen menar du? Människor kommer naturligtvis sysselsätta sig med sådant de gillar, odla sina intressen, umgås med vänner etc, men varför skulle de sätta sig i kassan på Konsum eller köra bort dina sopor till tippen?

[Joahn]

Människor kommer naturligtvis sysselsätta sig med sådant de gillar, odla sina intressen, umgås med vänner etc, men varför skulle de sätta sig i kassan på Konsum eller köra bort dina sopor till tippen?

Men att bara vara hemma dagarna i ända, att vara helt fri att göra precis vad man vill utom att arbeta, det kommer nog folk att tröttna på. Jag tror det. Det finns många som går i skolan och klagar på det hela tiden, men om skolan försvann så skulle de nog bli ganska ledsna.

[Tore]

Men att bara vara hemma dagarna i ända, att vara helt fri att göra precis vad man vill utom att arbeta, det kommer nog folk att tröttna på. Jag tror det. Det finns många som går i skolan och klagar på det hela tiden, men om skolan försvann så skulle de nog bli ganska ledsna.

Jag förstår fortfarande inte varför alternativet skulle vara att bara sitta hemma dagarna i ända. Människor kommer förstås sysselsätta sig, men varför skulle de sätta sig i kassan på Konsum eller köra nattbuss? Jag kan inte se att du har svarat på den frågan.

[Stefan]

Jo, men jag tror som sagt inte att det är riktigt så enkelt. Dels tror jag inte att det totala TV-tittandet skulle bli lika stort,

Det är möjligt, men varför är det viktigt?

När det gäller TV får man också betänka den ökade kostnaden det innebär att distribuera TV endast till betalande kunder. Tittarna måste köpa speciella mottagare och sändningarna måste kodas etc.

Visst. Jag tror ändå att det i längden är rätt små summor, men kan ha fel.

För det företaget gör de ju det. Kan företaget då sänka sina priser tjänar ju det företagets kunder på det.

? Visst, det företagets kunder tjänar på det, på ett annat företags kunders bekostnad. Som jag skrev.

Det är f ö inte säkert att företagen sänker sina tillverkningskostnader bara för att de tillverkar mer. Det finns ju trots allt småföretag som är effektivare än storföretag.

Men anta att det ändå är som du säger: ju mer som produceras, desto lägre tillverkningskostnader. För att de totala tillverkningskostnaderna ska gå ner, måste den totala produktionen gå upp. Detta sker endast om den totala konsumtionen går upp. Och om den totala konsumtionen går upp går sparandet ner. Då sjunker investeringarna, vilket leder till lägre tillväxt på sikt. Alltså är det inte bra att den totala konsumtionen ökar.

Tja, för mig verkar det ganska uppenbart. Reklamen utgör en arena på vilken företagen konkurrerar om kunderna. God konkurrens förutsätter att konsumenterna känner till alternativen, och reklamen är ett effektivt sätt för företag att berätta att de finns och vilka produkter de kan erbjuda.

Den mesta reklamen syftar inte till information. Mindre butiker, t ex, annonserar inte i TV, men klarar sig iaf. Men visst, detta är ett problem.

En idé är att man endast förbjuder TV-reklam, och låter dagstidningsreklamen vara kvar. Detta av två skäl: för det första funkade vad jag vet konkurrensen, informationen, etc., bra även när vi inte hade TV-reklam, för det andra är TV-reklamen mer skadlig än dagstidningsreklamen genom att man inte kan bläddra förbi den.

Ja, det är klart att det är lättare att "ta bort allt" än att göra avvägningar, men den lättaste vägen är inte nödvändigtvis den "rättaste". Det skulle vara intressant att höra vad en nationalekonom har att säga om reklamens effekter på samhällsekonomin. Jag har en känsla av att det här är en ganska komplicerad fråga.

Mina argument mot reklam var helt oberoende om den var "saklig" eller inte, så om de stämmer, behöver vi inte göra avvägningar.

[Stefan]

Jag vill inte att medborgarlönen ska vara särskilt hög. Det rör sig om en liten summa, kanske lite högre än dagens a-kassa. Som du skriver så blir det svårt att veta vilka som inte vill arbeta. Men jag tror inte att det kommer vara många. Och de som faktiskt vägrar tror jag inte tänker "Haha, nu ska jag vara ond och ligga samhället till last". Det kan vara någon som är deprimerad eller folkskygg.

Vad jag än skriver hittar du på en undanflykt: "jag tror inte att människor...". Jag tror att det visst finns människor som inte vill arbeta om de inte tjänar på det, och att de inte alls är folkskygga. Det är uppenbart att det är så. Men för att slippa meningslösa diskussioner om detta, så skrev jag:

Det spelar ingen roll hur många arbetslösa som verkligen vill arbeta. Hur bör man göra med de som vägrar att arbeta? (Det kanske inte ens finns några sådana, men om det fanns, hur skulle man då göra med dem? Bör man ge dem "medborgarlön"?)

Nu skriver du att dessa antagligen är folkskygga och deprimerade. Det uppenbara svaret är: anta att de inte är det. Anta att de är jätteglada och räcker lång näsa åt dem som jobbar ihop pengar åt dem. Hur SKULLE du agera då? Det hjälper inte att säga "sådana människor finns inte". Om de skulle finnas, är det rätt att de får "medborgarlön"?

[hovnarr]

Jag tror att det visst finns människor som inte vill arbeta om de inte tjänar på det, och att de inte alls är folkskygga.

Jag är ett exempel. Om jag fick pengar oavsett vad jag gjorde skulle jag ägna mig åt sådant som kändes meningsfullt och som jag hade lust till. Vissa av dessa sysslor skulle i högsta grad vara samhällsnyttiga, men jag skulle absolut inte göra vad jag gör idag.

§

[Tore]

Det är möjligt, men varför är det viktigt?

Viktigt för vad? Du talade om värdet av TV-tittandet. Skall man på något sätt försöka kvantifiera det så är väl mängden TV-tittande relevant.

? Visst, det företagets kunder tjänar på det, på ett annat företags kunders bekostnad. Som jag skrev.

De andra kunderna är ju fria att byta företag om de ser att de har något att vinna på det.

Det är f ö inte säkert att företagen sänker sina tillverkningskostnader bara för att de tillverkar mer. Det finns ju trots allt småföretag som är effektivare än storföretag.

Ja, det finns säkert sådana undantag, men jag tror knappast att det förändrar den övergripande slutsatsen.

Men anta att det ändå är som du säger: ju mer som produceras, desto lägre tillverkningskostnader. För att de totala tillverkningskostnaderna ska gå ner, måste den totala produktionen gå upp.

Nej, det är en felaktig slutsats. Jämför t.ex. 100 företag som tillverkar 1000 enheter vardera, men 10 företag som tillverkar 10000 enheter vardera.

Detta sker endast om den totala konsumtionen går upp. Och om den totala konsumtionen går upp går sparandet ner. Då sjunker investeringarna, vilket leder till lägre tillväxt på sikt. Alltså är det inte bra att den totala konsumtionen ökar.

Förstår inte hur du tänker här. Det är väl klart att både den totala konsumtionen och det totala sparandet kan gå upp. Jämför Sverige idag med för 100 år sedan. Sedan är det inte bra med för mycket sparande heller, men det är en annan diskussion...

[Joahn]

Jag förstår fortfarande inte varför alternativet skulle vara att bara sitta hemma dagarna i ända. Människor kommer förstås sysselsätta sig, men varför skulle de sätta sig i kassan på Konsum eller köra nattbuss? Jag kan inte se att du har svarat på den frågan.

Vad jag än skriver hittar du på en undanflykt: "jag tror inte att människor...". Jag tror att det visst finns människor som inte vill arbeta om de inte tjänar på det, och att de inte alls är folkskygga. Det är uppenbart att det är så. Men för att slippa meningslösa diskussioner om detta, så skrev jag:

Det spelar ingen roll hur många arbetslösa som verkligen vill arbeta. Hur bör man göra med de som vägrar att arbeta? (Det kanske inte ens finns några sådana, men om det fanns, hur skulle man då göra med dem? Bör man ge dem "medborgarlön"?)

Nu skriver du att dessa antagligen är folkskygga och deprimerade. Det uppenbara svaret är: anta att de inte är det. Anta att de är jätteglada och räcker lång näsa åt dem som jobbar ihop pengar åt dem. Hur SKULLE du agera då? Det hjälper inte att säga "sådana människor finns inte". Om de skulle finnas, är det rätt att de får "medborgarlön"?

Jag tycker att jag har svarat på dessa frågor redan, men tydligen inte.

Först och främst så försöker jag inte "hitta på undanflykter". Skriv inte så, det får det att låta som att jag har insett hur ohållbart det är men ändå desperat klamrar mig fast vid det. Och att jag skriver "jag tror att människor..." beror på att det faktiskt är vad jag tror. Men det är väl klart att det finns undantag, och det skrev jag också tidigare!

Visst kommer det vara några som tär på samhället på detta viset, men jag tror inte problemet är stort och fördelarna överväger.

Alltså: Om man inför medborgarlön så kommer vissa att skita i att ta ansvar eller dylikt, men jag tror inte att det kommer att vara många. Och de som gör det får väl göra det, alla system har brister. Om det blir ett för stort problem så kan man ju givetvis sänka medborgarlönen lite, eller höja den lite i taget tills för många börjar lata sig, så att man har någorlunda kontroll över situationen.

Människor vill känna sig duktiga! Eller har jag fel? De vill få något uträttat, utvecklas och använda sig av sina kunskaper. Och så vill de ha pengar - medborgarlönen ska som sagt inte vara högre än vad som fungerar. Visst behöver man inte arbeta för att känna sig duktig, få något uträttat eller utvecklas, men det man gör kan vara bra ändå:

Om jag fick pengar oavsett vad jag gjorde skulle jag ägna mig åt sådant som kändes meningsfullt och som jag hade lust till. Vissa av dessa sysslor skulle i högsta grad vara samhällsnyttiga, men jag skulle absolut inte göra vad jag gör idag.

Vissa saker av de hovnarr och andra skulle göra skulle gynna samhället, och - som jag fattar det - andra inte.

I början kommer det nog vara flest som latar sig. Det är som om alla mellanstadiebarn fick veta att alla som inte ville gå i skolan slapp - de skulle bli jätteglada och njuta i fulla drag... de första veckorna. Men efter ett tag så skulle de börja klaga över att de inte hade något att göra. En efter en skulle de komma tillbaka till skolan.

Om det är rätt eller inte att ge latmaskarna medborgarlön vet jag inte. På sätt och vis är det rätt, eftersom att det inte finns något bättre sätt att lösa det på - några kommer inte att vilja jobba, och det är inget man kan göra något åt. Det går inte att likt en jakthund söka upp dem alla och komma fram till vilka som är arbetslösa för att de inte får jobb och vilka som är det för att de latar sig.

Klarnade något nu? Hoppas det.

[Joahn]

Jag förstår fortfarande inte varför alternativet skulle vara att bara sitta hemma dagarna i ända. Människor kommer förstås sysselsätta sig, men varför skulle de sätta sig i kassan på Konsum eller köra nattbuss? Jag kan inte se att du har svarat på den frågan.

Vad jag än skriver hittar du på en undanflykt: "jag tror inte att människor...". Jag tror att det visst finns människor som inte vill arbeta om de inte tjänar på det, och att de inte alls är folkskygga. Det är uppenbart att det är så. Men för att slippa meningslösa diskussioner om detta, så skrev jag:

Det spelar ingen roll hur många arbetslösa som verkligen vill arbeta. Hur bör man göra med de som vägrar att arbeta? (Det kanske inte ens finns några sådana, men om det fanns, hur skulle man då göra med dem? Bör man ge dem "medborgarlön"?)

Nu skriver du att dessa antagligen är folkskygga och deprimerade. Det uppenbara svaret är: anta att de inte är det. Anta att de är jätteglada och räcker lång näsa åt dem som jobbar ihop pengar åt dem. Hur SKULLE du agera då? Det hjälper inte att säga "sådana människor finns inte". Om de skulle finnas, är det rätt att de får "medborgarlön"?

Jag tycker att jag har svarat på dessa frågor redan, men tydligen inte.

Först och främst så försöker jag inte "hitta på undanflykter". Skriv inte så, det får det att låta som att jag har insett hur ohållbart det är men ändå desperat klamrar mig fast vid det. Och att jag skriver "jag tror att människor..." beror på att det faktiskt är vad jag tror. Men det är väl klart att det finns undantag, och det skrev jag också tidigare!

Visst kommer det vara några som tär på samhället på detta viset, men jag tror inte problemet är stort och fördelarna överväger.

Alltså: Om man inför medborgarlön så kommer vissa att skita i att ta ansvar eller dylikt, men jag tror inte att det kommer att vara många. Och de som gör det får väl göra det, alla system har brister. Om det blir ett för stort problem så kan man ju givetvis sänka medborgarlönen lite, eller höja den lite i taget tills för många börjar lata sig, så att man har någorlunda kontroll över situationen.

Människor vill känna sig duktiga! Eller har jag fel? De vill få något uträttat, utvecklas och använda sig av sina kunskaper. Och så vill de ha pengar - medborgarlönen ska som sagt inte vara högre än vad som fungerar. Visst behöver man inte arbeta för att känna sig duktig, få något uträttat eller utvecklas, men det man gör kan vara bra ändå:

Om jag fick pengar oavsett vad jag gjorde skulle jag ägna mig åt sådant som kändes meningsfullt och som jag hade lust till. Vissa av dessa sysslor skulle i högsta grad vara samhällsnyttiga, men jag skulle absolut inte göra vad jag gör idag.

Vissa saker av de hovnarr och andra skulle göra skulle gynna samhället, och - som jag fattar det - andra inte.

I början kommer det nog vara flest som latar sig. Det är som om alla mellanstadiebarn fick veta att alla som inte ville gå i skolan slapp - de skulle bli jätteglada och njuta i fulla drag... de första veckorna. Men efter ett tag så skulle de börja klaga över att de inte hade något att göra. En efter en skulle de komma tillbaka till skolan.

Om det är rätt eller inte att ge latmaskarna medborgarlön vet jag inte. På sätt och vis är det rätt, eftersom att det inte finns något bättre sätt att lösa det på - några kommer inte att vilja jobba, och det är inget man kan göra något åt. Det går inte att likt en jakthund söka upp dem alla och komma fram till vilka som är arbetslösa för att de inte får jobb och vilka som är det för att de latar sig.

Klarnade något nu? Hoppas det.

[Stefan]

Ja, det finns säkert sådana undantag, men jag tror knappast att det förändrar den övergripande slutsatsen.

Det tror jag inte alls. Det finns massor av branscher där småföretag är mer effektiva. Själva existensen av enorma mängder småföretag bevisar att de inte är så ineffektiva; vore de det skulle de inte finnas.

Stefan skrev:
Men anta att det ändå är som du säger: ju mer som produceras, desto lägre tillverkningskostnader. För att de totala tillverkningskostnaderna ska gå ner, måste den totala produktionen gå upp.

Nej, det är en felaktig slutsats. Jämför t.ex. 100 företag som tillverkar 1000 enheter vardera, men 10 företag som tillverkar 10000 enheter vardera.

OK. Men notera att när du bara har 10 företag har du betydligt minskad konkurrens, som du tidigare använt som argument för reklam.

Stefan skrev:
Detta sker endast om den totala konsumtionen går upp. Och om den totala konsumtionen går upp går sparandet ner. Då sjunker investeringarna, vilket leder till lägre tillväxt på sikt. Alltså är det inte bra att den totala konsumtionen ökar.

Förstår inte hur du tänker här. Det är väl klart att både den totala konsumtionen och det totala sparandet kan gå upp. Jämför Sverige idag med för 100 år sedan. Sedan är det inte bra med för mycket sparande heller, men det är en annan diskussion...

Det är klart nog hur jag tänker. Vi har en viss summa pengar nu. Vi kan spendera den på konsumtion eller på sparande. Om konsumtionen ska öka, måste sparandet minska. Det är dåligt. Hur sparandet och konsumtionen låg till för 100 år sen är helt oväsentligt. Vi talar om vad vi ska göra nu: satsa på sparande eller konsumtion.

[Stefan]

Om det är rätt eller inte att ge latmaskarna medborgarlön vet jag inte. På sätt och vis är det rätt, eftersom att det inte finns något bättre sätt att lösa det på - några kommer inte att vilja jobba, och det är inget man kan göra något åt. Det går inte att likt en jakthund söka upp dem alla och komma fram till vilka som är arbetslösa för att de inte får jobb och vilka som är det för att de latar sig.

Men anta att det skulle gå att likt en jakthund söka upp de arbetslösa som latar sig. Bör man då betala ut medborgarlön till dem?