Den onda treenigheten - fascism, kapitalism och liberalism..
Moderator: Moderatorgruppen
-
Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Mer kunskaper krävas.....
Hejsan!
Liberalismen, kolonialismen och kapitalismen möts och bildar sin nya syntes - fascismen.............
Liberalismen, kapitalismens ideologi, var inte sen att haka på tåget. Den liberale filosofen Herbert Spencer skriver följande i sin skrift ”Social statics” från 1850 att imperialismen har tjänat civilisationen genom att röja undan de lägre raserna från jorden. ”De krafter som arbetar på den fullständiga lyckans stora projekt tar ingen hänsyn till lidanden av underordnad betydelse, utan utrotar (exterminates) sådana sektorer av mänskligheten som står i dess väg… Mänsklig varelse eller djur (brute) – hindret måste bort.”
Här ser vi att vissa, underlägsna, människor sammanfördes med djuren och kunde utrotas, enligt de liberala tankegångarna.
Spencer var ingalunda ensam i sina tankegångar. Tysken Eduard von Hartmann skrev i andra bandet av sin ”Philosophy of the unconscious” följande år 1884:
”När en hundsvans skall skäras av gör man inte hunden någon tjänst genom att skära bort den gradvis, tum för tum. Lika lite humant är det, när vilda folk befinner sig på randen av förintelse, att med konstlade medel förlänga deras dödskamp…”
En sann människovän kan inte annat än att påskynda de vilda folkens utdöende. Varken Spencer eller Hartmann var omänskliga, eller ens onda, de trodde deras teorier speglade verkligheten. Men deras Europa var en ond värld i sina kontakter med övriga världen. Tanken om förintelsen av ”lägre stående raser” var inte egentligen en tysk uppfinning – den var en integrerad del av det västerländska samhällsbygget allt sedan1800-talet.
Under 1700-talet fanns det alltså främst tre kriterier för att särskilja människor: klimat, kultur och ras. Det var samtidigt teorier som passade rasismen och främst den europeiska rasismen som hade kopplingar till kapitalismen. Rasisterna ansåg att Darwin faktiskt försvarade deras teser om européernas överlägsenhet över andra folk. Detta försvar nådde sin teoretiska kulmen år 1859, då Charles Darwins vetenskapliga verk, ”Om arternas uppkomst”. Darwin gav rasisterna vatten på deras kvarn när han redan i bokens undertitel skriver om att det är syns vilka som är mest framgångsrika vad gäller människosläktet – och det var inte de svarta utan de vita.
År 1871 tillämpade Darwin själv sina teorier på människosläktet när han skrev följande i en annan avhandling, ”Människans härkomst”, kapitel 6: ”I en framtid som i århundraden räknat inte är särskilt avlägsen, kommer de civiliserade människoraserna kommer nästan helt säkert att utrota och ersätta de vilda raserna överallt i hela världen”.
På liknande sätt kommer gorillorna att dö ut. En ännu större lucka än den mellan ”australneger” och gorilla kommer i framtiden att gapa mellan de lägre aporna och den kommande, ännu mer civiliserade människan, antog Darwin.
Darwin fick rätt, inom ett århundrade hade dessa idéer praktiserats i syfte att utrota lägre stående raser. Därmed var den högerinriktade och med tiden fascistoida s.k. ”Socialdarwinismen” född. Detta var samtidigt ett försvar för den växande koloniala erövringen av världen – och ”européernas överlägsenhet”. Det var en integrerad del av kapitalismen och liberalismen. Det var även en del av grundstenarna till den framväxande fascismen och nazismen i Europa och annorstädes under det följande århundradet. Adolf Hitler spann sedan vidare på dessa tankegångar, och de slutade med en katastrof utan like!
Tyskarna hade ännu vid mitten av 1800-talet inte utrotat några folk, något som britterna redan hade gjort vid ett flertal tillfällen, liksom holländare, fransmän, spanjorer och portugiser före dem.
Den tyske antropologen Theodore Waitz gjorde en grundlig undersökning av de utrotningshotade människoarterna i sitt verk ”Anthropologie der Naturvölker” (1859-1862). Här sammanfattade och analyserade han uppgifter i forskningsresandes rapporter. Hans lärjunge, Georg Gerland specialstuderade utrotningsproblemet i sin 1868 utkomna bok ”Über das Aussterben der Naturvölker”.
Gerland gick igenom alla olika orsaker till varför folk utrotades, även alla de defekter som tillskrevs ”naturfolken”. Slutsatsen blev att de vitas sjukdomar var en stor bidragande orsak till utdöendet. Vita bar på ett slags ”sjukdomsdamm” kallad ”miasma” som under denna tid var det vi idag kallar bakterier. Européerna hade långsamt skaffat sig motståndskraft mot miasmer, vilket de i naturen levande folken saknade, menade Gerland. Det var därför de dog. En ännu mer avgörande faktor var dock de vitas fientliga uppträdande, som utgjorde det mörkaste kapitlet i mänsklighetens historia, menade han. Det ”kulturella våldet” var än värre än det fysiska, menade Gerland vidare. Naturfolkens levnadssätt var så anpassat till natur och klimat att minsta förändring kunde leda till problem. Förändringar som exempelvis att privatisera mark som tidigare varit allmän egendom, ryckte undan grunden för folks hela livssätt, fastställde Gerland. Gerland ansåg att européerna förintar av rovgirighet, eller oförstånd grunden för allt vad de infödda tänkte, kände och trodde. När livet förlorade sin mening för dem, dör det ut.
Fysiskt våld var den tydligaste och påtagligaste utrotningsfaktorn, och i detta var nästan alla vita med, kolonister, handelsmän, soldater och myndigheter, ansåg Garland. Det var ingen naturlag att naturfolken måste dö ut, inte heller hade naturfolken kroppsliga eller andliga defekter som någon hade funnit, som var orsak till att så många dog, ansåg Garland. Respekterade man deras rättigheter hade de inga problem med att leva vidare, ansåg han vidare. Darwin läste Garlands bok, men tog inte intryck av den. Han lutade sig mer åt rasisternas sida.
År 1891 kom tysken Friedrich Ratzel ut med sin bok ”Anthropogeographie” kapitel 10 åt ”Kulturfattiga folks tillbakagång vid beröringen med kulturen”. Det har blivet en sorglig regel att lågt stående folk dör vid kontakten med högt kultiverade folk, skriver han. Det var européerna som orsakade detta, inte de utrotades inre svagheter, slog Ratzel fast. Européerna dödade dem och drev bort dem och proletariserade dem och bröt sönder deras sociala sammanhang, menade Ratzel. Det var den starkes övervåld mot den svage, avsikten var att ta ifrån de svaga deras mark och land. Det var detta som skedde i Nordamerika, hävdade han. Så här långt hade Ratzel, Gerland och Waitz liknande åsikter om européernas framfart, och det var den tyska antropologins ståndpunkt. Tyskland hade ännu inga kolonier. Omkring år 1890 höll detta förhållande dock snabbt på att ändra sig.
Liberalismen, kolonialismen och kapitalismen möts och bildar sin nya syntes - fascismen.............
Liberalismen, kapitalismens ideologi, var inte sen att haka på tåget. Den liberale filosofen Herbert Spencer skriver följande i sin skrift ”Social statics” från 1850 att imperialismen har tjänat civilisationen genom att röja undan de lägre raserna från jorden. ”De krafter som arbetar på den fullständiga lyckans stora projekt tar ingen hänsyn till lidanden av underordnad betydelse, utan utrotar (exterminates) sådana sektorer av mänskligheten som står i dess väg… Mänsklig varelse eller djur (brute) – hindret måste bort.”
Här ser vi att vissa, underlägsna, människor sammanfördes med djuren och kunde utrotas, enligt de liberala tankegångarna.
Spencer var ingalunda ensam i sina tankegångar. Tysken Eduard von Hartmann skrev i andra bandet av sin ”Philosophy of the unconscious” följande år 1884:
”När en hundsvans skall skäras av gör man inte hunden någon tjänst genom att skära bort den gradvis, tum för tum. Lika lite humant är det, när vilda folk befinner sig på randen av förintelse, att med konstlade medel förlänga deras dödskamp…”
En sann människovän kan inte annat än att påskynda de vilda folkens utdöende. Varken Spencer eller Hartmann var omänskliga, eller ens onda, de trodde deras teorier speglade verkligheten. Men deras Europa var en ond värld i sina kontakter med övriga världen. Tanken om förintelsen av ”lägre stående raser” var inte egentligen en tysk uppfinning – den var en integrerad del av det västerländska samhällsbygget allt sedan1800-talet.
Under 1700-talet fanns det alltså främst tre kriterier för att särskilja människor: klimat, kultur och ras. Det var samtidigt teorier som passade rasismen och främst den europeiska rasismen som hade kopplingar till kapitalismen. Rasisterna ansåg att Darwin faktiskt försvarade deras teser om européernas överlägsenhet över andra folk. Detta försvar nådde sin teoretiska kulmen år 1859, då Charles Darwins vetenskapliga verk, ”Om arternas uppkomst”. Darwin gav rasisterna vatten på deras kvarn när han redan i bokens undertitel skriver om att det är syns vilka som är mest framgångsrika vad gäller människosläktet – och det var inte de svarta utan de vita.
År 1871 tillämpade Darwin själv sina teorier på människosläktet när han skrev följande i en annan avhandling, ”Människans härkomst”, kapitel 6: ”I en framtid som i århundraden räknat inte är särskilt avlägsen, kommer de civiliserade människoraserna kommer nästan helt säkert att utrota och ersätta de vilda raserna överallt i hela världen”.
På liknande sätt kommer gorillorna att dö ut. En ännu större lucka än den mellan ”australneger” och gorilla kommer i framtiden att gapa mellan de lägre aporna och den kommande, ännu mer civiliserade människan, antog Darwin.
Darwin fick rätt, inom ett århundrade hade dessa idéer praktiserats i syfte att utrota lägre stående raser. Därmed var den högerinriktade och med tiden fascistoida s.k. ”Socialdarwinismen” född. Detta var samtidigt ett försvar för den växande koloniala erövringen av världen – och ”européernas överlägsenhet”. Det var en integrerad del av kapitalismen och liberalismen. Det var även en del av grundstenarna till den framväxande fascismen och nazismen i Europa och annorstädes under det följande århundradet. Adolf Hitler spann sedan vidare på dessa tankegångar, och de slutade med en katastrof utan like!
Tyskarna hade ännu vid mitten av 1800-talet inte utrotat några folk, något som britterna redan hade gjort vid ett flertal tillfällen, liksom holländare, fransmän, spanjorer och portugiser före dem.
Den tyske antropologen Theodore Waitz gjorde en grundlig undersökning av de utrotningshotade människoarterna i sitt verk ”Anthropologie der Naturvölker” (1859-1862). Här sammanfattade och analyserade han uppgifter i forskningsresandes rapporter. Hans lärjunge, Georg Gerland specialstuderade utrotningsproblemet i sin 1868 utkomna bok ”Über das Aussterben der Naturvölker”.
Gerland gick igenom alla olika orsaker till varför folk utrotades, även alla de defekter som tillskrevs ”naturfolken”. Slutsatsen blev att de vitas sjukdomar var en stor bidragande orsak till utdöendet. Vita bar på ett slags ”sjukdomsdamm” kallad ”miasma” som under denna tid var det vi idag kallar bakterier. Européerna hade långsamt skaffat sig motståndskraft mot miasmer, vilket de i naturen levande folken saknade, menade Gerland. Det var därför de dog. En ännu mer avgörande faktor var dock de vitas fientliga uppträdande, som utgjorde det mörkaste kapitlet i mänsklighetens historia, menade han. Det ”kulturella våldet” var än värre än det fysiska, menade Gerland vidare. Naturfolkens levnadssätt var så anpassat till natur och klimat att minsta förändring kunde leda till problem. Förändringar som exempelvis att privatisera mark som tidigare varit allmän egendom, ryckte undan grunden för folks hela livssätt, fastställde Gerland. Gerland ansåg att européerna förintar av rovgirighet, eller oförstånd grunden för allt vad de infödda tänkte, kände och trodde. När livet förlorade sin mening för dem, dör det ut.
Fysiskt våld var den tydligaste och påtagligaste utrotningsfaktorn, och i detta var nästan alla vita med, kolonister, handelsmän, soldater och myndigheter, ansåg Garland. Det var ingen naturlag att naturfolken måste dö ut, inte heller hade naturfolken kroppsliga eller andliga defekter som någon hade funnit, som var orsak till att så många dog, ansåg Garland. Respekterade man deras rättigheter hade de inga problem med att leva vidare, ansåg han vidare. Darwin läste Garlands bok, men tog inte intryck av den. Han lutade sig mer åt rasisternas sida.
År 1891 kom tysken Friedrich Ratzel ut med sin bok ”Anthropogeographie” kapitel 10 åt ”Kulturfattiga folks tillbakagång vid beröringen med kulturen”. Det har blivet en sorglig regel att lågt stående folk dör vid kontakten med högt kultiverade folk, skriver han. Det var européerna som orsakade detta, inte de utrotades inre svagheter, slog Ratzel fast. Européerna dödade dem och drev bort dem och proletariserade dem och bröt sönder deras sociala sammanhang, menade Ratzel. Det var den starkes övervåld mot den svage, avsikten var att ta ifrån de svaga deras mark och land. Det var detta som skedde i Nordamerika, hävdade han. Så här långt hade Ratzel, Gerland och Waitz liknande åsikter om européernas framfart, och det var den tyska antropologins ståndpunkt. Tyskland hade ännu inga kolonier. Omkring år 1890 höll detta förhållande dock snabbt på att ändra sig.
Att verka för det goda...
Re: Libertinerna....
Fromm skrev:J R Auk skrev:Jbig skrev:
Fast jag förstår inte din utsaga om att maktens informationsmonopol granskas "hårt" - av vem då menar du?
Ja detta gäckar mig. Likt folk fascineras av ordningen i naturen och menar på att det måste finnas en kreatör där bakom. Så fascineras jag av ordningen inom ekonomin och politiken och undrar om det finns aktörer bakom det.
Media får betalt genom annonsörer dvs andra företag. Eliten äger företag och man biter inte den hand som föder en.
Lär dig mer av Chomsky (del 4 från 1.20). :wink:
http://www.youtube.com/watch?v=XCAkKAVK ... re=related
Jo fast nu menar jag att mina undringar går mot hållet att fråga sig hur mycket denna "elit" är medveten. Jag kan för allt i världen inte föreställa mig någon som är mer "människa" än vad jag ser på annat håll. Med de behov som vi alla delar. Och då faller de under samma "myter", eller propaganda som de själva levererar. Fast då från historiskt och filosofiskt håll.
Egentligen så undrar jag bara, var fan hittar man dessa arenor. Men inser att det nog är som med polisen, de är tränade att inte lyssna då de vet ordets makt.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Beteenden
J R Auk skrev:Inför mitt ställningstagande spelar det ingen roll huruvida vårt beteende är konstituerat på en social eller en biologisk grund. vare sig det är valt eller ärvt via kultur eller biologi.
Vill först förtydliga för att undvika missförstånd. Beteenden grundar sig alltid på en biologisk grund.
Dvs vårt nervsystem påverkas alltid av vår inre och yttre miljö.
J R Auk skrev:Jo fast nu menar jag att mina undringar går mot hållet att fråga sig hur mycket denna "elit" är medveten. Jag kan för allt i världen inte föreställa mig någon som är mer "människa" än vad jag ser på annat håll. Med de behov som vi alla delar. Och då faller de under samma "myter", eller propaganda som de själva levererar. Fast då från historiskt och filosofiskt håll.
Egentligen så undrar jag bara, var fan hittar man dessa arenor. Men inser att det nog är som med polisen, de är tränade att inte lyssna då de vet ordets makt.
Makteliten styrs av samma nervsystem som oss andra. Förutom att de har en dragning åt det psykopatiska hållet.
Historiskt sett var nog makteliten medveten om att de styrde genom fruktan.
I det s k Fria Demokratiska samhället kan vi ju inte säga högt att vi styrs av fruktan.
Jag gissar att många tror på någon variant av egoism som en naturlig instinkt.
De ser sig själva som födda med en stor naturlig egoism. En egoism arbetslösa saknar.
Mer rasism....
Hejsan!
Den tyska omsvängningen och behovet av lebensraum
År 1891 gick den ovan omnämnde Friedrich Ratzel med i ”Alltyska förbundet”, en högerradikal kamporganisation som främst på programmet hade skapandet av ett tyskt kolonialvälde. Det var samma år som hans bok kom ut, men under detta år började han svänga och komma i motsättning till det han hade framfört i sin bok. Den sorgliga processen där de lägre raserna slås ut kanske trots allt drivs framåt av en viss ”demonisk nödvändighet” skrev Ratzel redan samma år. Våld och markstölder var visserligen huvudorsaken till de inföddas tillbakagång, men det var inte just därför de dog ut, fortsatte Ratzel. De europeiska angreppen förstärkte bara ett redan existerande ont hos dessa folk, fortsatte han. Det var nog trots allt så att de kulturfattiga ändå saknade en del, och hade en slags ”passiv” karaktär. De söker hellre uthärda snarare än besegra de omständigheter som minskade deras antal, hävdade Ratzel vidare. Många lägre folk hade dött av inre orsaker, utan yttre angrepp överhuvudtaget, slog Ratzel fast. År 1892 hade han gått varvet runt, han påstod nu saker som han började med att förneka i sin bok. För en blivande imperiebyggare var den nya ståndpunkten klart mer bekväm att omhulda. Det sammanföll i tid med en våldsam tysk forcering i de protektorat som man hade fått sig tilldelade. Inte minst i Sydvästafrika där man nu började fördriva den ursprungliga befolkningen.
Ratzel kom även in på judarna. Var de ett folk på väg ut? Nej, tvärtom var de allt för dominerande i Tyskland, ansåg många tyskar! I sin nya bok, ”Politische Geographie”, utkommen 1897, parade Ratzel ihop judarna med folk som var på väg att dö ut enligt honom. Judar och zigenare sammanfördes med ”de småvuxna jägarfolken i Innerafrika” samt ”otaliga liknande existenser” till gruppen ”utspridda folk utan land”. Ett växande folk måste ha land, och när tomt land inte längre finns, måste man erövra andras land. Så hade både greker och romare gjort, hävdade Ratzel. USA var ett sådant exempel, menade Ratzel vidare. De erövrade indianernas land, men européerna, som bodde i en tätbefolkad världsdel, måste gå över haven för att skaffa sig mer land, menade Ratzel. Eller måste de det? Kanske det lika gärna gick att erövra grannarnas länder? Ryssland hade ju vuxit i riktning österut, över Sibirien och Centralasien. Detta kunde också vara något för Tyskland, områdena i öster kunde erövras och befolkas med tyskar, ansåg Ratzel.
Britterna ansåg sin egen expansion som en självklar rättighet, medan de misstrodde fransmännens, ryssarnas och tyskarnas expansionsplaner. Att den ”keltiska rasen” just hade påbörjat erövringen av Nordafrika (Egypten) liksom den lyckade erövringen av Hindustan (Nordindien) genom sin självklara rätt att med våld genomföra det hela, ansåg Robert Knox. Detta framförde Knox redan 1850, och nu höll Ratzel med. Sedan dess hade britter och fransmän haft flera konflikter i Afrika och Asien i sin jakt efter kolonier. Britterna hade dessutom haft konflikter med ryssarna i Centralasien.
Alexander Tille var tysk lektor i Glasgow 1890-1900, där han hade lärt känna den brittiska imperieideologin. Under dessa år skapade han en tysk ”utvecklingsetik”, där Darwin och Spencers idéer blandades med Nietzsches övermänniskoideal. Detta innebar att den starke har rätt. Genom att tränga undan de lägre raserna, gör människan bara vad de bättre organiserade växterna gör med de sämre organiserade eller i djurvärlden, de lägre djurarterna utsätts för av de starkare arterna. Mot den starkes rätt är alla rättigheter ogiltiga, ansåg Tille i en artikel i ”Volksdienst” år 1893. I naturen segrade alltid det högre över det lägre, ansåg Tille. De svagare raserna dör ut även om inget blod flyter, ansåg Tille vidare. När de svaga inte kunde behålla sin motståndsförmåga så har de heller ingen rätt att existera. De som inte kan klara sig, måste nöja sig med att gå under, ansåg Tille. Tilles ”lagar” var konstruerade så at även europeiska folk kunde komma i fråga. Alltyska förbundets tidning, ”Alldeutscher Blätter” skrev år 1894, att den germanska rasens livsbetingelser kunde säkras bara genom områden som låg mellan Baltikum ner till Bosporen. Att ”mindervärdiga folk” som tjecker, slovaker och slovener var för värdelösa och oförmögna till en civiliserad tillvaro, spelade mindre roll. Bara de större kulturfolken hade rätt till en egen nationalitet, hävdade Tille.
De brittiska koloniala "framgångarna" hade till slut även fått sina avläggare hos en del tyska "forskare" - därmed hade de liberala och rasistiska tankegångarna tillsammans med kapitalism relaterats till det som snart skulle bliva tvättäkta fascism och rasism! :wink:
MVH
bigj
Den tyska omsvängningen och behovet av lebensraum
År 1891 gick den ovan omnämnde Friedrich Ratzel med i ”Alltyska förbundet”, en högerradikal kamporganisation som främst på programmet hade skapandet av ett tyskt kolonialvälde. Det var samma år som hans bok kom ut, men under detta år började han svänga och komma i motsättning till det han hade framfört i sin bok. Den sorgliga processen där de lägre raserna slås ut kanske trots allt drivs framåt av en viss ”demonisk nödvändighet” skrev Ratzel redan samma år. Våld och markstölder var visserligen huvudorsaken till de inföddas tillbakagång, men det var inte just därför de dog ut, fortsatte Ratzel. De europeiska angreppen förstärkte bara ett redan existerande ont hos dessa folk, fortsatte han. Det var nog trots allt så att de kulturfattiga ändå saknade en del, och hade en slags ”passiv” karaktär. De söker hellre uthärda snarare än besegra de omständigheter som minskade deras antal, hävdade Ratzel vidare. Många lägre folk hade dött av inre orsaker, utan yttre angrepp överhuvudtaget, slog Ratzel fast. År 1892 hade han gått varvet runt, han påstod nu saker som han började med att förneka i sin bok. För en blivande imperiebyggare var den nya ståndpunkten klart mer bekväm att omhulda. Det sammanföll i tid med en våldsam tysk forcering i de protektorat som man hade fått sig tilldelade. Inte minst i Sydvästafrika där man nu började fördriva den ursprungliga befolkningen.
Ratzel kom även in på judarna. Var de ett folk på väg ut? Nej, tvärtom var de allt för dominerande i Tyskland, ansåg många tyskar! I sin nya bok, ”Politische Geographie”, utkommen 1897, parade Ratzel ihop judarna med folk som var på väg att dö ut enligt honom. Judar och zigenare sammanfördes med ”de småvuxna jägarfolken i Innerafrika” samt ”otaliga liknande existenser” till gruppen ”utspridda folk utan land”. Ett växande folk måste ha land, och när tomt land inte längre finns, måste man erövra andras land. Så hade både greker och romare gjort, hävdade Ratzel. USA var ett sådant exempel, menade Ratzel vidare. De erövrade indianernas land, men européerna, som bodde i en tätbefolkad världsdel, måste gå över haven för att skaffa sig mer land, menade Ratzel. Eller måste de det? Kanske det lika gärna gick att erövra grannarnas länder? Ryssland hade ju vuxit i riktning österut, över Sibirien och Centralasien. Detta kunde också vara något för Tyskland, områdena i öster kunde erövras och befolkas med tyskar, ansåg Ratzel.
Britterna ansåg sin egen expansion som en självklar rättighet, medan de misstrodde fransmännens, ryssarnas och tyskarnas expansionsplaner. Att den ”keltiska rasen” just hade påbörjat erövringen av Nordafrika (Egypten) liksom den lyckade erövringen av Hindustan (Nordindien) genom sin självklara rätt att med våld genomföra det hela, ansåg Robert Knox. Detta framförde Knox redan 1850, och nu höll Ratzel med. Sedan dess hade britter och fransmän haft flera konflikter i Afrika och Asien i sin jakt efter kolonier. Britterna hade dessutom haft konflikter med ryssarna i Centralasien.
Alexander Tille var tysk lektor i Glasgow 1890-1900, där han hade lärt känna den brittiska imperieideologin. Under dessa år skapade han en tysk ”utvecklingsetik”, där Darwin och Spencers idéer blandades med Nietzsches övermänniskoideal. Detta innebar att den starke har rätt. Genom att tränga undan de lägre raserna, gör människan bara vad de bättre organiserade växterna gör med de sämre organiserade eller i djurvärlden, de lägre djurarterna utsätts för av de starkare arterna. Mot den starkes rätt är alla rättigheter ogiltiga, ansåg Tille i en artikel i ”Volksdienst” år 1893. I naturen segrade alltid det högre över det lägre, ansåg Tille. De svagare raserna dör ut även om inget blod flyter, ansåg Tille vidare. När de svaga inte kunde behålla sin motståndsförmåga så har de heller ingen rätt att existera. De som inte kan klara sig, måste nöja sig med att gå under, ansåg Tille. Tilles ”lagar” var konstruerade så at även europeiska folk kunde komma i fråga. Alltyska förbundets tidning, ”Alldeutscher Blätter” skrev år 1894, att den germanska rasens livsbetingelser kunde säkras bara genom områden som låg mellan Baltikum ner till Bosporen. Att ”mindervärdiga folk” som tjecker, slovaker och slovener var för värdelösa och oförmögna till en civiliserad tillvaro, spelade mindre roll. Bara de större kulturfolken hade rätt till en egen nationalitet, hävdade Tille.
De brittiska koloniala "framgångarna" hade till slut även fått sina avläggare hos en del tyska "forskare" - därmed hade de liberala och rasistiska tankegångarna tillsammans med kapitalism relaterats till det som snart skulle bliva tvättäkta fascism och rasism! :wink:
MVH
bigj
Att verka för det goda...
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 66 och 0 gäster