Om falsifikation är kriteriet (vilket implicerar ett axiom och inte en beskrivning), så blir det just inget kvar av vetenskapen som vi känner den idag. Det igen är ett tydligt tecken på att det är ett axiom och inte en beskrivning vi har att göra med, men du begriper ju inte skillnaden så jag ska sluta tjata.
På vilket sätt blir just ingenting kvar och hur är det tydligt att ett axiom, falsifikation, inte är en beskrivning av vad som gäller för vetenskapen? Andra skulle påstå att det är just det som gäller. Du ha visst glömt att du hävdade att postmodernismen gick tillväga "på exakt samma sätt"? Varför påstå det, och att samma gäller Hegel här nu, om falsifikation är så illa? Enligt mig beskriver falsifikation ett verkligt tillvägagångssätt för att avgöra demarkationsproblemet på ett bra sätt. Det är mitt svar. Vad har du för något? Bättre argument välkomnas.
Är du intresserad av Hegel? Då måste du till att börja med förstå vad Hegel utgår ifrån, var i den filosofiska tradition han står, vem som kommer före honom osv. Det han gör här, och som ditt citat berör, är att han tar sitt avtramp utifrån Kants bestämmande av tinget-i-sig som ett gränsbegrepp. Det Hegel talar om är alltså alltid vårt förnuft (därav "Andens fenomenologi"), det är så som vi förstår det därmed (följer av vår utgångsposition hos Kant). Det är det enda vi kan känna, eller ha någon kunskap om. Inte om tingen själva, utan om vår förståelse av dem, och utvecklingen av denna förståelse. Det verkliga är det förnuftiga (förnuftet), och det förnuftiga är det verkliga (förnuftet är verkligheten). Är du med? Det går inte alls att tala om vulkanutbrottet självt, så din fråga pekar helt i fel riktning. Vi kan varken tala om eller uppleva någon värld som inte tar gestalt i vårt förnuft som skådeplats.
Tar inte ett vulkanutbrott gestalt i vårt förnuft som skådeplats?
Jag frågade dig om det är godtyckligt vilka axiom vi antar, du svarade aldrig. Inte heller nu. Det är absolut ovetenskapligt (även om Poppers tes inte förmår täcka in det momentet) att på rent godtycke anta ett axiom. Vi vill ha argument! Så vilka kan du ge oss?
Är inte alls godtyckligt om falsifierbarheten anges som kriterium.
Den mesta vetenskapen nöjer sig alltjämt med verifierbarhetskriteriet, falsifierbarheten är för otymplig och det är alltid det där induktionsproblemet.
Åt skogen igen. Falsifierbarheten värnar om deduktion. Ser någon en svart svan så är antagandet om att alla svanar är vita falsifierat.
Här följer ett citat:
Påminner så mycket om hur jag själv har resonerat de gånger jag varit psykotisk, och det slår mig att det lika gärna hade kunnat vara jag som satt där och kände mig snuvad på tjugo år av mitt liv.
En fråga: Har något ändrat?