Hejsan!
Njae, sceptisk, dina försök att rädda undan nationalismen från lieringen med rasismen är knappast övertygande. Det beror nog, som vanligt i totalitära kretsar, på allt för liten skolning och kunskapsinhämtning - och för mycket tyckanden och trossatser! :lol:
Lite mer om nationalismen, dess koppling till rasismen, och liberalismen!
Staterna bildade från senmedeltiden en rangordning där de kämpade om att ha högst rang. Rangordningen och kampen för att komma upp inom hierarkin ledde till ideologier. Dessa ideologier kallar vi idag för just – nationalismer. Att inte vara en nation innebär att man står utanför det system där man kämpar om att stiga i rang. Flertalet stater, eller statsliknande system utanför Europa var egentligen inga nationella stater – de var instabila system som hölls ihop av de styrande eliterna. Ofta fördrevs en elit av en annan elit, eller så invaderade en elit en annan elits område och tillsatte sig själva som ledare för den nya ordningen. De byggde dock inte upp några nationer, tvärtom höll de avståndet mellan sin egen härskargrupp och de övriga underlydande. Därför förblev deras stater instabila till sin natur – och lätta att besegra för en målmedveten fiende.
Kategorierna ras och nation innebar från början att rasen uttryckte motsatsförhållandet centrumperiferi, medan kategorin nationen ursprungligen uttryckte konkurrensen mellan staterna. Rasismen enar regionerna i centrum respektive i periferin, medan nationalismen delar regionerna i centrum och regionerna i periferin. Båda kategorierna är förbundna med anspråk på bestämda fördelar i den kapitalistiska världsekonomin. De ingår som delar i den kapitalistiska ordningen – som delar av centrum. Till detta kan läggas begreppet ”etnisk grupp”. Sådana kan finnas i de olika staterna liksom i nationerna, de kan både utgöra den dominerande gruppen, eller en minoritetsgrupp, eller den till antalet största gruppen men ändå utgöra en socialt sett underlägsen grupp. Inte sällan kan sådana grupper existera i angränsande stater, vanligt i tredje världens efterkoloniala stater. Det kapitalistiska systemet bygger även på att det finns en hierarki på arbetssidan. Även här visar det sig att vissa etniska eller nationella grupper har jobb som ger mindre i ersättning än andra. Påfallande ofta är det vanligare med en viss etnisk eller nationell grupp i ett visst yrke förutsatt att det man grupperar ”yrkena” i breda kategorier. Olika slags produktionsförhållanden kräver olika slags normalbeteenden hos arbetskraften. Dessa beteenden måste läras in, och arbetarna socialiseras till att anamma en viss attityd för att passa ett visst yrke. Kulturen är en sådan samling regler som föräldrarna pressas till att överföra på sina barn. Skolsystemen kan göra detta, men ännu vanligare är att den etniska definitionen innebär att man socialiseras till ett visst beteende. Ett ”frivilligt” gruppbeteende lärs in till att bli en ”social” identitet. Det är här kapitalismen legitimerar sitt hierarkiska ekonomiska system. Att skapa ett enhetligt folk, eller föreställningen om ett folk. Det löser faktiskt motsägelsen i att samtidigt sträva efter teoretisk jämlikhet och praktisk ojämlikhet. Det är bland annat det som gör kapitalismen så effektiv – den kan utnyttja både rasism och jämlikhet på samma gång.
Samtidigt som kapitalismen kräver ständig ojämlikhet kräver den också ständig omstrukturering av de ekonomiska processerna. Det som tryggar en särskild samling hierarkiska sociala relationer i dag fungerar kanske inte imorgon. Arbetskraftens beteende måste förändras utan att systemets legitimitet undergrävs. Den ständigt återkommande födseln, omstruktureringen och upplösningen av etniska grupper är därför ett ovärderligt verktyg i strävan att ge flexibilitet år det ekonomiska maskineriet. Därför är ett folk en viktig institutionell skapelse i den historiska kapitalismen. Vi blir allt mer, inte mindre, knutna till den kapitalistiska världsekonomin. Därför spelar begrepp som folk och nationer så stor roll inom kapitalismen – idag alltmer ersatta av de större begreppen ”västerlänningar” eller ”européer”.
Det tidigaste tecknet på att en nation och en nationalstat var i uppbyggnad var ett statsbärande språk. Denna utveckling började i Europa under högmedeltiden och är knuten till den process genom vilken den monarkiska makten erhåller allt mer självständighet och stärkta maktbefogenheter. På liknande sätt innebar den absoluta monarkin med sig penningmonopol, administrativ och fiskal centralisering och rätten till att med våld om så behövdes, införa en inre fred inom staten. Det var en utveckling som sedan spred sig till hela Västeuropa under senmedeltiden, naturligtvis med många bakslag och störningar. Reformationen och motreformationen under 1500-talet tvingade fram en slags fred mellan kyrkan och statsmakten i flertalet länder. I en del länder i nordvästra och norra Europa infördes statskyrkor som i praktiken innebar en statsreligion. Något som stärkte statsmakten ännu mer. Vägen mot den enhetliga och nationella staten var emellertid lång, ryckig och full av abrupta brott när de uppgick i andra stater eller imperier. Många av de forna enheterna såsom ”Sicilien”, ”Katalonien” eller ”Burgund” såg ut att bli nationella stater under lång tid, men så slukades de av grannar eller större imperier. Samma sak gäller övriga stater, exempelvis Sverige kan inte sägas ha blivit en nationell stat förrän in på 1700-talet, eller rent av på 1800-talet. Även om Sverige som begrepp existerade redan under 1200-talet, ehuru staten då snarare var ett slags (mindre) imperium då man erövrade delar av nuvarande Finland och periodvis uppgick i en nordisk jättestat tillsammans med Norge och Danmark. Inte sällan avlöste icke-nationella statsapparater de embryon till nationella stater som poppade upp under 1200-1300-1400-talen i Europa.
Vad vi ser är att nationalismen redan från dess första början var totalitär, precis som det ekonomiska system det kom att leva i symbios med. Ofta drogs det ytterligare en totalitär fernissa äver allt ihopa - ideologin liberalismen. Då hade man så att säga allt på sin plats - men det blev inte bättre för det! Är grunden totalitär, då tränger denna till slut upp till alla möjliga påbyggnader precis som en slags röta....
Källa för den vetgirige: Ras, Nation, Klass, Balibar&Wallerstein, 1997
MVH
bigj
