Kulturella skillnader mellan homogena och heterogena orter

[Zeldun]

Kulturella skillnader mellan homogena respektive heterogena orter

Det är inte det lättaste att finna kulturella olikheter mellan de såkallade mångkulturella och monokulturella områdena. Av fakta att döma är det egentligen inte så enormt stor skillnad, snarare en ganska liten skillnad. Inom båda kretsar förekommer sociala företeelser och behovsyttringar, som till exempel att umgås och att tillfredställa sig. Frågan ligger inte i vad de gör utan hur de gör det. I en rik och homogen ort ser man ofta mindre kriminalitet medan dito är desto högre i fattiga orter. Frågan är om kriminaliteten är kulturellt eller bara ekonomiskt betingad. Jag skulle vilja göra en mer fördjupad definition av själva begreppet mångkultur och om det ens finns något värt att kalla mångkultur innan jag svarar på den frågan.

Mångkultur betyder i dagligt tal något vari man kan finna fler än en kultur. Media och politiker idag är väldigt måna om att bevara detta, och säger att de vill bevara mångfalden – alltså mångkulturen och i dagsläget är det väldigt politiskt korrekt att anse att Sverige i det närmaste måste behålla och bevara mångkulturen för att inte vara trångsynt och kanske till och med rasistiskt. Frågan är hur man bevarar kulturer i ett område där människor från olika kulturer möts och delar erfarenheter, för är det inte så att en kultur saknar gränser och att människor till sin natur finner en gemensam nämnare med de som finns i deras närhet.

Jag vågar till och med påstå att det är litet inkonsekvent av det politiskt korrekta etablissemanget att vara för mångkultur samtidigt som de är emot segregation, eftersom det senare är en nödvändighet för det första. Det är som att vara emot det som gör vad man är för möjligt, vilket är motsägelsefullt. Håller man inte människor isär kommer de ofrånkomligen att bilda en gemensam identitet, inom vilken det finns gemensam moral och etik. I enlighet med min egen teori om varför det är högre kriminalitet i de såkallade mångkulturella förorterna är det inte ett ekonomiskt, utan ett kulturellt medfört problem. Jag skulle vilja hänvisa till både psykologi, sociologi och etologi för att argumentera för denna tes. För det första ligger det i den mänskliga naturen att finna någon slags värdegrund inom flocken. Värderingar är som bekant subjektiva och de varierar beroende på ur vems synvinkel man ser det. Varje samhälle är beroende av värderingar, fast alla samhällen är inte beroende av samma värderingar. Så länge inte värderingarna strider emot samhällets fortlevnad spelar det enligt mig ingen roll vad människorna i samhället anser som rätt eller fel så länge allmänheten delar dessa värderingar. En kultur är otroligt mycket och någon fullständig definition existerar inte. Inom en kultur finns ofta värderingar. Alla flockar, samhällen eller nationer är mer eller mindre beroende av värderingar, det har nämligen visat sig fördelaktigt i naturen med grupper som samarbetar. Ett samarbete underlättas avsevärt om gruppen delar samma mål, visioner, tankar och värderingar.

Kulturer är enligt mig en social följd av att människor strålas samman på ett eller annat sätt och fungerar i syfte att uppnå optimalt samarbete. Det förefaller därför självklart för mig att det uppstår konflikter när man strålar samman människor med helt olika värderingar, jag skulle lite grymt kunna jämföra det med att plocka en flock schimpanser och placera den med en annan flock schimpanser. De hade blivit kalabalik, slagsmål mellan hannarna och några hade säkert slagit ihjäl varandra. Men hade man tvingat dem att vara med varandra under en längre tid hade man så småningom märkt att de börjat samarbeta, och tillsammans bildat en ny grupp. De som har haft husdjur förstår vad jag menar, köper jag en ny kanin är det alltid viktigt att låta dem vänja sig vid varandra. Jag tror inte mänskligheten är så värst unik, vi är ett däggdjur och sorgset nog undermedvetet väldigt beroende av vår natur. Ur detta etologiska perspektiv sett drar jag alltså slutsatsen att kriminaliteten i mångkulturella förorter är en följd av den sociala stabiliseringen. Vissa idéer är bättre överlevare än andra och de mest fördelaktiga idéerna kommer att vara de dominerande i den senare blandkulturen. Det hela är en mycket evolutionär syn på kulturer.

I de homogena orterna där det redan råder en accepterad kultur, värdegrunden inkluderad, ser vi likt hos en ensam flock samarbete och välstånd. Jag propagerar absolut inte för att förhindra den kulturella blandningen utan anser den snarare som ett steg i den mänskliga utvecklingen. Jag kanske inte skulle vilja bo i Rosengård eller något liknande, men förr eller senare kommer saker ha fallit på sin plats – det är jag övertygad om. Det här beskriver dock bara en, fast inte desto mindre viktig, skillnad mellan monokulturella och mångkulturella områden.

Intressen varierar förmodligen utifrån vilka möjligheter som finns. Ungdomar är väl den mest blandade gruppen i de mångkulturella områdena och där vore det rimligtvis lättast att finna gemensamma intressen. Fast återigen vill jag understryka att människor, oavsett kultur, är intresserade av ungefär samma saker. Att umgås, att lyssna på musik och att förtära någon form av drog är allrådande intressen och har helt enkelt med vår natur att göra. Vad man egentligen kan diskutera är på vilket sätt människor umgås, vad för musik de lyssnar på och vilken drog de förtär. Idag är alkohol den drog som majoriteten av svenska ungdomar, rika som fattiga, konsumerar. Cannabis är kanske lite vanligare i de mångkulturella kretsarna, även om det säkert förekommer minst lika mycket, fast inte lika öppet, i monokulturella kretsar. En sådan sak skulle mycket väl kunna ha kulturell bakgrund. Äta gör alla människor, men kulturer kan ofta bestämma vad för något människor äter. Muslimer äter till exempel inte griskött, fast det finns även mindre religiösa skillnader på matvanor. En människa med utländsk bakgrund kommer förmodligen att vara intresserad av att äta mat från hemlandet, han gör det till någon sorts personlig kultur att äta sitt hemlands föda, medan det egentligen bara inte finns några andra alternativ i hemlandet. Frågan blir följaktligen ifall man kan kalla matvanorna i hemlandet för kulturella. Klart står i alla fall att det är en kulturell yttring att äta en viss mat av den enkla orsaken att man vill vissa gemenskap med några andra individer som ägnar sig åt samma vana.

I de monokulturella områdena, där det i överlag bor infödda svenskar, äter människor den mat som finns tillgänglig och det är enligt mig därför man inte kan sätta fingret på någon typisk svensk mat. De flesta länders invånare är helt enkelt beroende av den mat som finns tillgänglig och det är inte förens någon av landets invånare flyttar till ett annat land man kan märka vad för slags mat som förmodligen äts där. Jag kan tänka mig att detta kan ge falska signaler. Det finns säkert minst lika många indier som äter västerländsk föda som svenskar, trots det har vi någon sorts definition på den mat som alla indier äter. Det skulle inte förvåna mig ifall det finns någon liknande bild av svenska matvanor i utlandet.

Kontentan av det hela blir att kulturen är beroende av den mänskliga naturen, hennes psykologi och sociala behov. Inom varje kultur finns någon form av våldsyttring, någon form av konstyttring samt andra kreativa intressen. Dessa är bara få exempel på mänskligt beteende. Här i väst har vi actionfilmer och i mellanöstern förekommer det stening – den gemensamma nämnaren är det mänskliga behovet av våld. I väst ägnar vi oss åt att dricka alkohol och kanske gå på bio medan man i en afrikansk stam sitter runt en lägereld och berättar historier med en pipa som går runt, i detta fall är den gemensamma nämnaren nöjen. I väst äter vi hamburgare och i öst äts det nudlar, det vi har gemensamt är att vi äter! När man pratar om kulturella skillnader handlar det alltså egentligen bara om detaljer. Hur vi gör det vi gör, det skulle kunna skrivas många böcker om det, men att konstatera det kräver bara cirka två A4. Monokulturella områden respektive mångkulturella områden är i själva verket inte alls olika, inom dem finns människor och vi är väldigt bra på att tillfredställa våra behov på ett eller annat vis. Det är bara framtiden som kan utvisa hur den allrådande blandkulturen kommer att se ut i de relativt nya orterna där den såkallade mångkulturen finns.

Skribent: Tobias Malm