Teori om kapitalismen

[Sceptisk]

Jag börjar närma mig en kritik mot kapitalismen men den är lite annorlunda än den som utmålades av Marx och som oftast brukar florera i sådana sammanhang. Jag tror det kan finnas ett grundläggande missförstånd kring vad kapitalism är för något och vilka problem som det kan leda till, eller leder till i samhället. Socialisternas teori brukar i mycket generella termer gå ut på klasskamp och att det generellt finns två klasser som har intressen som står emot varandra, alltså arbetare och profitörer. Profitörerna exploaterar arbetarna eftersom arbetarna gör ett arbete som är värt mer än vad de får lön för, detta gör det möjligt för profitörer att kunna tjäna på arbetarnas arbete. Detta är välkända teorier som jag inte behöver gå in på mer här. Mer än att teorin i stort bygger på en dikotomi (eller kanske dramaturgi) mellan herre och slav, där herren tar för sig av den godtrogna slavens arbete.

Konsekvensen av det Marxistiska perspektivet som jag ser det, blir att man angriper profitörerna. Man ser profitörerna som den slutgiltiga länken i kedjan av produktion, konsumtion och profit. Detta har skapat ett slags medvetande i samhället om att profitörerna är exploatörerna och rent av 'fienden' som måste avlägsnas för att befria arbetarna. Detta leder till en konspirationsteori där vissa, en elit, utnyttjar befolkningen för egen vinning men utan att ge befolkningen någon förståelse för hur det kan komma sig att de befinner sig i detta system av exploatering. Sådant förklaras med att befolkningen blir hjärntvättad av profitörerna (och ibland staten).

Det jag vill ta upp är ganska fundamentalt och av stor vikt även om det kan tyckas barnsligt enkelt. Även om det är så att profitörer existerar och att de lever på arbetarnas självuppoffring så är det ändå inte profitörernas fel att arbetarna befinner sig i denna situation. Så låt mig förklara, min teori är följande:

Kapitalism bygger inte i första hand på producenter och profitörer utan på producenter och konsumenter. Producenten kan vara profitör och är också oftast det men vem är det som i slutändan bestämmer över produktionen? Det är varken profitören eller producenten utan konsumenten. I en fri marknad/värld så är det konsumenterna som bestämmer vilka varor som ska produceras och de bestämmer detta genom att köpa varor. Desto mer varor de köper av en viss producent desto mer tjänar denne producent och desto mer kan denne också utveckla sin verksamhet. Om det inte fanns några konsumenter så skulle det inte heller finnas några producenter. Samma regel gäller inom alla områden där man köper och säljer tjänster och varor med varandra. En producent behöver köpare för att kunna bedriva sin verksamhet. Det är därför som man brukar mena att konsumenten har ett ansvar (se t ex KRAV och Fairtrade och liknande).

Detta system av producent och konsument som vi lever i leder dock till oanade konsekvenser. Även om det må finnas grund för intressekonflikt mellan arbetare och profitör så finns det likväl en konflikt mellan producent och konsument. Det finns också en konflikt mellan olika producenter som vi lite finare kallar för "konkurrens", men det handlar om en konflikt och i vissa extrema fall även om en kamp.

Alienation som Marx såg det var en konsekvens av att arbetarna trängdes ihop i gigantiska fabriker och inte ägde sitt eget arbete. Marx ansåg att arbete var en sammanlänkande del av människans sociala natur så eftersom hon inte äger sitt arbete så blir hon förfrämligad gentemot andra och sig själv.

Men det finns en annan alienation som jag tycker är minst lika om inte ännu mer viktig att ta upp och det är den alienation i samhället som utvecklas enligt den konflikt som finns mellan producenter och mellan producenter och konsumenter. Vi är alla konsumenter och alla som har ett jobb är på något sätt också en producent. Desto mer producenter som finns desto mer blir också möjligheten för konsumenten att välja varor som passar just denne och de som producerar varor och tjänster av samma slag måste hela tiden utveckla sin verksamhet och attityd gentemot konsumenten för att vinna över konsumenten till att köpa just deras varor. Producenten måste hela tiden bli allt mer professionell i sin attityd mot konsumenterna samtidigt som konsumenterna blir vana med allt bättre och bättre varor och tjänster. Intressekonflikten mellan konsument och producent gör att den som arbetar inte bara befinner sig i en sårbar position gentemot profitören, denne befinner sig också helt utsatt gentemot konsumenten som kräver bättre service och bättre varor.

Så i det kapitalistiska samhället så får människor allt mer en attityd av att de är konsumenter och att de förtjänar att alltid behandlas som om de har rätt. Samtidigt som de som arbetar inom produktion av varor och tjänster hela tiden måste utveckla sina förmågor till att vara goda betjänter och bli allt mer servila för att göra konsumenten nöjd. Allt väl så långt. Detta är inte min teori utan min teori är följande: Detta innebär att vi egentligen inte är slavar till profitörerna, utan vi är istället slavar till oss själva och varandra. Profitörerna agerar endast mellanhand som dirigerar flödet mellan producent och konsument genom att utveckla sin verksamhet till att bli allt mer effektiv och det är profitörens plikt att göra sin verksamhet mer effektiv för att någon alls ska kunna ha ett arbete. Likaväl som det är arbetarens plikt att göra ett gott arbete för att uppfylla anställningsavtalet. Ingenting av detta är på något sätt orättvist.

Dock så har det konsekvenser, för vem är det egentligen som exploaterar vem? Det är helt klart konsumenten som exploaterar systemet då denne väljer varor fritt från en marknad av producenter som var och en tvingas tävla mot varandra om att få köpare av sina varor.

Denna konflikt ser jag leder till något som är större än enskild alienering och jag skulle vilja kalla det för social schizofreni där samhället blir totalt splittrat och allas intressen står mot varandra i en konstant tävlan om profit. Vi får ytlig professionalism å ena sidan och kylig konsumtion å den andra. Intressekonflikter genomsyrar det kapitalistiska samhället och hela tiden finns där hotet av att bli av med sin inkomstkälla och bli satt på bar backe. Det blir ett allas krig mot alla, om arbetsplatser, om positioner, om löner, om varor, om status, osv. Det finns ingen frid någonstans i ett sådant system. Människan i det kapitalistiska systemet blir den konstanta förloraren - förutom då de som lyckats bli rika och har tillräckligt med pengar för att kunna distansiera sig från systemet och därigenom slippa lida av dess brutalitet. På det individuella planet leder detta också till en inre splittring av personligheten. Vi måste ständigt uppfinna oss själva på nytt och relationerna inom samhället blir av den anledningen extremt ytliga och det är få som hittar verkliga vänner i detta system.

Den som inte är rik och inte kan anpassa sig efter detta system hamnar i rännstenen och måste tigga hos socialkontoret. De som förlorar jobbet hamnar i en oerhört utsatt position, samtidigt som skulden av att inte vara duktig nog och rädslan att förlora jobbet hela tiden finns där. Ytligheten och att bevisa att man lyckats är idag allenarådande. Facebook är kanske standardexemplet på vilken slags vilja som finns i det kapitalistiska samhället. Folk har 500 "vänner" på Facebook, alla vill visa upp vad de har gjort för att få mer "gilla" tryckningar samtidigt som ingen känner någon, alieneringen är total.

Därmed så fungerar inte längre "herre-slav" dikotomin som teori för vårat kapitalistiska samhälle eftersom vi alla är herrar och slavar samtidigt i någon mån. I oss själva och gentemot varandra. Så alla socialistiska teorier om exploatering och andra konspirationsteorier leder till en fantastisk skenmanöver som bibehåller status quo och omöjliggör någon verklig förändring. Så länge som vi skyller på mellanhanden som bara agerar dirigent så kommer vi aldrig att befria oss från alienering eller exploatering.

Så för att summera min teori litet. Profitörerna agerar endast mellanhand! Det som driver på samhället och all dess utveckling är konsumenterna och då vi alla är konsumenter av detta system så är vi alla skyldiga till att driva systemet vidare och det är därför som det helt enkelt är vårt eget fel att vi upplever oss som slavar och att vi blir exploaterade.

Att peka finger och skylla på profitörerna är helt enkelt en skenmanöver. Så om någon undrar varför jag är så mycket emot vänsterns teorier så är det just av den anledningen. Deras teorier stämmer på ett plan men inte på ett sådant sätt att vi kan göra något av dem. Det är inte profitörernas fel att systemet existerar, det är vårt eget fel.

Marx diskuterade 'primitiv kommunism' som han såg i stamsamhället av att de inte hade några hierarkier eller äganderätt och kommunisterna vill förverkliga detta egalitära ideal på global nivå - men då förståss genom att angripa profitörerna som är "the bad guys" enligt Marxistisk doktrin / dramaturgi. I min doktrin så är det vårt eget fel att vi har detta system. Vi kan välja att fortsätta köpa av dess varor och tjänster eller så kan vi inse vad det är vi håller på med. Vad det ger för konsekvenser för andra men även för oss själva. Kanske kan vi växa ur det. Kanske är det kapitalistiska samhället bara en fas i människans intellektuella utveckling. Så kanske finns det något bättre än att leva som en splittrad, ytlig, exploaterad egoist i ett system som kräver ständig omplåstring och förnyelse. Men för att se om det går att vara det så måste vi först inse vem som faktiskt styr systemet. Det är vi som lever i systemets hus, kör dess bilar, äter dess mat och bär dess kläder.

[Pilatus]

Alienation som Marx såg det var en konsekvens av att arbetarna trängdes ihop i gigantiska fabriker och inte ägde sitt eget arbete.

Jag tror alienationen (Marx) ursprungligen syftade på att industrialismen skilde produktionsmedlen från hantverkarna som blev utkonkurrerade. Som lönearbetare blev de egendomslösa, pauperiserade, utarmade och tvingades till långa arbetsdagar i tjänst hos industrialisten. Det finns många skildringar om detta i konst och litteratur. Karl Marx gjorde en tidig analys.

Den som inte är rik och inte kan anpassa sig efter detta system hamnar i rännstenen och måste tigga hos socialkontoret.

Njae, egentligen inte, men lönerna skulle bli mycket låga. Sverige är ett dyrt land att bo och leva i. Lönerna är mycket höga. Det har medfört att större delen av vår produktion har lämnat landet. Vi köper varor från länder där lönerna är en bråkdel av de svenska. Skall vi anlita hantverkare vet vi att det kommer att kosta oss en hel del. Men vi väljer att blunda för fakta. Svensktillverkade bilar blev till sist för dyra. Kläder tillverkas i fabriker där arbetarna betalas mycket lågt. Skulle importen av dessa varor stängas av skulle vi få känna på hur svenska produktionskostnader skenat iväg.

Så, de som inte har kunskaper och färdigheter som någon är villig att betala en relativt hög lön för har inte längre så många reträttplatser att söka till. Det är därför regeringen subventionerar enklare arbeten. Tas subventionerna bort kommer inte jobben att finnas kvar. Till sist blir det ganska trista lösningar för att skaffa sig husrum och mat som du skriver. Felet är tekniskt lätt att rätta till, men politiskt omöjligt.

[Anders]

Historiskt helt riktigt. marx skrev sina teorier under en tid då industriorterna bl.a.i England var veritabla helveten, med barnarbete och sjukt låg medellivslängd. Men hans teorier, får man inte glömma bort, innefattade också att även de som ägde produktionsmedlen var tvingade av systemet. De var tvungna att producera med låg tillverkningskostnad för att kunna konkurrera, dvs suga ut arbetarna.

Det här styrdes sedan upp, som Karl Popper har beskrivit, och till laissez-faire-kapitalismens fasa, av att nationalstaterna gick in och reglerade upp, så att klasskillnaderna blev rimliga. Då uppstod också det du beskriver Sceptisk, att "arbetarklassen" också blev konsumenter att räkna med. Den förvirring det kan ha skapat hos vissa får jag nog kalla ett I-landsproblem, eller möjligen en I-landsförtjänst.

Men, som alla märker. Nationalstaterna är på väg att luckras upp, laissez-fairekapitalismen är numer allt mer en global realitet. Vi har det bra, men börjar få det sämre. Märkbart sämre än på 70-talet. Man kan undra var det tar vägen. Är man negativ kan man se en framtid med allt färre Svenskar som deltar som konsumenter, mer produktionsmedel. Är man positiv kan man se, att de människor som nu lever som de europeiska fattiga under 1800-talet kan få lyfta sig upp i konsumentledet.

[Sceptisk]

Anders

En av poängerna i min text är att herre-slav dikotomin inte längre är lika aktuell som den var före förra sekelskiftet, då vi nu alla är på något sätt både herre och slav i samma person. Så vad vänsterns proletär-kapitalist teori åstadkommer är att försöka applicera 1800-tals teorier på 2000-talets socioekonomiska situation, vilket innebär att de försöker återetablera en ny herre-slav relation. Det är knappast socialisternas förtjänst att vi har en mer liberal syn på samhället och marknaden idag, tror vi istället har mycket att tacka USA för samt att den fria marknaden har visat sig vara mer effektiv och stabil än renodlade planerade ekonomier som har mer likheter med feudalism än dagens liberalism.

Sedan får vi inte heller glömma att mycket av de varor som vi handlar billigt kommer från länder med arbetsvillkor som liknar medeltidens feudalism och livegenhet där staten (eliten) i princip äger arbetarnas liv. Det är en tragedi i sig. Men liberalismen verkar breda ut sig och skapa bättre livsvillkor för fler eftersom fler blir mer medvetna om vilka varor de köper och väljer att handla från producenter som behandlar sina arbetare väl. Det är liberalismens och konsumenternas förtjänst att det blir så. Människor som handlar med samvetet. Så jag ser inte dagens liberalism och fria marknad som något i grunden ont, tvärtom! Det jag påstår är att det kan bli ännu bättre! Vi behöver inte stagnera och tänka att "jahapp, bättre än så här det aldrig bli". Det är därför jag menar att liberalismen och den fria marknaden kan vara en fas i människans intellektuella men även moraliska utveckling. Idag så befinner vi oss i en affärsmässig relation till det mesta men med konsekvensen att vi inte kan leva fullt ut som mänskliga varelser. Att vara professionell är bra men det kan också vara ett hinder i vår gemensamma sociala utveckling som också existerar.

Om du är beredd att offra vänskap och social utveckling i profitens namn så håller jag inte med dig om att det skulle vara något gott (inte för att jag tror att du tycker så). Själv ser jag möjligheter att utveckla samhället vidare. Idag så är liberalismen och den fria marknaden det bästa system vi har och som hjälper den moraliska utvecklingen framåt, men jag tror det finns något som är ännu bättre som väntar oss när vi kommit till den graden av utveckling att detta system inte längre ger oss det vi behöver.

[Zokrates]

Till skillnad från dig Sceptisk så räds jag både liberalism och den fria marknaden, det leder till skrupellöshet
utan dess like och ingenting kommer att klara av deras gränslösa rovdrift i jakten på profit och herravälde,
endast ordentliga bromsklossar i form av hårda regler och lagar gäller.

Ta bara försurningen i havet och den globala uppvärmningen som exempel, kapitalistmarknaden skiter totalt
fullständigt i att det just nu dör ut otroliga mängder sjöstjärnor eller att vattensniglar smälter, profiten
är ju en helig ko, när väl folk får svårt att andas så säljer de bara mer munskydd.

Jag tror inte på att förvandlingen av den breda massan till konsumtionsslavar är ett särskilt lyckat steg,
undrar dock om någon av oss som skriver här kommer att kunna ta del av nästa steg i utvecklingen under
vår livstid, tycker definitivt synd om framtida generationer som kommer att drabbas extremt hårt på grund
av fåtalets totalt sinnessjuka lek med naturens resurser. Önskar dock personligen att alla som arbetar för
dessa megalomandårar, NSA med rubbet ned till minsta lilla byfånepolis, för ingen särskild speciell ersättning
dessutom, dvs, medlöpare till att förråda mänskligheten och miljön, kommer att drabbas av någon slags
vedergällning i framtiden, med alla de arkiv som skapas hoppas jag att det öppnas upp precis som när
Stasi föll, och att folk i framtiden verkligen tar arvsynden på blodigt allvar och gör rent hus så att deras
förbannade överlöpar DNA försvinner.

Inte nog med att forskare tror att vi just nu har de högsta halterna av koldioxid i atmosfären på 3 miljoner år,
våra sjöar börjar likna skitvatten. http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/bru ... r-framover
Sceptisk, du som hyllar kapitalismen, kan du rekommendera ett billigt bra bordsvatten?

[Sceptisk]

Personligen så tror jag att kapitalism är en fas i mänsklighetens utveckling. Kapitalism i sig är ett starkt laddat ord, vi har mer än kapitalism såklart men om man talar om äganderätt och handel med varor och tjänster så är kapitalism fortfarande det mest etiska systemet i nutid då det erkänner rätten att ingå i avtal, äga, köpa och sälja.

De problem du radar upp går inte enbart att skylla på profitörerna, det handlar också, eller kanske framförallt om oss, köparna. Om vi inte köpte deras varor så skulle inte dessa problem finnas i samma utsträckning, åtminstone inte som konsekvens av mänskligt inflytande. Kapitalismen gör oss ansvariga, på gott och ont. Det är det bästa med kapitalismen, att vi kan välja vad vi vill köpa och sälja och av och till vem.

När vänstern kritiserar profitörerna så är det precis där jag lägger in min brasklapp, det är inte profitörernas fel att vi har kapitalism. Det är vi själva som handlar av systemet som gör att kapitalism existerar. Det kommer alltid att finnas de som vill göra en vinst på att man begagnar sig av deras varor och tjänster. Dock så ligger ansvar även på köparen, inte bara profitören.

Till exempel så är det förbjudet att köpa vissa saker då de anses vara skadligt, för enskilda men även för hela samhället. Som handel med människor, knark, stöldgods mm. Det är köparens samvete och köpkraft som bestämmer utfallet. Vi kan inte bara skylla på de "omättligt giriga kapitalisterna" vi måste också ta en titt på oss själva och vad vi köper. Att köpa saker är en handling där ansvar kan utkrävas.

En fri marknad betyder ingalunda en marknad där man kan köpa och sälja precis vad som helst, det betyder en marknad där minimal skatt tas ut. Där man inte blir bestraffad med statlig ränta för att man gör affärer. Tycker att det är helt fel att försöka hindra oetiska profitörer genom att beskatta dem hårdare. Dels för att det gör staten till en hycklande "storebror" som profiterar på oetiska och ohälsosamma produkter, som till exempel bensin, alkohol och kasinon eller även strippklubbar, var går gränsen, människohandel, knark, stöldgods?

Sedan ska storebror staten få göra vad han vill medan vi andra får leva på matkuponger? En stat för att vara legitim, måste bete sig och kan inte själv leva på ränta från kriminella eller oetiska verksamheter och kan inte tillåtas ingripa i verksamhet som bedrivs på ett etiskt sätt.

Istället bör vi arbeta på att lyfta fram goda företag och företagare som bedriver etiskt försvarbar verksamhet, föra in dem i 'familjen samhället' och stödja dem. Samtidigt som vi kan arbeta för att hindra folk från att köpa från skrupellösa profitörer. Vi bör helt enkelt ha högre krav och bättre information till konsumenten, vad som konsumeras och från vem.

F.ö. än så länge hämtar jag mitt dricksvatten från kranen

[Zokrates]

Ja, jag har läst det du svarat, har en hel radda med saker jag skulle vilja ta upp, men just nu när jag tänker
på människans oundvikliga öde blir jag bara mest tårögd och vill ingenting.

[Sceptisk]

Zokrates

Vad har gjort dig så övertygad? Vad är det för saker du vill ta upp?

[Anne]

Zokrates Jag förstår .

[aquaticus]

Första inlägget var för långt för mig att orka läsa. Läste kanske hälften, sedan var jag tvungen att ge upp. Inte för att det var ointressant, utan för att min hjärna blir överbelastad.

- och det här blev också väldigt långt -

Konsumenter blir vi allihop. Framförallt när det gäller mat, bostäder och kläder. Det går inte att välja att inte bo eller välja att inte äta. Det går att väja vad man vill äta - men det gäller att ha ganska höga inkomster för att kunna handla etiskt. Med lägre inkomster krymper möjligheterna att ta etiska ställningstaganden. Matkonsumtion är ett bra exempel för det. Hur agerar konsumenter? Framförallt agerar många utifrån de resurser de själva har. Mat måste man ha. Med lägre inkomster är det inte ett val många gör att handla på lågprisvaruhus utan det är kanske det enda alternativet givet de resurser konsumenten har att förfoga över. Prispressade varor har ofta baksidan att handeln betalar så låga ersättningar som möjligt i produktionsleden. Konsumenten ska då välja att köpa en dyrare vara för att kunna agera etiskt, men den dyrare varan har färre konsumenter råd att konsumera. Då kan man använda andra medel för att få konsumenten att ändra sitt beteende. Helt enkelt att inte köpa varor som oetiskt framställda. Men då blir det också dyrare. Konsekvensen blir då för många att helt avstå eller att konsumera det billigare alternativet. Så länge det billigare alternativet finns, så kommer det ändå finnas en efterfrågan på det. Om det endast fanns mat framställt på ett sätt där djuren lever ett bra liv, då skulle köttkonsumtionen falla enormt eftersom det skulle kosta för mycket. Personligen tycker jag att det vore helt utmärkt och att vi då fick söka annan kost. Men det här kommer inte att hända sålänge vi har det kapitalistiska system vi har. Så länge det finns möjlighet att profitera på djuren, så kommer det finnas industrier som utan något större samvete gör det. Och så länge den största delen av befolkningen har begränsade resurser kommer det billigare alternativet alltid vara lockande. På politisk väg kan man ta fram lagstiftning för en bättre djurhållning, men det är väldigt svårt för politiker att vinna folkligt stöd på en politik som gör det dyrare för konsumenter. På politisk väg skulle man kunna tvinga fram en utveckling som är bättre för djuren och för miljön.

Det finns en egoistisk komponent hos mänskligheten och det finns en vilja att höra till en gemenskap hos stora delar av mänskligheten. Det är framförallt på dessa marknaden siktar in sig. VI behöver inte ha märkeskläder producerade till slavlöner. Men människor vill känna tillhörighet och det är en kraftigare drivkraft för många än att handla etiskt.

Så länge vi lever i en värld med extrema skillnader i tillgång på resurser så har i alla fall jag svårt att se att systemet kommer att förändras vidare mycket från idag där djur, människor och naturens resurser exploateras för att göra största möjliga profit medan priserna pressas.

Om medvetenheten ska öka så måste man nog sätta igång en gigantisk folkutbildning om hur det ser ut i världen och hur illa ställt det är på många sätt och hur stora förändringar som måste till för att världen ska bli bättre. Det är så gigantiska förändringar som måste till, och att tänka sig att det är konsumenten som ska driva den här förändringen framåt det förutsätter att allt fler konsumenter för större möjligheter att göra val på andra grunder än de val majoriteten grundar sina val idag; knappa ekonomiska tillgångar. Om vi hade en värld där de ekonomiska tillgångarna fördelas på fler människor, så skulle fler ha möjlighet att kunna fatta etiska beslut och fler skulle kunna leva ett drägligare liv.

Socialismen har sina nackdelar. Men om man tänker sig socialism i form av skatteuttag för att gemensamt finansiera ett välfärdssamhälle, så fyller socialism - gemensamt förvaltande/ägande - en betydelsefull roll. Sannolikt anser en majoritet av både befolkningen att staten - inte ett kapitalistiskt marknadssystem - ska styra över skolan, vården och omsorgen. Ett välfärdssamhälle värt namnet kräver ett ganska högt skatteuttag - alternativet är att allt fler avgifter läggs direkt på den enskilda individen. Med ett högre skatteuttag blir kostnaderna för arbetskraft högre eftersom inkomstskatter är en så pass bred skattebas och det är mycket svårt, om ens möjligt, att hitta skattebaser som kan kompensera mycket lägre inkomstskatter. Det blir då dyrare att anställa i välfärdssamhällen och många jobb läggs i u-länder, inte minst där anställdas rättigheter och löner är så bedrövliga att det inte går att känna annat än sorg. Det här är vi med och medverkar till. Jag försöker på så många sätt jag kan ställa mig utanför, och jag skulle bli så glad om den dagen kommer när jag kan köpa mina kläder direkt från en skräddade eller sömmerska och slippa gå genom industrikapitalismen för att få tag på kläder ( - kanske något överdrivet, och jag tänker inte i banor om att gå tillbaka till skråväsendet. Att handla så nära tillverkningen som möjligt för att ersättning och vinst för produktionen ska hamna i så hög utsträckning som möjligt hos de som utför jobbet, t ex hos sömmerskan eller skräddaren - ). Och jag skulle bli så glad om jag kunde köpa mina ägg och mjölk direkt från bonden, och slippa gå via industrikapitalismen. Det absolut viktigaste sedan är att hitta bättre proteinkällor så att vi kan få ner köttkonsumtionen.

Sedan skulle jag nog vilja knyta ihop kaptalistsäcken för min och ta upp bostadsmarknaden. Det blir allt dyrare att bo, allt svårare att få tag på bostäder - låg tillgång driver upp priserna, banker och mäklare jublar. De som redan äger jublar. De som idag ska in på bostadsmarknaden måste hoppas att bostadspriserna inte sjunker, eftersom de själva då sitter på lån som med förlorat värde. För bankerna måste bostadspriserna hållas uppe för att bankerna inte ska förlora säkerheten för lånen. Om det det i stor skala börjar byggas billigare bostäder så kan det leda till katastrof. Antingen är det total politisk dumhet som ligger bakom det här - inte minst de senaste årens s k bostadspolitik - eller så är det total politisk medvetenhet. Jag skulle gissa på det senare. Om det är något så är det en politik som står helt på kapitalismens sida.

Klasskamp handlar väl sedan om att jämna ut skillnader mellan klasser så att de högre klasserna med stora ekonomiska tillgångar får avstå en del för att fler ska få leva ett drägligt liv. Progressiv inkomstbeskattning är då klasskamp. Om man tjänar 100 000 kr i månaden får man betala en procentuellt högre skatt för att en person som knappt har någon inkomst ska ha rätt att leva ett drägligt liv och ska ha tillgång till skola, vård etc. Ett smart system eftersom utslagning och misär är så pass mycket mer kostsamt för ett samhälle. Även om man får betala 50% i skatt i dessa inkomstlägen så kan man ändå leva ett mycket gott liv. Men det tycker då en del är orättvist. Det är då, enligt de som argumenterar utifrån det perspektivet, mer rättvist att människor med svårare livssituationer tvingas leva i misär. De har sig själva att skylla.

Det är en absurd värld vi lever i - enligt vad jag tycker. Den är så absurd och sorglig och jag kan inte förstå att det inte är fler som ifrågasätter vad vi egentligen håller på med, och framförallt ställer sig frågan vad det egentligen är som är viktigt för oss människor under den förhållandevis korta tid vi lever här. Vad har egentligen blivit bättre i Sverige sedan 50-60talet - om man tänker på vad som är viktigt för människan? Är vi lyckligare idag? Jag tror inte det. Jag tror att min farfar som var en enkel vaktmästare hade ett bättre liv än många ungdomar som idag ska ut i dagens samhälle. Och vad har vi framför oss? Hur ser våra samhällen ut om ytterligare 50 år? Jag är rädd att den nästa katastrofen är mänsklighetens. Idag är det planeten som i allt för stor grad exploaterats, och konsekvenser av det som vi måste försöka lösa. Men vad händer under tiden med människan? Hur är det för barn och ungdomar att växa upp i våra samhällen? Jag är glad att jag växte upp i en tid där marknaden inte tagit sig in i klassrummen. Där vi hade en skola som, med dagens mått, var rent av idyllisk. Där vi inte var så många elever i klasserna, och där det inte var så viktigt att vara högpresterande som 9åring. De kommande generationerna barn ska vi allt tidigare forma utifrån vad vi behöver dem till i industrin.

Om det ändå blir så att kapitalismen med tiden går om intet, så är det nog det bästa som kan hända såväl den här planeten, miljön, djur och människor.

Det enda vi egentligen behöver för att leva ett gott liv är tak över huvudet, värme under de kallare årstiderna kläder för att skyla oss och mat för att överleva. Och gemenskap. Gemenskap är nog det absolut viktigaste för den mentala hälsan. Den mentala hälsan är också beroende på samhällsklimat och livssituation. Och det är riktigt illa ställt med den mentala hälsan i den industrialiserade världen. För varje rapport som kommer där bl a den psykiska hälsan ingår så visar det sig att ungdomar mår allt sämre. Fler barn och ungdomar mår psykiskt sämre. Vad är det då för samhälle vi har skapat? Är det kapitalistiska samhället där människan framförallt ses som en konsument och en del i produktionen svaret på det goda samhället? Jag tror inte det. Och det är svårt att bli övertygad när man använder argument som äganderätten. Det är inte många i de kapitalistiska länderna som har äganderätter. Ägandet är i stor utsträckning centrerat kring ett fåtal kapitalstarka företag eller ägarfamiljer som byggt upp kapital under generationer. Att till en början se till att människor får äganderätt till sin mark, det är också väsentligt. Det tror också jag. Men det är vad som ofta inträffar sedan, vad som på sikt händer med ägandet av resurser. Vem eller vilka som på sikt blir de stora ägarna av resurserna.

Det känns som att det går att skriva hur mycket som helst om det här, och det här kommer jag inte ens själv att orka läsa. Min egen slutsats är ändå att kapitalism som fenomen inte är något som leder till en bättre värld. Kapitalismen kommer förhoppningsvis att försvinna och ersättas av något annat. Men det kommer nog krävas en rejäl katastrof med stora tragedier innan det sker någon större förändring.

Stora utländska företag köper upp svenska flaggskepp – och flyttar huvudkontoren och jobben utomlands närmare moderbolaget.

– Det är bara dotterbolaget som blir kvar i Sverige. Huvudkontoret och alla viktiga tjänsterna runt dessa försvinner utomlands, säger Lars Jonung.

Stora Enso, Pharmacia, Aga, Astra, Bofors, Kockums och Skandia är bara några exempel av svenska företag som köpts upp av utländska – och därmed förlorat tusentals arbetstillfällen i Svergie.

– I bästa fall blir rester av en produktion kvar, i värsta fall ingenting, säger Lars Jonung till DN.
Kritisk

Lars Joung är mycket kritisk till att politikerna genom åren låtit svenska företag försvinna utomlands och han har vid flera tillfällen sagt att Sverige är på väg att bli en dotterbolagsekonomi.

– Varken de borgerliga eller socialdemokraterna har kunnat hitta en lösning på problemet. De har i stället stoppat huvudet i sanden och och tänkt att den senaste uppköpningen blir den sista.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18852258.ab

Att borgerliga politiker inte agerar är inte konstigt, för dem är det marknadskrafterna som ska ha fritt spelrum. S har sedan decennier förvirrat sig in i borgerliga/nyliberala teroribyggen.

[dokido]

alieneringen tycker jag är intressant:

industrialismen
du reformen
socialism blir konsumism
tv
internet
vad kommer härnäst?
att data tar över mer o mer vet jag,men jag vill se längre in i kristallkulan
(intressant är ju också alla reaktionära strömningar
samt naturligtvis miljöförstöringen)
speglar kulturen alieneringsprocessen?
är exv hårdrock en motreaktion?

[Pilatus]

speglar kulturen alieneringsprocessen?

Ja, men kanske i en annan mening än vad Marx avsåg.

Jag tänker på den stora migrationen till Sverige som ofta leder till "utanförskap"

arbetslöshet
kunskaper efter hemlandets arbetsmarknad
språkliga barriärer
skolans krav
religionens normer och krav
svag integration och framtidstro
kulturell hemlöshet
hoppet om något bättre

[dokido]

ja migration kan ju ses som globalisering och alienering
annars ser jag också ganska mycket motreaktioner mot alienering från invandrare som exv hiphop,reggae,islam

vad jag menade med kultur var mer olika kulturyttringar som konst, musik.idehistoria-trender

[Pilatus]

ja migration kan ju ses som globalisering och alienering
annars ser jag också ganska mycket motreaktioner mot alienering från invandrare som exv hiphop,reggae,islam

vad jag menade med kultur var mer olika kulturyttringar som konst, musik.idehistoria-trender

Visst är det så. Men alienation handlar ju om förlust av en tillhörighet, produktionsmedel, den kultur man känner sig hemmahörande i, en slags identitet, självkänsla, nationell känsla, kunskaper som inte räknas i det nya landet, familjeband, traditioner etc. Hur integreras en individ in i ett helt nytt sammanhang, kanske till något man står främmande inför och de människor som tar emot också är främmande inför?

Musiken binder samman, men kan även vara åtskiljande. Bildkonst är i hög grad åtskiljande, ofta en klassmarkör.

[dokido]

jo men jag tänkte mig alienering som en trend
att vi går mot ett mer och mer alienerat samhälle
i och med den tekniska utvecklingen blir vi mer och mer robotar
när de gamla samällsstrukturerna, hantverk exv, försvann i industrialismen
och i och med tv och internet, och inte minst smartphone
så slutar folk ens tala med varandra
och i framtiden kan man se googles, usas, och storbolags kartläggning och övervakning av individerna
med google glasögon, deras nya 3d kartläggare som även kan kartlägga inne i husen
inopererade chips

äh fan det här kanske blir lite för mycket ot?