Finns det bättre och sämre kulturer/kulturvärden?

[skwuim]

Hej!

Finns det, objektivt sett, bättre och sämre kulturer/kulturvärden?
Låt oss diskutera denna fråga!

________
Min syn

För mig så är svaret på frågan ett ja. Åtminstone när det gäller 'kulturvärden'. Vad är ett 'kulturvärde'? Delar av kulturer såsom synen på kvinnor, homosexuella, vetenskap, religion, folkgemenskap etcetera. Kulturer är komplex av många sådana kulturvärden och ingen kultur kan därför ha "rätt" syn på alla frågor. Men vissa kulturer har mer "rätt" på enskilda frågor än andra.

Vi behöver ifrån denna insikt etablera en normativ vetenskap av kulturer som kan finna vilka värden som är bättre än andra, för att sedan konvertera världen mot detta system. På vad skulle vi baserar denna normativa bedömning av kulturer? Enligt mig så vore vetenskapen det enda verktyget som inte är färgat av personliga eller kulturella fördomar. Vi behöver gå ifrån det postmoderna paradigmet som har lett oss till kulturrelativism och etablera en normativ vetenskap av kulturer. Detta vore en tvärvetenskap som involverar både socialvetenskapliga och humanvetenskapliga ämnen som sociologi, antropologi och naturvetenskapliga områden som neurovetenskap, genetik och teknologi. Sedan skulle vi behöva konvertera världen till detta system. Endast då skulle vi kunna etablera en hållbar global civilisation. En global gemenskap som olikt idag inte vore balkaniserad mellan konkurrerande religioner, kulturer och samhällsklasser.

[Anders]

Två saker:

1. Kan du beskriva vad som karakteriserar ett positivt kulturvärde?
2. Vad som är ett positivt kulturvärde verkar bero rätt mycket på den andel fattiga människor som finns i en kommunitet.

[Algotezza]

Finns det objektivt sett några värden alls?

Intersubjektivt sett finns det förstås, men objektivt?

[Zokrates]

Finns det objektivt sett några värden alls?

Intersubjektivt sett finns det förstås, men objektivt?

Vi är människor och utifrån ett mänskligt perspektiv blir väl goda intersubjektiva värden det vi allmänt uppfattar som ideal?

[David H]

Hej!

Finns det, objektivt sett, bättre och sämre kulturer/kulturvärden?
Låt oss diskutera denna fråga!

________
Min syn

För mig så är svaret på frågan ett ja. Åtminstone när det gäller 'kulturvärden'. Vad är ett 'kulturvärde'? Delar av kulturer såsom synen på kvinnor, homosexuella, vetenskap, religion, folkgemenskap etcetera. Kulturer är komplex av många sådana kulturvärden och ingen kultur kan därför ha "rätt" syn på alla frågor. Men vissa kulturer har mer "rätt" på enskilda frågor än andra.

Vi behöver ifrån denna insikt etablera en normativ vetenskap av kulturer som kan finna vilka värden som är bättre än andra, för att sedan konvertera världen mot detta system. På vad skulle vi baserar denna normativa bedömning av kulturer? Enligt mig så vore vetenskapen det enda verktyget som inte är färgat av personliga eller kulturella fördomar. Vi behöver gå ifrån det postmoderna paradigmet som har lett oss till kulturrelativism och etablera en normativ vetenskap av kulturer. Detta vore en tvärvetenskap som involverar både socialvetenskapliga och humanvetenskapliga ämnen som sociologi, antropologi och naturvetenskapliga områden som neurovetenskap, genetik och teknologi. Sedan skulle vi behöva konvertera världen till detta system. Endast då skulle vi kunna etablera en hållbar global civilisation. En global gemenskap som olikt idag inte vore balkaniserad mellan konkurrerande religioner, kulturer och samhällsklasser.

Jag är inte bekväm med hur du använder begreppet "objektiv".

objektiv = kommer från "objekt", alltså typ saker och ting
subjektiv = kommer från "subjekt"... I grammatiken pratas det om "subjekt" som den som gör någonting, eller är i ett visst tillstånd.

Ibland pratas det om "objektiv sanning", som om det skulle vara något heligt och mystiskt. På sätt och viss kanske det är det också. Men då tänker jag också att "subjektiv sanning" kan vara något heligt och mystiskt. En subjektsrelaterad sanning borde väl kunna va lika viktig och speciell som en objektsrelaterad sanning, tänker jag.

[skwuim]

Jag är inte bekväm med hur du använder begreppet "objektiv".

objektiv = kommer från "objekt", alltså typ saker och ting
subjektiv = kommer från "subjekt"... I grammatiken pratas det om "subjekt" som den som gör någonting, eller är i ett visst tillstånd.

Ibland pratas det om "objektiv sanning", som om det skulle vara något heligt och mystiskt. På sätt och viss kanske det är det också. Men då tänker jag också att "subjektiv sanning" kan vara något heligt och mystiskt. En subjektsrelaterad sanning borde väl kunna va lika viktig och speciell som en objektsrelaterad sanning, tänker jag.

Subjektiv sanning: Vad som är sant beror på bedömning av människor
Objektiv sanning: Vad som är sant är sant oberoende av mänskliga bedömningar


Ex. Att jorden går runt solen beror inte på mänskliga bedömningar, utan är oberoende utav dem. Således är det en objektiv sanning.

Samma objektivitet vill jag hävda, gäller normativt för kulturer.

[skwuim]

Finns det objektivt sett några värden alls?

Intersubjektivt sett finns det förstås, men objektivt?

Med ordet "värden" avser jag "svar". Det vill säga, finns det mer giltiga svar på kulturella frågeställningar?
Ex. Är det objektivt (oberoende av mänsklig bedömning) mer korrekt att förespråka homosexuellas rätt gentemot att inte göra det?

Enligt mig finns det definitivt svar på hur kulturer bör vara, som är lika legitima som påståendet att jorden går runt solen. Har vi funnit dessa svar? Nej. Men vi kan i princip finna dem om vi lägger ned tillräckligt med möda på att göra det.

Detta projekt skulle nödvändigtvis inkludera en tvärvetenskaplig metod.
Hur kan vi a priori veta att det finns sådana objektiva svar? Jo, av den anledningen att vi a priori vet att alla faktorer som skulle ingå i ett sådant svar oundvikligt skulle falla inom vetenskapens ramar. Givet att vi hade en absolut utvecklat kunskap om hjärnan och om hur den mänskliga varelsen bäst frodas i ett samhälle så skulle vi kunna härleda sådana svar. Med andra ord, via en slags normativ vetenskap av moral.
Men hur kan vi veta att "det bästa sättet för människor att frodas" i sin tur är objektivt mer rätt än att förespråka det motsatta? Svaret på detta är detsamma som om vi skulle fråga en läkare: "Hur kan du veta att du gör rätt i att göra din cancerpatient frisk?" Med andra ord, filosofiskt humbug.

[Antic]

Är den musiken mer rätt än den musiken?

Svar, det finns ingen "rätt" musik. Bara olika musik.

Är den dansen, den filmen, den dikten eller den konsten mer rätt än något annat?

Samma sak här, det finns ingen "rätt" konst.

Skulle italiensk kultur vara mer rätt än rysk, grekisk, dansk, argentinsk eller japansk?

Det finns ingen objektiv rätt kultur oberoende av människan, och kommer aldrig att finnas heller då kultur är människan.

[Jörgen]

Det finns onaturlig konst, sånt som måste brännas på bål.
Och så finns det brottslig verksamhet som dock inte kallar sig själv för det, utan för konst.

Fick höra om en man som lät filma sin höftoperation,
och fick ta med sig det utopererade höftbenet som minne inklusive köttslamser hem,
där han kokade bort köttet på benet och sen fick för att tillaga köttet och äta det i konstens namn.

En annan städar inte sin lägenhet för att den är levnande konst, om än en potentiellt hälsovådlig sådan.

Hur man gör konst:
1. Man utropar sig själv till konstnär
2. Den självinbillade konstnären upphöjer något denne alstrat till konst
3. Han letar efter någon lättpåverkad och övertyger denne om värdet

Konsten funktion är att få något att hända i ditt huvud, händer det inget så är det ditt fel kanske.

[Pilatus]

Det finns onaturlig konst, sånt som måste brännas på bål.
Och så finns det brottslig verksamhet som dock inte kallar sig själv för det, utan för konst.

Du får ursäkta Jörgen, men det var ungefär så man resonerade om begreppet "Entartete Kunst".

Konst måste inte vara bra för att få finnas. Det mesta som produceras lämnar historien tyst och diskret utan så mycket buller och bång. Konstnärer som Damien Hirst framställer konstverk med förmåga att provocera. Jag vet inte om konst är bra för att den provocerar, det händer. Kanske skall provokationen träffa litet mer rätt. Kanske skall den provocera lögnen i samhället, det uppblåsta egot, förtrycket där det finns. Men det är en farlig lek och det ger inte så mycket pengar att skapa sådan konst. All konst måste inte vara vacker.

[freddemalte]

Utan att problematisera eller filosofiskt fördjupa mig i begreppsrelationer och dikotomier som bra/dåligt, kultur/individ och objektiv/subjektiv etc, så skulle man generellt kunna säga att en kultur A som genom sin form och funktion bidrar till mer lidande och elände för de individer som ingår i kulturen än en annan kultur B, också skulle kunna ses som en sämre kultur med sämre värden. A är alltså sämre än B i kraft av att A genererar och innebär mer lidande än B.

[Pilatus]

Utan att problematisera eller filosofiskt fördjupa mig i begreppsrelationer och dikotomier som bra/dåligt, kultur/individ och objektiv/subjektiv etc, så skulle man generellt kunna säga att en kultur A som genom sin form och funktion bidrar till mer lidande och elände för de individer som ingår i kulturen än en annan kultur B, också skulle kunna ses som en sämre kultur med sämre värden. A är alltså sämre än B i kraft av att A genererar och innebär mer lidande än B.

Möjligen, men då det kommer till konst - hur avgör vi vad som är bra? Det har ju visat sig att ibland träffas de som för tillfället har makten, av ett budskap som de inte förstår, eller starkt ogillar, så de formulerar sin fatwa, tänder bålet, fängslar konstnären, eller säger att konsten är degenererad. Om kultur A är bättre än kultur B är i sin omedelbara samtid är inte alltid lätt att avgöra.

Eller låt oss vara tillmötesgående och säga att kultur B orsakar mer lidande. Som modernismen kanske. Den blev på så sätt litet mer upprorisk och petade på de traditionella värdena. Man kunde se på konsten på ett nytt sätt, konstnärerna utgjorde ett avantgarde. Vilka slags slutsatser skall vi dra av det? Kants begrepp om konst vill behaga oss. Men räcker det? Generationer av konstnärer slet i sina ateljéer med formella problem och åstadkom fantastiskt vacker konst. Sedan kom den abstrakta expressionismen med sitt kludd och förbluffande många kunde inte skilja ut vad som en åsna gjort från någon som förstod något mer. Jag föreslår att vi överlåter åt konsten och dess utövare att avgöra vad som är ok. Det som är dåligt hamnar efterhand i skräpkammaren. Annat mognar och tas fram efter en tid i mörkret.

Med andra ord tror jag inte att utilitarismen är tillämpbar inom kulturen.

[Illusionen]

Utan att problematisera eller filosofiskt fördjupa mig i begreppsrelationer och dikotomier som bra/dåligt, kultur/individ och objektiv/subjektiv etc, så skulle man generellt kunna säga att en kultur A som genom sin form och funktion bidrar till mer lidande och elände för de individer som ingår i kulturen än en annan kultur B, också skulle kunna ses som en sämre kultur med sämre värden.
A är alltså sämre än B i kraft av att A genererar och innebär mer lidande än B.

Troligen tillför jag inget nytt till tråden, så se detta som en personlig intresseyttring.
I tråden, Vilken musik lyssnar ni på ?, skriver jag nyligen,
Lyssna, och njut gärna av den här inspelningen, som representerar kultur på bred front,
- storslagen arkitektur
- fantastisk musik
- vacker konst
- helt underbar kör

http://www.youtube.com/watch?v=vORBLyGEozo

Detta är ett sammanfattande exempel på vad jag personligen uppfattar som bra/god kultur.
Upplevelsen ger mig som person något positivt, som höjer min livskvalitet.
Intensiteten i den positiva upplevelsen, har till viss del att göra med bredden/kombinationen av olika discipliner.
Problemet är att det är en helt igenom subjektiv upplevelse som ligger till grund för min åsikt.
Algotezzas inledande fråga om det finns någon egentlig objektivitet som kan tillämpas i sammanhanget förefaller då befogad.
Kultur som begrepp vill jag annars koppla till resultatet av förädling av positiv mänsklig förmåga över tid.

/ Illusionen

[Antic]

God kultur kan vara mycket och skilja som natt och dag.

Illusionen

Se på nazi Tyskland.

Allt skulle vara vackert och pompöst med Wagner i centrum. Storslagen opera med mäktiga körer. Otroligt väldesignade symboler där till och med stridsbagnarna var överlägsna fienden i design. Speers otroliga byggnadsverk där rikskansliet var en uppvisning i prakt. De svarta uniformerna med sina döskallemössor och riksörnen i all sin prakt.

Men ändå var inte nazi kulturen mycket att hänga i julgranen pga en enkelspårig utopisk regim där slagrutor och diverse okulta medel stod i centrum i ett längesedan förlorat krig och där målet var superstaden Germania och ett tusenårsrike.

Det som kunde varit så vackert förstördes mycket av en bizarr regim.

[freddemalte]

Utan att problematisera eller filosofiskt fördjupa mig i begreppsrelationer och dikotomier som bra/dåligt, kultur/individ och objektiv/subjektiv etc, så skulle man generellt kunna säga att en kultur A som genom sin form och funktion bidrar till mer lidande och elände för de individer som ingår i kulturen än en annan kultur B, också skulle kunna ses som en sämre kultur med sämre värden. A är alltså sämre än B i kraft av att A genererar och innebär mer lidande än B.

Möjligen, men då det kommer till konst - hur avgör vi vad som är bra? Det har ju visat sig att ibland träffas de som för tillfället har makten, av ett budskap som de inte förstår, eller starkt ogillar, så de formulerar sin fatwa, tänder bålet, fängslar konstnären, eller säger att konsten är degenererad. Om kultur A är bättre än kultur B är i sin omedelbara samtid är inte alltid lätt att avgöra.

Eller låt oss vara tillmötesgående och säga att kultur B orsakar mer lidande. Som modernismen kanske. Den blev på så sätt litet mer upprorisk och petade på de traditionella värdena. Man kunde se på konsten på ett nytt sätt, konstnärerna utgjorde ett avantgarde. Vilka slags slutsatser skall vi dra av det? Kants begrepp om konst vill behaga oss. Men räcker det? Generationer av konstnärer slet i sina ateljéer med formella problem och åstadkom fantastiskt vacker konst. Sedan kom den abstrakta expressionismen med sitt kludd och förbluffande många kunde inte skilja ut vad som en åsna gjort från någon som förstod något mer. Jag föreslår att vi överlåter åt konsten och dess utövare att avgöra vad som är ok. Det som är dåligt hamnar efterhand i skräpkammaren. Annat mognar och tas fram efter en tid i mörkret.

Med andra ord tror jag inte att utilitarismen är tillämpbar inom kulturen.

Javisst, bra-dåligt-dikotomin kan problematiseras.