kastat

[Sceptisk]

.............

[förstår mig själv]

För sin egen skull är det bäst att ta fram det man gillar hos andra (finna det goda). Hämden blir den Andres upplevelse och denna resulterar inte i något gott för någon.
Försöker man förstå istället så finner man en orsak (dvs den andre förstod inte bättre).
Det är självklart om man bejakar determinismen och anser även oss tillhöra naturen.
Har man "den felaktiga" uppfattningen att det inte är så kommer man bilda en felaktigteori som förklaring till den "ondska" vi råkar ut för.
Att förstå naturen med "fantasier"/"icke enligt förnuft och observationer" leder bara till lidande.
Tänker man att vi har "upplevt" den "ondes" gärningar så innebär det att den onde finns "i oss". Genom att vända kärlek mot det onda, rensar man bort upplevelsen av det onda. Dvs den finns inte längre. Vi "ser","hör","känner" inte det onda längre!

[Sceptisk]

Genom att vända kärlek mot det onda, rensar man bort upplevelsen av det onda. Dvs den finns inte längre. Vi "ser","hör","känner" inte det onda längre!

Detta som du rekommenderar är klassiskt självbedrägeri.

[förstår mig själv]

Det måste förstås och utföras på rätt sätt. För mig fungerar det nu!. Inte för 10 år sedan.
Har man rätt sinnesstämning är det mycket lättare. Men det måste förstås genom förnuftet också.

[Sceptisk]

Du rekommenderar alltså självbedrägeri.

[förstår mig själv]

Om det visar sig för dig att tex hämd leder till något ont? Dvs genom hämden skadar den andre dig mer? Då motverkar väl hämden sitt syfte?
Det går ju genom att "känna" inse att detta måste vara orsak till att vi håller oss i liv.
Jag kan även säga att då man förlåter, vänder så att säga på sitt sätt att vara. Ja då kommer "tankar" uppstå hos den andre. Detta kan vi kalla hämden.
Denna människa kommer att drabbas lite av passivitet/olust(dock ändå något som den kommer vilja/ta imot). Du tvingar fram nya tankar hos denne om dig. (För att det ska bli logiskt, allt denne upplevt i livet).

[förstår mig själv]

Du rekommenderar alltså självbedrägeri.

När man förstår att viljan inte är fri inser man att det är det rätta.
Värderar man livet i "må bra"/""känsla" förstår man att det sätt jag rekommenderar är överlägset(för sig själv). Som "biprodukt" hjälper det även den andre att förhålla sig mer förnuftigt i livet ("därigenom ökar värdet av förlåtelsen, det sprider sig till andra," avspeglar sig i den Andres förhållande till andre).

[förstår mig själv]

Anta att någon hatar dig. Hatet leder till hämd. När man hämnas lär hatet öka hos den andre. Denne hämnas i sin tur ännu grymmare osv.
Detta blir en "faktor" som upptar dina tankar.(dvs den stör dig i din strävan att må bra). Vidare avspeglas det i din kontakt med andra.din "sociala prestationsförmåga störs". Gör man detta enligt förnuftet kan man utvärdera med glädje "förloppet", dvs testa i praktiken teorin. Utvärdera den. Sedan kommer man förstå och märka mer och mer hur bra "Jesus råd var". Grunderna till "himmelen byggs upp".