Idé om arbete

[Anders]

Vad skulle hända om en tvingande kraft (Ryssland, Gud, folkmajoriteten eller nån) skulle påföra t.ex. Sverige en regel att alla skall inleda sin vuxna karriär i landet (som myndig eller invandrad) med 10 års dagtidsarbete 40h/vecka på plats där du av en tungt finansierad och kompetent myndighet bedömer att du har din förmåga och ditt driv, och du placeras efter de primära behov som staten har, geografiskt så nära din önskade bostadsort som möjligt? Vad skulle hända med staten, med individerna?

Låter det som en utopi eller en dystopi för er?

[Algotezza]

Vad skulle hända om en tvingande kraft (Ryssland, Gud, folkmajoriteten eller nån) skulle påföra t.ex. Sverige en regel att alla skall inleda sin vuxna karriär i landet (som myndig eller invandrad) med 10 års dagtidsarbete 40h/vecka på plats där du av en tungt finansierad och kompetent myndighet bedömer att du har din förmåga och ditt driv, och du placeras efter de primära behov som staten har, geografiskt så nära din önskade bostadsort som möjligt? Vad skulle hända med staten, med individerna?

Låter det som en utopi eller en dystopi för er?

Som en - topi.

[Anders]

Vad skulle hända om en tvingande kraft (Ryssland, Gud, folkmajoriteten eller nån) skulle påföra t.ex. Sverige en regel att alla skall inleda sin vuxna karriär i landet (som myndig eller invandrad) med 10 års dagtidsarbete 40h/vecka på plats där du av en tungt finansierad och kompetent myndighet bedömer att du har din förmåga och ditt driv, och du placeras efter de primära behov som staten har, geografiskt så nära din önskade bostadsort som möjligt? Vad skulle hända med staten, med individerna?

Låter det som en utopi eller en dystopi för er?

Som en - topi.

Egentligen - varför?

[Vertumnus]

Vad skulle hända om en tvingande kraft (Ryssland, Gud, folkmajoriteten eller nån) skulle påföra t.ex. Sverige en regel att alla skall inleda sin vuxna karriär i landet (som myndig eller invandrad) med 10 års dagtidsarbete 40h/vecka på plats där du av en tungt finansierad och kompetent myndighet bedömer att du har din förmåga och ditt driv, och du placeras efter de primära behov som staten har, geografiskt så nära din önskade bostadsort som möjligt? Vad skulle hända med staten, med individerna?

Låter det som en utopi eller en dystopi för er?

Det låter som sista steget i exproprieringsprocessen. Men knappast till det statens utdöende som Marx förutspådde, snarare individens.

[Anders]

Vad skulle hända om en tvingande kraft (Ryssland, Gud, folkmajoriteten eller nån) skulle påföra t.ex. Sverige en regel att alla skall inleda sin vuxna karriär i landet (som myndig eller invandrad) med 10 års dagtidsarbete 40h/vecka på plats där du av en tungt finansierad och kompetent myndighet bedömer att du har din förmåga och ditt driv, och du placeras efter de primära behov som staten har, geografiskt så nära din önskade bostadsort som möjligt? Vad skulle hända med staten, med individerna?

Låter det som en utopi eller en dystopi för er?

Det låter som sista steget i exproprieringsprocessen. Men knappast till det statens utdöende som Marx förutspådde, snarare individens.

Varför? Jag har jobbat 40h/v i 30+ år. Och aldrig för att jobbet har varit särskilt intressant, utan för att få pengar till uppehället. Jag känner mig inte särskilt död som individ?

[Vertumnus]

Vad skulle hända om en tvingande kraft (Ryssland, Gud, folkmajoriteten eller nån) skulle påföra t.ex. Sverige en regel att alla skall inleda sin vuxna karriär i landet (som myndig eller invandrad) med 10 års dagtidsarbete 40h/vecka på plats där du av en tungt finansierad och kompetent myndighet bedömer att du har din förmåga och ditt driv, och du placeras efter de primära behov som staten har, geografiskt så nära din önskade bostadsort som möjligt? Vad skulle hända med staten, med individerna?

Låter det som en utopi eller en dystopi för er?

Det låter som sista steget i exproprieringsprocessen. Men knappast till det statens utdöende som Marx förutspådde, snarare individens.

Varför? Jag har jobbat 40h/v i 30+ år. Och aldrig för att jobbet har varit särskilt intressant, utan för att få pengar till uppehället. Jag känner mig inte särskilt död som individ?

Menar du att du har arbetat under de villkor som du skissar i det inledande inlägget?

Allmänt om arbete kan man säga att det handlar om livets reproduktion. Det är en rytmiskt återkommande verksamhet som ansluter till naturens rytm av uttömning och återhämtande. När vi ingår naturens rytm gör vi det som exemplar av arten. Din idividuella röst tonas ner. Tal förvandlas till prat.

Den röst som hörs i ditt skissade samanhang är den "kompetenta" myndighetens.

[Anders]

Det låter som sista steget i exproprieringsprocessen. Men knappast till det statens utdöende som Marx förutspådde, snarare individens.

Varför? Jag har jobbat 40h/v i 30+ år. Och aldrig för att jobbet har varit särskilt intressant, utan för att få pengar till uppehället. Jag känner mig inte särskilt död som individ?

Menar du att du har arbetat under de villkor som du skissar i det inledande inlägget?

Allmänt om arbete kan man säga att det handlar om livets reproduktion. Det är en rytmiskt återkommande verksamhet som ansluter till naturens rytm av uttömning och återhämtande. När vi ingår naturens rytm gör vi det som exemplar av arten. Din idividuella röst tonas ner. Tal förvandlas till prat.

Den röst som hörs i ditt skissade samanhang är den "kompetenta" myndighetens.

Just din individuella röst tonas ned. Du arbetar med något du är hyfsat ämnad för. För kollektivet. Lika mycket som alla andra. Kollar trött på klockan lika mycket klockan två och ser fredagen som en välsignelse. Som alla andra. Myndigheten är ingen särskild röst. Det är helt enkelt de människor vars läggning bäst passar arbetsfördelning som gör sitt jobb. Alla ingår i ett rättvist kollektiv.

Mina villkor kan nog sägas vara sämre. Jag har jobbat med sådant som bjudits, inte särskilt ofta där jag har min förmåga, mitt driv. Just nu ganska hyggligt så, dock.

Welcome to daytime worker’s world.

En anmärkning - så dåligt är inte Sverige ur det här hänseendet. Men självförverkligandet breder, som det tycks mig, ut sig. Alternativt hopplösheten över att inte få leva detta liv som vissa ser som gehenna.

[xion]

Varför? Jag har jobbat 40h/v i 30+ år. Och aldrig för att jobbet har varit särskilt intressant, utan för att få pengar till uppehället. Jag känner mig inte särskilt död som individ?

Menar du att du har arbetat under de villkor som du skissar i det inledande inlägget?

Allmänt om arbete kan man säga att det handlar om livets reproduktion. Det är en rytmiskt återkommande verksamhet som ansluter till naturens rytm av uttömning och återhämtande. När vi ingår naturens rytm gör vi det som exemplar av arten. Din idividuella röst tonas ner. Tal förvandlas till prat.

Den röst som hörs i ditt skissade samanhang är den "kompetenta" myndighetens.

Just din individuella röst tonas ned. Du arbetar med något du är hyfsat ämnad för. För kollektivet. Lika mycket som alla andra. Kollar trött på klockan lika mycket klockan två och ser fredagen som en välsignelse. Som alla andra. Myndigheten är ingen särskild röst. Det är helt enkelt de människor vars läggning bäst passar arbetsfördelning som gör sitt jobb. Alla ingår i ett rättvist kollektiv.

Mina villkor kan nog sägas vara sämre. Jag har jobbat med sådant som bjudits, inte särskilt ofta där jag har min förmåga, mitt driv. Just nu ganska hyggligt så, dock.

Welcome to daytime worker’s world.

En anmärkning - så dåligt är inte Sverige ur det här hänseendet. Men självförverkligandet breder, som det tycks mig, ut sig. Alternativt hopplösheten över att inte få leva detta liv som vissa ser som gehenna.

Du skulle ha läst Bertrand Russells föredrag "Till lättjans lov" så kanske du inser hur lurad du är.

[Anders]

Menar du att du har arbetat under de villkor som du skissar i det inledande inlägget?

Allmänt om arbete kan man säga att det handlar om livets reproduktion. Det är en rytmiskt återkommande verksamhet som ansluter till naturens rytm av uttömning och återhämtande. När vi ingår naturens rytm gör vi det som exemplar av arten. Din idividuella röst tonas ner. Tal förvandlas till prat.

Den röst som hörs i ditt skissade samanhang är den "kompetenta" myndighetens.

Just din individuella röst tonas ned. Du arbetar med något du är hyfsat ämnad för. För kollektivet. Lika mycket som alla andra. Kollar trött på klockan lika mycket klockan två och ser fredagen som en välsignelse. Som alla andra. Myndigheten är ingen särskild röst. Det är helt enkelt de människor vars läggning bäst passar arbetsfördelning som gör sitt jobb. Alla ingår i ett rättvist kollektiv.

Mina villkor kan nog sägas vara sämre. Jag har jobbat med sådant som bjudits, inte särskilt ofta där jag har min förmåga, mitt driv. Just nu ganska hyggligt så, dock.

Welcome to daytime worker’s world.

En anmärkning - så dåligt är inte Sverige ur det här hänseendet. Men självförverkligandet breder, som det tycks mig, ut sig. Alternativt hopplösheten över att inte få leva detta liv som vissa ser som gehenna.

Du skulle ha läst Bertrand Russells föredrag "Till lättjans lov" så kanske du inser hur lurad du är.

Jag har bott bland Bertrands i snart tre decennier, så jotack jag vet... Vad såna som Bertrands inte fattar är vad Blue/White collar innebär mentalt. Och styrkorna i det. Det finns Bertrands som gör det men de jobbar snarare 80 än 40 timmar i veckan. Och gillar det. Men slö är jag också, riktigt jävla slö faktiskt.

[Anders]

Vem skulle det skada?

[Vertumnus]

Vem skulle det skada?

Det skulle sksada det mesta av skapande verksamhet. Det du beskriver är i stort Platons grotta, men i en variant som saknar utvägar. Hur skulle din kompetenta myndighet kunna bedömma en konst, vetenskap eller filosofi som inte redan är inlemmad i deras begreppsvärld? Låt mig förutspå att allt som skulle kunna utmana deras egen monopoliserade ställning skulle motarbetas.

Att arbetet har glorifierats till den grad i det nutida samhället är anmärkningsvärt. Den traditionella synen på arbete från antiken till modern tid har varit den omvända. Aristoteles klassifierade arbetet till praxis, etikens område. Det antyder dess naturgivna ursprung: att det handlar om en typ av beteende. Det arbetet producerar är konsumtionsvaror.

[Vertumnus]

Jag argumenterar inte mot arbetet som sådant utan mot den centrala roll du ger det: att du vill låta arbetet vara det som bestämmer samhällets form.

[hakkapeliitta]

Är det arbetet som formar samhället eller tvärtom?
Arbete i en mer generell mening är produktion. Marx menade att (materiell) produktion alltid formar samhällsformen. Han beskrev slaveriet, feodalismen, kapitalismen som samhällsformer anpassade till sin epok.
Lite mer allmänt och filosofiskt menade Marx att varje motsättning söker efter den form där den kan existera.

[Vertumnus]

Är det arbetet som formar samhället eller tvärtom?

Så länge arbetet är nödvändigt för livets reproduktion måste det påverka samhället. Det som kan ifrågasättas är arbete som självändamål.

Arbete i en mer generell mening är produktion. Marx menade att (materiell) produktion alltid formar samhällsformen. Han beskrev slaveriet, feodalismen, kapitalismen som samhällsformer anpassade till sin epok.

Marx menade även att det är arbetet som skapar människan - att vi skapar oss själva genom arbetet och arbetets vilkor. Likväl såg han en framtid där arbetetandet, om än inte arbetets roll, avtar som önskvärd. Det är med kapitalismen som den traditionella synen på arbetet utmanas.

Lite mer allmänt och filosofiskt menade Marx att varje motsättning söker efter den form där den kan existera.

Kan du belysa med exempel?

[Anders]

Vem skulle det skada?

Det skulle sksada det mesta av skapande verksamhet. Det du beskriver är i stort Platons grotta, men i en variant som saknar utvägar. Hur skulle din kompetenta myndighet kunna bedömma en konst, vetenskap eller filosofi som inte redan är inlemmad i deras begreppsvärld? Låt mig förutspå att allt som skulle kunna utmana deras egen monopoliserade ställning skulle motarbetas.

Att arbetet har glorifierats till den grad i det nutida samhället är anmärkningsvärt. Den traditionella synen på arbete från antiken till modern tid har varit den omvända. Aristoteles klassifierade arbetet till praxis, etikens område. Det antyder dess naturgivna ursprung: att det handlar om en typ av beteende. Det arbetet producerar är konsumtionsvaror.

GW skriver 8-5. En utmärkt ordning. Och om en person verkligen var konstnärligt lagd på en nivå som väldigt få andra, nog skulle dagtidsarbetet kunna utföras inom ramen för detta. Kanske inte efter egen maggrop, mer efter behov, lite mindre själviskt.
Och obs att jag skriver 10 år, inte till pension.