Varför föds det så sällan en Beethoven?

[Jonas Nystrom]

Tänk dig att du är en av ett fåtal utvalda som ska välja en världsledare, en president som ska styra över vår jords alla länder och frambringa fred och välmående bland såväl människor som djur.

Du har tre kandidater att välja mellan. Men först vill vi att du svarar på
följande fråga:

Om du kände en kvinna som var gravid och hade åtta barn redan, varav tre är döva, två är blinda, en är efterbliven och kvinnan själv har syfilis.

Skulle du rekommendera henne en abort?

Så vidare till de tre kandidaterna där du ska välja en:

Kandidat 1. Han samarbetar med mutade politiker, konsulterar astrologer och har två älskarinnor vid sidan om. Dessutom kedjeröker han och
dricker ett tiotal glas Martini varje dag.

Kandidat 2. Han har fått sparken från två arbetsplatser, sover alltid till
klockan tolv på dagen, rökte opium under sin ungdomstid på universitet och dricker en hel flaska whiskey varje dag.

Kandidat 3. Han har fått en hjälteutmärkelse av sitt land, är vegetarian,
röker inte, dricker inte och har inga skandaler bakom sig.

Vilken av dessa kandidater skulle du välja? Svara innan du scrollar ned.....
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.

Kandidat 1 heter Franklin D. Roosevelt
Kandidat 2 heter Winston Churchill
Kandidat 3 heter Adolf Hitler
Jo, en sak till. Angående aborten, svarade du Ja?

Grattis! Då har du just dödat Beethoven!

--------------------------

Sånt här dyker ju upp lite här och där på nätet. Men det finns en viss poäng i den här typen av frågor. Att vi tänker så petigt och kortsynt. Att vi skjuter oss i foten och är stolta över det. Att vi konsekvent väljer moralism framför moral. För att vi är fega, snåla och lata. Och tycker genier är jobbiga. Får oss att känna oss små och fyrkantiga. Vilket vi är. Även jag. Jämfört med Ludwig.

Mördare ska man sätta i hotell men ofödda spädbarn uppmuntras man mer eller mindre att ta livet av ("tänker du behålla barnet" som det heter på BVC när unga kvinnor kommer in). Är inte något bakvänt?

[suchanother]

Definitivt inte alt. 3, jag är misstänksamt mot alla renlevnadstyper och fanatiker överhuvudtaget.
1&2 är ganska likvärdiga fast jag skulle föredra en som dricker whisky istället för frökencocktails.

Sen Beethoven, Mozart&Co, har jag aldrig förstått mej på. Inte den s.k. finkulturen heller, men så tillhör jag också fotfolket. Nä, tacka vet jag Sven-Ingvars, ett rejält fruntimmer och husvagnssemester. Varför krångla till saker och ting i onödan?

[Fann]

Jo, en sak till. Angående aborten, svarade du Ja?

Grattis! Då har du just dödat Beethoven!

--------------------------

Sånt här dyker ju upp lite här och där på nätet. Men det finns en viss poäng i den här typen av frågor. Att vi tänker så petigt och kortsynt. Att vi skjuter oss i foten och är stolta över det. Att vi konsekvent väljer moralism framför moral. För att vi är fega, snåla och lata. Och tycker genier är jobbiga. Får oss att känna oss små och fyrkantiga. Vilket vi är. Även jag. Jämfört med Ludwig.

Mördare ska man sätta i hotell men ofödda spädbarn uppmuntras man mer eller mindre att ta livet av ("tänker du behålla barnet" som det heter på BVC när unga kvinnor kommer in). Är inte något bakvänt?

Den här sortens resonemang är bakvända de med och bygger på en massa underförstådda antaganden som i sin slutgiltiga tappning glöms bort så att det ser ut som om det var frågan om "antingen/eller" och linjära samband. (Om du på denna invändning svarar - men Maria, det vet du väl att ALLT hänger ihop så är det ett exempel på samma typ av retorik). Sättet att resonera är förrädiskt och dumgörande, poängen med det skulle kunna vara att om det är tillräckligt provocerande så kan det få en att upptäcka det egna tänkandet. Genom att ställa abortpratet mot det om mördarhotellet antyder du att det är frågan om någon slags vågskål där vi i den ena värderar människoliv på ett sådant sätt att vi inte vill skada ens en mördare och i den andra inte har minsta respekt alls för människoliv. Jag undrar om inte detta resonemang är ett exempel på hur "det uteslutna tredje" ställer till det?

Resonemanget om aborterna visavi mördarbehandling förutsätter alltså en hel rad av resonemang innan det blir nåt annat än nonsens att sätta det ena mot det andra. Plus att man bortser från andra. Det bortser från att det i allmänhet är olika handlingar detta att göra abort och att sätta en mördare i fängelse. Med handling menar jag att avsikten hos den som gör det ena och andra är helt skilda. Aborten görs inte för att straffa fostret, för att korrigera det eller för att skydda samhället från de tänkbara skadeverkningar som personen i framtiden skulle göra utan för mammans skull (om detta kan man ha moraliska synpunkter men det ändrar inte på det faktum att det rör sig om olika avsikter). Om du vill se det som ett straff ändå och få oss att tänka på abort på det sättet räcker det inte att ställa abort mot mördarhotell. Genom att du kallar fängelse för hotell är det ytterligare en diskussion du för. När du kopplar dessa båda i sig stora diskussioner till den om Beethoven som bortaborterad blir det ännu konstigare. En sak är om du vill diskutera hur vi värderar människoliv men kopplingen till just Beethoven gör att det helt plötsligt kommer att handla om ytterligare något annat. Jag förstår det inte alls måste jag säga. Jag tror resonemanget har att göra med dina föreställningar om Offer och Lidande och Stor Konst – utanförskap, genialitet osv… Du menar att den Stora Konsten utvecklas bäst i miserabla förhållanden och det är miserabla förhållanden som gör att vi gör abort, alltså blir det ingen Stor Konst längre? Istället sätter vi mördare i hotell?

Menar du att vi har en hieraki i vår värdering av allt det vi gör; en trappa där bara en företeelse får plats på varje trappsteg? Annars har jag svårt att förstå idén med att ställa alla dessa olika aspekter mot varandra på det sätt som du gör…

[MrTambourineMan]

Det föds fler "Beethovnar" idag, än det gjorde på hans tid.

[Nikolaj]

Det föds nog ungefär lika många talanger som det alltid gjort - men idag är utbudet av intressen mycket större och de flesta hamna väl vid TV-spel och liknande passiviserande sysslor - vilket är föräldrarnas ansvar till 100%.

Men talanger finns det och många blir också duktiga musiker.

Det var lättare att utmärka sig förr då få hade möjlighet att göra något med sin talang.

[Zeldun]

Idag finns det för det första fler människor vilket leder till att det föds fler talangfulla människor, i väst får fler göra något med sina talanger i och med välståndet. Jag förstår inte varför tevespel skulle vara passiviserande, jag själv och några av de mest talangfulla människorna jag känner älskar tevespel. Förövrigt kan man vara begåvad inom det området också, och via dessa maskiner roar människor som Beethoven roade folk med musiken.

[Nikolaj]

Som lärare ser jag på tv-spel och data-spel som oerhört passiviviserande för hjärnan. Visst är du aktiv då du spelar...och du blir säkert väldigt intelligent...på att spela. Men så mycket mer är det inte. Barn och ungdomar (vilket märks i skolan) är väldigt mycket mer tafatta idag än för 20 år sedan pga av att de får allt serverat; TV, video, datorer etc. De är överösta av "färdiga" ting och då blir det inte mycket till utmaning för hjärnan. De talanger som finns löper stor risk att bli understimulerade om de inte får stöd eller själva utvecklar sin talang genom "rätt" val av intresse...vilket många gör tack och lov - just för att man tycker om att göra det man har talang för!

Men visst finns det smarta personer som tycker om att spela TV-spel...

[Jonas Nystrom]

Aborten görs inte för att straffa fostret, för att korrigera det eller för att skydda samhället från de tänkbara skadeverkningar som personen i framtiden skulle göra utan för mammans skull

Och mördaren avrättas, där så sker, inte för att straffas utan för att trösta de anhöriga till hans offer. Eller så tänker man sig nånstans att han ställs inför sin skapare och skäms över sina gärningar och att det är straffet. Vilket skulle förklara varför inte sekulariserade länder är så inne på dödsstraff. Och varför de ÄR så inne på aborter.

Så ja, jag ser nog samband här, Fann. Linjära eller cirkulära men samband. Men mitt tänk kan ha dumgjort mig, det skulle jag ju inte veta i så fall.

Du menar att den Stora Konsten utvecklas bäst i miserabla förhållanden och det är miserabla förhållanden som gör att vi gör abort, alltså blir det ingen Stor Konst längre? Istället sätter vi mördare i hotell?

Det finns olika miserabla förhållanden här, som jag ser det. Ludwig föddes i fysiskt miserabla förhållanden men han föddes och således var förhållandena inte helt miserabla på ett mänskligt plan. När misären flyttar över till det mänskliga och de matreriella önskemålen är tillgodosedda, då blir det abort. Ungefär så.

Ja, jag tror nog att vi har hierarkier av prioriteringar och värderingar men inte statiskt. Det beror på omständigheterna vad som prioriteras. Mödravård eller mördarvård, liksom. Jag ser ett fenomen här och försöker förstå det. Du ser inget fenomen och undrar om jag inte mest försöker förstå mig själv. Nå, så kan det vara.

jn

[Jonas Nystrom]

Att Nikolaj har rätt om TV-spel kan inte Zeldun veta.
Talang på TV-spel... tjaa. Det är som att vara begåvad på att peta sig i näsan. Det angår väl ingen annan direkt. Däremot är det väl så att det mesta man ger sig in i med själ och hjärta är utvecklande på ett överförbart sätt. Men då menar jag just själ och hjärta. Svåra ord...

jn

[Zeldun]

Ja, för att komponera klassisk musik är så mycket mer än att peta sig i näsan. Att vara bra på tevespel är som att vara bra på att spela fotboll, att komponera bra musik är som att vara bra på att bygga med lego. Egentligen finns det ingen skillnad, bara en förlegad kulturkonservativ inställning. Sedan tycker jag TV-spelen hade kunnat göras mer strategiska, och istället för att bara lära sig sådant man har nytta av i spelet hade man kunnat kombinera det med vad man har nytta av i vardagslivet. Jag tänker som bäst över ett spel med den blåa igelkotten Sonic. TV i sig och TV-spel i sig är inte passiviserande, det handlar om vad man tittar på eller vad man spelar. Det samma gäller böcker, och all annan form av nöjesaktivitet. Förövrigt tror jag knappast av TV, TV-spel och datorspel kan stå för hela skulden i frågan om intellektuell försoffning, snarare har det väl mycket att göra med att barn idag får intrycket av att skola är ett måste och att det man vill kommer efter.

[Fann]

Aborten görs inte för att straffa fostret, för att korrigera det eller för att skydda samhället från de tänkbara skadeverkningar som personen i framtiden skulle göra utan för mammans skull

Och mördaren avrättas, där så sker, inte för att straffas utan för att trösta de anhöriga till hans offer. Eller så tänker man sig nånstans att han ställs inför sin skapare och skäms över sina gärningar och att det är straffet. Vilket skulle förklara varför inte sekulariserade länder är så inne på dödsstraff. Och varför de ÄR så inne på aborter.

Så ja, jag ser nog samband här, Fann. Linjära eller cirkulära men samband. Men mitt tänk kan ha dumgjort mig, det skulle jag ju inte veta i så fall.

Att blanda in begreppet "cirkulärt" är också lurigt. "Cirkulära" samband har liksom en "etiskt korrekt" klang, De andas "ekologi" och "helhetssyn". Att ett samband är cirkulärt betyder ju inget annat än att man inte kan säga vad som kom först, hönan-ägget samband. Att de samband som du utgår från i ditt resonemang är otillräckligt redogjorda för i det du skriver har inget att göra med om de är cirkulära eller linjära. Det jag säger är att det är farligt att stapla en massa olika aspekter intill varandra och liksom antyda samband utan att gå in på hur de i så fall ser ut. Klassiskt manipulativt trick inom retoriken. Det kan tänkas att sambandet är klart för dig men för att jag ska begripa vad du menar måste du skriva ut det tydligare. Att du lägger in andra idér om vad mördarstraff kan ha för betydelse ändrar inte att abort o mördarstraff är olika handlingar och därför inte självklart kan ställas mot varandra. Om det är synen på människolivets okränkbara värde du vill komma åt förstår jag kopplingen men det talade du inte om och hade det varit detta som varit poängen hade själva "claimen" - den om Beethoven-födslar – antagligen blivit svårare att få till.

Du menar att den Stora Konsten utvecklas bäst i miserabla förhållanden och det är miserabla förhållanden som gör att vi gör abort, alltså blir det ingen Stor Konst längre? Istället sätter vi mördare i hotell?

Det finns olika miserabla förhållanden här, som jag ser det. Ludwig föddes i fysiskt miserabla förhållanden men han föddes och således var förhållandena inte helt miserabla på ett mänskligt plan. När misären flyttar över till det mänskliga och de matreriella önskemålen är tillgodosedda, då blir det abort. Ungefär så.

Ja, jag tror nog att vi har hierarkier av prioriteringar och värderingar men inte statiskt. Det beror på omständigheterna vad som prioriteras. Mödravård eller mördarvård, liksom. Jag ser ett fenomen här och försöker förstå det. Du ser inget fenomen och undrar om jag inte mest försöker förstå mig själv. Nå, så kan det vara.

jn

[/quote]

Detta med Beethoven skulle behöva redas ut särskilt (vilket ju flera av dem som svarat dig föröker göra). Är det sant att det föds färre Beethovnar nu? Vad menar du med en "Beethoven"? Om du menar Stort Geni så kan man ju resonera väldeliga om detta och varför det skulle vara just sådana som inte föds pga mördarvård o abort. Nej det fattas tankeled här. Du får gärna utveckla de här sambanden så jag kan hänga med annars går det liksom inte att säga nåt…

[Jonas Nystrom]

Beethovar är potentiella mördare. För att slippa dräpa mördare så dräper vi de potentiella mördarna redan i moderlivet och slänger således ut Ludwig med fostervattnet, så att säga. Samma snålblåst som får snillet att kläckas får den mindre begåvade att knäckas och bli mördare. Och då menar jag begåvad med en miljö, socialt och kulturellt, som ställer redskap till förfogande, t ex musikalitet och goda förebilder. Lyssna på Waldsteinsonaten. Lyssna på Månskenssonatens tredje sats.

En kort koleriker med taskigt självförtroende och svullet ego. Själva Goethe bugade för honom en dag när han gick i parken men Ludwig fnös föraktfullt. Varför kunde han inte ta uppskattningen från snillenas snille? För att han trodde att Goethe gjorde sig lustig över honom. För att han föraktade sig själv och därmed sina beundrare. Som Kurt Cobain som bokstavligen spottade på sina fans när han var sur. Vad hade hänt med Ludwig om han inte haft musiken? Vad hade hänt med Kurt? De blev båda stoppade i sin framfart (den ene genom sin tilltagande dövhet och den andre genom en kula i gommen) eftersom de drev utvecklingen för snabbt fram men åtminstone blev de inga mördare.

[Jonas Nystrom]

Eller jo förlåt - Kurt blev ju faktiskt mördare. Han mördade en garanterat värnlös medmänniska. Sig själv. Det var taskigt gjort. Åtminstone gör han inte om det i första taget.

jn

[Camilla]

Att spela dataspel är en väldigt improduktiv sysselsättning. Visst är det kul, det medges - för kul. Jag har slösat bort många timmar av mitt liv på dataspel.

Att speltid är bortslösad tid är i och för sig en subjektiv bedömning. Att jag känner så beror på att jag i efterhand tänkt att jag kunde ha gjort andra saker som jag själv ansett mer kreativa. Spelandet gav ett tillfälligt lyckorus och verklighetsflykt, men inget spel har hittills givit mig något av bestående värde.

Jag kunde istället ha festat och ökat mitt kontaktnät, jag kunde läst och ökat mina kunskaper, jag kunde skrivit debattartiklar och påverkat samhället, jag kunde tränat eller sovit och förbättrat min kondition och hälsa, jag kunde skrivit dataspel och ökat på min förmögenhet, saker som jag bedömer som mer värdefulla och varaktiga än det tillfälliga lyckoruset vid datorn.

Möjligen kan dataspel leda till en viss social kontakt om man spelar flera tillsammans i ett nätverk eller så. Det kan också möjligen vara en tröst och tillflykt för människor som inte har något hopp alls.

Ett spel jag spelat lite i sommar är Freeciv, en variant av Civilization 2. Jag spelade mot mig själv och skötte 6 civilisationer samtidigt. Det är ett mycket beroendeframkallande spel, i alla fall för mig. Bara ett drag till, tänker jag. Jag vill hela tiden se vad som kommer härnäst.

Istället för att spela Freeciv kunde jag ha pluggat mer på några resttentor jag hade och kanske fått fler poäng och högre betyg, vilket kan vara bra om jag får för mig att söka en doktorandtjänst exempelvis. Dessutom skulle det ge mig större kunskaper inom det område jag kanske kommer att arbeta med, teoretisk fysik.

Kort sagt tycker jag inte att mitt dataspelande gett mig någon variktig lycka alls utan snarare hindrat mig i min strävan efter lycka. På samma sätt tror jag att dataspelande hindrar många andra att utveckla sina kreativa talanger.

[Camilla]

Gemensamt för många av dem som kallas genier är deras koncentrationsförmåga. Om man vill bli bäst i världen på sin specialitet har man inte tid att spela dataspel och se på TV, annat än som avkoppling ibland möjligen. (Omvänt - om man vill bli världsmästare i Counterstrike eller Starcraft ska man inte göra annat än att spela.)

Ett exempel i mängden är schackspelaren Bobby Fischer som blev världsmästare 1972. Fischer ansågs vara ett geni och tillförde mycket nytt till sporten men bakom segern låg också ohyggligt mycket arbete. Han sysslade med schack under nästan all sin vakna tid och gjorde inte mycket annat förutom på lördagar, som han ägnade åt att läsa bibeln och Playboy.

Nåja, alla strävar inte efter kändisskap, men om man vill bli som Beethoven och gänget, då har man faan inte tid att spela dataspel!