Paradoxerna i synen på arbetet i dagens samhälle

Politiska ideologier, ekonomiska strategier och lagfrågor.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
PopJimmy
Inlägg: 2569
Blev medlem: 23 nov 2004 07:07

Paradoxerna i synen på arbetet i dagens samhälle

Inläggav PopJimmy » 20 apr 2006 12:27

Det jag tycker är väldigt ironiskt är att arbetet i grund och botten handlar om en sak: nämligen att "säkra" våra överlevnadsbehov genom att göra en nödvändig minimal insats, men att det i dagens samhälle inte gör det längre. Arbete är alltså något vi människor vill minimera. Konstigt nog så verkar vi, trots sådan enorm teknologisk tillväxt, fortfarande vilja (eller av andra människor tvingas) att arbeta i i runda slängar 8 timmar om dagen. Det är alltså den första paradoxen.

Vad kan vi då dra för slutsatser om arbetet? Jo, att det tycks ha en sekundär innebörd (utöver den primära, dvs att göra en minimal insats för att tillfreställa våra behov) och denna sekundära innebörd att vårat arbete, i någon utsträckning fungerar som en meningskapande aktivitet. Konstigt nog kommer paradox två in här, nämligen att många arbeten inte alls är speciellt meningsfulla.

Vad kan vi dra för slutsatser av detta? Jo att arbetsfördelnngen och maktstrukturer fortfarande upprätthålls. I en bemärkelse lever vi alltså enligt mig, fortfarande i ett relativt ociviliserat samhälle, där vi inte hjälps åt med det som faktiskt bör göras. Vi har en slags hatkärlek tillvårat arbete samtidigt som vi har överdrivna pliktkänslor gentemot det.

Jag tycker personligen att många, speciellt de mest meningslösa av alla arbeten, som, t.ex. rullbandsslav i massproducering av, vad ska vi ta, mobiltelefoner, i grund och botten handlar om att vissa människor tjänar enorma summor pengar på att hålla igång den kommersiella cirkusen, och hela tiden skapa nya behov hos samhällsmedborgarna.

Människor är rätt simpla varalser som strävar efter simpla behov men också meningsfull vardag, få utlopp för sin kreativtet och växa i förmånga genom intressanta utmaningar, samt känna social gemenskap.

Dock är dessa saker inte alls prioriterade bland våra gemensamma kulturella värderingar, det är en slags pliktkänsla inför att arbeta som sitter kvar. En pliktkänsla som antagligen var livsnödvändig för några hundra år sedan, då vi inte hade samma teknologi.

Jag tycker att dessa saker är rätt paradoxala när man tänker på dem, dock är inget av dessa saker speciellt konstiga. Det handlar fortfarande om att rika människor uttnyttjar fattiga.

Återgå till "Politik och samhälle"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 13 och 0 gäster