Vad skall vi då ha istället, nu när vi ser att kapitalismen alltmer misslyckas och äver börjar rycka undan själva förutsättningarna för livet på våran planet?
Vi börjar först med några förklarande inlagor om frihet, jämlikhet och sådant som ligger i dessas omedelbara närhet!
Frihet – vad är det?
Frihet är en valmöjlighet! Vi skall här beröra politisk och social frihet för att begränsa oss till det gripbara.
Om varje avsaknad av något önskat är frihet, då kan nästan allt som människan eftersträvar kallas frihet! Därför måste vi begränsa oss. Det sociala frihetsbegreppet skall då endast avse förekomsten av flera handlingsalternativ som står öppna för de berörda människorna!
Låt oss ta två exempel: om sänkt skatt är en frihet måste även höjd lön vara detsamma! Därmed blir det hela komplicerat! Frihet kan betyda olika saker för olika människor. Vårt exempel visade på något som kan kallas för ”frihetsmedel”, d.v.s. de kan leda till ökad frihet då man får mer pengar över! Yttrandefrihet är även det ett frihetsmedel eftersom man med yttrandefriheten kan åstadkomma olika fördelar!
Vissa förespråkare för friheten, t.ex. Hayek, menar att vissa lagar kan begränsa friheten utan att vara frihetsinskränkande: Då lagar är opersonliga och även utövarna av lagarna är det kan man påstå att det är lagarna som styr och inte människorna! Men håller detta resonemang? Problemet är ju att sådan frihetsinskränkning förtar det centrala i själva begreppet frihet – nämligen valmöjligheten! Dessutom är dessa lagar specialsydda för en viss politisk uppfattning – de blir ju därmed ett tvång för dess motståndare!
Ibland talar man även om positiv och negativ frihet. Att vara positivt fri innebär att individen själv påverkar! Att vara negativt fri betyder att ingen annan ingriper i individens liv! Det är dock inte alltid lätt att skilja dessa båda friheter åt i det verkliga livet!
Frihet består enligt flera debattörer på området, McCallum m.fl, av tre delar, eller kriterier:
1 Den eller de som utövar friheten.
2 Antingen frånvaron av ett frihetshinder eller närvaron av ett frihetsmedel.
3. Det eller de handlingsalternativ som blir mera tillgängligt.
Vi skall analysera dessa tre delar och börjar med den sistnämnda – handlingsalternativet. Det betyder att göra det man vill. Problemet är att även det slår fel ibland! En slav som är så indoktrinerad att han fortsätter att vara slav istället för att bli fri – hur löser man det egentligen?
Det andra kriteriet, hindret eller medlet, är ju det som möjliggör eller förhindrar valet! Sådana hinder kan vara sjukdom, frånvaro av pengar, förhindrande lagar och etiska betänkligheter!
Den första delen som omnämndes, aktören, är individen själv, eller en grupp individer! Frågan som inställer sig är vem som egentligen kan vara helt fri, inte minst i social mening? Här möts, och konfronteras, både individuella och kollektiva friheter!
Kollektiva friheter kan endast utövas av två eller flera individer, aldrig av en ensam individ! Exempel på sådana friheter är mötesfriheten, friheten att köpa och sälja o.s.v. Striden står alltid mellan vilka kollektiv som skall räknas som riktiga – eller som kollektiv över huvud taget?
Två exempel får visa detta dilemma:
1. Ägarna av ett aktiebolag kräver tillsammans, utan inblandning utifrån, få bestämma om sitt företag – också detta är en kollektiv frihet!
Arbetarna vid samma företag kräver att tillsammans få bestämma om gemensamma angelägenheter (eftersom produktionen vilar på dem och inte ägarna), exempelvis skötseln av olika saker, arbetstempo, arbetsfördelning o.s.v.
Här föreligger en konflikt. Företrädarna för aktieägarna erkänner inte arbetarnas krav som en strävan efter frihet, oftast anser de att arbetarna agerar ”kollektivt”! Vilket egentligen bägge grupperna gör – om man tänker efter!
Den privata sfären...
Många friheter är inbördes oförenliga, därför måste vi välja mellan dem! Föreställningen att varje människa har en privatsfär, där hon själv får bestämma, växte långsamt fram i det medeltida Västeuropa, men satte sina tydligare första spår i den s.k. ”naturrättsläran” från 1600-talet och ännu mer under 1700-talets upplysningstidens tankevärld i främst Europa! Ofta talades det då om att det område av livet där man inte skadar andra – där skall man ha full frihet! Utanför detta område skulle statsmakten styra!
Problemet vara bara att dra gränserna mellan de bägge sfärerna. Mot dessa tankegångar framfördes snart kritik, inte minst sedan det klart går att påstå att gränserna är minst sagt flytande mellan sådan frihet som skadar andra och sådan frihet som inte skadar andra! Det blir lätt en tolkningsfråga – och då är det svårt att finna en naturlig gräns, av alla accepterad, mellan vad som skadar andra och inte gör det!
Några exempel:
1 Antag att jag söker arbete, till vilket du är mer kvalificerad. Det anses som självklart att du har frihet att söka och anta jobbet – men likväl skadas jag ju av det hela!
2 Du har frihet – och pengar – att starta en butik som konkurrerar med min, och som driver mig i konkurs. Visst blir jag skadad, indirekt!
3 Du, eller andra, har rätt att kritisera det jag skriver, även så långt att jag blir ”knäckt” av det och får sluta mitt jobb – visst blir jag skadad av detta!
4 Du har mer tillgångar – det drabbar mig eftersom tillgångarna vid en ojämn fördelning leder till att jag erhåller sämre livskvalitet.
I massor av andra fall så har den enes frihet en negativ inverkan på andras friheter! Långt mer än att du exempelvis ger någon en örfil, för det är enligt lagen förbjudet! De som erhåller pengar genom räntor av förmögenheter som skrapats ihop av två-tre tidigare generationer tack vare tvång eller odemokratiska förhållanden, skadar ju andra genom att kräva att deras ”äganderätt” accepteras – trots att de skadar sina medmänniskor genom att inte låta pengarna komma andra till nytta utan istället håller kvar dem i fattigdom! Vi kan alltså konstatera att en gräns som just begränsar friheten vid ”att skada andra” i själva verket leder till begränsade friheter för andra individer! Det innebär att vi har rätt att möblera våra rum hur vi vill, men att vi då förlorar både yttrandefrihet och näringsfrihet – det är en slags fascistoid frihet som bara är till för vissa, medan andra utesluts. Ett sådant samhälle skulle de flesta nog kalla för ett totalitärt och diktatoriskt samhälle!
Ett annat sätt att se på friheten är idén om maximal lika frihet! D.v.s. var och en får söka sin lycka på sitt eget sätt, bara hon/han inte hindrar andra att göra likadant! Även här blir det lätt problem:
Två friheter finns i staden, att köra så fort man vill, och att ta sig fram till fots överallt utan att riskera att bli påkörd! Maximerar vi den första, så görs alla gångbanor om till körbanor. Maximerar vi det andra alternativet görs alla körbanor om till gångbanor.
En majoritet anser att skatten måste höjas för att välfärden skall fördelas så alla får tillgång till den – för dem är det en frihetsskapande åtgärd. En minoritet anser att det är fel att höja skatten för att detta drabbar deras frihet när de tvingas avstå från en del av sina tillgångar. Den enda lösningen här är att man har ett allmänt val, där majoritetens förslag vinner.
Problemet är vilket som skall väljas? Hur vi än väljer så måste någons frihet minskas! Därmed kommer vi fram till att skall vi taga hänsyn till rättvisan, måste vi välja vilka friheter som är de viktigaste! Det gäller på massor av områden, och det bästa sättet är då att ha demokratiska omröstningar, men också ett demokratiskt deltagande! Friheten måste underordnas demokratin – annars förvandlas friheten för vissa till slaveri eller tvång!
Vilka friheter är då viktiga? För det första är vissa friheter viktiga för att andra friheter skall kunna väljas eller genomföras, t.ex. yttrandefriheten – men även privata friheter såsom brevhemligheten eller mötesfriheten! Dessa friheter väljer troligen de flesta människor om de får möjligheter därtill. Därmed kommer vi in på frågor som har att göra med hur man fördelar och skapar friheter. Pengar är ett frihetsmedel i den meningen att ju mer man har, ju mer kan man göra! I ett samhälle med stora skillnader vad gäller förmögenheter och materiell standard tenderar även friheten att fördelas olika och ojämlikt! Dessutom kan de med pengar stifta lagar som missgynnar deras meningsmotståndare – därmed är friheten i alla kapitalistiska samhällen ojämlikt fördelad! Friheten begränsas bara till vissa – vanligen en minoritet!
Frihet kan även skapas! Människor kan gemensamt öka varandras frihet genom att göra uppror mot, och krossa, ett diktatoriskt system. Även genom sociala, ekonomiska och teknologiska förändringar kan grupper av människor öka sin frihet. Ofta är faktiskt friheten kollektiv och beroende av kollektiva processer. Även individuella friheter kräver ofta kollektiva insatser för att förverkligas. Att påstå att man vill frikänna sig från alla kollektiva friheter innebär ju att avsäga sig det rent mänskliga – vid närmare eftertanke!
Detta gäller i högsta grad den ekonomiska friheten och själva ägandet. Äganderätt leder ju till både frihet – och ofrihet! Friheten ökar för den som äger medan den minskar samma frihet för den som inget äger! Ett exempel kan vara på sin plats:
1 Den cykel som jag äger ger mig möjlighet att öka min frihet då jag kan cykla på den när jag vill. Samtidigt minskar den mina grannars frihet enär de inte har tillgång till min cykel. Det kan i det förstone låta absurt, men likväl minskas grannarnas frihet om detta sätts i ett större sammanhang.
Det leder ju till att friheter som motiveras genom äganderätten rent av minskar friheten för dem som inget äger! Bäst ser vi detta när ett samhälles tillgångar fördelas på ett ojämlikt sätt.
Den svenske forne industriledaren Curt Nicolin skrev så här in en artikel som avslöjar det hela:
”Vad vi bör eftersträva är att maximera friheten i vårt samhälle. Detta skulle vara ett stort, mot det av mig, föreslagna målet att maximera alla individers tillfredsställelse. Det betyder dock inte lika frihet för alla… När en människa arbetar för sig själv är han naturligtvis mycket friare än en i en situation där hon arbetar för någon annan. Det är omöjligt att organisera samhället på sådant sätt att alla människor kan arbeta för sig själva.”
Kan det sägas bättre vad gäller friheten i ett kapitalistiskt samhälle? Friheten hänger därmed ihop med hur stor vikt vi fäster på jämlikhet och rättvisa. Enligt Curt Nicolin måste vi accepter olikheter i frihet – men det är ingen naturlag han här ger uttryck för, det är ett politiskt uttalande i egen sak!
För man kan lika gärna påstå att ”strävan att tillfredsställa de egna intressena åstadkommer ingenting samhälleligt gott, men det kan mycket väl tänkas att strävan att uppfylla samhälleliga intressen skulle kunna uträtta en hel del gott för den enskilde”, som den amerikanske ekonomen och ekonomen Fred Hirsch slog fast redan på 1970-talet.
Vi avslutar med ett citat:
Vi har ingen anledning att tro att beslut fattade av en majoritet präglas av den högre, överindividuella vishet som i viss mening återfinns i resultat frambringade av en spontan samhällsutveckling. I majoritetens beslut är det ingen idé att leta efter en sådan vishet. De måste snarare vara underlägsna de beslut som de intelligentaste medlemmarna av gruppen fattar efter att ha lyssnat till alla synpunkter. De blir resultatet av mindre noggranna funderingar och kommer på det hela taget att representera en kompromiss som inte tillfredsställer någon.
F A Hayek….liberal med en del klara fascistoida dragningar…
MVH
jbig
Vad skall vi ha istället för kapitalismen?
Moderator: Moderatorgruppen
Nästa inlaga handlar om vad jämlikhet är!
Ofta är jämlikheten dessutom inlindad i både friheten och ofriheten, så det är inte lätt att alltid definiera det hela, men vi kör på ändå!
Jämlikheten, dess ursprung och framväxt i samhället...
Under franska revolutionen 1789 och framöver, drevs kraven på jämlikhet och var starkt förekommande. De krävdes av revoltionärerna samtidigt som de motarbetades av reaktionärerna. De reaktionära ansåg att ala redan var jämlika i sig själva, liksom inför Gud! Att kräva reell jämlikhet var fel, ansåg dessa reaktionärer. På den tiden försvarades ännu ståndssamhället och förklarades vara det enda rätta! Dessa argument hade de när de försvarade den ekonomiska, sociala och politiska ojämlikheten – och de är bland libertiner och närbesläktade ännu i vår tid då och då framförda!
Reaktionärerna försvarade ett samhälle där människor var uppdelade i adel, präster och övriga! Så här kunde det skrivas:
-Kraven på jämlikhet mellan stånden tar inte hänsyn till individualiteten, d.v.s. till att människor är olika!
-Jämlikhet mellan stånden skulle leda till en nivellering, d.v.s. till en sänkning till den lägsta nivån vad gäller kultur och ”andlig odling”!
-Jämlikheten mellan stånden skulle beröva människor deras drivkraft att arbeta för samhälets nytta!
-de som förespråkar jämlikhet mellan stånden har avundsjukan som drivkraft!
Känns inte mycket av detta igen från vår egen tid? Det beror på att de underliggande idékonflikterna också i vår egen tid är de samma! Således kan äldre tiders ståndpunkter också tillföra debatten i vår egen tid en hel del – inte minst så ser vi att problematiken varit liknande i generationer före oss!
Det framväxande industrisamhället tvingade fram jämlikhet inför lagarna just därför att borgerskapet tog makten ifrån adeln och deras privilegier som inte fungerade i ett industrisamhälle! Politisk och ekonomisk jämlikhet ville dock de nya eliterna ha lika lite som deras föregångare – därför att sådan jämlikhet hotade deras egen ställnig, och nyvunna privilegier kanske man kan tillägga!
Under loppet av 1800-talet önskade allt fler människor i de västeuropeiska staterna en politisk jämlikhet där allmän rösträtt stod på programmet, men liberaler och konservativa kämpade emot, men de tvingades till allt större eftergifter! Under 1900-talets första årtionden förverkligades kraven genom att flertalet länder tvingades införa den formella demokratin i Västeuropa och Nordamerika. Kvinnlig rösträtt infördes i flertalet länder, dock icke alla! Kvar fanns kraven på ekonomisk jämlikhet, men de tonades ner när alltfler omfattades av de fördelar den skattefinansierade statsapparaten genom rösträtten tvingades till under 1920-1930-talen.
Bakslagen kom nästan direkt, först i Ryssland där de knappt han genomföras förrän yttrandefriheter och andra friheter åter drogs in av kommunisterna efter 1917. Under 1920-talet gick Italiens sköra samma väg, då fascisterna där drog in liknande rättigheter, och kulmen nåddes i Tyskland som under år 1934 drog åt tumskruvarna efter Weimarrepublikens kolapps. Övriga Östeuropa liksom Centraleuropa gick liknande utvecklingar till mötes under 1920-1930-talen.
Efter andra världskriget var demokratin åter i ropet, och nya reformer stärkte det folkliga inflytandet, dock inte i öster där man tvingades in i det sovjetstyrda planekonomiska och diktatoriska systemet. Först omkring 1990 var Europa i stort sett en demokratisk frizon, med vissa undantag dock!
Denna utveckling visar på de svårigheter som existerade och kom fram i ljuset! Är egentligen jämlikheten möjlig? De konservativa, de liberala och deras olika närstående organisationer anser at den inte är det – låt oss därför analysera detta! –Jämlikheten är omöjlig, just därför att människor är olika, menar många motståndare till jämlikheten! Åter andra menar att det inte går att pressa in alla i samma form!
Det går dock att ha ett ideal levande även om det finns situationer som gör att det måste vika för andra principer! Vilka är då dessa principer? Under 1790-talet var de konservativa mot friheten därför att en fullständig frihet innebar att man kunde mörda, sa man! Därför var friheten omöjlig! Idag är nog de flesta överens om att man visst kan hålla friheten högt – utan att någon har rätt att mörda någon! Friheten att mörda är så destruktiv att ingen egentligen förlorar på att den dras in – vilket ju samtidigt är en klar fördel för de allra flesta, om inte alla! Därmed kan man ha ett liknande förhållningssätt till jämlikheten! Vissa friheter kan vi inte acceptera – och de allra flesta inser varför!
Ett annat skäl till att förneka jämlikheten är att åberopa likriktningen och utslätningen såsom konsekvenser av just jämlikheten! Ett exempel får belysa detta:
Är det verkligen jämlikhet att alla bär skor med nummer 41? Nej, naturligtvis inte! Det är ju då bättre att låta alla ha friheten och möjligheten att skaffa sig skorna så att det passar allas fötter! Det är ju ingen begränsning, det är däremot ett logiskt sätt att sprida jämlikheten! Alternativet är ju att låta bara dem som har storlek 41 på skorna att erhålla skor! Då är ju jämlikheten för de flesta i praktiken borttagen! Inte heller behöver jämlikheten betyda att alla skall ha lika kläder, möbler eller fritidsintressen – där kan det individuella få total utbredning! Däremot är det jämlikhet att alla får tillgång till varianterav dessa absoluta nödvändigheter för att leva ett gott liv! Samtidigt inebär ju detta rättvisa för alla på samma gång.
Jämlikhet handlar om fördelning. Där det finns jämlikhet såväl som ojämlikhet måste det finnas något som är fördelat mellan individerna! Det är knappast samma sak som att alla skall ha exakt lika mycket pengar rakt av – det är en logisk omöjlighet! Dock är det jämlikhet att alla kan leva på sina pengar eller vad det nu är, än att några har och andra inget alls har! Det blir på så sätt en graderad skala där det antingen är mer eller mindre jämlikt. Men det måste alltid finnas en lägsta accepterad nivå – annars spårar det ur i längden. Då tvingas människor till fattigdom!
Några exempel får belysa problematiken med jämlikhet och rättvisa!
För det första så är skatten ett bra system för utjämning, bara den också fördelas på ett intelligent sätt! Beskattningen ger troligen den jämlikaste fördelningen av inkomsterna i ett samhälle. Likväl som en jämlik fördelning av mat ger den jämlikaste fördelningen i tillfredsställandet av hungern hos människorna! Slutsatsen blir att den fördelning som sker eftewr behov i längden visar sig vara den effektivaste i att skapa ett människovärdigt samhälle för alla!
Ofta talas det om att alla skall ha lika chans till inkomster, utbildning, levnadsförhållanden och annat som är eftersträvansvärt. Med detta menar man vanligen då att alla skall ha möjligheter att erhålla detta. I ett samhälle som bygger på egoism och girighet kan man inte uppnå detta! Ett exempel som problematiserar denna tankegång är då två studenter söker samma universitetsutbildning. Den som har de bästa betygen eller vitsorden får platsen p.g.a. att han anses ha förvaltat sina chanser bättre än den andre.
Frågan är om detta verkligen speglar verkligheten, samt om urvalet här egentligen var den bästa? För att de skall ha samma chans måste de även ha haft samma chans på gymnasiet! Det är inte alls säkert att de hade samma chans om de inte hade likvärdiga chanser på grundskolan – vilket de i sin tur kanske inte heller hade i fråga om stimulans hemifrån! Visserligen kan och bör skolan kompensera detta – men i praktiken kan inte skola det, för det finns inte resurser till detta! Därmed har individer från fattigare och rikare hem olika starter redan från början – sålunda har de inte samma chans!
Det är dock inte möjligheterna att tävla som individerna på längre sikt eftersträvar, utan själva utbildningsplatsen de är ute efter. Därav följer att det är mer jämlikt att fördela utbildningsplatser jämnt än att fördela tävlingsmöjligheter till eleverna jämnt!
Ett av de vanligaste direkta argumenten för jämlikhet är att värdet av en nyttighet ofta bestäms av andras innehav, eller frånvaro, av samma nyttighet. Att ha en årsinkomst på 100 000 pengar är ingen stor nackdel i ett samhälle där genomsnittsinkomsten är 50 000 pengar – men det kan vara ett helvete för individen om genomsnittinkomsten är 250 000 pengar!
Den som har det avsevärt sämre än andra riskerar att drabbas både av dålig respekt från andra och av bristande självrespekt - liksom en sämre ekonomi, och därmed färre friheter och möjligheter! För att undvika detta bör samhället inrättas så att ingen lever under markant sämre villkor än andra! Vilket innebär höga skatter och ett samhälle vilande på ömsesidighet och solidaritet, och att marknaden också måste tillåtas tjäna folket – inte enbart de ekonomiska eliterna!
MVH
jbig
Ofta är jämlikheten dessutom inlindad i både friheten och ofriheten, så det är inte lätt att alltid definiera det hela, men vi kör på ändå!
Jämlikheten, dess ursprung och framväxt i samhället...
Under franska revolutionen 1789 och framöver, drevs kraven på jämlikhet och var starkt förekommande. De krävdes av revoltionärerna samtidigt som de motarbetades av reaktionärerna. De reaktionära ansåg att ala redan var jämlika i sig själva, liksom inför Gud! Att kräva reell jämlikhet var fel, ansåg dessa reaktionärer. På den tiden försvarades ännu ståndssamhället och förklarades vara det enda rätta! Dessa argument hade de när de försvarade den ekonomiska, sociala och politiska ojämlikheten – och de är bland libertiner och närbesläktade ännu i vår tid då och då framförda!
Reaktionärerna försvarade ett samhälle där människor var uppdelade i adel, präster och övriga! Så här kunde det skrivas:
-Kraven på jämlikhet mellan stånden tar inte hänsyn till individualiteten, d.v.s. till att människor är olika!
-Jämlikhet mellan stånden skulle leda till en nivellering, d.v.s. till en sänkning till den lägsta nivån vad gäller kultur och ”andlig odling”!
-Jämlikheten mellan stånden skulle beröva människor deras drivkraft att arbeta för samhälets nytta!
-de som förespråkar jämlikhet mellan stånden har avundsjukan som drivkraft!
Känns inte mycket av detta igen från vår egen tid? Det beror på att de underliggande idékonflikterna också i vår egen tid är de samma! Således kan äldre tiders ståndpunkter också tillföra debatten i vår egen tid en hel del – inte minst så ser vi att problematiken varit liknande i generationer före oss!
Det framväxande industrisamhället tvingade fram jämlikhet inför lagarna just därför att borgerskapet tog makten ifrån adeln och deras privilegier som inte fungerade i ett industrisamhälle! Politisk och ekonomisk jämlikhet ville dock de nya eliterna ha lika lite som deras föregångare – därför att sådan jämlikhet hotade deras egen ställnig, och nyvunna privilegier kanske man kan tillägga!
Under loppet av 1800-talet önskade allt fler människor i de västeuropeiska staterna en politisk jämlikhet där allmän rösträtt stod på programmet, men liberaler och konservativa kämpade emot, men de tvingades till allt större eftergifter! Under 1900-talets första årtionden förverkligades kraven genom att flertalet länder tvingades införa den formella demokratin i Västeuropa och Nordamerika. Kvinnlig rösträtt infördes i flertalet länder, dock icke alla! Kvar fanns kraven på ekonomisk jämlikhet, men de tonades ner när alltfler omfattades av de fördelar den skattefinansierade statsapparaten genom rösträtten tvingades till under 1920-1930-talen.
Bakslagen kom nästan direkt, först i Ryssland där de knappt han genomföras förrän yttrandefriheter och andra friheter åter drogs in av kommunisterna efter 1917. Under 1920-talet gick Italiens sköra samma väg, då fascisterna där drog in liknande rättigheter, och kulmen nåddes i Tyskland som under år 1934 drog åt tumskruvarna efter Weimarrepublikens kolapps. Övriga Östeuropa liksom Centraleuropa gick liknande utvecklingar till mötes under 1920-1930-talen.
Efter andra världskriget var demokratin åter i ropet, och nya reformer stärkte det folkliga inflytandet, dock inte i öster där man tvingades in i det sovjetstyrda planekonomiska och diktatoriska systemet. Först omkring 1990 var Europa i stort sett en demokratisk frizon, med vissa undantag dock!
Denna utveckling visar på de svårigheter som existerade och kom fram i ljuset! Är egentligen jämlikheten möjlig? De konservativa, de liberala och deras olika närstående organisationer anser at den inte är det – låt oss därför analysera detta! –Jämlikheten är omöjlig, just därför att människor är olika, menar många motståndare till jämlikheten! Åter andra menar att det inte går att pressa in alla i samma form!
Det går dock att ha ett ideal levande även om det finns situationer som gör att det måste vika för andra principer! Vilka är då dessa principer? Under 1790-talet var de konservativa mot friheten därför att en fullständig frihet innebar att man kunde mörda, sa man! Därför var friheten omöjlig! Idag är nog de flesta överens om att man visst kan hålla friheten högt – utan att någon har rätt att mörda någon! Friheten att mörda är så destruktiv att ingen egentligen förlorar på att den dras in – vilket ju samtidigt är en klar fördel för de allra flesta, om inte alla! Därmed kan man ha ett liknande förhållningssätt till jämlikheten! Vissa friheter kan vi inte acceptera – och de allra flesta inser varför!
Ett annat skäl till att förneka jämlikheten är att åberopa likriktningen och utslätningen såsom konsekvenser av just jämlikheten! Ett exempel får belysa detta:
Är det verkligen jämlikhet att alla bär skor med nummer 41? Nej, naturligtvis inte! Det är ju då bättre att låta alla ha friheten och möjligheten att skaffa sig skorna så att det passar allas fötter! Det är ju ingen begränsning, det är däremot ett logiskt sätt att sprida jämlikheten! Alternativet är ju att låta bara dem som har storlek 41 på skorna att erhålla skor! Då är ju jämlikheten för de flesta i praktiken borttagen! Inte heller behöver jämlikheten betyda att alla skall ha lika kläder, möbler eller fritidsintressen – där kan det individuella få total utbredning! Däremot är det jämlikhet att alla får tillgång till varianterav dessa absoluta nödvändigheter för att leva ett gott liv! Samtidigt inebär ju detta rättvisa för alla på samma gång.
Jämlikhet handlar om fördelning. Där det finns jämlikhet såväl som ojämlikhet måste det finnas något som är fördelat mellan individerna! Det är knappast samma sak som att alla skall ha exakt lika mycket pengar rakt av – det är en logisk omöjlighet! Dock är det jämlikhet att alla kan leva på sina pengar eller vad det nu är, än att några har och andra inget alls har! Det blir på så sätt en graderad skala där det antingen är mer eller mindre jämlikt. Men det måste alltid finnas en lägsta accepterad nivå – annars spårar det ur i längden. Då tvingas människor till fattigdom!
Några exempel får belysa problematiken med jämlikhet och rättvisa!
För det första så är skatten ett bra system för utjämning, bara den också fördelas på ett intelligent sätt! Beskattningen ger troligen den jämlikaste fördelningen av inkomsterna i ett samhälle. Likväl som en jämlik fördelning av mat ger den jämlikaste fördelningen i tillfredsställandet av hungern hos människorna! Slutsatsen blir att den fördelning som sker eftewr behov i längden visar sig vara den effektivaste i att skapa ett människovärdigt samhälle för alla!
Ofta talas det om att alla skall ha lika chans till inkomster, utbildning, levnadsförhållanden och annat som är eftersträvansvärt. Med detta menar man vanligen då att alla skall ha möjligheter att erhålla detta. I ett samhälle som bygger på egoism och girighet kan man inte uppnå detta! Ett exempel som problematiserar denna tankegång är då två studenter söker samma universitetsutbildning. Den som har de bästa betygen eller vitsorden får platsen p.g.a. att han anses ha förvaltat sina chanser bättre än den andre.
Frågan är om detta verkligen speglar verkligheten, samt om urvalet här egentligen var den bästa? För att de skall ha samma chans måste de även ha haft samma chans på gymnasiet! Det är inte alls säkert att de hade samma chans om de inte hade likvärdiga chanser på grundskolan – vilket de i sin tur kanske inte heller hade i fråga om stimulans hemifrån! Visserligen kan och bör skolan kompensera detta – men i praktiken kan inte skola det, för det finns inte resurser till detta! Därmed har individer från fattigare och rikare hem olika starter redan från början – sålunda har de inte samma chans!
Det är dock inte möjligheterna att tävla som individerna på längre sikt eftersträvar, utan själva utbildningsplatsen de är ute efter. Därav följer att det är mer jämlikt att fördela utbildningsplatser jämnt än att fördela tävlingsmöjligheter till eleverna jämnt!
Ett av de vanligaste direkta argumenten för jämlikhet är att värdet av en nyttighet ofta bestäms av andras innehav, eller frånvaro, av samma nyttighet. Att ha en årsinkomst på 100 000 pengar är ingen stor nackdel i ett samhälle där genomsnittsinkomsten är 50 000 pengar – men det kan vara ett helvete för individen om genomsnittinkomsten är 250 000 pengar!
Den som har det avsevärt sämre än andra riskerar att drabbas både av dålig respekt från andra och av bristande självrespekt - liksom en sämre ekonomi, och därmed färre friheter och möjligheter! För att undvika detta bör samhället inrättas så att ingen lever under markant sämre villkor än andra! Vilket innebär höga skatter och ett samhälle vilande på ömsesidighet och solidaritet, och att marknaden också måste tillåtas tjäna folket – inte enbart de ekonomiska eliterna!
MVH
jbig
Re: Vad skall vi ha istället för kapitalismen?
Jbig skrev:Vad skall vi då ha istället, nu när vi ser att kapitalismen alltmer misslyckas och äver börjar rycka undan själva förutsättningarna för livet på våran planet?
Misslyckas kapitalismen? Tvärtom skulle många påstå. Och på vilket sätt skulle den "rycka undan själva förutsättningarna för livet på våran planet"?
Det var bra att någon påminde mig att denna tråd existerar.....Stirner påpekade dessutom att många anser kapitalismen lyckats, det gör dock icke jag! Säkerligen håller flertalet av vår planets befolkning med mig, men det kan jag ju inte bevisa, bara ana! :wink:
Då kör vi vidare....men först en inlaga om vad som ofta skapar ojämlikhet!
Ojämlikhet orsakas av olika gruppers vilja att lägga under sig resurser och olika fördelar/förmåner, t.ex. mäns vilja att få tag på vackra kvinnor eller en grupps vakande över ett vattenhål eller försök att driva bort andra från en god jaktmark. Det är här alltid frågan om kategorier - inte individuella kontinua. Avgränsande kategorier ger klarare belägg för bestående ojämlikheter - ja, de förklarar faktiskt även det som en vanlig iakttagare betraktar som resultat av variationer i individuell begåvning eller arbetsinsats.
Social slutenhet gynnar de mäktiga i deras strävanden att utestänga mindre mäktiga människor från de fulla fördelarna av gemensamma projekt - samtidigt som de gör det lättare för de undertryckta tt organisera sig för att gripa de fördelar som förvägras dem.
Klaner, organisationer och även företag använder sig av slutenhet genom att dra gränser kring sig själva och sedan kontrollera strömmarna över dessa gränser. Helt avgränsade kategorier är dock sällsynta och svåra att upprätthålla, här skapas sociala relationer över gränserna för att delvis upprätthålla en kontroll långt utanför gruppens gränser.
Det innebär att stora och betydelsefulla olikheter i förmåner bland människorna motsvarar huvudsakligen kategoriella skillnader som svart/vit, man/kvinna, medborgare/utlänning eller muslim/jude och inte individuella skillnader i egenskaper, benägenheter eller prestationer.
Skenbart biologiska markörer (kön och ras) är alltid beroende av en omfattande social organisering, av sociala föreställningar och ingripanden. Ojämlikheten uppstår därför att olika kategorier av människor söker kontrollera tillträdet till värdeskapande resurser. Mer eller mindre medvetet upprättar dessa människor system för social slutenhet, exklusion och kontroll. Mängden av ojämlikheter beror på arten av de resurser som är inblandade.
Av dessa variationer skapas olika kategorier såsom svart/vit, man/kvinna, gift/ogift, medborgare/icke-medborgare, vän/fiende, bybo/icke-bybo, släkt/icke-släkt, herre/slav, rik/fattig, lång/kort, vacker/ful o.s.v.
Flera av dessa kategorier kan samverka så att vissa grupper av individer hamnar på insidan medan andra hamnar utanför. Således kan en kombination av vit, man, medborgare och vän hamna innanför en kategori medan en svart, fattig, kvinna och kort hamnar utanför. Andra grupper hamnar ibland inne i en kategori såsom vit, kvinna och rik medan en fattig, vit och ogift kan hamna utanför. Dessutom kan kategorierna vara av flera slag där exempelvis rik, man och vit tillhör den högsta medan dessa plus vit, kvinna, gift och medborgare hamnar i samma sfär medan en fattig svart man hamnar utanför båda kategorierna. En ogift, svart och rik man kan dock hamna i den mellersta kategorin, ehuru han ibland drabbas av uteslutning då det är främst hudfärgen som avgör. Under andra förhållanden kan samme man faktiskt hamna i den högsta kategorin medan t.ex. en fattig, vit icke-medborgare och man kan hamna helt utanför.
Vad som ytterst styr dessa kategoriers tillämpningar beror på vilka resurser som finns, hur de tillvaratas och hur de dominerande kategorierna lyckas innesluta de egna och utesluta övriga individer. I Sydafrika under apartheid var dem dominerande gruppen vit, rik och man medan de utomstående inbegrep svarta, fattiga av bägge könen. Ehuru vissa svarta rika ledare ingick förbund med regimen. Dessa båda grupper hade intressen i att skydda sina förmåner, i det ena fallet den politiska och ekonomiska makten i hela landet, i det andra fallet den sociala och ekonomiska makten över de svarta i samhället. I Sverige är det främst vita män ur medelklassen som slår vakt om sina förmåner medan kvinnor och invandrare står utanför och inte kommer åt förmånerna. Även mellan de vita kvinnorna och de invandrade grupperna finns det skillnader i det att de vita kvinnorna står över invandrarna socialt.
Gränserna är dock inte hermetiskt tillslutna; en rik invandrad man är nästan helt inne i den översta kategorin medan en fattig vit missbrukare snarast hamnar utanför hela systemet. Han behöver dock endast bli av med missbruket för att åter bli accepterad i en högre kategori. För en invandrad svart kvinna är hindren mycket högre och talrikare. De måste lära sig perfekt svenska (om vi tar vårt eget land som exempel), ha en förmögenhet, ett högstatusjobb, några barn, inga utomeuropeiska kulturyttringar som misstros av infödingssvenskarna och därtill en make i samma position. Att klara dessa hinder kräver stor möda och förmodligen mycket tur!
I alla dessa liksom otaliga andra kategoriseringar kan det uppstå ojämlikhet som kan utmynna i klasshat, rasism, etnocentrism eller t.o.m. fascism - även från de utomståendes sida om de lyckas organisera sig!
”Tolkar man det elakt betyder det att länder där fattiga, arbetslösa människor lever under existensminimum, exempelvis USA, begår en kränkning som kan nämnas i samma andetag som Saddam Husseins brutala förföljelse.”
Per Ahlin, Dagens Nyheters ledarredaktion, påminnandes om att F:s mänskliga rättigheter också innefattar sociala och ekonomiska rättigheter.
Källa: Arena #3 1999
MVH
jbig
Då kör vi vidare....men först en inlaga om vad som ofta skapar ojämlikhet!
Ojämlikhet orsakas av olika gruppers vilja att lägga under sig resurser och olika fördelar/förmåner, t.ex. mäns vilja att få tag på vackra kvinnor eller en grupps vakande över ett vattenhål eller försök att driva bort andra från en god jaktmark. Det är här alltid frågan om kategorier - inte individuella kontinua. Avgränsande kategorier ger klarare belägg för bestående ojämlikheter - ja, de förklarar faktiskt även det som en vanlig iakttagare betraktar som resultat av variationer i individuell begåvning eller arbetsinsats.
Social slutenhet gynnar de mäktiga i deras strävanden att utestänga mindre mäktiga människor från de fulla fördelarna av gemensamma projekt - samtidigt som de gör det lättare för de undertryckta tt organisera sig för att gripa de fördelar som förvägras dem.
Klaner, organisationer och även företag använder sig av slutenhet genom att dra gränser kring sig själva och sedan kontrollera strömmarna över dessa gränser. Helt avgränsade kategorier är dock sällsynta och svåra att upprätthålla, här skapas sociala relationer över gränserna för att delvis upprätthålla en kontroll långt utanför gruppens gränser.
Det innebär att stora och betydelsefulla olikheter i förmåner bland människorna motsvarar huvudsakligen kategoriella skillnader som svart/vit, man/kvinna, medborgare/utlänning eller muslim/jude och inte individuella skillnader i egenskaper, benägenheter eller prestationer.
Skenbart biologiska markörer (kön och ras) är alltid beroende av en omfattande social organisering, av sociala föreställningar och ingripanden. Ojämlikheten uppstår därför att olika kategorier av människor söker kontrollera tillträdet till värdeskapande resurser. Mer eller mindre medvetet upprättar dessa människor system för social slutenhet, exklusion och kontroll. Mängden av ojämlikheter beror på arten av de resurser som är inblandade.
Av dessa variationer skapas olika kategorier såsom svart/vit, man/kvinna, gift/ogift, medborgare/icke-medborgare, vän/fiende, bybo/icke-bybo, släkt/icke-släkt, herre/slav, rik/fattig, lång/kort, vacker/ful o.s.v.
Flera av dessa kategorier kan samverka så att vissa grupper av individer hamnar på insidan medan andra hamnar utanför. Således kan en kombination av vit, man, medborgare och vän hamna innanför en kategori medan en svart, fattig, kvinna och kort hamnar utanför. Andra grupper hamnar ibland inne i en kategori såsom vit, kvinna och rik medan en fattig, vit och ogift kan hamna utanför. Dessutom kan kategorierna vara av flera slag där exempelvis rik, man och vit tillhör den högsta medan dessa plus vit, kvinna, gift och medborgare hamnar i samma sfär medan en fattig svart man hamnar utanför båda kategorierna. En ogift, svart och rik man kan dock hamna i den mellersta kategorin, ehuru han ibland drabbas av uteslutning då det är främst hudfärgen som avgör. Under andra förhållanden kan samme man faktiskt hamna i den högsta kategorin medan t.ex. en fattig, vit icke-medborgare och man kan hamna helt utanför.
Vad som ytterst styr dessa kategoriers tillämpningar beror på vilka resurser som finns, hur de tillvaratas och hur de dominerande kategorierna lyckas innesluta de egna och utesluta övriga individer. I Sydafrika under apartheid var dem dominerande gruppen vit, rik och man medan de utomstående inbegrep svarta, fattiga av bägge könen. Ehuru vissa svarta rika ledare ingick förbund med regimen. Dessa båda grupper hade intressen i att skydda sina förmåner, i det ena fallet den politiska och ekonomiska makten i hela landet, i det andra fallet den sociala och ekonomiska makten över de svarta i samhället. I Sverige är det främst vita män ur medelklassen som slår vakt om sina förmåner medan kvinnor och invandrare står utanför och inte kommer åt förmånerna. Även mellan de vita kvinnorna och de invandrade grupperna finns det skillnader i det att de vita kvinnorna står över invandrarna socialt.
Gränserna är dock inte hermetiskt tillslutna; en rik invandrad man är nästan helt inne i den översta kategorin medan en fattig vit missbrukare snarast hamnar utanför hela systemet. Han behöver dock endast bli av med missbruket för att åter bli accepterad i en högre kategori. För en invandrad svart kvinna är hindren mycket högre och talrikare. De måste lära sig perfekt svenska (om vi tar vårt eget land som exempel), ha en förmögenhet, ett högstatusjobb, några barn, inga utomeuropeiska kulturyttringar som misstros av infödingssvenskarna och därtill en make i samma position. Att klara dessa hinder kräver stor möda och förmodligen mycket tur!
I alla dessa liksom otaliga andra kategoriseringar kan det uppstå ojämlikhet som kan utmynna i klasshat, rasism, etnocentrism eller t.o.m. fascism - även från de utomståendes sida om de lyckas organisera sig!
”Tolkar man det elakt betyder det att länder där fattiga, arbetslösa människor lever under existensminimum, exempelvis USA, begår en kränkning som kan nämnas i samma andetag som Saddam Husseins brutala förföljelse.”
Per Ahlin, Dagens Nyheters ledarredaktion, påminnandes om att F:s mänskliga rättigheter också innefattar sociala och ekonomiska rättigheter.
Källa: Arena #3 1999
MVH
jbig
-
Philosopher King
- Inlägg: 117
- Blev medlem: 03 dec 2006 22:08
Hej Philosopher King...
Trodde det framgick varför kapitalismen inte funkar! Ehuru man ju kan vända på det och påstå att den visst funkar, men bara för cirka 10 procent av mänskligheten. Övriga förlorar på den, inte minst miljön. Det beror på att tillväxten redan är tillräcklig för dem som har företag eller god ekonomi - vilket är en konsekvens av att effektivitet och snedfördelning av det som produceras pågått för länge. Till detta kommer alla offer.....
MVH
jbig
Trodde det framgick varför kapitalismen inte funkar! Ehuru man ju kan vända på det och påstå att den visst funkar, men bara för cirka 10 procent av mänskligheten. Övriga förlorar på den, inte minst miljön. Det beror på att tillväxten redan är tillräcklig för dem som har företag eller god ekonomi - vilket är en konsekvens av att effektivitet och snedfördelning av det som produceras pågått för länge. Till detta kommer alla offer.....
MVH
jbig
Alternativet........?
Då kör vi vidare i vårt sökande efter alternativen till kapitalismen!
Den privata sfärens beroende av den kollektiva omgivningen...
Efterhand som den genomsnittliga konsumtionsnivån höjs, antingen p.g.a. ökad handel och ökad produktion i det gamla samhället utan industri, men definitivt då massproduktionen förs in i ett ekonomiskt eller socialt system, tenderar folk att få det bättre. Så ser det ut i ett historiskt perspektiv – för västerlandet. En växande del av konsumtionen ryms därmed i en social och en individuell konsumtion. Människorna berörs av externa faktorer mycket mer i ett sådant samhälle, än i ett självhushållningssystem.
Det innebär, att den behovstillfredsställelse som individen får från varor och tjänster i växande utsträckning kommer att bero av inte bara hans/hennes egen utan också av andras konsumtion. Och detta är själva nyckeln till varför man bör sänka gränserna för den samhälleliga påverkan på dödstalen, liksom naturligtvis födelsetalen. Individen blir i ett högkonsumtionssamhälle alltmer beroende, och utsatt, för omgivningen än in det gamla, mer slutna, bondesamhället.
En hungrig människa blir vid ett mål mat tillfredsställd alldeles oavsett vad andra äter eller inte äter – det är en privat, individuell affär bara för henne/honom. Det är en privat affär, uttryckt i tekniska termer. Den motsatta ytterligheten är exempelvis den luft vi andas i städer med många förorenande industrier. Kvaliteten på luften blir helt beroende av vad andra människor gör, vanligen genom offentliga utgifter eller regleringar. Detsamma gäller vattenförsörjningen, som blir beroende av vad många människor gör, eller hälsovården. Ofta är det dock så att det privata är inlindat i kollektiva, sociala miljöer.
Ju mer komplext, eller komplicerat, ett samhälle blir, desto mer drag av sociala komponenter har även det privata i ett sådant samhälle. På så vis blir människan allt mer beroende av det omgivande samhället, ju mer avancerat, och konsumtionsinriktat, det är. Exempelvis var värdet av högre utbildning år 1900 mycket högre än det har år 2000. Därför att ju fler människor som kommer i åtnjutande av samma bildning, ju större blir konkurrensen – och därmed bestäms kunskaperna och färdigheterna alltmer av vad grannens ansökningsmeriter i platsansökningskön har.
En annan sanning är att ju mer komplext samhället blir, ju mer beroende blir vi som individer av just samhället – och därmed är det det omgivande samhället som i allt högre utsträckning styr våra liv, och därmed vår hälsa och slutligen längden på våra liv. Det samma gäller nyttan eller tillfredsställelsen av att ha en bil eller ett fritidshus. Den nytta man har av dem är ju direkt knuten till de villkor man tvingas underkasta sig för att kunna använda sig av dem. Vanligen så minskar ”nyttan” av både bil och fritidshus ju fler som får tillgång till samma saker.
Bortom en viss punkt, som för länge sedan har passerats i industrisamhället, blir villkoren för utnyttjandet av ”privata” varor försämrade i samma mån som utnyttjandet av dem blir allmännare.
Detta resonemang fördes av den amerikanske sociologen och ekonomen Fred Hirsch redan på 1970-talet. Det ser ut som tiden börjar hinna upp hans tankegångar, och vi bygger en hel del av vårt resonemang kring hans analyser av det västerländska, kapitalistiska, samhället.
(Boken heter "Tillväxtens sociala gränser, 1978, Fred Hirsch)
MVH
bigj
Den privata sfärens beroende av den kollektiva omgivningen...
Efterhand som den genomsnittliga konsumtionsnivån höjs, antingen p.g.a. ökad handel och ökad produktion i det gamla samhället utan industri, men definitivt då massproduktionen förs in i ett ekonomiskt eller socialt system, tenderar folk att få det bättre. Så ser det ut i ett historiskt perspektiv – för västerlandet. En växande del av konsumtionen ryms därmed i en social och en individuell konsumtion. Människorna berörs av externa faktorer mycket mer i ett sådant samhälle, än i ett självhushållningssystem.
Det innebär, att den behovstillfredsställelse som individen får från varor och tjänster i växande utsträckning kommer att bero av inte bara hans/hennes egen utan också av andras konsumtion. Och detta är själva nyckeln till varför man bör sänka gränserna för den samhälleliga påverkan på dödstalen, liksom naturligtvis födelsetalen. Individen blir i ett högkonsumtionssamhälle alltmer beroende, och utsatt, för omgivningen än in det gamla, mer slutna, bondesamhället.
En hungrig människa blir vid ett mål mat tillfredsställd alldeles oavsett vad andra äter eller inte äter – det är en privat, individuell affär bara för henne/honom. Det är en privat affär, uttryckt i tekniska termer. Den motsatta ytterligheten är exempelvis den luft vi andas i städer med många förorenande industrier. Kvaliteten på luften blir helt beroende av vad andra människor gör, vanligen genom offentliga utgifter eller regleringar. Detsamma gäller vattenförsörjningen, som blir beroende av vad många människor gör, eller hälsovården. Ofta är det dock så att det privata är inlindat i kollektiva, sociala miljöer.
Ju mer komplext, eller komplicerat, ett samhälle blir, desto mer drag av sociala komponenter har även det privata i ett sådant samhälle. På så vis blir människan allt mer beroende av det omgivande samhället, ju mer avancerat, och konsumtionsinriktat, det är. Exempelvis var värdet av högre utbildning år 1900 mycket högre än det har år 2000. Därför att ju fler människor som kommer i åtnjutande av samma bildning, ju större blir konkurrensen – och därmed bestäms kunskaperna och färdigheterna alltmer av vad grannens ansökningsmeriter i platsansökningskön har.
En annan sanning är att ju mer komplext samhället blir, ju mer beroende blir vi som individer av just samhället – och därmed är det det omgivande samhället som i allt högre utsträckning styr våra liv, och därmed vår hälsa och slutligen längden på våra liv. Det samma gäller nyttan eller tillfredsställelsen av att ha en bil eller ett fritidshus. Den nytta man har av dem är ju direkt knuten till de villkor man tvingas underkasta sig för att kunna använda sig av dem. Vanligen så minskar ”nyttan” av både bil och fritidshus ju fler som får tillgång till samma saker.
Bortom en viss punkt, som för länge sedan har passerats i industrisamhället, blir villkoren för utnyttjandet av ”privata” varor försämrade i samma mån som utnyttjandet av dem blir allmännare.
Detta resonemang fördes av den amerikanske sociologen och ekonomen Fred Hirsch redan på 1970-talet. Det ser ut som tiden börjar hinna upp hans tankegångar, och vi bygger en hel del av vårt resonemang kring hans analyser av det västerländska, kapitalistiska, samhället.
(Boken heter "Tillväxtens sociala gränser, 1978, Fred Hirsch)
MVH
bigj
-
PseydonymHär
- Inlägg: 150
- Blev medlem: 29 okt 2006 12:38
- Ort: Stockholm
Jbig skrev:Hej Philosopher King...
Trodde det framgick varför kapitalismen inte funkar! Ehuru man ju kan vända på det och påstå att den visst funkar, men bara för cirka 10 procent av mänskligheten. Övriga förlorar på den, inte minst miljön. Det beror på att tillväxten redan är tillräcklig för dem som har företag eller god ekonomi - vilket är en konsekvens av att effektivitet och snedfördelning av det som produceras pågått för länge. Till detta kommer alla offer.....
MVH
jbig
Anledningen till att vi ser svält osv.är väl att världen räcker inte till för alltför många människor? Dock tar miljön stryk förstås av kapitalismen...men det gör den ju också i och med att fler människor lever här på jorden...
Hur definierar du ett framgångsrikt koncept? Att medelmänniskan har det bättre? Att fler folk lever på vår planet?
Kapitalismen ger många folk en mening i deras liv, och en mening i att utvecklas. Om man inte får lön för mödan så varför göra det? Vår människokropp bygger på det! Vi får dopamin utsöndrat i kroppen då vi gör någonting vi anser är bra.
PseydonymHär.....(var hittar de alla nickformer egentligen? :lol: )
Svaret på din fråga blir väl detta, som jag tror kom fram i någon tråd redan! Om inte, så har du ett litet svar på dina frågor/påståenden här:
B F Skinner, sociologisk forskare, lade redan vid mitten av 1900-talet fram sin teori om den s.k. ”beteendepsykologin” där idéernas betydelse fick en långt mindre betydelse än man tidigare trott, inte minst inom den liberala idétraditionen. Skinner menade att idéerna bara är följdföreteelser till verkliga beteenden. Exempelvis kom bestraffningen före normen ”tjuva ej”. Idén får man inte före en upptäckt av en företeelse, menade Skinner. Det är här anpassningen framträder som en avgörande roll för det mänskliga beteendet. Skinner, liksom Talcott Parson, en annan psykolog och sociologisk forskare, menade att allt mänskligt beteende kan fattas som en slags anpassning till en miljö. Den enskilde människans beteende är ett resultat av olika anpassningar.
För det första är människan anpassad till den biologi och miljö som omgett henne under miljoner år. Därefter är hon anpassad till den historia som skapat henne, liksom den kultur hon lever i. Värderingar och handlingsmönster har spontant, eller som funnits före hennes tid och styrt hennes föräldrar, vuxit fram efter hand som svar på omgivningens krav och svårigheter liksom möjligheter. Slutligen är hon anpassad till sin ”livshistoria”, alltså av impulser eller ”retningar” hon fått under sitt liv. Det biologiska arvet betyder mycket för människans fundamentala beteende, men samtidigt finns det få skillnader mellan olika människors biologiska beteenden. Däremot finns det en hel del skillnader i människornas kulturella betingelser, vilka även skapar olikheter. Människor från olika kulturer beter sig olika beroende på deras kulturella olika anpassningshistorier. Främst är det dock människornas egna historier som skiljer sig åt, och trots en gemensam kulturell bakgrund är deras individuella anpassningshistorier så olika.
Detta innebär att den enskilda människan kan förändras, eller förändra sig själv – helt enkelt för att hon hela tiden utsätts för olika förändringar under sitt liv. Förändringar som hon anpassar sig till så gott det går. Människans biologiska egenskaper ändras knappast under en livstid utom vid ytterst sällsynta omständigheter. Däremot bestäms en människas tillvaro av den biologiska, kulturella och inte minst individuella prägling hon fått. Detta innebär att en individ som ”homo economicus” knappast kan framträda frivilligt, den kan bara påtvingas henne. Vad en människa vill, eller övertalas att tro, behöver således inte alls vara det bästa för henne. Människan är alls inte självklart kompetent att avgöra sitt eget öde. Otaliga tillfälligheter kan ha präglat henne i en olämplig riktning. Därmed går det att förändra människan så att hon har större chanser att åter gynna sig själv genom att anpassa sig efter de rätta värderingarna och normerna. Frågan är bara vem som bestämmer vad som är rätt och önskvärt?
Här får de handgripliga tingen styra. Det som är gott att äta har vi sällan problem med, men det som är gott eller ont ur kulturell synvinkel är klurigare. Det är den kulturella världen som styr vårt antagande om gott och ont. Det som är gott är egentligen, för att använda Skinners ord, en ”positiv förstärkare”. Belöningar är positiva förstärkare, medan man helst undviker det som är ont. Här omvandlas etiska problem till beteendevetenskapliga frågor. ”Beteendeteknologin” som Skinner kallar det, anpassar individerna till den kultur i vilken människan befinner sig. Enda botemedlet mot åtminstone de värsta överdrifterna tycks vara den ordinära politiska demokratin existerar – även om den i dessa sammanhang är trubbig och behöver förfinas en hel del.
Kan man då inte fråga sig om det finns olika uppfattningar om vad som är ”kärnan” i en kultur”? Går det att överskrida sin egen kultur genom att ta in moment från andra kulturer? Finns det inte reella motsättningar mellan grupper och klasser i ett samhälle? Motsättningar som avspeglas i motstridiga uppfattningar om vad som är gott, som alltså förstärks, och vad som är ont, som bör undvikas?
Kontentan är väla således att människan lika bra trivs och får utlopp för sina idéer och viljor i ett samhälle som tager hänsyn och bygger på samverkan. Allt hänger på det omgivande samhället, som du ser! :wink:
Du hade en fråga till, här är svaret:
Ett framgångsrikt koncept är välan att alla lever ett människovärdigt liv! Rakt av.....
MVH
jbig
Svaret på din fråga blir väl detta, som jag tror kom fram i någon tråd redan! Om inte, så har du ett litet svar på dina frågor/påståenden här:
B F Skinner, sociologisk forskare, lade redan vid mitten av 1900-talet fram sin teori om den s.k. ”beteendepsykologin” där idéernas betydelse fick en långt mindre betydelse än man tidigare trott, inte minst inom den liberala idétraditionen. Skinner menade att idéerna bara är följdföreteelser till verkliga beteenden. Exempelvis kom bestraffningen före normen ”tjuva ej”. Idén får man inte före en upptäckt av en företeelse, menade Skinner. Det är här anpassningen framträder som en avgörande roll för det mänskliga beteendet. Skinner, liksom Talcott Parson, en annan psykolog och sociologisk forskare, menade att allt mänskligt beteende kan fattas som en slags anpassning till en miljö. Den enskilde människans beteende är ett resultat av olika anpassningar.
För det första är människan anpassad till den biologi och miljö som omgett henne under miljoner år. Därefter är hon anpassad till den historia som skapat henne, liksom den kultur hon lever i. Värderingar och handlingsmönster har spontant, eller som funnits före hennes tid och styrt hennes föräldrar, vuxit fram efter hand som svar på omgivningens krav och svårigheter liksom möjligheter. Slutligen är hon anpassad till sin ”livshistoria”, alltså av impulser eller ”retningar” hon fått under sitt liv. Det biologiska arvet betyder mycket för människans fundamentala beteende, men samtidigt finns det få skillnader mellan olika människors biologiska beteenden. Däremot finns det en hel del skillnader i människornas kulturella betingelser, vilka även skapar olikheter. Människor från olika kulturer beter sig olika beroende på deras kulturella olika anpassningshistorier. Främst är det dock människornas egna historier som skiljer sig åt, och trots en gemensam kulturell bakgrund är deras individuella anpassningshistorier så olika.
Detta innebär att den enskilda människan kan förändras, eller förändra sig själv – helt enkelt för att hon hela tiden utsätts för olika förändringar under sitt liv. Förändringar som hon anpassar sig till så gott det går. Människans biologiska egenskaper ändras knappast under en livstid utom vid ytterst sällsynta omständigheter. Däremot bestäms en människas tillvaro av den biologiska, kulturella och inte minst individuella prägling hon fått. Detta innebär att en individ som ”homo economicus” knappast kan framträda frivilligt, den kan bara påtvingas henne. Vad en människa vill, eller övertalas att tro, behöver således inte alls vara det bästa för henne. Människan är alls inte självklart kompetent att avgöra sitt eget öde. Otaliga tillfälligheter kan ha präglat henne i en olämplig riktning. Därmed går det att förändra människan så att hon har större chanser att åter gynna sig själv genom att anpassa sig efter de rätta värderingarna och normerna. Frågan är bara vem som bestämmer vad som är rätt och önskvärt?
Här får de handgripliga tingen styra. Det som är gott att äta har vi sällan problem med, men det som är gott eller ont ur kulturell synvinkel är klurigare. Det är den kulturella världen som styr vårt antagande om gott och ont. Det som är gott är egentligen, för att använda Skinners ord, en ”positiv förstärkare”. Belöningar är positiva förstärkare, medan man helst undviker det som är ont. Här omvandlas etiska problem till beteendevetenskapliga frågor. ”Beteendeteknologin” som Skinner kallar det, anpassar individerna till den kultur i vilken människan befinner sig. Enda botemedlet mot åtminstone de värsta överdrifterna tycks vara den ordinära politiska demokratin existerar – även om den i dessa sammanhang är trubbig och behöver förfinas en hel del.
Kan man då inte fråga sig om det finns olika uppfattningar om vad som är ”kärnan” i en kultur”? Går det att överskrida sin egen kultur genom att ta in moment från andra kulturer? Finns det inte reella motsättningar mellan grupper och klasser i ett samhälle? Motsättningar som avspeglas i motstridiga uppfattningar om vad som är gott, som alltså förstärks, och vad som är ont, som bör undvikas?
Kontentan är väla således att människan lika bra trivs och får utlopp för sina idéer och viljor i ett samhälle som tager hänsyn och bygger på samverkan. Allt hänger på det omgivande samhället, som du ser! :wink:
Du hade en fråga till, här är svaret:
Ett framgångsrikt koncept är välan att alla lever ett människovärdigt liv! Rakt av.....
MVH
jbig
-
Philosopher King
- Inlägg: 117
- Blev medlem: 03 dec 2006 22:08
PseydonymHär
Anledningen till att vi ser svält är väl för att många människor inte har möjligheten, kunskapen eller annat som gör att de kan ta hand om sig själva. Det finns tillräckligt mycket plats på jorden så inte alla behöver svälta. =)
Jbig
Jag skulle nog klassa kapitalismen som icke fungerande, om den en dag skulle kollapsa. Dvs den bygger på ett system som inte håller i längden. Detta kan man inte enligt mig säga om kapitalismen. Det funkar utmärkt. Och om vi ska förändra systemet så krävs det en massa vilja, inte systemfel.
Anledningen till att vi ser svält är väl för att många människor inte har möjligheten, kunskapen eller annat som gör att de kan ta hand om sig själva. Det finns tillräckligt mycket plats på jorden så inte alla behöver svälta. =)
Jbig
Jag skulle nog klassa kapitalismen som icke fungerande, om den en dag skulle kollapsa. Dvs den bygger på ett system som inte håller i längden. Detta kan man inte enligt mig säga om kapitalismen. Det funkar utmärkt. Och om vi ska förändra systemet så krävs det en massa vilja, inte systemfel.
Hej igen...
Kallekula, jag har läst en del av Habermas, ja...
Philosopher King, Jag kan hålla med dig i det du skriver, bara att att jag har en annan nyansering just vad gäller kapitalismen. Ett system som har påtvingat omkring 5,6 miljarder människor fattigdomen kan knappast kallas ett väl fungerande system. 4 miljarder människor lever på under 3 US dollar per dag. Klart att det är ett systemfel, rakt av...
MVH
jbig
Kallekula, jag har läst en del av Habermas, ja...
Philosopher King, Jag kan hålla med dig i det du skriver, bara att att jag har en annan nyansering just vad gäller kapitalismen. Ett system som har påtvingat omkring 5,6 miljarder människor fattigdomen kan knappast kallas ett väl fungerande system. 4 miljarder människor lever på under 3 US dollar per dag. Klart att det är ett systemfel, rakt av...
MVH
jbig
Jbig:
Vet inte varför Habermas poppade upp. Kanske för han var i luven med div historiker och du är historiker. Var intresserad av din syn kring hans idéer. Var mycket snack om han när man pluggade, men det är inget som har etsats sig fast. Varför vet jag inte, har för mig att han hade intressanta idéer.
Vet inte varför Habermas poppade upp. Kanske för han var i luven med div historiker och du är historiker. Var intresserad av din syn kring hans idéer. Var mycket snack om han när man pluggade, men det är inget som har etsats sig fast. Varför vet jag inte, har för mig att han hade intressanta idéer.
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 16 och 0 gäster