Se på det här videoklippet:
http://www.youtube.com/watch?v=9Ml4o2xuk64
Är det bra kultur, tycker du? Är det civilisationens höjdpunkt? Skulle inte samhället bli bättre av utvecklingen?
Vi får nyheter varje dag som bekräftar att så inte är fallet. Exempel:
"Det är i de yngsta åldersgrupperna som största andelen personer som funderat på att ta livet av sig, och den största gruppen som inte mår bra, finns. I samma åldersgrupper finns också de flesta kvinnor som utsätts för kränkande behandling och som avstår från att gå ut ensamma eftersom de är rädda för att något ska hända dem. Det är också fler äldre som i dag inte vågar gå ut ensamma."
http://www.vk.se/senastenyttart.jsp?article=92009
Är det verkligen det samhälle ni vill ha?
Framsteg?
Moderator: Moderatorgruppen
-
Kinderzimmer
- Inlägg: 13
- Blev medlem: 13 jul 2006 18:30
-
Philosopher King
- Inlägg: 117
- Blev medlem: 03 dec 2006 22:08
Vad skapar det samhället Kinderzimmer?
Försöker du skuldbelägga oss
Försöker du skuldbelägga oss
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
-
Kinderzimmer
- Inlägg: 13
- Blev medlem: 13 jul 2006 18:30
Hej Kinderzimmer...
Intressant fråga du tar upp, och eftersom den berör den s.k. "framstegstanken", så renderar det mig att fundera på om inte varje tids dominerande synfält, och naturligtvis de krafter, alltså individer, som ser sin tid som höjdpunkten på samtidens tillvaro. Ja, rent av talar om historiens slut, och en ny vår för mänskligheten - och givetvis sig själva som kronan på verket!
Samma företeelser har vi stött på tidigare under historien, ett sådant tillfälle var slutet av 1800-talet, de allra sista åren av detta sekel, när man närmade sig ett nytt sekel, det nittonde århundradet! Då togs stora överord fram, inte minst av dem som trodde sig lyckats kravla sig upp på den högsta toppen i detta dåtida elfenbenstorn, och trodde sig blicka tillbaka och nästan slå sig till ro. De kände sig säkra, de dominerade världen!
År 1898 uttryckte England premiärminister, lord Salisbury, i Albert Hall följande: ”Man kan grovt dela in världens nationer i de levande och de döende”.
Det var faktiskt ett bildspråk som kom den tidens verklighet skrämmande nära. De svaga staterna blir svagare och de starka staterna blir starkare ju mer de tar av de döende staternas territorium, fortsatte lord Salisbury. I Nordamerika, i Asien, i Australien i Afrika, överallt hade européerna skaffat sig territorium. De döende staterna var just döende för att man tagit marken ifrån dem. Lord Salisbury summerade 1800-talet på ett bra sätt, för hela seklet var fullt av folkmord och markstölder.
År 1898 var Adolf H ännu bara nio år gammal. Han hade nog inte hört lord Salisbury tala, men han visste det redan! Lille Adolf visste att imperialismen var en "biologisk nödvändig process" som enligt naturens lagar leder till de lägre rasernas ofrånkomliga undergång. Detta etsade sig fast i hans tankevärld redan som barn. Det var en övertygelse som under 1800-talet redan kostat miljoner människor livet.
När Adolf H blev vuxen och fick makt, återvände han till dessa tankegångar han lärt sig under sin barndom. Sakta växte det nu fram en teori hos Adolf som han senare skulle ge sitt högst personliga signum – den slutliga lösningen!
Framstegstanken mot slutet av det artonde seklet bar inom sig fröet till det trauma som de närmast kommande 40 åren kom att spelas upp på världscenen - där vi så när hade förintat oss själva längs järnvägsspåren mot den slutliga lösningen i Treblinka! Kanske våra ledare bör avkrävas en viss ödmjuket inför en framtid vi aldrig riktigt kan ha total koll på, än mindre veta hur det kommer att gå! Och månne sluta tala om en civilisationens höjdpunkt när fyra av fem människor på denna planet har mindre än fem US dollar att leva på om dagen!
MVH
jbig
Intressant fråga du tar upp, och eftersom den berör den s.k. "framstegstanken", så renderar det mig att fundera på om inte varje tids dominerande synfält, och naturligtvis de krafter, alltså individer, som ser sin tid som höjdpunkten på samtidens tillvaro. Ja, rent av talar om historiens slut, och en ny vår för mänskligheten - och givetvis sig själva som kronan på verket!
Samma företeelser har vi stött på tidigare under historien, ett sådant tillfälle var slutet av 1800-talet, de allra sista åren av detta sekel, när man närmade sig ett nytt sekel, det nittonde århundradet! Då togs stora överord fram, inte minst av dem som trodde sig lyckats kravla sig upp på den högsta toppen i detta dåtida elfenbenstorn, och trodde sig blicka tillbaka och nästan slå sig till ro. De kände sig säkra, de dominerade världen!
År 1898 uttryckte England premiärminister, lord Salisbury, i Albert Hall följande: ”Man kan grovt dela in världens nationer i de levande och de döende”.
Det var faktiskt ett bildspråk som kom den tidens verklighet skrämmande nära. De svaga staterna blir svagare och de starka staterna blir starkare ju mer de tar av de döende staternas territorium, fortsatte lord Salisbury. I Nordamerika, i Asien, i Australien i Afrika, överallt hade européerna skaffat sig territorium. De döende staterna var just döende för att man tagit marken ifrån dem. Lord Salisbury summerade 1800-talet på ett bra sätt, för hela seklet var fullt av folkmord och markstölder.
År 1898 var Adolf H ännu bara nio år gammal. Han hade nog inte hört lord Salisbury tala, men han visste det redan! Lille Adolf visste att imperialismen var en "biologisk nödvändig process" som enligt naturens lagar leder till de lägre rasernas ofrånkomliga undergång. Detta etsade sig fast i hans tankevärld redan som barn. Det var en övertygelse som under 1800-talet redan kostat miljoner människor livet.
När Adolf H blev vuxen och fick makt, återvände han till dessa tankegångar han lärt sig under sin barndom. Sakta växte det nu fram en teori hos Adolf som han senare skulle ge sitt högst personliga signum – den slutliga lösningen!
Framstegstanken mot slutet av det artonde seklet bar inom sig fröet till det trauma som de närmast kommande 40 åren kom att spelas upp på världscenen - där vi så när hade förintat oss själva längs järnvägsspåren mot den slutliga lösningen i Treblinka! Kanske våra ledare bör avkrävas en viss ödmjuket inför en framtid vi aldrig riktigt kan ha total koll på, än mindre veta hur det kommer att gå! Och månne sluta tala om en civilisationens höjdpunkt när fyra av fem människor på denna planet har mindre än fem US dollar att leva på om dagen!
MVH
jbig
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 13 och 0 gäster