Amerikaners allmänbildning

[Kallekula]

Allmänbildningen i USA sägs vara så dålig. Varför?

[Lindir]

För att de inte vet samma saker som vi?

[PopJimmy]

Din fråga är väldigt diffus. Undrar du varför allmänbildningen är dålig eller varför den sägs vara dålig?

[Kallekula]

Den säg ju vara så dålig, är den det?

För att de inte känner till de vi känner till. Ja det kan ju vara en förklaring.

Detta hävdas ju av och till att amerikaners allmänbildning är så dålig, syns ju i ganska många inlägg, tex här. Men vad menar man med det?

[Tractatus]

Att en "majoritet" röstar på Bush är en fingervising om hur "intellektulla" amerikanerna är. Det handlar måhända inte om allmänbildning men ändock.  Man får inte glömma att en rätt stor del av befolkningen lever rätt fattigt. Det skulle kunna vara en orsak.

Sen det här med att amerikanerna anser sig vara jordens mittpunkt. Det gör sitt det. Världen för många där borta tycks ta slut bakom Amerikas gränser. Vi är bäst. Vi har rätt. Vem bryr sig om allt annat.  Tendenser till sådan mentalitet inskränker lätt en persons vyer och kunskap.

[Stefan]

Jag har bara varit i USA en gång på semester i en månad men en sak jag slogs av var att många amerikaner vi pratade med var rätt kritiska mot sig själva (inte mot politiken i första hand - även om vi träffade en del såna, utan mot kultur och mentalitet). F ö är det där nåt man träffar på i många andra länder. Det är inte bara i Sverige man träffar på uttalanden av karaktären "är inte det där typiskt svenskt", fastän många svenskar verkar tro det.

Sen tycker jag att man möter på många amerikaner som är extremt insatta i saker och ting. Kanske är skillnaderna i kunskap precis som dom ekonomiska skillnaderna större i USA.

Vidare tycker jag att det verkar som om amerikaner har en särskild fallenhet för att utveckla "nörderi": dom snöar in på en sak och struntar i om dom är okunniga på andra områden. Dom kan snöa in på snart sagt vad som helst: fantasy, vetenskap, filosofi, you name it. I många europeiska länder (kanske inte så mkt Sverige som kontinenten och England) är det inte riktigt i linje med sociala konventioner att göra det: man ska ha koll på lite av varje och inte på ett lite fånigt sätt lära sig allt om en liten detalj. Det är iaf nåt jag fått för mig.

[J R Auk]

Ditt sista stycke instämmer jag verkligen i Stefan, kanske är det för att dom har en mer pragmatisk inställning. Är inte lika svävande på målet.

[Bobby Hogan]

My two cents worth........

Som flitig amerikaresenär och som före detta boende i det stora landet i väster så kan jag ge er ytterligare några förklaringar till varför amerikaner ibland kan verka något kortfattade i det allmänbildade spektrat. För det första så är amerikanska nyheter och tidningar inriktade på lokala nyheter i första hand, statliga nyheter i andra hand, landstäckande nyheter i tredje hand och sedan, om det finns någon tid över, världsnyheter. Nuförtiden med Internet så börjar detta fenomen att urholkas mer och mer. Men det motverkar fortfarande en allmänbildande syn på det globala persepektivet, dock mycket mindre än tidigare.

Vidare så måste det påpekas att den amerikanska skolan inte är perfekt, långt därifrån. Men den präglas av stor individuell frihet vilket dock sker på bekostnad av viss allmänbildning. Eleverna väljer själva en hel del ämnen, något som är både bra och dåligt då man ibland kan tycka att den obligatoriska basen inte är bred och omfattande nog. Som sagt, det finns mycket bra saker med amerikanska skolor också, det vet jag av egen erfarenhet, men detta kan ses som en nackdel för allmänbildningen vilket ju var trådens ämne.

Sedan tänker jag göra det enkelt för mig också och säga att det finns många amerikaner som endast bryr sig om sin lilla hemstad och är nöjda så. Inget fel i det. Detta om detta.

Dock skulle jag inte vid varje interaktion automatiskt underskatta amerikanernas intelligens och allmänbildning, det kan helt enkelt vara så att dom studerar dig istället för att avslöja sina egna kort. En fälla mången självgod resenär har befunnit sig i....

[Kallekula]

Jag har själv bara varit i New York en långhelg så av det kan man inte bilda sig en uppfattning. Var på en obskyr standuppklubb, så pass satirisk politisk humor har jag då aldrig hört i Sverige. Att driva med sig själv som amerikan och nationalismen var tydligen poppis, motsvarande i Sverige med svenska förtecken skulle inte ha varit så sensationellt. Men det är väl en kulturskillnad.

Minns en guide i Stockholm som sa att hon upplevde en klar skillnad bland turisterna vad det gällde intresset för kungligheter och historiska byggnader. Européerna var intresserade (inom vissa gränser) för svenska kungligheter och historien kring byggnader och sedvänjor. Amerikanare däremot upplevde detta som tråkigt, men allt som rörde teknik och tekniska innovationer fann de intressant.

[Bobby Hogan]

Minns en guide i Stockholm som sa att hon upplevde en klar skillnad bland turisterna vad det gällde intresset för kungligheter och historiska byggnader. Européerna var intresserade (inom vissa gränser) för svenska kungligheter och historien kring byggnader och sedvänjor. Amerikanare däremot upplevde detta som tråkigt, men allt som rörde teknik och tekniska innovationer fann de intressant.

Kan inte riktigt hålla med där. Alla de besök vi haft genom åren av amerikaner ger mig bilden av att dom tvärtom är oerhört fascinerade av historia, kungligheter och allt sådant som dom inte har själva, exempelvis äldre arkitektur, gamla slott, gamla fartyg och dylika saker. Samma sak med kultur och sedvänjor i form av gamla vikingalegender, midsommarfirande, dalahästar och röda stugor på landet m.m

Men det kan finnas skillnader som förklarar våra meningsskiljaktigheter, då kanske guiden i Stockholm jobbade mycket med kryssningsfartyg, ett ressätt som kan förklara hans/hennes synsätt.

[Kallekula]

Kan så mycket väl vara. Länge sedan jag läste och det är bara en persons uppfattning.  

Kan ha varit styrd av förutfattade meningar. Blir lätt självuppfyllande profetior.

Via jobbet har jag kommit i kontakt med amerikaner. Tycker själv att de är pigga och intresserade av det mesta. Helt förbluffad över deras förmåga att komma ihåg namn.

[Kallekula]

..... det kan helt enkelt vara så att dom studerar dig istället för att avslöja sina egna kort. En fälla mången självgod resenär har befunnit sig i....

De är duktiga på att förhandla. Säljare vet hur en slipsten ska dras. Faller sig naturligt medan det hos svenska säljare ibland kan kännas lite krystat och tillgjort. Vet inte om det är allmängiltigt men så upplever jag det.

Vem vet jag har väl gått på detta med den amerikanska säljkulturen och säker bekräftelse för mina egna förutfattade meningar.  :)

[Bobby Hogan]

Via jobbet har jag kommit i kontakt med amerikaner. Tycker själv att de är pigga och intresserade av det mesta. Helt förbluffad över deras förmåga att komma ihåg namn.

Ja, personligen gillar jag amerikanerna. Dom ser möjligheter där andra ser problem. Ett härligt folk och i stora delar ett väldigt bra land att bo i. Just nu ligger hatten på bordet i gamla Svedala, men det kommer nog att bli en flytt tillbaka inom en snar framtid. Men jag klagar inte, att välja mellan Sverige och USA är enbart ett angenämt problem, två bra länder med olika fördelar respektive nackdelar beroende på var i livet man befinner sig.

[funkyzeit]

Ja, personligen gillar jag amerikanerna. Dom ser möjligheter där andra ser problem.

men allt som rörde teknik och tekniska innovationer fann de intressant.

Brittiske sci-fi-författaren och futuristen JG Ballard (en självutnämnd "life-long admirer of America") hade en del intressanta funderingar i en intervju kring skillnaderna mellan Europa och USA. Enligt honom är Europa mer eller mindre som ett dött museum: man ser ner på amerikaners kulturlöshet och betraktar dem som vulgära, pengakåta dumskallar. Europa tröstar sig med sitt kulturella arv och all den kontinentala arkitektur, konst, filosofi etc som åstadkommits sedan antiken.

USA gjorde ett clean break med den europeiska fisförnämligheten, kavlade upp ärmarna, spottade i nävarna och åstadkom det rikaste, mäktigaste och mest avancerade samhälle som någonsin funnits. Man skall självklart inte tro att de ensamma uppfann hjulet från scratch igen; de stod givetvis på den europeiska gigantens skuldror. Men de gick in med en helt ny jävlar-anamma-attityd när Europa var en vitpudrad, Ludvig XIV-preciös rokokosalong. Och lämnade Europa på efterkälken som den efterblivna kusinen från landet. Det visar sig inte minst i att vi bara apat efter allt de gjort sedan dess. På gott och ont. Tycker dock att amerikaners självsäkerhet och attityd är beundransvärd (ingen i USA betraktar sig som fattig, man har bara inte blivit rik...än!). Det stora minuset är den chauvinism och arrogans som detta medför.

Alla de besök vi haft genom åren av amerikaner ger mig bilden av att dom tvärtom är oerhört fascinerade av historia, kungligheter och allt sådant som dom inte har själva

I stora drag så tror jag inte amerikaner är genuint intressarade av dylikt, utan uppfattar vår historia som pittoresk (eller "quaint" är ett ännu bättre ord). Däremot så har de ett stort psykologiskt hål i folksjälen på grund av sin historielöshet, som de fyller med chauvinistiskt, muskulöst flaggviftande.

Förresten, på tal om folksjäl: är det inte väldigt, väldigt intressant att de har dessa gemensamma attityder, fastän USA är så oerhört stort, kulturellt differentierat (Kalifornien, New York och mellanvästern hade lika gärnat kunna ligga på olika planeter) och hyperindividualistiskt?

[PopJimmy]

De är duktiga på att förhandla. Säljare vet hur en slipsten ska dras. Faller sig naturligt medan det hos svenska säljare ibland kan kännas lite krystat och tillgjort. Vet inte om det är allmängiltigt men så upplever jag det.

Vem vet jag har väl gått på detta med den amerikanska säljkulturen och säker bekräftelse för mina egna förutfattade meningar.  :)

Att sälja något och att förhandla är för mig inte samma sak. Den förra rör ofta två parter där förhållandet mellan parter oftare redan är givet, den senare är mycket mer komplex, den kan innefatta flera parter och där resultatet inte är fastställt. Förhandla innebär, i grund och botten, att komma fram till vad resultatet ska bli, när man säljer något däremot, är detta redan fastställt. Säljandet är alltså rent igenom instrumentellt, men det är inte förhandlandet.

Vid gott förhandlande måste man kunna inta både roller som överläge och underläge. Men ska man sälja något, behöver man bara bemästra överläget (om man säljer något annat) eller underläget (om man säljer sig själv).

Att sälja något innebär ofta en transaktion som är sluten till ett visst sammanhang som ofta är snävt, efter man har sålt något så flyttas fokus över från interaktionen till transaktionsobjeken, men detta är inte fallet i förhandlingar, då fokuset snarare efter interaktionen ligger på förhållandet mellan parterna.

Sen att amerikanarna är bra på att sälja saker förvånar mig inte, hela deras metafysiska och etiska ramverk bygger på uppfattningen att universum består av separerade och isolerade bitar som bumpar in i varandra. Saker som ligger långt borta är inte relevanta för dem eftersom de resonerar i termer av saker/objekt och inte förhållanden/relationer. De pratar om vad som "behöver göras", dvs, vilka objectives de har, ett instrumentellt resonerande. Titta bara på hur krigsretoriken ser ut, de pratar om att de måste åka ner och "slutföra" kriget, som om det vore en prestation.

Men visst, amerikanare är ofta bra på att få saker gjorda, men är dessa saker sedan i slutändan bra eller dåliga? (Och här pratar jag inte om hur saker blir i "slutändan" i någon ultimat bemärkelse som när solen exploderar eller universum kollapsar, utan jag pratar om de konsekvenser själva handlingen får, inom en ringa tidsrymd efter det att själva aktiviteten upplevs som avslutad).