Hej allesammans,
här tänkte jag att vi skulle prata om tillämpad komplexitet och kaosteori. Jag tror vi har en intressant grogrund för diskussioner i och med folks olika bakgrund. Jag hade tänkt mig att diskussionen skulle ha en praktisk vinkling snarare än teoretisk, och det är därför jag skapade tråden här. Ett syfte med den är till exempel en ökad förståelse för olika typer av komplexa system och hur man kan påverka den.
Om du aldrig stött på "kaos" eller komplexitet tidigare så gör det ingenting. Komplexitet finns överallt omkring oss, det är bara att observera. Följande är kännetecknande för komplexa system:
*Det är varken helt lagbundna eller helt kaosartade
*Lagarna är mycket enkla i förhållande till de egenskaper systemet uppvisar (helheten är följaktligen mer än summan av delarna)
*Systemet kan inte förstås eller förutsägas ens genom perfekt kunskap om lagarna
*Systemet är återkopplat, dvs. självorganiserande
*Systemets känslighet för störningar är oförutsägbar. Vad som verkar vara en liten lokal störning kan ge dramatiska följder i hela systemet och vad som verkar vara en stor störning kan ebba ut i intet i systemet i stort
Här är några exempel:
*Skolsystemet
*Vädret
*En myrstack
*En läktare som klappar i takt
*Hjärnan
*Elsystemet i en storstad
Du som är intresserad av att använda komplexitet för att förstå och förändra samhället, spana gärna in www.paradigmmaklarna.com
Återkommer med konkreta diskussionsteman om ingen annan hinner före. Till exempel hur man börjar kartlägga ett komplext system (låt oss då välja något konkret) och dess omgivning. Hej hopp!
Komplexitet
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Komplexitet
Jag tittade på länken men orkar inte läsa långa artiklar eller knappa mellan funktioner för att få grepp om vad det handlar om. (detta litre apropå varför man är här, för min egen del är det mest för att få skriva själv tror jag + bränsle från sånt som inte är alltför långt och krävande att ta del av, jag vilar mig från allt annat LÅNGT jag måste läsa när jag är här...)
Kaosteori i praktiskt tillämpning inom mänsklig verksamhet (i mitt fall) intresserar mig och flera av mina vänner också, på lite olika sätt. En del av dem utgår lite mer påtagligt från sådan teori och andra (som jag) tar den mer som en bild eller ett sätt att tänka.
En av mina vänner, Gunnar Cardell, har utarbetat en egen teori (som han kallar det) inom pedagogik baserad just på system- och kaos-teori (Gregory Bateson och Bertanafly eller vad han nu heter, som främsta inspiratörer). Gunnars ide är att lärande är "självorganisering" och att det läraren gör är att ordna "kaosblåsor" som gör att självorganisering kan uppträda. Det gör han/hon genom att införa "ledande faktorer" det vill säga faktorer som gör "skillnad" (systemteori).
I sin avhandling frågade han en pensionerad småskolärarinna hur hon gjorde för att skapa arbetsro. Lärarinnan berättade för honom vad hon gjorde och Gunnar frågade vidare "varför gjorde du så?" Ur hennes berättelse vaskade Gunnar fram sådant som han kom att kalla "strateginät" dvs för varje aktivitet som kvinnan nämnde att hon genomförde fanns det ett "varför" som i sin tur ledde vidare till ytterligare ett för att så småningom hamna i "arbetsro". Hon satte tex barnen i ring och det gjorde hon för att skapa trygghet för att trygghet skapar arbetsro men också för att barnen skulle lära känna varandra för att det skapar arbetsro (men också trygghet) det visade sig att vissa svar på varför återkom för flera olika aktiviteter. Just "trygghet" var en sådan "nod" där flera "varför" återkom. Sådana noder kallar han "strategener".
Grejen med det hela är att intentionelitetn utifrån några mycket enkla aktiviteter kan åskådliggöras grafiskt och verksamhetens komplexitet kan visas. Man kommer ur de linjära och mekaniska beskrivningarna. En sån bild som växer fram på detta sätt visar också mycket tydligt att verkamheten inte går att förstå enbart genom att man beskriver vad man GÖR och att det man gör är utbytbart (där hamnar vi i det där med mönster och element igen).
Jag har använt hans teori i en kurs för yrkesverksamma pedagoger. De har beskrivit sina egna strateginät. Strateginäten som sådana kändes inte så viktiga men i processen att åskådliggöra sina egna stragetiska mönster händer en massa - man får syn på sånt man inte sett tidigare och kan bättre uppmärksamma vad det är som är viktigt och vad som inte är det plus att man blir bättre på att föklara vad det är man gör när man gör det man gör för andra. Att det blir konkret och att man kan åskådliggöra sitt tänk grafiskt (det påminner lite om mind-maps men är mer komplicerat och genomtänkt)tyckte kursdeltagarna var särskilt bra. det konkreta innebär att man tvingas fundera vad man faktiskt GÖR - man kan inte säga att "motivera" är ett göra, tex utan det är en strategen, men vad GÖR man för att "Motivera", osv...
Jag tyckte också att vi fick hjälp att komma förbi det eviga pratet om "effekter" som man ofta hamnar i när pedagoger ska sätta ord på sin egen verksamhet (de vill frälsa världen och tala om för alla hur nyttig den är). Det är helt enkelt ett annat sätt att tänka men det bygger på att man uppfattar deskriptiva studier som meninsgfulla (vilket inte alla praktiker gör, de vill istället i allmänhet veta hur de ska göra och vad som ger bäst resultat)
Gunnar har utvecklat det hela till en "trenätsteori" som består av strateginät (dvs en bild av intentionalitet) behovsnät (en bild av det som kommer från "framtiden") och orsaksnät (en bild av vad som faktiskt sker och vad som orsakar vad).
Nå ett måhända alltför summariskt beskrivet exempel på praktisk tillämpning för att bli begripligt, men likafullt ett exempel...
Kaosteori i praktiskt tillämpning inom mänsklig verksamhet (i mitt fall) intresserar mig och flera av mina vänner också, på lite olika sätt. En del av dem utgår lite mer påtagligt från sådan teori och andra (som jag) tar den mer som en bild eller ett sätt att tänka.
En av mina vänner, Gunnar Cardell, har utarbetat en egen teori (som han kallar det) inom pedagogik baserad just på system- och kaos-teori (Gregory Bateson och Bertanafly eller vad han nu heter, som främsta inspiratörer). Gunnars ide är att lärande är "självorganisering" och att det läraren gör är att ordna "kaosblåsor" som gör att självorganisering kan uppträda. Det gör han/hon genom att införa "ledande faktorer" det vill säga faktorer som gör "skillnad" (systemteori).
I sin avhandling frågade han en pensionerad småskolärarinna hur hon gjorde för att skapa arbetsro. Lärarinnan berättade för honom vad hon gjorde och Gunnar frågade vidare "varför gjorde du så?" Ur hennes berättelse vaskade Gunnar fram sådant som han kom att kalla "strateginät" dvs för varje aktivitet som kvinnan nämnde att hon genomförde fanns det ett "varför" som i sin tur ledde vidare till ytterligare ett för att så småningom hamna i "arbetsro". Hon satte tex barnen i ring och det gjorde hon för att skapa trygghet för att trygghet skapar arbetsro men också för att barnen skulle lära känna varandra för att det skapar arbetsro (men också trygghet) det visade sig att vissa svar på varför återkom för flera olika aktiviteter. Just "trygghet" var en sådan "nod" där flera "varför" återkom. Sådana noder kallar han "strategener".
Grejen med det hela är att intentionelitetn utifrån några mycket enkla aktiviteter kan åskådliggöras grafiskt och verksamhetens komplexitet kan visas. Man kommer ur de linjära och mekaniska beskrivningarna. En sån bild som växer fram på detta sätt visar också mycket tydligt att verkamheten inte går att förstå enbart genom att man beskriver vad man GÖR och att det man gör är utbytbart (där hamnar vi i det där med mönster och element igen).
Jag har använt hans teori i en kurs för yrkesverksamma pedagoger. De har beskrivit sina egna strateginät. Strateginäten som sådana kändes inte så viktiga men i processen att åskådliggöra sina egna stragetiska mönster händer en massa - man får syn på sånt man inte sett tidigare och kan bättre uppmärksamma vad det är som är viktigt och vad som inte är det plus att man blir bättre på att föklara vad det är man gör när man gör det man gör för andra. Att det blir konkret och att man kan åskådliggöra sitt tänk grafiskt (det påminner lite om mind-maps men är mer komplicerat och genomtänkt)tyckte kursdeltagarna var särskilt bra. det konkreta innebär att man tvingas fundera vad man faktiskt GÖR - man kan inte säga att "motivera" är ett göra, tex utan det är en strategen, men vad GÖR man för att "Motivera", osv...
Jag tyckte också att vi fick hjälp att komma förbi det eviga pratet om "effekter" som man ofta hamnar i när pedagoger ska sätta ord på sin egen verksamhet (de vill frälsa världen och tala om för alla hur nyttig den är). Det är helt enkelt ett annat sätt att tänka men det bygger på att man uppfattar deskriptiva studier som meninsgfulla (vilket inte alla praktiker gör, de vill istället i allmänhet veta hur de ska göra och vad som ger bäst resultat)
Gunnar har utvecklat det hela till en "trenätsteori" som består av strateginät (dvs en bild av intentionalitet) behovsnät (en bild av det som kommer från "framtiden") och orsaksnät (en bild av vad som faktiskt sker och vad som orsakar vad).
Nå ett måhända alltför summariskt beskrivet exempel på praktisk tillämpning för att bli begripligt, men likafullt ett exempel...
Noder. Se där, något spännande. Tack för ditt inlägg Fann, några kommentarer:
Det kan man nästan förstå. Spontant tas information in, struktureras i ordnade enheter och kopplas sedan samman i komplexa enheter som inte längre är ordnade eller kaosartade. Jag utgår ifrån att en nod i denna process är...
Nu är vi inne på systemnivåer. Problem och deras lösningar tycks ibland ytterst undflyende då vi agerar på en nivå fast vi egentligen önskar resultat inom en annan. Vad menar jag? Jo:
Här är utgångspunkten ARBETSRO. Varför då? Jo, det var ju en modell för pedagogik, nämligen LÄRANDE. Men varför lärande? Vi vill veta, få ett grepp om världen, en förståelse. Varför då? En i mitt tycke stark orsak är att vi vill skapa TRYGGHET. Lärande ger trygghet som ger arbetsro som ger lärande...
Lägg märke till att detta är ett självorganiserande system i självt. Det här är en "virvel" en "strange attractor" för att göra en matematisk anspelning på fjärde lösningstypen till en diffekvation. Virveln är sig själv nog tills man stör den. Samlar man all kraft på att störa arbetsron så går det åt helvete med lärandet. Och tryggheten, vilket ger sämre arbetsro osv. Spiralen vänds åt andra hållet.
Här har vi ett problem med komplexa system. De är svåra att kartlägga noggrant. En deskriptiv studie av ett komplext system kan dock ge en helt annan bild och således föreslå en helt annan handling än vad vi skulle tro vid första anblicken. Det är inte många lärare som skulle skriva under på att eleverna kan lära sig bra själva bara skapar arbetsro. Och det är inte många som är så värst bra på att skapa den där arbetsron heller, för här handlar det istället om att bryta en negativ spiral genom att aktivt stärka en "nod". Å andra sidan kan man gott kan kosta på sig att experimentera lite när man har att göra med komplexitet. Plötsligt träffar man på någon nod, och så..! Om vi nu ska skilja på praktiker och teoretiker inom komplexitet så skulle jag vilja säga så här:
Teoretiker: OBS: Världen är inte längre vad du tror!
Praktiker: Skit i teorin då, och prova. Flest sätt vinner!
Jag tror jag bakar ihop allt till samma nät faktiskt, men jag förstår nog inte riktigt vad han menar. I alla fall blandar jag nog intentioner, behov och orsaker, för jag tycker att det påverkar varandra. Men jag tycker om att betrakta system i termer av noder.
Kan vi utvidga ämnet "lärande" och så om vi kan få en bättre förståelse för komplexa system i verkligheten samtidigt? Jag föreslår en jämförande studie i skolans tecken.
Skolan och lärande är, åtminstone i idévärlden, intimt förknippade. Vi har alla erfarenhet av detta, efter minst nio års skolgång. Övningen, om ni vill våndas med mig lite till, jag tänkte föreslå är att vi ska titta på Skolan som "idé" och se vilka noder vi skulle vilja stärka för att få denna idéskola att ta form. Sedan tänkte jag att vi skulle titta på den verkliga skolan och se vilka noder som vidmakthåller den. Låt oss börja med idéskolan.
Då måste vi först definiera idéskolan - men se, det är redan gjort. Här kommer några urklipp från LPO 94 - den modernaste läroplan riket kan prestera. De första styckena ur "Skolans uppdrag" bör räcka för att låta oss skapa en idégrund:
Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper. I samarbete med hemmen skall skolan främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar(1 kap. 2 §).
Skolan skall präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet. Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa.
Skolan skall därvid vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete
med hemmen. Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet.
Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan skall förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt.
Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva skall varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.
En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang.
Eleverna skall få möjligheter att ta initiativ och ansvar. De skall ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att arbeta självständigt och lösa problem.
Ge förslag på noder och vart de leder! Vi känner redan arbetsro och trygghet som noder för lärande. Kommer ni på fler?
Gunnars ide är att lärande är "självorganisering"
Det kan man nästan förstå. Spontant tas information in, struktureras i ordnade enheter och kopplas sedan samman i komplexa enheter som inte längre är ordnade eller kaosartade. Jag utgår ifrån att en nod i denna process är...
"arbetsro". Hon satte tex barnen i ring och det gjorde hon för att skapa trygghet för att trygghet skapar arbetsro men också för att barnen skulle lära känna varandra för att det skapar arbetsro (men också trygghet) det visade sig att vissa svar på varför återkom för flera olika aktiviteter. Just "trygghet" var en sådan "nod" där flera "varför" återkom.
Nu är vi inne på systemnivåer. Problem och deras lösningar tycks ibland ytterst undflyende då vi agerar på en nivå fast vi egentligen önskar resultat inom en annan. Vad menar jag? Jo:
Här är utgångspunkten ARBETSRO. Varför då? Jo, det var ju en modell för pedagogik, nämligen LÄRANDE. Men varför lärande? Vi vill veta, få ett grepp om världen, en förståelse. Varför då? En i mitt tycke stark orsak är att vi vill skapa TRYGGHET. Lärande ger trygghet som ger arbetsro som ger lärande...
Lägg märke till att detta är ett självorganiserande system i självt. Det här är en "virvel" en "strange attractor" för att göra en matematisk anspelning på fjärde lösningstypen till en diffekvation. Virveln är sig själv nog tills man stör den. Samlar man all kraft på att störa arbetsron så går det åt helvete med lärandet. Och tryggheten, vilket ger sämre arbetsro osv. Spiralen vänds åt andra hållet.
Det är helt enkelt ett annat sätt att tänka men det bygger på att man uppfattar deskriptiva studier som meninsgfulla (vilket inte alla praktiker gör, de vill istället i allmänhet veta hur de ska göra och vad som ger bäst resultat)
Här har vi ett problem med komplexa system. De är svåra att kartlägga noggrant. En deskriptiv studie av ett komplext system kan dock ge en helt annan bild och således föreslå en helt annan handling än vad vi skulle tro vid första anblicken. Det är inte många lärare som skulle skriva under på att eleverna kan lära sig bra själva bara skapar arbetsro. Och det är inte många som är så värst bra på att skapa den där arbetsron heller, för här handlar det istället om att bryta en negativ spiral genom att aktivt stärka en "nod". Å andra sidan kan man gott kan kosta på sig att experimentera lite när man har att göra med komplexitet. Plötsligt träffar man på någon nod, och så..! Om vi nu ska skilja på praktiker och teoretiker inom komplexitet så skulle jag vilja säga så här:
Teoretiker: OBS: Världen är inte längre vad du tror!
Praktiker: Skit i teorin då, och prova. Flest sätt vinner!
Gunnar har utvecklat det hela till en "trenätsteori" som består av strateginät (dvs en bild av intentionalitet) behovsnät (en bild av det som kommer från "framtiden") och orsaksnät (en bild av vad som faktiskt sker och vad som orsakar vad).
Jag tror jag bakar ihop allt till samma nät faktiskt, men jag förstår nog inte riktigt vad han menar. I alla fall blandar jag nog intentioner, behov och orsaker, för jag tycker att det påverkar varandra. Men jag tycker om att betrakta system i termer av noder.
Kan vi utvidga ämnet "lärande" och så om vi kan få en bättre förståelse för komplexa system i verkligheten samtidigt? Jag föreslår en jämförande studie i skolans tecken.
Skolan och lärande är, åtminstone i idévärlden, intimt förknippade. Vi har alla erfarenhet av detta, efter minst nio års skolgång. Övningen, om ni vill våndas med mig lite till, jag tänkte föreslå är att vi ska titta på Skolan som "idé" och se vilka noder vi skulle vilja stärka för att få denna idéskola att ta form. Sedan tänkte jag att vi skulle titta på den verkliga skolan och se vilka noder som vidmakthåller den. Låt oss börja med idéskolan.
Då måste vi först definiera idéskolan - men se, det är redan gjort. Här kommer några urklipp från LPO 94 - den modernaste läroplan riket kan prestera. De första styckena ur "Skolans uppdrag" bör räcka för att låta oss skapa en idégrund:
Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper. I samarbete med hemmen skall skolan främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar(1 kap. 2 §).
Skolan skall präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet. Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa.
Skolan skall därvid vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete
med hemmen. Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet.
Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Skolan skall förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. Eleverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt.
Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva skall varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.
En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang.
Eleverna skall få möjligheter att ta initiativ och ansvar. De skall ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att arbeta självständigt och lösa problem.
Ge förslag på noder och vart de leder! Vi känner redan arbetsro och trygghet som noder för lärande. Kommer ni på fler?
Jag skulle vilja säga:
Värden
Samhällsanpassning
Om jag förstått er rätt vill säga
Värden
Samhällsanpassning
Om jag förstått er rätt vill säga
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Det är ett intressant faktum att man på KTH var så missnöjd med de pedagogikkurser som de blivande KTH-lärarna skulle genomgå att man satte ihop en egen kurs som hålls av en erfaren lärare (denna kurs är tydligen populär). Man skriver att:
Teknislärarens attityd till ämnet högskolepedagogik är oftast skeptisk, ibland fientlig. Vanliga kommentarer är
Alla fackpedagoger jag mött är usla lärare.
Pedagogiska utvecklingsprojekt leder aldrig någonstans.
Kan man sitt ämne behöver man inga pedagogiska tricks.
Det som var högsta pedagogisk sanning för tio år sedan är dåligt skämt idag.
Pedagogik är ingen vetenskap, bara tyckande och fördomar.
Jag vet inte om detta stämmer, men ibland tror jag att man kommer längre med sunt förnuft än med sådant som "systemteori" eller "kaosteori". Grundskolan är också full av diverse knäppa pedagogiska idéer.
Teknislärarens attityd till ämnet högskolepedagogik är oftast skeptisk, ibland fientlig. Vanliga kommentarer är
Alla fackpedagoger jag mött är usla lärare.
Pedagogiska utvecklingsprojekt leder aldrig någonstans.
Kan man sitt ämne behöver man inga pedagogiska tricks.
Det som var högsta pedagogisk sanning för tio år sedan är dåligt skämt idag.
Pedagogik är ingen vetenskap, bara tyckande och fördomar.
Jag vet inte om detta stämmer, men ibland tror jag att man kommer längre med sunt förnuft än med sådant som "systemteori" eller "kaosteori". Grundskolan är också full av diverse knäppa pedagogiska idéer.
hovnarr skrev:"arbetsro". Hon satte tex barnen i ring och det gjorde hon för att skapa trygghet för att trygghet skapar arbetsro men också för att barnen skulle lära känna varandra för att det skapar arbetsro (men också trygghet) det visade sig att vissa svar på varför återkom för flera olika aktiviteter. Just "trygghet" var en sådan "nod" där flera "varför" återkom.
Nu är vi inne på systemnivåer. Problem och deras lösningar tycks ibland ytterst undflyende då vi agerar på en nivå fast vi egentligen önskar resultat inom en annan. Vad menar jag? Jo:
Här är utgångspunkten ARBETSRO. Varför då? Jo, det var ju en modell för pedagogik, nämligen LÄRANDE. Men varför lärande? Vi vill veta, få ett grepp om världen, en förståelse. Varför då? En i mitt tycke stark orsak är att vi vill skapa TRYGGHET. Lärande ger trygghet som ger arbetsro som ger lärande...
Jo så är det och vad man stoppar i mitten på ett sånt där nät beror förstås på vad man frågar om, man kunde lika gärna ha frågat "hur gör du för att göra det möjligt för barnen att lära sig? eller "hur gör du för att skapa trygghet" och då hade det som setts som mål i det första nätet bliviit strategener i det andra. "Trygghet" kan ju vara ett mål i sig. Jag är väldigt förrtjust i frågan "arbetsro", tycker den på ett genialiskt sätt undviker risken att man hamnar i mer mekaniska beskrivninger. Frågar man en lärarae om hennes strategier ligger det ju nära till hands att man frågar "hur får du dom att lära sig läsa? " men då hade hon antagligen radat upp vedertagna "metoder" som inte alls kan åskådliggöra den komplexa verklighet som just strategier ju består av...
Lägg märke till att detta är ett självorganiserande system i självt. Det här är en "virvel" en "strange attractor" för att göra en matematisk anspelning på fjärde lösningstypen till en diffekvation. Virveln är sig själv nog tills man stör den. Samlar man all kraft på att störa arbetsron så går det åt helvete med lärandet. Och tryggheten, vilket ger sämre arbetsro osv. Spiralen vänds åt andra hållet.
Jag är inte säker att jag hänger med i vad du säger men det verkar fullständigt förenligt med Gunnars resonemang om kaosblåsor och jämvikt osv... Jag kan ibland tycka att de här begreppen blir lite självändamåliga, som om det gällde att få in det hela i en begreppsapparat men det beror säkert på att jag inte alltid förstår vad det gör för skillnad om man kallar något det ena eller andra. men poängen med att beskriva sina strateginät förstår jag.
Det är helt enkelt ett annat sätt att tänka men det bygger på att man uppfattar deskriptiva studier som meninsgfulla (vilket inte alla praktiker gör, de vill istället i allmänhet veta hur de ska göra och vad som ger bäst resultat)
Här har vi ett problem med komplexa system. De är svåra att kartlägga noggrant. En deskriptiv studie av ett komplext system kan dock ge en helt annan bild och således föreslå en helt annan handling än vad vi skulle tro vid första anblicken. Det är inte många lärare som skulle skriva under på att eleverna kan lära sig bra själva bara skapar arbetsro. Och det är inte många som är så värst bra på att skapa den där arbetsron heller, för här handlar det istället om att bryta en negativ spiral genom att aktivt stärka en "nod". Å andra sidan kan man gott kan kosta på sig att experimentera lite när man har att göra med komplexitet. Plötsligt träffar man på någon nod, och så..! Om vi nu ska skilja på praktiker och teoretiker inom komplexitet så skulle jag vilja säga så här:
Teoretiker: OBS: Världen är inte längre vad du tror!
Praktiker: Skit i teorin då, och prova. Flest sätt vinner!
jag ser det nog mer som ett redskap än som en absolut vetenskjap, man kan inte få en exakt beskrivning av sånt som intetionalitet och redan när man ställer frågan (dvs vad är det man ska hitta förbindelser till) så har man ju en färdig bild av vad det ska bli. men som redskap är det mycket hjälpsamt och nog är det verkligt även om det inte är hela verkligheten. Den stora poängen enligt min erfarenhet är att man som sagt tvingas lära sig att bli konkret med det konkreta och precis med det abstrakta. Det är ofta märkvärdigt svårt. På frågan vad gör du för att skapa arbetsro? (=skapa möjligheter för att det som du vill ska hända ska hända) svarar vi ofta sådant som att det vi gör är "motivera", "skapa trygghet" etc, det är märkligt men så är det, man får vara ytterst disciplinerad om man ska komma åt själva aktiviteten och skilja den från intentionen.
Gunnar har utvecklat det hela till en "trenätsteori" som består av strateginät (dvs en bild av intentionalitet) behovsnät (en bild av det som kommer från "framtiden") och orsaksnät (en bild av vad som faktiskt sker och vad som orsakar vad).
Jag tror jag bakar ihop allt till samma nät faktiskt, men jag förstår nog inte riktigt vad han menar. I alla fall blandar jag nog intentioner, behov och orsaker, för jag tycker att det påverkar varandra. Men jag tycker om att betrakta system i termer av noder.
Det finns en poäng att skilja på strategier och orsaker som jag ser det, behov kan behöva kartläggas, men de tre näten hänger ihop i nån slags tredimensionell verklighet. jag är själv mest intresserad av strategierna. Om man förstår hur man själv eller andra tänker om det man gör blir handlingar begripliga och det kan bli lättare att överföra till andra sammanhang man blir mindre mekanisk i sin världsbild och har lättare att tänka i mening. Orsakerna är de man kan se efteråt när något inträffat och dessa behöver vi kunna kartlägga för att skapa nya strategier och behovsnäten är det som ligger till grund för de strategier vi har.
Jag tror att skickliga yrkesmänniskor har betydligt mer detaljerade och komplicerade nät än mindre skickliga och erfarna och att arbetet med att tydliggöra sitt eget nät också kan vara ett sätt att utveckla detsamma. Så jag tänker väldigt praktiskt och nyttoinriktat när det gäller detta.
Jag har ett exempel om ljussättning i något annat av mina inlägg. Man kan fundera över vilka strateginäten är hos dem som designar en sjukhusentré och dem som designar entrén på tex ett hotell eller en teaterfoajé. Jag tror att de som designar hotellentrén eller teatrefoajén har ett betydligt mer komplext strateginät än sjukhusarkitekterna. jag tror att sjukhusdesignen ser ut ungefär "max lux" medan man på ett hotell tänker "hur ska det kännas för kunden som kommer in, hur ska han/hon hitta" . den senare utgångspunkten medför att man väger in betydligt fler aspekter än maximal upplysning till så låg kostnad som möjligt och också kan rad upp åtskilligt fler strategener vid varje enskilt val. Jag har en idé att jämföra några olika pedagog-utbildningars strteginät. Istället för arbetsro skulle frågan vara "hur gör ni för att skapa "goda pedagoger"? jag skulle fråga trafikskollärarutbildning, vanlig lärarutbildning och musikhandledarutbildningen. Jag tror man skulle få tre fullständigt olika nät som i sin tur skulle kunna belysa syn på kompetens och kunskap på ett mer klargörande sätt än om man har mer linjära framställningar.
Din idé att undersöka "noderna" i den skola vi alla har erfarenhet av är bra men jag tror man måste bestämma sig för om det är ens egen uppfattning om vad det är som möjliggör lärande man ska hitta eller om man ska spåra de strategier som man kan hitta i dokument typ Lpo eller så. Om man ska gå direkt på strategenerna (noderna) som "trygghet" undrar jag om man inte riskerar att hamna i självklarheter, sådant man redan vet. "Lust", "motivation" osv. Det är ju när man samtidigt kopplar detta till vad som faktiskt konkret görs som man kan upptäcka mönster man inte sett tidigare. Om syftet med FF är att få igång utvecklande samtal inom filosofi och närbesläktade ämnseområden kan man fråga Johan hur han GÖR för att åstadkomma detta samt fråga vidare utifrån varje "göra" "voffor då". Eller var och en av oss i hur vi tänker om det vi gör när vi går in i ett samtal här. naturligtvis är vi omedvetna om våra stareginät (till största delen i alla fall) men de finns där ändå.
Stefan skrev:Det är ett intressant faktum att man på KTH var så missnöjd med de pedagogikkurser som de blivande KTH-lärarna skulle genomgå att man satte ihop en egen kurs som hålls av en erfaren lärare (denna kurs är tydligen populär). Man skriver att:
Teknislärarens attityd till ämnet högskolepedagogik är oftast skeptisk, ibland fientlig. Vanliga kommentarer är
Alla fackpedagoger jag mött är usla lärare.
Pedagogiska utvecklingsprojekt leder aldrig någonstans.
Kan man sitt ämne behöver man inga pedagogiska tricks.
Det som var högsta pedagogisk sanning för tio år sedan är dåligt skämt idag.
Pedagogik är ingen vetenskap, bara tyckande och fördomar.
Jag vet inte om detta stämmer, men ibland tror jag att man kommer längre med sunt förnuft än med sådant som "systemteori" eller "kaosteori". Grundskolan är också full av diverse knäppa pedagogiska idéer.
Stefan jag vet inte om ditt inlägg handlar om komplexitet egentligen utan det tycks mera vara så att du kände ett behov av att säga ifrån att det där med pedagogik som vetenskap egentligen är rätt meningslöst. Eftersom jag själv undervisar i detta ämne får jag kanske ses som om inte sakkunnig så åtminstone som en person som kan tänkas ha något att säga.
Att det inte finns något entydigt samband mellan studier i ämnet peradogik och pedagogisk kompetens är inget särskilt kontroversiellt påståeende. Att pedagogiken som vetenskap misslyckats att förbättra skolan är en ganska allmän uppfattning (även inom akademin). Därför utbildas lärare numer sällan i detta ämne utan läser i stället didaktik som är tänkt att mer utgå från praktikens frågor (om man kommer att lyckas är en annan fråga och här kommer man nog till sånt som har med komplexitet att göra, om man borrar lite i det).
Jag hade själv arbetat professionellt som pedagog i 20-25 år när jag började läsa pedagogik inom högskolan. Jag var nog en rätt duktig pedagog även innan och självklart bidrog min pedagogiska utbildning (som alltså inte inkluderade studier i ämnet pedagogik) men även utan den praktiska pedagogutbildning jag hade var jag nog rätt bra på det jag gjorde.
Man kan inte jämföra pedagogik med ämnen som medicin eller teknik. För att kunna arbeta som läkare MÅSTE man lära sig en massa saker som man inte kan av sig själv. Så är det inte med pedagogik. Vi är alla pedagoger, vi har alla stor pedagogisk erfarenhet. Vi förklarar saker för varandra, vi informerar, vi lägger upp planeringar för att det ska fungera för andra osv. Det allra mesta av det vi kan när det gäller pedagogik som "färdighet" är sådant vi utvecklar i vardagligt samspel med andra, hela livet.
För min egen del gjorde studierna i ämnet pedagogik mig trots allt till en bättre pedagog, relaterat till mig själv - inte till andra. Det jag lärde mig var att sätta in mitt eget sätt att arbeta i ett större sammanhang, jag kunde se mönster och blev mer medveten om hur jag själv tänkte. Eftersom jag på den tiden arbetade med personalutbildning av andra "pedagoger " (handledare inom omsorgen, inte lärare) kunde jag också bli bättre på att upptäcka mönster i det som låg bakom konflikter mellan olika pedagogiskt tänkande i deras verksamhet och på det viset kunde jag bidra mer konstruktivt i deras samtal.
Det är klart att jag blev en bättre pedagog av att läsa pedagogik. Men det finns ingen automatik i detta, även en erfaren pedagog kan lära sig allt om skillnaden mellan pragmatism och essentialism, rada upp Pestalozzi och Piaget och deras livsöden och teorier om man väcker dem mitt i natten, utan att vara det minsta "pedagogiska". För mig som pedagog och lärare i detta ämne är detta en stor utmaning för jag måste ju ändå tro att man genom att skaffa sig teoretiska kunskaper i detta ämne också kan bidra till att göra "världen" (sin egen) bättre.
Om man tror att pedagogik är en naturvetenskap, en exakt vetenskap som kan faställa och bevisa så blir det däremot besvärligt. Pedagogik som vetenskapligt ämne ÄR otydligt och svårfångat. Man hamnar i definitionspet om man ska bråka om man ska kalla pedagogik vetenskap eller inte. Om veteenskap är detsamma som att ta reda på sådant som kan bevisas så är pedagogik en usel vetenskap, det är alldeles sant. Alla försök att göra den till en sån har misslyckats. I pedagogik ingår dessutom sådant som kanske snarare skulle kunna kallas "idéhistoria", "psykologi", "sociologi", "filosofi" så det är svårt att hitta något som är entydigt ämnesspecifikt. Jag vet däremot inte om alternativet är "tyckande". "Tyckande" blir det om man man ser pedagogiken som en normativ vetenskap i så fall men det är ju bara en av aspekterna på detta område.
När det gäller detta med "kaosblåsa" undrar jag om du inte missförstod det hela ändå? "Kaosblåsor" är inte en "ny metod" utan ett begrepp som avser att åskådligöra vissa processer. Det handlar om att beskriva något som redan finns i syfte att utveckla medvetenheten. Det handlar alltså inte om utveckling av "pedagogiska metoder". Om man tycker att begreppet är hjälpsamt är en annan fråga.
Fann skrev:Din idé att undersöka "noderna" i den skola vi alla har erfarenhet av är bra men jag tror man måste bestämma sig för om det är ens egen uppfattning om vad det är som möjliggör lärande man ska hitta eller om man ska spåra de strategier som man kan hitta i dokument typ Lpo eller så.
Min tanke, kanske otydlig i mitt tidigare inlägg, var just att hitta noder till det system som ger upphov till en skola av typen Lpo 94. Sen kan man gå vidare och se vilka praktiska företeelser som ger näring till noderna om man vill. Men jag tänker mig i första hand ett rent teoretiskt resonemang med ren slutledningsförmåga, enligt "stratagen"-modellen.
Fann skrev:Om man ska gå direkt på strategenerna (noderna) som "trygghet" undrar jag om man inte riskerar att hamna i självklarheter, sådant man redan vet. "Lust", "motivation" osv. Det är ju när man samtidigt kopplar detta till vad som faktiskt konkret görs som man kan upptäcka mönster man inte sett tidigare.
Mja, mönstren tror jag låter sig upptäckas rent teoretiskt. Börjar man koppla till konkreta insatser direkt riskerar man att lägga kraft på något utan att veta om det kan ge något. Säg att någon får för sig att skapa "lärande" istället för "arbetsro". Det kan bli rätt, men det är stor risk att det blir spårlöst, godtyckligt och ebbar ut i intet. Låt oss därför första hitta virvlar och sedan fundera vilken/vilka delar av virvlarna vi vill förstärka men konkret görande. Lpo94 leder oss på denna väg, på det sättet att svaret på våra varförfrågor ska kunna motiveras av denna läroplan. Vi tittar på det som du tycker att du redan vet:
"Lust". Varför lust? Stimulera individen att inhämta kunskaper. Varför då? Främja utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. Varför då? (Här förgrenar sig återkopplingen) Höja livskvaliteten för samhällsmedlemmarna OCH stimulera dem till vidare kunskapsinhämtning OCH minska kriminalitet och övrigt som uppkommer av ett oansvarigt leverne etc. etc.
Vi har här hittat en gränsyta för systemet "skolan". Lust ledde till att skapa ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. System utanför skolan som gynnar denna skolans produkt kommer att bidra till en skola enligt Lpo94. System som missgynnar ansvarskännande människor kommer att motverka denna typ av skola. ANSVARSKÄNNANDE är en nod för skolan, men vi har ännu inte hittat en återkoppling till lusten, som skulle ge näring åt den.
Än "motivation" då? Detta var också något självklart. Motivation till vadå, kan man fråga sig. Att säga att det underlättar lärande om man är motiverad att lära sig är som att säga att man är nödig innan man skiter. Men kanske motiverad på ett bredare plan kan ge oss något mer. Den som studerar är motiverad att göra något med sitt liv, vill nå något slags mål. Man kan rent av säga att den som är motiverad i skolan vill åstadkomma något, delta i samhället... Får jag framkasta följande spiralidé:
Ansvarskännande - motivation - lust - lärande - ansvarskännande...
Och lärande ingick ju även i...
lärande - trygghet - arbetsro
Se detta som två cirklar som tangerar varandra. Kan vi hitta fler cirklar? Det är den här sortens kartläggning jag talar om.
J R Auk: Du tar upp Värden och Samhällsanpassning som noder. Anpassning är något som ofta uppkommer i komplexa system i allmänhet, tack vare självorganiseringen. Skulle du kunna utveckla och se vart exempelvis kedjan:
Värden -> samhällsanpassning ->...
leder, och hur den om möjligt återkopplas till värden? Kan du hitta en tangeringspunkt med Lpo-skolans andra cirklar?
I mitt tycke är det enkelriktat, så kanske noder vore fel att säga. Problemet kanske ligger i att vi inte påtalat varför vi bör samhällsanpassas.
Ansvarskännande – samhällsanpassad
Värden – samhällsanpassning
Överföra värden – samhällsanpassning
Förmedla kunskaper – samhällsanpassning
Orientering i verkligheten – samhällsanpassning
Vi kommer bara till samhällsanpassad, det är målet här så som jag ser det i planen. Visst ska den anpassningen gälla för att:
"De skall ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att arbeta självständigt och lösa problem."
Men det är mer samhällets problem som avses inte individens. Dens problemen har man redan sett till att kväsa. Eller sopa under mattan.
Ansvarskännande – samhällsanpassad
Värden – samhällsanpassning
Överföra värden – samhällsanpassning
Förmedla kunskaper – samhällsanpassning
Orientering i verkligheten – samhällsanpassning
Vi kommer bara till samhällsanpassad, det är målet här så som jag ser det i planen. Visst ska den anpassningen gälla för att:
"De skall ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att arbeta självständigt och lösa problem."
Men det är mer samhällets problem som avses inte individens. Dens problemen har man redan sett till att kväsa. Eller sopa under mattan.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Men det är mer samhällets problem som avses inte individens. Dens problemen har man redan sett till att kväsa. Eller sopa under mattan.
Såja såja Auk, nu fokuserar vi på idévärldens skola ett tag till innan vi går över på sinnevärlden.
Jag håller med dig om att "problemet" så att säga ligger i att vi inte talat om varför vi bör samhällsanpassas. Läroplanen har bara sagt att det skall skapas ansvarstagande samhällsmedlemmar. Om vi nu ser skolan som ett system så ligger syftet på randen av systemet. Om vi ska förstå varför samhällsanpassning är önskvärt eller vad det leder till måste vi gå utanför skolan som system. Men här kommer en viktigt distinktion:
Det finns också andra vägar inom systemet som ger upphov till samhällsanpassning. Det är dessa jag önskar kartlägga. Man måste begränsa systemet någonstans - annars börjar man tala om en myrstack och slutar med världen och universum. Noden samhällsanpassning är helt klart en nod gentemot övriga samhället, men sett inifrån systemet är det genom definitionerna i Lpo ett mål i sig.
Mycket av det du tar upp som ledande till samhällsanpassning grupperar jag under lärande. Det är kanske en olycklig gruppering. Det är nämligen lättare att säga hur man ska åstadkomma en orientering i verkligheten än hur man ska åstadkomma lärande. Men jag ser helst att vi lägger "Hur" och "Göra" åt sidan medan vi kartlägger systemet, så kan man lätt återkomplicera förenklingarna när man har helikopterperspektivet klart för sig.
Anledningen till att detta intresserar mig är att jag tycker Lpo94 är bra. Förbaskat bra. Den ger så mycket frihet till skolorna att det borde gå att göra något riktigt bra av den. Men många skolor stämmer i verkligheten inte alls överens med dess ideal. Jag vill nu inte svara på frågan "Varför är det så", utan snarare "Varför kan det inte vara på något annat sätt än så?". Genom denna komplexa analys hoppas jag se vilka insatser som är missriktade och vilka som saknas.
P.S. Enligt min egen definition av ordet "ansvarskännande" är jag inte så säker på att det skulle vara någon som är samhällsanpassad i den bemärkelsen att den snällt fogar sig i den genomsnittliga massan. Ska jag köpa den definitionen vill jag mena att samhällsanpassad i så fall är någon som utvecklar sig själv och sitt samhälle efter bästa förmåga.
hovnarr skrev:Fann skrev:Din idé att undersöka "noderna" i den skola vi alla har erfarenhet av är bra men jag tror man måste bestämma sig för om det är ens egen uppfattning om vad det är som möjliggör lärande man ska hitta eller om man ska spåra de strategier som man kan hitta i dokument typ Lpo eller så.
Min tanke, kanske otydlig i mitt tidigare inlägg, var just att hitta noder till det system som ger upphov till en skola av typen Lpo 94. Sen kan man gå vidare och se vilka praktiska företeelser som ger näring till noderna om man vill. Men jag tänker mig i första hand ett rent teoretiskt resonemang med ren slutledningsförmåga, enligt "stratagen"-modellen.
Ja då är jag med dig. Det är samma ide som jag har angående yrkeesutbildningar, jag hade också tänkt titta på styrdokument. Men jag ser i och för sig inte detta som "rent teoretiskt" utan dokumentet som sådant är ju ett konkret objekt.
Fann skrev:Om man ska gå direkt på strategenerna (noderna) som "trygghet" undrar jag om man inte riskerar att hamna i självklarheter, sådant man redan vet. "Lust", "motivation" osv. Det är ju när man samtidigt kopplar detta till vad som faktiskt konkret görs som man kan upptäcka mönster man inte sett tidigare.
Mja, mönstren tror jag låter sig upptäckas rent teoretiskt. Börjar man koppla till konkreta insatser direkt riskerar man att lägga kraft på något utan att veta om det kan ge något. Säg att någon får för sig att skapa "lärande" istället för "arbetsro". Det kan bli rätt, men det är stor risk att det blir spårlöst, godtyckligt och ebbar ut i intet. Låt oss därför första hitta virvlar och sedan fundera vilken/vilka delar av virvlarna vi vill förstärka men konkret görande. Lpo94 leder oss på denna väg, på det sättet att svaret på våra varförfrågor ska kunna motiveras av denna läroplan. Vi tittar på det som du tycker att du redan vet:
Vi pratar om samma sak fast om olika saker om du förstår vad jag menar. Min utgångspunkt har "alltid" varit att hitta det observerabara, det vi kan vara överens om och att koppla det till det icke-observerbara, det är det som den här modellen möjliggör och som för mig gör den så spännande. Man kan givetvis försöka spåra de rena strategierna som konkreta objekt i sig, det är möjligt att det är lika intressant. Då blir det lite som "mind maps" väl? Sedan skulle man kunna lägga ett skikt ovanpå stateginätet med konkreta "göror". Om man gör åt andra hållet (som jag alltså gjort) är fördelen den att man kan se hur de olika konkreta görorna relaterar till varandra. Jag misstänker att om man börjar med rena strategier typ "skapa trygghet" för att "lära sig" för att "bli en produktiv medborgare" för att "världen ska blomstra och bestå" och sedan ska lägga på det man faktiskt kan iaktta av verkliga åtgärder så plockar man dem en och en. Men i verkligheten hänger det man gör i hop med avväganden som görs relaterat till hur det blev vid varje "nod" och just de sambanden är spännande och nyttiga att få syn på. Men jag är inte alls säker på att jag förstår vad du talar om. det är litet abstrakt detta…"Lust". Varför lust? Stimulera individen att inhämta kunskaper. Varför då? Främja utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. Varför då? (Här förgrenar sig återkopplingen) Höja livskvaliteten för samhällsmedlemmarna OCH stimulera dem till vidare kunskapsinhämtning OCH minska kriminalitet och övrigt som uppkommer av ett oansvarigt leverne etc. etc.
Jo naturligtvis finns det "för attor" till varje sådan nod som är självklar för oss (för de flesta eller sånt som är mer individuellt). Det har gjorts en hel del undersökningar om vilka begrepp man relaterar till när det gäller "lärande", det är ganska stora skillnader mellan vad folk svarar men jag tror inte man kan dra några slutsatser om att dessa skillnader har att göra med "verkliga" skillnader, dvs skillnader som har betydelse för hur det blir i praktiken. Att "lust" är självklart för de flesta säger inget om den pedagogiska grundsynen. Man kan både ha en mycket instrumentell och behavioristisk syn liksom en mer idealistisk eller humanistisk syn och ändå vara helt överens om att hjärnan måste ha kul om den ska lära sig nåt. (Så säger behavioristen däremot, inte idealisten...) Och detta skulle man eventuellt kunna fåsyn på om man gjorde komplexa "för attsystem" (jag gillar din virvel-metafor eftersom den har en tydlig riktning men samtidigt tycker jag den inte visra att de olika noderna har egna riktningar. I det komplexa systemet samverkar ju flera sammanbundna noder vilka i sin tur kan ha riktningar åt flera olika håll. det är ju detta man så lätt glömmer när man tror att det som inte blir som man tänker sig går att åtgärda genom att man kontrollerar alla ingångsvärden)Vi har här hittat en gränsyta för systemet "skolan". Lust ledde till att skapa ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. System utanför skolan som gynnar denna skolans produkt kommer att bidra till en skola enligt Lpo94. System som missgynnar ansvarskännande människor kommer att motverka denna typ av skola. ANSVARSKÄNNANDE är en nod för skolan, men vi har ännu inte hittat en återkoppling till lusten, som skulle ge näring åt den.
Jo just precis så skulle man kunna använda en sån här modell. Om man tydliggör att vissa noder är avgörande, kan åskådliggöra att så säger man faktiskt i styrdokumenten så bör kan kunna säga vad som ska prioriteras, tex, samt också avslöja när en verksamhet motverkar sitt syfte. Den "ahan" var jag med om en gång. Vi gjorde ett sånt här nät på en verksamhet och upptäckte att noden "bli bekant med miljön" var starkt relaterad till "trygghet" men fallerade hela tiden och eftersom den gjorde det gick det inte att få till det som man ville få till. Alltså måste alla klutar sättas in för att förstärka den noden.
Vilka noder- cirklar- virvlar - nät man hittar beror förstås på vilka utgångspunkter man har. Man kan säkert spåra noderna i Lop till en pedagogisk grundsyn som hör hemma inom det som brukar kallas "progressivism" eftersom det är den fortfarande "politiskt korrekta" grundsynen och där är "för atten" ytterst relaterade till att utbildningen är till för individens egen utveckling (de andra riktningarna man brukar tala om är "essentialism" och "emancipation". Essentialismen ser undervisningens syfte som att förmedla en viss kunskap i syftet att förmedla något redan existerande, att bevara och vårda ett kulturarv etc Progessivismens andra ytterlighet är den som ser utbildning som något som är till för att få in individen i kollektivet, bli nyttiga samhällsmedborgare etc. Och emancipatorisk pedagogik är en motpol till "essentialism" i det att den ser utbildningens uppgift som att bidra till förändring (både av individ och samhälle). Näten och de noder man ställer upp blir givetvis helt olika beroende på var man befinner sig i förhållande till dessa sinsemellan olika (men inte alltid oförenliga) utgångspunkter.
Att det är en stor diskrepans mellan styrdokument och den verklighet de avser att reglera är mer regel än undantag men det kan också ha att göra med det jag skrev till dig förut om att texter av detta slag egentligen inte allls syftar till att ha med verkligheten att göra utan snarare är till för att hålla ihop organisationen. Man skriver ett dokument som alla kan vara överens som sitt, "detta låter bra att säga", oavsett om man man avser att genomföra det som sägs eller inte. Men detta hindrar förstås inte att man skulle kunna titta på Lpo och spåra vilka noder som det byggs upp av. Jag ställer gärna upp på en sån undersökning men det är nog ett ganska krävande uppdrag.
Fann skrev:Jag ställer gärna upp på en sån undersökning men det är nog ett ganska krävande uppdrag.
Bra. Jag lägger märke till en sak. Det är lätt att fastna i hur man på bästa sätt gör en komplex analys istället för att göra en komplex analys. Jag ser helst att vi gör det senare, för det kan ge oss en handgriplig erfarenhet om det förra. Visst är det bra att säkerställa en gemensam utgångspunkt och riktning, men inte till randen av handlingsförlamning.
Fann skrev:Men i verkligheten hänger det man gör i hop med avväganden som görs relaterat till hur det blev vid varje "nod" och just de sambanden är spännande och nyttiga att få syn på. Men jag är inte alls säker på att jag förstår vad du talar om. det är litet abstrakt detta…
Jag är inte säker på att jag förstår dig heller, men det har som sagt inte hindrat folk före oss. Om man ska kartlägga ett faktiskt system så är det nog jättebra att titta på det observerbara. Varför fungerar kriminalvården på det sätt den gör? Man kan på den frågan anlägga flera komplexa förklaringsmodeller som visar hur den helt enkelt inte kan fungera på något annat sätt. Men min fråga kring skolan är för ögonblicket helt annorlunda, nämligen:
Vilka noder ger upphov till en skola enligt Lpo 94?
Vi skulle kunna titta på exempel - fallstudier. Ett antal skolor måste ändå nå de mål och riktlinjer som nedtecknas. Sedan observerar vi bara och ser hur de gör. Problemet blir att dessa exemplariska skolor är just exempel och vi måste generalisera för att förstå att syftet med de där två timmarna dans och rytmik på onsdagar är att öka elevernas livslust, samarbetsförmåga, medmänsklighet och kanske kontakt med föräldrarna.
Man kan tänka sig flera typer av skolor som "bekänner sig till" Lpo 94. Jag söker nu vilka noder de har gemensamt. Problemet är att det inte finns någon sådan avskalad generaliserad idévärldsskola att observera! Vi är, såsom jag beskrivit uppgiften framför oss, hänvisade till Lpo 94.
Varför vill jag göra denna till synes meningslösa övning? Tänk er att vi identifierat allmänna noder. Då kan vi direkt se, i vilken skola som helst, hur dessa noder hanteras, underbyggs, undermineras eller vad som helst. Det mest spännande vore ju om vi hittar en skola som når alla mål men helt saknar vissa noder! Då är ju något galet med vår modell.
En kartläggning av den typ jag talar om kan ta tid, eller så kan vi säga att den är färdig nu, med de två cirklar vi har. Det är också en modell, men kanske inte så fullständig som vi skulle önska. Systemet har i alla fall en tydlig input (elever) och output (ansvarstagande samhällsmedlemmar) och däremellan finns ett komplext system som vi kan påverka. Kanske är det dags att gå vidare till nästa steg, eller vill någon fortsätta lite till med idéskolan först?[/quote]
Stefan skrev:Teknislärarens attityd till ämnet högskolepedagogik är oftast skeptisk, ibland fientlig. Vanliga kommentarer är
Alla fackpedagoger jag mött är usla lärare.
Pedagogiska utvecklingsprojekt leder aldrig någonstans.
Kan man sitt ämne behöver man inga pedagogiska tricks.
Det som var högsta pedagogisk sanning för tio år sedan är dåligt skämt idag.
Pedagogik är ingen vetenskap, bara tyckande och fördomar.
Jag vet inte om detta stämmer, men ibland tror jag att man kommer längre med sunt förnuft än med sådant som "systemteori" eller "kaosteori". Grundskolan är också full av diverse knäppa pedagogiska idéer.
Hellre Pia Get än Piaget!
Frippe
hovnarr skrev:Fann skrev:Jag ställer gärna upp på en sån undersökning men det är nog ett ganska krävande uppdrag.
Bra. Jag lägger märke till en sak. Det är lätt att fastna i hur man på bästa sätt gör en komplex analys istället för att göra en komplex analys. Jag ser helst att vi gör det senare, för det kan ge oss en handgriplig erfarenhet om det förra. Visst är det bra att säkerställa en gemensam utgångspunkt och riktning, men inte till randen av handlingsförlamning.
Som sagt med krävande menar jag att om det ska vara nån mening med det och inte bara stanna vid att man ritar modeller så ÄR det krävande (för mig) men jag håller helt med dig. GÖR det prata inte bara om hur man kan göra det. Du försökte visa mig hur man skulle göra men jag förstår inte, Det känns fortfarande som spekulationer och abstraktioner men jag ska verkligen försöka eftersom jag litar på att du vet vad du gör!
Fann skrev:Om man ska kartlägga ett faktiskt system så är det nog jättebra att titta på det observerbara. Varför fungerar kriminalvården på det sätt den gör? Man kan på den frågan anlägga flera komplexa förklaringsmodeller som visar hur den helt enkelt inte kan fungera på något annat sätt. Men min fråga kring skolan är för ögonblicket helt annorlunda, nämligen:
Vilka noder ger upphov till en skola enligt Lpo 94?
Jo det är just detta jag är inriktad på också och spekulationer om vad som ligger bakom noderna kan vara intressant men är just spekulationer. Men jag har alltså problem att identifiera en nod utan att höra en berättelse runtomkring, nåt som kan visa intentionen annars så vet man ju inte vad det är för nod. Jag tror visst att det GÅR men jag kan inte alls få fatt på vad det är för noder du tänker dig och vad DU menar men en nod. För mig skulle alltså en "nod" vara svaret på frågan "varför då" och en sån utifrån flera nya strategier åt olika håll förgrenar sig. jag får titta på ditt citat igen o se om jag får nån idé. Jag har väl antagligen svårt att släppa den sortens undersökningar jag själv gjort. I dem har den mets påtagliga vinsten varit att man kunnat se "noder" som man i en vanlig beskrivning inte alls uppfattat som avgörande. jag vet inte om det är det du är ute efter? Vad vill du ha reda på?
Vi skulle kunna titta på exempel - fallstudier. Ett antal skolor måste ändå nå de mål och riktlinjer som nedtecknas. Sedan observerar vi bara och ser hur de gör. Problemet blir att dessa exemplariska skolor är just exempel och vi måste generalisera för att förstå att syftet med de där två timmarna dans och rytmik på onsdagar är att öka elevernas livslust, samarbetsförmåga, medmänsklighet och kanske kontakt med föräldrarna.
Man kan tänka sig flera typer av skolor som "bekänner sig till" Lpo 94. Jag söker nu vilka noder de har gemensamt. Problemet är att det inte finns någon sådan avskalad generaliserad idévärldsskola att observera! Vi är, såsom jag beskrivit uppgiften framför oss, hänvisade till Lpo 94.
Varför vill jag göra denna till synes meningslösa övning? Tänk er att vi identifierat allmänna noder. Då kan vi direkt se, i vilken skola som helst, hur dessa noder hanteras, underbyggs, undermineras eller vad som helst. Det mest spännande vore ju om vi hittar en skola som når alla mål men helt saknar vissa noder! Då är ju något galet med vår modell.
En kartläggning av den typ jag talar om kan ta tid, eller så kan vi säga att den är färdig nu, med de två cirklar vi har. Det är också en modell, men kanske inte så fullständig som vi skulle önska. Systemet har i alla fall en tydlig input (elever) och output (ansvarstagande samhällsmedlemmar) och däremellan finns ett komplext system som vi kan påverka. Kanske är det dags att gå vidare till nästa steg, eller vill någon fortsätta lite till med idéskolan först?
ge exempel på vad du menar med noder i Lpo så jag förstår vad du menar!
Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper. I samarbete med hemmen skall skolan främja elevernas utveckling/ till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar(1 kap. 2 §).
Skolan skall präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet. (Detta är en beskrivning av karaktären på arbetet och ingen nod som jag ser det, en kvalitetsbestämning och inte svaret på "varför" men det kan däremot vara en nod om man beskriver en aktivitet, dvs om man säger att man exempelvis alltid skickar välkomstbrev till varje elev. Varför då? jo "omsorg" osv. Men i denna beskrivning fungerar inte omsorg o omtanke som strategener) Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa. (Inte heller detta är en beskrivning av noder utan en definition. Och även dessa formuleringar skulle antagligen utgöra noder om frågan ställdes annorlunda. "Lektioner i historia för att värden för att osv, Jag hamnar lätt i dekonstruktion när jag tittar på den här typen av texter, Kan inte låta bli att tänka på vad som skulle kunna ha sagt istället, om man kunde byta ut det som sägs mot något annat. det blir floskler av sånt här. varför måste man tala om att skolan ska förmdela kunskaper traditioner osv? Det går inte att förstå de här noderna - om de nu verkligen är noder - utan att se till sammanhanget och tex jämföra med tidigare läroplaner, men en beskrivning av ett strateginät ska vara en neutral kartläggning av det som faktiskt visar sig annars blir det nåt annat...
Skolan skall därvid vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen. Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. (de senare beskrivningarna handlar om hur arbetet ska gå till)
Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Här är det ju lite tydligare hierarki. Ytterst handlar det alltså om att "leva och verka i samhället" och det andra är "stationer" på vägen dit. Det verkar så självklart att man inte ser att man ju kunde tänka sig att skolans uppdrag var att se till att barnen har det så bra som möjligt medan de växer upp, tex (dvs inget mål som ska uppfyllas i framtiden utanför skolan). Man ser det inte heller som att det eleverna lär sig i skolan är att gå iskolan när man formulerar en strategi på detta sätt.
Skolan skall förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. det är väldigt svårt att bortse från att detta dokument ska passa alla politiska riktningar och att tyngdpunkten på "gemensam referensram" relaterat till "samhället behöver" har att göra med alla diskussioner om "det mångkulturella samhället". Man kunde ju tänka sig ett syfte som handlade om att skolan ska bidra till att utveckla en medvetenhet och stolthet över den egna särarten samt bidra till att utveckla en mångasetterad kultur med en mångfald av världsåskådningar och värderingar. men så står det förstås inte.
Eleverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. detta är heller inga noder utan en beskrivning av vad innehållet ska vara, dvs vilka förmågor och färdigheter som ska bibringas. det handlar igen om samhällsanpasning. (en nod)
Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva skall varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.
Här är en passage om individens egen utveckling och just personlig utveckling är en "nod" men inte särskilt stark i detta nät.
En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang.
[/i]samma här men här anar man en koppling till samhällets behov.[/i]
Eleverna skall få möjligheter att ta initiativ och ansvar[/color=darkred]. De skall ges förutsättningar att utveckla sin [color] förmåga att arbeta självständigt och lösa problem.
och samma här. kanske lite betoning på individen ändå.
OK resultatet av den här blandningen mellan dekonstruktion och beskrivning skulle kunna bli ett nät där noderna "bidra till samhällets välstånd" och "gemensamma värden" antagligen skulle få många pilar till sig medan individens personlighetsutveckling skulle vara en rätt svag nod. Är det nåt sånt du tänker dig? Men någon bild av komplexitet blir det ju inte förrän man kan se hur de olika noderna relaterar till varandra, inte bara linjärt utan åt olika håll, det tycker jag är svårt att se i texten som sådan
Skolan skall präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet. (Detta är en beskrivning av karaktären på arbetet och ingen nod som jag ser det, en kvalitetsbestämning och inte svaret på "varför" men det kan däremot vara en nod om man beskriver en aktivitet, dvs om man säger att man exempelvis alltid skickar välkomstbrev till varje elev. Varför då? jo "omsorg" osv. Men i denna beskrivning fungerar inte omsorg o omtanke som strategener) Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa. (Inte heller detta är en beskrivning av noder utan en definition. Och även dessa formuleringar skulle antagligen utgöra noder om frågan ställdes annorlunda. "Lektioner i historia för att värden för att osv, Jag hamnar lätt i dekonstruktion när jag tittar på den här typen av texter, Kan inte låta bli att tänka på vad som skulle kunna ha sagt istället, om man kunde byta ut det som sägs mot något annat. det blir floskler av sånt här. varför måste man tala om att skolan ska förmdela kunskaper traditioner osv? Det går inte att förstå de här noderna - om de nu verkligen är noder - utan att se till sammanhanget och tex jämföra med tidigare läroplaner, men en beskrivning av ett strateginät ska vara en neutral kartläggning av det som faktiskt visar sig annars blir det nåt annat...
Skolan skall därvid vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. Arbetet måste därför ske i samarbete med hemmen. Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. (de senare beskrivningarna handlar om hur arbetet ska gå till)
Skolan har i uppdrag att överföra grundläggande värden och främja elevernas lärande för att därigenom förbereda dem för att leva och verka i samhället. Här är det ju lite tydligare hierarki. Ytterst handlar det alltså om att "leva och verka i samhället" och det andra är "stationer" på vägen dit. Det verkar så självklart att man inte ser att man ju kunde tänka sig att skolans uppdrag var att se till att barnen har det så bra som möjligt medan de växer upp, tex (dvs inget mål som ska uppfyllas i framtiden utanför skolan). Man ser det inte heller som att det eleverna lär sig i skolan är att gå iskolan när man formulerar en strategi på detta sätt.
Skolan skall förmedla de mer beständiga kunskaper som utgör den gemensamma referensram alla i samhället behöver. det är väldigt svårt att bortse från att detta dokument ska passa alla politiska riktningar och att tyngdpunkten på "gemensam referensram" relaterat till "samhället behöver" har att göra med alla diskussioner om "det mångkulturella samhället". Man kunde ju tänka sig ett syfte som handlade om att skolan ska bidra till att utveckla en medvetenhet och stolthet över den egna särarten samt bidra till att utveckla en mångasetterad kultur med en mångfald av världsåskådningar och värderingar. men så står det förstås inte.
Eleverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt. detta är heller inga noder utan en beskrivning av vad innehållet ska vara, dvs vilka förmågor och färdigheter som ska bibringas. det handlar igen om samhällsanpasning. (en nod)
Studiefärdigheter och metoder att tillägna sig och använda ny kunskap blir därför viktiga. Det är också nödvändigt att eleverna utvecklar sin förmåga att kritiskt granska fakta och förhållanden och att inse konsekvenserna av olika alternativ. Språk, lärande och identitetsutveckling är nära förknippade. Genom rika möjligheter att samtala, läsa och skriva skall varje elev få utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga.
Här är en passage om individens egen utveckling och just personlig utveckling är en "nod" men inte särskilt stark i detta nät.
En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang.
[/i]samma här men här anar man en koppling till samhällets behov.[/i]
Eleverna skall få möjligheter att ta initiativ och ansvar[/color=darkred]. De skall ges förutsättningar att utveckla sin [color] förmåga att arbeta självständigt och lösa problem.
och samma här. kanske lite betoning på individen ändå.
OK resultatet av den här blandningen mellan dekonstruktion och beskrivning skulle kunna bli ett nät där noderna "bidra till samhällets välstånd" och "gemensamma värden" antagligen skulle få många pilar till sig medan individens personlighetsutveckling skulle vara en rätt svag nod. Är det nåt sånt du tänker dig? Men någon bild av komplexitet blir det ju inte förrän man kan se hur de olika noderna relaterar till varandra, inte bara linjärt utan åt olika håll, det tycker jag är svårt att se i texten som sådan
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 17 och 0 gäster