eftersom osjälviskhet är en dygd enligt all mänsklig moral och alltid oklanderligt, med själviskhet gäller motsatsen.
Fel. Hört talas om Ayn Rand och objektivism?
Raderat
Moderator: Moderatorgruppen
-
andersholmstrom
- Inlägg: 64
- Blev medlem: 23 sep 2006 14:01
- Ort: Taiwan
- Kontakt:
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Att Lars Ohly lyfter femtiotusen i månaden, samtidigt som hans politik står för solidaritet med dem som har det svårt, behöver inte betyda att han är en hycklare. Det kan tänkas att han använder de pengar som blir över, efter att hyra, mat och andra egna förnödenheter är betalda, till att förbättra världen, t.ex. genom att ge resterande pengar till välgörenhet. Eller så kanske han spekulerar i aktier med pengarna, eller låter dem förränta sig, för att ha desto mer pengar att ge till välgörenhet vid ett senare tillfälle. I sådana fall kan det tänkas att hans sätt att använda pengarna är maximalt världsförbättrande på sikt, eller att åtminstone han uppriktigt tror att det är det. Om han istället skulle vägra ta emot sina femtiotusen, skulle han ju vägra ta emot ett redskap för att förbättra världen maximalt. Det vore inte etiskt rätt. Då skulle ju de pengarna användas på andra sätt än vad han tycker vore etiskt bäst. Det kan inte vara ett bättre alternativ. Alltså: antingen är Lars Ohly altruist, och då bör han ta emot sin höga lön för att kunna förbättra världen så mycket som möjligt efter eget huvud - eller så är han egoist, men då kan han ju alltid hävda att han är altruist.
Om han spenderar pengar på saker som inte befrämjar världsförbättring, kan du ha rätt i att han är en hycklare. Om han är en hycklare eller ej hänger på hur han använder sina pengar, inte på hur mycket han tjänar.
Människor som väljer att tjäna mycket pengar och äga mycket pengar för att kunna förbättra världen, och också faktiskt förbättrar världen mycket med sina pengar, de är verkliga hjältar. De är värda lika mycket lovord som - om inte mer än - fattiga människor som delar med sig så mycket de kan av sina knappa resurser. Man räddar ju faktiskt fler liv genom att bli multimiljardär och skänka miljoner varje månad till välgörenhet, än genom att vara fattig och bara kunna skänka på sin höjd några hundralappar per månad till välgörenhet.
Bill Gates skänker massor med miljoner för att folk i fattiga länder ska få tillgång till IT. Det kan tyckas vara ett lite konstigt användande av pengarna ur världsförbättringssynpunkt (man tycker ju att det väl finns viktigare saker som behöver pengar, t.ex. världssvälten och klimathotet), men om Bill Gates faktiskt uppriktigt tror att världen förbättras allra mest av att han använder sina pengar på just det sätt han använder dem på, är det definitivt en godhjärtad handling, och han kan mycket väl vara osjälvisk. Om han skänker bort alla sina pengar till slut, kan hela hans livsgärning ha varit altruistisk. Måhända hade han redan från början som plan med Microsoft att skrapa ihop så mycket pengar som möjligt från egoistiska människor så att han kunde använda dem till att förbättra världen mycket mer än vad dessa människor skulle ha gjort med dessa pengar om de hade behållt dem. I så fall är Bill Gates precis lika god som Moder Teresa, bara mer intelligent.
Jag tror att det moraliskt bästa du kan göra är att hela livet gå in för att tjäna så mycket pengar som möjligt, och hela tiden bara göra av med så mycket pengar som du måste göra av med för att kunna fortsätta tjäna maximalt med pengar, och antingen pö om pö eller i slutet av ditt liv skänka/testamentera dina pengar till den sorts välgörenhet som förbättrar världen effektivast, vilken nu det är.
Något som motsäger detta är dock fångarnas dilemma.
Anta att du får välja mellan att ge mig två poäng eller dig själv en poäng, att jag får välja mellan att ge dig två poäng eller mig själv en poäng, och att ingen av oss vet vad den andra väljer förrän båda valt. Vad bör du då välja, om det enda du vill är att maximera din statistiskt genomsnittliga poängskörd för egen del? Detta tankeexperiment är en bra analogi för frågan om hur man ska använda sina pengar. Om man utgår från att andra kommer att använda ens pengar på ett mindre världsförbättrande sätt, om man låter dem få dem, än vad man själv skulle ha använt dem på, bör man roffa åt sig så mycket pengar som möjligt, behålla dem och använda dem till det man tror är mest världsförbättrande. Men det finns ju också en möjlighet att alla andra människor i världen plötsligt kan bli lika altruistiska som en själv, nu, allihop på en gång. Eller ännu mer altruistiska. Om man tror sig vara mindre altruistisk än genomsnittet av resten av mänskligheten, är det inte längre lika lätt att argumentera för att man som t.ex. politiker ska få lyfta en högre lön än genomsnittsmänniskan. Men de flesta tycks ju förbli egoister, så om Lars Ohly befogat uppfattar sig som mer altruistisk än genomsnittssvensken kan det mycket väl vara så att han gör rätt som lägger rabarber på så mycket pengar han kan, och gör världen bättre med dem, än vad andra människor annars hade gjort med de pengarna.
Om han spenderar pengar på saker som inte befrämjar världsförbättring, kan du ha rätt i att han är en hycklare. Om han är en hycklare eller ej hänger på hur han använder sina pengar, inte på hur mycket han tjänar.
Människor som väljer att tjäna mycket pengar och äga mycket pengar för att kunna förbättra världen, och också faktiskt förbättrar världen mycket med sina pengar, de är verkliga hjältar. De är värda lika mycket lovord som - om inte mer än - fattiga människor som delar med sig så mycket de kan av sina knappa resurser. Man räddar ju faktiskt fler liv genom att bli multimiljardär och skänka miljoner varje månad till välgörenhet, än genom att vara fattig och bara kunna skänka på sin höjd några hundralappar per månad till välgörenhet.
Bill Gates skänker massor med miljoner för att folk i fattiga länder ska få tillgång till IT. Det kan tyckas vara ett lite konstigt användande av pengarna ur världsförbättringssynpunkt (man tycker ju att det väl finns viktigare saker som behöver pengar, t.ex. världssvälten och klimathotet), men om Bill Gates faktiskt uppriktigt tror att världen förbättras allra mest av att han använder sina pengar på just det sätt han använder dem på, är det definitivt en godhjärtad handling, och han kan mycket väl vara osjälvisk. Om han skänker bort alla sina pengar till slut, kan hela hans livsgärning ha varit altruistisk. Måhända hade han redan från början som plan med Microsoft att skrapa ihop så mycket pengar som möjligt från egoistiska människor så att han kunde använda dem till att förbättra världen mycket mer än vad dessa människor skulle ha gjort med dessa pengar om de hade behållt dem. I så fall är Bill Gates precis lika god som Moder Teresa, bara mer intelligent.
Jag tror att det moraliskt bästa du kan göra är att hela livet gå in för att tjäna så mycket pengar som möjligt, och hela tiden bara göra av med så mycket pengar som du måste göra av med för att kunna fortsätta tjäna maximalt med pengar, och antingen pö om pö eller i slutet av ditt liv skänka/testamentera dina pengar till den sorts välgörenhet som förbättrar världen effektivast, vilken nu det är.
Något som motsäger detta är dock fångarnas dilemma.
Anta att du får välja mellan att ge mig två poäng eller dig själv en poäng, att jag får välja mellan att ge dig två poäng eller mig själv en poäng, och att ingen av oss vet vad den andra väljer förrän båda valt. Vad bör du då välja, om det enda du vill är att maximera din statistiskt genomsnittliga poängskörd för egen del? Detta tankeexperiment är en bra analogi för frågan om hur man ska använda sina pengar. Om man utgår från att andra kommer att använda ens pengar på ett mindre världsförbättrande sätt, om man låter dem få dem, än vad man själv skulle ha använt dem på, bör man roffa åt sig så mycket pengar som möjligt, behålla dem och använda dem till det man tror är mest världsförbättrande. Men det finns ju också en möjlighet att alla andra människor i världen plötsligt kan bli lika altruistiska som en själv, nu, allihop på en gång. Eller ännu mer altruistiska. Om man tror sig vara mindre altruistisk än genomsnittet av resten av mänskligheten, är det inte längre lika lätt att argumentera för att man som t.ex. politiker ska få lyfta en högre lön än genomsnittsmänniskan. Men de flesta tycks ju förbli egoister, så om Lars Ohly befogat uppfattar sig som mer altruistisk än genomsnittssvensken kan det mycket väl vara så att han gör rätt som lägger rabarber på så mycket pengar han kan, och gör världen bättre med dem, än vad andra människor annars hade gjort med de pengarna.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Andemeningen i vad du skriver, Pojken, verkar vara att rika är skyldiga att dela med sig till fattiga.
Man kan behöva vara smart, disciplinerad och flitig för att kunna bli rik. Men man kan också bli rik genom att ärva eller genom att ha tur och råka satsa på rätt aktier eller rätt lottorad. De som blivit rika genom smarthet, disciplin eller flit hävdar naturligtvis att deras rikedom är deras egen förtjänst och att de bör belönas för den bedrift de gjort. Men frågan är om de gjort någon större uppoffring egentligen. Det är i många fall väldigt roligt att driva ett framgångsrikt företag. Många människor skulle nog hellre vara ambassadör än vårdbiträde, även om det inte innebar högre lön. Lukrativa yrken är ofta mindre slitsamma än låglöneyrken. Varför ska de då dessutom ha särskilt hög ekonomisk kompensation?
En del rika människor säger att de är rika för att de är smarta. Bör smarthet premieras? Varför? Att man är född smart rår man inte för själv. Det verkar underligt att premieras för något man inte rår för själv. Att utveckla smarthet på egen hand är en bedrift, men även förmågan att utveckla smarthet kan vara medfödd, och då är inte heller den något man rår över själv, och alltså inget man bör premieras för.
Ur rättvisesynpunkt blir det därmed bara kvar en faktor att premiera människor för: uppoffring. Hur mycket man lider, eller hur mycket lycka man tvingas försaka, genom att arbeta.
Det enda motargument från blått håll som jag tycker är något sånär hållbart är att om man tar bort människors möjlighet att bli rika på att sträva högt, kommer alltför få att sträva högt för att samhället ska kunna upprätthålla välstånd. Om inte höga befattningar ger höga löner, kommer ingen att satsa rejält på någon karriär. Då kommer alla att strunta i att utbilda sig och ta de enklaste jobben.
Men är det så?
Har det gjorts någon forskning på det?
Skulle bankdirektörer hellre skrubba toaletter om båda yrkena gav samma lön?
Enkäter som ställer sådana frågor måste väl ha gjorts?
Det sämsta argumentet för att rika ska slippa dela med sig till fattiga är att om man förtrycker dem med alltför höga skatter, flyttar de utomlands. Om det enda skälet till att vara snäll mot rika är att de annars flyttar utomlands, kan man ju komma fram till att vi inte behöver behandla homosexuella i vårt land sjyst, så länge vi behandlar dem sjystare än vad de skulle bli behandlade utomlands.
Ett tungt argument, mot rikas rätt att behålla sina tillgångar oavsett hur andra har det, är följande.
Till en början ägde människor inte mycket. Några yxor och påkar kanske. Så småningom började människor få för sig att de kan äga mark m.m. Idag har det gått så långt att i princip varje stycke mark och varje stycke naturresurser på hela jordytan ägs av någon individ, grupp, organisation, stat eller annan ägare. Den som föds idag har inte alls samma möjligheter att bli ägare till saker och ting som en stenåldersmänniska hade, för det mesta ägs redan av någon. Är det inte orättvist att de som existerade i en tidigare tid fick börja äga allt de råkade upptäcka, medan vi som lever idag inte får äga någonting utan att ha ärvt det, köpt det eller fått det av någon? Det är mycket svårare för en människa idag att komma i besittning av ett stycke mark än vad det var för en stenåldersmänniska. Varför ska tidsdimensionens enkelriktning betyda att stenåldersmänniskan hade lättare för att börja äga mark än vad vi har? Det är ju tidsdiskriminering! Varför ska alla de som kom först automatiskt ha haft rätt till hur mycket egendom som helst, medan många som kommit senare inte automatiskt har rätt till någon egendom alls, på grund av att tidigare generationer ockuperat allt ägbart?
En liknelse: en mor ger mjölk inte bara till sitt första barn, utan till alla sina barn. Även om hon får tvillingar eller trillingar ger hon helst lika mycket till alla, även om det ibland i vissa fall innbär att det barn som kom först får hålla till godo med mindre än vad det skulle vilja ha, för att övriga också ska kunna få tillräckligt för att klara sig. En moder delar idealiskt sett ut sin mjölk jämnt över sina barn. Varför inte göra så i politiken?
Man kan behöva vara smart, disciplinerad och flitig för att kunna bli rik. Men man kan också bli rik genom att ärva eller genom att ha tur och råka satsa på rätt aktier eller rätt lottorad. De som blivit rika genom smarthet, disciplin eller flit hävdar naturligtvis att deras rikedom är deras egen förtjänst och att de bör belönas för den bedrift de gjort. Men frågan är om de gjort någon större uppoffring egentligen. Det är i många fall väldigt roligt att driva ett framgångsrikt företag. Många människor skulle nog hellre vara ambassadör än vårdbiträde, även om det inte innebar högre lön. Lukrativa yrken är ofta mindre slitsamma än låglöneyrken. Varför ska de då dessutom ha särskilt hög ekonomisk kompensation?
En del rika människor säger att de är rika för att de är smarta. Bör smarthet premieras? Varför? Att man är född smart rår man inte för själv. Det verkar underligt att premieras för något man inte rår för själv. Att utveckla smarthet på egen hand är en bedrift, men även förmågan att utveckla smarthet kan vara medfödd, och då är inte heller den något man rår över själv, och alltså inget man bör premieras för.
Ur rättvisesynpunkt blir det därmed bara kvar en faktor att premiera människor för: uppoffring. Hur mycket man lider, eller hur mycket lycka man tvingas försaka, genom att arbeta.
Det enda motargument från blått håll som jag tycker är något sånär hållbart är att om man tar bort människors möjlighet att bli rika på att sträva högt, kommer alltför få att sträva högt för att samhället ska kunna upprätthålla välstånd. Om inte höga befattningar ger höga löner, kommer ingen att satsa rejält på någon karriär. Då kommer alla att strunta i att utbilda sig och ta de enklaste jobben.
Men är det så?
Har det gjorts någon forskning på det?
Skulle bankdirektörer hellre skrubba toaletter om båda yrkena gav samma lön?
Enkäter som ställer sådana frågor måste väl ha gjorts?
Det sämsta argumentet för att rika ska slippa dela med sig till fattiga är att om man förtrycker dem med alltför höga skatter, flyttar de utomlands. Om det enda skälet till att vara snäll mot rika är att de annars flyttar utomlands, kan man ju komma fram till att vi inte behöver behandla homosexuella i vårt land sjyst, så länge vi behandlar dem sjystare än vad de skulle bli behandlade utomlands.
Ett tungt argument, mot rikas rätt att behålla sina tillgångar oavsett hur andra har det, är följande.
Till en början ägde människor inte mycket. Några yxor och påkar kanske. Så småningom började människor få för sig att de kan äga mark m.m. Idag har det gått så långt att i princip varje stycke mark och varje stycke naturresurser på hela jordytan ägs av någon individ, grupp, organisation, stat eller annan ägare. Den som föds idag har inte alls samma möjligheter att bli ägare till saker och ting som en stenåldersmänniska hade, för det mesta ägs redan av någon. Är det inte orättvist att de som existerade i en tidigare tid fick börja äga allt de råkade upptäcka, medan vi som lever idag inte får äga någonting utan att ha ärvt det, köpt det eller fått det av någon? Det är mycket svårare för en människa idag att komma i besittning av ett stycke mark än vad det var för en stenåldersmänniska. Varför ska tidsdimensionens enkelriktning betyda att stenåldersmänniskan hade lättare för att börja äga mark än vad vi har? Det är ju tidsdiskriminering! Varför ska alla de som kom först automatiskt ha haft rätt till hur mycket egendom som helst, medan många som kommit senare inte automatiskt har rätt till någon egendom alls, på grund av att tidigare generationer ockuperat allt ägbart?
En liknelse: en mor ger mjölk inte bara till sitt första barn, utan till alla sina barn. Även om hon får tvillingar eller trillingar ger hon helst lika mycket till alla, även om det ibland i vissa fall innbär att det barn som kom först får hålla till godo med mindre än vad det skulle vilja ha, för att övriga också ska kunna få tillräckligt för att klara sig. En moder delar idealiskt sett ut sin mjölk jämnt över sina barn. Varför inte göra så i politiken?
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Ställde frågan för ett tag sedan: Hur är det med vänsterpartister i riksdagen är de hycklare eller inte. Undrade just hur mycket av deras lön som går till välgörande ändamål. Var intresserad av att jämföra med vad jag ger, % sett av lönen. Till saken hör att jag brukar av och till titulera mig nyliberal (mest för att få igång en diskussion, är egentligen mer anarkistiskt lagd, eller har egentligen ingen läggning alls). Oj det tog hus i helvete bland vämstermupparna. Självklart kunde inte någon presentera fakta. Självklart ville de inte se detta hyckleri.
Vad det gäller lön så tror jag att det har att göra med de roller och förväntningar som du har från ditt hem. Det är underförstått att du ska utbilda dig inom något akademiskt yrke, du ska göra karriär. Alla inom familjen gör det. Dina bekanta gör det osv. Med det följer också en högre lön. Men det är nog inte lönen i sig som är moroten utan du agerar utifrån kraven och den sociala statusen som du eftersträvar. Och dessutom i Sverige alla tjänar i princip lika mycket. Tjänar du mer brutto så mer i skatt. I slutänden så har väl alla det ungefär lika ställt. Finns förvisso en del riktigt lågavlönade, tex ensamma morsor som i princip lever på socialbidragsnormen. Men ta en vanlig familj i Småland mannen industriarbetare (snitlön 29 000 kr) kvinnan sjuksköterska (snitt 25 000 kr). Bor i villa har en 9 år gammal bil. (hörde på tven om medelsvensson). Jämför detta med VD-n för företaget som tjänar kanske 100 000-150 000 kr i månaden (beroende på storleken på företaget) frun har något kulturellt jobb tjänar kanske 40 000 kr i månaden. Hur mycket får de över och hur bor de jämfört med medelsvensson?
Det roliga är att jag sett detta i Småland när jag bodde där. VD-n bodde i och för sig i en större villa, åkte nyare flottare bil (men inte så vräkigt), hade en shysst sommarhus men sedan bodde medelsvensson och VDn nästan grannar. Ungarna umgicks på fritiden . Dvs i Sverige är det inte så stor skillnad.
Anledningen till att VDn och arbetaren inte ungås på fritiden tror jag beror på att de har olika intressen, olika synsätt eller om du så vill olika kulturella och intellektuella kapital. Det beror nog knappast på den lilla ekonomiska skillnaden.
Ett exempel på det är att jag som bodde på denna ort hade just pluggat färdigt på universitetet. Var i början av min karriär då och då svingade en bägare med denna VD på krogen. Och min lön sett till någon typ av status var väl för mig 0, dock hade jag det intellektuella kapitalet.Så snacka med bönders på bönders vis. Eller gillade han unga söta pojkar (finns fler hypoteser än en). Egentligen så handlade det om att han var familjefar och jag singel. Själv har jag alltid varit en festprisse. Har lätt för att snacka med folk. Kreti som pleti. Bönder som borgare (jobbar som nasare själv nu så lite nytta av sitt skitsnackade hade jag ändå). Så när han hade affärsbekanta på krogen så kunde jag komma in efter ett tag och samspråka med dem. När vdn ville gå hem så drog han, ingen fara på taket eftersom jag var kvar och fortsatte festa med gubbarn (sparade bara kvittona och VDm fick pröjsa, fick dessutom ett hyfsat jobb via en av dessa festtillfällen men det är en annan historia).
Det finns ett fåtal riktigt rika i Sverige men de är som sagt enbart ett fåtal.
Skillnaden är inte så stor. Avundsjukan är desto större.
Vad det gäller lön så tror jag att det har att göra med de roller och förväntningar som du har från ditt hem. Det är underförstått att du ska utbilda dig inom något akademiskt yrke, du ska göra karriär. Alla inom familjen gör det. Dina bekanta gör det osv. Med det följer också en högre lön. Men det är nog inte lönen i sig som är moroten utan du agerar utifrån kraven och den sociala statusen som du eftersträvar. Och dessutom i Sverige alla tjänar i princip lika mycket. Tjänar du mer brutto så mer i skatt. I slutänden så har väl alla det ungefär lika ställt. Finns förvisso en del riktigt lågavlönade, tex ensamma morsor som i princip lever på socialbidragsnormen. Men ta en vanlig familj i Småland mannen industriarbetare (snitlön 29 000 kr) kvinnan sjuksköterska (snitt 25 000 kr). Bor i villa har en 9 år gammal bil. (hörde på tven om medelsvensson). Jämför detta med VD-n för företaget som tjänar kanske 100 000-150 000 kr i månaden (beroende på storleken på företaget) frun har något kulturellt jobb tjänar kanske 40 000 kr i månaden. Hur mycket får de över och hur bor de jämfört med medelsvensson?
Det roliga är att jag sett detta i Småland när jag bodde där. VD-n bodde i och för sig i en större villa, åkte nyare flottare bil (men inte så vräkigt), hade en shysst sommarhus men sedan bodde medelsvensson och VDn nästan grannar. Ungarna umgicks på fritiden . Dvs i Sverige är det inte så stor skillnad.
Anledningen till att VDn och arbetaren inte ungås på fritiden tror jag beror på att de har olika intressen, olika synsätt eller om du så vill olika kulturella och intellektuella kapital. Det beror nog knappast på den lilla ekonomiska skillnaden.
Ett exempel på det är att jag som bodde på denna ort hade just pluggat färdigt på universitetet. Var i början av min karriär då och då svingade en bägare med denna VD på krogen. Och min lön sett till någon typ av status var väl för mig 0, dock hade jag det intellektuella kapitalet.Så snacka med bönders på bönders vis. Eller gillade han unga söta pojkar (finns fler hypoteser än en). Egentligen så handlade det om att han var familjefar och jag singel. Själv har jag alltid varit en festprisse. Har lätt för att snacka med folk. Kreti som pleti. Bönder som borgare (jobbar som nasare själv nu så lite nytta av sitt skitsnackade hade jag ändå). Så när han hade affärsbekanta på krogen så kunde jag komma in efter ett tag och samspråka med dem. När vdn ville gå hem så drog han, ingen fara på taket eftersom jag var kvar och fortsatte festa med gubbarn (sparade bara kvittona och VDm fick pröjsa, fick dessutom ett hyfsat jobb via en av dessa festtillfällen men det är en annan historia).
Det finns ett fåtal riktigt rika i Sverige men de är som sagt enbart ett fåtal.
Skillnaden är inte så stor. Avundsjukan är desto större.
men kalle. jämför bonnaland med stockholm då. vad händer då?
(f ö lärde jag mig på min konstiga skola, när vi läste vårt grundår, att sverige Har fan inget skattesystem som funkar som våra kära sossar påstår att de vill(e) att det ska, det var nys det! och här gick man och var stolt över vårt nät.
..fast det kanske var vår anarkistiske lärarinna som sa det.. men jag har nästan För mig, att det var socialförsäkringssystemtanten.. :? )
(f ö lärde jag mig på min konstiga skola, när vi läste vårt grundår, att sverige Har fan inget skattesystem som funkar som våra kära sossar påstår att de vill(e) att det ska, det var nys det! och här gick man och var stolt över vårt nät.
..fast det kanske var vår anarkistiske lärarinna som sa det.. men jag har nästan För mig, att det var socialförsäkringssystemtanten.. :? )
jo.
skulle du säga att det öht ser ut något som i obygden, i sthlm?
bor man granne med "direktörn" ofta här som arbetarklass, eller ens medelklass?
hur mycket får man över i slutet av lönen om man bor i sthlm och inte tjänar rövmycket? bra mycket mindre än man får i en håla. men det är väl ett känt fenomen?
(jag blev dock lite paff över skillnaden när den insikten till fullo slog mig) men det är ju inga konstigheter.
sthlm är oerhört segregerat och inte helt likt småland (eller värmland).
och det är ändå en ganska stor del av sverige, du kan lägga till gbg och malmö också som väl är ungefär likadana (malmö har jag bara hört rykten om, men jag anser att bergsjön o co kan jämföras någorlunda med mina förorter här). så kanske man inte så lätt bör svänga sig med att "i sverige är det inte så stor skillnad".. jag tycker helt enkelt inte att det är ett särskilt korrekt påstående, det var mest det =)
det ökar ju dessutom..men det är en annan puck.
men allt är ju också relativt :roll:
..vår gamla illusion i socialdemokratins högborg, folkhemmet, med kommunalmärke på ryggan, och hela ddrsverige kanske är påväg att luckras upp..
skulle du säga att det öht ser ut något som i obygden, i sthlm?
bor man granne med "direktörn" ofta här som arbetarklass, eller ens medelklass?
hur mycket får man över i slutet av lönen om man bor i sthlm och inte tjänar rövmycket? bra mycket mindre än man får i en håla. men det är väl ett känt fenomen?
(jag blev dock lite paff över skillnaden när den insikten till fullo slog mig) men det är ju inga konstigheter.
sthlm är oerhört segregerat och inte helt likt småland (eller värmland).
och det är ändå en ganska stor del av sverige, du kan lägga till gbg och malmö också som väl är ungefär likadana (malmö har jag bara hört rykten om, men jag anser att bergsjön o co kan jämföras någorlunda med mina förorter här). så kanske man inte så lätt bör svänga sig med att "i sverige är det inte så stor skillnad".. jag tycker helt enkelt inte att det är ett särskilt korrekt påstående, det var mest det =)
det ökar ju dessutom..men det är en annan puck.
men allt är ju också relativt :roll:
..vår gamla illusion i socialdemokratins högborg, folkhemmet, med kommunalmärke på ryggan, och hela ddrsverige kanske är påväg att luckras upp..
Stämmer Stockholm är bra om du vill göra karriär och/eller tjänar hyfsat med pengar. I annat fall är du fattig som en kyrkråtta, jmf med om du har samma jobb ute i ”obygden”. Fast visst man kan allt vara en ganska glad kyrkråtta i Stockholm. :)
”sthlm är oerhört segregerat och inte helt likt småland (eller värmland). ”
Tja mer segregerat i alla fall. Sen beror det på vad man menar med oerhört.
Vidhåller att det inte är så stor skillnad, lönemässigt, men sedan har du alla andra klassmarkörer som delvis är en konsekvens av lön men som också har att göra med så mycket annat. Du tar själv upp detta med olika bostadsområden, med olika status. Detta fanns inte i Småland. Så även om du är en svensson i Stockholm så kommer din status, klass osv diffrentieras på fler områden än ute i obygden.
Fattiglapp boendes på Östermalm jmf med medelinkomsttagare i Tensta. Fattiglappen har ett försprång när denne tex söker arbete. Finns t.o.m de som uppger annan aderss när de söker arbete.
”sthlm är oerhört segregerat och inte helt likt småland (eller värmland). ”
Tja mer segregerat i alla fall. Sen beror det på vad man menar med oerhört.
Vidhåller att det inte är så stor skillnad, lönemässigt, men sedan har du alla andra klassmarkörer som delvis är en konsekvens av lön men som också har att göra med så mycket annat. Du tar själv upp detta med olika bostadsområden, med olika status. Detta fanns inte i Småland. Så även om du är en svensson i Stockholm så kommer din status, klass osv diffrentieras på fler områden än ute i obygden.
Fattiglapp boendes på Östermalm jmf med medelinkomsttagare i Tensta. Fattiglappen har ett försprång när denne tex söker arbete. Finns t.o.m de som uppger annan aderss när de söker arbete.
ja, men lönen ska räcka till mer här, de tre kronor mer i timmen jag får på äldreboendet här jämfört med i torsby är inte proportionerliga. priserna på Allt är för mycket högre.. då menar jag inte för att shoppa de rätta märkeskläderna för utvald livsstil eller den status man söker leka. utan att överleva bara.
ja som sagt, allt är relativt.
och ja, folk vallfärdar ju hit och bor i tredjehandslägenheter eller på parkbänkar som galna.. så antagligen ser de sig väl som glada kyrkråttor. av någon dunkel anledning =)
..och i amerikat var det förbjudet med saltad sill, minsann :roll:
jo. en kompis pojkvän fick inte svar på en enda arbetsansökan sålänge han bodde i alby. nu skriver han hennes adress karlaplan, och Fick två jobb på ett par veckor.
men det beror ju också mycket på vad du heter. man kan ju byta namn, det är förmodligen Mycket enklare än att få tag på bostad på östermalm =)
ja som sagt, allt är relativt.
och ja, folk vallfärdar ju hit och bor i tredjehandslägenheter eller på parkbänkar som galna.. så antagligen ser de sig väl som glada kyrkråttor. av någon dunkel anledning =)
..och i amerikat var det förbjudet med saltad sill, minsann :roll:
jo. en kompis pojkvän fick inte svar på en enda arbetsansökan sålänge han bodde i alby. nu skriver han hennes adress karlaplan, och Fick två jobb på ett par veckor.
men det beror ju också mycket på vad du heter. man kan ju byta namn, det är förmodligen Mycket enklare än att få tag på bostad på östermalm =)
Tja varför flyttar man då till Stockholm? Göra karriär? Valfriheten (den relativa man ändå har). Ett lågavlönat jobb i sthlm bättre en inget alls i Torsby?
Sen så brukar det släppa efter antal år i Stockholm, man finner en väg. Det löser sig med boendet. Man inser att vad lönen räcker lön till och landar i verkligheten om man ska köpa en lgh i Stockholms innerstad eller bosätta sig i typ Jakan. Eller så bildar man familj och flyttar från sthlm. Finns en massa varianter.
”jo. en kompis pojkvän fick inte svar på en enda arbetsansökan sålänge han bodde i alby. nu skriver han hennes adress karlaplan, och Fick två jobb på ett par veckor.
men det beror ju också mycket på vad du heter. man kan ju byta namn, det är förmodligen Mycket enklare än att få tag på bostad på östermalm =)”
Visst en ytterligare aspekt. Namn.
Sen så brukar det släppa efter antal år i Stockholm, man finner en väg. Det löser sig med boendet. Man inser att vad lönen räcker lön till och landar i verkligheten om man ska köpa en lgh i Stockholms innerstad eller bosätta sig i typ Jakan. Eller så bildar man familj och flyttar från sthlm. Finns en massa varianter.
”jo. en kompis pojkvän fick inte svar på en enda arbetsansökan sålänge han bodde i alby. nu skriver han hennes adress karlaplan, och Fick två jobb på ett par veckor.
men det beror ju också mycket på vad du heter. man kan ju byta namn, det är förmodligen Mycket enklare än att få tag på bostad på östermalm =)”
Visst en ytterligare aspekt. Namn.
Rättvisa är fanimej inte något ideal att eftersträva i sig. Smakar gruspuddingen bättre om ingen i landet har råd att äta tryffelspäckad kvastfening på en bädd av fabergéägg? Nej, självklart inte. Att alla har det lika dåligt är inget ideal. Inte ens för vänstern.
Jag (som vänstermänniska) tycker det är ett utslag av högerpropaganda när vänsterns ideal påstås vara rättvisa. Det är det absolut inte, och det är rentutav en sorts förtal; eftersom det får vänstern att framstå som idioter.
Vad vänsterideologin handlar om är förtröstan: Att de viktigaste och mest grundläggande behoven skall tillfredsställas. Klarar du inte det själv, så skall allmänheten hjälpa till. Blir du arbetslös, så skall du få bidrag så att du ändå klarar dig. Får du ett handikappat barn, så skall du ändå vara trygg i förvisningen om att samhället skall hjälpa till med den hjälp ditt barn behöver. Osv. Vänsterideologin har inget problem med att det kan finnas oerhört rika knösar i landet. De fokuserar bara på de som är i nöd och behöver hjälp.
Eller, nja... Vänstern sätter ribban ganska högt upp, och menar att samhället också har ett ansvar att tillfredsställa en del behov som kanske inte är lika akuta; såsom kulturella behov. Gratis inträde till museum var en utpräglad vänsteridé.
---
Men inte ens förtröstan är det enda moraliskt viktiga här i livet. Frihet är också viktigt. Och det som skiljer högerideologierna från vänstern är just att de sätter behovet efter frihet något högre än behovet av förtröstan. Det är ingenting "ondskefullt" över det, vi bara resonerar olika.
Men det är en annan diskussion.
I vilket fall som helst; sluta prata om den där sortens "rättvisa". Det är bara elak, lågpannad högerpropaganda i syftet att framställa vänstern som ett gäng irrationella dumskallar.
Jag (som vänstermänniska) tycker det är ett utslag av högerpropaganda när vänsterns ideal påstås vara rättvisa. Det är det absolut inte, och det är rentutav en sorts förtal; eftersom det får vänstern att framstå som idioter.
Vad vänsterideologin handlar om är förtröstan: Att de viktigaste och mest grundläggande behoven skall tillfredsställas. Klarar du inte det själv, så skall allmänheten hjälpa till. Blir du arbetslös, så skall du få bidrag så att du ändå klarar dig. Får du ett handikappat barn, så skall du ändå vara trygg i förvisningen om att samhället skall hjälpa till med den hjälp ditt barn behöver. Osv. Vänsterideologin har inget problem med att det kan finnas oerhört rika knösar i landet. De fokuserar bara på de som är i nöd och behöver hjälp.
Eller, nja... Vänstern sätter ribban ganska högt upp, och menar att samhället också har ett ansvar att tillfredsställa en del behov som kanske inte är lika akuta; såsom kulturella behov. Gratis inträde till museum var en utpräglad vänsteridé.
---
Men inte ens förtröstan är det enda moraliskt viktiga här i livet. Frihet är också viktigt. Och det som skiljer högerideologierna från vänstern är just att de sätter behovet efter frihet något högre än behovet av förtröstan. Det är ingenting "ondskefullt" över det, vi bara resonerar olika.
Men det är en annan diskussion.
I vilket fall som helst; sluta prata om den där sortens "rättvisa". Det är bara elak, lågpannad högerpropaganda i syftet att framställa vänstern som ett gäng irrationella dumskallar.
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster