dödshjälp

[magicadehex]

Anser ni att dödshjälp är till gagn för den enskilde individen?
Motivera gärna era svar.

Jag röstar för dödshjälp, eftersom jag anser att var människa ska ha rätt att avsluta sitt liv vid exempelvis en längre tids sjukdom och denne kanske är oförmögen att ta sitt eget liv.
Varför ska någon tvingas att leva i eventuellt våndor och fruktansvärda smärtor? Och dilemmat om psyk-utredningar osv. Många tar ju sitt eget liv oavsett, skillnaden är väl bara att de är kapabla till att göra detta för egen hand. (?)

[Plecto]

Samma gäller för psykiskt labila ungdomar, som har fått psykiska/fysiska skador av omgivningen. Varken lärarna eller föräldrarna vill ta del i att hjälpa personen. Är det olagligt att begå självmord då?

Det handlar egentligen om moraliska frågor, och frågor om omgivningen. Om du tänker efter. Vem tar mer skada av ett en gammal döende farbror liggande på sjukhuset skulle dö? Farbrorn själv eller omgivningen? Så klart, omgivningen. Så det handlar om omgivningen i synnerlighet mer än själva individen. Så dödshjälp är en moralisk fråga lika mycket som självmord är. För båda kan ha likartade effekter. Samtidigt, ifall man lagliserar dödshjälp så lär det urarta i mängder om du frågar mig. Folk med psykisk/fysisk smärta kommer begära dödshjälp för att deras "livssituation" har förändrats.
Frågan är när är dödshjälp rättvis? Kan lagen verkligen hålla det så också?

[Angelina]

Rent principiellt är jag för, men i "verkligheten" skulle smygmordsfrekvensen öka dramatiskt.
- Skriv under här mormor, det är bara elräkningen.

[Zokrates]

Håller med Angelina, och vad sägs om detta då?

På hemmet finns det en liten finstilt klausul som överlåter din rätt att själv bestämma om aktiv dödshjälp på hemmets läkarkonsult! Något du aldrig uppmärksammade då du undertecknade vårdkontraktet.

[Jörgen]

Röstade för, men tänk på att livet är en berg och dalbana,
ska man verkligen erbjuda att hjälpa offa alla som är i en tillfällig svacka?

[Loke]

Ingen människa som verkligen vill dö har ett absolut behov till hjälp för att ordna saken. Om man verkligen vill dö är det ju bara att göra ingenting (ingen fysisk handling) tills det är klart. Klarar man inte av det så beror det på att man fortfarande vill leva. Andlig och psykologisk dödshjälp av en medmänniska som respekterar den dödsönskandes situation tycker jag är mer relevant.

[magicadehex]

Ingen människa som verkligen vill dö har ett absolut behov till hjälp för att ordna saken. Om man verkligen vill dö är det ju bara att göra ingenting (ingen fysisk handling) tills det är klart. Klarar man inte av det så beror det på att man fortfarande vill leva. Andlig och psykologisk dödshjälp av en medmänniska som respekterar den dödsönskandes situation tycker jag är mer relevant.

Detta är inte riktigt sant.
På vårdinstanser tvångsmatas gamla människor som vägrar äta, vissa sond-matas (som ett pyttelitet tiny example).
Det anser jag är ett sätt att ge upp livet att sluta äta, helt enkelt.

[magicadehex]

Rent principiellt är jag för, men i "verkligheten" skulle smygmordsfrekvensen öka dramatiskt.
- Skriv under här mormor, det är bara elräkningen.

ja, förvisso. men det skulle ju då ligga på dennes samvete att h*n mördat sin mormor för pengar. Återigen den fria viljan har en stor betydelse. Och varför jag predikar runt den som nån annan nasare som knackar dörr, är just för att jag tror stenhårt på lagen om orsak och verkan.

[magicadehex]

Håller med Angelina, och vad sägs om detta då?

På hemmet finns det en liten finstilt klausul som överlåter din rätt att själv bestämma om aktiv dödshjälp på hemmets läkarkonsult! Något du aldrig uppmärksammade då du undertecknade vårdkontraktet.

ja, men det skulle ligga på någons samvete iaf.

[Angelina]

Lagen om orsak och verkar hjälper ju inte mormor direkt, eller hon kanske fick vad hon förtjänade ändå?
Det spelar väl ingen roll då.

[Loke]

Ingen människa som verkligen vill dö har ett absolut behov till hjälp för att ordna saken. Om man verkligen vill dö är det ju bara att göra ingenting (ingen fysisk handling) tills det är klart. Klarar man inte av det så beror det på att man fortfarande vill leva. Andlig och psykologisk dödshjälp av en medmänniska som respekterar den dödsönskandes situation tycker jag är mer relevant.

Detta är inte riktigt sant.
På vårdinstanser tvångsmatas gamla människor som vägrar äta, vissa sond-matas (som ett pyttelitet tiny example).
Det anser jag är ett sätt att ge upp livet att sluta äta, helt enkelt.

Då talar vi om människor som inte kan avgöra frågan själv, omyndigförklarade. Ger lagen samhället rätten att tvångsmata en myndig människa som vill dö? Helt fel i så fall.

Oavsett så behöver ingen människa som vill dö hjälp med att ordna saken. Om den dödsönskande behöver hjälp att försvara sig mot ett samhälle som omyndigförklarat honom så är det en annan sak.

Jag har själv jobbat på ett ålderdomshem några år och varit med om ett 40 tal dödsprocesser. Tyvärr tycker jag vi låter vår rädsla för döden styra oss för mycket. Känns inte alls bra med tvångsuppehåll av livet. När jag ska dö vill jag för allt i världen inte komma till ett ställe där alla dricker saft och äter bullar och går på smärtstillande och lugnande.

Ge mig frukt, vatten och psykedelia samtidigt som ni sjunger med mig!

[J R Auk]

Samma gäller för psykiskt labila ungdomar, som har fått psykiska/fysiska skador av omgivningen. Varken lärarna eller föräldrarna vill ta del i att hjälpa personen. Är det olagligt att begå självmord då?

Det handlar egentligen om moraliska frågor, och frågor om omgivningen. Om du tänker efter. Vem tar mer skada av ett en gammal döende farbror liggande på sjukhuset skulle dö? Farbrorn själv eller omgivningen? Så klart, omgivningen. Så det handlar om omgivningen i synnerlighet mer än själva individen. Så dödshjälp är en moralisk fråga lika mycket som självmord är. För båda kan ha likartade effekter. Samtidigt, ifall man lagliserar dödshjälp så lär det urarta i mängder om du frågar mig. Folk med psykisk/fysisk smärta kommer begära dödshjälp för att deras "livssituation" har förändrats.
Frågan är när är dödshjälp rättvis? Kan lagen verkligen hålla det så också?

Och så har vi reducerat oss till att vara bruksvärde för de efterlevande. Varför inte som föda eller något annat likväl?

Jag önskar dig olidlig smärta så att du får ta ställning på nytt. Då kanske vem som tar mest skada ställer sig i en annan dager för dig. Samt kanske börjar du fundera på det oundvikliga i att de som "skadas" av ett tidigare bortfall inte kommer "skadas" på precis samma sätt vid ett senare bortfall.

"Rättvis" dödshjälp? Är det ens en fråga, när någon hellre vill dö än leva och får hjälp med det så har döden varit "rättvis", sedd ur de vanligaste tolkningarna av vad rättvisa innebär.
Hela ditt utlägg här handlar om hur vi kan göra människan till ett objekt och behandle denne utrifrån en samhällsutilitet istället för som ett kännande subjekt.

[J R Auk]

Ingen människa som verkligen vill dö har ett absolut behov till hjälp för att ordna saken. Om man verkligen vill dö är det ju bara att göra ingenting (ingen fysisk handling) tills det är klart. Klarar man inte av det så beror det på att man fortfarande vill leva. Andlig och psykologisk dödshjälp av en medmänniska som respekterar den dödsönskandes situation tycker jag är mer relevant.

Riktigt så är inte fallet, det finns de som är helt utslagna och som ber om läkarens hjälp, men denne kan inte då det är olagligt.
Alla har inte friheten att röra sig, och utan det går det inte att göra det själv.

[J R Auk]

Ingen människa som verkligen vill dö har ett absolut behov till hjälp för att ordna saken. Om man verkligen vill dö är det ju bara att göra ingenting (ingen fysisk handling) tills det är klart. Klarar man inte av det så beror det på att man fortfarande vill leva. Andlig och psykologisk dödshjälp av en medmänniska som respekterar den dödsönskandes situation tycker jag är mer relevant.

Detta är inte riktigt sant.
På vårdinstanser tvångsmatas gamla människor som vägrar äta, vissa sond-matas (som ett pyttelitet tiny example).
Det anser jag är ett sätt att ge upp livet att sluta äta, helt enkelt.

Då talar vi om människor som inte kan avgöra frågan själv, omyndigförklarade. Ger lagen samhället rätten att tvångsmata en myndig människa som vill dö? Helt fel i så fall.

Oavsett så behöver ingen människa som vill dö hjälp med att ordna saken. Om den dödsönskande behöver hjälp att försvara sig mot ett samhälle som omyndigförklarat honom så är det en annan sak.

Jag har själv jobbat på ett ålderdomshem några år och varit med om ett 40 tal dödsprocesser. Tyvärr tycker jag vi låter vår rädsla för döden styra oss för mycket. Känns inte alls bra med tvångsuppehåll av livet. När jag ska dö vill jag för allt i världen inte komma till ett ställe där alla dricker saft och äter bullar och går på smärtstillande och lugnande.

Ge mig frukt, vatten och psykedelia samtidigt som ni sjunger med mig!

Om sjukhuset inte tvångsmatar sina patienter som vägrar äta så har de gjort fel och riskerar "straff".

[Loke]

Om sjukhuset inte tvångsmatar sina patienter som vägrar äta så har de gjort fel och riskerar "straff".

Vilka ord du använder. Patient som vägrar, 100% omyndigförklarande begrepp. Vad med en medmänniska som väljer att inte äta? Det måste vi väl kunna respektera?