Ökar våldet ju mer egoismen sprids?

[Jbig]

Hejsan!

En intressant fråga är huruvida våldet existerade, eller var kraftigt nedtonat under den tid vi benämner "stenåldern"?

Detta skall vi med hjälp av den vetenskapliga expertisen försöka besvara här! Men innan vi börjar, så går vi långt bakåt i tid och rum!

Neanderthalarna, var en människoart som dök upp för omkring 350 000 år sedan i Europa och västra Asien. Norra halvklotet upplevde då istiden ”Mindel”, som med vissa mellanperioder varade till värmeperioden ”Holstein” som inledde en lite varmare period vilken varade från omkring 250 000 till 130 000 f.Kr. De framträdde under en lång och kall period och anpassade sig till ett liv i kyla. De återanpassade sig under den värmeperiod som sedan varade i över hundratjugo tusen år. Mellan 130 000 och 120 000 f.Kr blev klimatet mycket varmare och det inbjöd förmodligen nya vågor av invandrare från Afrika. Därefter växlade klimatet igen, och en långsamt kallare period drabbade hela norra halvklotet. Skogarna försvann och grässlätterna växte till sig. Under denna långsamt kallare period verkar de nya inflyttade grupperna från Afrika ha lyckats anpassa sig till ett liv på slätterna. Näsan blev smalare för att hålla sand och vind borta från andningsorganen Denna utpräglade stäppvarelse skulle formas till den kaukasoida rasen, med vit hy och något sattare, eller knubbigare än de smala människorna i de varma skogsområdena i Afrika.

Denna anpassning innebar att människorna kunde fortsätta leva i ett allt bistrare klimat, och efter tjugo-trettio tusen år framträder en ny människa i Europa och västra Asien. I Europa och västra Asien trädde Cromagnon-människan fram som en ny ras på det mänskliga trädet, mellan 90 000 och 50 000 f.Kr. Denna nya ras hade dessutom en fördel framför neanderthalarna – de hade på något sätt utvecklat en mutation i två gener som innebar att de kunde utveckla en talförmåga. Känt är att neandertalarna hade genen, FOXP2, som pekar framåt mot en bättre språkutveckling och inte minst grammatisk förståelse. Den moderna människan har även två mutationer i genens DNA-kod vilka båda är en förutsättning för utvecklad språkförmåga. Analyser av 40 000 år gamla neanderthal-fossil visar att även neanderthalare hade dessa två mutationer, men de verkar trots det inte haft en lika väl utvecklad språkförmåga. Cromagnon-människan förebådade troligen också en ny mentalitet, mer utåtriktad och aktiv inställning till tillvaron. Denna människa utvecklade långsamt en kultur som har brett ut sig från Spanien ända bort till Ural och även där bortom. Liknande utvecklingar och evolveringar kan spåras till den svarta rasen i Afrika liksom till den gula rasen i Asien. På den euroasiatiska landmassan utvecklades det till en istidskultur som hade avancerade redskap och konstföremål. Denna kultur som verkar ha expanderat mest under de värmeperioder som förekom mellan istiderna då växtligheten var rikligare än under istiderna. En sådan varmare period infann sig efter 50 000 f.Kr, och det var då Cromagnon anpassade sig medan Neanderthalarna fick det allt svårare.

Redan här kan förfäderna till dagens européer spåras. De var med all säkerhet européernas och västasiaternas förfäder. Från Afrika fortsatte det att då och då invandra nya människor, vilka särskillt i Mellanöstern utvecklade nya kaukasoida människotyper, troligen arabernas och övriga Mellanöstern-folks förfäder. I Europa och Västasien har cromagnon-människorna blivit så effektiva i sin livsföring att neanderthalarna drivs bort till mer otillgängliga områden, ofta bergsområden. Under denna tid, 45 000-30 000 f.Kr, utvecklades en ny sorts kultur där man sökte avbilda djur och människor i grottor och på stenar och berg. Fortfarande skiftade klimatet, och antalet människor höll sig på en konstant nivå, gissningsvis fanns det omkring 30 000-50 000 cromagnon-människor på jorden.

Vi återkommer snart!  :wink:

MVH
bigj

[Jörgen]

Om man bortser från teorin om att Neanderthalerna uppslukades genetiskt av Sapiens och formade Européerna, så antas att de utgjorde en seperat art, genetiskt skild från Sapiens, oförmågen att blandas med denne annat en med ofruktsamma hybrider som resultat.

Då får vi två liknande arter på samma territorium som konkurerar om samma föda - då Sapiens började odla mat så ökade deras resurser, och därmed deras antal, till dess att Neandertalarna blev för få för att överleva.

En till art förmodas ha dött ut för bar 10.000 år sen på ön Flores i Indiska Havet, men det är inte säkert om det var en seperat art, eller bara av sjukdom deformerade individer av vår art.
Flores-människan kunde, enligt sägnen, inte tala, men härmade gärna ljuden av människan språk.

[Jörgen]

Just det, en fråga var ställd...
Skulle tro att våldet ökar ju mer man tränger ihop folk.
Vid en tidpunkt där människan sällan mötte andra stammar torde våld ha varit sällsynt, man fokuserade sina ansträngningar mera mot miljön, och mindre mot sina medmänniskor.
Hushållsvåldet har jag däremot ingen teori om

[Jbig]

Hejsan!

En inlaga har kommit, och den är intressant. Vi tackar Jörgen för denne.

Vad gäller neanderthalarna, så är forskningen idag allt mer lutandes åt att den var en separat människoras, skild från homo sapiens. Inga människor som idag lever och som har undersökts, bär på neanderthal-gener.
Förmodligen försvann de efterhand, men av flera skäl, som jag återkommer till.

Jepp, grupperna under stenåldern hade givetvis konflikter, både inom grupperna och mellan olika grupper. Grejen är bara att det ytterst sällan utbröt våldsamheter, varken mellan gruppmedlemmar eller mellan olika grupper. Denna utveckling kommer senare.

Omkring 29 000 f.Kr blev klimatet varmare allt snabbare och detta gjorde förmodligen slut på neanderthalarna, och isarna försvann ända upp till Polarhaven längs Sibiriens och Kanadas nordkuster. Neanderthalarna hann troligen inte återanpassa sig till ett varmare klimat. Dessutom kanske cromagnon-människorna kan ha hjälpt till att påskynda utrotningen av neanderthalarna? Omkring 25 000 f.Kr hade säkerligen befolkningen ökat kraftigt i Europa och Asien – nu kan man mycket väl ha varit uppe i 100 000-200 000 personer i Europa och säkerligen en halv miljon i Asien. Av dessa utgjorde Cromagnon-människan åtminstone en tredjedel.

Allt detta tog efter några tusen år slut när klimatet åter blev kallare, mycket kallare. Isen återkom och skogarna försvann åter, isslätterna bredde ut sig. Människorna var tvungna att anpassa sig till ett nytt klimat – medan andra människor drog söderut. År 22 000 f.Kr var vi framme vid den, hittills, sista istiden. Klimatet blev snabbt kallare, och befolkningen i Europa minskade så kraftigt att den redan omkring 20 000 f.Kr var nere i kanske 20 000 personer. Den kulturella utvecklingen gick i stå. Nu var man tvungen att anpassa sig till ett mycket kärvt klimat.

Inte nog med det, man isolerades i mindre grupper, särskilt i Europa. Det verkar till slut, när istiden var som bistrast, ha funnits sex mer eller mindre isolerade grupper fördelade på omkring 2000-3000 personer på den iberiska halvön, lika många i södra Frankrike, samma antal på den italienska halvön, 4000-5000 individer i östra Europa och lika många på Balkan och kanske 5000-10 000 individer i det som idag är Grekland och Turkiet. I Asien vandrade grupper fram och åter mellan Mellanöstern, Iran och Pakistan och isslätterna norr därom, här var antalet troligen högre. Kanske det i detta stora område fanns 50 000-100 000 människor.

Kontakterna mellan olika kringströvande folk är få, studier från Afrika visar att de nomadiserande folken där har kontakter med grannarna som gör att omkring 1500-2000 personer ungefär har kontakt med varandra. Samtidigt ser vi varför dessa människor inte kan bli bofasta - inte utan att helt ge upp sina nomadliv. Vanligtvis består dessa grupper av upp till fem-sex familjer, mellan 20 och 40 individer. Antalet har vuxit fram genom de erfarenheter man under generationer har gjort - gruppantalet styrs av hur mycket föda som garanteras var och en. Färre gruppmedlemmar skulle förmodligen försvaga den sociala strukturen medan fler skulle innebära för mycket arbete med att skaffa föda. I ett ökenklimat verkar den optimala siffran för en kringvandrande nomadgrupp var just 30-50 individer. Under vintermånaderna inträffar torrperioden i deras område vilket gör att man mot slutskedet av denna period dras mot de kvarvarande vattenhålen i området. Då strålar ett flertal grupper samman och efterlängtade kontakter tas med andra gruppers medlemmar. Man byter gåvor och gengåvor med varandra och byter även diverse föremål i mer affärsmässiga former.

Under dessa sammankomster sker ett intensivt umgänge mellan de olika gruppernas medlemmar; man dansar, berättar historier, genomför magiska riter, utbyter gåvor och gengåvor och utövar äktenskapsförmedling. Nya band mellan individer skapas medan andra avbryts. Besvärliga gruppmedlemmar kan under dessa tillfällen söka sig till andra grupper, ett sätt att undvika att konflikter utvecklas till våldsamheter. Också relationer mellan olika grupper regleras eller diskuteras, kanske om vilka områden man bebor och verkar i för att undvika konflikter. Sammankomsterna är dock inte problemfria. På samma sätt som det finns ekologiska spärrar mot för stora grupper motverkar nu ekologin självt mot att dessa sammankomster varar för länge. Att så många människor samlas på ett relativt litet område innebär snart påfrestningar på miljön. Ganska snart har man betat av området omkring på den föda som fanns - allt längre sträckor måste företas för att anskaffa den stora mängd föda som uppemot ett par hundra individer kräver. Efter bara några veckor börjar problemen med att skaffa mat visa sig och under dessa omständigheter sätts sammanhållningen på hårda prov - både i den större, tillfälliga gruppen och i de mindre. Konflikterna kommer till ytan och nu sker de gruppbyten som troligtvis inträffade varje år. Vissa individer lämnar helt enkelt sin grupp och slår sig ner i en annan - på så sätt undviker man mer utdragna och långvariga konflikter som skulle kunna sluta i våldsamheter.  

Slutsatsen vi skymtar är att människan ingalunda har någon biologisk instinkt till våld eller själviskhet - allt beror på samhället individen lever uti. Men det finns mer, nämligen detalrikedomen i kunskapen.....

MVH
bigj

[Rising]

Är frågan om egoism och våld har något samband? Svaret är förstås "ja".

En intressantare fråga vore vilket samband de har. Är egoismen orsaken till våld, eller orsakas de båda av något bakomliggande fenomen?

Eftersom det vimlar av våld som inte orsakas av egoism så måste svaret vara det senare.

Så vitt jag förstått det så hänger våld, egoism, främlingsfientlighet, misstänksamhet, fördomsfullhet, hordmentalitet, idealism, m.m. ihop med ett lågt s.k. Socialt Kapital. Och vad orsakar ett raserat socialt kapital? Jo, dels osäkerhet (att man inte är trygg i sitt hem, att man är rädd, osäker inför framtiden, att man lider nöd på resurser, att man känner sig stressad och försatt under höga förväntningar, osv) och dels alienation (att man upplever sig vara anonym, att man inte får någon bekräftelse, att man inte kan relatera till ens medmänniskor, att man upplever dem i ens omnejd såsom varandes främlingar, m.m.)

Det senare hänger ihop med det Jörgen talat om: Befolkningstäta områden tenderar att ha högre främmandeskap än mindre orter. Å andra sidan så dras ju folk till områden som uppfyller den första kvalifikationen; i fråga om stabilitet, arbeten, möjligheten att leva tryggt och gott, osv., så på sätt och vis jämnar det ut sig.

[Zokrates]

Egoism och våld, samband?

Egoism bör definieras som att ha något utan att vilja dela med sig. Hur man fått tag i detta något måste underordnas i andra kategorier än just egoism.
Förmågan till egoism är medfödd, då det för ett litet barn endast handlar om att tillfredsställa basala behov, utan tanke på att andra kan bli utan.
Men då ställer jag  mig frågan, är barnet verkligen medveten om att andra blir utan? När blir iså fall barnet medveten om andras behov?
Kan det vara egoism att ett nyfött barn ammar sin mor? knappast. Vi jämför gärna egoism med primitiva instinkter, matlust, sexlust mm.
Ok, då testar vi det, om två personer har sex med varandra, är detta då egoism? knappast, skulle de ha trekant eller gruppsex för att klara att undgå att kallas för egoister, absurt.

Alltså återgår jag till huvudspåret, egoism är att ha något utan att dela med sig, men vad är det då som innehas, kanske makt?
Om makt är egoism, då skulle vi aldrig ha politiker som för massans talan.
Mat och resurser då, levnadsvillkor och överlevnadsmöjligheter?
Nu börjar jag närma mig en bättre kandidat till egoism, kampen om äganderätt.

Det ligger i våra instinkter att överleva, för att överleva utnyttjas de befintliga resurserna i ens habitat. Här kan det uppstå konkurrens om resurserna,
vilket kan leda till att någon försöker få monopol på dessa. Detta monopolet är ren och skär egoism för så länge det endast råder konkurrens, kan kakan ändå delas upp. Används våld för att tillskansa sig merparten, eller helheten av en marknad, kan våld anses kopplas till egoism, men den enskilde våldsverkaren är då oftast bara en kugge i spelet som får sin försörjning genom detta våld. Är det egoistiskt att överleva?

Om svaret är ja, så är det även egoistiskt att äta vilket borde falla på sin egen orimlighet. Att tillgodose sina naturbehov, skall inte sammankopplas med egoism, för då är i förlängningen allt vi gör för oss själva egoistiskt. Under dessa villkor skulle endast egoism vara positivt och därmed inte ens behöva klassificieras som egoism utan snarare normalt etnologiskt beteende.

Nej, inledningsvis definierade jag egoism som oviljan att dela med sig, detta i sig kan föda våld, men snarare är det egotism, som är våldets huvudgrund, att i kombination med våld bekräfta sin egen identitet för att därmed få respekt och rykte och känna sig mer viktig samt betydelsefull än man verkligen är, detta sker oftast för att i förlängningen oetiskt kunna tillgodogöra sig något.

[Algotezza]

Skilj mellan kortsiktig och långsiktig egoism!

Långsiktig egoism övergår i altruism!

Kortsiktigheten och tunnelseendet är roten till våldet, ej egoismen i sig!

MVH

Algotezza

[Jbig]

Hejsan!

Vi har fått några reaktioner på våra inlämningar, och de är intressanta iakttagelser allesammans.

Ehuru våran moderator rising, dock tager ett vågat steg i denna sin tes:

"...Eftersom det vimlar av våld som inte orsakas av egoism så måste svaret vara det senare....."

Nix, det existerar inget våld som utlöses av annat än egoism - allt vålds moder är i alla lägen egoismen. I övrigt så är det naturligtvis helt rätt att fler individer på samma plats giver ökade konfliktorsaker och ett stegrat våld. Vi ser ju att dagens västerländskt dominerade världssamhälle är det våldsammaste som existerat under historien. Aldrig har våldsgraden varit så hög - vilket helt beror på kapitalism och globalisering.

Därmed går vi vidare.
Evolutionen och den sociala omdaningen

Att vara social innebär för det första mer konkurrens om födan, men också att fler individer kan leta efter föda och till och med samarbeta om detta. En nackdel är att sociala djur är mer synliga för rovdjur, samtidigt som det också finns fler ögon som kan spana efter rovdjuren. Sociala djur konkurrerar hela tiden om födan och partners, fast samtidigt får de hjälp och stöd från sina släktingar. Sådana balansräkningar ligger till grund för huruvida djuren blir sociala eller ej. Primaterna är den djurgrupp som drivit det sociala beteendet längst. Alla aparter utom en enda lever i sociala grupper - undantaget är orangutangen. Tecken tyder dock på att även orangutangen faktiskt lever i ett glest nätverk av individer som den känner och umgås med. Kanske orangutangens sociala situation i verkligheten är ännu mer krävande än de mer direkt sällskapliga arternas sociala relationer som ofta skiftar timme för timme. I själva verket är det sociala levnadssättet en del av primaternas grundläggande anpassningar.

Därmed kommer vi in på de skilda sätt att organisera dessa sociala ”samhällen” som primaterna lever i. De begränsas av att hanar och honor har skilda fortplantningskostnader; hanarnas produktion av könsceller är billig vad gäller tid och energi, och hanens fortplantningspotential begränsas av tillgången på partners. Honorna producerar däremot dyrare liknande ting, nämligen ägg, och bär kostnaden av inre havandeskap och efterföljande digivning. Honans fortplantning är därför mer begränsad av tid och energi, via hennes kondition och näringsintag. Med tanke på dessa omständigheter är det ganska naturligt att det sociala levnadssättet domineras av fortplantningsbiologin. Honorna måste i första hand försäkra sig om tillgång på föda när hon beslutar sig för att para sig, för hanarna räcker det i stort sett med att ha så stor tillgång på honor som möjligt. Medan honorna fördelar sig kring födokällorna, fördelar sig hanarna kring honorna. Skillnaderna i dessa fördelningsmönster begränsar i sin tur variationen i social strategi och organisation. Bland primatarterna är flertalet sociala. Bland dessa utgör de besläktade honorna grunden för det sociala systemet nästan hälften av samtliga arter. I dessa primatsamhällen håller honorna ihop med besläktade honor, och hanarna ansluter sig till dem så att det cirkulerar en eller ett fåtal hanar kring dessa grupper. Cirka en tredjedel av arterna tillämpar monogami, alltså en slags kärnfamiljer bestående av en hane och en hona samt deras ungar. Utöver dessa tillämpar varsin tjugondel av arterna antingen hanliga släktgrupper samt honliga harem (polyandri).

Helt saknas dock system där både hanar och honor håller ihop med sina släktingar. Något som pekar mot att primater har en allmän egenskap där individer av det ena könet lämnar sin födelsegrupp vid könsmogen ålder. Bland människorna är det vanligaste parvisa äktenskap inom en ram av större grupperingar med både manliga och kvinnliga släktingar. När släktingar av bara det ena könet stannar kvar är det oftast männen. Därmed kommer vi in på den sociala evolutionen, som kan sägas innebära övergångar från ett tillstånd till ett annat. Till skillnad från flertalet apor kan människan, och hennes hominida förfäder, leva i sociala grupper med både hanar och honor. Sålunda är mänskliga samhällen mindre konservativa än de andra apornas samhällen.  

För den vetgirige rekommenderas Robert Foley  ”Varför människan blev människa”, 1998, en bra bok att begrunda dessa spörsemål uti...

MVH
big

[Rising]

det existerar inget våld som utlöses av annat än egoism

Sure det finns. Skolskjutningarna där gärningsmännen fortsatte med att skjuta sig själva, exempelvis. De vann ingenting på våldet. De tjänade ingenting.

Utan åtminstone hopp om personlig vinning - ingen egoism. Annars använder man ordet lättvindigt.

---

Vi ser ju att dagens västerländskt dominerade världssamhälle är det våldsammaste som existerat under historien.

Är det sant? Levnadslängden är ganska lång nu för tiden. Andelen människor som dör av naturliga orsaker gissar jag är betydligt högre nu för tiden än under medeltiden. Har du några siffror att backa upp ditt påstående?

[Anders]

Väntar med spänning på Jbigs fortsatta utläggning, se hur han kommer fram till att egoismen är våldets anmoder.

Än så länge lever jag nog kvar i min förvissning att den trulige egoisten som sitter och håller på sina ägodelar och inte vill störas eller bli störd är en betydligt fridfullare figur än den socialt intelligente figuren som har ideer om hur alla borde göra för att jorden skall bli ett paradis.

Jag antar att vi inte i de här diskussionerna  pratar om de som kämpar för den egna överlevnaden?

[Jbig]

Hejsan!

Rising hade några dagar på sig att försöka hitta något som skulle vara ett våld utan egoistisk grund - och hittade skolskjutande tonåringar som tog livet av sig själv. Men var inte det våldet också egoistiskt? De var ju rädda för straffet och därför detta genom att döda sig själva. Det kallar jag nog för ett rent egoistiskt våld, så tyvärr risingen, det lyckades inte denna gången heller!  :D

Att det västerländskt dominerade samhällssystemet är det mest våldsamma sedan tidernas begynnelse uppbackas genom att mellan 10 och 20 miljoner barn årligen dör i fattigdomsrelaterade sjukdomar och orsaker. Fattigdomen är alltid påtvingad!  :lol:

Dessutom har vi detta svårslagna våld utfört av västerlandets eliter:

1. Två världskrig
2. Atombomber över civila i städer.
3. Kolonialism av globalformat som krossat andra kulturer och samhällen.
4. Utrotningen av människorna i Amerika.
5. Det mest omfattande slaveriet och slavhandeln under historien.
6. Mesta massmorden och markstölderna i tredje världen under historien.
7. Utsugning och påtvingade ekonomiska system som lett till ändlös fattigdom.
8. Kemisk krigföring som framkallat miljoner missbildade människor.
9. Krossandet av industrialiseringar och välstånd i Indien och Kina, 1800-talet.
10. Klimatproblem och utrotning av djur och skogar, 30 procent av arterna är redan borta.

Tillsammans har detta inneburit ett mördande som närmar sig 3 miljarder offer sedan början av 1800-talet - för att inte tala om den ändlösa fattigdomen som detta har påtvingat fyra femtedelar av mänskligheten!

Men liksom teoretikern anser säkert även rising att några hundra hedersmord är långt värre än dessa mordorgier västerlandet påtvingat världen! Totalitärt troende silar gärna mygg och sväljer planetsystem i sin ihärdighet att förneka den ondska de själva hejar på!  :D

MVH
bigj

[Rising]

Men var inte det våldet också egoistiskt? De var ju rädda för straffet och därför detta genom att döda sig själva.

Självmord > Straff? Ja, det kan jag köpa. Men det är ju bara förklaringen till varför de sköt sig själva. Varför sköt de sina skolkamrater om de nu var så rädda för att bli straffade för det? Att bara fortsätta leva fridfullt måste alltså - enligt din teori - ha varit ännu läskigare än att riskera bli straffade för mord.

Och där kommer felet i din teori. Om det nu stämmer att Självmord > Straff > Leva-som-vanligt, då skulle de ju - om de hade varit drivna av egoism - välja Självmord direkt, utan att först döda sina skolkamrater. Kolla igen på värdeskalan ovan så ser du själv.

Mycket riktigt så vet vi också att många av ungdomarna som skjutit sina klasskamrater redan planerat i förväg att begå självmord efteråt. De har alltså inte haft något att vinna på att begå våldsdådet. Om de hade varit egoistiska (=jagat största möjliga vinst) så skulle de ha begått självmord direkt.

Att det västerländskt dominerade samhällssystemet är det mest våldsamma sedan tidernas begynnelse uppbackas genom att mellan 10 och 20 miljoner barn årligen dör i fattigdomsrelaterade sjukdomar och orsaker.

Öh... Fattigdom är inte våld.

Kolla i ordboken så ser du själv.

Med det så är frågan löst.

Men liksom teoretikern anser säkert även rising att några hundra hedersmord är långt värre än dessa mordorgier västerlandet påtvingat världen!

Öh... Nej, det anser jag inte. Men jag tror att idag - efter andra världskriget - så:
...dör en större andel människor i naturliga orsaker än vad som varit fallet under större delen av vår historia.
...växer en större andel barn upp utan att ha blivit agade.
...är medellivslängden högre än någonsin tidigare.
osv.

Egoism kan absolut ställa till med fruktansvärda saker, bland annat klimatproblem och fattigdom. Men klimatproblem är inte detsamma som våld. Inte heller är fattigdom lika med våld. Alla som någon gång tittat i en ordbok vet detta.

Så; tills jag får se statistik som säger att en större andel människor är våldsoffer idag än under exempelvis bronsåldern, så vilar jag min kasse.

[Jbig]

Hejsan!


Rising har åter svarat, det tar dock sin tid för honom att ta sig igenom nätet!
Vet inte om jag har någon speciell teori om varför ungdomar mördar andra ungdomar - men oftast ligger det egotrippade motiv i bakgrunden som resulterar i deras handlingar - om de inte bara är knäppa alltså!  :lol:

Jodå, fattigdom är alltid också våld - eftersom fattigdomen alltid är påtvingad! Och det som är påtvingat, är alltid på något sätt relaterat till våldet! Kolla i ordboken så ser du själv! Därmed är frågan löst!  :D

"...dör en större andel människor i naturliga orsaker än vad som varit fallet under större delen av vår historia....."

Och definitionen på "naturlig död" är...........?


Här en annan goding av risingen:

"...Men klimatproblem är inte detsamma som våld...."

Jo, så fort dessa drabbar andra är det våld - jag har ej bett om att växthuseffekten har startat - men kapitalisterna har i sin strävan efter att stilla sin girighet satt igång den! Vilket är ett extrtemt våld, eftersom detta drabbar så många oskyldiga i världen. Inte minst drabbas de 3 miljarder fattiga som just nu har ont om mat i världen av de prishöjningar som skapats genom sprkulationen!  :D

Någon statistik från bronsåldern finns tyvärr inte, men de flesta forskare är överens om att våldet var på ett lägre stadium då än det är idag!  :wink:

Vad skall risingen taga sig till nu månntro? Skall han, som han troligen försökte med för en tid sedan, manipulera texter han ej gillar då han ju, ofattbart nog, är en moderator här på sajten!?  :D

MVH
bigj

[Kallekula]

Någon statistik från bronsåldern finns tyvärr inte, men de flesta forskare är överens om att våldet var på ett lägre stadium då än det är idag!  :wink:

De gissar bara med andra ord. Eller finns det någon statistik OM våldet på bronsåldern.  

Jag gissar på att den var högre. Vi har ju ändå humana blomstrande samhällen nu, med teknik soim främjar oss människor. Härligt.

[Jbig]

Hejsan!

Nu har både risingen och hans medkombatant kallekula begärt att vi skall framlägga statistik från bronsåldern. Men det är tyvärr som så att det för 3000-4000 år sedan inte var så väldans vanligt med omfattande undersökningar vad gällde dödstalen och dess orsaker. Varför det var så lämnar vi som hemläxa åt våra båda totalitärt troende att med hjälp av vuxna försöka klura ut så gott det går! Ho ho ho ho......

Det närmaste är arkeologiska lämningar och dyligt, sådant kan dock ej tagas som bevisföring, utan skall ses mer som möjliga sannolikheter! En genväg är naturligtvis att undersöka de stenålderssamhällen som existerat fram till 1900-talet och varit undersökta av antropologer. Det som då framkommit är att stenålderssamhällena var långt mer fredliga än exempelvis det nutida världssamhället.  :wink:

Därmed går vi vidare i vår undersökande grej....

Sociala grupper förekommer, och uppstår, när fördelarna med gruppliv överstiger kostnaderna. Kostnader som i stort sett är relaterade till förekomsten av föda. Detta ligger till grund för vad som kan betraktas som det sociala livets ekologi. Sociala grupper bildas när resurserna är koncentrerade i stora ”klumpar” eller likformigt och jämnt utspridda över landskapet. Därmed kan ett antal individer utnyttja resurserna samtidigt. När födan är utspridd, och av hög kvalitet, tenderar honorna att bli mer asociala eller solitära. Därför att varje individuellt område är för litet för att försörja mer än en individ. Ett område åt varje primat, blir då den bästa strategin. När ”klumparna” av föda är större, och inte minst ojämnt spridda, lönar det sig med gemensamt utnyttjande. Under sådana omständigheter växer det fram sociala grupper av besläktade honor. Då uppstår fördelarna med att vara flera honor med samma gener som både kan försvara sig och samarbeta för att finna föda. Är födan däremot av sämre kvalitet, tenderar sammanslutningarna att bestå av obesläktade honor. Stora koncentrationer av föda gynnar tillblivelsen av honliga släktgrupper som även tillåter hanar att få tillgång till födan, samtidigt som dessa hanar skyddar honorna mot andra honor - eller hanar.

Ur detta kan sedan alltmer intima förhållanden mellan honor och hanar växa fram - som kan hålla i längre eller kortare perioder, kanske tills de gemensamma ungarna klarar sig själva. För hanarna är visserligen födan viktig, men viktigare ur evolutionär synvinkel är tillgången på honor. För (vuxna) hanarna utgör tillgången på honor det primära - och den begränsande resursen. När honorna är utspridda övergår hanarna till att markera revirförsvar. Ur detta kan sedan hanliga släktskapsgrupper växa fram. Vi bör även betänka att i samma stund som den sociala gruppen bildas, kommer det sociala levnadssättet i sig själv att utgöra ett av de förhållanden som påverkar kostnaderna och fördelarna med att bilda grupper, och därmed utveckla en egen inre mekanism. Sociala levnadssätt är förmodligen svårare att tillbakabilda när de en gång har evolverat. Ytterligare social evolution kan således påverkas av sociala faktorer, men fortfarande på grundval av de ursprungliga och aktuella ekologiska faktorerna. Sålunda kommer ekologiska förhållanden att ge upphov till svar i form av sociala strategier, vilka i sin tur är beroende av individernas förmåga att hantera information. En förmåga som i sin tur är beroende av olika energimässiga begränsningar och leder därför tillbaka till de ekologiska förhållandena. Denna triangel visar varför det normalt sett inte förekommer en obruten uppåtstigande förändring mot allt mera komplexa sociala relationer och högre intelligens.

MVH
bigj