Hejsan!
Vi tager här upp en av våra senaste utskott på den historiska himmlen - Dick Harrison. Är han den historiske nydanare som hans medtyckare anser - eller kör han med en hel del bluffande? Vi tar och gör en analys av denna "historiker"! Vi koncentrerar oss på hans framställningar av slaveriet under den tidigmoderna tiden, 1500-1800. En av hans tre böcker om slaveriet handlar just om denna epok.
Slaveriets historia…utsatt för historierevisionism?
Västerländska historikers vilja att skyla över förfädernas brott och skuldbelägga offren
Dick Harrison, historiker från Lund, som i en serie skrifter har skrivit om slaveriet och haft en agenda som syftar till att försöka få bort den europeiska skuldbeläggningen för världshistoriens värsta slaveri. Vilka dessa ”vi” mer exakt är, framgår dock aldrig. Inte minst gäller det hans bok ”Slaveri 1500-1800, från 2007. En annars utmärkt och läsvärd bok, men man bör uppmärksamma författarens inställning i skuldfrågan, då blir boken även läsvärd ur ett historieteoretiskt och metodiskt perspektiv. Ja, boken blir då ett gott exempel på en etnocentrisk historieskrivning som faktiskt lutar åt att försvara ett visst samhällssystem, och skuldbelägga dess kritiker. Till på köpet erhåller man författarens samhällsteoriska underbyggnad, bara det är intressant att studera. I boken är denna samhällsteori uppenbar på en mängd sidor. I professor Rolf Torstendahls ”Introduktion till historieforskningen” framhåller professorn en viktig slutsats om alla historiker: ”Benägenheten att låta personliga intressen färga av sig på en framställning och dess historiska påståenden, kallar vi för tendens.”
Vi skall följa Harrisons tendens, och försöka se vart åt denna tendens lutar! :D
MVH
bigj
Bluffgubbe eller nydanare - Dick Harrison...
Moderator: Moderatorgruppen
Bluffgubbe eller nydanare - Dick Harrison...
Den goda sidans försvarare
Hejsan!
Vi pangar på rödbetan direkt! Dick Harrison - scharlatan eller mysfarbror?
I bokens första sidor klargörs denna samhällsteori ganska bra och således vet läsaren vad som väntar. Sanningen är redan fastslagen. På sidan 19 kan vi konstatera följande:
”Gränsen för en slav och en icke-slav är juridisk: den går mellan frihet och ofrihet”.
Harrison skriver även följande:
”…vem som helst kan inte kallas för slav blott för att vederbörande är förtryckt.”
De förtryckta massor som tvingades in i fabrikerna under 1800-talet och enligt dåtida rapporter levde sämre än slavarna på Västindiens plantager, är alltså enligt Harrison inte förslavade - eftersom de är fria "juridiskt". Ändå menar ju många av Harrisons beundrare att folk i det forna Östeuropa var "förslavade" - men de var ju också juridiskt fria? Tala om grandios hyckleri......
Harrison framställer sedan bokens huvudtes:
”När vi tänker på transatlantiskt slaveri brukar de flesta av oss reflexmässigt skuldbelägga de vita affärsmännen, slavskeppens kaptener och plantageägare.” (sid. 20).
Det var alltså afrikanerna själva som sålde slavarna till slaveri, de var själva skyldiga till det hela, menar Harrison. Ett axiom som sedan ständigt återkommer i boken, exempelvis på sidan 27 där man förleds att tro att det fanns fler ”bovar” – och de var inte vita. Syftet är hela tiden att frita de vita européerna från den största skulden och framhålla de onda afrikanerna, och muslimerna, som minst lika onda.
Därefter kommer en glidning i hans val av ord som än mer skuldbelägger afrikanerna som grupp:
”Vi kommer att se hur afrikanska härskare inspirerades till att bygga egna ekonomiska och militära system baserade på ofri arbetskraft, hur införsel av eldvapen och prestigefyllda lyxvaror från Europa sporrade hövdingar och kungar till att börja krig mot grannar och leda slavräder.”
Om man i denna mening byter ut ordet ”inspirera” till ordet ”tvingades” får meningen ett helt annat budskap. Valet av ord är viktiga när man försöker att revidera historien.
Om vi återvända till professor Rolf Torstendahls utsagor i hans ovan citerade bok om historieforskningen, så ter sig skillnaderna mellan de ordval jag pekade på, inte helt ovidkommande för själva förståelsen av den text Harrison framför.
”Det är alltså inte här frågan om någon motsättning i sak eller i förklaring. Om fakta är korrekt fastställda, är bägge uttalandena alltså vetenskapligt riktiga. Ändå föreligger en markant olikhet. Den hänför sig till värderingselementet.” skriver alltså Torstendahl.
Det är denna värdering vi skall leta efter hos Harrison, och söka utröna vart åt denna lutar ur ett historisk och samhällsrelaterat perspektiv.
MVH
bigj - för kunskaper, mot revisionism och historiska osanningar...
Vi pangar på rödbetan direkt! Dick Harrison - scharlatan eller mysfarbror?
I bokens första sidor klargörs denna samhällsteori ganska bra och således vet läsaren vad som väntar. Sanningen är redan fastslagen. På sidan 19 kan vi konstatera följande:
”Gränsen för en slav och en icke-slav är juridisk: den går mellan frihet och ofrihet”.
Harrison skriver även följande:
”…vem som helst kan inte kallas för slav blott för att vederbörande är förtryckt.”
De förtryckta massor som tvingades in i fabrikerna under 1800-talet och enligt dåtida rapporter levde sämre än slavarna på Västindiens plantager, är alltså enligt Harrison inte förslavade - eftersom de är fria "juridiskt". Ändå menar ju många av Harrisons beundrare att folk i det forna Östeuropa var "förslavade" - men de var ju också juridiskt fria? Tala om grandios hyckleri......
Harrison framställer sedan bokens huvudtes:
”När vi tänker på transatlantiskt slaveri brukar de flesta av oss reflexmässigt skuldbelägga de vita affärsmännen, slavskeppens kaptener och plantageägare.” (sid. 20).
Det var alltså afrikanerna själva som sålde slavarna till slaveri, de var själva skyldiga till det hela, menar Harrison. Ett axiom som sedan ständigt återkommer i boken, exempelvis på sidan 27 där man förleds att tro att det fanns fler ”bovar” – och de var inte vita. Syftet är hela tiden att frita de vita européerna från den största skulden och framhålla de onda afrikanerna, och muslimerna, som minst lika onda.
Därefter kommer en glidning i hans val av ord som än mer skuldbelägger afrikanerna som grupp:
”Vi kommer att se hur afrikanska härskare inspirerades till att bygga egna ekonomiska och militära system baserade på ofri arbetskraft, hur införsel av eldvapen och prestigefyllda lyxvaror från Europa sporrade hövdingar och kungar till att börja krig mot grannar och leda slavräder.”
Om man i denna mening byter ut ordet ”inspirera” till ordet ”tvingades” får meningen ett helt annat budskap. Valet av ord är viktiga när man försöker att revidera historien.
Om vi återvända till professor Rolf Torstendahls utsagor i hans ovan citerade bok om historieforskningen, så ter sig skillnaderna mellan de ordval jag pekade på, inte helt ovidkommande för själva förståelsen av den text Harrison framför.
”Det är alltså inte här frågan om någon motsättning i sak eller i förklaring. Om fakta är korrekt fastställda, är bägge uttalandena alltså vetenskapligt riktiga. Ändå föreligger en markant olikhet. Den hänför sig till värderingselementet.” skriver alltså Torstendahl.
Det är denna värdering vi skall leta efter hos Harrison, och söka utröna vart åt denna lutar ur ett historisk och samhällsrelaterat perspektiv.
MVH
bigj - för kunskaper, mot revisionism och historiska osanningar...
Den goda sidans försvarare
Olyckligt att vi inte läst alla delar, för i del 3 1800-nudid tycks Dick Harrison ha ändrat stil? och kanske tagit åt sig av kritiken.
Mitt intryck av del 3 är att analysen och kritiken var svidande för kolinallmakterna.
+ en liten känga åt Sverige. Skall försöka ta fram några bra exempel, (men det kan ta lite tid).
Mitt intryck av del 3 är att analysen och kritiken var svidande för kolinallmakterna.
+ en liten känga åt Sverige. Skall försöka ta fram några bra exempel, (men det kan ta lite tid).
When you play the fiddle at the top of the state, what else is to be expected but that those down below dance?
Karl Marx
Karl Marx
Hejsan!
Jag skall ta och läsa ettan och trean av Harrison vad det lider. Det är alltid intressant att läsa historia. Att jag bara läste, och specialstuderade, den andra boken var för att den "klassiska" slavepoken inföll under denna tid. Visserligen går slavepoken in mot mitten av 1800-talet, men den tiden infaller ju i Harrisons tredje bok!
Nåväl, nu vidare i Harrisons skriverier! :D
Dessutom motsäger Harrison sig själv när vi läser följande mening från sidan 20:
”Det slaveri som existerade i 1700-talets Afrika hade månghundraåriga rötter som inte kan reduceras till enkla följdverkningar av att europeiska skeppare lade till i hamnar och ville köpa arbetskraft.”
Antingen ”inspirerades” slavräderna och utvecklingen mot slaveriet av européerna, eller så var de inhemska – bara en av dessa kan sägas vara den yttersta drivkraften, men knappast bägge. Och vilka är det som ”reducerar” det hela till ”enkla följdverkningar”? Harrison ger oss inget svar här – kanske han inte vågar ta steget fullt ut? Menar Harrison de seriösa historikerna kanske?
Frågan som vi redan här kan ställa oss är följande – vilka är det som Harrison försvarar? Eller mer intressant – vilket politiskt och ekonomiskt samhällssystem avser Harrison att, underförstått, att försvara? Och vilka är det som inte har förstått denna ”sanning” och ”kunskap” han framför? Är det den stora grupp av historiker och lekmän som förkastar den nyliberala historierevisionismen?
Ett första svar ger Harrison själv när han ställer följande fråga och besvarar den själv:
”Vilka negativa konsekvenser fick slavhandeln för Afrika? Svaret är, om vi håller oss till det traditionella näringslivet och utvecklingen av handel och hantverk: sannolikt ganska få.”(sid. 192)
Hur skall man tolka ett sådant svar? Att slaveriet inget egentligen betydde för en hel kontinents utveckling? Det var inte så farligt när allt kommer omkring? Ekonomi och handel samt hantverk berördes inte så mycket av de sociala förändringarna? Inte ett ord om att Afrika än idag lider av sviterna efter denna 450-åriga epok! En stor del av den koloniala eran kan också betraktas som tillhörande slavepoken, och i så fall tog den inte slut förrän vid mitten av 1900-talet! Här finns ingen djupare analys av den jakt på slavar som skapade slavtrafiken till Amerika! Man bara kom till hamnar där det hela redan existerade! Vilka hamnar? De hamnar som sysslade med slavtrafik låg ju då längs Afrikas östra kust – men européerna fanns ju längs den västra kusten. Kan det vara så att de rent av introducerade slavtrafiken, skapade hamnarna och exploateringen av detta brott mot mänskligheten? 30, kanske 50, miljoner afrikaner offrades på olika sätt genom dessa tilltag, och kontinenten utsattes för en befolkningsminskning.
Ändå skriver Harrison bara några sidor senare (sid. 195) följande om slavhandelns konsekvenser i Afrika:
”Det i särklass vanligaste politiska resultatet av den transatlantiska slavhandeln var att de afrikanska ledare som redan var starka blev ännu starkare. De profiterade på tragedin ekonomiskt och politiskt, vilket gick ut över alla svaga grannar.”
Vadå berördes inte så mycket? Harrison skriver ju själv på sidan 195 att förändringarna var genomgripande! Han motsäger sig själv - igen! Därmed är ribban satt, och vi skall nu följa bokens fortsatta budskap till läsarna.
MVH
bigj - mot historisk revisionism och för sanning och fakta...
Jag skall ta och läsa ettan och trean av Harrison vad det lider. Det är alltid intressant att läsa historia. Att jag bara läste, och specialstuderade, den andra boken var för att den "klassiska" slavepoken inföll under denna tid. Visserligen går slavepoken in mot mitten av 1800-talet, men den tiden infaller ju i Harrisons tredje bok!
Nåväl, nu vidare i Harrisons skriverier! :D
Dessutom motsäger Harrison sig själv när vi läser följande mening från sidan 20:
”Det slaveri som existerade i 1700-talets Afrika hade månghundraåriga rötter som inte kan reduceras till enkla följdverkningar av att europeiska skeppare lade till i hamnar och ville köpa arbetskraft.”
Antingen ”inspirerades” slavräderna och utvecklingen mot slaveriet av européerna, eller så var de inhemska – bara en av dessa kan sägas vara den yttersta drivkraften, men knappast bägge. Och vilka är det som ”reducerar” det hela till ”enkla följdverkningar”? Harrison ger oss inget svar här – kanske han inte vågar ta steget fullt ut? Menar Harrison de seriösa historikerna kanske?
Frågan som vi redan här kan ställa oss är följande – vilka är det som Harrison försvarar? Eller mer intressant – vilket politiskt och ekonomiskt samhällssystem avser Harrison att, underförstått, att försvara? Och vilka är det som inte har förstått denna ”sanning” och ”kunskap” han framför? Är det den stora grupp av historiker och lekmän som förkastar den nyliberala historierevisionismen?
Ett första svar ger Harrison själv när han ställer följande fråga och besvarar den själv:
”Vilka negativa konsekvenser fick slavhandeln för Afrika? Svaret är, om vi håller oss till det traditionella näringslivet och utvecklingen av handel och hantverk: sannolikt ganska få.”(sid. 192)
Hur skall man tolka ett sådant svar? Att slaveriet inget egentligen betydde för en hel kontinents utveckling? Det var inte så farligt när allt kommer omkring? Ekonomi och handel samt hantverk berördes inte så mycket av de sociala förändringarna? Inte ett ord om att Afrika än idag lider av sviterna efter denna 450-åriga epok! En stor del av den koloniala eran kan också betraktas som tillhörande slavepoken, och i så fall tog den inte slut förrän vid mitten av 1900-talet! Här finns ingen djupare analys av den jakt på slavar som skapade slavtrafiken till Amerika! Man bara kom till hamnar där det hela redan existerade! Vilka hamnar? De hamnar som sysslade med slavtrafik låg ju då längs Afrikas östra kust – men européerna fanns ju längs den västra kusten. Kan det vara så att de rent av introducerade slavtrafiken, skapade hamnarna och exploateringen av detta brott mot mänskligheten? 30, kanske 50, miljoner afrikaner offrades på olika sätt genom dessa tilltag, och kontinenten utsattes för en befolkningsminskning.
Ändå skriver Harrison bara några sidor senare (sid. 195) följande om slavhandelns konsekvenser i Afrika:
”Det i särklass vanligaste politiska resultatet av den transatlantiska slavhandeln var att de afrikanska ledare som redan var starka blev ännu starkare. De profiterade på tragedin ekonomiskt och politiskt, vilket gick ut över alla svaga grannar.”
Vadå berördes inte så mycket? Harrison skriver ju själv på sidan 195 att förändringarna var genomgripande! Han motsäger sig själv - igen! Därmed är ribban satt, och vi skall nu följa bokens fortsatta budskap till läsarna.
MVH
bigj - mot historisk revisionism och för sanning och fakta...
Den goda sidans försvarare
Men var det inte så att det var infödda på den afrikanska kontinenten som sålde slavar?
Inte för att det ursäktar den attityd som hållts av den som brukar slavar; att människor är ting. Men det ger en kollektiv skuld åt historien och ställer inte olika kulturer i opposition i denna fråga. (Även om det är suspekt att säga att det är vissa kulturer som berömmer eller fördömer dylik handel. Snarare ser jag det som inslag i kulturerna som inte gör att helheten behöver fördömas. Många gånger är det ju dessutom enskilda individer som tjänar pengar, och i sin förtjänst bortser från rådande kultur och omdanar rådande kultur.)
Mig veterligen så hade man inga expeditioner in i Afrika för att hämta slavar utan man höll sig väl med fort längs kusterna där sedan mittenregionerna (där de starka rikena fanns) kom för att sälja sina tillfångatagna fiender.
De flesta västeuropeiska slavfort var väl som det svenska?
Jag kan inte se att vem som sålde slavarna gör något för moralfrågan, och vem som bär skuld. Snarare ser jag det som tecken på att det inte går att generalisera över spektrar god vs ond.
Varför inte istället se till varför det under vissa tider funnits mer slavhandel än under andra.
Själv spekulerar jag att det har att göra med centraliserad makt.
Inte för att det ursäktar den attityd som hållts av den som brukar slavar; att människor är ting. Men det ger en kollektiv skuld åt historien och ställer inte olika kulturer i opposition i denna fråga. (Även om det är suspekt att säga att det är vissa kulturer som berömmer eller fördömer dylik handel. Snarare ser jag det som inslag i kulturerna som inte gör att helheten behöver fördömas. Många gånger är det ju dessutom enskilda individer som tjänar pengar, och i sin förtjänst bortser från rådande kultur och omdanar rådande kultur.)
Mig veterligen så hade man inga expeditioner in i Afrika för att hämta slavar utan man höll sig väl med fort längs kusterna där sedan mittenregionerna (där de starka rikena fanns) kom för att sälja sina tillfångatagna fiender.
De flesta västeuropeiska slavfort var väl som det svenska?
Jag kan inte se att vem som sålde slavarna gör något för moralfrågan, och vem som bär skuld. Snarare ser jag det som tecken på att det inte går att generalisera över spektrar god vs ond.
Varför inte istället se till varför det under vissa tider funnits mer slavhandel än under andra.
Själv spekulerar jag att det har att göra med centraliserad makt.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Hejsan!
Slaveriet hade gamla anor i Afrika redan då européerna anlände, det är sant. Men, det afrikanska slaveriet påminde knappast om det europeiska som startade under 1500-talet. En slav i Afrika hamnade hos en familj som han/hon till slut togs upp i, och kanske gifte sig inom. Detta var visserligen ett slaveri, men det innebar inte att man som i Amerika tvingades arbeta ihjäl sig och dog av undernäring och sjukdomar efter fem-sex-sju år. Aldrig togs man i Amerika om hand såsom en människa, utom i ytterst sällsynta fall.
Det grymma i det europeiska slaveriet var att det var ett maskinellt slaveri, som endast syftade till att berika ägarna. Sådant slaveri var ej existerande i Afrika. Det infördes av européerna. Även den lilla slavtrafik som strömmade norrut, till Nordafrika och Mellanöstern, var främst till för att förse hushållen med tjänstefolk, inte att arbeta i gruvor, på plantager och annat, sådant kom långt senare. De muslimska, eller judiska, slavarna kunde avancera i samhällena, och bilda både elittrupper och även bli sultaner och höga herrars handgångna män.
Sådant existerade inte i det europeiska slaveriet, där sågs slavarna från början och till slutet som arbetande boskap. Det var ett kapitalistiskt slaveri - och därför oerhört destruktivt för Afrika och dess folk.
Visst var det infödda som sålde slavarna, men det berodde på att efterfrågan ökade, man gav dessa slavjägare eldvapen så de kunde effektivisera räderna in mot land, något som i sig skapade ett enormt kaos inne i Afrika, och sänkte samtliga afrikanske riken ute på Sahel-slätterna liksom i den östra delen av kontinenten. På sina håll ledde det nästan till utrotning (Sydafrika) och på alla andra håll ledde det till att samhällsstrukturerna förvreds till ruiner av stater vars existenser helt berodde på hur mycket europeiska vapen, glaspärlor, kläde och billig sprit man hade.
Det europeiska slaveriet i Afrika var en integrerad del av den framväxande kapitalismen. Utan detta slaveri hade vi kanske aldrig fått denna destruktiva ekonomiska samhällsmodell? Afrika förlorade hundratals miljoner människor under denna utdragna epok, från 1480-talet till 1880-talet. Europa tjänade enormt på denna slavtrafik och den ökade varumängd det indirekt bidrog till genom gratis arbetskraft. Tragiskt nog ersattes slaveriet av kolonialismen, om möjligt, hur otroligt det än låter, ännu värre än slaveriet!
Det har inget med centraliserad makt att göra, det har att göra med bättre vapen, och en kapitalistisk modell där allt underställs viljan att exploatera, skaffa sig mer och inte låta något komma i vägen för detta - kort sagt girighet!
MVH
bigj - för demokrati, mot kolonialism och slaveri...
Slaveriet hade gamla anor i Afrika redan då européerna anlände, det är sant. Men, det afrikanska slaveriet påminde knappast om det europeiska som startade under 1500-talet. En slav i Afrika hamnade hos en familj som han/hon till slut togs upp i, och kanske gifte sig inom. Detta var visserligen ett slaveri, men det innebar inte att man som i Amerika tvingades arbeta ihjäl sig och dog av undernäring och sjukdomar efter fem-sex-sju år. Aldrig togs man i Amerika om hand såsom en människa, utom i ytterst sällsynta fall.
Det grymma i det europeiska slaveriet var att det var ett maskinellt slaveri, som endast syftade till att berika ägarna. Sådant slaveri var ej existerande i Afrika. Det infördes av européerna. Även den lilla slavtrafik som strömmade norrut, till Nordafrika och Mellanöstern, var främst till för att förse hushållen med tjänstefolk, inte att arbeta i gruvor, på plantager och annat, sådant kom långt senare. De muslimska, eller judiska, slavarna kunde avancera i samhällena, och bilda både elittrupper och även bli sultaner och höga herrars handgångna män.
Sådant existerade inte i det europeiska slaveriet, där sågs slavarna från början och till slutet som arbetande boskap. Det var ett kapitalistiskt slaveri - och därför oerhört destruktivt för Afrika och dess folk.
Visst var det infödda som sålde slavarna, men det berodde på att efterfrågan ökade, man gav dessa slavjägare eldvapen så de kunde effektivisera räderna in mot land, något som i sig skapade ett enormt kaos inne i Afrika, och sänkte samtliga afrikanske riken ute på Sahel-slätterna liksom i den östra delen av kontinenten. På sina håll ledde det nästan till utrotning (Sydafrika) och på alla andra håll ledde det till att samhällsstrukturerna förvreds till ruiner av stater vars existenser helt berodde på hur mycket europeiska vapen, glaspärlor, kläde och billig sprit man hade.
Det europeiska slaveriet i Afrika var en integrerad del av den framväxande kapitalismen. Utan detta slaveri hade vi kanske aldrig fått denna destruktiva ekonomiska samhällsmodell? Afrika förlorade hundratals miljoner människor under denna utdragna epok, från 1480-talet till 1880-talet. Europa tjänade enormt på denna slavtrafik och den ökade varumängd det indirekt bidrog till genom gratis arbetskraft. Tragiskt nog ersattes slaveriet av kolonialismen, om möjligt, hur otroligt det än låter, ännu värre än slaveriet!
Det har inget med centraliserad makt att göra, det har att göra med bättre vapen, och en kapitalistisk modell där allt underställs viljan att exploatera, skaffa sig mer och inte låta något komma i vägen för detta - kort sagt girighet!
MVH
bigj - för demokrati, mot kolonialism och slaveri...
Den goda sidans försvarare
biggj skrev:Det har inget med centraliserad makt att göra, det har att göra med bättre vapen, och en kapitalistisk modell där allt underställs viljan att exploatera, skaffa sig mer och inte låta något komma i vägen för detta - kort sagt girighet!
Tja det är vad jag kallar centraliserad makt. Teknik som omfördelar maktförhållanden. Vapen, pengar och liknande medel. Det är den reala koncentrationen av makt som ständigt sker i världen. Och i det senare fallet, pengar, så är det en social konstruktion som ligger till grund för det faktiska maktmedlet. Vilket gör att den tekniken kan renderas verkningslöst väldigt fort. Problemet är ju bara att det förra, vapnen, är de som garanterar pengarnas makt. (För att övertygas om det behöver du bara föreställa dig den våldsgång som du utsätts för om du sätter dig i opposition mot pengarnas krav på dig i Sverige. Det blir kronofogde, polis, och om du lyckas mota dem, militär eller specialpolis. Ju mer du lyckas motsätta dig desto tyngre vapen, och större snedfördelning av makt, kommer du att möta.)
Jag tror inte att det har med girighet att göra, inte på det sättet som du vill göra gällande. Snarare så tror jag att just detta att makt överlåts till ett fåtal är den springande punkten att ta reda på om man vill motverka liknande situationer.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Hejsan!
Nix, håller ej med J R Auk, det var knappast frågan om någon centraliserad makt. Snarare innebar det kapitalistiska systemet, som då, 1500-1750, mestadels innebar en handelskapitalism, dvs makten kom att delades av fler händer. Under medeltiden var den däremot centraliserad till adeln.
Den kapitalistiska dynamiken innebar kort och gott att girigheten tilläts helt utgöra samhällets väsen tiden efter 1500-talet. Tidigare hade denna girghet naturligtvis legat latent, men motarbetades av kyrkan och dess många dogmer mot räntetagande och mycket annat! Bara kyrkan gick loss med girigheten mot medeltidens slut, tätt följt av handlarna och penningutlånarna. Under 1300-talet försvann det praktiska motståndet mot ocker och annat - nu var det Guds vilja att samla på hög, menade kyrkan, bara man även gav till Gud. Detta passade köpmännen perfekt, när de sedan efter några hundra år skalade väck de religiösa dogmerna stod girigheten där naken och samhälleligt accepterad av eliterna som ju då som tidigare styrde.
Makten blev decentraliserad i det västeuropeiskla samhället, fördelad på fler händer. Om man gör tankeexperimentet att adeln tidigare hade makten, och då var den samlad hos 5 procent av samhällsmedlemmarna, så innebar kapitalismen att makten spreds vidare, adeln fortfor att inneha stora maktbefogenheter, men nu tillkom handlare, kapitalister och andra gynnare, och därmed erhöll cirka 10 procent av befolkningen makt och härligheter.
Men man skulle ju däremot kunna säga att Västeuropa redan under 1500-talets slutskede utgjorde världens maktcentrum - byggd på överlägsna vapen och en frisläppt girighet utan begränsningar! De första som drabbades av denna maktkoncentration var Amerika, sedan Afrika och slutligen Asien - samt därefter Afrika en gång till! Fram till år 1800 hade denna maktutövning krävt minst en halv miljard liv, förmodligen det dubbla. En femtedel av dessa förtidigt döda var afrikaner.
MVH
bigj - mot dumheter och kapitalism, för demkrati...
Nix, håller ej med J R Auk, det var knappast frågan om någon centraliserad makt. Snarare innebar det kapitalistiska systemet, som då, 1500-1750, mestadels innebar en handelskapitalism, dvs makten kom att delades av fler händer. Under medeltiden var den däremot centraliserad till adeln.
Den kapitalistiska dynamiken innebar kort och gott att girigheten tilläts helt utgöra samhällets väsen tiden efter 1500-talet. Tidigare hade denna girghet naturligtvis legat latent, men motarbetades av kyrkan och dess många dogmer mot räntetagande och mycket annat! Bara kyrkan gick loss med girigheten mot medeltidens slut, tätt följt av handlarna och penningutlånarna. Under 1300-talet försvann det praktiska motståndet mot ocker och annat - nu var det Guds vilja att samla på hög, menade kyrkan, bara man även gav till Gud. Detta passade köpmännen perfekt, när de sedan efter några hundra år skalade väck de religiösa dogmerna stod girigheten där naken och samhälleligt accepterad av eliterna som ju då som tidigare styrde.
Makten blev decentraliserad i det västeuropeiskla samhället, fördelad på fler händer. Om man gör tankeexperimentet att adeln tidigare hade makten, och då var den samlad hos 5 procent av samhällsmedlemmarna, så innebar kapitalismen att makten spreds vidare, adeln fortfor att inneha stora maktbefogenheter, men nu tillkom handlare, kapitalister och andra gynnare, och därmed erhöll cirka 10 procent av befolkningen makt och härligheter.
Men man skulle ju däremot kunna säga att Västeuropa redan under 1500-talets slutskede utgjorde världens maktcentrum - byggd på överlägsna vapen och en frisläppt girighet utan begränsningar! De första som drabbades av denna maktkoncentration var Amerika, sedan Afrika och slutligen Asien - samt därefter Afrika en gång till! Fram till år 1800 hade denna maktutövning krävt minst en halv miljard liv, förmodligen det dubbla. En femtedel av dessa förtidigt döda var afrikaner.
MVH
bigj - mot dumheter och kapitalism, för demkrati...
Den goda sidans försvarare
Hejsan!
Efter en del turer, återgår vi till trådens huvudfråga - är Dick Harrison en i raden av historierevisionister som i sina senaste alster avslöjar sig? Låt oss fortsätta vår koll av hans skrifter!
Slaveriet på Medelhavet
(Sidorna 444-480 i boken)
När det gäller slaveriet, både till omfång och grymhet, påpekar Harrison att en del historiker i väst, väljer att glömma bort det faktum att européer också sattes i slaveri. Detta har tystats ner påstår han. Frågan är av vilka? Det får läsaren dock inget svar på!
Sanningen är ju att spanska, italienska, maltesiska korsarer plundrade ungefär lika många muslimska skepp som muslimerna bordade, och tvingade besättningarna i slaveri. Även européerna slog till mot nordafrikanska försvarslösa byar längs kusten och förde bort befolkningarna till slavmarknader i Mallorcas hamnar där sjörövarnäringen blomstrade kraftigt under 1600-1700-talen. Slavmarknaden på Malta var lika stor och livlig som den i Alger, fast det vill man inte riktigt erkänna från ”västerländskt” håll.
Kristna kaptener kunde även förslava betalande muslimska passagerare, exempelvis pilgrimer på väg till Mecka, eller köpmän som reste till och från Egypten, vilka såldes som slavar i Syracusa eller Messina på Sicilien. En annan skillnad var att muslimska sjökaptener ofta hängdes omedelbart när deras skepp erövrades av européerna, detta skedde aldrig på motsidan. Däremot gick det inte att från Nordafrika friköpa vissa européer som ansågs viktiga att behålla i Nordafrika; läkare, specialister på skeppsbyggnad, smide och kanongjutning, liksom spanska officerare. Man sände inte gärna tillbaks officerare som ju hade som yrke att bekämpa nordafrikanska pirater.
Dick Harrison menade att bägge sidor var lika skrupelfria, men frågan var om inte västerlänningarna var värst – eftersom deras sjörövare slog sig samman med muslimska pirater, medan det motsatta sällan hände. Dick Harrison menar även att sjöröveriet i Nordafrika hade statlig uppbackning då denna syssla var huvudnäringen i Nordafrika. Det är dock en rejäl lögn, huvudnäringen i Nordafrika var som annorstädes vilandes på en enormt bred bas av jordbruk och boskapsskötsel. Dessutom var statsmakterna i dåtidens Nordafrika synnerligen svaga och instabila till skillnad mot den spanska eller de italienska småstaternas samhällen, ja de exiserade knappast. Spanien kunde lägga kraft bakom sina åtgärder, medan nordafrikanerna enbart kunde lita till privata sjörövarkapteners skicklighet eller djärvhet. Dessutom hade nordafrikaner inga religiösa ordnar som fanns i Europa vilka kunde friköpa deras bortförda, en infångad nordafrikan under 1500-1600-talen återsåg aldrig sitt hemland mer.
Att antalet förslavade nog var lika stort i Nordafrika som i Sydeuropa visar denna företeelse från 1700-talet, då man började utväxla slavar sinsemellan. Kungen av Madrid gick med på att återsända muslimska galärslavar mot att nordafrikanerna frigav spanjorer. Det första utbytet skedde år 1739 då mercedariebröderna erlade lösen för 50 spanjorer och sedan släpptes 50 algerier i Spanien. År 1768-1769 utlämnades 631 spanjorer i Alger i utbyte mot 1236 algerier i Spanien. Samtidigt återköptes ytterligare 819 spanska fångar för 694 463 pesos.
Hur många dessa olyckliga av européer bortrövade muslimer och andra folk kring Svarta Havet var under perioden 1300-1800 är svårt att veta, men gissningsvis var de troligen minst lika många som de européer som fördes till Nordafrika under perioden 1500-1830. Uppskattningsvis 1 miljon människor som kallades ”turkar” eller ”morer”, fanns som slavar i södra Europa under perioden 1500-1700. Inräknat andra folk, från Östeuropa och Centralasien, kan det rent av ha funnits 1,5 miljoner slavar i södra och östra Europa under dessa århundraden. Men säkra källor är svåra att erhålla, därför bör toleransen även här ställas högt.
P.S. Efter som arbetet med Harrisons texter var av större dignitet, var jag tvungen att gå på djupet. Jag kontaktade Bob Davis, USA, ansedd forskare i just detta med Medelhavsslaveriet. Efter att ha studerat ämnet, antar han att det i Spanien, Italien och södra Frankrike perioden 1500-1700 fanns omkring en miljon förslavade muslimer, oftast kallade ”turkar” eller ”morer”. Men de kan ha varit många fler, menar han. Mörkertalet kan lätt fördubblas, hävdade han. Men exakta källor har ännu ej samlats in.
Intressant är hur Harrison helt utelämnar dessa fakta! Det är så här historierevisionister arbetar, de ljuger inte alltid, men när de utelämnar fakta, så blir resultatet ändock en falsk historiebeskrivning. Orsaken torde vara att de inte passade i Harrisons försök att revidera historien - och kasta över skulden av slaveriet på andra än européerna, vilka ju stod för 90 procent av människoutförseln ur Afrika, och 95 procent av förstörelsen i dess spår.
MVH
bigj - för kunskaper, mot historierevisionism och dumheter...
Efter en del turer, återgår vi till trådens huvudfråga - är Dick Harrison en i raden av historierevisionister som i sina senaste alster avslöjar sig? Låt oss fortsätta vår koll av hans skrifter!
Slaveriet på Medelhavet
(Sidorna 444-480 i boken)
När det gäller slaveriet, både till omfång och grymhet, påpekar Harrison att en del historiker i väst, väljer att glömma bort det faktum att européer också sattes i slaveri. Detta har tystats ner påstår han. Frågan är av vilka? Det får läsaren dock inget svar på!
Sanningen är ju att spanska, italienska, maltesiska korsarer plundrade ungefär lika många muslimska skepp som muslimerna bordade, och tvingade besättningarna i slaveri. Även européerna slog till mot nordafrikanska försvarslösa byar längs kusten och förde bort befolkningarna till slavmarknader i Mallorcas hamnar där sjörövarnäringen blomstrade kraftigt under 1600-1700-talen. Slavmarknaden på Malta var lika stor och livlig som den i Alger, fast det vill man inte riktigt erkänna från ”västerländskt” håll.
Kristna kaptener kunde även förslava betalande muslimska passagerare, exempelvis pilgrimer på väg till Mecka, eller köpmän som reste till och från Egypten, vilka såldes som slavar i Syracusa eller Messina på Sicilien. En annan skillnad var att muslimska sjökaptener ofta hängdes omedelbart när deras skepp erövrades av européerna, detta skedde aldrig på motsidan. Däremot gick det inte att från Nordafrika friköpa vissa européer som ansågs viktiga att behålla i Nordafrika; läkare, specialister på skeppsbyggnad, smide och kanongjutning, liksom spanska officerare. Man sände inte gärna tillbaks officerare som ju hade som yrke att bekämpa nordafrikanska pirater.
Dick Harrison menade att bägge sidor var lika skrupelfria, men frågan var om inte västerlänningarna var värst – eftersom deras sjörövare slog sig samman med muslimska pirater, medan det motsatta sällan hände. Dick Harrison menar även att sjöröveriet i Nordafrika hade statlig uppbackning då denna syssla var huvudnäringen i Nordafrika. Det är dock en rejäl lögn, huvudnäringen i Nordafrika var som annorstädes vilandes på en enormt bred bas av jordbruk och boskapsskötsel. Dessutom var statsmakterna i dåtidens Nordafrika synnerligen svaga och instabila till skillnad mot den spanska eller de italienska småstaternas samhällen, ja de exiserade knappast. Spanien kunde lägga kraft bakom sina åtgärder, medan nordafrikanerna enbart kunde lita till privata sjörövarkapteners skicklighet eller djärvhet. Dessutom hade nordafrikaner inga religiösa ordnar som fanns i Europa vilka kunde friköpa deras bortförda, en infångad nordafrikan under 1500-1600-talen återsåg aldrig sitt hemland mer.
Att antalet förslavade nog var lika stort i Nordafrika som i Sydeuropa visar denna företeelse från 1700-talet, då man började utväxla slavar sinsemellan. Kungen av Madrid gick med på att återsända muslimska galärslavar mot att nordafrikanerna frigav spanjorer. Det första utbytet skedde år 1739 då mercedariebröderna erlade lösen för 50 spanjorer och sedan släpptes 50 algerier i Spanien. År 1768-1769 utlämnades 631 spanjorer i Alger i utbyte mot 1236 algerier i Spanien. Samtidigt återköptes ytterligare 819 spanska fångar för 694 463 pesos.
Hur många dessa olyckliga av européer bortrövade muslimer och andra folk kring Svarta Havet var under perioden 1300-1800 är svårt att veta, men gissningsvis var de troligen minst lika många som de européer som fördes till Nordafrika under perioden 1500-1830. Uppskattningsvis 1 miljon människor som kallades ”turkar” eller ”morer”, fanns som slavar i södra Europa under perioden 1500-1700. Inräknat andra folk, från Östeuropa och Centralasien, kan det rent av ha funnits 1,5 miljoner slavar i södra och östra Europa under dessa århundraden. Men säkra källor är svåra att erhålla, därför bör toleransen även här ställas högt.
P.S. Efter som arbetet med Harrisons texter var av större dignitet, var jag tvungen att gå på djupet. Jag kontaktade Bob Davis, USA, ansedd forskare i just detta med Medelhavsslaveriet. Efter att ha studerat ämnet, antar han att det i Spanien, Italien och södra Frankrike perioden 1500-1700 fanns omkring en miljon förslavade muslimer, oftast kallade ”turkar” eller ”morer”. Men de kan ha varit många fler, menar han. Mörkertalet kan lätt fördubblas, hävdade han. Men exakta källor har ännu ej samlats in.
Intressant är hur Harrison helt utelämnar dessa fakta! Det är så här historierevisionister arbetar, de ljuger inte alltid, men när de utelämnar fakta, så blir resultatet ändock en falsk historiebeskrivning. Orsaken torde vara att de inte passade i Harrisons försök att revidera historien - och kasta över skulden av slaveriet på andra än européerna, vilka ju stod för 90 procent av människoutförseln ur Afrika, och 95 procent av förstörelsen i dess spår.
MVH
bigj - för kunskaper, mot historierevisionism och dumheter...
Den goda sidans försvarare
Följande text är från Slaveri del 3 Epilog sid 596-598.
Gillar Harrisons analys, synd bara att den kom sist efter 1600 sidor. :)
Gillar Harrisons analys, synd bara att den kom sist efter 1600 sidor. :)
Dick Harrison skrev:Kärnan i slaveriet är förakt. Förakt för svaghet. Förakt for människor vars omständigheter förvandlar dem till objekt snarare än subjekt. I historiens-gryning närdes detta förakt av krig och fattigdom. Segraren och den rike konfronterade förloraren och den fattige. Att försatta krigsfångar i slaveri och att tvinga skuldsatta bönder att arbeta i ofrihet var allmänt accepted redan i forntidens högkulturer.
Därtill kommer makt. Utan en utvecklad maktapparat kan inte slaveriet fungera. Ju mäktigare människan har blivit, desto hänsynslösare och mer omfattande former for slaveri har hon uppfunnit. Under antiken och medel-tiden präglades ofrihetens historia av småskaligt husslaveri. I de starka tidig moderna staternas era utvecklades plantagesamhällen med hundratals slavar på sockerrörsfälten. Pa i 18oo-talet och 19oo-talet skapade människans makt-expansion underlag for värre fortryck an någonsin tidigare. Den globala marknadsekonomin förändrade slaveriet, både kvalitativt och kvantitativt. Arbetsuppgiftena blev tyngre och hårdare samtidigt som allt fler människor drabbades.
En av slaveriets starkaste sidor ar dess sociala flexibilitet. Aven om ofrihe-tens ursprung kan harledas till samma historiska processer över hela jord-klotet antar slaveriet olika kulturella skepnader allt efter lokala behov. Fors-kare som bar analyserat Indiska oceanens ofriheter bar påpekat de stora skill-naderna mellan "öppna" och "stängda" slaverisystem. I "stängda" system i regel samhallen med begränsad penningekonomi och en hög grad av sjalvförsörjning upprätthäller slavägarna en järnhård regim som relegerar slavarna till en grupp eller kart varifrån ingen utväg finns. Slavarna definieras som ett helt annat folk, en helt annan ras, an den fria befolkningen. I "Öppna" samhällen, till exempel handelsstäder, införlivas ständigt nya ofria med arbetsstyrkan. Delta gör det möjligt att assimilera slavar med den domi-nerande befolkningsgruppen, till exempel genom art uppta dem i familjer eller lata dem överge till att bli fria klienter. Det finns otaliga varianter på skalan från ett helt "öppet" till ett helt "stängt" system, och ett och sam-ma system kan förändras över tid. Slaveriet ar anpassningsbart och v
därför överlevnadsdugligt.
Trots att belaggen för slaveriets flexibilitet spänner över 5000 år av mänsklig historia ar det inte svårt att hitta forskare och tankare som på fullt allvar har gjort gällande att slaveriet ar fördldrat och dödsdömt, fastlast vid ett specifikt historiska system som vi bar lämnat bakom oss. Många marxistiska forskare har hävdat att slaveriet försvinner nar stormannen lär sig att istället tvinga fram ett överskott en merprodukt från livegna men fria bönder. Andra, särskilt liberaler, har menat att slaveriet visserligen kan överleva och till och med frodas i ett feodalt samhallssystem, men att det ar dömt att krossas av kapitalismen och frihandeln. Men alla har fel.
Huvudproblemet ar att forskarna bar surrat sig blinda på kopplingen mellan slaveri och ekonomi. Eftersom slavar utgör arbetskraft bar man utgått från att relationerna på arbetsmarknaden ar av grundlaggande betydelse för ofrihetens utveckling. Forskarna bar reducerat slaveriet till enkla matematiska kalkyler om tillgång och efterfrågan, vinstmarginaler, 1önsamhet och effektivitet. Men slaveri är, som läsaren av dessa tre volymer har kunnat konstatera i kapitel efter kapitel, oändligt mycket mer än ekonomi. Slaveri handlar om förment överlägsenhet och om förakt. Slaveri handlar om status. slaveri handlar om sex, lyx och bekvämlighet. Slaveri handlar om tradition. Slaveri handlar om makt.
Om vi uteslutande betraktar slaveri som ett ekonomiskt system missförstår vi hela problemet och salter krokben för våra egna tafatta försök att utro-ta ofriheten. När marxisterna hävdar att slaveri är utmärkande för ett särskilt produktionssätt i det förflutna slavsamhället – är de fjärran från verkligheten. De har lika fel som de nyliberaler som gör gällande att global frihandel utgör ett suveränt botemedel mot de former av slaveri som ännu existerar. Att krossa ofrihetens bojor är, vilket histories lär oss, mycket svårare än så.
Slaveri kan blomstra i alla samhällen, förutsatt att vi vill att det skall blomstra. Ytterst handlar det om länken mellan känsla och beteende. Om vi later vårt beteende styras av det förakt mot sämre lottade individer som är nödvändigt för att vi skall förmå oss till att, på ett till synes helt naturligt vis, förtrycka dem och behandla dem som vore de saker och inte människor då har vi en grogrund för slaveri. När ett sådant beteende blir rutiniserat och en del av vardagens tröga strukturer blir det också svårt att utrota.
When you play the fiddle at the top of the state, what else is to be expected but that those down below dance?
Karl Marx
Karl Marx
Hejsan!
Ok, vad vill då Fromm ha sagt med detta? Att det förtar Harrisons historierevisionism och förfalskningsförsök eller vad? :lol:
Om det finns något av värde för Fromm att begrunda i det framtagna från Harrisons tredje bok, är det väl detta:
"Utan en utvecklad maktapparat kan inte slaveriet fungera."
Precis, och vilka samhällen hade de utvecklade maktapparaterna under perioden 1500-1900? Gissa eller chansa! Svaret kan bara vara ett enda!
Därutöver har Harrison ganska så fel i vad slaveriet egentligen innebär. Han påstår ju att det inte har så mycket med ekonomi att göra. Det kan så vara i efterblivna eller traditionella samhällsssystem, men knappast i större och mäktiga statsapparater med instutionaliserad maktutövning. Då blir slaveriet alltid ekonomiskt viktigt, ja en del av den ekonomiska apparaten! Som en bieffekt till detta kommer översitteri, rasism och annat ont!
Harrison skriver att slaveri handlar om känsla och beteende - möjligen, men knappast huvudsakligen, slaveri i utvecklade samhällen har en ekonomisk uppgift att fylla, att skapa kapital! Något som européerna skaffade sig tack vare slaveriet i Amerika, och även delvis i Afrika.
MVH
bigj - för fakta, mot historisk manipulering...
Ok, vad vill då Fromm ha sagt med detta? Att det förtar Harrisons historierevisionism och förfalskningsförsök eller vad? :lol:
Om det finns något av värde för Fromm att begrunda i det framtagna från Harrisons tredje bok, är det väl detta:
"Utan en utvecklad maktapparat kan inte slaveriet fungera."
Precis, och vilka samhällen hade de utvecklade maktapparaterna under perioden 1500-1900? Gissa eller chansa! Svaret kan bara vara ett enda!
Därutöver har Harrison ganska så fel i vad slaveriet egentligen innebär. Han påstår ju att det inte har så mycket med ekonomi att göra. Det kan så vara i efterblivna eller traditionella samhällsssystem, men knappast i större och mäktiga statsapparater med instutionaliserad maktutövning. Då blir slaveriet alltid ekonomiskt viktigt, ja en del av den ekonomiska apparaten! Som en bieffekt till detta kommer översitteri, rasism och annat ont!
Harrison skriver att slaveri handlar om känsla och beteende - möjligen, men knappast huvudsakligen, slaveri i utvecklade samhällen har en ekonomisk uppgift att fylla, att skapa kapital! Något som européerna skaffade sig tack vare slaveriet i Amerika, och även delvis i Afrika.
MVH
bigj - för fakta, mot historisk manipulering...
Den goda sidans försvarare
biggj skrev:Harrison skriver att slaveri handlar om känsla och beteende - möjligen, men knappast huvudsakligen
Det vi inte begriper förkastar vi. http://www.kiup.se/1100/1100.asp?id=3018 :D
biggj skrev:slaveri i utvecklade samhällen har en ekonomisk uppgift att fylla, att skapa kapital!
Skapa kapital gör vi för att tillfredställa våra känslor :wink:
When you play the fiddle at the top of the state, what else is to be expected but that those down below dance?
Karl Marx
Karl Marx
F-n ta dawkins
biggj skrev:Hejsan!
Det står naturligtvis Fromm fritt att tro på de fantasier han anser stämma med hans bild! Vi har försökt förklara så långt det går! :wink:
Biggj jbiga inställning till gener är paradoxalt en gentjänst åt de kriminella kapitalister han kritiserar. 8)
Ekonomiska kolonisatörer rättfärdigar sitt dagliga verk med boken den själviska genen.
Guardian skrev:Enron's chief executive was Jeff Skilling, and his favourite book was The Selfish Gene,
in which Oxford biologist Richard Dawkins argues that we are a product of our genes,
and that these genes have survived by being as ruthless as Chicago gangsters.”
Psykologisk egoism blir lätt den logiska följden av den själviska genen vilken är en axiom hos moderna ekonomer.
When you play the fiddle at the top of the state, what else is to be expected but that those down below dance?
Karl Marx
Karl Marx
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster