Som nybliven utilitarist, hur ska man agera?

[Kallekula]

Låt säga att jag denna morgon varknade upp glad som en lärka och sa till mig själv Kalle nu nu har du blivit utilitarist. Men vad ska jag då göra för att agera så utilitaristsikt som möjligt?

Vilket parti skulle jag rösta på och varför?

Hur skulle jag agera i vardagen? Jag är enbart intresserad av praktiken. De konkreta val jag måste göra. Så det jag ser framför mig denna morgon och som står på dagens agenda är detta:

Laga mat. Jag har lite fryst som jag kanske ska hetta upp, eller så springer jag ned till Konsum och köper jag något nytt. Frugan är hos bekanta så jag får trixa själv. Vad ska jag göra, vad ska jag köpa?

Vid Konsum står idag ser jag en tiggare och spelar dragspel. Vad göra? Om jag väljer att gå till affären kan jag, när jag pantar petflaskor, välja att behålla pengarna eller ge bort dem med något som heter biståndsknappen. Vad göra? Eller ska jag kanske ge mer pengar, men till vad och hur mycket? Vilsen där. Vad göra? Vilken är den bästa maten att köpa in sett ur ett utilitaristiskt perspektiv?

kl 16 idag så kan antingen jag och min fru göra en av denna säsongs sista båtturer med vår båt eller så hjälper vi en vän till oss att flytta. Vi kan även hjälpa vännen imorgon. Hon är öppen för förslag. Och jag med, vad ska jag göra? Ska vi skippa båten? Ska vi hjälpa henne, eller ska vi köpa flytthjälp till henne (det verkar lite mysko men tyvärr så vet jag inte som nybliven utilitarist hur jag ska göra).

På kvällen funderar jag och frugan på att antingen mysa hemma, gå på bio eller gå ut att äta. Om vi går ut och äter ska jag åka med bilen in till stan och skippa vinet eller ska jag åka kommunalt? Bil ska man ha det som utilitarist?

Lite vardagsfrågor denna dag. Och det var bara något som händer idag, hur fungerar utilitarismen i detta fall? Det kommer dyka upp massvis med annat jag behövr ta ställning till idag, och andra saker imorgon men v i kan ju börja så här. Om jag får svar med ordet prioritera i så vill jag, eftersom det är det konkreta jag är intresserad av, få beskrivet hur och vad jag ska prioritera, och varför.

Sedan på lång sikt hur ska man som utilitarist leva? Vad ska jag jobba med, hur ska man bo, vad ska man köpa eller inte, vad ska man göra på fritiden. Kort sagt vad får man, eller ska man göra för att agera så utilitaristiskt som möjligt?

[miles davis]

Testa självmord. Bli vegan. Upprätta en kampanj för det omedelbara likviderandet av världens alla miljoner i svält. Valmöjligheterna är många. Det beror lite på i vilka banor ditt tänkande går.

[Kallekula]

Okej, så är utilitarist är man om man kallar sig utilitarist. Smidigt.Tja vad fan då kör jag på som vanligt och säger mig vara utilitarist, när jag känner för det.

[Logos]

Okej, så är utilitarist är man om man kallar sig utilitarist. Smidigt.Tja vad fan då kör jag på som vanligt och säger mig vara utilitarist, när jag känner för det.

Precis. Termen i sig är relativt meningslös, det är upp till var och en att fylla den med mening.

[Justin Case]

Låt säga att jag denna morgon varknade upp glad som en lärka och sa till mig själv Kalle nu nu har du blivit utilitarist. Men vad ska jag då göra för att agera så utilitaristsikt som möjligt?

Det är inget någon av oss kan veta med 100 procents säkerhet. Men det betyder inte att det inte finns vissa saker som torde gå att utesluta med ganska stor säkerhet som varandes outilitaristiska, och vissa saker som torde ha större chans än andra att vara mer utilitaristiska än andra. En utilitarist är inte en person som bara "gör som han känner". Vem som helst ska inte kalla sig utilitarist. Utilitarist är man om man anser att man bör handla utilitaristiskt.

Vilket parti skulle jag rösta på och varför?

Piratpartiet, för att Internet ska bevaras fritt, och på så sätt motverka risken för global Orwell-diktatur.

Hur skulle jag agera i vardagen?

Tjäna ihop en enorm massa pengar, använd sedan de pengarna till att starta en organisation där du anställer utilitaristiska och/eller utilitarismvänliga människor till att göra detsamma: tjäna en enorm massa pengar till er organisation. Dessa kan i sin tur då anställa ännu fler som satsar på att tjäna ihop en enorm massa pengar till er organisation, osv.

När ni blivit en riktig mäktig organisation kan ni kanske börja påverka världspolitiken i en positiv riktning och med lite tur förhindra ett världskrig som annars skulle utrota mänskligheten. Ni kan även få in mänskligheten på bättre spår än vad den är på nu. Ni kan anställa propagandasnillen och använda pengarna till att nå ut i massmedia med effektiv propaganda som får folk att värdesätta helt andra saker än de nu värdesätter, och inse perspektiv de nu inte inser. Ni skulle kunna berätta om möjigheten att vi som lever idag kan få enormt mycket längre och lyckligare liv genom teknikens framsteg - om och endast om mänskligheten överlever. Och att det därför ligger i folks eget intresse, för deras egen långsiktiga framtids skull rent egoistiskt från deras sida sett, att främja mänsklighetens överlevnadschanser, bland annat genom att kräva att sådan teknik tas fram som gör det möjligt för alla människor (eller väldigt många i alla fall) att koppla ihop sina medvetanden med varandras, så att mänskligheten kan enas om hur den ska forma sin framtid. Enighet inom mänskligheten är a och o för en utilitaristiskt bra framtid. Det bör vara det stora etappmålet. Sedan återstår universum att erövra, men det kommer att ske av sig självt, bara mänskligheten ser till att överleva (och helst inte hamna i någon odemokratisk form som t.ex. global Orwell-diktatur (med undantag för om diktarorn är utilitaristisk, förstås)).

Ett alternativ till att tjäna ihop en massa pengar är att bli journalist, politiker, känd bloggare, programledare eller liknande, och påverka människors medvetanden i utilitaristisk riktning i stor skala på den vägen istället. Alternativt kan du bilda en utilitaristisk sekt där du hjärntvättar människor till att bli utilitarister. Vilken metod som är bäst i ditt fall beror kanske på dina specifika omständigheter, dina tillgångar och dina egenskaper som person.

Jag är enbart intresserad av praktiken. De konkreta val jag måste göra. Så det jag ser framför mig denna morgon och som står på dagens agenda är detta:

Laga mat. Jag har lite fryst som jag kanske ska hetta upp, eller så springer jag ned till Konsum och köper jag något nytt. Frugan är hos bekanta så jag får trixa själv. Vad ska jag göra, vad ska jag köpa?

Ät en varierad rå vegankost - rå frukt, råa grönsaker, framför allt bladgrönt, alger, groddar, nötter, plus lite kokt lax och/eller annan fet fisk för optimalt protein- och fettsyreintag. Inget annat, i princip. Det torde ge optimal hälsa och torde alltså vara den utilitaristiska kosten. Ät förresten mindre än du tror att du behöver. Kalorirestriktion är bra för hälsan på många sätt. Och så motionera regelbundet, förstås. Och meditera eller liknande, för optimal tankeverksamhet.

Prioritera att optimera din hälsa framför att tänka på vad maten kostar och hur dina kostval påverkar miljön. Strunta i princip i miljön. Våga tro att din hälsas effekt på ditt handlande har större positiv påverkan på världen, på sikt, än vad du någonsin kan åstadkomma genom "miljösmart" handlande eller snålande på kosten för att spara pengar. Det räcker med att du i hela ditt liv, tack vare att du optimerade hälsosamheten i din kost, får en aning bättre tankeverksamhet så att du kommer på någon idé (som du inte annars skulle ha kommit på) som leder till handlingar som förbättrar världen markant, så kompenserar det för all din negativa miljöpåverkan och dina pengautlägg för extra hälsosam kost.

Människans övertag över naturen beror på hennes intelligens. Detta bör en utilitarist utnyttja maximalt genom att maximera sin intelligens. Kosten har väsentlig inverkan på intelligensen.

Vid Konsum står idag ser jag en tiggare och spelar dragspel. Vad göra? Om jag väljer att gå till affären kan jag, när jag pantar petflaskor, välja att behålla pengarna eller ge bort dem med något som heter biståndsknappen. Vad göra? Eller ska jag kanske ge mer pengar, men till vad och hur mycket? Vilsen där. Vad göra?

Tiggaren kommer antagligen inte att förbättra världen, så han/hon ska inte ha några pengar. Hur du bör göra med biståndsknappen vet jag inte, däremot är det antagligen tidsslöseri att panta flaskor överhuvudtaget (eftersom du bör ägna all din tid åt att maximalt effektivt tjäna en massa pengar (och flaskpantning är inte vidare effektivt som metod för det). Därmed uppkommer inte biståndsknapp-problemet. Förresten blir det ju inga flaskor att panta om du håller dig till en optimalt hälsosam kost. Läsk och alkoholdrycker är bara en onödig risk för hälsan.

kl 16 idag så kan antingen jag och min fru göra en av denna säsongs sista båtturer med vår båt eller så hjälper vi en vän till oss att flytta. Vi kan även hjälpa vännen imorgon. Hon är öppen för förslag. Och jag med, vad ska jag göra? Ska vi skippa båten? Ska vi hjälpa henne, eller ska vi köpa flytthjälp till henne (det verkar lite mysko men tyvärr så vet jag inte som nybliven utilitarist hur jag ska göra).

Om möjligt, få med din fru på att tjäna en massa pengar under så gott som all er lediga tid. Unna er lite vila emellanåt för att ladda batterierna, men ägna ingen tid åt nöjen som inte ger maximal utdelning i form av pengatjänande vid andra tillfällen.

Att hjälpa vänner kan vara bra eftersom man oftast får igen det med råge i längden. Men för de flesta människor gäller nog att det finns personer de skulle vinna mer på att vara vän med och umgås med, än de vänner de råkar ha för närvarande. Man har bara tid med en viss mängd vänner, så det gäller att välja dem noga. Det vore osannolikt att man redan skulle råka ha de optimala vännerna, när man inte ens träffat en bråkdel av alla människor som finns. Å andra sidan får inte för mycket tid gå åt till att leta rätt på de optimala personerna att bli vän med. Det där är en avvägning du får göra efter eget huvud. Bra vänner är mycket bättre än inga alls, men ännu bättre är optimalt bra vänner.

Sälj båten och satsa pengarna på något projekt som går ut på att tjäna maximalt med pengar. Någon affärsidé. De flesta underskattar sin kreativitet och använder den inte maximalt.

På kvällen funderar jag och frugan på att antingen mysa hemma, gå på bio eller gå ut att äta. Om vi går ut och äter ska jag åka med bilen in till stan och skippa vinet eller ska jag åka kommunalt? Bil ska man ha det som utilitarist?

Om det sätt att tjäna en massa pengar du väljer innebär att du behöver bil för det syftet, bör du ha bil. Kanske annars också, eftersom det spar tid, och tid är pengar.

Sedan på lång sikt hur ska man som utilitarist leva? Vad ska jag jobba med, hur ska man bo, vad ska man köpa eller inte, vad ska man göra på fritiden. Kort sagt vad får man, eller ska man göra för att agera så utilitaristiskt som möjligt?

Sammanfattningsvis bör allt man gör optimalt främja mänsklighetens överlevnad. Det utesluter inte helt nöjen, då nöjen kan vara ett sätt att ladda batterierna, höja humöret och låta tankarna klarna, för att kunna göra desto mer nytta för världen vid andra tillfällen. Men nöjen som självändamål, d.v.s. nöjen som inte optimalt har en sådan effekt, går bort.

Jag tror anledningen till att många är tveksamma till att det är utilitaristiskt att gå in för att tjäna en massa pengar är att de tänker sig att pengarnas potential att öka lyckan i världen inte är större, per krona, än om man skulle ha samma mängd pengar att "köpa lycka" åt sig själv med. En miljard kronor kan definitivt inte göra mig tusen gånger lyckligare än vad en miljon kronor kan, men en miljard kronor, använd till utilitaristisk världsförbättring, kan göra världen sammantaget minst tusen gånger lyckligare än vad en miljon kronor, använd på samma sätt, kan. Denna principiella skillnad tror jag de flesta missar.

Anta t.ex. att du kan köpa en aktie som du bedömer kommer att med 50% sannolikhet gå upp med 400% på ett år, men som du bedömer med 50% sannolikhet kan komma att tappa nästan hela sitt värde på ett år. Om det vore till din egen lycka du hade tänkt ha aktievinsten, är det antagligen inte så smart att köpa denna aktie för alla sina pengar och låta det bära eller brista. Det beror på att man inte alls blir fyra gånger lyckligare av fyra gånger så mycket pengar, medan man blir väldigt mycket mindre lycklig av att förlora alla sina pengar än av att ha åtminstone så att man klarar sig. Men om du tänker använda pengarna utilitaristiskt, till världsförbättring, är fyra gånger pengarna verkligen fyra gånger bättre, eller till och med ännu mer än fyra gånger bättre. Då plötsligt kan det vara värt att ta en 50% risk att förlora alla pengarna. Detta missar de flesta att tänka på, verkar det som. De behandlar pengarisker i utilitaristiska satsningar som om de hade tänkt använda pengarna för sin egen lycka. Då blir det väldigt fel. I det utilitaristiska fallet är kurvan för lyckoalstring per intjänad krona linjärt eller exponentiellt stigande, i det egoistiska fallet exponentiellt dalande.

Ett verkligt utilitaristiskt handlande, i betydelsen "det som vore det allra mest världsförbättrande att göra, av allt man rent fysiskt är kapabel att göra", vore realistiskt att "komma på att göra" endast om man vore allvetande. Ett sådant handlande skulle antagligen te sig ytterst märkligt för den oinvigde. Det skulle antagligen vara någon form av extremt kraftig masshypnos av hela mänskligheten, som kräver att man utför väldigt underliga handlingar under några år. Eftersom vi inte kan veta vilket detta handlande är, och eftersom sannolikheten är så otroligt liten för att vi skulle gissa rätt om vi gissade, bör vi nog inte ens försöka gissa helt rätt, utan istället sikta "i riktning åt det hållet" och nöja oss med att handla på det (vad vi kan bedöma) mest utilitaristiska sättet av de sätt vi kan komma på. Någon gång måste man sluta tänka och börja handla. Men det betyder inte att man ska handla efter en mycket kort betänketid. Människans styrka är just hennes förmåga att tänka ut fantastiska metoder för att uppnå sina mål. Därför bör vi ägna en mycket stor del av vår tid åt tänkande, konstruktivt tänkande, på hur vi kan förbättra världen så mycket som vi kan komma på. Med "förbättra världen" menar jag oändligt långsiktigt förbättra världen. Oändligt långsiktig världsförbättring kan vara att låta en mer kortsiktig världsförbättring utebli, till förmån för t.ex. ren maximering av mänsklighetens långsiktiga överlevnadschanser.

[Kallekula]

Hej Justin. Intressant. Jag återkommer.

Ett litet tips:

http://www.aftonbladet.se/debatt/debatt ... 5868311.ab

[Ewelina]

Hej Justin. Intressant. Jag återkommer.

Ett litet tips:

http://www.aftonbladet.se/debatt/debatt ... 5868311.ab

[/quote]  

Den tillgängliga kunskap som finns kring hur man kan leva ett lyckligare liv skulle kunna ingå som en viktig del i skolan. Det kan vara allt från kurser i positiv psykologi och kognitiv terapi till social träning....

Känns bra mycket vettigare än syslöjd.

[Zokrates]

Tiggaren kommer antagligen inte att förbättra världen, så han/hon ska inte ha några pengar. Hur du bör göra med biståndsknappen vet jag inte, däremot är det antagligen tidsslöseri att panta flaskor överhuvudtaget (eftersom du bör ägna all din tid åt att maximalt effektivt tjäna en massa pengar (och flaskpantning är inte vidare effektivt som metod för det). Därmed uppkommer inte biståndsknapp-problemet. Förresten blir det ju inga flaskor att panta om du håller dig till en optimalt hälsosam kost. Läsk och alkoholdrycker är bara en onödig risk för hälsan.

Vilket jävla skitsnack, är detta representativt för utilitarister så skulle världen vara en bra mycket bättre och lyckligare plats utan dem. Det där med tiggaren var dessutom något av det lägsta jag läst här på forumet.

Om möjligt, få med din fru på att tjäna en massa pengar under så gott som all er lediga tid. Unna er lite vila emellanåt för att ladda batterierna, men ägna ingen tid åt nöjen som inte ger maximal utdelning i form av pengatjänande vid andra tillfällen.

Pengar=Lycka,
totalt patetiskt och inte undra på att världen är förpestad av sjuka ideal, sjuk miljö och sjuka människor. Nej, bli inte utilitarist om detta är drivkraften.

Att hjälpa vänner kan vara bra eftersom man oftast får igen det med råge i längden. Men för de flesta människor gäller nog att det finns personer de skulle vinna mer på att vara vän med och umgås med, än de vänner de råkar ha för närvarande. Man har bara tid med en viss mängd vänner, så det gäller att välja dem noga. Det vore osannolikt att man redan skulle råka ha de optimala vännerna, när man inte ens träffat en bråkdel av alla människor som finns. Å andra sidan får inte för mycket tid gå åt till att leta rätt på de optimala personerna att bli vän med. Det där är en avvägning du får göra efter eget huvud. Bra vänner är mycket bättre än inga alls, men ännu bättre är optimalt bra vänner.

Du är ju utilitarist, är det inte jobbigt för dina vänner att veta att de endast är dina vänner på premissen att du kan vinna något på det utöver själva vänskapen? Själv ser jag själva umgänget som det centrala och jag tänker aldrig på om jag tjänar på vänskapen. Den vänskap du representerar är falsk och dig skulle jag då rakt aldrig vilja umgås med, du är ju hela tiden ute efter något som vännen har som kan föra dig själv framåt till en bättre position, hört talas om kräk?

Jag säger detta, tag er i akt för vänner som endast umgås med er för sin egen vinning och nytta, dem mår man bättre av att undvika då de under falska förespeglingar utgör sig för att vara din vän men inget annat är än den värsta sortens fiende.

[matahari]

Vilket jävla skitsnack, är detta representativt för utilitarister så skulle världen vara en bra mycket bättre och lyckligare plats utan dem. Det där med tiggaren var dessutom något av det lägsta jag läst här på forumet.

Inte lika lågt som Glocalnet!

[Justin Case]

Tiggaren kommer antagligen inte att förbättra världen, så han/hon ska inte ha några pengar. Hur du bör göra med biståndsknappen vet jag inte, däremot är det antagligen tidsslöseri att panta flaskor överhuvudtaget (eftersom du bör ägna all din tid åt att maximalt effektivt tjäna en massa pengar (och flaskpantning är inte vidare effektivt som metod för det). Därmed uppkommer inte biståndsknapp-problemet. Förresten blir det ju inga flaskor att panta om du håller dig till en optimalt hälsosam kost. Läsk och alkoholdrycker är bara en onödig risk för hälsan.

Vilket jävla skitsnack, är detta representativt för utilitarister så skulle världen vara en bra mycket bättre och lyckligare plats utan dem. Det där med tiggaren var dessutom något av det lägsta jag läst här på forumet.

Så du är en sådan som skänker pengar till tiggare? Inte undra på att det är så många tiggare då. Man hör ju talas om tiggare som genom ett par timmars tiggande om dagen får ihop mer pengar än de som har ett heltidsjobb. Är det då så självklart att man bör ge något till tiggare? Och om man nu ska ge till någon som har det svårt, varför ge till just tiggare? Varför inte ge alla de pengarna, som du tydligen tycker att man ska ge till tiggare, till människor som har det så svårt att de inte ens kan gå runt och tigga? Lemlästade, dövblinda krigsoffer, svårt sjuka cancerpatienter som inte har råd med smärtstillande, etc. Och dessa exempel är fortfarande inte extremen. Det finns människor, inte än, men i framtiden, som är i ännu större behov av hjälp. Jag tänker på de många miljarder framtida individer som riskerar tvingas leva i en helvetisk, global Orwell-diktatur, i fruktansvärt och konstant lidande i årtusenden eller årmiljoner, om vi inte stoppar den utveckling som är på väg i den riktningen nu. Detta leder mig till slutsatsen att det är bättre för världen sammantaget att vi skänker alla de pengar, som vi skulle kunna skänka till tiggare, till t.ex. Piratpartiet. Det finns inget som säger att tiggarna skulle förtjäna våra pengar mer än vad de framtida individer kommer att göra, som Piratpartiet nu försöker ge ett drägligt samhälle att växa upp i. Jag förstår inte hur du kan fördöma en utilitarist som inte ger till tiggare, med tanke på att utilitaristen kanske, t.ex. genom att ge de pengarna till Piratpartiet istället, indirekt ger till människor som är i ännu större behov av hjälp än vad tiggarna är. Jag förstår inte hur så många (dig inräknat, verkar det) tror att våra resurser räcker till att hjälpa alla i hela världen. Om vi skänker pengar till tiggare idag, minskar våra möjligheter att skydda mänskligheten från en hemsk framtid, t.ex. genom att föra politisk kamp mot makthavarnas försök att censurera och strypa internet, ett av demokratins viktigaste verktyg idag. För varje krona man lägger på en målsättning, gäller att man går miste om möjligheten att lägga den kronan på en annan målsättning. Varje krona man skänker till något, bör man därför skänka till det allra mest världsförbättrande. Om du har några övertygande argument för att det allra mest världsförbättrande sättet att använda en given summa pengar vore att ge den summan pengar till tiggare, är jag idel öra. Jag tvivlar på att du kan hitta några sådana argument, eftersom jag inte tror att några sådana finns. Och om du inte vill förbättra världen så mycket som möjligt med de pengar du är beredd att avvara, varför vill du inte det? Varför favorisera tiggare i vår tid framför framtida individer som är i ännu större behov av vår hjälp?

Du uppfattar det kanske som om man offrar tiggarna när man idag inte skänker pengar till dem, men i minst lika hög grad offrar man framtida människors livskvalitet om man ger pengar till tiggare idag. Pengarna behövs mer till att (lite mer) säkerställa en bättre framtid, än till att redan idag försöka laga de liv som är trasiga just idag. Utilitaristen tar avstånd från diskriminering på grundval av vilken tid någon lever i. Att människor kommer att lida i framtiden om vi inte satsar allt på att förhindra att människor kommer att lida i framtiden är inte mindre viktigt än att människor lider idag om vi inte hjälper människor som lider idag. En tungt vägande skillnad är emellertid att det i framtiden, om den globala diktaturen får fullbordas, därefter för oöverskådligt lång tid är fullt möjligt för varje framtida generation av världsdiktatorer att tortera människor i en fruktansvärd omfattning och med en fruktansvärd lidandeintensitet som vi idag inte kan föreställa oss, och som dagens tiggare inte är i närheten av.

Din spontana vilja att hjälpa i första hand de som du med egna ögon ser lida idag, de som finns i just din tid och i din geografiska närhet (för att döma av ditt fördömande av min negativa inställning till givande av pengar till tiggare antar jag att du alltid skänker pengar till tiggare så fort du har några pengar över), är förståelig, men den är nästan lika naiv och moraliskt oförsvarlig som vissa djurrättsaktivisters utsläppanden av minkar (jag tänker då på de djurrättsaktivister som släpper ut minkarna i första hand för de minkars egen skull som de släpper ut, som om dessa minkar vore det viktigaste av allt i världen att rädda). Det ger kanske kortsiktigt bra konsekvenser, men långsiktigt suboptimala. När det gäller djurrättsaktivism vore det mer effektivt av djurrättsaktivisterna att lägga ned de olagliga aktionerna och istället lägga alla sina resurser på att påverka politiskt (om nu djurens väl och ve alls är värt något fokus i dagsläget, när mänskligheten själv står inför en så hotfull framtid). På liknande sätt är det bättre att, istället för att ge pengar till tiggare, satsa på att bygga upp folkhemmet igen, så att inga människor behöver tigga (om det nu är motiverat att alls bry sig om problemet att vissa människor ser sig föranledda att tigga idag, när det som sagt finns mycket viktigare saker att fokusera på, som att inför framtiden överhuvudtaget bevara åtminstone hyfsat med frihet för åtminstone någon ansenlig andel av befolkningen, d.v.s. åtminstone förhindra en global diktatur).

Om möjligt, få med din fru på att tjäna en massa pengar under så gott som all er lediga tid. Unna er lite vila emellanåt för att ladda batterierna, men ägna ingen tid åt nöjen som inte ger maximal utdelning i form av pengatjänande vid andra tillfällen.

Pengar=Lycka,
totalt patetiskt och inte undra på att världen är förpestad av sjuka ideal, sjuk miljö och sjuka människor. Nej, bli inte utilitarist om detta är drivkraften.

Att pengar=lycka är dina ord, inte mina. Pengar är inte automatiskt lika med lycka. Jag påstår att vi genom rätt användning av pengar mycket effektivt kan göra framtida generationer mycket lyckligare. Jag har särskilt poängterat att vi själva inte blir särskilt mycket lyckligare av att ha mer pengar. Själva poängen jag försökte föra fram är just att det faktum, att pengar inte gör en själv så mycket lyckligare, lätt gör att man felaktigt får för sig att pengar, hur de än används, inte skulle kunna göra världen sammantaget så mycket lyckligare. Lagen om avtagande marginalnytta (d.v.s. att innehav av pengar ger en person mindre lycka per krona ju fler kronor personen i fråga har) gäller för den enskilda individens lycka, men inte för den enskilda individens påverkan på universums sammantagna lycka.

Vem skulle t.ex. förneka att om t.ex. ett skänkande av x kronor till en vettig form av u-landsvälgörenhet kan göra ett eländigt liv drägligt, kan 2x kronor, skänkta till samma välgörenhet, förmodligen göra två eländiga liv drägliga och på så sätt göra samma nytta för två istället för bara en person (t.ex. i ett svältdrabbat eller naturkatastrofdrabbat område)? Ett kanske mindre allmänt accepterat antagande är att det även är dubbelt så bra att förbättra två liv som att förbättra ett (om förbättringen av varje liv är lika stor i båda fallen), men att det är så följer (om inte av annat) av att vi alla är ett, så att vi alla, var och en, med tiden kommer att tvingas uppleva hur det är att vara de där två lidande personerna, en efter en, om vi inte gör deras liv drägliga båda två. Jag vet inte hur det är med dig, men jag lider dubbelt så ogärna i 2y år som i y år.

Att hjälpa vänner kan vara bra eftersom man oftast får igen det med råge i längden. Men för de flesta människor gäller nog att det finns personer de skulle vinna mer på att vara vän med och umgås med, än de vänner de råkar ha för närvarande. Man har bara tid med en viss mängd vänner, så det gäller att välja dem noga. Det vore osannolikt att man redan skulle råka ha de optimala vännerna, när man inte ens träffat en bråkdel av alla människor som finns. Å andra sidan får inte för mycket tid gå åt till att leta rätt på de optimala personerna att bli vän med. Det där är en avvägning du får göra efter eget huvud. Bra vänner är mycket bättre än inga alls, men ännu bättre är optimalt bra vänner.

Du är ju utilitarist,

Jag är utilitarist i den meningen att jag tror att jag moraliskt sett borde leva utilitaristiskt, men det betyder inte att jag lyckas leva utilitaristiskt. Jag har mina svagheter, bland annat den att jag tenderar att ha sådana vänner som jag inte tror är optimalt för världen att jag har. Jag har dem för att jag trivs med dem. Jag är till stora delar mer kortsiktigt egoistisk än vad som är utilitaristiskt försvarbart. Jag behandlar mina vänner som de behandlar mig: vi ger varandra lycka. Båda parter får ut mycket av vänskapen, och upplever den andra som en sann vän som man kan lita på kommer att ställa upp för en i svåra situationer. Att den ena i en vänskap ställer upp för den andra är, om än inte så medvetet, för att den andra ska ställa upp tillbaka vid behov. You scratch my back, I scratch yours. Det må finnas vänskap som fungerar utan en sådan (outtalad) reciprocitet, men sådan vänskap tenderar suga kraften ur den som hela tiden ger och ger, och dör till slut, eftersom den som ger inte får något tillbaka. Så även om du påstår att du har vänner som du inte har för att utnyttja för personlig vinnings skull, vågar jag påstå att du faktiskt utnyttjar dem eller kan tänka dig att i framtiden utnyttja dem, för personlig vinnings skull, även om detta bara finns omedvetet hos dig. Med "personlig vinning" menar jag då vad som helst från att den andra ställer upp och lyssnar när man mår dåligt och behöver prata av sig, eller att han/hon är rolig att umgås med, till att han/hon ställer upp med eller kan komma att någon gång ställa upp med ett gott ord om dig, förmedla lukrativa kontakter, ge dig pengar etc. Jag vet inte varför det skulle spela någon roll huruvida det man får från en vän är lyssnande, trevlig känsla genom umgänge, pengar, rekommendationer eller något annat värdefullt. Vänner är värdefulla, helt enkelt, och bör därför behandlas som sådana - med äkta vänskap.

är det inte jobbigt för dina vänner att veta att de endast är dina vänner på premissen att du kan vinna något på det utöver själva vänskapen?

Hur definierar du "själva vänskapen"? Om det i vänskap ingår allt det som en vän av vänskap kan tänkas göra för en, och som man av vänskap kan tänka sig att göra tillbaka för denne/denna, ingår ju allt det, som jag tror att man utilitaristiskt bör använda vänskap till, i definitionen av vänskap. Som sagt, jag lever inte utilitaristiskt, trots att jag anser att jag borde. Men anta hypotetiskt att jag levde utilitaristiskt på alla sätt, varje sekund av mitt liv. Då skulle jag fortfarande bete mig på ett sådant sätt med mina vänner att de upplevde mig som en äkta vän. Det är nämligen så jag tror att man kan få som mest nytta av vänner - genom att behandla dem som äkta vänner. Men det är möjligt att jag, om jag skulle leva helt utilitaristiskt, skulle byta ut en del av mina vänner. Men medan de vänner som då skulle bli bortbytta kanske skulle förlora på det, skulle ju andra vinna desto mer på det. Som utilitarist ska man ha förmågan att se framtida, ännu icke existerande varelser som sina vänner, och inte diskriminera dem bara för att man inte känner dem ännu. Att de vänner jag, för att leva helt utilitaristiskt, skulle behöva byta ut (en del av) mina nuvarande vänner mot, skulle vara mina vänner av utilitaristiska skäl är fullt förenligt med att de och jag blir äkta vänner, minst lika äkta som de jag har nu. I själva verket är det en förutsättning, för att vänskap ska ha utilitaristiskt positiva effekter, att den känns äkta. Och om den känns äkta, ja då är det väl äkta? Vad jag kan se, skulle jag vara en minst lika äkta vän, om jag hade vänner uteslutande av utilitaristiska skäl, som jag är nu, när jag har vänner mest bara för min och mina vänners egen skull. Ju bättre en vänskap är, i den traditionella betydelsen av "bra vänskap", desto större utilitaristiskt instrumentellt värde har den.

Att jag inte på långa vägar lyckas leva helt utilitaristiskt, betyder inte att jag struntar helt i att försöka. I mån av ork strävar jag åt det hållet. Ett sätt på vilket jag gör detta är att uttrycka mina tankar om vad som vore utilitaristiskt. Man kan se det som att jag bland annat hoppas att andra har mer ork än jag att omsätta de tankarna, och/eller sin egen utveckling av dem, i handling. Kanske kommer även jag själv att få ork att omsätta tanke i handling i större utsträckning i framtiden än vad jag gör nu, kanske bland annat tack vare att jag nu tänkte ut och formulerade hur ett utilitaristiskt leverne torde se ut. Innan man börjar handla är det en fördel att göra sig en bild av vad som ska göras, så att man inte famlar i blindo.

Själv ser jag själva umgänget som det centrala och jag tänker aldrig på om jag tjänar på vänskapen. Den vänskap du representerar är falsk och dig skulle jag då rakt aldrig vilja umgås med, du är ju hela tiden ute efter något som vännen har som kan föra dig själv framåt till en bättre position, hört talas om kräk?

All vänskap är villkorlig. Ingen orkar umgås med någon som inte ger en något. Du försöker framställa det som om det fanns någon annan fungerande vänskap än detta, men jag är säker på att även den vänskap du själv har och förespråkar är sådan, att du, om du inte själv får något ut av en vänskap, så har du ingen lust att fortsätta den. Så länge man behandlar sin vän på ett visst sätt x, som vännen upplever som schysst/kärleksfullt/toppen, vad spelar det då för roll om man gör det främst för att "föras framåt till en bättre position" eller bara för vännens egen skull? Beteendet x är ju detsamma i båda fallen, och det är ju det enda vännen får i vilket fall som helst. Visst kan målet "att få en bättre position" göra att man behandlar vännen sämre, men då är det ju inte längre på sättet x man beter sig, och alltså kan det vara så att man, medan man umgås med vännen i fråga, alltid bör hålla sig själv omedveten om att man hoppas "få en bättre position", och bara vara medveten om hur trevligt det är att umgås med vännen i fråga. Därför tror jag att det är det sättet att umgås med en vän som är det mest utilitaristiska. Men det betyder inte att man bör ha kvar just de vänner man råkar ha sedan tidigare. Det kan finnas personer man skulle kunna bli vän med, äkta vän med, och som dessutom skulle göra att man fick bättre förutsättningar att förbättra världen. Allt annat lika är då det sistnämnda valet av vänner bättre än det förra. Detta får man naturligtvis väga mot den tid det kan ta att bli äkta vän med någon. Men med vissa personer går det mycket snabbt.

Jag säger detta, tag er i akt för vänner som endast umgås med er för sin egen vinning och nytta, dem mår man bättre av att undvika då de under falska förespeglingar utgör sig för att vara din vän men inget annat är än den värsta sortens fiende.

Jag håller med när det gäller "vänner" som utnyttjar en utan att det tillför vare sig en själv eller världen sammantaget så mycket att det är värt att ha vänskapen i fråga. Men det problemet uppstår inte med utilitaristiska vänner. Detta gäller alldeles i synnerhet med tanke på att vi alla har evigt liv och därför med tiden kommer att "förvandlas till var och en av varandra". De sammanträffanden av kvantfluktuationer som krävs för det måste nämligen oändligt säkert uppstå inom ändlig tid, eftersom antalet möjliga partikelkombinationer inom det utrymme en människa (eller vilken postmänsklig varelse som helst) upptar är ändligt, och eftersom universum innehåller oändligt många partiklar och oändligt många kvantfluktuationer per ändlig tidsrymd. Det betyder att du är jag, jag är du, vi är alla varandra. Det är bara det att de flesta inte tror/vet/inser/informerats om detta. Så om man någon gång måste offra kontakten med en vän för världförbättrings skull, gynnar detta inte bara världen som helhet utan, med tiden, även den vän man tillfälligt offrade kontakten med. För alla effekter av vad vi gör är bara tillfälliga. Ändå bör vi utgå från att det har betydelse vad vi gör (vi har inget att förlora och eventuellt mycket att vinna på att utgå från att det har betydelse vad vi gör, därför bör vi utgå från det). Så länge man lever utilitaristiskt kan man alltså inte göra någon vän illa (d.v.s. inte göra någon vän illa mer, på sikt, än vad som skulle bli fallet om man inte levde utilitaristiskt), hur mycket det än må verka så för stunden.

[biggj]

Hejsan!

Har Justin Case aldrig funderat på varför det finns så många fattiga ute i världen?  Om han betänker att för varje krona som "vi" i väst giver exempelvis Afrika, så lämnar samtidigt 10 kronor Afrika genom att "våra" företag genom olika medel stjäl afrikanernas möjligheter att klara sig själva. Genom olika transaktioner, genom kriminalitet och genom att skapa korruptionsmotagliga regimer genom just mutor! Så varför skulle "vi" inte hjälpa dem? Klart vi skall, det är ju "vi" som är brottslingen i det hele - eller i vart fall våra företagare och vissa politiker.  :oops:

MVH
bigj

[Kallekula]

Vilket parti skulle jag rösta på och varför?

Piratpartiet, för att Internet ska bevaras fritt, och på så sätt motverka risken för global Orwell-diktatur.

Fast det är ju argument som alla partier kan använda sig av. T.o.m de som är för hårdare sanktioner vid ilegal nedladdning. De säger ju bara att för att Internet ska vara förbli fritt måste man få bort avarterna som hotar dess frihet.

Är inte kruxet med utilitarismen att välja medel för att nå målet, samt vad man ska priorietra?  Målet är en anings luddigt det med, förvisso men om vi bortser från det. Det är ju ungefär som vårfa politiska partier alla har de som mål ett bättre samhälle. Tex ökad frihet, men som du vet så är ju skillnaderna stora hur denna frihet ska nås.

Att få ihop resurser och med makt påverka. Bra. Brukar påpeka detta för vänstern ibland, men de blir bara förbannade. Dels för att de väl anser det vara fult (även om syftet är ett annat) dels att man förstärker systemet (eller något liknande luddigt). Men ändock vad ska man sedan göra och det som man själv anser vara rätt och riktigt hur ska det stötas mot verkligheten och vad andra tycker. Jag är tex övertygad om atyt det finns otala som anser att USA är garanten för fred och frihet. Nationen som agerar över hela vårt klot och skapar lycka för flertalet. Andra skulle hävda att USA är ondskan på jorden.


Vad det gäller matråden så stämmer det säkert ur en hälsosynpunkt, och säkert även för miljön. Men råa grönsaker och alger även om jag så skulle bli hur frisk som helst av det så skulle jag inte bli lycklig av den kosten. Nej då unnar jag mig gärna annat. Sen vet jag att det säkert är så långt ifrån att vara utilitarist som möjligt.

Exempel med tiggaren kan man dra llite länge. En människa i akut nöd, ska man hjälpa till där eller tänka utilitaristiskt?  

Vad det gäller vänner, och självklart även familj,  så ingår de i en annan sfär för mig. Har svårt att tänka storskaligt rationellt och övergripande när det gäller dem.

Men som sagt hur ska vi nå målen. Ta tex FNs milleniemål. Man kan ju gissa att om dessa nåddes så ökade den totala mängden lycka i världen. Men hur ska de nås, vad ska man välja för väg dit?

[Kallekula]

[quote="Justin Case"]

Piratpartiet, för att Internet ska bevaras fritt, och på så sätt motverka risken för global Orwell-diktatur.

[quote]


Fast det är ju argument som alla partier kan använda sig av. T.o.m de som är för hårdare sanktioner vid illegal nedladdning. De säger ju bara att för att Internet ska vara förbli fritt måste man få bort avarterna som hotar dess frihet.

Är inte kruxet med utilitarismen att välja medel för att nå målet, samt vad man ska priorietra?  Målet är en anings luddigt det med, förvisso men om vi bortser från det. Det är ju ungefär som våra politiska partier. Alla har de som mål ett bättre samhälle. Tex ökad frihet, men som du vet så är ju skillnaderna stora hur denna frihet ska nås.

Att få ihop resurser och med makt påverka. Bra. Brukar påpeka detta för vänstern ibland, men de blir bara förbannade. Dels för att de väl anser det vara fult (även om syftet är ett annat) dels att man förstärker systemet (eller något liknande luddigt). Men ändock vad ska man sedan göra? Hur vet jag att att det jag anser vara rätt och riktigt är det? Hur ska det stötas mot verkligheten och vad andra tycker. Jag är tex övertygad om att det finns otaliga som anser att USA är garanten för fred och frihet. Nationen som agerar över hela vårt klot och skapar lycka för flertalet. Säkert tycker USAs gov. det. Andra skulle hävda att USA är ondskan på jorden. Vad är rätt och fel där?


Vad det gäller matråden så stämmer det säkert ur en hälsosynpunkt, och säkert även för miljön. Men råa grönsaker och alger, även om jag så skulle bli hur frisk som helst av det så skulle jag inte bli lycklig av den kosten. Nej då unnar jag mig gärna annat. Sen vet jag att det säkert är så långt ifrån att vara utilitarist som möjligt, eller vem vet kanske inte? Om alla gjorde som jag skulle den totala lyckan öka? Livsnjutare vad det gäller mat och dryck.

Exempel med tiggaren kan man dra llite länge. En människa i akut nöd, ska man hjälpa till där eller tänka utilitaristiskt?  

Vad det gäller vänner, och självklart även familj,  så ingår de i en annan sfär för mig. Har svårt att tänka storskaligt och rationellt där. Gemeinschaft och Gesellschaft osv.


Men som sagt hur ska vi nå målen. Ta tex FNs milleniemål. Man kan ju gissa att om dessa nåddes så ökade den totala mängden lycka i världen. Men hur ska de nås? Vad ska man välja för väg dit?

[samuelkazen]

Utilitarismen är väldigt relativ och svår att få några absoluta svar ur så länge vi inte känner till alla tänkbara faktorer som kan påverka människors upplevelser av känslan lycka. Om vi hade kapacitet att kartlägga alla dessa faktorer och uppfann ett revolutionerande lyckomätningsverktyg så är det möjligt att utilitarismen skulle kunna användas för att ge ett entydigt klart svar på någon fråga alls. Annars kan vi i princip argumentera för vad som helst, t.ex. att staten ska läggas ner och samhället sprängas genom att hänvisa till den allmänna lyckan. Låt oss ta följande resonemang:

En människa har betydligt lättare att kränka andra och ställa till med hemskheter. Det är betydligt enklare att genomföra dåliga handlingar än goda. Antalet hemska, vidriga kränkningar människor dagligen utsätts för i världen över lag är betydligt fler än antalet goda handlingar. Vår maximala lyckokick kan inte jämföras med människors förskräckliga lidande, som ofta når gräsliga nivåer. Följaktligen borde inte livet vara värt att leva alls och det är vår moraliska plikt att avliva mänskligheten, den sammanlagda lyckan ligger ju i själva verket på minus!

Man skulle även kunna vända på hela steken och med hjälp av lämpliga fakta påstå att vi i den rika världen har det sämst. Vi rör vid varandra ordentligt i genomsnitt 3 ggr per dag, i tredje världen ca 100 ggr per dag. Vi umgås för lite, vi pratar för lite, vi har redan allt vi behöver. I tredje världen kämpar man sida vid sida för sin överlevnad. Gemenskapen är mycket större, utmaningarna ger människor kraft att handla. Allt pekar på att de är lyckligare än oss. Dessutom har människan genom hela evolutionen kämpat för sin överlevnad och levt med våra mått mätt under gräsliga förhållanden. Det är människans naturliga miljö då vi mår som bäst. För att maximera lyckan bör vi alltså spränga våra samhällen i luften så vi får något nytt att kämpa för!”

Detta gäller för det mesta även om jag baserar mina egna moraliska ställningstaganden på en helt annan moralisk teori. Genom den utilitaristiska metoden skulle jag med största sannolikhet komma fram till nästan samma sak som med min egen moraliska teori (vilken den än är) då den allmänna lyckan oftast är ett mer eller mindre indirekt mål i alla moralteorier. T.ex. så skulle en rättighetsteoretiker antagligen komma fram till att det som gynnade den allmänna lyckan mest är att införa ett antal okränkbara människliga rättigheter, en pliktetiker komma fram till att vi bör leva efter ett visst antal moraliska principer som ”du ska inte döda” osv.

Utilitarismen leder i normalfall till helt olika bedömningar beroende på vem som tillämpar principen. Det beror på att olika människor med olika faktakunskaper och värderingar alltid stoppar in olika premisser i kalkylen. Skulle jag strikt tillämpa ett utilitaristiskt resonemang skulle jag enbart undersöka om mina värderingar, åsikter och ställningstaganden, på basis av det jag redan vet, är konsekventa och logiska med avseende på värdet lycka. Min beskrivning av ett tänkt utilitaristiskt försvar ovan kan alltså omöjligen vara objektivt, utan speglar bara mina egna åsikter.

Utilitarismen verkar vara helt omöjlig att ha som stabil grund. Slutsatsen vad gäller utilitarism och den konsekventialistiska metoden i stort är att den enbart kan ses som en kalkylmodell där ett antal godtyckliga värden stoppas in och matchas mot kända fakta för att få reda på vilket agerande som är mest konsekvent i en viss situation med avseende på ett visst värde.

Men även en person som förkastar den konsekventialistiska metoden är rimligen intresserad av att veta hur mycket de egna värdena teoretiskt skulle kunna förverkligas i så stor utsträckning som möjligt för att sedan jämföra det med resultatet av att enbart respektera värdena ifråga. När differensen blir för stor mellan den förväntade nyttan av att befrämja ett värde (t.ex. aktivt döda en person för att rädda 200) och den förväntade nyttan av att respektera ett värde (t.ex. vägra att aktivt döda den enskilde för att rädda 200) kan det vara en god idé att ta hänsyn till utilitarismens invändningar.

Eftersom konsekventialism per definition alltid är det effektivaste sättet att främja ett visst värde eller mål (visar sig någon annan metod vara effektivare bör man ju ur ett konsekventialistiskt perspektiv använda den) så kommer alltid teorier om att respektera värden uppnå ett mindre eller likvärdigt resultat. När differensen mellan förväntad nytta av att befrämja och att respektera värden är mycket stor innebär det alltså att tillvägagångssättet att enbart respektera värdet i fråga är ganska misslyckat med avseende på resultatet.

[Justin Case]

Utilitarismen är väldigt relativ och svår att få några absoluta svar ur så länge vi inte känner till alla tänkbara faktorer som kan påverka människors upplevelser av känslan lycka. Om vi hade kapacitet att kartlägga alla dessa faktorer och uppfann ett revolutionerande lyckomätningsverktyg så är det möjligt att utilitarismen skulle kunna användas för att ge ett entydigt klart svar på någon fråga alls. Annars kan vi i princip argumentera för vad som helst,

Ja, men klandra inte utilitarismen för det! Klandra bara de specifika förslag på tillämpningar av utiltiarismen som du inte tror är utilitaristiska! (Och förklara gärna varför du tror att de inte är utilitaristiska!)

Om tusen forskare kommer med tusen olika förslag på hur man på bästa sätt bemöter klimathotet, förslag av vilka många är helt oförenliga med varandra, betyder det inte automatiskt att det är något fel på konstaterandet att det finns ett klimathot. Likadant gäller för utilitarismen och olika förslag beträffande vad som är utlitaristiskt. Min poäng är att man inte kan använda det faktum, att olika utilitarister kommer med väldigt olika recept på hur man ska handla, som ett argument för att det skulle vara något fel på utilitarismen som moralsystem.

När det gäller mina specifika påståenden om vad som vore utilitaristiskt att konkret göra (t.ex. rösta på Piratpartiet och tjäna ihop en massa pengar), får man, som med alla utiltiarister, hålla isär det faktum, att utilitarism i grunden är rätt, från vad just den eller den utilitaristen påstår att utilitarism ger att man konkret bör göra. Man kan inte använda någon utilitarists specifika förslag, om vilka handlingar en tillämpning av utilitarismen skulle ge rent konkret enligt just den utilitaristen, som ett argument mot utilitarismen som riktighetskriterium.

t.ex. att staten ska läggas ner och samhället sprängas genom att hänvisa till den allmänna lyckan. Låt oss ta följande resonemang:

En människa har betydligt lättare att kränka andra och ställa till med hemskheter. Det är betydligt enklare att genomföra dåliga handlingar än goda. Antalet hemska, vidriga kränkningar människor dagligen utsätts för i världen över lag är betydligt fler än antalet goda handlingar. Vår maximala lyckokick kan inte jämföras med människors förskräckliga lidande, som ofta når gräsliga nivåer. Följaktligen borde inte livet vara värt att leva alls och det är vår moraliska plikt att avliva mänskligheten, den sammanlagda lyckan ligger ju i själva verket på minus!

Då glömmer du otaliga postmänskliga generationers enorma lycka, och du glömmer utomjordiska civilisationers lidande. Tänk på alla utomjordiska civilisationer som lider, och som vi kan befria från lidande genom att åka runt i universum i årgoogoler med en sådan "mission"! Genom att överleva, för att sedan åka runt i årgoogoler i universum, kan vi på så sätt minska den sammanlagda mängden lidande i universum mycket mer än vad vi kan genom att utrota oss själva - även om vår existens innebär mer lidande än lycka för just oss (något den inte gör heller, på längre sikt, men detta är alltså bara en bonus).

Man skulle även kunna vända på hela steken och med hjälp av lämpliga fakta påstå att vi i den rika världen har det sämst.

Befintlig lyckoforskning talar emot det. Men hur som helst: människor idag är på ganska likartad måendenivå allihop - även de som lider allra mest och de som är som allra lyckligast, av de som lever nu - jämfört med vad som kommer att bli möjligt med tiden, med teknikutvecklingens hjälp.

Då den naturliga strävan hos allt sentient liv på jorden tycks vara att vara lycklig snarare än att tillfoga andra lidande, torde tendensen på lång sikt vara den att det skapas mer lycka än vad det tillfogas lidande. Jag förnekar inte att tendensen att tillfoga andra lidande finns, och jag förnekar inte att det är rent fysiskt ganska lätt att tillfoga andra lidande, men vad som kommer att få avgörande betydelse i takt med teknikutvecklingen är vår vilja. Och därmed kommer vår naturliga, inneboende preferens, att sträva efter att vara lyckliga snarare än att tillfoga lidande, bli avgörande och göra att vi skapar enormt mycket mer lycka än lidande i universum på sikt.

Man kan jämföra med ett barn som håller på att lära sig gå. Låt barnets gående vara en metafor för lycka, och krypande en metafor för lidande. Ett barn tillbringar i början mycket mer tid krypande på golvet än gående. Det är mycket lättare att "falla till föga för tyngdkraften" och förbli kvar på golvet, än att trotsa tyngdkraften och gå upprätt. Ändå blir barnet med tiden så bra på att gå, att det till slut börjar tillbringa mer tid gående än krypande på golvet. Därefter tillbringar mycket, mycket mer tid, varje år, med att gå än med att krypa på golvet. Sammantaget gör detta att en människa i genomsnitt tillbringar mycket mer tid gående än krypande på golvet.

Vi får tänka på att mänskligheten ännu är i början av sin utveckling. Vi är som barnet som ännu inte lärt sig gå mer än några sekunder i sträck ibland. För det mesta kryper vi omkring på golvet. Av detta får vi inte förhastat dra slutsatsen att vi, på lång sikt, kommer att tillbringa mer tid krypande på golvet än gående. Det som avgör hur vi kommer att tillbringa det mesta av vår tid är vår utvecklingspotential. Människans utvecklingspotential, som art, är enormt mycket större än vad varje enskild människas utvecklingspotential varit hittills. Ett barns strävan är att gå, och det gör att det till slut lär sig gå. Vår strävan är att vara lyckliga, och det kommer att göra att vi med tiden lär oss vara lyckliga så mycket vi vill. Att människans utvecklingspotential som art är mycket större än en enskild människas utvecklingspotential talar därför mycket, mycket mer för att vi kommer att alstra mer lycka än lidande i universum, på sikt, än vad det finns som talar för motsatsen.

T.ex. så skulle en rättighetsteoretiker antagligen komma fram till att det som gynnade den allmänna lyckan mest är att införa ett antal okränkbara människliga rättigheter, en pliktetiker komma fram till att vi bör leva efter ett visst antal moraliska principer som ”du ska inte döda” osv.

Men om de såg detta som det grundläggande skälet till att vara rättighetsetiker, pliktetiker, etc, är de ju egentligen i grunden utilitarister snarare än något annat. Men tyvärr ser de ju inte detta.

Utilitarismen leder i normalfall till helt olika bedömningar beroende på vem som tillämpar principen. Det beror på att olika människor med olika faktakunskaper och värderingar alltid stoppar in olika premisser i kalkylen. Skulle jag strikt tillämpa ett utilitaristiskt resonemang skulle jag enbart undersöka om mina värderingar, åsikter och ställningstaganden, på basis av det jag redan vet, är konsekventa och logiska med avseende på värdet lycka. Min beskrivning av ett tänkt utilitaristiskt försvar ovan kan alltså omöjligen vara objektivt, utan speglar bara mina egna åsikter.

Likaså speglar även utilitarism som riktighetskriterium, och rättighetsetik, och varje annan moral som finns, bara människors egna åsikter.

Utilitarismen verkar vara helt omöjlig att ha som stabil grund.

Den känns naturligtvis inte stabil i den meningen att den skulle befria oss från eget tänkande, som t.ex. en del religioner gör genom att hänvisa till heliga skrifter och auktoriteter. Men just det finner jag sympatiskt med utilitarism: den är inte, som grund, mer stabil än vad någon som helst grund bör vara! Misstaget folk gör är att förväxla grunden utilitarism med de slutsatser olika utilitarister drar utifrån den. Om utilitarism gör att många olika utilitarister kommer till väldigt olika slutsatser om vad som bör göras, och om detta gör att man tycker att grunden utilitarism känns skakig, ja, då är det väl för att vi människor vet mycket lite om vad som händer om man gör si och vad som händer om man gör så, och det är bara att acceptera att tillvaron är en så skakig och oviss historia som den är! Det är så att vi inte kan veta särskilt säkert vad som händer om vi gör si och vad som händer om vi gör så. Det bör vi acceptera! Vad rättighetsetiker, pliktetiker m.fl. gör är att blunda för denna skakighet och låtsas som om det finns någon fast mark att stå på som är bättre än den "skakiga" mark utilitarismen erbjuder. Det är en falsk trygghet. Istället för att säga att jag hellre är en olycklig Sokrates än en lycklig gris, skulle jag säga att jag hellre är en eventuellt vilsegången utilitarist än en 100% garanterat vilsegången rättighetsetiker eller pliktetiker eller annat otyg. Om åtminstone grunden i ens moral är rätt, hur skakiga den verklighets förhållanden som ens moral sedan ska appliceras på än känns, har man åtminstone större chans att gå rätt, än om redan grunden i ens moral är fel, hur stabil denna än känns.

En liknelse: om en sinnessjuk mördare kommer fram till mig, bör jag nog hellre vara på det klara med att det är en sinnessjuk mördare, så att jag vet att vara på min vakt, än att blunda för den vetskapen. Hur svårt det än är att förutsäga en sinnessjuk människas nästa handling, är det bättre att veta att det är svårt att förutsäga hans nästa handling, än att inte ens veta detta. Verkligheten, som utilitarismen ska appliceras på, är som en sinnessjuk människa som man inte kan veta hur den kommer att bete sig i nästa stund. Det är bättre att, som utilitaristen, vara på det klara med denna ovisshet om vad som kan hända, och försöka förutse vad som kan hända ändå, än att, som t.ex. rättighetsetikern och pliktetikern, blunda för den ovissheten och ändå tro sig veta vad som är bästa att göra.

Slutsatsen vad gäller utilitarism och den konsekventialistiska metoden i stort är att den enbart kan ses som en kalkylmodell där ett antal godtyckliga värden stoppas in och matchas mot kända fakta för att få reda på vilket agerande som är mest konsekvent i en viss situation med avseende på ett visst värde.

Det stämmer, förutom att de värden du kallar "godtyckliga värden" är utvalda delvis med förnuft, intelligens, erfarenhetsbaserade regler och intuition och alltså inte är helt godtyckliga. Men ett visst godtycke är ofrånkomligt, och rentav föredömligt i mycket beslutsfattande. Tänk på åsnan som inte kunde välja mellan den vänstra och den högra halmbalen och därför svalt ihjäl. Den åsnan skulle ha klarat sig om den kunnat välja den ena eller den andra halmbalen, någon vilken som helst, på måfå. Vi ska vara glada att vi har förmågan att välja på måfå. Den förmågan behövs ofta. Men vi behöver även något mer än slump, för att fatta kloka beslut. Förslagsvis kreativitet, intelligens och intuition.

Men även en person som förkastar den konsekventialistiska metoden är rimligen intresserad av att veta hur mycket de egna värdena teoretiskt skulle kunna förverkligas i så stor utsträckning som möjligt för att sedan jämföra det med resultatet av att enbart respektera värdena ifråga.

Motsäger inte det påståendet sig självt? Om någon förkastar konsekvensetik, hur kan den personen sedan ha mage att fråga efter konsekvenserna av någon etik överhuvudtaget? (Du skriver "förverkligas" och "resultatet", begrepp som tycks vara ungefär synonyma med konsekvenser.)