"Liks" rättigheter, rättighetsteoretiker?

[Justin Case]

Hur ser ni rättighetsteoretiker på liks eventuella moraliska rättigheter och angränsande rättighetsfrågor? Vad får man, och vad får man inte, enligt rättighetsteorin, göra med lik, och av vilka skäl? Hur tungt bör ett testamente (eller "den dödes kända vilja") väga kontra anhörigas/andras önskemål, och varför? I frånvaro av testamente, hur tungt eller lätt bör en kryoniserad människas (en människa som dödförklarats men som mycket kort efter döden frysts ned till en extremt låg temperatur i hopp om att teknikutvecklingen med tiden gör att det blir medicinskt tekniskt möjligt att få vederbörande tillbaka till livet) pyttelilla men dock chans att återupplivas i framtiden väga i relation till anhörigas och/eller andra levandes önskemål/behov, och varför?

Vad jag har förstått härleds enligt rättighetsteorin min "rätt över min kropp", d.v.s. min rätt att bestämma hur min kropp ska behandlas, ur att om någon skulle behandla min kropp på ett annat sätt än jag själv vill, skulle det kränka min rätt att få bestämma över mitt liv. Kroppen (inklusive hjärnan) är alltså bara instrument för liv och har inget egenvärde. Är det riktigt? När man är död kan man inte bestämma över sitt liv. Så ur vad härleds då griftefriden, om griftefriden är något som rättighetsteorin alls kan försvara? Upphör ens rätt till sin kropp i alla avseenden, när man dör? Om inte, varför inte?

Om det finns anhöriga, men inget testamente, brukar anhöriga anses ha (en viss, begränsad) rätt att bestämma vad som ska ske med liket (t.ex. om det ska kremeras eller begravas). När någon dött, ger olika kombinationer av förekomst/frånvaro av anhöriga, förekomst/frånvaro av testamente samt andra faktorer upphov till olika frågeställningar.

Vad bör enligt rättighetsteorin göras och inte göras, om:

1) Den döde skrivit i sitt testamente att han vill begravas (okremerad), och att han vill att begravningen ska bekostas med de 100000 kronor han har i madrassen. Anta att han i testamentet kräver att alla de pengarna ska användas till göra begravningen så fin som möjligt och att inget av de pengarna ska gå i arv till anhöriga eller till något annat. Men anta att det finns en hake: samtliga anhöriga har nyligen konverterat till en religion som motsätter sig begravning, så de vill att det ska bli kremering istället, och är beredda att själva betala för kremeringen. Pengarna i madrassen kan de inte få i vilket fall som helst, så det är inte av ekonomiska skäl de motsätter sig begravning. De skulle inte ens behöva lyfta ett finger för att få den döde begravd; deras vägran är uteslutande religiöst motiverad. Vad bör och bör inte göras, moraliskt sett, enligt rättighetsteorin? Och varför?

2) En godhjärtad kirurg bjuder hem en förtvivlad gammal eremit, som han känt i endast ett par timmar, på middag. Eremiten berättar att han inga vänner har, att alla hans anhöriga dött, att den enda kvinna han någonsin älskat med övergav honom för årtionden sedan, och att han för att hämnas på livet meddelat donationsregistret att han vägrar lämna ifrån sig sina organ när han dör. Detaljer i eremitens berättelse får kirurgen att inse bortom allt tvivel att eremiten måste vara far till hans systerdotter - en nu vuxen kvinna som är i desperat behov av en ny njure. Upphetsad av glädje berättar kirurgen detta för eremiten - att eremiten har en dotter som eremiten nu kan rädda livet på! Sakta reser sig eremiten upp, säger iskallt "den kvinna som övergav mig förtjänar inte att ha några barn, och själv orkar jag inte med några barn, jag är trött på livet", griper tag i kirurgens gjutjärnspanna med bägge händer, drämmer den med all kraft i sin skalle, rycker spasmodiskt i någon sekund och faller sedan ihop på golvet. Kirurgen konstaterar att eremiten är död, blir först förfärad, men inser snabbt att systerdotterns liv fortfarande går att rädda. Visserligen kräver donationslagen att den dödes vilja respekteras, men kirurgen är beredd att sitta hur länge som helst i fängelse som pris för sin systerdotters liv, nu när ett enligt honom moraliskt acceptabelt sätt att rädda hennes liv uppenbarat sig. Har kirurgen, enligt rättighetsteorin, moralisk rätt att ta ut en njure (eller två) ur den döde eremiten för att rädda livet på sin systerdotter? Om inte, varför inte?

(Jag antar att det är logiskt omöjligt att gottgöra en död människa för stöld?)

Vidare: om polisen får tag i kirurgen efter att denne tagit ut en njure ur eremiten och precis öppnat buken på sin systerdotter men ännu inte hunnit börja avlägsna hennes sjuka njure, bör polisen då, moraliskt (och även juridiskt?) enligt rättighetsteorin, låta honom genomföra transplantationen, eller bör de beslagta den "stulna" njuren eftersom den är "stulen"? Om polisen får tag i kirurgen först när kirurgen just tagit ut systerdotterns ena sjuka njure men innan han hunnit stoppa in den "stulna", bör polisen då beslagta den "stulna" njuren?

3) En gammal man, som av psykiatriker alltid bedömts vara väsentligen psykiskt frisk och klar i huvudet i största allmänhet och i testamentshänseende i synnerhet, dör och efterlämnar ett testamente som upphittas av en av hans söner, som läser upp det för alla sina bröder. Den gamle mannen vill att hans döda kropp ska bli (med den gamle mannens ord) "gruppvåldtagen" av alla hans söner "vid en tidpunkt då den börjat stinka rejält". Samtliga söner, som av psykiatriker bedömts vara lika friska som far sin, är i hemlighet nekrofiler, älskar likstank och vill gärna uppfylla sin fars önskan till punkt och pricka. Den döde har (eller säger man hade?) varken anhöriga eller vänner förutom sönerna. Anta att "likgruppvåldtäkten" skulle kunna ske i det fördolda, men att det finns viss risk att inte alla söner kan bevara hemligheten för omvärlden i all framtid. Har sönerna, enligt rättighetsteorin, moralisk rätt att uppfylla sin fars sista önskan (så länge de gör det i skymundan)? Bör de, enligt rättighetsteorin, även ha juridisk rätt att göra det?

4) En gammal, fattig, dödssjuk smygtranshumanist* vill kryoniseras när han dör. Den enda människa han någonsin berättar om denna önskan för är sin lika fattiga flickvän som är läkare men som trots sin höga inkomst som läkare är lika fattig som han eftersom hon har väldigt stora skulder. Inte ens tillsammans har de råd med någon kryonisering åt honom. Att få kryonisering genom livförsäkring går inte heller, eftersom han är så dödssjuk. Han bor hemma hos henne och hon ger honom förträfflig vård, men han blir bara sjukare och sjukare och till slut är han bortom all kommunikation. Men innan hon hunnit ta honom till sjukhus, får hon överraskande veta att hon vunnit 50 miljoner kronor på något lotterispel, och hon bestämmer sig för att ge sin pojkvän en chans att överleva. Så hon tar honom inte till något sjukhus, utan fortsätter vårda honom i sitt hem, anlitar ett hemligt kryoniseringsteam som är beredda att bryta mot lagen för en rejäl slant, och lyckas på så sätt få honom kryoniserad så fort han "dött". För att inte bli anklagad för hans "död" ser hon till att alla i kryoniseringsteamet personligen observerar när hans hjärta stannar och hjärnaktivitet upphör, så att de i en eventuell rättegång kan gå ed på att kryoniseringen inte var vad som "dödade" honom. Först när hennes älskling ligger i permanent kryoförvaring i hennes för ändamålet ombyggda källare, meddelar hon hans anhöriga att han "dött" och bjuder hem dem till sig, på en vacker ceremoni liknande begravning men där istället för "vila i frid" budskapet "på återseende" står ristat på hans frysanläggning. Flickvännen är även villig att överlämna honom till hans anhöriga, men bara på villkor att de skriver under på ett löfte om att fortsätta låta honom förbli i kryoförvaring (flickvännen lovar stå för alla omkostnader i så fall). Något sådant vägrar hans anhöriga emellertid gå med på; de är djupt kristet troende och anser att det är hädelse att "leka Gud på det sättet". De tänker se till att mannen får en "värdig begravning, som andra människor". Och jag antar att de har lagen på sin sida, då inget testamente finns, och då flickvännen antagligen brutit mot ett antal lagar. Flickvännens invändning, att ett avbrytande av kryoförvaringen vore att avbryta en eventuellt livsuppehållande behandling, och alltså vore ett vållande till annans död, skulle antagligen avfärdas som "science fiction".

Men hur stor måste sannolikheten vara, minst, för ett framtida återuppvaknande vid fortsatt behandling, för att det ska vara moraliskt fel att mot behandlarens vilja avbryta behandlingen i fråga, när (som i detta fall) kostnaderna för behandlingen inte är ett problem eftersom behandlaren gärna finansierar fortsatt behandling? (Och när det, som i detta fall, inte går att bevisa vad patienten själv vill/ville/skulle ha velat.) Anta att chansen, för att teknikutvecklingen någon gång ska komma så långt att en person som idag ligger i kryoförvaring någon gång i framtiden kan återföras till livet, är en på 1000000. Har man då, enligt rättighetsteorin, rätt att stänga av den människans kryoförvaring, bara för att t.ex. hans religiösa anhöriga vill begrava honom? Hur mycket måste den chansen (1 på 1000000) höjas för att svaret ska bli ett annat?

5) En gammal man har dött av ålder i sin bostad, direktsänt över internet till allmänheten via webbkamera. Under några timmar före dödsögonblicket offentliggjorde han via webbkameran ett testamente där han sa att han vill ligga kvar i sin bostad och ruttna i obegränsad tid samt att hans son ska ärva bostaden. Sonen är hans enda levande anhöriga. Man vet att denne son delar sin fars önskan om att fadern bör få ligga och ruttna i obegränsad tid efter sin död, men denne son går nu inte att kontakta; han ligger i koma sedan två år tillbaka och kan komma att fortsätta göra så i många år till. Bostaden den gamle mannen dött i är varken en hyresrätt eller bostadsrätt, den döde äger (eller numera kanske hans dödsbo, hans son i koma, äger) den helt och hållet själv. Grannarna äger sina bostäder i samma oinskränkta grad. Har grannarna/polis moralisk rätt att bryta sig in i den gamle mannens bostad för att få bort liket och stanken? Om den döde har rätt till sin kropp, och/eller om anhöriga till den döde har rätt att bestämma över vad som ska ske med den dödes kropp, hur kan då andra ha rätt att göra något alls med den mot hans och hans anhörigas vilja? Grannarna kan flytta om de inte står ut med stanken, så de kan väl knappast åberopa nödvärn? Hur kan grannarna/polisen ha rätt att kränka hans rätt att få ligga där han vill ligga i sitt hem och ruttna, om det är det han vill? Vad bör och bör inte göras i en sådan här situation, och av vem/vilka, och av vilka moralskäl, försvarat hur?


*) Transhumanist = person som tror att teknikutvecklingen med tiden kommer att göra det möjligt att radikalt förbättra människors kroppar, medvetanden, intelligens, livslängd, lyckonivåer m.m. och kanske rentav t.ex. återuppliva döda som frysts ned, om nedfrysningen skett på rätt sätt och tillräckligt snart efter "döden" (citationstecken därför att "döden" kanske inte är slutgiltig död).

[biggj]

Hejsan!

Minsann, när det ej gick att få acceptans för de nylibertinata idéerna hos levande människor, ja då drager de till med döda människor och hoppas på bättre förståelse! Men lyssnar ens de döde på de nyliberala locktonerna? Det vete i sjutton! Men vi avvaktar och kollar mellan varven!

MVH
bigj