Demokrati är det begrepp som nu snart hela världen samlas kring som om det vore en helig relik sänd från en välvillig ras från en annan planet. Det är ett begrepp men närmast magiska krafter och den som tar detta ord i sin mun kan räkna med att få hela världen på sin sida. Demokrati är som ett sånt där lösenord som du använder för att få komma in på en fin middag, om du inte kan lösenordet då får du heller inte komma in. Men kan du ordet så får du komma in och om du dessutom känner till några ännu finare ord som "multikultur" ja då får du en särskilt fin plats bredvid samhällets stora försvarare och förklarare, kan du dessutom bre på med finord som "tolerans" ja då blir du automatiskt festens mittpunkt och kan du stava till "jämlikhet" då får du till och med komma på efterfesten.
Det som gör demokratin så oerhört hyllad är att man har lyckats med att ge en sådant fantastiskt grym och hemsk bild av vad som sägs vara dess motsats, eller vad man säger skulle hända ifall demokratiprojektet skulle avslutas. Vi skulle få diktatur och förintelseläger. Det finns nämligen inga andra alternativ i den überdemokratiska själen. Demokrati står för allt det goda och som det enda försvaret mot det onda. Som en god försvarare av "det goda" så samlar demokratin ihop sina argument för demokrati och motargument mot kritik och bygger upp en egen fästning i vilken demokratiprinciperna får stå oemotsagda och oantastbara. De är kronjuvelerna helt enkelt. Att verkligheten skulle kunna se annorlunda ut är det väldigt svårt att tänka sig när man befinner sig inuti detta "toleransens" palats.
Frågan är om det är fel på begreppen eller om det är en schimär det också. Ingen vill väl ha demokrati bara för att ha demokrati. I vissa fall så är demokrati oundvikligt, men i det normala tillståndet så är demokrati snarare ett undantag och en kompromiss när det finns flera olika starka viljor. När många har starka viljor och när något bygger på vilja, då upprättar man demokrati för att förhindra att gruppen splittras eftersom det tycks vara rättvist om det bara handlar om viljor.
När det dock handlar om frågor rörande vad som är fakta och inte, då kan demokrati inte användas. Fakta är fakta oavsett hur många som tycker det eller inte. När det gäller beslut som rör många människor och deras framtid, då är frågan om det är bättre att basera sådana beslut på majoritetbeslut eller på den mest informerade åsikten?
För när allt ändå kommer omkring så är en massa inte särskilt begåvad. Mängden är i alla hänseenden trögfattad, långsam, dumdristig, feg, fördomsfull, vidskeplig, okunnig och så vidare. Mängden innefattar alla motsatser och alla paradoxer och alla åsikter i ett enda hav av otydlighet och därför skulle mängden må bäst av den mest lämpade och kompetente regenten.
Men fiffigt nog så har denna möjlighet underminerats av politiska krafter som vet om och medvetet använder massans dumhet för att kunna driva igenom sina egna beslut och bestämma vilken riktning som samhället ska ta. De som framförallt tjänar på demokrati är media och dom som framförallt kan styra samhällets gång är media. Media behöver inte alltid ljuga utan kan framhålla eller osynliggöra och på så vis manipulera och styra massan till att gå antingen åt det ena eller åt det andra hållet.
Om en grupp i samhället är "terrorister" eller "ett nätverk av kriminella" eller "rasister" eller liknande flaggade ord då har massan ingen anledning eller förmåga att ifrågasätta detta. Man litar ju på "storebror" som berättar för en hur det ligger till och "storebror" gör naturligtvis allt han kan för att framstå som trovärdig och om han någonsin skulle ertappas med en lögn så kan han gå vidare till nästa nyhet och helt ignorera kritiken och känner inte av några konsekvenser. Människor är väldigt toleranta gentemot media. Man intalar sig att "dom måste ju också få tjäna pengar" som om media vore ett jobb precis som vilket annat jobb som helst. Man har fått lära sig att information är en slit och slängvara, något som i de flesta hänseenden är trivialt och inte alls påverkar oss på något särskilt sätt.
Så vi börjar kunna se att demokrati används som ett sätt att manipulera människor till att leva enligt massmedias och politikernas vilja. Massan influerar de mindre grupperna i samhället och påverkar i slutändan individen, dig och mig och påverkar våra liv på sätt som vi inte riktigt kan överskåda. Media har tagit rollen som den som ser över våra liv och hur vi lever och är ett politiskt verktyg att styra människors tänkande och därmed också kännande åt ett visst håll och kan effektivt lansera motargument och starka hot för vad som skulle hända ifall man inte gick i "maktens" intresse. Om du inte är för demokrati då blir du alltid utpekad och tolkad innan du får förklara dig själv. Men även om du erbjuds möjlighet att förklara dig själv så kommer du att bli omtolkad så att din berättelse kan förstås utifrån det dramaturgiska greppet om vilka som är goda och vilka som är onda.
Det är alltså fråga om känslomässig utpressning och manipulation av information som vi lever med varje dag, i år efter år, i decennier. Vi föds in i ett sådant system där några har tagit på sig rollen av att vara de som står för den sanna informationen och dess uttolkare, det är den nya kyrkan, kejsarens nya kläder och folkets nya opium.
Du har ju inget val i om du vill vara demokratisk eller inte. Demokrati hålls upp som något som är receptet för godhet för att du får säga vad du vill. Bara det att om du säger fel saker då kan du ha förverkat din karriär, du kan ha gjort obotlig skada på ditt namn och din ära och förstöra för alltid dina relationer till dina "vänner". Det spelar ingen roll vad du har åstadkommit i ditt liv eller hur god medmänniska du är, om du säger fel saker så är ditt liv i princip förverkat.
Detta förstår man tidigt fast på ett känslomässigt plan snarare än ett intellektuellt, vilket gör att man lär sig vad man ska frukta och vad man ska följa. Man lär sig vilka samtalsämnen som är godkända och vilka som är förbjudna och behöver aldrig reflektera över det, förutom de få gånger som någon som säger "fel saker" öppnar munnen, varpå en förlamande tystnad breder ut sig. Människor hamnar i känslomässig panik och vet inte hur det ska hantera detta. Plötsligt, det som var ett framgångsrecept för det goda samhället, har förvandlats till en skräckslagen liten osjälvständig valp som i panik springer bort och gömmer sig bland de andra jyckarna.
De människor som inte klarar av att leva i denna känslomässiga censur blir snabbt utfrysta. Jag har sett och upplevt processen ett flertal gånger. Bordskamraterna eller vad det nu kan vara blir plötsligt tysta, får något betänksamt över sig, börjar se ut genom fönstret eller studerar panelen och uppträder plötsligt som att de förflyttats till en avlägsen planet. Försöker man få deras uppmärksamhet så får man ett litet mummel tillbaka och resterande dagen eller veckan spenderas i ensamhet.
Just ja, tänker man då, jag sa ju "fel saker", jag "hädade" mot statsreligionen. Sådant enormt starkt grepp har nämligen demokratiprocessen över människors medvetanden att de agerar som en enda organism som tycks medveten om vad varje annan del sysslar med. Det är ganska fascinerande att studera faktiskt.
Så i princip så har du inget val. Antingen så tror du på demokratin som övervägande princip i alla frågor och beslut, eller så är du en hädare som skall tystas ned.
Demokratiprocessen är egentligen en väldigt primitiv form av beslutsfattning men om den upphöjs till allmän dogm så får den också konsekvenser för den enskilde och för de som har kompetens. De som har en unik talang, de som har förmågor utöver massan. Och detta gäller faktiskt oss allihopa. Vi har alla unika talanger och kompetenser utöver massan, för ingen av oss är en massa som måste ta en omröstning vid varje beslut. Åtminstone är det lättare att räkna dom som saknar kompetens än att räkna dom som har det. Men massan är, på grund av dess motsatsförhållanden och paradoxer, alltid korkad. Det är få människor som är ondskefulla i enskildhet. Den största ondskan sker då massan får fritt spelrum. Om då massan skall upphöjas till det godas princip, då kan man möjligen också tänka sig vad som blir det ondas princip.
Jag har observerat är att i det absolut demokratiska samhället så kan en enda människa lyckas med att få ett helt samhälle i raseri genom att helt enkelt inte gå på den demokratiska linjen. Om jag säger till exempel Anna Anka. En person lyckades få hela mediesverige och jag gissar många Svenskar att vrida sig i avsky för hur hon som kvinna kunde "hylla patriarkatet"!!! Patriarkatet (äldre män) är ju nämligen ondskan personifierad i mediaägda Sverige.
Demokratin är en ytterst ytterst känslig varelse. En känslomässig bebis, eller rent av hysterisk och klarar inte av en avvikande åsikt eller beteende. Intellektuellt är demokratin överutvecklad. Information går att få tag på precis överallt och de som hyllas som de största hjältarna är de intellektuella, de som sysslar med teoretisk kunskap, de som har gått på universitet och "läst", de som är allmänbildade, eller bildade i största allmänhet. Det ses som viktigare vad du har läst i ditt liv än vad du har gjort. Det är viktigare att kunna argumentera än hur du uttrycker dig. Så länge du håller dig inom demokratins spelregler så kan du i princip kalla din motståndare för vad som helst.
Så vad som också händer i det demokratiska samhället är att vi får en paradoxernas kultur och lever i ständiga motsägelser. Fakta hamnar väldigt ofta i konflikt med demokratins löften. Vi är det mest demokratiska folket men vi får inte gå utanför ramen för vad som anses vara demokrati, vi får alltså inte tycka emot den allmänna opinionen. Vi är det mest moderna folket men vi tar inte själva hand om våra gamla föräldrar. Vi har det mest avancerade sociala skyddsnätet, men mängder av människor lever ensamma och övergivna. Vi är det mest toleranta folket men om du säger att du tror på Gud så blir du sedd på med stor misstänksamhet och riskerar att förlora dina vänner. Säger du eller skriver du något på din blogg något som kan uppfattas som "odemokratiskt" (huvva!) så kan du bli av med jobbet.
Saken är ju också den att "demokrati" inte bara betyder folkomröstning. Demokrati har blivit till en statsbärande religion med sina egna dogmer och uttolkare. I denna religion så ingår det både en god kraft och en ond kraft. Mest kraft läggs ändå på att fördöma den onda kraften, vilken representeras av "nazister" och "fascister". För om man inte ställer upp på demokrati, då är det där man hamnar, enligt demokratianhängarna. Nazismen är för demokraten uttrycket för den ultimata ondskan, för här återfinner man precis allt det som demokraten avskyr: respekt för auktoritet, kompetensstyre, försvaret av en kulturell identitet, att samhällspositioner måste förtjänas och att det enda försvaret mot terror är styrka och våld.
Om man tittar på hur stater fungerar i praktiken så ser man att de fungerar betydligt mer som nazismen. Nästan alla stater (undantaget Sverige) har en våldsmakt att försvara sitt land med. Nästan i alla andra länder (undantaget Sverige) respekterar sina äldre och auktoriteter. Nästan i alla andra länder (undantaget Sverige) hyllar man sin kulturella identitet. Nästan i alla andra länder (undantaget Sverige) måste man förtjäna de positioner man får i samhället.
Sverige är det mest demokratiska, jämställda, toleranta samhället i världen, men Svenskarna är också det mest utsatta och skrämda folket i världen. De har inget försvar för varken sitt privata liv eller för sitt storstatsliga liv och man förlitar sig på skrupellösa individer som kan skrika högst, bete sig buffligast och ge minst tillbaka. Demokratiprocessen har gjort Svensken fullständigt förlamad, så att han inte längre ens förmår att försvara sig. Dock är bojorna inte smidda av järn utan av ord, av skrifter i vad som ska vara att anses som en god person.
Så låt mig montera ner bilden av Svenskens uppfattning i vad som är gott och ont:
En god person är inte en ögontjänare som följer massan. En god person sitter inte alltid och håller med. En god person har inte toleransen som högsta värde. En god person anser sig inte vara jämlik med alla han möter. En person är inte god bara för att han bor i ett välbeställt land. En person är inte god bara för att han är rik. En person blir inte god för att staten säger att han är god. En person behöver inte vara god för att andra säger det. En god relation behöver inte vara jämställd. Ett gott samhälle behöver inte vara demokratiskt. Ett gott folk behöver inte vara avväpnade. Beväpnade folk behöver inte vara ondskefulla. Kompetenta människor behöver inte vara ondskefulla översittare. Rika människor behöver inte ha fått sin rikedom genom olagliga medel. Ett gott liv behöver inte bestå i att vara intellektuell. En känslomänniska behöver inte vara efterbliven. Att reagera känslomässigt behöver inte vara ondska. Att vara genomintellektuell är inte alltid godhet. Ett socialt skyddsnät behöver inte vara det bästa som någonsin uppfunnits. Definitionen av mänsklig lycka behöver inte vara materiell komfort. Välfärd är inte alltid på "medborgarens" sida. Demokratin är inte heller alltid på din sida. Jämställdheten är inte alltid på din sida. Pacifism är inte alltid det rätta svaret. Staten är inte alltid att lita på. Massmedia och journalistik är inte ett jobb bland alla andra. Kristna är inte alltid genomonda. Gudstroende är inte alltid konstiga. Avsaknad av demokrati behöver inte alltid innebära despotism. Brist på demokrati behöver inte leda till ett förintelseläger. Självförtroende får man inte alltid genom att läsa en massa böcker. Leva kan man inte alltid göra genom TV:n. Svensk, du är inte alltid vad du tänker eller säger att du är. Framförallt är Svensken bättre än demokratin tillåter honom att vara.
Dags att avliva myten om den goda demokratin
Moderator: Moderatorgruppen
"Democracy is two wolves and a lamb voting on what to have for lunch. Liberty is a well-armed lamb contesting the vote!" ~ Benjamin Franklin
"We are a Republican Government. Real liberty is never found in despotism or in the extremes of Democracy... It has been observed that a pure democracy if it were practicable would be the most perfect government. Experience has proved that no position is more false than this. The ancient democracies in which the people themselves deliberated never possessed one good feature of government. Their very character was tyranny; their figure deformity." ~ Alexander Hamilton, Secretary of the Treasury to George Washington
"Democracy never lasts long. It soon wastes, exhausts, and murders itself. There never was a democracy yet that did not commit suicide." ~ John Adams
"A democracy is nothing more than mob rule, where fifty-one percent of the people may take away the rights of the other forty-nine." ~ Thomas Jefferson
"Democracies have ever been spectacles of turbulence and contention; have ever been found incompatible with personal security or the rights of property; and have in general been as short in their lives as they have been violent in their death." ~ James Madison
"The experience of all former ages had shown that of all human governments, democracy was the most unstable, fluctuating and short-lived." ~ John Quincy Adams
"Between a balanced republic and a democracy, the difference is like that between order and chaos." ~ John Marshall
"We are a Republican Government. Real liberty is never found in despotism or in the extremes of Democracy... It has been observed that a pure democracy if it were practicable would be the most perfect government. Experience has proved that no position is more false than this. The ancient democracies in which the people themselves deliberated never possessed one good feature of government. Their very character was tyranny; their figure deformity." ~ Alexander Hamilton, Secretary of the Treasury to George Washington
"Democracy never lasts long. It soon wastes, exhausts, and murders itself. There never was a democracy yet that did not commit suicide." ~ John Adams
"A democracy is nothing more than mob rule, where fifty-one percent of the people may take away the rights of the other forty-nine." ~ Thomas Jefferson
"Democracies have ever been spectacles of turbulence and contention; have ever been found incompatible with personal security or the rights of property; and have in general been as short in their lives as they have been violent in their death." ~ James Madison
"The experience of all former ages had shown that of all human governments, democracy was the most unstable, fluctuating and short-lived." ~ John Quincy Adams
"Between a balanced republic and a democracy, the difference is like that between order and chaos." ~ John Marshall
Hejsan!
Sceptisk budskap tycks vara att återuppliva nazistaten igen! :)
Eller kanske Ayn Rands objektiva nattväktarstat, i princip samma sak som nazistaten, bortsett från en mer blåtonad nyans till skillnad från den rejält bruna nyansen i nazistaten! :D
Ho ho ho ho.....så går det när man växt upp med silversked i mun, lat av naturen som en sverigedemokrat och lika vilsen i pannkakan som en annan Anna Anka......
:lol:
MVH
bigj
Sceptisk budskap tycks vara att återuppliva nazistaten igen! :)
Eller kanske Ayn Rands objektiva nattväktarstat, i princip samma sak som nazistaten, bortsett från en mer blåtonad nyans till skillnad från den rejält bruna nyansen i nazistaten! :D
Ho ho ho ho.....så går det när man växt upp med silversked i mun, lat av naturen som en sverigedemokrat och lika vilsen i pannkakan som en annan Anna Anka......
:lol:
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
Jag har aldrig påstått att jag vill ha en Naziststat. Men jag påpekar att om man säger något om demokratin då blir man anklagad för att vara Nazist. Att vara nazist är ju allmänt ansett att vara ondskan på jorden, så det spelar ingen roll att det var ett knappt 6 årigt samhällsskick för 60 år sedan som aldrig mer återupprepats någonstans i världen. Det är fortfarande "ett stort hot". Och man är rädd att nazismen ska träda fram och förslava folk.
Detta visar vilken rubbad verklighetsuppfattning som demokratierna lever med. På samma sätt som Nordkorea eller Talibanerna använder USA som skräckens och ondskans boning använder demokraterna en 60 år gammal historia som ondskans representanter och vad vi skulle bli om vi inte demokratiserar oss.
Samtidigt som de flesta samhällen idag har en statsgrund som i många avseenden påminner om nazism. Iallafall om man jämför med Sverige. Dom har ett militärt försvar, dom har en kulturell stolthet, de har trygghet i sin identitet, de har sin religion, de respekterar auktoriteten och de äldre och de inser att terror kan bara försvaras med våld. Jag ser det som oerhört allvarligt för Sverige och Svenskarna att vi blivit så demokratiserade som vi är, för vi är lamslagna och skräckslagna för precis allting. Vi riskerar att sönderfalla. Vi är det räddaste och osäkraste folket i världen och det är inte så konstigt. Vi har blivit intalade att vi inte får försvara oss, att vi inte får ha en egen identitet och inte heller ha någon egen vilja. Vi är i ständig påtvingad oberedskap och jag tror att det bland annat var därför som Sverige inte grep in i tid under Tsunamikatastrofen. Man lullar omkring i en drömvärld och litar på att "nån" ska lösa problemen eller att katastrofer eller krig inte kan hända oss - för vi är ju en så fin demokrati!
Men blabba på du biggj, du är en god representant för demokrati.
Detta visar vilken rubbad verklighetsuppfattning som demokratierna lever med. På samma sätt som Nordkorea eller Talibanerna använder USA som skräckens och ondskans boning använder demokraterna en 60 år gammal historia som ondskans representanter och vad vi skulle bli om vi inte demokratiserar oss.
Samtidigt som de flesta samhällen idag har en statsgrund som i många avseenden påminner om nazism. Iallafall om man jämför med Sverige. Dom har ett militärt försvar, dom har en kulturell stolthet, de har trygghet i sin identitet, de har sin religion, de respekterar auktoriteten och de äldre och de inser att terror kan bara försvaras med våld. Jag ser det som oerhört allvarligt för Sverige och Svenskarna att vi blivit så demokratiserade som vi är, för vi är lamslagna och skräckslagna för precis allting. Vi riskerar att sönderfalla. Vi är det räddaste och osäkraste folket i världen och det är inte så konstigt. Vi har blivit intalade att vi inte får försvara oss, att vi inte får ha en egen identitet och inte heller ha någon egen vilja. Vi är i ständig påtvingad oberedskap och jag tror att det bland annat var därför som Sverige inte grep in i tid under Tsunamikatastrofen. Man lullar omkring i en drömvärld och litar på att "nån" ska lösa problemen eller att katastrofer eller krig inte kan hända oss - för vi är ju en så fin demokrati!
Men blabba på du biggj, du är en god representant för demokrati.
Sceptisk
Jag kan någorlunda begripa ditt argument till varför demokratin har sina defekter. Men är det inte lätt att generalisera när man påstår att demokratin är ett enhetligt gällande fenomen bland västerlänningar, med inga märkbara skillnader överhuvudtaget?
Att demokratin har blivit förskönad är jag i förståelse med, men det behöver inte betyda att dess fundament på något vis är en illusion. Sen finns det ett flertal former av just demokrati. Direktdemokrati är ett exempel. Demokrati är på så vis mer anpassbar än det ges förtjänst för.
Demokrati i dess sanna form är ju folkstyre. Men vid senare tid har ordets innebörd skiftat till att innefatta humanitet, medlidande, förståelse och tolerans. En motpolaritet till nazisternas tredje rike kan tyckas. Inte en motpolaritet i fråga om folkstyre(för nazisterna kom ju tekniskt sett via laglig väg), utan en i fråga om ideologins tyranni.
Det demokrati försöker hindra är just en uppkomst av en självvald härskare, som på gott och ont kan placera sina intressen över andra.
Man försöker på så vis engagera massorna till att välja den politiken som adekvat gynnar dem. Det vore naivt att tro på massornas kapacitet till att välja en sund reform - därför tillsätter man experter, som vi i ett mer vardagligt språk kallar politiker. Dessa har till uppgift att kontrollera och väga våra intressen i ett realistiskt avseende. Att det senare kan handla om korrupta regeringar är väl vår uppgift att dechiffrera - men det behöver inte betyda att systemet är korrupt i sig.
Men vad föreslår du annat än demokrati(i dess breda spektrum skall tilläggas)? Det vore intressant om du kom fram till ett felfri system, där vi alla kan gynnas genom.
Jag kan någorlunda begripa ditt argument till varför demokratin har sina defekter. Men är det inte lätt att generalisera när man påstår att demokratin är ett enhetligt gällande fenomen bland västerlänningar, med inga märkbara skillnader överhuvudtaget?
Att demokratin har blivit förskönad är jag i förståelse med, men det behöver inte betyda att dess fundament på något vis är en illusion. Sen finns det ett flertal former av just demokrati. Direktdemokrati är ett exempel. Demokrati är på så vis mer anpassbar än det ges förtjänst för.
Demokrati i dess sanna form är ju folkstyre. Men vid senare tid har ordets innebörd skiftat till att innefatta humanitet, medlidande, förståelse och tolerans. En motpolaritet till nazisternas tredje rike kan tyckas. Inte en motpolaritet i fråga om folkstyre(för nazisterna kom ju tekniskt sett via laglig väg), utan en i fråga om ideologins tyranni.
Det demokrati försöker hindra är just en uppkomst av en självvald härskare, som på gott och ont kan placera sina intressen över andra.
Man försöker på så vis engagera massorna till att välja den politiken som adekvat gynnar dem. Det vore naivt att tro på massornas kapacitet till att välja en sund reform - därför tillsätter man experter, som vi i ett mer vardagligt språk kallar politiker. Dessa har till uppgift att kontrollera och väga våra intressen i ett realistiskt avseende. Att det senare kan handla om korrupta regeringar är väl vår uppgift att dechiffrera - men det behöver inte betyda att systemet är korrupt i sig.
Men vad föreslår du annat än demokrati(i dess breda spektrum skall tilläggas)? Det vore intressant om du kom fram till ett felfri system, där vi alla kan gynnas genom.
"I would not know what the spirit of a philosopher might wish more to be than a good dancer." - Fredrich Nietzsche
Hejsan!
Det är ju uppenbart att Sceptisk pläderar för en fascistisk, eller nazistisk stat, eftersom de är de enda alternativen till en demokratisk stat, bortsett möjligen från en kommunistisk stat! :lol:
Sceptisk vet att så fort han börjar beskriva denna stat i detalj, och hur den skall styras, så hamnar han i knät på nazister, fascister eller likvärdigt reaktionära grupper. Vanligtvis är de även rasistiska! :)
Därför vågar han ej taga steget, för det är samtidigt steget utför stupet.......och då kör vi över honom direkt........
MVH
bigj
Det är ju uppenbart att Sceptisk pläderar för en fascistisk, eller nazistisk stat, eftersom de är de enda alternativen till en demokratisk stat, bortsett möjligen från en kommunistisk stat! :lol:
Sceptisk vet att så fort han börjar beskriva denna stat i detalj, och hur den skall styras, så hamnar han i knät på nazister, fascister eller likvärdigt reaktionära grupper. Vanligtvis är de även rasistiska! :)
Därför vågar han ej taga steget, för det är samtidigt steget utför stupet.......och då kör vi över honom direkt........
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
Sceptisk skrev:Oj nu blev det visst fel va? Läs igenom mitt inlägg en gång till och försök formulera om dina frågor så att dom stämmer med vad jag säger.
Du får ursäkta mig, jag slutade läsa efter ett par stycken. Så undermåligt var inlägget. Du får nog komprimera inlägget lite bättre, du repeterar i princip samma sak flera gånger om. Oavsett - till frågan.
Vad försöker du medla fram? Ärligt talat, jag förstår inte. Är det synen på demokratin som är dålig, eller systemet i sig? Du lägger ju inte fram argument för det sistnämnda. Det blir lite svårt att veta vad du vill diskutera, såvida inte detta är bara ett postulat från din sida - och en diskussionsfråga ej önskas?
"I would not know what the spirit of a philosopher might wish more to be than a good dancer." - Fredrich Nietzsche
Hejsan!
Du framför mest flum, Sceptisk, här en sådan mening (om Anna Anka av alla):
"Jag har observerat är att i det absolut demokratiska samhället så kan en enda människa lyckas med att få ett helt samhälle i raseri genom att helt enkelt inte gå på den demokratiska linjen."
Det blev väl inget ramaskri, tidningarna skrev om henne och hon var med i TV några gånger, so what? Jag har inte märkt något raseri! Medier bevakar det mesta de tror folk vill läsa, höra eller se på - om det genererar kosing! Ingen tog ju henne på allvar, de flesta såg ju att hon var rätt korkad! Snarare förvånades svenskarna över att en så korkad person som Anna Anka fick tag på en miljonär. Eller så fascinerade de hur hon måste ha kröpet för honom! Få svenska kvinnor gör sådant bara för att få leva lyxliv. Snarare var det en del mediebolag som försökte göra affär av det hela, men i Sverige är folk inte lika lättlurade längre. Idag är hon ju ute ur leken, trots att hon tydligen lanseras ytterligare en gång av en TV-kanal. Eller anser du Anna Anka vara någon slags hjältinna för de korkades sak rent av?......
Det som du tycks glömma, Sceptisk, är att demokratin historiskt sett varit det mest överlägsna systemet för människor att leva i. Det visar sig att samhällen med ökad grad av demokrati, där har man haft det bättre, medan man haft det klart sämre i samhällen med högre grad av hierarkiskt styre. Allra bäst har de samhällen fungerat, som vi idag kallar de primitiva, i områden där sk högre civilisationer inte kunde växa fram lika lätt. I alla dessa samhällen har det funnits en större grad av demokrati.
Du kan ju inte komma på något styresskick som är bättre än demokratin, eller hur? Hade du kunnat det, hade du ju visat på det, eller hur? :lol:
MVH
bigj
Du framför mest flum, Sceptisk, här en sådan mening (om Anna Anka av alla):
"Jag har observerat är att i det absolut demokratiska samhället så kan en enda människa lyckas med att få ett helt samhälle i raseri genom att helt enkelt inte gå på den demokratiska linjen."
Det blev väl inget ramaskri, tidningarna skrev om henne och hon var med i TV några gånger, so what? Jag har inte märkt något raseri! Medier bevakar det mesta de tror folk vill läsa, höra eller se på - om det genererar kosing! Ingen tog ju henne på allvar, de flesta såg ju att hon var rätt korkad! Snarare förvånades svenskarna över att en så korkad person som Anna Anka fick tag på en miljonär. Eller så fascinerade de hur hon måste ha kröpet för honom! Få svenska kvinnor gör sådant bara för att få leva lyxliv. Snarare var det en del mediebolag som försökte göra affär av det hela, men i Sverige är folk inte lika lättlurade längre. Idag är hon ju ute ur leken, trots att hon tydligen lanseras ytterligare en gång av en TV-kanal. Eller anser du Anna Anka vara någon slags hjältinna för de korkades sak rent av?......
Det som du tycks glömma, Sceptisk, är att demokratin historiskt sett varit det mest överlägsna systemet för människor att leva i. Det visar sig att samhällen med ökad grad av demokrati, där har man haft det bättre, medan man haft det klart sämre i samhällen med högre grad av hierarkiskt styre. Allra bäst har de samhällen fungerat, som vi idag kallar de primitiva, i områden där sk högre civilisationer inte kunde växa fram lika lätt. I alla dessa samhällen har det funnits en större grad av demokrati.
Du kan ju inte komma på något styresskick som är bättre än demokratin, eller hur? Hade du kunnat det, hade du ju visat på det, eller hur? :lol:
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
Så länge man inte talar om vilka värderingar man har, vilka målsättningar man har och vilka ideal man har så blir frågan om vad som är det bästa systemet att leva i helt subjektivt. Det hierarkiska samhället fungerar bättre för sådant som jag värderar; strävan efter kompetens, respekt för individen och ansvar. I hierarkiska samhällen finns det en sund strävan efter något mer och det ser jag som en hälsosam kraft som skyddar samhället från stagnation och status quo. Om ett samhälle ger frihet för individer att sträva uppåt då betyder det att individen har större frihet och får större respekt för sin kompetens än i ett konsensussamhälle.
Felaktigt tror man i Sverige att demokrati ger mer makt åt individen. Så är det inte. Demokrati hindrar individen på många sätt från att förverkliga sin potential. Som jag skrev i inlägget så är i demokratin 'det godas princip' själva massan. Men en massa kan inte vara varken god eller ond, den kan bara ge kraft åt en rörelse och det är det som jag anser är faran i en renodlad demokrati. Massan har kraften, men drömmarna och visionerna finns hos individen.
Om man sätter massan framför individen då får vi ett samhälle som blir extremt på många sätt. Detta för att massan är extrem, den innehåller alla paradoxer och alla motsägelser. Eftersom dagens demokrati styrs av media så är det i slutändan media som får stå för allmänbildningen, för visionerna och för nytänkandet. Det i sin tur leder till att vissa personer gynnas och dessa kommer att använda sig av censur för att hindra minoriteterna att komma till tals och de kommer även att se till att sprida sina ideal via media.
Ifall man är tvingad att välja så ser jag det som bättre ifall massan förtrycks än att minoriteter förtrycks. Om massan förtrycks så lider alla varpå man sätter igång med att utreda missförhållandena, men om minoriteter förtrycks då märker massan inte av det och följden blir att minoriteterna får lida i ensamhet och tysthet.
Sverige är ett typexempel på detta. Vi har tiotusentals människor som lever helt ensamma utan någon som kan hjälpa dom, vi har invandrare som aldrig lyckas bli integrerade, vi har gamla som sitter på ålderdomshem i isolation från släkt, barn och barnbarn. Vi har en ungdomskultur som lever helt skilt från vuxenvärlden. osv.
Kontentan är att vi får ett extremt segregerat samhälle och det är det jag menar med att vi håller på att falla sönder. Vi har ingen inre organisation. Det enda som organiserar oss i detta land är TV apparaten och internet. Men vi har ingen gemensam riktning och det gör att vi varken kan förbättra eller försämra våra villkor. Dessutom blir vi ständigt matade med att vi måste bli mer demokratiska och jämlika.
Vi har stannat i utvecklingen. Om man lämnar Sverige för ett tag så känns det som att man har lämnat ett svart hål. För Sverige är en byhåla med andligt inavel där inga nya idéer släpps fram. Vi har inte en enda konservativ tidning i Sverige. Samtliga tidningar är antingen liberala eller socialistiska, kort sagt 'demokratiska'. Vi har en extremt likriktad media och de få indiegrupper som finns glider omkring i moralens och estetikens träskmarker (som ju vanligt är).
Så ett bättre system skulle vara en gemensam hierarkisk organisation av hela samhället där var och en får sträva efter positionerna av egen kraft under överinseende av en samling lagmän och monark med huvudansvar. På så vis så hamnar de mest kompetenta på dom rätta platserna och lagmännen ser till att det går rätt till. Det viktigaste arbetet ska vara att skydda minoriteterna för det är dom som är mest utsatta och det är hos minoriteten som kreativiteten finns och som nya idéer spirar från.
I en demokrati där kör majoriteten över minoriteten och detta hindrar utveckling, segregerar samhället, gör människor otrygga och slutligen sönderfaller det. Inte ens i stamsamhällen hittar vi en renodlad demokrati. Det finns alltid rådmän och en huvudman och en mer eller mindre formell rangordning. Utifrån hur pass modig krigare man är eller om man är medicinman eller något annat. Men i ett stamsamhälle så har alla ändå en given identitet som är lättare att skydda än i ett massamhälle. I massan försvinner individen totalt och därför blir det extra viktigt att skydda individen och dennes identitet från att bli förtryckt av massan. Därför måste det finnas en hierarki, en inre organisation i samhället. Jag har upplevt båda sidorna av myntet och kan konstatera att till exempel arbetsplatser som har en väldigt platt organisation skapar förvirring och osäkerhet hos de anställda, medan en organisation med en stark hierarki gör människor tryggare och mer fokuserade på arbetet. Var och en har sin plats i en hierarki. I en demokrati måste man ständigt slåss och hävda sin plats för ingen annan kommer försvara den åt dig.
Felaktigt tror man i Sverige att demokrati ger mer makt åt individen. Så är det inte. Demokrati hindrar individen på många sätt från att förverkliga sin potential. Som jag skrev i inlägget så är i demokratin 'det godas princip' själva massan. Men en massa kan inte vara varken god eller ond, den kan bara ge kraft åt en rörelse och det är det som jag anser är faran i en renodlad demokrati. Massan har kraften, men drömmarna och visionerna finns hos individen.
Om man sätter massan framför individen då får vi ett samhälle som blir extremt på många sätt. Detta för att massan är extrem, den innehåller alla paradoxer och alla motsägelser. Eftersom dagens demokrati styrs av media så är det i slutändan media som får stå för allmänbildningen, för visionerna och för nytänkandet. Det i sin tur leder till att vissa personer gynnas och dessa kommer att använda sig av censur för att hindra minoriteterna att komma till tals och de kommer även att se till att sprida sina ideal via media.
Ifall man är tvingad att välja så ser jag det som bättre ifall massan förtrycks än att minoriteter förtrycks. Om massan förtrycks så lider alla varpå man sätter igång med att utreda missförhållandena, men om minoriteter förtrycks då märker massan inte av det och följden blir att minoriteterna får lida i ensamhet och tysthet.
Sverige är ett typexempel på detta. Vi har tiotusentals människor som lever helt ensamma utan någon som kan hjälpa dom, vi har invandrare som aldrig lyckas bli integrerade, vi har gamla som sitter på ålderdomshem i isolation från släkt, barn och barnbarn. Vi har en ungdomskultur som lever helt skilt från vuxenvärlden. osv.
Kontentan är att vi får ett extremt segregerat samhälle och det är det jag menar med att vi håller på att falla sönder. Vi har ingen inre organisation. Det enda som organiserar oss i detta land är TV apparaten och internet. Men vi har ingen gemensam riktning och det gör att vi varken kan förbättra eller försämra våra villkor. Dessutom blir vi ständigt matade med att vi måste bli mer demokratiska och jämlika.
Vi har stannat i utvecklingen. Om man lämnar Sverige för ett tag så känns det som att man har lämnat ett svart hål. För Sverige är en byhåla med andligt inavel där inga nya idéer släpps fram. Vi har inte en enda konservativ tidning i Sverige. Samtliga tidningar är antingen liberala eller socialistiska, kort sagt 'demokratiska'. Vi har en extremt likriktad media och de få indiegrupper som finns glider omkring i moralens och estetikens träskmarker (som ju vanligt är).
Så ett bättre system skulle vara en gemensam hierarkisk organisation av hela samhället där var och en får sträva efter positionerna av egen kraft under överinseende av en samling lagmän och monark med huvudansvar. På så vis så hamnar de mest kompetenta på dom rätta platserna och lagmännen ser till att det går rätt till. Det viktigaste arbetet ska vara att skydda minoriteterna för det är dom som är mest utsatta och det är hos minoriteten som kreativiteten finns och som nya idéer spirar från.
I en demokrati där kör majoriteten över minoriteten och detta hindrar utveckling, segregerar samhället, gör människor otrygga och slutligen sönderfaller det. Inte ens i stamsamhällen hittar vi en renodlad demokrati. Det finns alltid rådmän och en huvudman och en mer eller mindre formell rangordning. Utifrån hur pass modig krigare man är eller om man är medicinman eller något annat. Men i ett stamsamhälle så har alla ändå en given identitet som är lättare att skydda än i ett massamhälle. I massan försvinner individen totalt och därför blir det extra viktigt att skydda individen och dennes identitet från att bli förtryckt av massan. Därför måste det finnas en hierarki, en inre organisation i samhället. Jag har upplevt båda sidorna av myntet och kan konstatera att till exempel arbetsplatser som har en väldigt platt organisation skapar förvirring och osäkerhet hos de anställda, medan en organisation med en stark hierarki gör människor tryggare och mer fokuserade på arbetet. Var och en har sin plats i en hierarki. I en demokrati måste man ständigt slåss och hävda sin plats för ingen annan kommer försvara den åt dig.
Hejsan!
Njae, Sceptisk, du har fel i precis allt du framför!
Här ett exempel på hur fel du har:
"Det hierarkiska samhället fungerar bättre för sådant som jag värderar; strävan efter kompetens, respekt för individen och ansvar. I hierarkiska samhällen finns det en sund strävan efter något mer och det ser jag som en hälsosam kraft som skyddar samhället från stagnation och status quo."
Det stämmer inte på en enda punkt, det har aldrig varit så att hierarkiska samhällen har visat respekt för individen, strävat efter kompetens eller tagit ansvar. Alla, det finns helt enkelt inga undantag, hierarkiska samhällen har misslyckats - de har haft slaveri, livegenskap, alla har varit diktaturer, de har mördat oliktänkare i miljoner, och de har stagnerat. Inga hierarkiska samhällen har någonsin utvecklats, det finns helt enkelt inga sådana exempel från historian, hittar du något, presentera det här då! :lol:
Aldrig under den mänskliga historien har individerna haft så mycket makt som i det moderna Sverige. Möjligen undantaget den tidiga stenåldern, men det bra bra länge sedan! Du har fel även här således!
Att massan är extrem är bara något du som flumare tror, troligtvis gäller det omvända - massan är normal, medan du kanske är extrem! Fel där också således!
Sug på denna, den är inte lite totalharverad i all sin dumhet:
"Ifall man är tvingad att välja så ser jag det som bättre ifall massan förtrycks än att minoriteter förtrycks. Om massan förtrycks så lider alla varpå man sätter igång med att utreda missförhållandena, men om minoriteter förtrycks då märker massan inte av det och följden blir att minoriteterna får lida i ensamhet och tysthet."
Förr förtrycktes majoriteten, minoriteten hade det bra. I en demokrati förtrycks ingen av själva demokratin, däremot av den ekonomiska eliten som samtidigt är en rik minoritet! Pga att vi har kapitalism!
I övrigt av ditt pladder är inte mycket att egentligen orda om, du tycks inte riktigt veta hur din omgivning fungerar! Har du alltid haft silverskeden i munnen eller? Ho ho ho ho ho.....
Lika korkad denne:
"I en demokrati där kör majoriteten över minoriteten och detta hindrar utveckling, segregerar samhället, gör människor otrygga och slutligen sönderfaller det."
Knappast, men nazistaten, det liberala Storbritannien fram till 1917 eller Sverige fram till 1921 var exempel på att utvecklingen hindrades. Under hierarkiernas tid, omkring 1000 år, förändrades Sverige väldigt lite, efter 1921, då den formella demokratin infördes, skapade på bara drygt 40 år ett välfärdssamhälle! Har du aldrig läst historia? :lol:
Även här har du fel:
"Inte ens i stamsamhällen hittar vi en renodlad demokrati. Det finns alltid rådmän och en huvudman och en mer eller mindre formell rangordning. Utifrån hur pass modig krigare man är eller om man är medicinman eller något annat."
Helt fel, alla rådmän, huvudmän eller andra ledare var utsedda av byarnas befolkningar, ungefär som i en demokrati idag. Dessutom var man inte ledare för någon längre tid, när det var krig hade man krigsledare, när det var fred hade man fredsledare, för olika saker fanns ledare, de kunde bara vara det så länge deras bybor tillät dem det! Förlorade de mandatet, då byttes de raskt ut. Det är först under den koloniala eran hövdingar mfl satt längre, men de var ditsatta av kolonialmakten och var egentligen femtekolonnare i sina fränders ögon! Du behöver som sagt läsa på i historian, vännen! :wink:
MVH
bigj
Njae, Sceptisk, du har fel i precis allt du framför!
Här ett exempel på hur fel du har:
"Det hierarkiska samhället fungerar bättre för sådant som jag värderar; strävan efter kompetens, respekt för individen och ansvar. I hierarkiska samhällen finns det en sund strävan efter något mer och det ser jag som en hälsosam kraft som skyddar samhället från stagnation och status quo."
Det stämmer inte på en enda punkt, det har aldrig varit så att hierarkiska samhällen har visat respekt för individen, strävat efter kompetens eller tagit ansvar. Alla, det finns helt enkelt inga undantag, hierarkiska samhällen har misslyckats - de har haft slaveri, livegenskap, alla har varit diktaturer, de har mördat oliktänkare i miljoner, och de har stagnerat. Inga hierarkiska samhällen har någonsin utvecklats, det finns helt enkelt inga sådana exempel från historian, hittar du något, presentera det här då! :lol:
Aldrig under den mänskliga historien har individerna haft så mycket makt som i det moderna Sverige. Möjligen undantaget den tidiga stenåldern, men det bra bra länge sedan! Du har fel även här således!
Att massan är extrem är bara något du som flumare tror, troligtvis gäller det omvända - massan är normal, medan du kanske är extrem! Fel där också således!
Sug på denna, den är inte lite totalharverad i all sin dumhet:
"Ifall man är tvingad att välja så ser jag det som bättre ifall massan förtrycks än att minoriteter förtrycks. Om massan förtrycks så lider alla varpå man sätter igång med att utreda missförhållandena, men om minoriteter förtrycks då märker massan inte av det och följden blir att minoriteterna får lida i ensamhet och tysthet."
Förr förtrycktes majoriteten, minoriteten hade det bra. I en demokrati förtrycks ingen av själva demokratin, däremot av den ekonomiska eliten som samtidigt är en rik minoritet! Pga att vi har kapitalism!
I övrigt av ditt pladder är inte mycket att egentligen orda om, du tycks inte riktigt veta hur din omgivning fungerar! Har du alltid haft silverskeden i munnen eller? Ho ho ho ho ho.....
Lika korkad denne:
"I en demokrati där kör majoriteten över minoriteten och detta hindrar utveckling, segregerar samhället, gör människor otrygga och slutligen sönderfaller det."
Knappast, men nazistaten, det liberala Storbritannien fram till 1917 eller Sverige fram till 1921 var exempel på att utvecklingen hindrades. Under hierarkiernas tid, omkring 1000 år, förändrades Sverige väldigt lite, efter 1921, då den formella demokratin infördes, skapade på bara drygt 40 år ett välfärdssamhälle! Har du aldrig läst historia? :lol:
Även här har du fel:
"Inte ens i stamsamhällen hittar vi en renodlad demokrati. Det finns alltid rådmän och en huvudman och en mer eller mindre formell rangordning. Utifrån hur pass modig krigare man är eller om man är medicinman eller något annat."
Helt fel, alla rådmän, huvudmän eller andra ledare var utsedda av byarnas befolkningar, ungefär som i en demokrati idag. Dessutom var man inte ledare för någon längre tid, när det var krig hade man krigsledare, när det var fred hade man fredsledare, för olika saker fanns ledare, de kunde bara vara det så länge deras bybor tillät dem det! Förlorade de mandatet, då byttes de raskt ut. Det är först under den koloniala eran hövdingar mfl satt längre, men de var ditsatta av kolonialmakten och var egentligen femtekolonnare i sina fränders ögon! Du behöver som sagt läsa på i historian, vännen! :wink:
MVH
bigj
Den goda sidans försvarare
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 6 och 0 gäster