Detta är mitt förslag. Inför en ny konstitution i Sverige som vilar på frihetlig grund istället för på demokratisk grund. Skriv om regeringsformen så att den dels blir begriplig och ta bort alla motsägelser i texten. När man läser regeringsformen så upprepas rätten att få uttala sig om och om igen, men läser man sedan i någon annan paragraf så ser man hur dessa rättigheter kan inskränkas på väldigt vaga grunder. Vi behöver en ny genomtänkt konstitution.
Här är ett axplock, 2 kap 3§ i RF:
"Anteckning om medborgare i allmänt register får ej utan hans samtycke grundas enbart på hans politiska åskådning.
Varje medborgare skall i den utsträckning som närmare angives i lag skyddas mot att hans personliga integritet kränkes genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databehandling."
Den första raden är minst sagt luddig. Den säger att åsiktsregistrering sker. Men åsiktsregistrering får inte grundas enbart på politisk åskådning. Och gör den det då måste medborgaren ge sitt samtycke. Med andra ord så är det okej att utföra åsiktsregistering så länge som man inte begränsar sig till den politiska åsikten. Så ifall man registrerar även hans religiösa uppfattning så behöver medborgaren inte ge sitt samtycke.
Därefter sägs att medborgarens "personliga integritet" skall skyddas enligt vad som anges i lag. Ursäkta, men hur är det praktiskt möjligt att inte kränka någons integritet ifall man utför åsiktsregistrering?
I 8§:
"Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövande."
I 9§:
"Har annan myndighet än domstol berövat någon medborgare friheten med anledning av brott eller misstanke om brott, skall denne kunna få saken prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål."
och texten fortsätter:
"Har medborgare av annan anledning än som angives i första stycket blivit omhändertagen tvångsvis, skall han likaså kunna få saken prövad av domstol utan oskäligt dröjsmål."
Alltså du har inget skydd mot frihetsberövande. "Annan anledning" kan ju vara i princip vad som helst. Därför är 8§ är underminerad av andra stycket i 9§.
I 2kap §1 så läser vi om våra grundläggande rättigheter, vilka är rätten att få uttala sig, att organisera sig och demonstrera. Men senare läser vi i 13§:
"Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende, privatlivets helgd eller förebyggandet och beivrandet av brott.
Vidare får friheten att yttra sig i näringsverksamhet begränsas. I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga skäl föranleder det."
14§:
"Mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas av hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken. I övrigt får dessa friheter begränsas endast av hänsyn till rikets säkerhet eller för att motverka farsot."
"Föreningsfriheten får begränsas endast såvitt gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur"
18§ talar om medborgarens egendom:
"Varje medborgares egendom är tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad"
Så långt allt väl men sedan så fortsätter det:
"utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen.
Den som genom expropriation eller annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten."
Med andra ord, medborgarens egendom är inte alls tryggad. Vi sitter i rävsaxen oavsett hur vi än gör. Vår regeringsform talar med dubbla tungor och använder ett språk som går från "å ena sidan" till "men å andra sidan" och det finns ingen tydlighet i vilka rättigheter som faktiskt gäller och när de gäller. Det typiska språkbruket att vandra från "å den ena sidan" till "å den andra sidan" gör att texten blir helt godtycklig och kan tolkas i princip hur som helst.
En giltig konstitution skulle istället ha en tydlig katalog med vilka rättigheter som medborgaren har och på vilka punkter som han är skyddad mot statliga ingrepp och att dessa rättigheter inte motsägs av någon annan paragraf längre ner i det finstilta. Samt så skulle vi behöva en konstitutionsdomstol som ser till att dessa rättigheter efterlevs. Ingen modern civiliserad stat kan stå utan konstitutionsdomstol. Och som jag skrev ovan så ska en konstitution vila på frihetlig grund och inte på en demokratisk grund. Alltså den ska skydda den enskilde eller göra tydligt vad som gäller i relationen mellan den enskilde medborgaren och riket.
Den nuvarande regeringsformen är inte otydlig i vilka rättigheter som medborgaren har, utan den måste vara att anses som direkt korrupt. hur ska ett folk kunna känna sig tryggt under statsmakten om det inte finns en tydlig logik i vad som sägs och inte sägs? Därför anser jag att en ny regeringsform ska författas och den ska vara en konstitution som staten har att följa i sina plikter gentemot medborgarna. Staten ska finnas till för medborgarna, inte tvärtom. I vår nuvarande regeringsforms text ställs den enskildes intressen mot det allmänna, vilket är en typisk demokratisk form. en mer rättssäker ordning vore att ställa statens förpliktelser mot det allmänna och därefter statens förpliktelser gentemot den enskilde. Staten skall dessutom lyda under konstitutionsdomstolen så att det går att ställa politikers förslag under rättighetsprövning. Att som det är idag, enbart vara ansvarig inför riksdagen är inte bra nog för alla vet hur hårt partipiskan slår.
Kontentan av mitt förslag till konstitution blir att staten blir den tydligt rådande makten och därför går den att granska. Konstitutionsdomstolen arbetar med att granska politikernas arbete så att de följer rättighetskatalogen.
Rättigheterne ska dessutom vara negativa. Dvs rättigheter ska inte bygga på vad människor ska få göra. När det gäller relationen mellan en statsapparat som är överlägsen i styrka gentemot den enskilde då ska principen om vilka statliga ingrepp den enskilde har rätt att slippa. Det är nämligen bättre att slippa bli förföljd eller satt i fängelse än att ha rätten att uttala sig kritiskt. Det är bättre att slippa få sparken och slippa bli gjord till offentligt åtlöje än att ha rätten att få säga vad man vill.
Staten blir maktlös om den ska skydda dina positiva rättigheter, för hur ska staten kunna garantera att ingen tystar ner dig, hotar dig till tystnad eller liknande? Därför så är det bättre med negativa rättigheter där du ska få slippa att bli förföljd för dina åsikters skull. Staten ska ta itu med dom som förföljer, den kan inte göra annat. Staten kan inte garantera dina positiva rättigheter, vilket regeringsformen demonstrerar. Varje positiv rättighet får en inskränkning som blir allt mer otydlig desto mer man studerar den. Det staten är bra på är att inskränka människors friheter, därför så kommer den fungerar bättre också ifall den får arbeta med att inskränka utrymmet för sådana som stjäl, hotar, förföljer och baktalar andra.
Konstitutionen ska därför reglera statens arbete och tydliggöra medborgarens rättigheter och skyldigheter och även klarlägga vilka maktbefogenheter som staten eller dess utskott har. Vilka ingrepp som får och inte får göras.
Inför en ny konstitution i Sverige
Moderator: Moderatorgruppen
Ja att det inte finns något rättsskydd mot statens enskilda övergrepp mot vem de vill bland befolkningen är ju uppenbar för var och en som kan och vill sätta sig in i enskilda fall, vilket t.ex processen mot obducenten och allmänläkaren tydligt bekräftar.
Ett exempel, ett citat från moderna tider.
"Men om de är oskyldiga, varför har de inte fått resning?
Ja, ett vanligt svar från jurister på den frågan är helt enkelt att de två läkarna ju friats i domstol och följaktligen inte är dömda för någonting. En friande dom kan inte överklagas - alltså kan de inte heller få resning.
Nu var det visserligen så att tingsrätten i sin motivering till den friande domen - i domskälen alltså, inte i domslutet - påstod att de två läkarna överbevisats om att ha styckat kroppen. Men domskäl kan inte överklagas, det vet varje domstolsjurist. Domskälen är rättens resonemang inför domslutet - och ett resonemang kan inte omprövas i någon annan domstol, bara det domslut som resonemanget leder fram till.
Och domslutet var som sagt friande. Alltså kan inte Teet och Thomas få styckningsanklagelsen prövad i nästa instans.
Nu blev det ju så att tingsrättens påstående i domskälen låg till grund för ansvarsnämndens beslut att ta ifrån de två läkarna deras legitimationer. När de överklagade det beslutet till kammarrätten, ansåg kammarrätten av rättssäkerhetsskäl att ett uttalande i tingsrättens domskäl inte hade den tyngden att det kunde ligga till grund för en deslegitimering. Teet och Thomas fick alltså tillbaka sina legitimationer.
Kammarrättens beslut resulterade i att medierna agerade domstol och publicerade namnen på de två läkarna, som ju i medierna dessförinnan beskrivits som två perversa våldsverkare. Den folkstorm som följde, fick Regeringsrätten att ge kammarrätten bakläxa.
Regeringsrätten begärde nu i praktiken av kammarrätten, som är en förvaltningsdomstol, att den skulle agera som om den vore hovrätt, d.v.s. allmän domstol som ju har till uppgift att pröva mål enligt brottsbalken.
Med andra ord: förvaltningsdomstolen, som normalt inte ska befatta sig med brott enligt brottsbalken, fick i uppdrag att hålla rättegång om något som en allmän domstol aldrig skulle haft rätt att ens ta upp - nämligen ett brott, som var åtalspreskriberat.
Det är vid denna märkliga rättegång 1991 som läkarna deslegitimeras.
Men om det numera finns nya omständigheter som visar att bevisningen mot läkarna i själva verket inte var trovärdig, är det då inte självklart att de bör få chansen till en ny prövning av anklagelsen om styckningen?
Nej, Regeringsrätten har hittills motsatt sig detta. Under 2001 och 2003 har Regeringsrätten summariskt avslagit resningsansökningar för de två läkarna. Det är tydligt att landets högsta förvaltningsdomstol inte är beredd att medge att allvarliga felbedömningar gjorts i denna inflammerade rättssak.
Den som tydligast formulerat orsakerna till regeringsrättens bristande intresse för de två läkarnas sak är professor Knut Ahnlund, ledamot av Svenska Akademin:
"Jag tror att förklaringen till att den här katastrofen blivit så total ligger i vad jag skulle vilja kalla för den självgenererande rättslösheten.
Ett från början tvivelaktigt eller ohållbart domslut blir utsatt för debatt och kritik och dess ihålighet framträder allt tydligare. Samtidigt står det klart att en revision av domarna skulle få vittgående konsekvenser för tilltron till den svenska rättvisan.
En grundlig kalfatring av fallet skulle ofelbart kasta ett mycket besvärande sökarljus bakåt, inte bara över hela hanteringen av det aktuella fallet utan också över det sätt att i obehagliga lägen manipulera de förefintliga rättsreglerna som vi under senare år sett flera exempel på.
En rad sjuka punkter som till exempel den upprörande och charlatanartade behandlingen av de incestanklagelser mot en av de åtalade som bidrog till att förgifta atmosfären kring de två läkarna skulle då kräva en grundlig genomgång, en rad andra lika graverande inslag att förtiga.
Åtskilliga personer med offentlig status som helhjärtat och med de naivt troendes glöd tagit ställning i saken skulle då ytterligare exponeras på ett sätt som ter sig obekvämt för den hierarkiska stabiliteten i landet.
Det har då blivit allt mer angeläget att lägga locket på den allt mer stinkande tunnan, att få tyst på kritiken och mana vålnaden i jorden.
Man har passerat den punkt där en rimlig återvändo finns; att nu efter alla tvärsäkra uttalanden man gjort åtra sig skulle innebära ett alltför stort erkännande av ett rent fiasko.
Ändå måste man göra det, för att rädda de spillror som ännu kan räddas. Kasta äntligen prestigen åt sidan och se verkligheten i ögonen!"
Hur det gick för dem sen kan man läsa här, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6251929.ab
Det tråkiga i ärendet är ju att för allmänläkarens del tar ju inte detta ens slut när han dör i och med att framtida släktforskare kan gå in i riksarkivet och ta fram exempelvis domskälen bakom skilsmässan, där orsaken anges att hans fru påstår att han har haft sex med sin dotter,
att han däremot friades kommer däremot ej att anges där. Stämplad och vanärad för tid och evighet, snacka om förlorad heder!
Nej, det finns så många fel i nuvarande system att Sverige nu har fått allvarlig kritik från europarådets kommitté mot tortyr och omänsklig behandlingriktad angående brott mot mänskliga rättigheter.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/hard-k ... -1.1008762
Det finns hur många exempel som helst där ute, från så kallade rättshaverister, allt ifrån föräldrar som fått sina barn tvångsomhändertagna på mycket lösa grunder, till ja, praktiskt taget allt som kan ske. Det behövs verkligen en ordentlig förändring, frågan är om någon vill, kan och vågar ta tag i detta?
Ett exempel, ett citat från moderna tider.
"Men om de är oskyldiga, varför har de inte fått resning?
Ja, ett vanligt svar från jurister på den frågan är helt enkelt att de två läkarna ju friats i domstol och följaktligen inte är dömda för någonting. En friande dom kan inte överklagas - alltså kan de inte heller få resning.
Nu var det visserligen så att tingsrätten i sin motivering till den friande domen - i domskälen alltså, inte i domslutet - påstod att de två läkarna överbevisats om att ha styckat kroppen. Men domskäl kan inte överklagas, det vet varje domstolsjurist. Domskälen är rättens resonemang inför domslutet - och ett resonemang kan inte omprövas i någon annan domstol, bara det domslut som resonemanget leder fram till.
Och domslutet var som sagt friande. Alltså kan inte Teet och Thomas få styckningsanklagelsen prövad i nästa instans.
Nu blev det ju så att tingsrättens påstående i domskälen låg till grund för ansvarsnämndens beslut att ta ifrån de två läkarna deras legitimationer. När de överklagade det beslutet till kammarrätten, ansåg kammarrätten av rättssäkerhetsskäl att ett uttalande i tingsrättens domskäl inte hade den tyngden att det kunde ligga till grund för en deslegitimering. Teet och Thomas fick alltså tillbaka sina legitimationer.
Kammarrättens beslut resulterade i att medierna agerade domstol och publicerade namnen på de två läkarna, som ju i medierna dessförinnan beskrivits som två perversa våldsverkare. Den folkstorm som följde, fick Regeringsrätten att ge kammarrätten bakläxa.
Regeringsrätten begärde nu i praktiken av kammarrätten, som är en förvaltningsdomstol, att den skulle agera som om den vore hovrätt, d.v.s. allmän domstol som ju har till uppgift att pröva mål enligt brottsbalken.
Med andra ord: förvaltningsdomstolen, som normalt inte ska befatta sig med brott enligt brottsbalken, fick i uppdrag att hålla rättegång om något som en allmän domstol aldrig skulle haft rätt att ens ta upp - nämligen ett brott, som var åtalspreskriberat.
Det är vid denna märkliga rättegång 1991 som läkarna deslegitimeras.
Men om det numera finns nya omständigheter som visar att bevisningen mot läkarna i själva verket inte var trovärdig, är det då inte självklart att de bör få chansen till en ny prövning av anklagelsen om styckningen?
Nej, Regeringsrätten har hittills motsatt sig detta. Under 2001 och 2003 har Regeringsrätten summariskt avslagit resningsansökningar för de två läkarna. Det är tydligt att landets högsta förvaltningsdomstol inte är beredd att medge att allvarliga felbedömningar gjorts i denna inflammerade rättssak.
Den som tydligast formulerat orsakerna till regeringsrättens bristande intresse för de två läkarnas sak är professor Knut Ahnlund, ledamot av Svenska Akademin:
"Jag tror att förklaringen till att den här katastrofen blivit så total ligger i vad jag skulle vilja kalla för den självgenererande rättslösheten.
Ett från början tvivelaktigt eller ohållbart domslut blir utsatt för debatt och kritik och dess ihålighet framträder allt tydligare. Samtidigt står det klart att en revision av domarna skulle få vittgående konsekvenser för tilltron till den svenska rättvisan.
En grundlig kalfatring av fallet skulle ofelbart kasta ett mycket besvärande sökarljus bakåt, inte bara över hela hanteringen av det aktuella fallet utan också över det sätt att i obehagliga lägen manipulera de förefintliga rättsreglerna som vi under senare år sett flera exempel på.
En rad sjuka punkter som till exempel den upprörande och charlatanartade behandlingen av de incestanklagelser mot en av de åtalade som bidrog till att förgifta atmosfären kring de två läkarna skulle då kräva en grundlig genomgång, en rad andra lika graverande inslag att förtiga.
Åtskilliga personer med offentlig status som helhjärtat och med de naivt troendes glöd tagit ställning i saken skulle då ytterligare exponeras på ett sätt som ter sig obekvämt för den hierarkiska stabiliteten i landet.
Det har då blivit allt mer angeläget att lägga locket på den allt mer stinkande tunnan, att få tyst på kritiken och mana vålnaden i jorden.
Man har passerat den punkt där en rimlig återvändo finns; att nu efter alla tvärsäkra uttalanden man gjort åtra sig skulle innebära ett alltför stort erkännande av ett rent fiasko.
Ändå måste man göra det, för att rädda de spillror som ännu kan räddas. Kasta äntligen prestigen åt sidan och se verkligheten i ögonen!"
Hur det gick för dem sen kan man läsa här, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6251929.ab
Det tråkiga i ärendet är ju att för allmänläkarens del tar ju inte detta ens slut när han dör i och med att framtida släktforskare kan gå in i riksarkivet och ta fram exempelvis domskälen bakom skilsmässan, där orsaken anges att hans fru påstår att han har haft sex med sin dotter,
att han däremot friades kommer däremot ej att anges där. Stämplad och vanärad för tid och evighet, snacka om förlorad heder!
Nej, det finns så många fel i nuvarande system att Sverige nu har fått allvarlig kritik från europarådets kommitté mot tortyr och omänsklig behandlingriktad angående brott mot mänskliga rättigheter.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/hard-k ... -1.1008762
Det finns hur många exempel som helst där ute, från så kallade rättshaverister, allt ifrån föräldrar som fått sina barn tvångsomhändertagna på mycket lösa grunder, till ja, praktiskt taget allt som kan ske. Det behövs verkligen en ordentlig förändring, frågan är om någon vill, kan och vågar ta tag i detta?
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster