omedelbara behov av en rullstol. Den osanna politikern är den som
frågar den lame hur mycket pengar ska det igentligen få kosta för att
du ska få en rullstol och på vilka premisser ska du få din rullstol om
du ska få den överhuvudtaget.
Vart har vänsterns/sossarnas så kallade solidariska människosyn och
den praktiska handlingen tagit vägen kring detta deras politiska retorik?
Frank zappa sa en gång när du är utsvulten så säljer du din själ för
en bit bröd när du sen är mätt beklagar du dig över din ofrihet du fick
till kostnaden av att bli mätt.
Revolution är ingen lösning, konsensus evolution är en lösning.
Det är jävligt störande att höra Reichfeld tala i socialistiska termer
likväl som att höra Åhly hylla Mona Shalin som Svergies nästa president
samtidigt som SD gungar skutan på simpla hudfärgs argument!
Vi vanliga Hägglundianskt normala då, vart ska vi ta vägen?