Det bidde ingenting, men kom tillbaka imorgon igen!

[Logos]

Fast var det någon som hade väntat sig något annat?

http://www.dn.se/nyheter/klimatmotet/

[Zokrates]

Nej, ingen hade förväntat sig det heller men samtidigt så undrar man hur kapitalisterna som styr världen resonerar, jag menar, det finns ju bara en jord och om det är så att den förstörs, så borde de ju ha en reservplan, helt logiskt, typ ett rymdskepp med plats för världens miljardärer. En sådant stort skepp finns inte, så hur har de tänkt då?
Att bosätta sig i grottor hjälper inte, för inte ens där är man säker och framförallt är det ingen långsiktig lösning. Att bosätta sig på havsbottnen är inte heller realistiskt, så det enda vettiga alternativet till hur dessa personer med makt resonerat är i följande stil, den som har mest när han dör vinner.

De rika som här får symbolisera dem som sätter käppar i hjulet för en hållbarare livsföring tänker alla så här. Jag har omåttligt med kapital och tillgångar, jag har kunnat göra vad jag vill, äta vad jag vill, åka vart jag vill, sätta på vem jag vill, jag kommer att  dö lycklig hur det än slutar,
er resten skiter jag fullständigt i.

[Justin Case]

En inte alltför långsökt tolkning av makthavarnas (och med makthavarna menar jag en global maktelit bestående av kapitalister och politiska makthavare världen över) ovilja att lösa klimatproblemet är att de vill att vi ska få klimatkatastrofer. Att de inser att klimatkatastrofer och dessas följder kan användas som en förevändning för att tillskansa sig mer makt över folket. De bedömer kanske att man kommer att avstyra den allra värsta faran för mänskligheten om något årtionde, alltså om något årtionde kraftigt begränsa utsläppen globalt då man äntligen "inser" (det vill säga låtsas att man först då inser) att det är absolut nödvändigt för mänsklighetens överlevnad, och att detta handlande kommer att vara tillräckligt för att mänskligheten inte helt ska dö ut, men att vid det laget klimatutvecklingen ändå gått så långt att det inte kommer att gå att undvika att de flesta människor på jorden kommer att få extremt kraftigt sänkt levnadsstandard genom förlorade skördar, översvämningar, torka, massförflyttning av människor, etc. Klimatkatastrofer skulle göra folket fattigare. När folk blir fattiga, börjar de stjäla mer av varandra. De rika kommer då att begära, och beviljas, starkare skydd av polis mot de ökande stölderna. När kaos uppstår brukar folk, inte bara de rika, ropa på mer lag och ordning, och följaktligen ge mer makt åt makthavare och polis. Makthavare och polis kommer då att få så stor makt över folket att de kan förslava folket, tack vare det kaos klimatkatastroferna skapade. Men det kommer antagligen att ske i ett antal små steg.

Makthavarna har redan börjat vänja folket vid den underkastelse under makthavarna som folket måste vara berett till när det börjar urarta på allvar. Ett exempel på sådan tillvänjning är glödlampsförbudet. Folk kommer att märka att lågenergilamporna inte alls ger ett lika trevligt ljus som glödlampor gör. Men eftersom det ändå är en relativt liten uppoffring och i ett "gott syfte", accepteras det av folket. Det accepterandet bäddar psykologiskt för att makthavarna därefter kan införa något mer långtgående förbud och inskränkningar av folks frihet, och därefter ännu mer långtgående dito, och så vidare. Folkets uppfattning om vad som är rimlig grad av uppoffring för klimatets skull förskjuts bit för bit, tills folk är beredda att lyda makthavarnas minsta vink, vad makthavarna än kräver.  Planen kanske är att folket ska programmeras till total underkastelse, så att det till slut kan förslavas fullständigt och arbeta gratis åt makteliten.

Andra byggstenar i det projektet tycks vara sådant som buggningslagen, massavlyssningslagen, IPRED, ACTA, datalagringsdirektivet, Q6/17, storebrorslagar i största allmänhet, och i största allmänhet en strävan från maktelitens sida att inskränka folks makt över sina liv och öka maktelitens makt över folks liv. Om inte alltför många år kommer antagligen kontokort i form av mikrochip i armen börja ersätta kontanterna, så att folk blir ekonomiskt helt beroende av att namnlösa tjänstemän bakom en skärm håller koll på deras siffror och konton. Möjligheterna till maktmissbruk skjuter i höjden, men folk kommer att vara så dumma att de accepterar detta, på grund av de stora bekvämlighetsvinster ett kontokort i armen ger. Som en "bonus" kommer mikrochipen som innehåller kontokorten att förses med GPS och andra övervakningsverktyg, så att alla brottslingar kan spåras vad de än befinner sig och vad de än gör. När sedan nästan alla frivilligt valt att ha kontokort och GPS mm i armen istället för kontakter och GPS i bilen mm, kommer övriga medborgare, de som hittills vägrat, att misstänkliggöras med tanke på att de vägrat bli övervakade "som alla andra", och mikrochip med GPS mm i armen kommer att bli obligatorisk i alla sammanhang i samhället. Vid inpassage i städer, användande av garage, handlande av mat i butik, etc. Allt. Att leva utan detta övervakningsinstrument implanterat i sig kommer med tiden att göras så svårt att nästan alla "frivilligt" kommer att låta implantera mikrochipet med all dess integritetskränkning och frihetsberövning. Praktiskt taget hela mänskligheten kommer på det sättet att fullständigt bli slavar under makteliten. Därefter kan de som fortfarande vägrar enkelt elimineras med våld, då allmänheten inte kommer att våga protestera av rädsla för att få sitt konto och alla passagerättigheter frusna på obestämd tid. De som sköter sig får leva, och tvingas arbeta under usla förhållanden, oavlönat, för makteliten. En stor del av mänskligheten kommer antagligen att användas som försöksdjur vid utprovandet av bättre och bättre lyckodroger och livsförlängande mediciner åt makteliten. Makteliten kan i dessa experiment kosta på sig att göra hur många misstag de vill, eftersom det alltid kommer att finnas slavar att ta av (de förökar sig ju (om nödvändigt under hot, om inte frivilligt), så de tar aldrig slut). Övriga slavar kan arbeta som exekutörer av "djurförsöken", och arbeta i fabrikerna som framställer drogerna och medicinerna åt makteliten. Någon hänsyn till deras livskvalitet behöver inte tas, annat än vad som är nödvändigt för deras överlevnad. Straff genom elchocker i pungen vid alltför lågt arbetstempo blir vardagsmat för samtliga arbetare.

Ett helvete på jorden väntar alltså nästan hela mänskligheten om några årtionden, om vi inte förhindrar det.

Enligt den teorin alltså. Jag ska i det nedanstående tillfälligt lämna ovanstående teori därhän, och istället titta på alternativa förklaringar till de rikas ovilja att lösa klimatproblemet.

Nej, ingen hade förväntat sig det heller men samtidigt så undrar man hur kapitalisterna som styr världen resonerar, jag menar, det finns ju bara en jord och om det är så att den förstörs, så borde de ju ha en reservplan, helt logiskt, typ ett rymdskepp med plats för världens miljardärer. En sådant stort skepp finns inte, så hur har de tänkt då?

Många små rymdskepp, kanske? De som har råd kanske bygger sådana i hemlighet i detta nu. Men för att det ska vara värt att fly till rymden krävs väl att typ atmosfären slutar släppa in solljus. Solen är kanske oersättlig som livgivare en bra tid framåt. Men rent temperaturmässigt kan väl jorden knappast bli en sämre plats att leva på än rymden, hur långt klimatutvecklingen än skenar? Ett problem är kanske tjuvar och mördare; de fattiga kommer inte att lämna de förmögna i fred frivilligt, när maten tryter för dem. Men då torde fästningar med minerad mark, ljussensorer och k-pistförsedda vakter räcka som skydd. De förmögna klarar sig nog bra mycket längre än de flesta andra människor. Antagligen behöver de förmögna som lever idag inte få ett kortare liv oavsett hur klimatet utvecklar sig. Annorlunda blir det kanske med deras barnbarn och barnbarns barn. Men hur mycket bryr de sig om sina barnbarn och barnbarns barn? Och, viktigare, se nedan.

Att bosätta sig i grottor hjälper inte, för inte ens där är man säker och framförallt är det ingen långsiktig lösning. Att bosätta sig på havsbottnen är inte heller realistiskt, så det enda vettiga alternativet till hur dessa personer med makt resonerat är i följande stil, den som har mest när han dör vinner.

De rika som här får symbolisera dem som sätter käppar i hjulet för en hållbarare livsföring tänker alla så här. Jag har omåttligt med kapital och tillgångar, jag har kunnat göra vad jag vill, äta vad jag vill, åka vart jag vill, sätta på vem jag vill, jag kommer att  dö lycklig hur det än slutar,
er resten skiter jag fullständigt i.

Om man ser evolutionsbiologiskt på mänskligheten, kan man tycka att det vore logiskt om evolutionen tagit fram en människa som, i situationer där hela mänskligheten var hotad, agerade för mänsklighetens bästa snarare än för sitt eget bästa som individ. Nu fungerar uppenbarligen människor inte så. Det beror helt enkelt på att evolutionen hittills aldrig haft någon chans att programmera oss sådana. Det har hittills alltid straffat sig att uppoffra sin levnadsstandard för planeten eller för någon grupp människor, oavsett hur stor grupp människor. Det har aldrig hänt att hela mänsklighetens överlevnad stått och fallit med att individer uppoffrar levnadsstandard. Visserligen uppoffrar föräldrar mycket för sina barn och barnbarn, men även om man utgår från att klimatkatastroferna blir så allvarliga innan dagens kapitalisters barnbarn hunnit skaffa barn, att dessa barnbarn dör på grund av klimatförändringarna, så att dagens kapitalisters val att strunta i klimathotet gör att deras gener dör ut om ett par generationer, finns fortfarande ytterligare en kolossal bromsklots: att så många kapitalister inte tror att den rationelle egoistens bästa drag i situationer i typen "fångarnas dilemma" är att samarbeta - inte ens om man med "bästa" menar "bäst för den rationelle egoistens geners obegränsat långsiktiga överlevnad".

Låt säga att du äger en miljard kronor om man räknar ihop alla dina tillgångar. Låt säga att du har två barn och hittills tre barnbarn. Hur mycket bryr du dig om huruvida ditt släkte, via dina barn, barnbarn, barnbarns barn, osv, kommer att överleva alla klimatkatastrofer? Inte noll, men inte kolossalt mycket heller, om du till din natur är som människor är mest. Hur mycket kan du då påverka sannolikheten för att att ditt släkte, via dina barn, barnbarn, barnbarns barn, osv, överlever alla klimatkatastrofer? För att kunna besvara den frågan kanske du först frågar dig hur mycket andra människor kommer att göra för att minska klimathotet. Anta att du är sunt pessimistisk med tanke på fakta, men inte överdrivet pessimistisk. Anta att du bedömer sannolikheten, för att mänskligheten kommer att stävja klimathotet i tid för att undvika att mänskligheten inklusive förmögna släkter som din får svårt att klara sig, vara 50%. Därefter frågar du dig hur mycket du själv kan påverka dessa 50% uppåt respektive nedåt genom att ändra livsstil och satsa pengar i klimatprojekt respektive genom att inte göra något sådant. Svar: ytterst lite, knappt mätbart. Denna knappt mätbara påverkan, som du maximalt kan utöva på risken för en klimatutveckling som skulle hota din släkts överlevnad, multiplicerar du sedan med hur mycket du bryr dig om huruvida sitt släkte, via dina barn, barnbarn, barnbarns barn, osv, kommer att överleva alla klimatkatastrofer. Produkten torde blir mycket liten. Denna produkt ska sedan jämföras med hur mycket du värdesätter att själv kunna utnyttja din förmögenhet till att göra saker som ger dig själv njutning. Den sistnämnda vågskålen kanske inte hade vunnit om det hade stått mellan din egen njutning och din vilja att din släkt ska överleva på lång sikt, men den vinner när det står mellan en mycket nära hundra procent garanterad egen njutning  (om du inte uppoffrar din för klimatet) och endast en möjlighet för dig att endast ytterst lite påverka chanserna för din släkts långsiktiga överlevnad (om du uppoffrar dig för klimatet).

Vad som dock skulle kunna få dig att välja annorlunda vore om du ansåg att det bästa, utifrån rationell egoism, i en situation av typen fångarnas dilemma (vilket klimathotet är ett exempel på), inte är att gå tillväga enligt ovan, utan istället fråga sig: "vad vill jag helst ska bli fallet som vi tillsammans skulle kunna se till blev fallet om vi samarbetade, och som vi alla hellre skulle vilja blev fallet än att det inte blev fallet"? Och sedan göra detta, och informera andra om att de bör tänka likadant. Men då krävs tillit till andra. I Köpenhamn försökte man kanske bygga upp en sådan tillit, genom att försöka komma överens om bindande överenskommelser. Men det är svårt att skapa en klimatöverenskommelse som behandlar alla precis rättvist. Här kom nog prestige och simpel girighet med i bilden, och avgjorde. Ingen makt- och prestigegirig person vill acceptera att bli utnyttjad av andra, om det så bara rör sig om några få procents skillnad i grad av uppoffring. Makteliten styrs (nästan) enbart av maktgiriga och i många fall även prestigegiriga personer.

Kanske är förklaringen någon kombination av allt (eller mycket av) det ovanstående.

[J R Auk]

Vad har ni för skäl att tro att miljön kommer gå åt pipan?

Jag menar en sak är att det blir skitigt där vi slänger vår plast. Och att vi konkurrerar ut arter genom att äta upp dem. Men det här andra?

För betänk hur det hela presenteras, det är inte de här konkreta sakerna som följer med rovdriften på specifika områden, utan det är något allmänt inferno som presenteras. Purgatoriet skall nå jorden.

Jag menar klimatpanelens egna forskare ifrågasätter modellerna, vittnen om empiriska bevis, bekräftade teorier genom observation, är alltid oklara och vaga. Referensen är allt som oftast det "förväntade" som om avvikelsen där emot skulle vara något alls.

Betänk vad som har skett på senaste tiden. Fabriker flyttar till låglöneländer, dessa har mindre utvecklad energipolitik, de stryps i sitt utvecklande av "internationella" organ. Nu börjar man alltså hävda att koldioxiden, de äldre mer "primitiva" energiförsörjningarnas restprodukt är den stora boven, detta till trots relativ snabb nedbrytning samt den ökade produkten vårt jordbruk når i en atmosfär med högre koldioxidhalt, vilket förstås minskar den exponentiellt också.

Så om man skulle tala klarspråk så är situationen som följer, vi har använt oss av fossila bränslen för att utveckla en mer modern energiteknik och moderna förbrukningsvaror. Dessa utvecklas i mindre utvecklade länder som man nu vill låta bära extra kostnader för den energi de behöver för att tillfredsställa våra behov.

Luktar det inte bara ännu en vända imperialism?

Ingen tar ju upp de verkliga problemen som att miljövänligt leverne kräver ett av två:

1. Primitivt liv, dvs lågt energiuttag.
2. Rika befolkningar, så att dessa kan göra etiska val i fråga om vad att förbruka. Högt energiuttag. Kollektiva verksamheter är typexemplet, dessa kostar pengar i enlighet med en kollektiv ekonomi, men grunden för den kollektiva ekonomin sätts av mera globala faktorer (mängden pengar i systemet). Så det som delas är en fattigdom snarare än en rikedom vilket förhindrar personligt ansvar över närmiljö o dyl.

[matahari]

Kolla in denna snubbe han har ett och annat att säga när det gäller referenser och mät metodik.

Ian Plimer.
http://www.sydneyminingclub.org/present ... layer.html

http://www.ukip.org/content/latest-news ... ange-lobby

Justin, är detta en simulering ochså?

Detta med klimatet, tror det är skidbacks ägarna som ligger bakom lobbandet, jamenar skidnäringen har ju gått jevla dåligt de senaste 5-6 åren.

[Andreas]

Det är ju ett bra läge att statuera positiva exempel på egen hand. Hela det här koldioxidfokuserandet känns lite märkligt om man inte talar om att investera massvis av miljerder på koldioxidfångare. Det är ju inget tal om att oljan skall sluta pumpas eller kolet att sluta brytas, vilket vore det enda som skulle kunna stoppa koldioxidutsläppen. En minskad takt av förbrukningen kommer inte leda till att inte all olja eldas upp, bara något årtionde längre tid, vilket inte har någon betydelse för klimatet i stort. Det som behövs är ett positivt fokus, satsa på att bygga levande ekologiska inomhusmiljöer som höjer vårt välmående och samtidigt minskar begäret efter att slit och släng-konsumera. En utmärkt tid för nyföretagande i eko-livs-kvalitetsbranschen.

[Logos]

Vad har ni för skäl att tro att miljön kommer gå åt pipan?

Jag menar en sak är att det blir skitigt där vi slänger vår plast. Och att vi konkurrerar ut arter genom att äta upp dem. Men det här andra?

För betänk hur det hela presenteras, det är inte de här konkreta sakerna som följer med rovdriften på specifika områden, utan det är något allmänt inferno som presenteras. Purgatoriet skall nå jorden.

Jag menar klimatpanelens egna forskare ifrågasätter modellerna, vittnen om empiriska bevis, bekräftade teorier genom observation, är alltid oklara och vaga. Referensen är allt som oftast det "förväntade" som om avvikelsen där emot skulle vara något alls.

Betänk vad som har skett på senaste tiden. Fabriker flyttar till låglöneländer, dessa har mindre utvecklad energipolitik, de stryps i sitt utvecklande av "internationella" organ. Nu börjar man alltså hävda att koldioxiden, de äldre mer "primitiva" energiförsörjningarnas restprodukt är den stora boven, detta till trots relativ snabb nedbrytning samt den ökade produkten vårt jordbruk når i en atmosfär med högre koldioxidhalt, vilket förstås minskar den exponentiellt också.

Så om man skulle tala klarspråk så är situationen som följer, vi har använt oss av fossila bränslen för att utveckla en mer modern energiteknik och moderna förbrukningsvaror. Dessa utvecklas i mindre utvecklade länder som man nu vill låta bära extra kostnader för den energi de behöver för att tillfredsställa våra behov.

Luktar det inte bara ännu en vända imperialism?

Ingen tar ju upp de verkliga problemen som att miljövänligt leverne kräver ett av två:

1. Primitivt liv, dvs lågt energiuttag.
2. Rika befolkningar, så att dessa kan göra etiska val i fråga om vad att förbruka. Högt energiuttag. Kollektiva verksamheter är typexemplet, dessa kostar pengar i enlighet med en kollektiv ekonomi, men grunden för den kollektiva ekonomin sätts av mera globala faktorer (mängden pengar i systemet). Så det som delas är en fattigdom snarare än en rikedom vilket förhindrar personligt ansvar över närmiljö o dyl.

Ja det är väl klart att "lösningen" definieras i imperialistiska termer, det är ju så maktförhållandena i världen ser ut. Och antagligen överlever väl mänskligheten som sådan, men det hindrar ju inte att smältande isar och vildare väder kommer att i ännu högre grad bli ett mycket reellt hot i framtiden. Tänk bara på alla hundratals miljoner som bor i låglänta kustområden (ofta storstäder). Vilka av dessa tror du kommer att kunna evakueras? Knappast de fattiga...

[KrisOdman]

Kolla in denna snubbe han har ett och annat att säga när det gäller referenser och mät metodik.

Ian Plimer.
http://www.sydneyminingclub.org/present ... layer.html

http://www.ukip.org/content/latest-news ... ange-lobby

Justin, är detta en simulering ochså?

Detta med klimatet, tror det är skidbacks ägarna som ligger bakom lobbandet, jamenar skidnäringen har ju gått jevla dåligt de senaste 5-6 åren.

Jag lyssnade på Ian Plimer, dock väldigt kort, närmare sådär två minuter. Han tyckte att det var lite underligt att de "gröna organisationerna" på 70-talet var helt emot kärnkraft, att bryta uranium men att de nu helt plötsligt tycker att det är en schysst grej. Samtidigt som det vetenskapen om kärnkraft inte ändrats under den här tiden.

Jag tycker att han vid den jämförelsen missar hela grejen och resten av pratet pratas på en väg som är en avtickare och inte leder någonstans alls.

De "gröna" som säger att brytning av uranium är en skön grej kanske inte är så gröna då. De "riktigt" gröna (de som kommit till insikt om grönheten) tycker nog förmodligen likadant ännu.


Det som krävs är att människan skaffar tak över hufvudet, mat och värme, så att resten av tiden kan spenderas på att ägna sig åt sin passion eller ifall man inte hittat den, leta efter den. Och då funkar det inte att säga att någon kanske har en passion som går ut på att shoppa. Nej, för det är ingenting som gör dig stolt över att du åstadkommit någonting i enlighet med din inre, ärliga, brinnande önskan att syssla med någonting du skulle gett livet för att få behålla (hur nu det skulle gå till).

[matahari]

Jag lyssnade på Ian Plimer, dock väldigt kort, närmare sådär två minuter. Han tyckte att det var lite underligt att de "gröna organisationerna" på 70-talet var helt emot kärnkraft, att bryta uranium men att de nu helt plötsligt tycker att det är en schysst grej. Samtidigt som det vetenskapen om kärnkraft inte ändrats under den här tiden.

2 minuter duger inte, du måste lyssna på hela föreläsningen det
handlar om mätmetodik och hur det används som slagträ i miljö debatten.

[Justin Case]

Det som krävs är att människan skaffar tak över hufvudet, mat och värme, så att resten av tiden kan spenderas på att ägna sig åt sin passion eller ifall man inte hittat den, leta efter den.

Det är precis vad människor gör idag.

Och då funkar det inte att säga att någon kanske har en passion som går ut på att shoppa.

Varför inte? Vissa människor har en passion som går ut på att shoppa; varför ska de diskrimineras? Om de ska diskrimineras för att de lever ett alltför resurskrävande och klimatpåverkande liv, ska då även alla konstnärer som skapar resurskrävande konst (konstmusikkompositören Karlheinz Stockhausen t.ex. skrev och fick uppförd en stråkkvartett som måste spelas från fyra helikoptrar eller vad det var, för att ge rätt estetisk effekt) diskrimineras för att de lever ett lika resurskrävande och klimatpåverkande liv? Vad ska man då säga om operauppsättningar, som är ännu mer resurskrävande? För att inte tala om alla klimatkonferenser med alla höjdare som flygs in till en och samma fysiska plats trots att det vore möjligt att ha minst lika bra sådana möten på nätet?

Nej, för det är ingenting som gör dig stolt över att du åstadkommit någonting i enlighet med din inre, ärliga, brinnande önskan att syssla med någonting du skulle gett livet för att få behålla (hur nu det skulle gå till).

Just det: hur nu det skulle gå till! Jag tror i och för sig att vi lever i evighet och att inget är förgängligt, men denna evighet kan bli olika trevlig beroende på hur vi väljer att hantera vår situation vid varje given tidpunkt, t.ex. vår jord idag. Men vad får dig att tro att inte shopparna skulle bidra minst lika mycket till lösningen på klimathotet som de som inte shoppar? De som shoppar stimulerar en ekonomisk tillväxt som i sin tur stimulerar en teknikutveckling som i sin tur kan lösa klimatproblemen utan att det från början var avsikten.

(Dock vore det ännu bättre om de som nu shoppar kunde avvara sina pengar till den här klimaträddande teknikutvecklingen utan att behöva kräva en massa märkesskor och märkeshandväskor och annat onödigt i utbyte för sina pengar. Men det är väl för mycket begärt.)

[Justin Case]

Luktar det inte bara ännu en vända imperialism?

Vad något luktar är inte det enda man bör ta med i beräkningen. Vi har olika tänkbara förklaringar till varför klimathotet framställs som så allvarligt som det framställs:

1) Det finns inget klimathot. Klimatforskarna är köpta av en imperialistisk maktelit som vinner på att folket inbillas, via en massa köpta klimatforskare, att det finns ett klimathot.
2) Det finns verkligen ett klimathot, och makteliten har äntligen insett att även deras egna geners fortlevnad hotas av det, de bryr sig om sina geners fortlevnad och de har därför satt igång att försöka få världens folk att få bukt med klimathotet.
3) Det finns ett klimathot, men det är mindre än vad som framställts. Makteliten har mutat klimatforskare att överdriva klimathotet för att ett klimathot passar bra in i maktelitens plan att förslava mänskligheten. Om människor kan fås att underkasta sig sin regering för att rädda planeten, kan de fås att underkasta sig sin regering även i största allmänhet i framtiden, eftersom vanan att underkasta sig sin regering implanterats i dem en gång för alla.

[J R Auk]

Jag lyssnade på Ian Plimer, dock väldigt kort, närmare sådär två minuter. Han tyckte att det var lite underligt att de "gröna organisationerna" på 70-talet var helt emot kärnkraft, att bryta uranium men att de nu helt plötsligt tycker att det är en schysst grej. Samtidigt som det vetenskapen om kärnkraft inte ändrats under den här tiden.

Jag tycker att han vid den jämförelsen missar hela grejen och resten av pratet pratas på en väg som är en avtickare och inte leder någonstans alls.

De "gröna" som säger att brytning av uranium är en skön grej kanske inte är så gröna då. De "riktigt" gröna (de som kommit till insikt om grönheten) tycker nog förmodligen likadant ännu.

Man använder Sveriges inställning till kärnkraft som ett exempel på lyckad reklamkampanj och med nya metoder; anno 1970-80 har jag för mig. Det man gjorde var att man inriktade sig på lokal påverkan snarare än stora rikstäckande kampanjer. Och se vilket rungande resultat det blev, från majoritet emot, majoritet för, synd bara att kampanjen kom efter röstningen. Men men....

Förmodligen kommer man snart istället tala om grissjukefenomenet, som en av de mest genomslagskraftiga reklamkampanjerna. Undrar bara vilka metoderna var. Kanske att inte alls gå till folket, utan snyggt gå till de som väl övertygade kommer att dela med sig av hysterin?

[J R Auk]

Justin du vet vissa tror inte på en global maktelit. De tror istället att det finns eliter, och att problemen kommer av dessas käbbel med varandra.

Det är en klassisk projektion, en önskan, att tillskriva en tänkt organisation global kontroll. Då är det ju åtminstone någon som styr vilket är lättare att påverka än när ingen styr.

Och med en sådan tro, att det inte är en elit utan flera, öppnar det sig för än flera alternativ.

För övrigt att säga att något "luktar" är väl ett bra sätt att påtala att det är ett tyckande och inte något man vill kalla ett vetande? Eller?

[J R Auk]

För övrigt är makthavarna lika snärjda vid iden att vi måste tjäna under makten, fast motsatt, att de måste tjäna makten som någon andra kan ställa sig under. Snacka med lite olika "klasser" så kommer du märka tendenserna Justin.

[Justin Case]

Justin du vet vissa tror inte på en global maktelit. De tror istället att det finns eliter, och att problemen kommer av dessas käbbel med varandra.

Det är en klassisk projektion, en önskan, att tillskriva en tänkt organisation global kontroll. Då är det ju åtminstone någon som styr vilket är lättare att påverka än när ingen styr.

Och med en sådan tro, att det inte är en elit utan flera, öppnar det sig för än flera alternativ.

Om vi kallar "att det finns en global maktelit och att dess plan är att skapa en global Orwell-diktatur och att de nu börjar vara nära med att lyckas med detta" för A, och "att det bara finns enskilda makteliter som kämpar mot varandra" för B, kan det vara så att även om B är mer sannolikt än A, är A så pass hemskt om A är sant, att man ändå bör prioritera att stoppa A framför att göra något åt B. Ungefär som att det kan vara viktigare att ha en hemförsäkring än att ta ut en liten sten ur skon, då följderna av att inte ha hemförsäkring kan bli mycket värre än följderna av att inte ta ut en liten sten ur skon; en sådan prioritering kan vara klok trots att stenen i skon garanterat finns där medan det inte alls är säkert att det någonsin kommer att hända något allvarligt med/i ens hem som gör att hemförsäkringen visar sig ha varit ett klokt drag. Man bör ibland fokusera på en mindre sannolik utveckling än en mer sannolik, Just in Case.

För övrigt att säga att något "luktar" är väl ett bra sätt att påtala att det är ett tyckande och inte något man vill kalla ett vetande? Eller?

Jag har inte påstått något annat. Bara att vad något "luktar" inte är det enda som ska vägas in.