Arbetar inte konstnärer kanske?

[Justin Case]

En del retar sig på att konstnärer anses som något "fint" medan det inte anses lika fint att vara "en vanlig simpel arbetare". Men vänstern har inte bara gjort upp med detta, utan vänt upp och ned på det. Vänstern behandlar "arbetare" som om de vore finare än konstnärer. Åtminstone om vi med konstnärer underförstår frilansande konstnärer.

Jag har länge förbryllats över vänsterns sätt att argumentera för "anställningstrygghet", "reglerad" (d.v.s. ofri) arbetsmarknad och minimilöner som om dessa tvångsåtgärder vore moraliska självklarheter. De här tvångsåtgärderna har kommit att tas för givet av en stor grupp människor, "arbetarna".

Staten förbjuder arbetsgivare att anställa en människa för mindre än en viss av staten bestämd minimilön. Det är som om staten skulle förbjuda konstsamlare att köpa vissa tavlor för mindre än ett visst minimiantal kronor styck. Anta att en konstnär, som satsar på kvalitet framför kvantitet, lyckas färdigställa en (1) tavla om året genom att arbeta åtta timmar om dagen året runt, och att en konstsamlare vill köpa dessa tavlor för 50000 kronor styck. Anta att konstnären efter mycken vånda går med på förslaget eftersom han helt enkelt inte lyckas få någon att betala mer än 50000 kronor styck för tavlorna. Visst är det (med medelsvenssons mått) synd om konstnären som inte lyckas sälja sin konst dyrare än så, för det är (med medelsvenssons mått) svårt att leva på 50000 kronor om året, men måla sådana här tavlor är det enda den här konstnären kan göra, och det tar ett år att måla varje tavla, och han vill i möjligaste mån göra rätt för sig snarare än gå på bidrag, och hans konst har inte högre värde än 50000 kronor per tavla på den fria marknaden. Tänk om staten skulle gå in och trolla fram ett högre pris per tavla genom att förbjuda de potentiella köparna att betala endast vad tavlorna är värda!

Tanken att staten skulle göra så känns främmande - men det är ju så staten gör för "arbetarna", de som har fast anställning. De som i jämförelse med de flesta frilansande konstnärer redan har sitt på det torra. Är inte det orättvist och ojämlikt? Ska inte vänstern motverka orättvisor och ojämlikhet?

Vissa människor anses av någon anledning ha ensamrätt på att få kallas "arbetare". I denna kategori verkar inte frilansande konstnärer anses ingå. Som om inte frilansande konstnärer arbetade! Och även om det finns något bra (men för mig obegripligt) skäl för denna gränsdragning i språket, varför ska de som kallas "arbetare" behandlas annorlunda än konstnärer?

Varför skulle det vara rätt av staten att hindra köparen och säljaren från att handla med varandra till priser de båda är beredda att gå med på, när någon säljer sitt arbete till en så kallad "arbetsgivare", men inte när någon säljer sitt arbete till t.ex. konstsamlare?