Hur kan presstödet 1) försvaras? 2) nekas vissa?

[Justin Case]

Våra folkvalda funderar på att medelst diskriminering i presstödet ytterligare styra folkets åsikter i "rätt" riktning:

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/ku ... 608335.svd

Jag undrar:

1) Hur kan presstödets existens överhuvudtaget försvaras? Redan när det infördes var det orättvist diskriminerande till förmån för grupper av människor och till nackdel för fristående människor, och är det än idag. Avsikten med presstödet var från början att säkra medborgarnas tillgång till en mångfald av åsikter (i en tid då många dagstidningar lades ned så att det på många orter bara fanns en enda dagstidning kvar, något som sågs som ett demokratiskt problem), men varför bestämde man inte redan då att stödet skulle delas ut proportionellt efter hur mycket utgifter varje enskild åsiktsspridare (varje enskild människa som sprider åsikter) har i sin åsiktsspridande verksamhet, snarare än att ha en skarp gränsdragning som gör att endast vissa (grupper av) åsiktsspridande människor alls får presstöd? Om jag skriver ut 1000 exemplar av detta inlägg och delar ut dessa som flygblad på stan, får jag inget presstöd - inte ett öre - hur mycket jag än ansöker om det. Jag får alltså oändligt många gånger mindre pengar i presstöd, i relation till mina utgifter för åsiktsspridande (och i relation till hur mycket jag ökar åsiktsmångfalden i samhället), än vad många tidningar får. Hur kan man kalla det för att "demokratiskt stödja mångfald"? Varför skulle vissa människor eller grupper av människor ha oändligt mycket mer rätt än andra att sprida sin åsikt? Måste man ha en "fyraprocentsspärr", så att säga, även på området åsiktsspridning, bara för att man kanske måste ha det i riksdagsvalet? Inte vad jag kan se! Det håller bara tillbaka åsiktsmångfalden i onödan!

Ett argument mot att låta presstöd gå till hur småskaliga åsiktsspridare som helst är att det då lätt skulle kunna "missbrukas", användas till annat än det är tänkt för. Men hur mycket missbrukas det inte idag, av dagspressen, som ständigt med en röst indoktrinerar folket med en och samma binge politiskt korrekta åsikter - plus fördummande såpor och annan IQ-dödande underhållning uppepå det - snarare än att främja åsiktsmångfald? Åsiktsmångfalden kommer idag från enskilda människor som går samman eller inte går samman i smågrupper (och inte nödvändigtvis då i tidningar, som kanske förr), och därför är det dessas åsiktsspridning, om någon, som ska uppmuntras ekonomiskt av staten, inte tidningars! Alternativt kan man ta bort presstödet helt - även det skulle underlätta för de enskilda åsiktsspridande människorna och alltså öka åsiktsmångfalden, eftersom tidningarna då skulle förlora sin nu orättvisa makt över de enskilda åsiktsspridande människorna.

Frågan om staten ska ge presstöd till en nationalistisk tidning uppkommer inte om man avskaffar presstödet. Att avskaffa presstödet är en långt bättre lösning på "problemet" än den (antidemokratiska) "lösning" som nu diskuteras: att neka (endast) nationalistiska tidningar presstöd. Om presstödet avskaffas, kan det inte missbrukas av majoriteten till att orättvist kraftigt överrösta oönskade minoritetsåsikter och på så sätt montera ned demokratin. Pengarna skulle göra mer nytta för åsiktsmångfalden om de istället delades ut till folket i form av medborgarlön, så att fler vanliga människor kunde ägna lite mer tid åt att blogga ideellt om politiska frågor eller andra saker de brinner för, ägna mer tid åt samhällsdiskussioner som de vi har på det här forumet, och liknande.

2) Om politikerna nu ändå väljer att fortsätta betala ut presstöd till vissa tidningar, vore det oacceptabelt om de började utöva diskriminering på grundval av åsikt, så att endast de som hade "rätt" åsikter fick rätt till presstöd. Det vore oacceptabelt både när det gäller lagstiftandet om presstödet och i tillämpningen av lagstiftningen. Om majoriteten av folket fick utesluta nationalistiska tidningar från rätten till presstöd, vad skulle komma härnäst? Kanske kommunistiska tidningar, sedan kanske libertarianska tidningar, sedan kanske upphovsrättskritiska tidningar, sedan kanske new-age-aktiga tidningar, etc. Det går att komma på massor av minoritetsåsikter som majoriteten av folket skulle kunna komma att utesluta från presstöd om man skulle glänta på dörren till det. Hur kan man kalla det yttrandefrihet att vara tvungen att betala skatt för att andra ska få ekonomiska resurser att alltid kunna överrösta ens åsikt? Det är ju som om en förälder säger åt sitt barn att gå ut i skogen och hämta ris med vilket föräldern sedan ska slå barnet, och kalla det för att båda parter kämpar på lika villkor. Dubbel förnedring, skriande orättvisa, och framför allt inget civiliserat samhälle.

Ett argument som framförts för att utesluta nationalister från gällande presstödsregler är att nationalister är "odemokratiska" och att de är "emot mångfald", medan presstödet ska fördelas "demokratiskt" och "gynna mångfalden". Men om man skapar situationen att det inte finns några nationalistiska åsikter representerade bland de som tilldelas presstöd, minskar man ju faktiskt åsiktsmångfalden, åtminstone på kort sikt. Att åsiktsmångfalden på längre sikt skulle minska ännu mer om man idag istället släppte fram en viss åsikt (t.ex. nationalism) på lika villkor som andra åsikter, det är spekulationer. Då kan man lika gärna spekulera att presstöd till tidningar som är positiva till t.ex. upphovsrätt skulle hota åsiktsmångfalden på sikt, eftersom upphovsrätt, om den fick gå för långt, skulle kunna leda till att det mesta av de åsikter folk postar på nätet måste tas bort från nätet för att de genom något kort citat här och något ord där bryter mot någons upphovsrätt. Eller att miljövurmande tidningar på sikt hotar åsiktsmångfalden i samhället, eftersom miljövurm, om den får gå för långt, kan leda till ett samhälle där man av miljöskäl bara kan tillåta att en enda dagstidning i papper ges ut. Och så vidare.

Vissa verkar tolka kravet på att presstödet ska fördelas "demokratiskt" som en idé om att presstödet skulle vara avsett att främja spridning av endast sådana åsikter som gynnar demokratin. Men demokratin kräver, på en mer grundläggande nivå, att människor kan komma till tals på lika villkor vad de än har att säga, än vad den "kräver" (om den nu alls kräver) något om vad folk ska föra fram respektive inte föra fram för åsikter för att få komma till tals på dessa lika villkor. Det är fråga om två helt olika nivåer. Att staten i sitt stödjande av människors yttrande av sina åsikter inte favoriserar eller diskriminerar vissa (människors) åsikter är en förutsättning för fortsatta demokratiska samtal om vad som är demokratiskt och vad som inte är det. Därför är detta viktigare än vilka åsikter en majoritet råkar betrakta som "demokratiska åsikter" respektive "odemokratiska åsikter". Om våra makthavare utesluter nationalistiska tidningar från presstöd baserat på en sammanblandning av dessa två väsensskilda nivåer, kan man undra om de inte kommer att fortsätta sammanblanda de här två nivåerna även på andra områden, så att de t.ex. också tänker stifta lagar som utesluter sådana partier som t.ex. Sverigedemokraterna från att få sprida valpropaganda, eller från att delta i val, eller från att representeras av folkvalda i riksdagen även om de kommer över 4%-spärren i riksdagsvalet, etc. Om man nu är beredd att med lagstiftning förbjuda "anti-demokratiska" röster från att göra sig hörda på samma villkor som andra röster (något som nu diskuteras beträffande presstödet), varför skulle man låta det stanna vid att utforma endast presstödet på sätt som är diskriminerande mot dessa röster som man inte vill ska höras? Varför skulle det inte gå steg för steg i samma riktning, om man ger sig ut på det sluttande planet, tills Sverige åsiktsfrihetsmässigt blivit ett Kina eller ett Nordkorea?

[Justin Case]

I artikeln står bland annat:
– Vi förstår inte på vilket sätt den rasbiologiska tidningen Nationell Idag kan anses bidra till mångfalden i pressen, sa rådets ordförande Lena Posner Körösi i en kommentar.

Min kommentar:
Ingår inte varje åsikt, som innehas av någon människa, i den åsiktsmångfald som råder bland människorna i samhället och som ska avspeglas i pressen?

[Justin Case]

"Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth tycker att det är motbjudande att skattebetalarnas pengar ska gå till tidningen. Hon vill nu ha en diskussion om reglerna."

Är det motbjudande att ideellt politiskt aktiva nationalister och rasister i Sverige får del av resten av den välfärd vi skattebetalare (inklusive de) betalar för? Skolor, sjukvård, äldrevård, studiebidrag, polis (som skyddar dem mot antirasister vid deras demonstrationer), starta-eget-bidrag, trottoarer, broar, lyktstolpar, vägar, städning av vägar, den till hälften skattesubventionerade kollektivtrafiken, etc, etc.? Även dessa saker bidrar ju till deras möjligheter att nå ut med sitt budskap. Skulle de inte ha tillgång till något alls av den skattebetalda välfärd vi andra har tillgång till (och då rimligtvis kanske inte heller behöva betala skatt för den), skulle de antagligen behöva investera i privata sjukförsäkringar, bygga upp en privat polis bland sina egna, driva egna privata skolor åt sina barn, etc, etc, och då skulle de inte få så mycket resurser och tid över (som de har nu) till att ge ut tidningar och påverka allmänheten. Presstöd är alltså inte den enda - inte ens den största - hjälp som nationalister får från oss (övriga) skattebetalare med att nå ut till oss med sina åsikter.

Att man trots detta vill ge sig på deras presstöd, men inte resten av deras tillgång till det välfärdssystem vi låter dem ha tillgång till, beror förstås på att det i fallet med presstödet omedelbart är tydligt, lätt att se, att vi hjälper dem att föra fram sina åsikter. Men vi gör det även på andra sätt, och det vore inkonsekvent att låta dem fortsätta få all den hjälpen om vi inte låter dem fortsätta få presstöd.

Ska de ha rätt till samma vård, skola och omsorg som vi andra, men inte samma presstöd som "vi" andra, vad förhindrar då att man börjar lagstifta att rökare och feta medborgare inte ska ha rätt till samma sjukvård som vi andra, eller att snattare inte ska ha rätt till polisutredning när de får inbrott i sin bostad? Bara för att ta ett par exempel.

Slutligen kan noteras att nationalisterna å sin sida ju faktiskt betalar skatt för att vi ska kunna föra ut och/eller läsa i tidningarna våra åsikter (genom att en del av det nationalisterna betalar i skatt går till presstöd som underlättar spridningen av övriga medborgares åsikter), i många fall åsikter som de säkert inte vill betala skatt för att vi ska kunna föra ut. Ska inte skatt vara ett givande och tagande? Jag skulle kanske inte vilja betala skatt för att Sverige ska kunna upprätthålla en massa rökares sjukvård, om jag kunde slippa. Men dessa rökare tvingas betala skatt för att jag ska få vård när jag behöver vård. Det är ett givande och tagande. Varför inte se likadant på presstödet? Så att man har ungefär denna attityd till nationalisterna som får presstöd: "vi gillar inte era åsikter, och vi skulle inte vilja betala skatt för presstöd till er om vi inte fick något tillbaka för det, men ni betalar samtidigt skatt för att vi ska kunna föra fram våra åsikter, och skatt/välfärdssamhälle är oftast just så här: ett kompromissande mellan människor som vill motsatta saker. Vi får acceptera att en del av våra pengar går till saker vi inte gillar, medan ni får acceptera att en del av era pengar går till saker ni inte gillar."

(Detta alltså om fenomenet presstöd av någon för mig obegriplig anledning alls är nödvändigt att ha kvar.)