Frydrich Reichfeld en rabiat humanist?

[matahari]

1993 skrev Reinfeldt en bok som heter "Det sovande folket". I den gör han en del utspel om den generella välfärden, socialdemokratin och det svenska folket.citat:

:Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att
:politiker kan skapa och garantera välfärd." (Sid 52 i boken)

Så den som anser sig vilja ha och således är villig till att betala
ett resonabelt belopp via skatt är mentalt handikappad?

Han skriver vidare att: "Välfärdstaten är en omöjlig konstruktion. /.../ Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt. Politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning."

På sidan 112 i boken skriver han vidare:
"Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt
ska inga standardkrav skattefinansieras."

Om människor som behöver hjälp:
”De uppträder helt enkelt som döva kravmaskiner.”

Och ändå röstade folket på denna figur? Och resultatet ser vi idag.
Inga andra än just moderater kan ha den åsikten att dagens samhälle
är mindre nazzifierat än tidigare även om det var sossarna startade
skiten.

[J R Auk]

Han skriver vidare att: "Välfärdstaten är en omöjlig konstruktion. /.../ Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt. Politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning."

Kan de det då? Hur gör de det hela praktiskt?

I enlighet med den korporativistiska svenska modellen med "politiskt" styrda ickepolitiska administrationer?

Jag trodde du var emot korruption. Du får akta dig för vad du klandrar ner på.

Det synes ganska viktigt om man vill vara ärlig tolkningen att uppmärksamma det lilla "löften" som finns i texten ovan.

Kan politiker ställa sådana löften menar du?

Man kan skapa ett välfärdssamhälle på flera sätt. Centraliserat eller inte. Nu centraliserar båda partierna välfärden fast vid olika centra. Men det är samma skit ändå. Kom med något fräscht istället.

[matahari]

[
Han skriver vidare att: "Välfärdstaten är en omöjlig konstruktion. /.../ Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt. Politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning."

Kan de det då? Hur gör de det hela praktiskt?

Fråga rengfeldt det är hans ord inte mina, bara citerar.

Jag trodde du var emot korruption. Du får akta dig för vad du klandrar ner på.

Nu är du ute och seglar igen med påvebåten, kan du inte läsa eller är
ditt ego för stor för din skalle? Jag tar ingen ton för Frydrichs talan här,
trodde att du som moderat hade läst hans bok?

Det synes ganska viktigt om man vill vara ärlig tolkningen att uppmärksamma det lilla "löften" som finns i texten ovan.

Kan politiker ställa sådana löften menar du?

Du "menar" att de inte kan ge "löften" ? Vad ska man med politiker till då
enligt din "mening"?

Man kan skapa ett välfärdssamhälle på flera sätt. Centraliserat eller inte. Nu centraliserar båda partierna välfärden fast vid olika centra. Men det är samma skit ändå. Kom med något fräscht istället.

Det var då ett jevla gnällande på dig Auk? Kom med nått nytt själv.
Vad är det med dig igentligen? Har du inte fått mutta på ett tag eller vad?

[Kallekula]

Lite dåtidens ungmoddestuk på det hela. Nyliberala vindar som blåste över landet. Annat ljud i skällan nu.

Men om vi tar det principiellt, och det är väl det mest intressanta.

Vad ska staten göra för oss? Det är en klassisk gammal fråga. Hur mycket, när och av vem etc. Hur ska makten vara fördelad? Folket- centralism, statsmakt.

Vi kan ju ta andra extremen. De som pläderar att staten ska besluta 100% över ditt liv. Du får ingen lön. Staten tar den och avgör vad som är bäst för dig. Jobba ja det avgör staten vad du ska göra. Gemenskap är resultatet, solidaritet, eller? Kollektiva lösningar en masse.

Sen kan vi ju spela på skalan hur mycket eller hur lite.

[Justin Case]

Han skriver vidare att: "Välfärdstaten är en omöjlig konstruktion. /.../ Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt. Politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning."

Kan de det då? Hur gör de det hela praktiskt?

Till exempel genom att ändra i skattelagstiftningen. Att säga att politikerna kan skapa resurser åt vissa människor genom att ändra i skattelagstiftningen tycks mig lika rimligt som att säga att t.ex. en jägare skapar kött åt sig och sin familj genom att fälla en älg. I det förstnämnda fallet är det fråga om stöld från människor, i det andra fallet är det fråga om stöld från en älg. Om en av dessa stölder kan kallas för att "skapa resurser", kan väl båda det?

(Om man vill ifrågasätta att det är ett skapande av resurser att fälla en älg eller omfördela skattepengar, kan man väl lika gärna ifrågasätta om världens konstnärer, poeter och kompositörer skapar något? Vad alla dessa människor gör, när de anses (eller inte anses) "skapa" något, är ju egentligen bara att sätta samman redan befintliga molekyler på nya sätt.)

[Justin Case]

Vad ska staten göra för oss? Det är en klassisk gammal fråga. Hur mycket, när och av vem etc. Hur ska makten vara fördelad?

Du ställer två väsensskilda frågor: "vad ska staten göra för oss" och "hur ska makten vara fördelad". Anta att en odiskutabel uppgift för staten är att fördela makten "tillfredsställande" jämlikt. Det finns många olika sätt att fördela makten så jämlikt. Med mer eller mindre detaljstyrning av folks liv till exempel. Eftersom folk i allmänhet avskyr att bli detaljstyrda, bör man välja det minst detaljstyrande sättet att fördela makten som ändå tillfredsställer behovet av jämlik maktfördelning. Mig tycks därmed arbetsrättslagar, föräldraledighetslagar och annan liknande detaljstyrning vara oförsvarlig. Man bör alltså avskaffa all lagstiftning om föräldraledighet, minimilöner, arbetsmiljö och liknande, den är bara onödigt detaljstyrande. Det enda som behövs är en tillräckligt jämlikhetsskapande inkomstskatt, som sedan fördelas efter behov. De som blir utan arbete finns det hur mycket som helst med arbetsuppgifter åt, som staten kan kräva att socialbidragstagare utför för att få socialbidrag: t.ex. klimatproblemet måste lösas, det behövs fler uppfinnare av klimatsmart teknik t.ex. Bara för att nämna ett av många exempel på behövd arbetskraft som inte näringslivet ropar efter men som staten borde passa på att skaffa sig med socialbidraget som lockbete.

Dock måste inkomstskatten antagligen höjas, som kompensation för att man tagit bort de andra komponenter jag nämnt (arbetsrätt, föräldrapenning m.m.) - detta för att man ska få en lika jämlik fördelning som idag efter att ha minimerat detaljstyrningen av folks liv. (Om vi antar att vi idag har en optimal maktfördelning i samhället. Har vi inte detta, bör maktfördelningen naturligtvis göras optimal, genom höjande av och progressivisering av inkomstskatten tills maktfördelningen är optimal.)

Om tillgångarna fördelas optimalt genom inkomstskatt, kan folk sedan själva välja om de vill lägga sina pengar på privat sjukförsäkring, privat föräldraledighetskassa, privat a-kassa, bilbälte, flytväst, privat frivillig övervakare som kollar att man inte super bort sina pengar om man vill gardera sig mot det, privat frivillig tvångsvård för att hindra sig själv från att bli spelmissbrukare/narkotikamissbrukare om man vill gardera sig mot det, etc. Om det sedan går åt helvete för en del, t.ex. genom att en del blir alkoholmissbrukare för att de valde att inte ha övervakare, var det deras eget val att ta den risken, och då får de stå sitt kast - liksom människor som röker tre paket om dagen i 50 år får stå sitt kast när de får elakartad lungcancer som inte går att bota.

Nu kommer naturligtvis invändningen att om samhället kan rädda en medborgare från katastrof, bör det göra det, även om vederbörande inte har betalt för det i förväg i form av någon privat försäkring. Men vad säger att samhället ska göra allt det kan? Samhället skulle faktiskt kunna göra ännu mycket mer än det gör idag, ändå anser man det inte böra göra allt det. Vi ger t.ex. inte varenda drogmissbrukare den bästa existerande psykterapi 24/7, trots att detta vore det bästa för drogmissbrukaren. Det finns en gräns för hur mycket vi är beredda att betala för att rädda varandra från misär. Vi måste se den sanningen i vitögat, och sluta blunda för den.

[matahari]

Han skriver vidare att: "Välfärdstaten är en omöjlig konstruktion. /.../ Överge den generella välfärdspolitiken och sluta att uttala löften om att välfärden kan garanteras politiskt. Politiker skapar inga resurser och kan därför inte heller ställa ut löften om resursernas fördelning."

Kan de det då? Hur gör de det hela praktiskt?

Till exempel genom att ändra i skattelagstiftningen. Att säga att politikerna kan skapa resurser åt vissa människor genom att ändra i skattelagstiftningen tycks mig lika rimligt som att säga att t.ex. en jägare skapar kött åt sig och sin familj genom att fälla en älg. I det förstnämnda fallet är det fråga om stöld från människor, i det andra fallet är det fråga om stöld från en älg. Om en av dessa stölder kan kallas för att "skapa resurser", kan väl båda det?

(Om man vill ifrågasätta att det är ett skapande av resurser att fälla en älg eller omfördela skattepengar, kan man väl lika gärna ifrågasätta om världens konstnärer, poeter och kompositörer skapar något? Vad alla dessa människor gör, när de anses (eller inte anses) "skapa" något, är ju egentligen bara att sätta samman redan befintliga molekyler på nya sätt.)

Absolut, men om man synar vad han "egentligen* säger och väger det mot vad han i praktiken gör så är det bara ett retoriskt luftslott han bygger. Så nån humanist är han inte , inte ens en rabiat en.

[matahari]

Lite dåtidens ungmoddestuk på det hela. Nyliberala vindar som blåste över landet. Annat ljud i skällan nu.

Menar du bättre eller sämre ljud relativt då?
1993 var ju inte direkt en finansiell merit för moderaterna och Bildt!

Inte fanken är det bättre nu, hans bok var bara ett medel till målet,
när det är över för Arrogansen så kan du ge dig sjutton på att det
förr eller senare kommer en nostalgisk och rättfärdigade antologi
över Arrogansens underverk i det Svenska samhället.

[Justin Case]

Absolut, men om man synar vad han "egentligen* säger och väger det mot vad han i praktiken gör så är det bara ett retoriskt luftslott han bygger. Så nån humanist är han inte , inte ens en rabiat en.

Jag försvarar inte Reichfelt. Han bygger luftslott, helt klart. Dock får jag kväljningar av den där skenheliga tobleronedamen som tydligen ska föreställa alternativet. Nä, det finns bara ett vettigt parti att rösta på i september. Rösta på Piratpartiet så att Piratpartiet blir vågmästare, så att vi får behålla en hyfsad grad av demokrati, och så att vi åtminstone får någon nytta av dessa två vämjeliga blockledare - som marionetter åt Piratpartiet!

[matahari]

Jo naturligtvis vet jag att du inte försvarar Frydrich och det var inte
det jag menade och javisst de är likadana kålsupare hela bunten.

Det mest märkliga är nog hans tal om kravmaskiner och det
finns en massa annan skit han har slängt o folks ansikte!

Vi vet alla vad de går för och vad en politiker står för vilket renderar det
hela meningslöst eftersom ingen är intresserad av en förändring, ville
bara påminna om vad Frydrich sagt tidigare, vilket i sig är löjligt med
tanke på att han har skrivit en bok om det vilket i sig leder till rundgång
och sen är vi tebaks där vi började vilket tycks mig vara politikens enda
mål, ingen förbättring utan bara en ny variant på skit.

[Kallekula]

Vad ska staten göra för oss? Det är en klassisk gammal fråga. Hur mycket, när och av vem etc. Hur ska makten vara fördelad?

Du ställer två väsensskilda frågor: "vad ska staten göra för oss" och "hur ska makten vara fördelad".

.

Om vi tar detta med makten. Om vi för en sekund bortser från maktaspekten och att människor vill få mer på andras bekostnad. Min utopi är att det ska stå alla fritt att ingå i vilka sammanslutningar som helst. Små eller stora. Där varje person har avgörandet, eller isf makten, i sin hand vad det gäller beslut om det gemensamma. Denne väljer själv om denne ska lägga rösten på olika förslag, eller så kan denne delegera det till annan part (representation). Vitsen är att det är hela tiden upp till individen att avgöra detta. Vill individen ingå i en annan sammanslutning ska det vara helt fritt att göra så. Eller inte ingå alls i något större sammanhang.

Om vi utgår från detta utopiska tillstånd så blir staten det vi önskar att staten ska vara.  Dvs den som praktiskt genomför våra önskningar. Staten i sig har ingen makt.

Sen kan det praktiskt handla om föräldraledighet, bidragsnivåer etc men alla, de som vill vara med,  är med gemensamt och beslutar. Det är hela vitsen.

[Justin Case]

Om vi tar detta med makten. Om vi för en sekund bortser från maktaspekten och att människor vill få mer på andras bekostnad. Min utopi är att det ska stå alla fritt att ingå i vilka sammanslutningar som helst. Små eller stora. Där varje person har avgörandet, eller isf makten, i sin hand vad det gäller beslut om det gemensamma. Denne väljer själv om denne ska lägga rösten på olika förslag, eller så kan denne delegera det till annan part (representation). Vitsen är att det är hela tiden upp till individen att avgöra detta. Vill individen ingå i en annan sammanslutning ska det vara helt fritt att göra så. Eller inte ingå alls i något större sammanhang.

Om vi utgår från detta utopiska tillstånd så blir staten det vi önskar att staten ska vara.  Dvs den som praktiskt genomför våra önskningar. Staten i sig har ingen makt.

Sen kan det praktiskt handla om föräldraledighet, bidragsnivåer etc men alla, de som vill vara med,  är med gemensamt och beslutar. Det är hela vitsen.

Kallekula, du vill "att det ska stå alla fritt att ingå i vilka sammanslutningar som helst". Du vill alltså att avtalsfriheten ska vara helt obegränsad. Vad skulle då krävas för att avtalsfriheten ska vara helt obegränsad? Att inga individers avtals frukter ens ska få tvångsbeskattas? Det tycks mig vara en ofrånkomlig slutsats. Det faktum att det alls finns en tvångsskatt på inkomst gör säkerligen att många människor (på goda grunder) inte vågar ingå vissa avtal som de hade vågat ingå om det inte hade funnits någon tvångsskatt på inkomst. Detta innebär i praktiken att redan minsta lilla tvångsbeskattning inskränker avtalsfriheten.

Om man nu vill ha total avtalsfrihet (vilket tycks vara vad du förespråkar), måste man alltså avskaffa allt vad tvångsbeskattning heter. Hur ska i så fall de fattigaste överleva? Överleva är för övrigt en gradfråga; man överlever statistiskt sett olika länge beroende på hur mycket resurser man har. Hur långt liv man får avgörs, även i en välfärdsstat som Sverige, till viss del av hur rik man är. I länder med lägre skatter än Sverige är detta samband ännu tydligare.

Hur drar då Reichfeld och hans anförvanter gränsen mellan en stat som "låter medborgare svälta ihjäl" och en stat som "inte låter medborgare svälta ihjäl"? Det kan väl knappast vara relevant huruvida någons förtidiga död beror på att han/hon just svälter ihjäl eller om det beror på något annat (t.ex. sjukdom på grund av att sjuksköterskorna i landstinget har så låga löner att de inte jobbar lika bra som om de skulle ha haft bättre löner)? Valet av orden "svälta ihjäl" måste väl snarare förstås som en metafor för alla / vilka som helst av de sätt på vilka man kan få ett kortare liv på grund av att man inte har så mycket pengar? Ty varför skulle staten ha anledning att prioritera att förhindra just av matbrist orsakad förtidig död framför förtidig död som beror på andra saker?

Har man råd att äta uteslutande ekologiskt odlad, högkvalitativ, supernyttig mat och massor med eventuellt livsförlängande kosttillskott, gå på frekventa hälsokontroller (och mer ingående sådana än vad som subventioneras med skattemedel idag i Sverige), gå på dyra personlighetsutvecklingskurser, göra vad man vill av sin tid, etc., är det ganska självklart att man statistiskt sett lever längre och får ett lyckligare liv än om man inte har dessa möjligheter. Hur mycket man äger är ofta inte en konsekvens av egna val, utan av slumpen. Vissa människor har helt enkelt otur, och är födda fattiga, handikappade, kanske genetiskt predestinerat relativt olyckliga och initiativlösa etc. För att ge medborgarna mer jämlika chanser till ett lyckligt och långt liv anser nog de flesta svenskar att det är rimligt att avtvinga de rika en del egendom och ge till de fattiga. Detta urholkar i praktiken avtalsfriheten för de rika. Men utöver den urholkning av avtalsfriheten som inkomstskatten som sagt innebär, urholkar man (eller har sossarna urholkat) avtalsfriheten ytterligare, även för vissa fattiga, genom sådant som minimilönlagstiftning, som gör att t.ex. många unga arbetslösa hindras få jobb, till förmån för de mer lyckligt lottade medborgare som lyckats få anställning trots minimilönslagstiftningen och som, på dessa av minimilönlagstiftningen utestängda arbetslösa ungdomars bekostnad, får en högre lön än vad de skulle få på en fri arbetsmarknad där nämnda ungdomar istället kanske hade fått det bättre genom att de hade fått åtminstone något arbete. Socialdemokratin är alltså ett "den arbetande medelklassens förtryck av både de rikaste och även några av de fattigaste i samhället". Sammantaget kan det dock tänkas att detta är den mest jämlika lösningen av de lösningar som är någorlunda realistiskt genomförbara. Socialdemokrati tycks förutsätta en sorts utilitaristiskt tänkande - d.v.s. att det kan vara rätt att offra inte bara en del av de rikas frihet och egendom, utan även några oskyldiga fattigas rätt att kunna konkurrera rättvist på arbetsmarknaden, för en arbetande medelklass skull. En "semi-Robin-Hood-politik": att ta från både de rika och några av de allra fattigaste och ge till de halvrika (arbetarna). (Och även om även många av de allra fattigaste kanske blir hjälpta av minimilönlagstiftningen genom att den inbringar mer skattemedel som kan betalas ut som socialbidrag till de fattigaste, kan det ändå inte på långa vägar uteslutas att åtminstone några av de medborgare som idag är fattiga hade haft det åtminstone lite bättre om ingen minimilönlagstiftning existerat.)

Totalt fri marknad och total avtalsfrihet tycks mig dock inte ens gå ihop med någon renodlad (Nozicksk) nattväktarstat. Vad talar för att alla människor skulle kunna samarbeta om att med gemensamma medel upprätthålla ett i acceptabel grad rättssäkert rättsväsende åt varandra, utan undantag, om ingen skatt får drivas in med tvång? Jag tror att ett förbud mot tvångsskatt skulle medföra att de rika i samhället valde att skydda endast varandra, genom att gemensamt finansiera ett eget, separat, mycket rättssäkert rättsväsende som skyddar endast dessa rika - medan resten av folket inte har råd att betala tillräckligt med skatt för att å sin sida kunna upprätthålla något rättssäkert rättsväsende åt sig. Det skulle därmed, i ett samhälle utan tvångsskatt, bli möjligt för de rika att utöva utpressningsverksamhet (maffiametoder) mot de fattiga, eftersom de fattiga inte har råd med något rättsväsende som kan försvara dem när deras negativa rättigheter (t.ex. rätten till bibehållen personlig integritet) kränks av de rika under förevändning att detta är "nödvändigt för att bekämpa terrorism" och liknande. En nattväktarstat måste nog, för att kunna förse alla medborgare, fattig som rik, med en acceptabel grad av rättssäkerhet, alltså i viss mån tvångsbeskatta åtminstone en del av sina medborgare. Därmed körs alltså människors negativa rättigheter över redan i en nattväktarstat, om man med nattväktarstat tänker sig en stat som i möjligaste mån ska upprätthålla respekten för människors negativa rättigheter.

Visserligen körs, i en nattväktarstat eller liknande libertarianskt samhällsskick, vissa människors negativa rättigheter över för att andra människors negativa rättigheter ska kunna skyddas (massavlyssningslagar som FRA-lagen och andra storebrorslagar som kränker människors rätt till personlig integritet och privatliv motiveras ju av libertarianer (och andra fri-marknads-förespråkare) på just detta sätt), men ändå, hur går detta överkörande av vissa medborgares rättigheter ihop med "var och ens rätt att göra vad han vill så länge han inte skadar någon annan", när ju det överkörande av vissa oskyldiga människors rättigheter som sker för andra människors säkerhets skull inte kan motiveras med denna princip?

Är det inte godtyckligt att vara emot all annan tvångsbeskattning för mer jämlik fördelning av pengar än vad som krävs för att "ingen medborgare ska behöva svälta", om man (som moderaterna tydligen är) är beredd att acceptera tvångsbeskattning för en åtminstone mer jämlik fördelning av rättssäkerhet än vad som skulle bli fallet i ett samhälle helt utan tvångsbeskattning? Eller vill moderaterna egentligen inte att de rika ska behöva betala ett öre för upprätthållandet av de fattigas rättssäkerhet, men låtsas vilja det för att få tillräckligt många väljare bland de många arbetslösa som tror sig förlora på sossarnas minimilönslagstiftning och liknande?

[Kallekula]

Kallekula, du vill "att det ska stå alla fritt att ingå i vilka sammanslutningar som helst". Du vill alltså att avtalsfriheten ska vara helt obegränsad.

Ja


Vad skulle då krävas för att avtalsfriheten ska vara helt obegränsad? Att inga individers avtals frukter ens ska få tvångsbeskattas?

Om de inte accepterar det nej. Obs jag talar om en utopi.

De får väga för och nackdelar mot varandra. Att skatts (att frivilligt avsätta till det gemensamma ) och att tvångsbeskattas (det finns ingen tro att detta kommer gagna en själv och det samhälle man lever i...på något sätt)



Om man nu vill ha total avtalsfrihet (vilket tycks vara vad du förespråkar), måste man alltså avskaffa allt vad tvångsbeskattning heter.

Beror på bad man menar med tvångsbeskattning.


Hur ska i så fall de fattigaste överleva?

Varför skulle de som har det bättre ställt inte frivilligt vilja avsätta till tex en socialförsäkring? Varför i dagsläget tvinga människor? Vem tvingar i så fall? Lever vi inte i en demokrati? Hur är det med folkets vilja?

Sen drar du upp teorier, må vara hänt. Men jag talar om vad människor frivilligt vill göra för sina medmänniskor. Det handlar inte om att definiera allt som stöld, som i Ns case. Det handlar bara om vilket samhälle vi vill ha. Hur solidariteten ska utformas. Det handlar bara om att ge makten, verkligen ge makten till människorna.

Detta är inte så konstigt egentligen.


Vi skulle idag kunna ta reella steg mot direktdemokratiska samhället. Vi har ju internet. Det tekniska är löst. Dock syns inget om det i den offentliga debatten, varför tror du?

[Justin Case]

Obs jag talar om en utopi.

De får väga för och nackdelar mot varandra.

Varför skulle man i en utopi behöva väga några för- och nackdelar mot varandra? Det låter inte som en utopi utan som en halvmesyr. En utopi vore att man gjort alla kännande varelser en gång för alla ständigt superlyckliga på teknisk väg; efter det behövs varken avtalsfrihet, egendom, rättigheter eller demokrati.

Om man nu vill ha total avtalsfrihet (vilket tycks vara vad du förespråkar), måste man alltså avskaffa allt vad tvångsbeskattning heter.

Beror på bad man menar med tvångsbeskattning.

Skatt som någon eller några blir avkrävda utan att ha ingått något frivilligt avtal om det, och som de blir straffade om de inte betalar.

Hur ska i så fall de fattigaste överleva?

Varför skulle de som har det bättre ställt inte frivilligt vilja avsätta till tex en socialförsäkring?

De rika skulle avsätta pengar till privata socialförsäkringar, eftersom de har råd. De fattiga skulle inte ha råd med tillnärmelsevis lika heltäckande och bra socialförsäkringar som de rika.

Varför i dagsläget tvinga människor? Vem tvingar i så fall? Lever vi inte i en demokrati? Hur är det med folkets vilja?

När det inte finns en (1) folkets vilja, utan två eller flera motstridiga viljor i folket (vilket alltid är fallet), och man ändå pratar om "folkets vilja", måste man väl rimligen mena "så som folket vill mest". Även om det alltid finns några som vill tvärtom mot vad majoriteten vill, är det folkets "sammantagna vilja" att tvinga dessa till anpassning till det folket "sammantaget vill". Om jag håller på att svälta ihjäl och måste stjäla för att kunna överleva, och om ingen frivilligt hjälper mig i tillräcklig grad för att jag ska kunna överleva på hederligt sätt, måste jag väl få stjäla av någon rik för att överleva? Min vilja att överleva är minst lika mycket del av "folkets vilja" som den rikes vilja att behålla sin egendom är del av "folkets vilja". Min stöld är alltså inte ett åsidosättande av "folkets vilja" mer än vad t.ex. de rikas vägran att hjälpa mig är det. Systematisk tvångsbeskattning, som gör de relativt svaga i samhället bättre lottade på de rikas bekostnad och mot de rikas vilja genom att innebära stöld från de rika, kan ses som en naturlig utvidgning av den sortens berättigad stöld som en svältande människa utövar när han stjäl från rika för sin överlevnad. Om majoriteten vill att sådan stöld (som tvångsbeskattning utgör) ska äga rum, kan det ses som "folkets vilja".

Dock måste demokrati inte utgöras av majoritetsstyre, och bör heller kanske inte det. En minoritet med sammantaget starkare vilja än majoriteten kan ofta böra få styra över majoriteten. Låt säga t.ex. att ett samhälle, där milda sexuella trakasserier av kvinnor är vanligt och tillåtet, består av 51% kvinnotrakasserande män och 49% kvinnor som inte gillar att bli trakasserade. Då vore det enligt min mening demokratiskt av de folkvalda (de styrande) att köra över männen, trots att männen är i majoritet, och för kvinnornas skull klubba igenom en lagstiftning som förbjuder alla sexuella trakasserier av kvinnor. Detta eftersom i ett sådant samhälle kvinnornas sammantagna viljor att inte bli trakasserade vore sammantaget "en starkare viljemassa" än männens sammantagna viljor att trakassera. Kvinnorna lider nämligen antagligen mer av att bli trakasserade än vad männen upplever tillfredsställelse av att trakassera. På liknande sätt tror jag att det är i väldigt många frågor, d.v.s. att en minoritet egentligen borde få styra över majoriteten eftersom de utgör den "sammantaget starkaste folkviljan" i de frågor det gäller.

Inom en nära framtid kan apparatur som kan mäta olika människors olika starka viljor utvecklas. Kanske bör man då ersätta "demokrati genom majoritetsstyre baserat på rösträkning" med "demokrati genom 'viljestyrkestyrning' baserad på mätning av hur starkt folket sammantaget vill det och det och det".

En liknelse: hur full man blir av en alkoholhaltig dryck avgörs inte enbart av hur mycket av drycken man dricker, utan även av hur stark drycken är. Den som dricker en halvliter vodka blir fullare än en som dricker en liter lättöl. Det vore orimligt att tillåta varje svensk som tänker köra bil att dricka t.ex. "max 1 deciliter alkoholhaltig dryck" utan att specificera hur stark dryck man syftar på. På liknande sätt är det orimligt att låta varje svensk ha en röst var, i riksdagsval, oavsett hur olika starkt/svagt olika svenskar brinner för att få påverka politiken. Kan man kanske med visst fog hävda.

Vi skulle idag kunna ta reella steg mot direktdemokratiska samhället. Vi har ju internet. Det tekniska är löst.

Många gamlingar skulle nog protestera mot en sådan idé, då de inte tycker sig kunna hantera internet tillräckligt bra för att kunna påverka politiken lika mycket som de mer internetvana yngre medborgarna. De skulle känna sig diskriminerade av en direktdemokrati som har internet som förutsättning för folkets maktutövning. Dessutom har många människor, framför allt många heltidsarbetande småbarnsföräldrar, knappt någon tid för idel folkomröstningar (om det är något sådant du förespråkar), medan många andra har mycket mer tid för det, något som skulle innebära ojämlik makt över politiken. För att det ska bli direktdemokratiskt på ett rättvist sätt behövs det nog en teknisk lösning som gör alla medborgare lika mäktiga oavsett tid och kunskaper. En lättanvänd tanke- och viljeläsningsapparat till exempel, som man sätter på sitt huvud och som odiskriminerande mäter ens viljor och förmedlar dem till de verkställande institutionerna, utan att man behöver trycka på en endaste tangent, titta på en endaste webbsida eller klicka en endaste gång på något. Kontrollen över det hela måste förstås ligga helt och hållet i folkets händer, så att det inte kan missbrukas på odemokratiska sätt. Att inte alla kan kontrollera tekniken eftersom inte alla förstår den, vore fortfarande ett problem, men för att det säkert ska gå rätt till räcker det kanske med att en mycket stor andel av folket har tillräckligt med tekniska kunskaper för att kunna kontrollera att det hela går till som det ska. I så fall är det alltid någon som slår larm om något går fel till.

Dock syns inget om det i den offentliga debatten, varför tror du?

Dels för att media antagligen till stor del är styrt av makteliten som av självklara skäl inte vill ha någon sådan debatt, dels för att de flesta medborgare inte ger demokrati prioritet framför sådant som vad som hänt i senaste avsnittet i någon dokusåpa och liknande. De flesta i vår del av världen har det så bra idag, så de tänker nog inte på (eller inser inte) hur värdefullt demokrati är. Dessutom har de haft (vad de upplever vara hyfsad grad av) demokrati så pass länge, så de utgår felaktigt från att demokratin varken är hotad eller behöver förstärkas. Dessutom har politiken gått mot mitten, så att de politiska debatter som politikerna sysslar med rör sig om relativt oviktiga frågor. Det gör att folk lätt får för sig att politik inte kan vara mer spännande än vår tids politikers patetiska tjafsande om några hundralappar i a-kassa hit eller dit, några hundralappar i sänkt/höjd skatt hit eller dit, den sortens saker. Piratpartiet med sitt fokus på verkligt viktiga frågor, som människors tanke- och informationsfrihets vara eller icke vara t.ex., kanske kan öka folks intresse för politik, lite som Ny Demokrati gjorde på sin tid, fast i en sundare riktning.

[Kallekula]

Varför skulle man i en utopi behöva väga några för- och nackdelar mot varandra?

Tja det blir väl så när man någonstans försöker ha en rensons i dagens verklighet. I annat fall vore väl en schysst utopi du sköna nya värld, utan de där trista som Huxley tar upp sin bok. Det torde väl vara en utilitarist våta dröm. Fast lyckopiller har ni väl tagit upp till leda misstänker jag.


Skatt som någon eller några blir avkrävda utan att ha ingått något frivilligt avtal om det, och som de blir straffade om de inte betalar.

Och inte accepterar det, nej då ska man kunna säga till det. Med konsekvens att man blir utesluten ur just den gemenskapen. Visst det är hela poängen.Behöver inte bara röra skatt.

Hur gör du med dina kompisgäng? Om de vill att du ska vara med om något som går emot din vilja. Hur överväger du då? Samma här.


De rika skulle avsätta pengar till privata socialförsäkringar, eftersom de har råd. De fattiga skulle inte ha råd med tillnärmelsevis lika heltäckande och bra socialförsäkringar som de rika.

Skulle och skulle. Inte så säker på det.

Om jag håller på att svälta ihjäl och måste stjäla för att kunna överleva, och om ingen frivilligt hjälper mig i tillräcklig grad för att jag ska kunna överleva på hederligt sätt, måste jag väl få stjäla av någon rik för att överleva?

Självklart.

Systematisk tvångsbeskattning, som gör de relativt svaga i samhället bättre lottade på de rikas bekostnad och mot de rikas vilja

Inte så säker på att det skulle vara mot deras vilja. Är vi enbart tvingade till att uppvisa solidaritet i handling, har vi ingen solidaritet i hjärta och själ? Där tror jag vi har olika uppfattning.

Ang. dirtektdemokrati via Internet

Många gamlingar skulle nog protestera mot en sådan idé, då de inte tycker sig kunna hantera internet tillräckligt bra för att kunna påverka politiken lika mycket som de mer internetvana yngre medborgarna.

Ge det 10 år till då sår är det löst, eller 15 år.

Dessutom har många människor, framför allt många heltidsarbetande småbarnsföräldrar, knappt någon tid för idel folkomröstningar (om det är något sådant du förespråkar),


Nix om du vill kan du delta i direkta omröstningar, anser du inte ha dig tid har kan du när som helst göra detta via ombud (representation) och när som helst när du vill återigen avsäga dig representationen och göra det själv. Poängen är att du väljer.


behövs det nog en teknisk lösning som gör alla medborgare lika mäktiga oavsett tid och kunskaper.

Vad var argumentgenen emot demokrati när den debatten fördes runtom i världen för en 90 +/- 50 år sedan.


Sen har du lite tekniska beskrivningar, men då tycker jag det räcker med lyckopillren.

I övrigt vad det gäller makten och media håller jag med dig.