Libertarianismens antagande att var och en har sig själv att

[Justin Case]

Angåande libertarianismens antagande att var och en har sig själv att skylla för sin "lott"...

Om man frågar libertarianerna: "varför skulle de, som inte äger så mycket, ha sig själva att skylla för att de inte har lika mycket egendom som vissa andra" -

- eller med andra ord: "varför ska en del människor få ha mer egendom än andra" -

...brukar libertarianerna svara någonting i stil med att var och en har rätt att äga (d.v.s. fortsätta använda, hålla i, ha ensamrätt till nyttjandet av) det han "skapat", eller ärvt, eller fått, eller hittat (t.ex. när det gäller upphovsrätt, som ju går ut på "förste upptäckare (d.v.s. upphittare) till kvarn")), och att det inte finns någon anledning att anse att någon alls skulle ha någon att "skylla" för någonting, så länge ingens "rättigheter" "kränkts" (givet libertarianismens egna definitioner av "rättigheter" och "kränkts").

Libertarianerna antar att den materia - eller immateria (upphovsrätt, patent) - som någon lyckats tillskansa sig förmågan att "hålla i" genom arbete, kreativitet, ärvande, fående, upphittande etc, plötsligt är den personens - både juridiskt och moraliskt sett - okränkbara egendom, i den meningen att ingen annan, varken juridiskt eller moraliskt, har rätt att utnyttja den egendomen mot den personens vilja. Med sitt uttryck "kränka någons rättigheter" menar libertarianerna sådant som att "'ta ("stjäla") något som någon redan "äger", d.v.s. ta från någon som tillskansat sig eller fått eller ärvt eller upptäckt eller "hittat på" (etc. enligt libertarianismens definitioner) något, eller rentav även kopiera någons "egendom" (och det spelar ingen roll om originalet finns kvar i oförändrat skick hos den ursprunglige ägaren), på något sätt som går emot den personens vilja/intressen.

Ett sätt att söka vederlägga libertarianismen är att ifrågasätta vad det är att "kränka någons rättigheter". Att "kränka någons rättigheter" är ett verb som är mycket svårt att definitionsmässigt avgränsa så att det entydigt omfattar alla och endast de handlingar som libertarianerna anser vara kränkanden av rättigheter. En annan, kanske enklare, väg till samma mål är att utgå från "det ofödda barnet":

Vilka människor kan överhuvudtaget, enligt libertarianer, ha någon annan människa att skylla för hur han/hon har det? Har nyfödda människor, som fötts med en obotlig sjukdom som innebär kontinuerligt lidande från början till slut, rätt att beskylla sina föräldrar för att dessa satt dem till världen och därmed orsakat att det lidande de nu tvingas utstå blir verklighet?

Hur ställer sig libertarianer till ett par föräldrars val att låta ett barn födas trots att de vet att barnet kommer att få ett liv som (kan man på goda grunder hävda) kommer att vara mindre värt att leva än inget liv alls, eller i vart fall inte mer värt att leva än inget liv alls, då det bara kommer att innehålla lidande - en känsla ingen människa (allt annat lika) skulle vilja ha?

Nu är det ju så att ett samlag inte alltid resulterar i avkomma. Men (nästan) varje person som har samlag vet rimligen att samlaget kan resultera i avkomma. Har man som samlagsutövare något ansvar för att se till att det liv man producerar blir ett liv som kommer att vara mer värt att leva än inget liv alls, d.v.s. ett liv som kommer att visa sig ha ett större överskott av lycka över lidande än inget liv alls?

Med andra ord undrar jag: anser libertarianer att man gör rätt när man, med berått mod, och med full medvetenhet om de troliga konsekvenserna, ger upphov till att människor blir till som kommer att få ett liv fullt av lidande och helt utan lycka, d.v.s. ett liv som inte är värt att leva, utan rentav är "minusvärt" att leva?

Skulle en libertarian, om han hade möjligheten att skapa sådant artificiellt liv som skulle komma att endast känna en enda känsla, nämligen fruktansvärt intensivt lidande i hela sitt liv och aldrig känna några positiva känslor, skulle en libertarian anse att det vore helt upp till honom (libertarianen själv), moraliskt sett, att välja att skapa en sådant artificiellt liv eller inte, och att vad han än valde så vore det moraliskt okej?

(Om inte, har jag ett nästa led att leverera, men jag avvaktar med det tills libertarianerna på forumet svarat på ovanstående fråga.)

(Låt mig slutligen tillägga att jag tror att mycket av libertarianismens tänkande är befogat i dagens samhälle tills vidare; man får anpassa samhället efter vad människorna vill, och många rika vill ju helt enkelt inte dela med sig så mycket av sin egendom som de fattiga vill att de ska. Man får helt enkelt kompromissa mellan höger och vänster i politiken, i vanlig ordning, så att folket kan enas om något som helst gemensamt system utan alltför allvarliga motsättningar. Men jag hävdar å det bestämdaste att libertarianism inte är något som oavsett omständigheter alltid är sant eller immunt mot behovet av kompromisser. (Libertarianism är snarare ett av många medel i utilitarismens tjänst.)

[seekeroftruth]

Jag skall inte kommentera libertanernas tankar, men jag säger att ett samhälle där individens talang och vilja sätter gränser för vad den blir och inte blir är ett bra samhälle. Ser inte hur libertanism går ihop med detta ideal.

[Euklides]

Med andra ord undrar jag: anser libertarianer att man gör rätt när man, med berått mod, och med full medvetenhet om de troliga konsekvenserna, ger upphov till att människor blir till som kommer att få ett liv fullt av lidande och helt utan lycka, d.v.s. ett liv som inte är värt att leva, utan rentav är "minusvärt" att leva?

Löjlig fråga. Att kunna mäta lyckan hos en person som levt eller till och med lever är omöjligt. Hur skulle man kunna förutsäga lyckan då?

Jag har en fråga till dig. Vad är kvoten mellan den lycka du upplevde förra veckan och lyckan från förrförra veckan?