Frälsarreligionerna

[Sceptisk]

Jag undrar om ni har tänkt på varför vi har frälsarreligioner i vår civilisation överhuvudtaget. Frälsarreligioner är det som vi oftast brukar referera till då vi talar om religion. Det tycks självklart att religion ska handla om att bli frälst eller upplyst eller fri från någonting. Vad det är vi ska bli befriade ifrån är dock inte lika uppenbart. De olika religionerna har olika förklaringar på detta och ger också olika skäl till varför vi behöver frälsning.

Till exempel buddhism eller hinduism menar att världen är ond och meningen med en människas liv är att slippa bli återfödd. De Abrahamitiska meskriver människan och världen som fallen eller ond. Samtliga tillskriver detta mysterium av att vara fallen eller ond på grund av någon tidigare metafysisk händelse, såsom till exempel fallet från lustgården. Religionerna försöker därför att sedan återställa, eller rädda människan (eller världen som i Judendomen). Eftersom problemet är metafysiskt så blir de metoder som religionerna använder för att lösa problemet också metafysiska och det är därifrån vi har fått begrepp såsom frälsning, messiah eller upplysning.

De österländska religionerna talar mest om upplysning, både buddhism, zenbuddhism och hinduism och att man genom meditation (buddhism) eller goda gärningar (hinduism) kan man frigöra sig från den onda cirkeln som får representera världen. Denna grundläggande tanke är inte helt medveten i religionerna utan man tar helt enkelt syndafallet som givet. Man pekar på världen och hittar fel på den, man tittar på människan och hittar fel på henne och rättfärdigar på det sättet frälsning eller upplysning.

Upplysning i de österländska religionerna har därför en helt annan betydelse än den vardagliga, i att man lär sig något nytt och genom den nya kunskapen, de nya fakta, på så vis blir upplyst. Till exempel genom TV och tidningar och genom att läsa historia. Sådan typ av upplysning är väsensskild från religionernas bild av upplysning, där upplysning istället handlar om moksha, befrielse från återfödelsen och karmalagens tyranni.

Den gemensamma nämnaren bland alla frälsarreligioner är dock att det är något fel på världen och detta problem går inte att lösa på konventionellt sätt. Alla känslomässiga problem man har, alla problem med relationer, med att känna hopplöshet och brist på mening tillskrivs automatiskt att ha metafysiska orsaker. Man tittar inte, som till exempel inom psykologin, på den nuvarande verkligheten och det nuvarande livet, utan placerar problem utanför tid och rum. Därav följer att lösningen också måste finnas bortom tid och rum.

Tillsammans med denna princip så tillkommer tanken på evigt liv, ifall man har det eller ifall man kan uppnå det. Nuvarande frälsarreligioner utgår oftast från att människan har en odödlig själ, men att det är något fel på den och att den för att få evigt liv så måste den korrigeras. Detta brukar bland vissa kallas för alkemi.

Taoismen som många kanske tror är enbart en livsfilosofi är också denna slags själens alkemi. Målet för taoisten är nämligen att få evigt liv genom att lära sig om tao - vägen. Vägen till evigt liv.
Vår civilisations äldsta religioner har en något annorlunda bild av evigt liv. I Gilgamesh eposet, så är människan en dödlig varelse och det eviga livet är förbehållet gudarna. Gilgamesh försöker att få evigt liv genom att ta av en särskild planta som finns i ett hav långt borta, men misslyckas och återvänder till staden Uruk tomhänt.

Gilgamesheposet är den äldsta bevarade texten från begynnelsen av civilisationen. Om nu dessa människor trodde att evigt liv var förbehållet gudarna, då följer av ren logik att för att få evigt liv då måste man bli en gud. Och hur är gudarna? De är perfekta, de är allvetande och naturligtvis odödliga.

Judendomen bygger möjligen vidare på denna tanke genom att den har lagen, eftersom det står i Bibeln/Torahn att de som mottagit lagen är gudar. Varför?

Jo för man tänkte sig på den tiden att världen styrs av gudar och det som gudarna använde för att styra världen är lagen. Om man därför följer denna lag och inkorporerar den i sig själv, då blir människan guda-lik och kanske därför också förtjänar evigt liv, precis som gudarna.

Detta liknar taoismen där ifall man följer tao, eller den väg som naturen följer, så får man också evigt liv. Hinduismen har gått ett steg längre och menar att människan redan har evigt liv, men tvingas återfödas i den här världen tills dess att hon lärt sig skillnaden på det goda och det onda. Det onda leder till bestraffning och återfödelse, det goda leder till befrielse och evigt liv som ren ande i brahman.

Varför vi lever som vi gör idag går att spåra till dessa mångtusenåriga föreställningar, men det har gått från att handla om ett sökande efter evigt liv till att handla om en ren befallning att vi måste söka evigt liv, vilket innebär att vi måste bli perfekta. En del i detta sökande efter perfektion är uppbyggnaden av tempel, trädgårdar, pyramider och imperier. För om vi är perfekta, om vi är såsom gudarna, då förtjänar vi också att leva som gudarna, i fantastiska trädgårdar och tempel och imperier och kanske också få evigt liv då vi dör. Detta är uppbyggnaden av civilisationens raison de'etre, det som ger mening åt civilisationen.

Vi kan spåra denna civilisationens början från tvåflodslandet i nuvarande Irak, då hette det Mesopotamien och det tidigaste namnet på denna civilisations befolkning är Sumer. Det är även här som Gilgamesh kommer ifrån. (Sumer betyder "De upplysta Herrarna".) Härifrån spred sig småningom denna civilisation till Egypten i sydväst (Noah's son Ham gifte sig med en kvinna som hette Egypt) och Indusdalen österut som bildade egna dynastier. Hinduismen kommer ursprungligen från Indus (vilket kanske hörs på namnet) och som ni vet så utvecklades Buddhismen ur Hinduismen. Taoismen utvecklades oberoende av buddhismen men i en buddhistisk kultur.

Den Sumeriska religionen var polyteistisk, gudar var som människor och människor var som gudar. Polyteism är också genomgående i Hinduismen och även i Shintoismen. Den första monoteistiska religionen var Judendomen som uppstod bland det Judiska folket i Egypten kring 2000-talet FKr. Judendomens frälsningslära bygger på att det är världen som är fallen och att judarna har blivit satta till världen för att frälsa den och att det i den yttersta tiden skall komma en kung till det judiska folket som ska bli världens frälsarkonung. På denna dag då skall alla människor återuppstå från de döda (kropp och själ och ande) och ställas inför dom och de rättfärdiga ska då få regera över världen.

Men Romarna förstörde Judarnas första tempel år 586 FKr och tvingade Judarna till exil i Babylon och det är troligt att under denna tid så utvecklades tanken att Gud rike inte skulle vara av jordiskt slag utan av himmelskt slag.

Det finns här en stor förvirring gällande Guds rike, ifall det ska vara på jorden eller om det är i himlen. Det är nämligen stor skillnad mellan Judisk och Grekisk filosofi. Enligt Grekisk filosofi så skils själen åt vid dödsögonblicket och själen hamnar därefter antingen i hades eller, för de rättfärdiga, i elyseums paradisiska fält och trädgårdar. Men enligt Judisk filosofi så är kropp och själ en enhet och återuppståndelse innebär att kroppen återuppstår tillsammans med själen, vilket får implikationer för vad som verkligen menas med själ om den är helt beroende av kroppen.

Platons filosofi bygger på en distinktion mellan kropp och själ, där bara själen överlever döden, medan kroppen förgås. Denna lära kallas 'själens odödlighet'. Den Bibliska läran kallas återuppståndelse och innebär att både kropp och själ återuppstår genom ett gudomligt mirakel.

(Det var detta slags mirakel som skulle avgöra ifall den världskonung/frälsare som Judarna väntar på är den rätta konungen. Varför de Krista anser att om Jesus inte återuppstod från de döda så skulle hela deras tro vara meningslös.)

Den teologi som kom att prägla medeltidens Kristendom var den Grekiska varianten, där själen skildes från kroppen och därefter kom att ställas till doms inför en andlig domstol - istället för att det skulle ske på jorden inför en jordisk kung. Samtidigt menar Kristendomen att frälsarkungen skall komma tillbaka i den yttersta tiden och återupprätta ett tusenårigt rike på jorden, och detta är samma förväntan som judarna har vilket är vad Judar och Kristna väntat på nu i nästan 2000 år.

Kristen tro menar också att i den förste konungen som kommer för att upprätta det nya världsherravälden är antikrist, Satan själv och att denne antikrist kommer att sprida sin egen religion som hjärntvättar massorna, han kommer att bli slagen med ett svärd, men återuppstå nu helt inkarnerad som Satan och detta kommer inleda 'prövningstiden' (eng tribulation) där antikrist kommer att placera "förödelsens förstyggelse" i det återuppbyggna templet, förslava mänskligheten och tvinga alla att bära sitt märke (666). Efter sju långa år så kommer dock Jesus tillbaka, besegrar antikrist och befriar mänskligheten.

Franska revolutionen, modernismen, liberalismen och socialismen uppstod som reaktioner, i etapper, först mot den ordning som den medeltida teologin hade byggt upp, därefter mot den tekniska ordningen som industrialismen (modernismen) byggt upp och även mot den kapitalistiska ordning som liberalismen byggt upp. Men trots att den gamla teologin bestridits med ny "upplysningsfilosofi" så ligger de gamla föreställningarna om evigt liv fortfarande kvar och driver på civilisationsbyggandet. Vi tror fortfarande på att människan är en fallen varelse, skillnaden är att idag så tar vi exempel på detta från hur vi behandlar världen. Där religionerna tidigare aldrig kunde hitta tillräckligt med kritik mot hur ondskefull och självisk människan är har nu andra ideologier tagit över.

Den civiliserade människan lever i en smälthärd av negativa förväntningar på sig. Allting som hon gör är fel, allting som hon är är fel, korrupt och ondskefullt. Och negativa förväntningar fungerar som självuppfyllande profetior. Det var bland annat detta jag skrev om i tråden om "Självsabotage & Borderlinersyndrom". Barn som växer upp med ständigt negativa förväntningar, inkorporerar dessa förväntningar i sig själv, och till sist så blir den yttre kritikern till en inre kritiker som dömer och tar ifrån människan hennes identitet, känsla av att ha ett eget själv som är skilt från andra, hon blir identitetsbunden till vad andra tycker och tänker, till vad filmer och böcker och tidningar säger åt henne att hon ska vara. Ständiga hot om straff och ständig påminnelse om skuld gör människan rädd och passiv. närman blir rädd (vid hot om bestraffning) då tappar man bort sin känsla av att vara en egen person med en egen identitet och när man matas med ständig skuld, så blir man passiv. Som ett exempel på hur vi matas med skuld är våra tidningars ständiga propaganda om svältande barn i Afrika, och "Vad har du gjort för Davit Isaak?" osv. Blandat med skräniga och meningslösa Hollywoodfruar, miljökatastrofer och bestialiska brott så bygger det upp en världsbild där ingenting verkar fungera, där det inte finns någon som förstår eller som kan ta itu med något.

Samtidigt som detta inte skulle vara nog, att bli berövad sin identitet är kanske bland det värsta man kan göra mot en människa, men den livsstil som civilisationskulten utvecklat förstör även den biologiska mångfalden i världen. Vår passivitet och ångest är närmast ofantlig. Den industri som lever på alla våra mentala sjukdomar och problem är enorm. Antalet frälsarreligioner idag är fler än någonsin.

Mer och mer kommer människor att längta efter en frälsarfigur som vet vad som ska göras, som har alla svaren, som kan leda människor med tydlighet. Denne kommer då av de Kristna kallas för antikrist, men ingen kommer att kunna stå emot honom. De Kristna har ju blivit lovade att den rätta frälsaren ska komma efteråt.

Så detta är civilisation, att stå mellan hopp och förtvivlan, se världen och mänskligheten gå under och förslavas och hoppet om räddning finns enligt civilisationens religioner bara efter döden, bortom tid och rum.

[J R Auk]

Ett intressant ämne, och en bra analys.

Dock så tål det att påpekas att det i tex Hinduismen finns flera lager av förklaringar där enbart de högsta får en vad vi skulle kunna kalla akademisk bildning i världen och dess metafysik. För gemene man så skriver man ju religionen i form av serietidningar och dylikt.

Och jag ser det som ett problem de andra religionerna dras med. När man gör presentationen allmän så försvinner mycket av den subtilare meningen.

Så jag undrar om inte det här med frälsning är något som följer den vulgära religionen. Vad man egentligen verkar frälsas från är ju okunskapen, tvivlet, och andra psykologiska belägenheter och inte det faktiska även om det tas som metafysiskt som man presenterar i form av himlen eller dyl. Som om vi tar buddhismens och hinduismens lov om att man slipper samsara i moksha så är det ju en tradition som samtidigt förutsätter att vi redan är del av atman eller paramatman (mer eller större än atman) beroende på om det är en monism eller dualism som antas.

Det är alltså inte ett reellt som flys annat än att det illusoriska har reella belägenheter som det placerar oss i.

Slutsatsen blir att det inte är jag, som i min själ, som skall frälsas. Utan det som fräls är 'jag' eller min känsla av förankring.

Det är även intressant att kika på de skolor som talar om individuation. Det är ju även det en frälsning men en världstillvänd sådan. Samma illusion är det som skall överbryggas, men här är illusionen inte världen, utan gruppen, "mannet". Det är alltså en fråga om att inse sin belägenhet och realisera sig i den belägenheten och inte i opposition till den.

Detta med världens illusoriska vara gör ju gällande att