Dura M skrev:Bör säljaren av en vara eller tjänst inte ha någon som helst skyldighet att tala sanning menar du? Bör säljaren få lura i kunden precis vad som helst, i yttrandefrihetens namn?
Jag svarade på de frågorna i tråden "Varför döms naturläkare men inte präster för kvacksalveri?", men kom nu på att jag kanske ska lägga fram mer av min grund för de svar jag skrev där. Här kommer mer av den grunden:
De flesta människor är på olika sätt säljare, om inte av varor eller tjänster så av något annat. Illusioner till exempel. En girig och i hemlighet sadistiskt lagd kvinna från något fattigt land är enligt svensk lag i sin fulla rätt att ta kontakt med en rik svensk ensamstående man, lura honom att hon älskar honom och lova honom evig trohet så att han går med på att gifta sig med henne och skriva över halva sitt hus och en massa egendom på henne. Hon är därefter, enligt svensk lagstiftning, i sin fulla rätt att helt öppet hoppa i säng med andra män för att på så sätt förnedra och såra sin man för sitt sadistiska nöjes skull, och därefter ta ut skilsmässa, flytta tillbaka till sitt hemland och ta med sig stora delar av vad som tidigare var hans egendom. Svensk äktenskapslagstiftning står idag helt på hennes sida, och mannen har ingen lag på sin sida. Alltsammans kan vara planerat från kvinnans sida från början. Hon behöver inte alls tala sanning till honom när hon säger att hon älskar honom och att hon kommer att vara honom evigt trogen. Ingenting i svensk lagstiftning kräver det av henne. Detta trots att den skada hon ställer till med för honom mycket väl kan vara mycket större än den skada som så kallad "falsk marknadsföring", som en del företag anses bedriva och som är förbjuden i svensk lag, ställer till med för många människor.
Gränsen mellan dessa två områden, "falsk marknadföring bedriven av företag/säljare" och "falskt trohetslöfte i syfte att lura egendom av den man gifter sig med" är en genom avsiktliga beslut dragen gräns, inte en gräns som på något magiskt sätt "bara finns där". Den är som gränsen mellan vad som är en tunnhårig människa och vad som inte är en tunnhårig människa. Det finns inget antal hårstrån som automatiskt skapar den gränsen, det är bara människor som fattat ett beslut att överhuvudtaget föreställa sig att där finns en gräns, d.v.s. hitta på att det finns en gräns, och fattat beslut om på vilka grunder denna påhittade gräns ska anses dragen. Lika godtycklig som gränsdragningen mellan tunnhåriga och icke tunnhåriga är den gränsdragning som gjort att man kommit att kalla vissa lögner för "falsk marknadsföring" och andra lögner för något annat, så att man kunnat få det att framstå som att det finns anledning att förbjuda det man valt att kalla "falsk marknadsföring" men att det inte finns någon anledning att i konsekvensens namn förbjuda även de saker som man sett till att få att hamna på andra sidan gränsen. Skillnaden mellan "falsk marknadsföring i reklam för varor och tjänster" och "att avsiktligt lura någon att man älskar honom och att man tänker vara honom evigt trogen, för att han därigenom ska förledas dela med sig till en av sin egendom" tycks mig vara en skillnad som hittills behandlats som om den hade någon sorts naturgiven existens, när den i själva verket bara är en gränsdragning man valt att hitta på och missvisande framställa som naturgiven.
I diskussioner om sexköpslagen sägs ofta att det finns en grundläggande skillnad mellan att sälja en tjänst eller en vara och att "sälja sig själv". Liknande argument kanske någon frestas använda till försvar för den skapade gränsen mellan "falsk marknadsföring" (som man anser ska vara förbjudet) och annat ljugande som också skadar människor (men som man anser ska vara tillåtet). Den naturläkare, som debiterar en obotligt dödligt cancersjuk men blåögd person hutlösa summor för helt verkningslösa behandlingar, anses kanske få patienten att i någon mening "sälja sig själv" (genom att patienten kanske måste sälja "både hus och hem och framtid" för att kunna betala dessa hutlösa summor till naturläkaren för att få lite hopp i en annars hopplös situation där etablissemangets läkare gått bet i sina försök att bota honom från hans dödliga sjukdom).
Man kan då i sammanhanget undra om inte t.ex. den svenske rike mannen som låter sig luras av den sadistiska giriga kvinnan i exemplet ovan kan sägas "sälja sig själv", d.v.s. intet ont anande sälja "sitt hjärta" (tillåta sig älska denna kvinna mer än något annat, för att sedan lida svårt av att ha insett att hon inte kände något för honom). Han lider i vart fall väldigt mycket i slutändan, kanske i många fall ungefär lika mycket (sammantaget, i resten av sitt liv) som vad en kvinna som vid något tillfälle sålt sex lider (sammantaget, i resten av sitt liv), och kanske rentav långt mer än vad en cancerpatient (som ändå snart kommer att dö) hinner lida av att ha blivit avlurad alla sina pengar av en naturläkare. Varför ska då sexköparen och naturläkaren straffas men kvinnan som lurar av mannen hans egendom gå fri från straff? Är inte det inkonsekvent?
Sexköp kan ske med helt öppna kort mellan de inblandade parterna. Sexköparen lurar inte nödvändigtvis alls sexsäljaren. Sol-och-vårande, däremot, som när kvinnan i exemplet ovan lurar egendom av en man genom att gifta sig med honom, är ett beteende som i någon mening innefattar ljugande eller falska förespeglingar. Ändå är det sexköp och inte sol-och-vårande som är förbjudet. Det rimmar illa med den allmänt rådande moral enligt vilken det generellt är bättre att tala sanning än att ljuga.
Varje förbud mot lögn är en problematisk inskränkning av den så oerhört viktiga yttrandefrihet som människor i många generationer offrat sina liv för i vår del av världen och som människor än idag offrar sina liv för i många delar av världen. Det kanske inte är omedelbart uppenbart att förbudet mot s.k. "falsk marknadsföring" är något som gör det svårare för sådant som filosofiforum att fortsätta existera och frodas i skydd av yttrandefriheten. Men tittar man lite närmare ser man korrelationerna. Makteliten i världen försöker nu inom EU och globalt få igenom lagstiftning som kan användas till att skrämma internetoperatörerna till att stänga av folk från mer och mer av internet av rädsla för att annars bli stämda av upphovsrättsorganisationer och annat. Detta påstås göras i upphovsrättens och brottsbekämpningens namn, men görs kanske i själva verket för att skrota människors yttrandefrihet så att maktelitens röst till slut blir den enda folket nås av. En bieffekt av att internetoperatörer stänger av folk från mer och mer av internet blir nämligen lätt att även sådant som filosofiforum och liknande platser för fritt utbyte av tankar och idéer blir oåtkomliga och därmed försvinner. Vartefter som internetanvändarna upptäcker vad som håller på att ske med internet, kommer kanske många av dem att protestera och hävda att yttrandefriheten på internet är för viktig för att få monteras ned. Makteliten kan då svara folket: "men ni vill ju själva att det ska finnas inskränkningar i yttrandefriheten, i syften som inte är uppenbart viktigare än att bekämpa fildelning och annan brottslighet på internet - ni vill ju själva ha kvar förbudet mot falsk marknadsföring! Det är då bara logiskt att driva liknande förbudslinje mot fildelning (och, underförstått, mot själva internet, då internet möjliggör fildelning), då fildelning i likhet med falsk marknadsföring förstör hederliga producenter av varor och tjänster från att kunna försörja sig på sitt arbete".
Om vi avskaffar förbudet mot falsk marknadsföring, kan makteliten inte köra det argumentet. Då kanske folkets yttrandefrihet på internet kan räddas. Det är ytterligare ett starkt skäl (utöver det jag tidigare presenterade) för att avskaffa förbudet mot falsk marknadsföring.
Reflektioner?