Räddningen?

[freddemalte]

Som många säkert redan har listat ut är ju den så kallade motivationen motorn till aktivt handlande (engagemanget). Motivationen eller incitamentet kan se olika ut för olika människor beroende på en rad olika faktorer och så vidare. En sak som dock verkar vara gemensam (vid sidan av att uppfylla de mest grundläggande behoven) verkar vara olika former av belöningssystem (och delvis bestraffningssystem). Så det synes mig vara så att om vi ska göra världen "bättre" utifrån olika aspekter (miljö, fattigdom, sjukdomar och massor av annat), ja då måste lösningen på dessa saker (om vi kommer fram till vad det är?) genomföras på ett sådant sätt att människor verkligen är redo att offra sin tid till detta. Hur sker då det? Jo, en möjlig utväg är kanske något som har uppmärksammats allt mer och som kallas för "speldynamik". För att inte trötta ut er i onödan och svamla en massa om saker hänvisar jag istället till en tämligen intressant video (föreläsning) på TED.com. Denna video beskriver ett fenomen som kanske (vem vet) är räddningen för människan. Så vi måste kanske tänka lite utanför boxen för att få saker att komma igång. Det har väl uppenbarligen inte fungerat så bra hittills. Många aktiva och mycket engagerade grupperingar i samhället (de som faktiskt försöker förändra världen till det bättre) uppfattas tyvärr ofta som udda, extrema, mossiga eller ganska tråkiga, vilket leder till att antalet engagerade blir relativt lågt jämfört med hur det borde vara (om man ser till vad kärnfrågan handlar om). Så varsågoda, ta en titt på denna video och återkom gärna därefter med reflektioner kring hur du tror att "speldynamik" skulle kunna fungera som en viktig nyckel till en förändrad och "bättre" värld?

http://www.ted.com/talks/seth_priebatsc ... world.html

Vänligen

Fredrik

[idi]

Tiden och energin ungdomar (och äldre) lägger ner på spel är helt djävla enorm. Finns onlinespel som i stort sett inte bygger på annat än tids- och ranking"dynamiken".

I verkligheten har du tid för möten, skola, fika, bio osv. Men det finns nån sorts distans till om du kommer försent eller missar något helt. Även något väldigt viktigt, alltså du får fler chanser, det löser sig.

I (vissa) spel, utan nån egentlig mening, lyckas man få folk att närvara med en djävla tidsdiciplin. Det är inte bara att en spelare kan spendera 12h i sträck, utan att klickandet sker efter vissa mönster. Även de "friaste" spelen med till synes oändliga möjligheter, där nya samhällen, lagar etc skapas, ter sig iaf för mig oerhört repetitiva.

Sedan tror jag absolut att en spelmodell är ypperlig för problemlösande. Men sen för ett friare tänkande, det lite bredare perspektivet och för praktik, fysisk aktivitet, så blir en sån här spelmodell, framförallt i form av ett centralstyrt nätverk, lite konstig. Det finns också en sån oerhörd potential för insamlande av information och kontroll.

Finns en presentation på samma tema från en speech contest, tror den har några år på nacken som har fokus på fantasi och kreativitet + en riktigt skön humor, vilket denna snubbes presentation saknar helt, hittar den tyvärr inte nu! Skulle påstå att det finns olika typer av spel och spelare... Gillar inte den här Seth.

Såg föresten att facebook ska komma med nån app där du kan se dina vars dina facebookkompisar befinner sig geografiskt, för att träffa och umgås på riktigt. Börjar känna mig gammal, hänger inte med längre

.