Hur skulle perfekta lögndetektorer påverka samhället?

[Justin Case]

http://www.stoppa-storebror.se/A-till-O.htm

Lögnigenkänning
Apparat eller programvara som signalerar när en person ljuger. Mest aktuell i Europa är programvarubaserad lögnigenkänning, som bygger på analys av en persons röst. Därför kan den även användas via telefon. En ledande leverantör är det israeliska företaget Nemesysco, vars programvara används i skarp drift eller testas av bland annat försäkringsbolag i England, Tyskland och Schweiz. Ett försäkringsbolag, brittiska Highway Insurance, kunde minska sina utbetalningar med nästan 16% efter att ha installerat Nemesyscos programvara i kundtjänst där skadeanmälningar tas emot. Amerikansk underrättelsetjänst är i färd med att utveckla ett system som automatiskt ska hitta lögner eller missvisande information i texter (Misinformation Detection System, MDS).
I USA drivs också ett forskningsprojekt syftande till att utveckla programvaror som kan tolka människors kroppsspråk och avläsa om personen ifråga talar sanning eller ljuger. Så kallade mikrogester och mikroansiktsuttryck lär vara mycket svåra att påverka med viljan. Tanken är att sätta in kameror utrustade med denna teknologi vid exempelvis gränspassager och inpassering i byggnader.

För mer information: http://www.atomerochbitar.se/manadsbrev/bbb-14-04.html



Det skulle inte förvåna mig om detta blir en av de avgörande teknikerna för mänsklighetens utveckling. Tänk efter. Hur skulle perfekta lögndetektorer påverka samhället?

Den ständigt accelererande teknikutvecklingen i kombination med vår tids makthavares iver att bekämpa brott alltmer på bekostnad av medborgarnas personliga integritet kan tänkas leda till många olika scenarior. Det är svårt att veta vilka tekniska framsteg de närmaste årtiondena som kommer att bli mest avgörande för huruvida vi får en irreversibel Storebrors-diktatur eller inte. Låt oss titta på en av de kanske mest "chansrika" kandidaterna: att man lyckas ta fram en lögndetektor som vetenskapligt bevisligt är så ofelbar att den utgör oslagbart bevismaterial i rättegångar.

De lögndetektorer av typen polygraf som finns idag går att lura om man vet hur man gör. Att polygrafer ändå används i USA i olika sammanhang beror på att den som sköter polygrafen kan använda en hel del tricks för att lura den som ska testas att polygrafen är ofelbar. Världens bästa lögndetektorer, även av andra slag än polygraf (t.ex. fMRI-baserade eller mikrouttrycksigenkänninsgbaserade lögndetektorer) presterar än så länge inte tillräckligt bra i tester för att deras utslag ska accepteras som bevismaterial. Men detta kan ganska snabbt förändras, om teknikutvecklingen fortsätter accelerera i några årtionden till, något den troligen kommer att göra. För bara några årtionden sedan trodde praktiskt taget ingen, inte ens världsmästaren i schack, att en dator någonsin skulle kunna vinna en match mot världsmästaren i schack. Till slut hände det. På område efter område, även på flera "psykologiska" områden, har man under de senaste årtiondena fått maskiner att prestera bättre än människor. Se t.ex. länken ovan. De områden som återstår är kanske framför allt sådana som har att göra med förståelse för hur människor fungerar psykologiskt. Men för att kunna ta fram en lögndetektor som vetenskapligt kan bevisas ha rätt i, säg, 99,99% av fallen behöver man inte tillnärmelsevis total förståelse för hur hela människohjärnan fungerar. Det inser man om man betänker att vi till stor del inte ens förstår vad i vårt eget tänkande som gör vårt tänkande så effektivt som det är. Förstod vi det, skulle våra programmerare redan ha lyckats skapa en på alla tänkbara områden övermänskligt intelligent artificiell intelligens vid det här laget. Det enda som krävs för att man ska lyckas ta fram en lögndetektor med sagda extrema ofelbarhetsgrad är att man får en dator, kanske till stor del genom trial and error, att råka ta fram en algoritm som visar sig ge korrekta resultat i mer än 9999 fall av 10000 i försök. Ingen människa behöver kunna begripa varför algoritmen datorn tagit fram fungerar, huvudsaken är att den fungerar. Datorprogram har redan på flera områden lyckats lösa övermänskligt svåra uppgifter på sätt som programmerna själva inte behövt förstå för att kunna veta hur de ska få datorn att göra det.

Med tanke på det ovanstående tycks det, vad jag kan bedöma, mycket väl kunna hända att någon lyckas ta fram en minst 99,99-procentigt ofelbar lögndetektor redan inom de närmaste 5-10 åren (om det inte redan gjorts, i hemlighet).

I kombination med övrig övervakning som redan är på plats skulle en sådan uppfinning kunna bli ett förödande vapen i händerna på makthavare som vill ha så mycket makt som möjligt. De flesta makthavare tackar inte nej till mer makt. Om nedmonterandet av medborgarnas personliga integritet fortsätter fortlöpa gradvis, i små steg, som det gjort år efter år sedan 11 september 2001, kommer det ganska snart att inte upplevas som hutlöst av makthavarna om de vill kunna testa vilken medborgare som helst med lögndetektor "bara för att kunna utesluta" att han är en "terrorist eller brottsling av något slag". För om man har rent mjöl i påsen, varför skulle man då motsätta sig sådana kontroller? De görs ju för samhällets bästa!

Möjligen skulle man kunna acceptera ett användande av perfekt lögndetektor på medborgarna om samma lögndetektor bevisligen användes i minst lika hög grad på makthavarna själva. Men de högst uppsatta makthavarna kommer naturligtvis att slå tillbaka varje sådant krav med hänvisning till "rikets säkerhet". De har ju känsliga kunskaper om Sveriges försvar, om andra länders hemliga terroristbekämpningsavtal med Sverige, avtal som terroristerna inte får kunna få information om. De (makthavarna) kan därmed hävda att de måste få slippa bli avlästa med perfekta lögndetektorer. Men vanliga medborgare, däremot, de har ju inte lika känsliga uppgifter, och har de det, då har de ju smutsigt mjöl i påsen, och då är det ju bara bra att det kommer till myndigheternas kännedom!

Dessutom finns det ett annat argument makthavarna kan använda: om endast makthavarna får lögndetektortesta medborgarna men inte vice versa, och om varje medborgares lögndetektortestresultat hålls hemligt för övriga vanliga medborgare, skyddas den enskilde lögndetektortestade medborgarens personliga integritet, vilket väl är viktigt. Det största hotet mot en enskild medborgares personliga säkerhet, om hans lögndetektortestresultat skulle komma till allmän kännedom och om det innehåller avslöjanden om känsliga delar av hans personlighet, kommer ju (kan makthavarna hävda) från andra vanliga fördomsfulla medborgare (rasister, homofober m.m.), snarare än från staten, som ju alltid är garanterat god och alltid vill medborgarnas bästa. Därför är det (t.ex. år 2019 eller när nu den perfekta lögndetektorn kommer att se dagens ljus) säkrast att endast regeringen och dess myndigheter får veta allt om varje enskild medborgare, medan medborgarna själva inte får ta reda på mer om varandra och om regeringen och dess myndigheter än vad de fick t.ex. år 2010. Kan makthavarna argumentera, alltså. Och risken är stor att folket kommer att köpa det argumentet, om de låtit sig vaggas in i tron att det är naturligt att staten får övervaka medborgarna mer och mer för varje år, men inte vice versa.

Vad kan då makthavare göra när/om de får monopol på att använda perfekta lögndetektorer på folk? Ja, de kan till exempel hota hänga ut sina aktiva kritiker för dessas gamla synder (t.ex. svartarbete, anlitande av svart arbetskraft, bidragsfusk, avgiftsfusk etc) om dessa inte upphör med sin kritik (de kan anonymt och subtilt hota dem en och en, så att det inte blir känt att de kontaktat dem allihop), medan de ser genom fingrarna med synder bland folk i de egna leden. De kan förneka att de gör så, och ingen kan bevisa att de ljuger. De själva, däremot, kan "bevisa", om varje grävande journalist eller annan uppnosig typ, som kommer med sådana "lögnaktiga" anklagelser, att han/hon ljuger. Det är bara att i hemlighet låta programmera om lögndetektorn inför testerna av just de personerna. Av "integritetsskäl" måste ju lögndetektortesterna hållas bortom allmänhetens insyn. Att detta medför att allmänheten inte kan veta om testerna går rätt till är bara för folket att acceptera. Sådan kommer makthavarnas attityd (till sin tids rådande tekniska möjligheter att övervaka folket) att vara, då som idag, om inte Piratpartiet eller något liknande fått påverka riksdagens sammansättning tillräckligt mycket för att ändra på det i god tid innan det jag beskriver ovan blir verklighet.

Nu undrar jag:
Är makthavarnas mest känsliga hemligheter verkligen så "känsliga för rikets säkerhet" att det är viktigare att de hemligheterna inte läcker ut till fel personer, än att allmänheten och makthavarna till vardags kan övervaka varandras inre ungefär lika mycket var? I så fall, finns det något sätt att redan nu börja minska farorna med de problem som dessa "känsliga uppgifter" som makthavarna måste hålla hemliga kan ge upphov till om de läcker ut - med andra ord: kan man se till så att det, när väl den dag kommer då lögndetektorerna blir perfekta, inte längre finns något (i makthavarnas minnen) som är alltför "känsligt för rikets säkerhet" för att få berättas för allmänheten?

Naturligtvis har makthavarna inget intresse av att besvara den frågan eller börja agera i linje med den. Men då måste några andra, ja varför inte folket, engagera sig i den frågan och försöka komma på något sätt att lösa problemet. Om det alls är ett problem. Alltså makthavarnas "känsliga, för-rikets-säkerhet-viktiga-att-hålla-hemliga" hemligheter som makthavarna kommer att försöka använda som förevändning för att slippa bli granskade med perfekta lögndetektorer när sådana kommer. Är det det, tror ni? Om ja, vad kan folket göra åt det? Om nej, varför inte, och hur kan man då få folket att inse att det inte är ett problem?

Sedan har vi det andra problem jag nämner ovan: att det vore alltför integritetskränkande för medborgarna själva om andra än makthavarna fick kännedom om resultaten av de lögndetektortest makthavarna gjorde på medborgarna (i ett samhälle där det finns perfekta lögndetektorer), och att makthavarna av det skälet inte bör avläsas med lögndetektorer. Vad är värst: ett samhället där alla vet allt om alla, eller ett samhälle där några makthavare som kanske eller kanske inte har enbart goda uppsåt vet allt om alla medan övriga medborgare inte vet mycket mer om sina makthavare och varandra än vad de vet idag? Personligen tror jag att en mänsklighet där alla vet allt om alla skulle utvecklas till något alldeles fantastiskt bra med tiden, även om jag kan tänka mig att det skulle ske många mord och självmord i ett första skede på vägen dit. En mer utförlig beskrivning av en tänkbar sådan händelseutveckling finns i romanen "Light from other days" av Arthur C Clarke och Stephen Baxter. David Brin argumenterar i "The transparent society" för att det mest önskvärda av de realistiska tänkbara slutmålen för övervakningsutvecklingen är ett samhälle där alla vet nästan allt om alla, men där medborgarna får behålla lite privatliv eftersom det även är "pinsamt att bli påkommen med att spionera på någons privatliv", och eftersom extrem övervakningsteknik även kan användas till att säkerställa att man kan komma på andra med obefogat spionerande på en själv, och på så sätt avskräcka andra från att spionera orimligt långtgående på en. Dessa två oerhört "övervakningsvänliga" böcker kan med fördel jämföras med "Kallocain" av Karin Boye och "1984" av George Orwell, som båda beskriver hur hemskt ett samhälle kan bli om en grupp makthavare vet allt om alla medborgare medan knappt någon vet något alls om makthavarna. Alla de fyra nämnda böckerna talar för att det är bättre att "alla får övervaka alla" än att "endast några får övervaka alla". Är det någon som känner sig manad att argumentera för att det sistnämnda vore att föredra framför det förstnämnda? Är det någon som har något trovärdigt argument för att dessa två alternativ inte skulle vara de enda två realistiska alternativ vi har att välja på (på några årtiondens sikt)?


(Avslutningsvis behöver jag väl inte tillägga: Rösta på Piratpartiet nu i riksdagsvalet, så att sådana här frågor alls tas upp i riksdagen medan tid ännu är!)

[freddemalte]

Hej Justin

Du belyser en viktig fråga i sak - nämligen hur det ser ut med "balansen mellan det som ska vara till nytta för samhället" och risken "att detta används på ett sådant sätt att det faktiskt inte är till nytta, utan istället till skada".

Men hur i all friden ska vi egentligen gardera oss mot detta? Om det skulle vara så att människor (i ditt fall de i maktposition och staten som sådan etc) var så illvilliga, skulle inte detta redan ha skett då? Hade vi inte redan varit i den situationen att vi alla var underhuggare till statens och makthavarnas vilja och önskningar redan nu? Visst, man kan argumentera att vi, i någon mening, redan är det då vi lönearbetar (enligt vissa ett slags slaveri) eller på annat sätt dansar efter "systemets pipa". Men var gå gränsen för en överdriven oro för detta och ett sunt förhållande till dito?

Är det inte så att vi till viss del alltid måste räkna med att en viss mängd av befolkningen kommer att använda X (hur bra X än är i de mångas ögon) på ett destruktivt sätt? Men du lyfter självklart en viktig fråga och min fråga till dig är:

Hur förhindrar vi att X används destruktivt?

X kan vara allt från en övervakningskamera, en kniv, ett övervakningssystem till fenomen som allemansrätten, demokratin som sådan, etc.

Det är det som är en av grundfrågorna i vårt samhälle, att komma till rätta med svaret på den frågan, dvs hur vi får eller implementerar en sådan moral och attityd att de flesta (helst alla) av oss kan åtnjuta trygga, trevliga och lyckliga liv - eller?

Vänligen

Fredrik

[Justin Case]

Hej Justin

Du belyser en viktig fråga i sak - nämligen hur det ser ut med "balansen mellan det som ska vara till nytta för samhället" och risken "att detta används på ett sådant sätt att det faktiskt inte är till nytta, utan istället till skada".

Men hur i all friden ska vi egentligen gardera oss mot detta?

Det går inte att gardera alla eller ens tillnärmelsevis alla människor mot det. Man får nöja sig med att söka minimera risken för de särskilt hemska typerna av scenarior: global extrem Storebrors-diktatur respektive mänsklighetens utplåning. Hur? Förslagsvis genom att se till att så många människor som möjligt har lika mycket makt som de som har mest makt, eller något åt det hållet. Då minskar risken för alltför farlig korruption hos makthavarna. Korruption hos makthavarna i kombination med extrem övervakningsteknik som makthavarna har monopol på är en för folket helvetisk kombination. Många makthavare som idag vill införa mer övervakning i brottsbekämpningens namn framställer de fåtal promille av mänskligheten som begår brott som värsta jätteproblemet som man måste offra mer och mer av alla människors rättssäkerhet för att bekämpa. Det har börjat gå bortom alla rimliga proportioner. Och det hela möjliggörs genom att massmedia skriver så oproportionerligt mycket om enskilda människor som drabbas av enskilda grova brottslingars våld, som om det knappt hände något annat än sådant i världen. Den snedvridningen i media påverkar folks föreställning om vilka som är de största problemen för mänskligheten. I själva verket är enskilda människors brott mot enskilda människor bland de minsta problemen i världen idag. Sett till hur mycket de påverkar mänsklighetens överlevnadschanser borde de brotten inte få mer utrymme i tidningar och tv-sändningar än många idag nästan orapporterade (eftersom de sker så ofta) framsteg inom kemi eller fysik, exempelvis framsteg som gör att något lim eller någon datorkomponent blir lite billigare att framställa. Även mycket små tekniska framsteg kan visa sig avgörande för om mänskligheten kommer att överleva detta århundrade eller inte (och då menar jag främst genom att teknikutvecklingen kan göra så att mänskligheten inte överlever detta århundrade). Grova brott som begås av enskilda mot enskilda har ingen chans att i sig utgöra någon fara för mänsklighetens överlevnad. Det är bara när bekämpandet av sådana brott går till överdrift - och det gör det mer och mer nu - som det blir farligt för mänsklighetens överlevnad.

Enskilda människor och smågrupper av människor har begått brott i alla tider. Det har faktiskt egentligen inget nyhetsvärde att sådant fortsätter ske. Ändå framställs det som om det hade det. Det som är speciellt för vår tid, i fråga om kriminalitet, är inte de enskilda människornas eller smågruppernas brott, utan sådant som regeringars och militärindustriella komplex nu snabbt växande möjligheter att göra sig till för all framtid oövervinnerliga härskare över resten av mänskligheten för oräkneliga framtida generationer framåt, genom att utveckla och skaffa sig ensamrätt på aldrig tidigare skådade tekniska möjligheter att ta makt över andra människor.

Mord och våldtäkter sker varje dag, och omständigheterna kring dem har inte förändrats nämnvärt över tid. En människa som klubbades ihjäl med en påk på stenåldern eller knuffades utför ett stup på bronsåldern blev lika död som en människa som idag blir knivskuren till döds eller knuffad framför tåget. Inget nytt under solen där. Måste i princip samma historia berättas gång på gång, på helsidor i massmedia? Enskilda människors brott mot enskilda människor, inklusive mord och våldtäkter, representerar inte någon revolutionerande förändring för mänskligheten, men det gör teknikutvecklingen och snart sagt varje litet steg teknikutvecklingen tar, i kombination med övervakningssamhällets framfart och varje litet steg det tar. Människor måste fås att lyfta blicken från sådant som är fruktansvärt endast för några få inblandade individer och till det mer övergripande relevanta, det som har faktisk (snarare än inbillad) relevans för oss alla.

Om det skulle vara så att människor (i ditt fall de i maktposition och staten som sådan etc) var så illvilliga, skulle inte detta redan ha skett då? Hade vi inte redan varit i den situationen att vi alla var underhuggare till statens och makthavarnas vilja och önskningar redan nu? Visst, man kan argumentera att vi, i någon mening, redan är det då vi lönearbetar (enligt vissa ett slags slaveri) eller på annat sätt dansar efter "systemets pipa".

Att kalla lönearbete i en demokrati för slaveri anser jag inte vara att använda ordet "slaveri" på rätt sätt. Så länge demokrati råder tror jag inte att någon kommer att tvingas av någon människa till att arbeta. Att man kan "tvingas" av omständigheter (som inte är människor) är en helt annan sak; där skulle egentligen behövas ett annat ord istället för "tvingas"; jag menar att vi här har att göra med ett och samma ord för två mycket olika fenomen.

Demokratier har förvandlats till diktaturer ibland. Men tack vare att tekniken ännu inte hunnit så långt, har varje diktatur kunnat störtas förr eller senare. Snart kan det vara slut på det. Nästa gång en demokrati blir en diktatur kan tekniken som diktatorn/diktatorerna har till sitt förfogande vara så kraftfulla att folket för första gången i historien är för all framtid ur stånd att störta sina ledare.

(Nå, kvantfluktuationer och/eller besök från rymdvarelser kommer väl visserligen förr eller senare göra att även den mest ostörtbara diktator störtas, men det kan dröja så ofattbart länge, och i så fall kunde man väl nästan lika gärna låta mänskligheten förintas för att sedan spontant uppstå igen av kvantfluktuationer långt senare.)

Är det inte så att vi till viss del alltid måste räkna med att en viss mängd av befolkningen kommer att använda X (hur bra X än är i de mångas ögon) på ett destruktivt sätt? Men du lyfter självklart en viktig fråga och min fråga till dig är:

Hur förhindrar vi att X används destruktivt?

X kan vara allt från en övervakningskamera, en kniv, ett övervakningssystem till fenomen som allemansrätten, demokratin som sådan, etc.

Jag tror att skillnaden i kraftfullhet mellan t.ex. en kniv och en perfekt lögndetektor kan visa sig vara avgörande. Knivar har aldrig kunnat skapa några ointagliga maktobalanser mellan stora människogrupper. En perfekt lögndetektor skulle kunna göra det. Den skulle kunna skapa en oerhört långvarig och avgrundsdjup maktobalans mellan en liten klick makthavare och resten av mänskligheten.

Det är det som är en av grundfrågorna i vårt samhälle, att komma till rätta med svaret på den frågan, dvs hur vi får eller implementerar en sådan moral och attityd att de flesta (helst alla) av oss kan åtnjuta trygga, trevliga och lyckliga liv - eller?

Ja, givet att man prioriterar tillräckligt långsiktigt. Det viktigaste är inte att vi inom en "överskådlig framtid" under de närmaste årtiondena "kan åtnjuta trygga, trevliga och lyckliga liv". Det viktigaste är att mänskligheten överhuvudtaget överlever de närmaste årtiondena. Och gärna då också utan att behöva förslavas för ofattbart lång framtid för att kunna överleva.

Jag kan stå ut med en promilles risk att bli knivhuggen för att man inte skrämde ned våldsbrottsligheten i samhället till exakt noll genom att förena övervakningskameror i alla gränder och vrår med programvara för ansiktsigenkänning. Jag skulle ha mycket svårare att stå ut med en massa kvatriljarder år i totalt vansinnigt slaveri under en tyrann som kan styra mina rörelser i detalj dygnet runt genom nanorobotar och eltortyr och väljer att göra det bara för skojs skull för att han råkar vara sadist. Ja, jag sa kvatriljarder år. Det finns inget som säger att inte en skrupelfri diktator som tagit makten över mänskligheten med morgondagens teknik skulle kunna hålla liv i sina slavar hur länge som helst. Avancerade nanorobotar skulle i framtiden kunna användas till att i människors kroppar löpande byta ut gamla celler mot färska, laboratorieodlade celler varteftersom de är på väg att dö, och på så sätt hålla människor vid liv obegränsat länge. Även självmord kan lätt förhindras med nanorobotars hjälp. Det finns inga gränser för hur helvetisk vår framtid kan bli om inte tillräckligt många av oss röstar på Piratpartiet!

[Justin Case]

Jag kan stå ut med en promilles risk att bli knivhuggen för att man inte skrämde ned våldsbrottsligheten i samhället till exakt noll genom att förena övervakningskameror i alla gränder och vrår med programvara för ansiktsigenkänning. Jag skulle ha mycket svårare att stå ut med en massa kvatriljarder år i totalt vansinnigt slaveri under en tyrann som kan styra mina rörelser i detalj dygnet runt genom nanorobotar och eltortyr och väljer att göra det bara för skojs skull för att han råkar vara sadist. Ja, jag sa kvatriljarder år. Det finns inget som säger att inte en skrupelfri diktator som tagit makten över mänskligheten med morgondagens teknik skulle kunna hålla liv i sina slavar hur länge som helst. Avancerade nanorobotar skulle i framtiden kunna användas till att i människors kroppar löpande byta ut gamla celler mot färska, laboratorieodlade celler varteftersom de är på väg att dö, och på så sätt hålla människor vid liv obegränsat länge. Även självmord kan lätt förhindras med nanorobotars hjälp. Det finns inga gränser för hur helvetisk vår framtid kan bli om inte tillräckligt många av oss röstar på Piratpartiet!

Jag formulerade mig lite förhastat; jag jämförde en promilles risk för att bli knivhuggen med ett scenario där man tvingats till en tillvaro som slav under en sadistisk tyrann i kvatriljarder år, utan att tillmäta det sistnämnda någon sannolikhetssiffra. Hur stor är då rimligtvis sannolikheten för att mänsklighetens framtid är något i stil med att en sadistisk tyrann fått mänskligheten i sitt våld och plågar människorna fruktansvärt större delen av tiden, i i storleksordningen kvatriljarder år? Nå, den är kanske inte så stor, men dels är den inte heller så liten som man först kanske tror, och dels är redan en liten sannolikhet för ett sådant scenario en mycket allvarlig sak som måste tas i beaktande. Makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut. Är det inte rimligt att anta att en relativt stor andel av de som söker sig till särskilt stor makt är sadister/psykopater? Människor som tänder på makt (i någon mening, det behöver inte vara sexuellt, det finns även sadism i rent psykiskt tillfredsställande form) söker sig rimligen till makt mer enträget än människor som inte tänder på makt. Människor som inte tänder på att ha makt över andra människor värdesätter andra saker i livet mer, som familj, vänner, sitta och fiska, spela fotboll etc. Ge en fullfjädrad psykopatisk sadist och tio slumpvis utvalda normala människor var och en samma chans att ta sig till den absoluta makttoppen i världen, och jag förutspår att sadisten kommer att anstränga sig mer än de tio normala människorna tillsammans, för att nå den makten. Detta innebär att makteliten i världen statistiskt sett torde innehålla en mycket större procent sadister och psykopater än vad resten av mänskligheten gör. Anta ändå att det bara är fråga om en promille. Anta att endast en enda av de tusen människor som har mest makt i världen är (i hemlighet) en sadistisk psykopat. Anta att han har minst lika stor chans som de övriga 999 att bli enväldig härskare över världen, och att maktkamp uppstår mellan de 1000 om den posten. Om en person vinner den maktkampen, är det 1 promilles risk för att det är sadisten, och mänskligheten får då en sadistisk psykopat som diktator. När det väl har hänt, finns det inget som säger att den diktatorn skulle lämna ifrån sig makten frivilligt någon gång. Hittills har diktatorer dött vid något i stil med 70-100 års levnad, men ganska snart kommer människor inte att behöva dö av ålder, och en världsdiktator kommer att vara bland de allra första att utnyttja ett sådant medicinskt framsteg för egen del, till att extremförlänga sitt liv. När medicinsk vetenskap har slutgiltigt besegrat åldrandet, alla former av cancer, alla hjärtsjukdomar och allt annat som hittills brukat döda människor - och detta kan ske inom några årtionden - kan vi alltså med inte så mycket mindre än en promilles sannolikhet ha att vänta en världsdiktatur som varar i princip hur länge som helst. Varför inte t.ex. kvatriljarder år. Multiplicera nu kvatriljarder år av lidande för 7 miljarder människor med en promille, eller byt ut en promille mot en chans på miljarden om du vill, och kvar blir fortfarande en kolossal massa lidande, mycket mer än t.ex. det lidande mänskligheten hittills upplevt sammanlagt genom hela mänsklighetens historia. Detta alltså även efter att man multiplicerat med den ytterst lilla sannolikheten för att den hemska typ av scenario jag pratar om blir verklighet.

Jag föreslår alltså att vi tänker enligt Pascal's Wager (men utan några religiösa ingredienser). Det är inte tillräckligt att bara fråga sig "vad kommer troligen att hända?". Även mycket osannolika scenarior kan böra avgöra vilken strategi man bör tillämpa, om dessa osannolika scenarior bara är tillräckligt hemska. En liknelse: det anses vara klokt att ha en hemförsäkring, även om sannolikheten är liten för att det någon gång skulle visa sig att det på det hela taget lönade sig att ha den. Den skada man garderar sig mot med en hemförsäkring är potentiellt så stor att man väljer att gardera sig trots att det förmodligen kommer att "visa sig ha varit onödigt". På samma sätt bör vi tänka när det gäller mänsklighetens framtid, anser jag.

[freddemalte]

Justin

Det är inte tu tal om att det är angeläget att världen är bra att leva i. Skulle det bästa alternativet ändå inte vara att på något sätt försöka få de som är bästa lämpade (vad avser att skapa ett riktigt bra samhälle) att faktiskt ha makten? Kanske skulle till och med en diktatur vara det bästa om, och endast om, diktatorn skulle vara en upplyst, godhjärtad och altruistisk despot med en vilja att göra så att det stora flertalet hade det riktigt bra? Är inte det bättre än att ge makten till folket? De flesta är väl (handen på hjärtat) inte tillräckligt inkännande, empatiska, smarta, pålästa, insiktsfulla, intelligenta och analytiska för att bära det ansvaret? Ta bara EMU-omröstningen, tror du verkligen att gemene man och kvinna hade en aning om vad EMU och valutasamarbetet egentligen innebär och vad konsekvenserna av att införa Euro i Sverige skulle innebära? Tänk dig då in i att alla dessa människor ska bestämma över precis allt - är det verkligen så du menar eller har jag missuppfattat dig?

Sen har jag en annan fråga som jag inte fick svar på vid ett tidigare tillfälle:

Vad gör det (egentligen) om människa (eller hela jorden) försvinner efter din död(*), så länge DU kan njuta av ett riktigt bra och lyckligt liv i det liv du lever just nu?

(*)Jag förutsätter här att varken du eller jag (eller någon annan nu levande) kommer att leva så länge att man hinner forska fram säkra metoder att bevara våra medvetandetillstånd för att sedan skapa en oändlig lycka i dem under all oändlighet och sådan saker, utan tänker mig en mer jordnära variant av framtida scenarion. Men du får ju självklart fabulera i olika mer eller mindre SiFi-scenarion - det är intressant det också

Vänligen

Fredrik

PS. Ja massmedias arbete, kvalitet och funktion kan man har mycket synpunkter på - det finns säkert exempel på när de är superviktiga för samhället och när de mest ställer till elände för dito. Om man tar USA som exempel skulle det inte förvåna mig om massmedia är en av de viktigaste faktorerna bakom (orsakerna till) att våldet är så allestädes närvarande i alla deras storstäder. DS.

[Justin Case]

Justin

Det är inte tu tal om att det är angeläget att världen är bra att leva i. Skulle det bästa alternativet ändå inte vara att på något sätt försöka få de som är bästa lämpade (vad avser att skapa ett riktigt bra samhälle) att faktiskt ha makten? Kanske skulle till och med en diktatur vara det bästa om, och endast om, diktatorn skulle vara en upplyst, godhjärtad och altruistisk despot med en vilja att göra så att det stora flertalet hade det riktigt bra? Är inte det bättre än att ge makten till folket? De flesta är väl (handen på hjärtat) inte tillräckligt inkännande, empatiska, smarta, pålästa, insiktsfulla, intelligenta och analytiska för att bära det ansvaret? Ta bara EMU-omröstningen, tror du verkligen att gemene man och kvinna hade en aning om vad EMU och valutasamarbetet egentligen innebär och vad konsekvenserna av att införa Euro i Sverige skulle innebära? Tänk dig då in i att alla dessa människor ska bestämma över precis allt - är det verkligen så du menar eller har jag missuppfattat dig?

Att möjliggöra för precis alla människor på jorden att vara med och bestämma lika mycket var, det är nog orealistiskt, inte minst med tanke på att många inte ens vill bestämma över mänskligheten ens i den lilla utsträckning de enligt mitt förslag skulle få göra det. Men jag tänker mig att en mycket stor andel av mänskligheten, typ ett par miljarder kanske - alla människor som vill, och som i någon mån kan, vara med och bestämma - borde dela makten över mänskligheten nästan helt jämlikt, så att ingen liten klick makthavare kunde köra över resten av mänskligheten. Visst kan det hända att denna mycket stora andel av mänskligheten skulle komma att fatta ganska korkade beslut på många områden, men de skulle i vart fall inte besluta att avsiktligt utplåna mänskligheten. Att mänskligheten inte utplånas är oändligt mycket viktigare än huruvida det fattas kloka eller korkade beslut i euro-frågan och andra frågor som inte är avgörande för mänsklighetens fortsatta existens. Risken finns förstås att majoriteten av folket beslutar att något ska göras som innebär en onödig risk för utplåning av mänskligheten (i någon situation där detta kan ge en något snabbare produktion av kortsiktigt eftertraktade "godsaker åt folket" om den risken inte slår in). Men de förbättrade hjärna-dator-interface som är förutsättningen för att en sådan typ av långtgående demokrati som jag pratar om ska kunna bli verklighet, de interfacen möjliggör även ett mycket effektivt informationsutbyte mellan människor, och jag tror att det informationsutbytet kommer att göra tillräckligt många människor så pass kunniga att de inser att det på lite längre sikt finns oerhört mycket mer lycka att hämta i den mest försiktiga (mänsklighetsöverlevnadschansmaximerande) strategin än vad det finns att hämta mer kortsiktigt i någon för mänsklighetens överlevnad onödigt riskabel men kortsiktigt lockande strategi. I vilket fall måste de risker som mitt förslag medför ställas mot de risker mänskligheten tar om den väljer att förlita sig till en liten klick makthavare. Visst kan diktatorer vara goda, men hur vanligt är det? Det är inte bara ett talesätt att "absolut makt korrumperar absolut". Historien är full av exempel, i verkligheten, på att ju mer makt någon har, desto mer korrumperad tenderar han bli. Alla de dumheter som en folkmassa kan göra, de kan även en diktator göra. Skillnaden är att en diktator kan ha stora chanser att själv överleva även om han dödar eller plågar nästan hela resten av hela mänskligheten - något som torde göra honom mycket benägen att göra detta om det tycks gynna honom - medan något motsvarande inte är sant om en majoritet av mänskligheten vid makten.

Sen har jag en annan fråga som jag inte fick svar på vid ett tidigare tillfälle:

Ber om ursäkt, jag är så ivrig att skriva allt jag kommer att tänka på av mig själv, att jag tydligen kan missa frågor jag får. Då är det bara att upprepa frågan, som du gör nu.

Vad gör det (egentligen) om människa (eller hela jorden) försvinner efter din död(*), så länge DU kan njuta av ett riktigt bra och lyckligt liv i det liv du lever just nu?

Om jag trodde att jag inte hade någon som helst chans till ett super-duper-långt och super-duper-lyckligt liv genom att maximera mänsklighetens överlevnadschanser, skulle jag nog satsa mer på kortsiktig njutning. Men nu tror jag ju att jag har hyfsade chanser att få ett super-duper-långt och super-duper-lyckligt liv genom att maximera mänsklighetens överlevnadschanser. Låt säga ett liv som varar i en googol och vars varje sekund innehåller lika mycket lycka som ett normalt dygn av mitt liv gör idag. Chansen för att mina handlingar ska öka mina chanser att få ett sådant liv är naturligtvis små, men inte så små att de överskuggas av dessa en googol år. Att jag väljer att skriva en googl år är bara för att dra till med något, jag kan nästan lika gärna ha en googolplex eller en googolplexian år av super-duper-lyckligt liv framför mig om jag handlar rätt de närmaste årtiondena. Jag kan inte se att det finns någon övre gräns för hur länge vi kan överleva om vi bara ser till att bygga om oss - som art (mänsklighet) - på ett sådant sätt att vi (som art) inte längre kan utplåna oss eller råka bli utplånade av misstag. Vad som kan hota vår överlevnad, om vi överlever detta århundrade, är väl i princip bara utomjordingar som kommit längre än vi. Men det verkar ju vara långt till närmaste utomjordiska civilisation, vi borde ju ha kunnat uppfånga signaler från dem vid det här laget annars. Jag bortser nu från våra skapare; dem får vi ta itu med och göra oss till herrar över när vi kan; än så länge kan vi inte.

(*)Jag förutsätter här att varken du eller jag (eller någon annan nu levande) kommer att leva så länge att man hinner forska fram säkra metoder att bevara våra medvetandetillstånd för att sedan skapa en oändlig lycka i dem under all oändlighet och sådan saker, utan tänker mig en mer jordnära variant av framtida scenarion.

Det du kallar jordnära är i själva verket föga välgrundade spekulationer. Se nedan.

Men du får ju självklart fabulera i olika mer eller mindre SiFi-scenarion - det är intressant det också

Det som du (som så många andra) ser som "fabulerande i mer eller mindre SciFi-scenarion" är inte mer av fabulerande än vad det du ser som mer "jordnära" framtidsprognoser är. De flesta betraktar fortfarande världen som ett statiskt tillstånd som ska tas för givet kommer att fortsätta vara ungefär som det är nu även i framtiden. Världen förändras - och det allt snabbare. Om det är något som är fabulerande och spekulationer (eller "icke-jordnära" eller vad man vill kalla det), så är det den idag allmänt rådande föreställningen om framtiden: att framtiden inte kommer att se så värst annorlunda ut än den värld som råder nu. En kula som lämnar en gevärsmynning fortsätter sin färd på grund av rörelseenergi, tills den stoppas av något. Det vore orimligt att utgå från att en kula som avfyrats från ett gevär, och som inte förväntas stoppas av något, om några sekunder skulle befinna sig på samma position som nu. Men det är just så de flesta idag verkar se på framtiden. Skillnaden mellan teknikutvecklingen och en gevärskula är emellertid att medan gevärskulan retarderar, accelererar teknikutvecklingen. Den går inte bara framåt. Den accelererar. Men det har vi människor av natur svårt att se. Människohjärnan är inte naturligt lagd för att se exponentiella trender som exponentiella - den tenderar tolka dem som linjära. Därför måste vi med kraft motverka denna naturliga tendens hos vår hjärna, om vi vill ha en rimlig bild av de närmaste årtiondenas teknikutveckling. Vi måste påminna oss om att tänka på det exponentiella, accelerationen som finns där, fullt mätbar genom historien. Teknikutvecklingens acceleration har pågått i miljarder år. Först de senaste årtiondena har den börjat bli märkbar inom en människas livslängd, men den har accelererat under hela mänsklighetens historia och under hela jordens historia. Encelliga organismer var ett teknikstadium. Flercelliga var nästa. Och så vidare. Mänskligheten har genomgått mer och mer utveckling för varje nytt århundrade. Ändå fortsätter människor att tänka på framtiden utifrån någon sorts antagande att bevisbördan skulle ligga på den som påstår att utvecklingen kommer att fortsätta enligt samma uppåtböjande kurva som hittills, och att den som förutsätter att framtiden kommer vara ungefär som en statisk fortsättning på hur det är just för tillfället inte själv har någon bevisbörda. Det omvända är fallet. Den som inte tror att teknikutvecklingen kommer att fortsätta accelerera har bevisbördan, för teknikutvecklingen har alltid accelererat. Och om teknikutvecklingen fortsätter accelerera i samma takt som hittills, är det inte alls konstigt om vi får nanorobotar som kan styra människokroppar, övermänskligt intelligent AI, och så vidare. Det är konstigare om vi inte får något sådant (eller något annat lika revolutionerande). Det vore som om en gevärskula skulle stanna i luften, helt utan anledning. Det är hög tid att sluta avfärda rimliga framtidsprognoser som science fiction.

PS. Ja massmedias arbete, kvalitet och funktion kan man har mycket synpunkter på - det finns säkert exempel på när de är superviktiga för samhället och när de mest ställer till elände för dito. Om man tar USA som exempel skulle det inte förvåna mig om massmedia är en av de viktigaste faktorerna bakom (orsakerna till) att våldet är så allestädes närvarande i alla deras storstäder. DS.

Behöver vi alls massmedia? Enskilda bloggare har nu börjat ta över massmedias roll. Det ser jag som en positiv utveckling, bort från toppstyrt tänkande och till en större mångfald av fritt, oberoende tänkande.