Det som gör att ett samhälle fungerar är dess grad av sammanhållning. Ett samhälle där individerna inte håller sams är ett flyktigt samhälle och helt försvarslöst med implikationen att varje individ i det samhället också är helt försvarslös. Likadant vet vi av de sociala vetenskaperna att fungerande familjer är familjer där föräldrarna håller ihop och fungerar som ett team som kan både leda, skydda och nära sina barn. Samhället i stort fungerar enligt samma princip, ett fungerande samhälle håller ihop, det har förmåga att leda, skydda och nära sina medlemmar. Tack vare sammanhållningen, det goda ledarskapet, skyddet och närandet så kan varje medlem i samhället också känna sig försvarad och därmed trygg. Idealet är att varje medlem vet att denne är accepterad av gemenskapen och att gemenskapen stödjer honom eller henne och hjälper denne att utvecklas och mogna.
Precis som i familjesituationen så kan ett samhälle vara dysfunktionellt och skapa människor med plågsamma mentala lidanden. Om föräldrarna inte håller sams, om de är oförmögna att kunna skydda, leda och nära sina barn då kommer dessa barn att lida och om situationen fortsätter så kommer de också att integrera denna familjesituation i sin egen identitet och söka sig till människor och partners som har liknande problem och därmed så fortsätter dysfunktioneliteterna och samhället splittras upp i olika grupper där ett fåtal mår bra och har en hälsosam utveckling medan andra mår uselt och får inget stöd i att utvecklas alls. Med resultatet att den senare gruppen stannar i utvecklingen och stannar på ett barns känslomässiga och intellektuella utvecklingsstadium hela livet.
Medan identiteten för den första gruppen stödjer och hjälper dom vidare till ett rikare och mer meningsfullt liv, så leder den andra gruppens identitet dom till ett fattigt och meningslöst liv i känslomässig underutveckling, hjälplöshet och plåga. En människas identitet är nyckeln till att förstå varför vissa människor fortsätter att försätta sig i situationer som inte gynnar dom, medan andra hittar nya sätt att utvecklas. För dom som inte utvecklas så kan man kanske säga att deras identitet har blivit deras egen värsta fiende. Men samtidigt så är ursprunget inte hos dom själva utan har blivit ledsagat dit av tidigare dysfunktionella och trasiga relationer och människor.
Så frågan är därför vad kan vi göra för att styra samhället i den riktning som vi vill att det ska ta och varför uppstår det dysfunktionalitet i samhället? Finns det en motståndaren till samhället som vill att det ska förstöras och som vill att det ska utplånas? Fortsättningsvis så kommer jag att mena att ett samhälle är detsamma som ett folks sammanhållning. Om det inte finns någon sammanhållning då finns det inte heller något samhälle.
Det finns olika grader av sammanhållning i ett samhälle, dessa grader bestäms av faktorerna ekonomi, empati, släktband, familj, partnerskap, vänskap, lojalitet och kärlek.
Jag tänkte först att vi skulle kunna titta lite på motståndaren som aktivt försöker att rasera samhället. För att reasera samhället så försöker motståndaren såklart att krossa alla dom faktorer som bidrar till ett fungerande samhälle. Moståndaren försöker att förstöra människors empati, denne försöker att förstöra släktband, familjen, partnerskap, vänskaplighet mellan människor, människors lojalitet till varandra och kärleken mellan människor.
Många lever idag i en så pass hjälplös och kall situation att de kanske inte ens kan föreställa sig hur det skulle vara att leva i ett samhälle där alla hjälps åt, är lojala med varandra, skyddar och stödjer varandra och känner kärlek och empati med varandra.
En fråga som då verkar relevant är, hur kan det ha blivit på det sättet? En ännu mer relevant fråga är, hur kan vi göra för att realisera ett sådant samhälle? Hur kan vi göra för att öka sammanhållningen, lojaliteten, skyddet, stödet, kärlek och empatin i samhället?
Om vi återigen tittar på motståndaren och dennes aktiva men långsamma plan på att rasera samhället.
Motståndarens plan är långsam eftersom människor inte skulle acceptera att bli försatta i total hjälplöshet med en gång. Om det skulle vara fallet då skulle motståndaren direkt ha avslöjat sig och sina avsikter. Eller om det nu är så att det inte finns en reell motståndare, utan problemet är systematiskt i någon faktor i samhället, ifall denna faktor direkt skulle avslöja sig då skulle människor snabbt kunna sätta in kontraåtgärder och lösa problemet.
Parabeln om den kokta grodan:
Detta är ett exempel som är hämtat från systemteorin och som beskriver hur system brukar fungera och varför man inte upptäcker den direkta orsaken till problemet förrän situationen har blivit ohållbar.
Om man först tar en kastrull och fyller den med vatten, sätter den på en platta och kokar upp vattnet. Och därefter tar man en levande groda och slänger i den i det kokande vattnet, vad händer? Jo grodan försöker givetvis att desperat så fort som möjligt klättra upp ur grytan.
Men om man tar en ny kastrull, häller i ljummet vatten och lägger i grodan tillsammans med vattnet och sedan låter vattnet långsamt koka upp, då kommer grodan till en början att bara flyta omkring men eftersom så kommer den att bli alltmer apatisk och dess vilja att ta sig upp ur vattnet kommer också försvagas och det hela slutar med att grodan flyter omkring i vattnet och låter sig koka sig själv till döds.
Detta är ett exempel som visar vad som händer även i mänskliga samhällen och relationer. Om det blir en kraftig förändring, då rusar alla dit med en gång och frågar vad som står på och vad dom kan göra. Men om förändringen är långsam, utdragen på tiotals år eller på generationer, då kommer nästkommande generation inte veta något om hur det var innan och eftersom dom inte har något att jämföra med så har dom inte heller något försvar, när de då växer upp och börjar lära sig och förstå mer om samhället och vart det varit och vart det ser ut att vara på väg, då kan de börja göra saker, men de är ändå förhindrade av sin ovetskap om hur det var innan. Men deras biologiska konstitution är fortfarande den samma med samma behov som tidigare generationer. Om tidigare generationer visste hur de kunde leva meningsfulla och tillfredställande liv så kommer nästkommande generationer att succesivt glömma bort denna kunskap och till slut kommer de inte att ens kunna tro på att människan faktiskt kan leva ett mycket meningsfullt och tillfredställande liv.
Om vi tittar på motståndaren som försöker att långsamt koka detta samhälle till döds, de nästkommande generationerna kommer att födas in i en situation som förnekar dom en viss del i kunskapen om hur man kan leva för att känna sig genuint tillfredställd. Så vad gör dom istället? Jo dom hittar på andra sätt att fylla sina behov på. Vissa kallar det för sin "längtan" men denna känsla är för dom så svårplacerad, de tillfredställer denna längtan istället på andra mer destruktiva sätt, via droger, kicksökeri, kriminalitet, gängliv, vidlyftigt leverne, pornografi, kanske även prostitution, etc.
Våra förfäder berättade sin berättelse för sina barn i hemmen och vid brasan. Dessa berättelser fungerade också sammanhållande, de förklarade varför saker är som de är, de visade på meningen med hur de levde och vilka åsikter som gemenskapen hade och varför och förde det kulturella arvet vidare till nästkommande generationer. Berättelserna var det meningsskapande kitt som länkade samman samhället och gjorde folket till ett folk med egna traditioner och värderingar. Detta är lika sant för Svenskar som för Norskar, Danskar, Finnar, Tyskar som Amerikanare och Ryssar och Kineser.
Idag så är den främsta meningsskaparen TV och om det finns en motståndare så är det såklart av yttersta vikt att först och främst kunna kontrollera en kulturs meningsskapande berättelser. Så vi kan titta på vilka slags budskap som TV förmedlar och se hur de förmodligen påverkar människors, särskilt ungdomars, sökande efter identitet och mening.
Utröstningsprogram med tävlingsinslag (se bl a Robinson); dessa exploaterar individen, röstar ut den som är impopulär i gruppen och belönar dom som listigast kan manövrera ut dom andra.
Sexsåpor; exploaterar ungdomars sexualitet, vilja att vara accepterade av gruppen.
Tävingar i estetiska uttryck; exploaterar personers talanger, försätter den kreativa skapandeprocessen i ett täclingsmoment och är aggressivt nedlåtande mot dom som anses "sakna talang".
Terapiprogram (se bl a Dr Phil, Oprah, etc); exploaterar människors dåliga relationer och trasiga förhållanden och lägger ut dom inför hela världen att titta på.
"Reality" program; bl a Hells Kitchen. Exploaterar människor som driver egna företag, reducerar dom till stoft och intet för att ledaren sedan kan komma och styra upp situationen och säga hur det ska vara.
Dekare; en gammal genre men har ändå relevans. Fokuserar på detektivarbete med framförallt mord och bestialiska brott. Egentligen samhällsexploatering eftersom man reducerar alla relationer ner till förövare och offer och en myndighetsperson som kan reda upp situationen och bestraffa förövaren.
Mm.mm.
Frågan är vilket syfte dessa typer av program fyller. För inte så många år sedan så ansågs t ex Robinson att vara ett otrevligt program där man röstade bort människor. I det första programmet vill jag minnas att en man även tog livet av sig efter att ha blivit utröstad. Detta förklarades bort senare med att han var "psykiskt sjuk".
Jag har ingen avsikt här att vara kulturkänslig på det sättet att jag skulle hålla med dom som säger att det är "bara underhållning." För det är inte bara underhållning. Allting som sägs och påverkar människor är något mer än underhållning, även om dom själva just för stunden ser det som så.
Frågan är alltså kan dessa typer av program faktiskt tjäna motståndarens syften? Här är mina förslag på att dessa program och liknande faktiskt används av motståndaren för att luckra upp samhället och är en del i att göra människor allt mer hjälplösa och därmed otrygga.
Om det nu skulle finnas en motståndare, hur skulle han tänka och planera? Framförallt så måste han ha ett alibi så att hans verkliga avsikter inte avslöjas. Det alibi som gäller för dessa TV program är såklart att det är "bara underhållning" och det finns mängder med ovetande människor som gärna intar samma försvarsställning och på så vis hjälper motståndaren i hans syften. Ett annat viktigt alibi är att "det är frivilligt" och eftersom samhället idag är så genomsyrat av liberala individualistiska tankeströmningar där var och en gör sitt eget "fria" val utan några som helst influenser eller påtryckningar, så finner motståndaren en stor skara som gärna hjälper honom på traven här också. Det tredje alibit är att dessa program fungerar utvecklande för samhället. Programmen drar in pengar visserligen, men vem är det egentligen som får dessa pengar?
Först några grundläggande principer: Sammanhållningen i ett samhälle är A och O, människor som håller samman är starka. Människor som är utslagna och ensamma är svaga och därmed otrygga och har mycket svårare att kunna försvara sig.
En människas mentala och känslomässiga integritet följer samma mönster. En människa som har en integrerad personlighet, som upplever sig att vara en hel person, som är känslomässig och intellektuellt balanserad är en stark människa. En människa som har ett dåligt integrerat psyke, är känslomässigt splittrad och intellektuellt ofullständig är en svag människa. Det som gör en människa känslomässigt och intellektuellt stark är att dennes föräldrar har hållit ihop som ett team under uppväxten, att information har födmedlats på ett konstruktivt och närande sätt.
Motståndaren försöker därför givetvis att försöka slå ut sammanhållningen i familjerna och att delge information på ett icke-konstruktivt sätt. Han försöker också att splittra den enskilda människans integritet. Så hur kan han göra det?
Program som till exempel "Paradise Hotel" eller "Kungarna av Tylösand" exploaterar ungdomars sexualliv. En människas sexliv är det mest intima och känsliga område i dennes liv. Om det finns en aspekt hos människan som knyter samman alla hennes känsloliv och förmåga till empati och kärlek så är det hennes sexualitet. Så genom att göra sex till något obscent och trivialt så kan motståndaren steg för steg reducera människans känsloliv. Eftersom motståndaren vet att en stark människa är en människa med ett skyddat sexliv. Genom att skapa dessa dokusåpor så slår motståndaren mot den grundläggande bulten som håller en människas känslomässiga liv i balans och följden blir att offren (tittarna och deltagarna) blir allt sämre på att förstå empati, får svårare att lita på varandra och sammanhållningen bryts långsamt ner. Poängen är inte att roa människor, även om många sitter och blir "roade" av det dom ser, poängen är att bryta ner människor känsloliv och reducera människor till djur som inte litar på varandra, som inte har någon lojalitet till någon och därmed blir de lättare att kontrollera.
Tävlingsprogrammen slår mot en annan vital aspekt av en människas integritet, hennes kreativa förmåga och hennes känsloliv i förhållande till förmåga att ha fantasi och självständigt tänkande. Genom att sätta ungdomar i en tävlingssituation där de ska tävla om vem som är "bäst" i sin estetiska genre så bryter motståndaren också ner förmågan till självständigt skapande och att uttrycka sig själv med det längre målet att bryta ner människors individualitet och göra dom mer lätthanterliga. Kreativt skapande blir en fråga om att vinna poäng snarare än att utvecklas känslomässigt.
Reality program som Hells Kitchen reducerar den glade amatören till att vara en inkompetent nolla och visar att det är bara "proffsen" som vet hur en slipsten ska dras.
Utröstningsprogram, förmedlar att andra människor inte går att lita på. Att människor är beredda att göra vad som helst för att få ett övertag och att kunna utnyttja situationen mot andra.
Dekare, förmedlar att brott är något för experter att reda ut och att samhällssituationen i övrigt är irrelevant. Dessa program leder människors tänkande till att handla om "vem har gjort fel? hur ska den personen straffas?" istället för att tänka "Hur ska vi göra för att människor ska följa lagen och vara sjyssta mot varandra?".
Så överlag, det budskap som de mest populära TV programmen förmedlar till oss och våra barn skulle kunna liknas vid psykisk krigsföring. Med det är inte bara i TV som dessa budskap trummas in hos folket. Även i skolorna där man plockar bort estetiska program och skapar hinder för lärande genom klassindelningar och utnyttjar grupptrycket mot enskilda barn återfinns liknande krigsföring. I sin helhet så säger alla dessa program till folket "Vanliga människor är inkompetenta, de är opålitliga, de är omogna, har en massa känslomässiga problem, trassliga relationer och bara proffsen kan rädda människorna från sig själva."
Resultatet blir därför en mängd människor som är oförmögna att kuna lära sig själva någonting. De måste bli tillsagda vad de ska göra för att kunna göra det. De har ingen förmåga till kreativt tänkande och kan inte hitta någon konstruktiv lösning på några problem. De har ingen fantasi och estetik är något som dom känner sig handfallna inför. De har reducerats till en hjord som bara är till för att arbeta och inget annat.
Men detta följer dock principen om den självuppfyllande profetian. Ett barn som ständigt kritiseras och får sina fel och brister påpekat för sig och aldrig något stöd, ingen trygghet, ingen att lita på, kommer förmodligen också att börja identifiera sig med sin plågoandes budskap och integrera det i sin egen personlighet och bli en person som misslyckas, alltid ställer till det, är antisocial och ställer till problem för andra.
Jämfört mot ett barn som får ett gott ledarskap, från en familj med god sammanhållning där barnen kan lära sig på kreativa och konstruktiva sätt, där vänskap och lojalitet värderas som en mycket viktig sak. Sådana barn lär sig också mycket lättare att identifiera sig med att kunna leva meningsfullt och få genuint tillfredställande liv och för dom så är kriminalitet, drogmissbruk, prostitution och exploaterande av andra en helt främmande värld som de inte känner sig delaktiga i. God sammanhållning inspirerar kreativitet och att man själv tar initiativ och lär sig själv dom saker som man finner intresse i. I ett fungerande samhälle så spänner sammanhållningen över alla samhällsklasser, ingen del av samhället kan då röra sig på bekostnad av någon annan del. Och ingen del av samhället försöker då heller att hindra en annan del från att utvecklas. Ett fungerande samhälle har inte klasser som krigar mot varandra, utan består av människor som alla förstår sin del och samhörighet i gemenskapen och ingen är bättre eller sämre än någon annan, var och en hittar helt enkelt sin roll genom sina förmågor.
Motståndaren vill givetvis inte att detta ska hända, därför så försöker han att skapa splittring, fylla människors liv med tvivel på samhällets gemenskap för att succesivt bryta ner det för att kunna använda det till sina egna syften.
Sammanhållningen och dess motståndare
Moderator: Moderatorgruppen
nuddle skrev:enligt mig skrev du nu ett för långt inlägg...
kanske kan du dela upp den något? i flera inlägg, olika delar osv
Det var ett stycke, det var en helhet, det var även en slags konstaterande av ett modernt samhällsfenomen, jag tror inte sceptisk skulle vinna något informationsmässigt på att dela av det i mindre stycken.
Zokrates skrev:nuddle skrev:enligt mig skrev du nu ett för långt inlägg...
kanske kan du dela upp den något? i flera inlägg, olika delar osv
Det var ett stycke, det var en helhet, det var även en slags konstaterande av ett modernt samhällsfenomen, jag tror inte sceptisk skulle vinna något informationsmässigt på att dela av det i mindre stycken.
Sant. Det finns så mycket mer att säga om detta så att en sammanfattning snarare skulle förvirra än förtydliga. Men 6 sidor kan åtminstone ge en liten bild av situationen. Tyvärr så finns det inga genvägar om man vill skaffa sig en klar bild av läget, man är tvungen att studera och djuploda alla frågeställningar och alla aspekter av saken.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Jag har för mig att det är sagt av de som driver filosofiforum att just långa, genomtänkta, fördjupande inlägg är att föredra på filosofiforum framför kortfattade, förenklande, rappa dialoger och på-ytan-skummande. (De sistnämnda "kvalitéerna" (rappa dialoger och på-ytan-skummande och liknande) får vi vår dagliga dos av genom de av Sceptisk nämnda dokusåporna, om vi vill; till det behövs inget filosofiforum; filosofiforum ska tillfredsställa de mer djupgående tänkarna, som kräver lite fler ord än vad som tillåts i tv-program idag).
Vad man emellertid får fråga sig när man postar ett inlägg som är t.ex. tre gånger så långt som de inlägg man brukar posta, är väl: "är det här inlägget tre gånger så intressant för andra att läsa som det i intressanthet sett genomsnittliga av mina övriga inlägg (och som brukar få svar) är?"
Den här trådstartaren av Sceptisk tycks mig mycket intressant, kanske rentav tre gånger så intressant som vanligt, och kanske just för att den är tre gånger så utvecklad. Jag tycker spontant inte att den är för lång, men med det sagt har jag inte orkat läsa igenom den - än så länge. Man får väl återkomma då och då, och kanske även svara pö och pö efter att man läst färdigt.
Tänk på det, ni som kritiserar folk för "alltför långa inlägg". Ni kan alltid läsa en liten bit nu, och så återkomma senare och läsa resten senare. Vissa inlägg går helt enkelt inte att dela upp i bitar utan att skadas av det. Måste då läsaren ändå dela upp dem i bitar, är det en oundviklig skada, men inlägget kan ändå vara värt att läsa, också i sådan fragmenterad form. Tror man inte det, är det bara att strunta i tråden helt och hållet. Snarare än att klaga på att ett inlägg är "för långt".
Ni som klagar på för långa inlägg, går ni på opera och klagar på att det är för många och för långa akter också? Varför går ni i så fall på opera överhuvudtaget?
Vad man emellertid får fråga sig när man postar ett inlägg som är t.ex. tre gånger så långt som de inlägg man brukar posta, är väl: "är det här inlägget tre gånger så intressant för andra att läsa som det i intressanthet sett genomsnittliga av mina övriga inlägg (och som brukar få svar) är?"
Den här trådstartaren av Sceptisk tycks mig mycket intressant, kanske rentav tre gånger så intressant som vanligt, och kanske just för att den är tre gånger så utvecklad. Jag tycker spontant inte att den är för lång, men med det sagt har jag inte orkat läsa igenom den - än så länge. Man får väl återkomma då och då, och kanske även svara pö och pö efter att man läst färdigt.
Tänk på det, ni som kritiserar folk för "alltför långa inlägg". Ni kan alltid läsa en liten bit nu, och så återkomma senare och läsa resten senare. Vissa inlägg går helt enkelt inte att dela upp i bitar utan att skadas av det. Måste då läsaren ändå dela upp dem i bitar, är det en oundviklig skada, men inlägget kan ändå vara värt att läsa, också i sådan fragmenterad form. Tror man inte det, är det bara att strunta i tråden helt och hållet. Snarare än att klaga på att ett inlägg är "för långt".
Ni som klagar på för långa inlägg, går ni på opera och klagar på att det är för många och för långa akter också? Varför går ni i så fall på opera överhuvudtaget?
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Re: Sammanhållningen och dess motståndare
Sceptisk skrev:Det som gör att ett samhälle fungerar är dess grad av sammanhållning.
Skulle man inte kunna tänka sig ett radikalliberalt samhälle där en stark nattväktarstat ser till att (med inte alltför många undantag) varje individ tillåts göra som han/hon vill så länge han/hon betalar den lilla peng i skatt som krävs för att upprätthålla nattväktarstaten och så länge han/hon inte kränker andras möjlighet att leva på detta mycket fria sätt? Om individerna i ett sådant samhälle väljer att skapa och/eller ha en sammanhållning mellan varandra, fine, och om de väljer att inte ha det, fine. Samhället skulle fungera utmärkt i båda fallen. Eller?
Ett samhälle där individerna inte håller sams är ett flyktigt samhälle och helt försvarslöst med implikationen att varje individ i det samhället också är helt försvarslös.
I en nattväktarstat har individerna frivilligt ingått ett kontrakt med varandra om att efterleva vissa lagar och att ta sitt straff när de inte efterlever dessa lagar. Individerna kommer då att i stort hålla sams, och de som växer upp i det samhället kommer att själva upptäcka i vilken mån det lönar sig för dem att upprätthålla även andra regler än vad dessa kontraktsenliga lagar föreskriver - exempelvis regler om sådan sammanhållning som du förespråkar. Eller de kan välja att helt fritt skapa sådan sammanhållning, utan några regler för det. Poängen är att någon sammanhållning inte ska pådyvlas individen av staten. På individen av staten pådyvlad sammanhållning är kommunism.
Likadant vet vi av de sociala vetenskaperna att fungerande familjer är familjer där föräldrarna håller ihop och fungerar som ett team som kan både leda, skydda och nära sina barn. Samhället i stort fungerar enligt samma princip, ett fungerande samhälle håller ihop, det har förmåga att leda, skydda och nära sina medlemmar. Tack vare sammanhållningen, det goda ledarskapet, skyddet och närandet så kan varje medlem i samhället också känna sig försvarad och därmed trygg.
Inte nödvändigtvis de som avviker från de normer sammanhållningen är uppbyggd på.
Idealet är att varje medlem vet att denne är accepterad av gemenskapen och att gemenskapen stödjer honom eller henne och hjälper denne att utvecklas och mogna.
Är det verkligen idealet? Tänk om gemenskapen har fel då? Tänk om alla är inne på fel spår? Det är mycket mer sannolikt om alla är inne på mer eller mindre samma spår (något som torde vara förutsättningen för den sammanhållning du förespråkar) än om olika individer är inne på väldigt olika spår. Ett individualistiskt samhälle är bättre rustat för förändringar i miljön, då det är mer sannolikt att en stor och plötslig förändring i miljön kan bemötas adekvat av åtminstone ett sätt att tänka, i mängden av en stor flora av olika sätt att tänka (något som finns i ett individualistiskt samhälle), än att den kan bemötas adekvat av ett enda relativt homogent sätt att tänka som följer om alla ska tillhöra en och samma gemenskap.
Den stora bristen med den typ av samhälle du förespråkar tycks mig vara den brist på mångfald som skulle följa av nödvändigheten att rätta sig efter en och samma uppsättning normer för samlevnad. Samlevnad är inte nödvändig i ett av nattväktarstat övervakat radikalliberalt samhälle. Alla individer i ett sådant samhälle får vara i fred för polisen så länge de inte med handling inkräktar på någon annans sfär. De behöver inte samleva bara för att de avhåller sig från att kränka varandras rättigheter. Den grad av frihet som detta möjliggör, det skulle, vad jag kan se, leda till ett mycket mer långtgående utvecklande av olikheter mellan människor, och alltså till mer mångfald, än vad den typ av samhälle du förespråkar skulle leda till.
Först några grundläggande principer: Sammanhållningen i ett samhälle är A och O, människor som håller samman är starka. Människor som är utslagna och ensamma är svaga och därmed otrygga och har mycket svårare att kunna försvara sig.
Det finns även människor som väljer ensamhet, därför att de inte behöver samvaro med andra människor så värst mycket av sin tid. Dessa är dock för smarta för att ägna sig åt att titta på tv, så de får ingen påverkan på tittarsiffrorna, och därför avspeglas deras önskemål inte i programutbudet i tv, och därför har vi de eländiga dokusåpor vi har. Jag skulle vilja påstå att det är just sammanhållningen mellan människor som gör att tv:s programutbud är sådant som det är. Sammanhållningen kring att titta på tv. Ett tecken på detta att tv-tittande är något man utgår från att hela folket ägnar sig åt är att Radiotjänst skickar ut lappar där man kan kryssa i olika alternativ för tv-innehav och liknande, lappar där något sådant som "har ingen tv" inte ens finns med bland alternativen!
En människas mentala och känslomässiga integritet följer samma mönster. En människa som har en integrerad personlighet, som upplever sig att vara en hel person, som är känslomässig och intellektuellt balanserad är en stark människa. En människa som har ett dåligt integrerat psyke, är känslomässigt splittrad och intellektuellt ofullständig är en svag människa. Det som gör en människa känslomässigt och intellektuellt stark är att dennes föräldrar har hållit ihop som ett team under uppväxten, att information har födmedlats på ett konstruktivt och närande sätt.
Motståndaren försöker därför givetvis att försöka slå ut sammanhållningen i familjerna och att delge information på ett icke-konstruktivt sätt. Han försöker också att splittra den enskilda människans integritet. Så hur kan han göra det?
Program som till exempel "Paradise Hotel" eller "Kungarna av Tylösand" exploaterar ungdomars sexualliv. En människas sexliv är det mest intima och känsliga område i dennes liv. Om det finns en aspekt hos människan som knyter samman alla hennes känsloliv och förmåga till empati och kärlek så är det hennes sexualitet. Så genom att göra sex till något obscent och trivialt så kan motståndaren steg för steg reducera människans känsloliv. Eftersom motståndaren vet att en stark människa är en människa med ett skyddat sexliv. Genom att skapa dessa dokusåpor så slår motståndaren mot den grundläggande bulten som håller en människas känslomässiga liv i balans och följden blir att offren (tittarna och deltagarna) blir allt sämre på att förstå empati, får svårare att lita på varandra och sammanhållningen bryts långsamt ner. Poängen är inte att roa människor, även om många sitter och blir "roade" av det dom ser, poängen är att bryta ner människor känsloliv och reducera människor till djur som inte litar på varandra, som inte har någon lojalitet till någon och därmed blir de lättare att kontrollera.
Tävlingsprogrammen slår mot en annan vital aspekt av en människas integritet, hennes kreativa förmåga och hennes känsloliv i förhållande till förmåga att ha fantasi och självständigt tänkande. Genom att sätta ungdomar i en tävlingssituation där de ska tävla om vem som är "bäst" i sin estetiska genre så bryter motståndaren också ner förmågan till självständigt skapande och att uttrycka sig själv med det längre målet att bryta ner människors individualitet och göra dom mer lätthanterliga. Kreativt skapande blir en fråga om att vinna poäng snarare än att utvecklas känslomässigt.
Reality program som Hells Kitchen reducerar den glade amatören till att vara en inkompetent nolla och visar att det är bara "proffsen" som vet hur en slipsten ska dras.
Utröstningsprogram, förmedlar att andra människor inte går att lita på. Att människor är beredda att göra vad som helst för att få ett övertag och att kunna utnyttja situationen mot andra.
Dekare, förmedlar att brott är något för experter att reda ut och att samhällssituationen i övrigt är irrelevant. Dessa program leder människors tänkande till att handla om "vem har gjort fel? hur ska den personen straffas?" istället för att tänka "Hur ska vi göra för att människor ska följa lagen och vara sjyssta mot varandra?".
Så överlag, det budskap som de mest populära TV programmen förmedlar till oss och våra barn skulle kunna liknas vid psykisk krigsföring. Med det är inte bara i TV som dessa budskap trummas in hos folket. Även i skolorna där man plockar bort estetiska program och skapar hinder för lärande genom klassindelningar och utnyttjar grupptrycket mot enskilda barn återfinns liknande krigsföring. I sin helhet så säger alla dessa program till folket "Vanliga människor är inkompetenta, de är opålitliga, de är omogna, har en massa känslomässiga problem, trassliga relationer och bara proffsen kan rädda människorna från sig själva."
Resultatet blir därför en mängd människor som är oförmögna att kuna lära sig själva någonting. De måste bli tillsagda vad de ska göra för att kunna göra det. De har ingen förmåga till kreativt tänkande och kan inte hitta någon konstruktiv lösning på några problem. De har ingen fantasi och estetik är något som dom känner sig handfallna inför. De har reducerats till en hjord som bara är till för att arbeta och inget annat.
Men detta följer dock principen om den självuppfyllande profetian. Ett barn som ständigt kritiseras och får sina fel och brister påpekat för sig och aldrig något stöd, ingen trygghet, ingen att lita på, kommer förmodligen också att börja identifiera sig med sin plågoandes budskap och integrera det i sin egen personlighet och bli en person som misslyckas, alltid ställer till det, är antisocial och ställer till problem för andra.
Jämfört mot ett barn som får ett gott ledarskap, från en familj med god sammanhållning där barnen kan lära sig på kreativa och konstruktiva sätt, där vänskap och lojalitet värderas som en mycket viktig sak. Sådana barn lär sig också mycket lättare att identifiera sig med att kunna leva meningsfullt och få genuint tillfredställande liv och för dom så är kriminalitet, drogmissbruk, prostitution och exploaterande av andra en helt främmande värld som de inte känner sig delaktiga i. God sammanhållning inspirerar kreativitet och att man själv tar initiativ och lär sig själv dom saker som man finner intresse i.
Det är mycket bra saker du säger här. Kan det vara så att antalet individualister bland vanligt folk under en tid (från 1950-talet och några årtionden framåt) blev så stort att makthavarna insåg att de måste vidta åtgärder för att minska det för att kunna behålla sin makt? Då de inte kunde förbjuda individualismen som sådan (eftersom individualismen är så central för den relativt fria marknad som styrt samhällsutvecklingen under 1900-talet och som gett mänskligheten en så mycket högre levnadsstandard sammantaget), måste makthavarna istället styra in vår längtan efter individualism på ett sådant spår som gynnar makthavarna. Makthavarna har i detta syfte valt att framställa individens val som fritt även när det är mycket begränsat av ramarna för vad makthavarna vill tillåta. Om man säger till ett barn: "vill du ha morot eller äpple?" kommer barnet inte lika troligt att svara "glass!" som om man frågar "vad vill du ha att äta?". Makthavarna har insett att vuxna är ungefär lika lättlurade som barn; de har insett att om man frågar vuxna: "vad vill ni helst se på tv på bästa sändningstid: Robinson eller Beethoven-stråkkvartetter?" så kommer de vuxna att svara "Robinson" (undantaget några miljondels promille av klassisk-musik-fanatiker som svarar "Beethoven-stråkkvartetter). De skulle istället ha kunnat ställa denna fråga: "Forskning tyder på att människor upplever långsiktigt positiva psykologiska effekter av lång tids lyssnande på klassisk musik, och negativa psykologiska effekter av lång tids tittande på mobbing-tv-program. En rimlig slutsats är att du skulle vara lyckligare om tio år om du från och med nu och i tio års tid lyssnat på Beethovens stråkkvartetter och liknande själslyftande musik, än om du sett på Robinson i tio års tid. Med tanke på detta, skulle du vilja att vi under de närmaste tio åren på bästa sändningstid i tv sände Beethoven-stråkkvartetter och liknande, eller att vi sände Robinson och liknande?"
Men stråkkvartetter skulle antagligen ha gjort folket alltför intelligent och harmoniskt och fullt av självförtroende och kärlek för att kunna bli dompterat av makthavarna. Robinson var därför det säkraste valet.
Dessutom har man inte provat att sända ens en bråkdel av de miljardtals olika sorters program man skulle ha kunna att prova att sända för att prova och se hur folk skulle ha reagerat på dem. Kanske hade folk valt något helt annat än Robinson och liknande mobbing-tv-program, om de hade fått en större palett av förslag att välja på - och att ens komma att tänka på? Liksom när det gäller den mesta kritiken mot utilitarismen ligger problemet i en onödigt begränsad fråga. Utilitarister utsätts ofta för idiotiska frågor av typen: "om 1000 män kunde gruppvåldta en kvinna, skulle de kunna få sammanlagt mer lycka än vad kvinnan fick lidande, och alltså skulle det enligt utilitarismen vara en bra handling, hur kan du försvara utilitarismen med tanke på detta?". Sådana frågor lyfter fram två (2) alternativ som om de vore de enda två som fanns att välja på, när det i realiteten nästan alltid finns miljardtals alternativ att välja på. Tv-tittare har sorgligt nog inte själva förmågan att komma att tänka på det faktum att de bara frågar sig den här sortens begränsade frågor (frågor av typen "vilket vill jag helst titta på: Robinsin eller Beethoven-stråkkvartetter", typ alltså), när de i själva verket skulle kunna skriva in till SVT och begära precis vilka sorters program de vill, och bojkotta SVT tills de sorters program sändes som de verkligen allra helst skulle vilja se. Att tv-tittarna inte inser att de har denna makt, det utnyttjar SVT och makthavarna gladeligen genom att servera falskt begränsade alternativ åt folket att välja bland. Noga utvalda alternativ. Så att vad folk än väljer, får makthavarna som de vill, mer eller mindre. Det är verkligen som när en vuxen lurar ett barn till att äta äpple eller morot istället för glass. Men istället för äpple och morot är det typ arsenik och plutonium (överdragna med något smakligt och lockande ämne).
I ett fungerande samhälle så spänner sammanhållningen över alla samhällsklasser, ingen del av samhället kan då röra sig på bekostnad av någon annan del. Och ingen del av samhället försöker då heller att hindra en annan del från att utvecklas.
Nja, det samhälle du förespråkar skulle väl i sig förhindra andra sorters samhällen från att utvecklas (inom det samhälle du förespråkar, alltså).
Ett fungerande samhälle har inte klasser som krigar mot varandra, utan består av människor som alla förstår sin del och samhörighet i gemenskapen och ingen är bättre eller sämre än någon annan, var och en hittar helt enkelt sin roll genom sina förmågor.
Motståndaren vill givetvis inte att detta ska hända, därför så försöker han att skapa splittring, fylla människors liv med tvivel på samhällets gemenskap för att succesivt bryta ner det för att kunna använda det till sina egna syften.
Så hur kan vi få det att hända, det som makthavarna inte vill ska hända? Jag föreslår att vi utvecklar bättre hjärna-dator-interface som bättre kan sätta människor i kontakt med varandra på djupare nivåer än vad Internet kan idag. Tankeläsning och känsloläsning, helt enkelt. Och att det ska vara frivilligt och användas individuellt, och få användas i samma utsträckning av vem som helst, inte bara av de mäktigaste. Problemet är att så fort den tekniken kommer, kommer makthavarna att påstå att det "för allas bästa" är säkrast att endast de, makthavarna, får tillstånd att använda tekniken, liksom man med FRA-lagen sett till att endast makthavarna har tillstånd att ta reda på vad folk gör på internet och vad folk säger i telefon, och liksom man snart med Datalagringsdirektivet kommer att kräva att en massa information om folks kommunikation även kan lagras, och då naturligtvis återigen enbart av makthavarna och inte av vem som helst. Denna elitism, som drivs av fel personer, maktgiriga personer som inte borde ha makt, det är den elitismen som är det största och mest akuta hotet mot mänskligheten i vår tid. Ditt idealsamhälle är fint och så, men det är en form av lyx som vi inte har tid att tänka på i denna tid. Det mest akuta nu är att se till att mänskligheten överhuvudtaget överlever och förblir någorlunda demokratiskt styrd. Och för det syftet ser jag nog individualism som en viktig hörnsten, snarare än som ett hinder. Du verkar argumentera emot individualism, i ditt argumenterande för ett samhälle där inga "krigar mot varandra". Jag har inga problem med att människor "krigar mot varandra", jag ser det tvärtom som ett hälsotecken. Så länge krigandet sker på en hanterlig nivå, individer emellan, snarare än stater emellan, är det helt i sin ordning, tills vidare. Några enstaka mord här och där hotar inte mänsklighetens överlevnad. Vad som hotar mänsklighetens överlevnad är snarare den enorma överflyttning av makt från folket till makthavarna som möjliggörs när makthavarna lyckas lura folket att dessa enstaka mord som begås av individer på individer skulle vara ett stort problem som måste övervakas bort med en kolossal statlig övervakningsapparat värre än i George Orwells "1984", när dessa enskilda mord i själva verket bara är något helt naturligt som alltid har förekommit inom arten människa. De enstaka brott som förekommer individer emellan är att jämföra med enstaka mikroorganismer som dödar varandra i våra kroppar, om våra kroppar är att jämföra med samhällen. Visst finns det sjukdomar som angriper immunförsvaret, och det är väl dessa som organiserad brottslghet och terrorism närmast kan liknas vid (dessa brottslingar maskerar sig som vanliga medborgare och "sviker" sedan sitt samhälle genom att utföra brott mot det; vissa maffialika grupperingar undergräver rentav vanligt folks rättssäkerhet), men motsvarigheten till dagens alltmer extrema övervakningssamhälle överfört till inuti människokroppen vore att desinficera varenda kubiknanometer av våra kroppar i jakt på eventuella farliga sjukdomar. Det vore helt enkelt överdrivet, och skulle även döda det goda i oss, liksom en total decinficering av en människokropp skulle ha ihjäl så många goda bakterier att människokroppen i fråga skulle ha svårt att klara sig på egen hand efteråt. Vi bör tills vidare acceptera en viss mängd individuell brottslighet och terrorism, det är helt naturligt att sådant förekommer, och inte minst är brottsligheten och terrorismen ett tecken på att vårt samhälle ännu är tillräckligt fritt för att vara friskt. Om det inte skulle vara möjligt att begå några brott eller utföra några terrordåd, skulle det betyda att makthavarna hade ohälsosamt mycket makt över folket. Vad vi bör acceptera är alltså en viss mängd brottslighet och en viss mängd terrorism, och vad vi inte bör acceptera är en överdriven övervakningsapparat som i absurd grad förstorar upp hoten från denna naturliga brottslighet och terrorism och lurar folket att en värld helt utan brottslighet och terrorism vore möjlig eller ens eftersträvansvärd. Liksom en helt steriliserad människokropp inte är eftersträvansvärd (den vore nämligen helt död) är inte heller ett samhälle helt fritt från brott eftersträvansvärt. Att det förekommer brott i ett samhälle visar att det finns en tillräcklig grad av individualism i samhället och en tillräckligt grad av makt hos folket snarare än hos makthavarna, för att samhället ska kunna kallas friskt.
Ditt förslag på lösning är behjärtansvärd och idealistisk. Min är istället pragmatisk, realistisk och kan rädda mänskligheten från undergång och/eller från global diktatur (vilket av mänsklighetens undergång och global diktatur vore värst?). Jag skulle helst se att man genomför något i stil med min lösning först, och att man väntar med att prova sådant som din lösning tills mänsklighetens överlevnad är åtminstone någorlunda nära 100% säkrad för åtminstone några århundranden framåt.
Sceptisk skrev:Zokrates skrev:nuddle skrev:enligt mig skrev du nu ett för långt inlägg...
kanske kan du dela upp den något? i flera inlägg, olika delar osv
Det var ett stycke, det var en helhet, det var även en slags konstaterande av ett modernt samhällsfenomen, jag tror inte sceptisk skulle vinna något informationsmässigt på att dela av det i mindre stycken.
Sant. Det finns så mycket mer att säga om detta så att en sammanfattning snarare skulle förvirra än förtydliga. Men 6 sidor kan åtminstone ge en liten bild av situationen. Tyvärr så finns det inga genvägar om man vill skaffa sig en klar bild av läget, man är tvungen att studera och djuploda alla frågeställningar och alla aspekter av saken.
Vad skall jag säga Sceptisk, det är inte så att det krävs mycket kunskap att för ha bra tänder tills man är 75, likaså krävs det inte mycket kunskap för att ha en harmonisk familj eller ett samhälle..... vi kan alla börja med att gifta oss, och dela allt med den vi älskar.....
Zokrates skrev om något liknande förr, och nu skriver du med. Jag tycker det är mycket bra, och viktigt. Jag upplevde ditt inlägg som dåligt disponerat, men innehållet kan jag inte säga något om.
Re: Sammanhållningen och dess motståndare
Sceptisk skrev: Så frågan är därför vad kan vi göra för att styra samhället i den riktning som vi vill att det ska ta och varför uppstår det dysfunktionalitet i samhället? Finns det en motståndaren till samhället som vill att det ska förstöras och som vill att det ska utplånas? Fortsättningsvis så kommer jag att mena att ett samhälle är detsamma som ett folks sammanhållning. Om det inte finns någon sammanhållning då finns det inte heller något samhälle.
Det finns olika grader av sammanhållning i ett samhälle, dessa grader bestäms av faktorerna ekonomi, empati, släktband, familj, partnerskap, vänskap, lojalitet och kärlek.
Jag tänkte först att vi skulle kunna titta lite på motståndaren som aktivt försöker att rasera samhället. För att rasera samhället så försöker motståndaren såklart att krossa alla dom faktorer som bidrar till ett fungerande samhälle. Moståndaren försöker att förstöra människors empati, denne försöker att förstöra släktband, familjen, partnerskap, vänskaplighet mellan människor, människors lojalitet till varandra och kärleken mellan människor.
Många lever idag i en så pass hjälplös och kall situation att de kanske inte ens kan föreställa sig hur det skulle vara att leva i ett samhälle där alla hjälps åt, är lojala med varandra, skyddar och stödjer varandra och känner kärlek och empati med varandra.
En fråga som då verkar relevant är, hur kan det ha blivit på det sättet? En ännu mer relevant fråga är, hur kan vi göra för att realisera ett sådant samhälle? Hur kan vi göra för att öka sammanhållningen, lojaliteten, skyddet, stödet, kärlek och empatin i samhället?
Motståndaren vill givetvis inte att detta ska hända, därför så försöker han att skapa splittring, fylla människors liv med tvivel på samhällets gemenskap för att succesivt bryta ner det för att kunna använda det till sina egna syften.
Civilisationens ekologiska och sociala kris och dess lösning
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 45&start=0
Kopplat till din andra tråd, så förespråkade du ju där att människorna bör lämna civilistationen, dvs. lämna de moderna samhällsbyggen som råder idag bakom oss, men detta låter sig inte göras, med mindre att vi avskaffar det monetära samhället, upplöser religionerna och återtar den frihet som de troende envist hävdat är satans, det ondas verk då de själva genom upprätthållande av sin ordning ser sig som de goda. Hur bryter vi oss loss utan att samtidigt dras in i ett krig där människan helt enkelt utplånar sig självt? Upplysning hjälper ju inte, det är som jag skrev i en annan tråd, det går inte att väcka människan ur detta drogliknande tillstånd som greppat mänskligheten, gripit in och raserat allt som kan betraktas som rent och äkta och ersatt det med en smutsig illusion helt baserad på mammon.
http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/jo ... 026931.svd
Verkligen bra artikel, om nyttan med arbetet.
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/kv ... 7629383.ab
Hur man lurar folk med sagor
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/barn ... -1.1149301
Hur man lurade barn förr och fortfarande gör så än än idag, men nu går de i skolan innan de körs över.
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/var- ... -1.1155194
Därför är människor så lättlurade...
http://www.dn.se/ledare/kolumner/vad-ko ... -1.1174795
Det finns alltid en gnutta allvar även bakom detta, in med spermabankerna och bort med männen...feminismen lurar sig självt med teorin att en amazonkvinna är bättre än en spartasoldat, målet är detsamma, krig och död!
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/manli ... 893569.svd
Kvinnor kan också sparka boll.
http://www.hela.jorden.se/gar-at-helvet ... r-tiden.nu
Det finns flera miljontals böcker och artiklar om hur man löser problem som människan ställt till med, men ännu finns det ingen väg ut ur eländet. Allt som presenteras är endast låtsaslösningar på låtsasproblem, men effekterna av dessa inbillade vanföreställningar är äkta i form av allt lidande.
http://www.titta.se/vagen-ut-ur-helvetet.com
Den enda rätta länken som verkligen inte finns.
Verkligen bra artikel, om nyttan med arbetet.
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/kv ... 7629383.ab
Hur man lurar folk med sagor
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/barn ... -1.1149301
Hur man lurade barn förr och fortfarande gör så än än idag, men nu går de i skolan innan de körs över.
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/var- ... -1.1155194
Därför är människor så lättlurade...
http://www.dn.se/ledare/kolumner/vad-ko ... -1.1174795
Det finns alltid en gnutta allvar även bakom detta, in med spermabankerna och bort med männen...feminismen lurar sig självt med teorin att en amazonkvinna är bättre än en spartasoldat, målet är detsamma, krig och död!
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/manli ... 893569.svd
Kvinnor kan också sparka boll.
http://www.hela.jorden.se/gar-at-helvet ... r-tiden.nu
Det finns flera miljontals böcker och artiklar om hur man löser problem som människan ställt till med, men ännu finns det ingen väg ut ur eländet. Allt som presenteras är endast låtsaslösningar på låtsasproblem, men effekterna av dessa inbillade vanföreställningar är äkta i form av allt lidande.
http://www.titta.se/vagen-ut-ur-helvetet.com
Den enda rätta länken som verkligen inte finns.
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Du är en rolig figur, Sceptisk, sammanhållning betyder det kärlek
eller rädsla, vi kan objektivt räkna fram en kvot på hur mycket
sammhållningen är i Sverige..vi tar antalet lås som finns i Sverige,
för lås har vi ju för att skydda oss emot varandra, och dividerar det
med antalet familjer..nu tar jag inte med alla stacket, häckar törnbuskar,
järngrindar och murar som vi rest emot varandra för att försvara vårt
ego-ägande emot varandra.
sedan måste vi räkna in alla vaktbolag, privat och statliga och antalet
väktare och naturligtvis antalet poliser och reservpolis, armen behöver
vi väl inte ta med.
Behöver vi ta med brandkåren och brandsoldaterna
vi har inte ens en bra sammanhållning mellan
vänstra hjärnhalvan och den högra
eller rädsla, vi kan objektivt räkna fram en kvot på hur mycket
sammhållningen är i Sverige..vi tar antalet lås som finns i Sverige,
för lås har vi ju för att skydda oss emot varandra, och dividerar det
med antalet familjer..nu tar jag inte med alla stacket, häckar törnbuskar,
järngrindar och murar som vi rest emot varandra för att försvara vårt
ego-ägande emot varandra.
sedan måste vi räkna in alla vaktbolag, privat och statliga och antalet
väktare och naturligtvis antalet poliser och reservpolis, armen behöver
vi väl inte ta med.
Behöver vi ta med brandkåren och brandsoldaterna
vi har inte ens en bra sammanhållning mellan
vänstra hjärnhalvan och den högra
Zokrates
Samhället förändras i sin egen takt. Om man vill se förändring så kan man inte gå in som en stridsvagn och skjuta vilt omkring sig - sådant beteende provocerar och skapar bara negativa motreaktioner. På kort sikt kan det se ut som att man gör något, men på lång sikt så är det bara en massa oväsen som dör ut. Det är bättre att börja i liten skala och låta den organiska gemenskapen själv ta ut riktningen efter vad som är klokast.
Det som efterhand bör uppnås är dock ett medvetande om att samhället är en lärande organisation. När man förstår det så förstår man också varför samhället rör sig som det gör. Det är inte samhället som är statiskt, mobilt eller föränderligt eller liknande, dessa saker är bara symptom. Vi har dock idag en skelettorganisation som forcerar samhället i riktningar som är kontraproduktiva och det är därför vi behöver förstå dessa organisationer bättre.
Om lärandet är förankrad hos individerna i gemenskapen då är samhälls-organisationen inte beroende av någon enskild ledargestalt, alla lär sig efterhand och på så vis växer samhällets medvetande om sig själv och om världen. De eller den som får ledarrollen har därför mer ett symboliskt uppdrag och talar därför med utgångspunkt från eller till det sociala intersubjektiva medvetandet.
Vad är socialt intersubjektivt medvetande? Det är den ståndpunkt som gemenskapen hittills nått fram till i grad av kunskaper och upplysning. Det vi måste bli medvetandegjorda om just nu är de krafter som satts igång emot samhällsbyggandet och emot sammanhållningen i samhället så att vi kan identifiera och isolera skadliga krafter. Som mall eller vision för det samhälle jag ser har vi helt enkelt människokroppen. Människokroppen är för det första en enhetlig varelse, men den är också beroende av omvärlden. Människokroppen försvarar varje del av sig själv. Om det skulle inträffa en infektion eller liknande så sätter kroppens försvar igång direkt för att skydda kroppen. Kroppen väntar inte tills dess att infektionen blivit förhärskande innan den sätter igång med sitt försvar. Saker som är nyttiga för kroppen assimileras och sådant som är onyttigt stöts bort. Men det i mitt tycke intressanta med kroppen är dess förmåga att läka sig själv. Kroppen vet nämligen redan från början hur den ska vara och hur den ska uppnå hälsa. För att förstå den dynamik som finns i kroppen och även i samhället så räcker de teorier som hittils varit förhärskande inte till. Jag ska gå in på varför och vad som finns istället i mitt svar till Justin:
Justin Case
De religioner och ideologier som civilisationen har vilat på har hittils varit reaktiva. Med andra ord, de väntar tills dess att ett problem uppstått och därefter sätter de in motåtgärder och "krigar" mot problemen. Som i fallet med hur deckare lär oss att tänka i fråga om problem (Vems fel är det?) så försöker samhället också att först låta experter isolera förövarna och därefter "kriga" mot dom, låsa in dom. USA visar väldigt tydligt detta slags tänkande. Man krigar mot kriminalitet, mot droger, mot hemlöshet och mot fattigdom. Dessa begrepp har blivit klichéer. Hur man nu krigar mot fattigdom är en gåta. Betyder det att man dödar dom rika eller dom fattiga? Fattigdom är också ett koncept och hur man nu krigar mot ett koncept är också ett mysterium.
Som vi vet så har dessa problem inte heller försvunnit för att vi slåss mot dom, snarare verkar det tvärtom som att problemen envist håller sig kvar eller till och med ökar. Så varför fortsätter samhället att sätta in kontraåtgärder som inte löser problemet och gör vad de säger sig vilja göra?
Vad skulle du säga är den gemensamma nämnaren för Kristendom, Kommunism och Liberalism? Jag skulle säga att deras gemensamma nämnare är att de är alla interreaktiva. Precis som hur våra samhällsproblem betraktas som fiender som skall besegras, så bedriver dessa ideologier en liknande kamp mot saker inom samhället, eller inom människan själv. Kristendomen är reaktiv mot människans inneboende "syndaktiga natur", Kommunismen är reaktiv mot "kapitalet" och liberalismen är reaktiv mot konservatismens traditioner och hierarkiska kultur och mot socialismens förstatligande.
Det som alla dessa ideologier är blinda inför är att faktiskt hitta en lösning på frågan "Hur vill, eller kan, vi leva och hur uppnår vi det?". De ignorerar inte bara denna fråga, de kan helt enkelt inte tro att en sådan fråga faktiskt existerar. Faktum är att vissa av dom vägrar att acceptera att det finns en lösning för det skulle underminera deras strävan. De behöver sina problem att kriga mot annars skulle de inte längre ha någon uppgift. Faktum är att om det inte skulle finnas några problem så skulle dessa ideologier provocera fram problem för att ha en uppgift. Det fungerar litegrann som en läkare som avsiktligt ser till att hans patienter är ständigt sjuka så att han kan få bota dom. Som ett 'Münchausen syndrom by proxy'. En moder som injicerar eller matar sitt barn med gift tillräckligt för att hålla det sjukt så att hon sedan kan få visa hur duktig hon är inför andra och få beröm för vilken fantastisk mor hon är.
Vi fördömer såklart en sådan läkare eller moders beteende, men vi måste också förstå att våra institutioner fungerar på liknande sätt, dock kan vi under rådande paradigm inte förstå hur. Vi behöver en annorlunda förklaringsmall för att förstå vårt samhälle och vår värld. Den förklaringsmall som jag tror kan hjälpa oss att förstå sakens natur heter systemteori. Du kan kolla upp systemtänkande (Systems thinking) eller systemteori (Systems theory) på nätet. Författare som är bra att läsa är Peter Senge i "The fifth discipline".
Skillnaden mellan den gamla paradigmen och systemtänkande är följande. Den gamla paradigmen är helt och hållet linjär, den ser till orsak och verkan. Eller A -> B. Denna åskådning får en rad konsekvenser i hur man ser på problemlösning och lärande som man kan förstå först när man går vidare till en systemisk förståelse för orsak och verkan. I systemteori (ST) så har vi fler alternativ till att förstå sammanhang, i ST kan vi ha:
a -> b -> c -> a
eller
a -> b -> a & c
eller
a & b -> c & d & b
etc
Linjärt tänkande kan aldrig förstå varför goda avsikter aldrig leder till direkta resultat. Enligt det linjära tänkandet så ska ju allting följa av orsaken. Den som tänker linjärt tänker att "Goda avsikter ger goda resultat". När dennes goda avsikter inte ger goda resultat så blir reaktionen att han måste sätta in ännu mer kraft bakom sin avsikt och tvinga fram resultatet som om "Goda avsikter MÅSTE ge goda resultat!", när de goda resutlaten fortfarande inte dyker upp reagerar han med "Goda avsikter SKA ge goda resultat!" och när de goda resultaten fortfarande slinker undan så kan den linjäre tänkaren fortfarande inte se sin egen del i problemet utan skapar istället en mängd nya problem.
Det är som en person som tänker att om han är snäll, då kommer alla andra att också vara snäll mot honom. Och till en början är folk snälla, men efterhand så börjar folk att utnyttja denna persons hjälpsamhet och när han blir utnyttjad så tror han att om han bara blir ännu snällare så kommer dom till sist att också bli snäll mot honom. Eller motsatt en person som tänker att om han är tuff så blir han populär, och till en början så bli han populär men efterhand så skapar han konflikter omkring sig och han tror att han måste besvara dessa konflikter med att vara tuff och till slut blir han utstött ur gemenskapen.
Linjära tänkare får alltid för sig att anledningen att dom misslyckas är någon annans fel. För den snälle så är det dom andras fel för dom utnyttjar honom och för den tuffe så är det dom andras fel för att dom är svaga fegisar. Oavsett hur den linjäre tänkaren ser på saken så blir det alltid någon annans fel, för han hade ju "rätt avsikt".
Det linjära tänkare har gemensamt är att dom inte tycks kunna lära sig. De har stannat i utvecklingen och anledningen är för att de tänker linjärt och tror att avsikt=resultat. En systemtänkanre skulle istället titta på de faktorer som finns och ställa frågan HUR han kan uppnå de resultat han vill ha.
Viktiga aspekter av systemteori är att det inte går att skylla på någon annan, det finns ingen grund för "frånskyllan" i systemteori. I den gamla (nuvarande) paradigmen, så bygger det mesta på frånskyllan. Det rättvisetänkande som regerat bygger på att man först definierar skuldbördan och därefter strävar efter att återkräva denna skuld. Med andra ord, man skyller på någon, dvs lägger skulden på någon och återtar därefter skulden. Våra lagar bygger på frånskyllan eftersom de först definierar ett brott och därefter försöker strida mot förövaren eller återkräva dennes skuld. Med andra ord så leder det till att man förutsätter att brott ska ske. När skulden blivit återkrävd så menar man att då har "rättvisa" skipats. Oavsett om problemet blivit löst eller ej. I Sverige har vi dock en mer liberal hållning till brott och straff. Straffet är inte till för att återkräva skuld och hämnd, utan att verka avskräckande. Men systemet bygger fortfarande på de gamla principerna.
Jag läste en intressant text på nätet om rättsprocesser. En man skrev själv om sin upplevelse. Först så var han tvungen att infinna sig hos domstolen och eftersom han ansåg sig vara oskyldig så blev hans ärende placerat längst ner i högen av ärenden. Så han bestämde sig för att stanna och vänta och titta på andra rättegångar istället, för att lära sig något om hur systemet fungerar. Det han märkte var att de absolut flesta ärenden handlade om fattiga människor som gjort sk "victimless crimes". En man hade gått full på en trottoar och blivit arresterad. Det var dom som tagit droger, dom som på mågna sätt varit på fel ställe vid fel tidpunkt men där ingen annan än dom själva blivit skadade. De hade dock klätt upp sig i finkläder för att kanske få nåd i domarens ögon. Men domaren såg nästan aldrig upp utan avverkade bara fall efter fall av fattiga människor som begått brott som inte skadat någon annan än dom själva.
En sådan institution bygger på den gamla paradigmen, applicera skuld och återkräv den. Inte för att det gör livet bättre för någon utan bara för att lagen är skriven på det sättet. Argumentet är att "Det är bara så det är" och "Allt borde ju faktiskt bara vara självklart". Men av någon anledning så är "allting" inte så självklart som den gamla paradigmen säger sig önska. Faktum är att ingenting är självklart, allting kräver noggranna studier om man ska kunna förstå det. Och det vet den gamla paradigmen om också, men i dessa fall så gömmer den undan sådan information från sig själv för det underminerar den intellektuella grunden för det den håller på med.
I den empiriska forskningen så befinner vi oss i 20 hundratalet, vi har gjort otroliga vetenskapliga landvinningar vad gäller produkter och maskiner. Men i den moraliska förståelsen så befinner vi oss fortfarande i år 4000 F.Kr (Se Hammurabi). Teknologiskt är vi avancerade men i livsstilsfrågor så är vi efterblivna. Det gäller inte bara ett enskilt land, utan den större delen av världen. Och det gäller inte bara länder där folk tror att kvinnor måste vara heltäckta av tyg för att inte göra männen upphetsade. Det gäller också länder där folk lever i tron om att dom själva är gudar som skapar sin egen verklighet, eller länder där folk inte längre kan föra ett vettigt samtal med varandra, eller länder där folk ser ner på bildning och kultur, eller länder där folk gömmer sig från varandra, osv osv. Teknologiskt är vi duktiga, men i förståelsen av hur man kan leva är vi desperat eftersatta och den paradigm vi lever under ger oss ingen möjlighet att utvecklas heller, vilket leder till att vi behöver gå vidare och lära oss om systemteori.
Med systemteori kan vi få en bild inte bara av enskilda faktorer, utan även av deras innebördes relationer och då kan vi också lättare förstå varför vissa saker producerar fram problem som aldrig tycks gå att lösa och som den gamla paradigmen "krigar" mot. Här ett utdrag från boken The Fifth Discipline. Om 7 faktorer som hindrar lärande (kopierat från wikipedia):
* 1) "I am my position."
* 2) "The enemy out there."
* 3) The Illusion of Taking Charge
* 4) The Fixation of Events
* 5) The Parable of the Boiling frog
* 6) The Delusion of Learning from Experience
* 7) The Myth of the Management Team
Och 11 lagar som gäller för systemtänkande:
* 1) Today's problems come from yesterday's "solutions."
* 2) The harder you push, the harder the system pushes back.
* 3) Behavior will grow better before it grows worse.
* 4) The easy way out usually leads back in.
* 5) The cure can be worse than the disease.
* 6) Faster is slower.
* 7) Cause and effect are not closely related in time and space.
* 8 Small changes can produce big results...but the areas of highest leverage are often the least obvious.
* 9) You can have your cake and eat it too ---but not all at once.
* 10) Dividing an elephant in half does not produce two small elephants.
* 11) There is no blame.
Zokrates skrev:Hur bryter vi oss loss utan att samtidigt dras in i ett krig där människan helt enkelt utplånar sig självt? Upplysning hjälper ju inte, det är som jag skrev i en annan tråd, det går inte att väcka människan ur detta drogliknande tillstånd som greppat mänskligheten, gripit in och raserat allt som kan betraktas som rent och äkta och ersatt det med en smutsig illusion helt baserad på mammon.
Samhället förändras i sin egen takt. Om man vill se förändring så kan man inte gå in som en stridsvagn och skjuta vilt omkring sig - sådant beteende provocerar och skapar bara negativa motreaktioner. På kort sikt kan det se ut som att man gör något, men på lång sikt så är det bara en massa oväsen som dör ut. Det är bättre att börja i liten skala och låta den organiska gemenskapen själv ta ut riktningen efter vad som är klokast.
Det som efterhand bör uppnås är dock ett medvetande om att samhället är en lärande organisation. När man förstår det så förstår man också varför samhället rör sig som det gör. Det är inte samhället som är statiskt, mobilt eller föränderligt eller liknande, dessa saker är bara symptom. Vi har dock idag en skelettorganisation som forcerar samhället i riktningar som är kontraproduktiva och det är därför vi behöver förstå dessa organisationer bättre.
Om lärandet är förankrad hos individerna i gemenskapen då är samhälls-organisationen inte beroende av någon enskild ledargestalt, alla lär sig efterhand och på så vis växer samhällets medvetande om sig själv och om världen. De eller den som får ledarrollen har därför mer ett symboliskt uppdrag och talar därför med utgångspunkt från eller till det sociala intersubjektiva medvetandet.
Vad är socialt intersubjektivt medvetande? Det är den ståndpunkt som gemenskapen hittills nått fram till i grad av kunskaper och upplysning. Det vi måste bli medvetandegjorda om just nu är de krafter som satts igång emot samhällsbyggandet och emot sammanhållningen i samhället så att vi kan identifiera och isolera skadliga krafter. Som mall eller vision för det samhälle jag ser har vi helt enkelt människokroppen. Människokroppen är för det första en enhetlig varelse, men den är också beroende av omvärlden. Människokroppen försvarar varje del av sig själv. Om det skulle inträffa en infektion eller liknande så sätter kroppens försvar igång direkt för att skydda kroppen. Kroppen väntar inte tills dess att infektionen blivit förhärskande innan den sätter igång med sitt försvar. Saker som är nyttiga för kroppen assimileras och sådant som är onyttigt stöts bort. Men det i mitt tycke intressanta med kroppen är dess förmåga att läka sig själv. Kroppen vet nämligen redan från början hur den ska vara och hur den ska uppnå hälsa. För att förstå den dynamik som finns i kroppen och även i samhället så räcker de teorier som hittils varit förhärskande inte till. Jag ska gå in på varför och vad som finns istället i mitt svar till Justin:
Justin Case
De religioner och ideologier som civilisationen har vilat på har hittils varit reaktiva. Med andra ord, de väntar tills dess att ett problem uppstått och därefter sätter de in motåtgärder och "krigar" mot problemen. Som i fallet med hur deckare lär oss att tänka i fråga om problem (Vems fel är det?) så försöker samhället också att först låta experter isolera förövarna och därefter "kriga" mot dom, låsa in dom. USA visar väldigt tydligt detta slags tänkande. Man krigar mot kriminalitet, mot droger, mot hemlöshet och mot fattigdom. Dessa begrepp har blivit klichéer. Hur man nu krigar mot fattigdom är en gåta. Betyder det att man dödar dom rika eller dom fattiga? Fattigdom är också ett koncept och hur man nu krigar mot ett koncept är också ett mysterium.
Som vi vet så har dessa problem inte heller försvunnit för att vi slåss mot dom, snarare verkar det tvärtom som att problemen envist håller sig kvar eller till och med ökar. Så varför fortsätter samhället att sätta in kontraåtgärder som inte löser problemet och gör vad de säger sig vilja göra?
Vad skulle du säga är den gemensamma nämnaren för Kristendom, Kommunism och Liberalism? Jag skulle säga att deras gemensamma nämnare är att de är alla interreaktiva. Precis som hur våra samhällsproblem betraktas som fiender som skall besegras, så bedriver dessa ideologier en liknande kamp mot saker inom samhället, eller inom människan själv. Kristendomen är reaktiv mot människans inneboende "syndaktiga natur", Kommunismen är reaktiv mot "kapitalet" och liberalismen är reaktiv mot konservatismens traditioner och hierarkiska kultur och mot socialismens förstatligande.
Det som alla dessa ideologier är blinda inför är att faktiskt hitta en lösning på frågan "Hur vill, eller kan, vi leva och hur uppnår vi det?". De ignorerar inte bara denna fråga, de kan helt enkelt inte tro att en sådan fråga faktiskt existerar. Faktum är att vissa av dom vägrar att acceptera att det finns en lösning för det skulle underminera deras strävan. De behöver sina problem att kriga mot annars skulle de inte längre ha någon uppgift. Faktum är att om det inte skulle finnas några problem så skulle dessa ideologier provocera fram problem för att ha en uppgift. Det fungerar litegrann som en läkare som avsiktligt ser till att hans patienter är ständigt sjuka så att han kan få bota dom. Som ett 'Münchausen syndrom by proxy'. En moder som injicerar eller matar sitt barn med gift tillräckligt för att hålla det sjukt så att hon sedan kan få visa hur duktig hon är inför andra och få beröm för vilken fantastisk mor hon är.
Vi fördömer såklart en sådan läkare eller moders beteende, men vi måste också förstå att våra institutioner fungerar på liknande sätt, dock kan vi under rådande paradigm inte förstå hur. Vi behöver en annorlunda förklaringsmall för att förstå vårt samhälle och vår värld. Den förklaringsmall som jag tror kan hjälpa oss att förstå sakens natur heter systemteori. Du kan kolla upp systemtänkande (Systems thinking) eller systemteori (Systems theory) på nätet. Författare som är bra att läsa är Peter Senge i "The fifth discipline".
Skillnaden mellan den gamla paradigmen och systemtänkande är följande. Den gamla paradigmen är helt och hållet linjär, den ser till orsak och verkan. Eller A -> B. Denna åskådning får en rad konsekvenser i hur man ser på problemlösning och lärande som man kan förstå först när man går vidare till en systemisk förståelse för orsak och verkan. I systemteori (ST) så har vi fler alternativ till att förstå sammanhang, i ST kan vi ha:
a -> b -> c -> a
eller
a -> b -> a & c
eller
a & b -> c & d & b
etc
Linjärt tänkande kan aldrig förstå varför goda avsikter aldrig leder till direkta resultat. Enligt det linjära tänkandet så ska ju allting följa av orsaken. Den som tänker linjärt tänker att "Goda avsikter ger goda resultat". När dennes goda avsikter inte ger goda resultat så blir reaktionen att han måste sätta in ännu mer kraft bakom sin avsikt och tvinga fram resultatet som om "Goda avsikter MÅSTE ge goda resultat!", när de goda resutlaten fortfarande inte dyker upp reagerar han med "Goda avsikter SKA ge goda resultat!" och när de goda resultaten fortfarande slinker undan så kan den linjäre tänkaren fortfarande inte se sin egen del i problemet utan skapar istället en mängd nya problem.
Det är som en person som tänker att om han är snäll, då kommer alla andra att också vara snäll mot honom. Och till en början är folk snälla, men efterhand så börjar folk att utnyttja denna persons hjälpsamhet och när han blir utnyttjad så tror han att om han bara blir ännu snällare så kommer dom till sist att också bli snäll mot honom. Eller motsatt en person som tänker att om han är tuff så blir han populär, och till en början så bli han populär men efterhand så skapar han konflikter omkring sig och han tror att han måste besvara dessa konflikter med att vara tuff och till slut blir han utstött ur gemenskapen.
Linjära tänkare får alltid för sig att anledningen att dom misslyckas är någon annans fel. För den snälle så är det dom andras fel för dom utnyttjar honom och för den tuffe så är det dom andras fel för att dom är svaga fegisar. Oavsett hur den linjäre tänkaren ser på saken så blir det alltid någon annans fel, för han hade ju "rätt avsikt".
Det linjära tänkare har gemensamt är att dom inte tycks kunna lära sig. De har stannat i utvecklingen och anledningen är för att de tänker linjärt och tror att avsikt=resultat. En systemtänkanre skulle istället titta på de faktorer som finns och ställa frågan HUR han kan uppnå de resultat han vill ha.
Viktiga aspekter av systemteori är att det inte går att skylla på någon annan, det finns ingen grund för "frånskyllan" i systemteori. I den gamla (nuvarande) paradigmen, så bygger det mesta på frånskyllan. Det rättvisetänkande som regerat bygger på att man först definierar skuldbördan och därefter strävar efter att återkräva denna skuld. Med andra ord, man skyller på någon, dvs lägger skulden på någon och återtar därefter skulden. Våra lagar bygger på frånskyllan eftersom de först definierar ett brott och därefter försöker strida mot förövaren eller återkräva dennes skuld. Med andra ord så leder det till att man förutsätter att brott ska ske. När skulden blivit återkrävd så menar man att då har "rättvisa" skipats. Oavsett om problemet blivit löst eller ej. I Sverige har vi dock en mer liberal hållning till brott och straff. Straffet är inte till för att återkräva skuld och hämnd, utan att verka avskräckande. Men systemet bygger fortfarande på de gamla principerna.
Jag läste en intressant text på nätet om rättsprocesser. En man skrev själv om sin upplevelse. Först så var han tvungen att infinna sig hos domstolen och eftersom han ansåg sig vara oskyldig så blev hans ärende placerat längst ner i högen av ärenden. Så han bestämde sig för att stanna och vänta och titta på andra rättegångar istället, för att lära sig något om hur systemet fungerar. Det han märkte var att de absolut flesta ärenden handlade om fattiga människor som gjort sk "victimless crimes". En man hade gått full på en trottoar och blivit arresterad. Det var dom som tagit droger, dom som på mågna sätt varit på fel ställe vid fel tidpunkt men där ingen annan än dom själva blivit skadade. De hade dock klätt upp sig i finkläder för att kanske få nåd i domarens ögon. Men domaren såg nästan aldrig upp utan avverkade bara fall efter fall av fattiga människor som begått brott som inte skadat någon annan än dom själva.
En sådan institution bygger på den gamla paradigmen, applicera skuld och återkräv den. Inte för att det gör livet bättre för någon utan bara för att lagen är skriven på det sättet. Argumentet är att "Det är bara så det är" och "Allt borde ju faktiskt bara vara självklart". Men av någon anledning så är "allting" inte så självklart som den gamla paradigmen säger sig önska. Faktum är att ingenting är självklart, allting kräver noggranna studier om man ska kunna förstå det. Och det vet den gamla paradigmen om också, men i dessa fall så gömmer den undan sådan information från sig själv för det underminerar den intellektuella grunden för det den håller på med.
I den empiriska forskningen så befinner vi oss i 20 hundratalet, vi har gjort otroliga vetenskapliga landvinningar vad gäller produkter och maskiner. Men i den moraliska förståelsen så befinner vi oss fortfarande i år 4000 F.Kr (Se Hammurabi). Teknologiskt är vi avancerade men i livsstilsfrågor så är vi efterblivna. Det gäller inte bara ett enskilt land, utan den större delen av världen. Och det gäller inte bara länder där folk tror att kvinnor måste vara heltäckta av tyg för att inte göra männen upphetsade. Det gäller också länder där folk lever i tron om att dom själva är gudar som skapar sin egen verklighet, eller länder där folk inte längre kan föra ett vettigt samtal med varandra, eller länder där folk ser ner på bildning och kultur, eller länder där folk gömmer sig från varandra, osv osv. Teknologiskt är vi duktiga, men i förståelsen av hur man kan leva är vi desperat eftersatta och den paradigm vi lever under ger oss ingen möjlighet att utvecklas heller, vilket leder till att vi behöver gå vidare och lära oss om systemteori.
Med systemteori kan vi få en bild inte bara av enskilda faktorer, utan även av deras innebördes relationer och då kan vi också lättare förstå varför vissa saker producerar fram problem som aldrig tycks gå att lösa och som den gamla paradigmen "krigar" mot. Här ett utdrag från boken The Fifth Discipline. Om 7 faktorer som hindrar lärande (kopierat från wikipedia):
* 1) "I am my position."
* 2) "The enemy out there."
* 3) The Illusion of Taking Charge
* 4) The Fixation of Events
* 5) The Parable of the Boiling frog
* 6) The Delusion of Learning from Experience
* 7) The Myth of the Management Team
Och 11 lagar som gäller för systemtänkande:
* 1) Today's problems come from yesterday's "solutions."
* 2) The harder you push, the harder the system pushes back.
* 3) Behavior will grow better before it grows worse.
* 4) The easy way out usually leads back in.
* 5) The cure can be worse than the disease.
* 6) Faster is slower.
* 7) Cause and effect are not closely related in time and space.
* 8 Small changes can produce big results...but the areas of highest leverage are often the least obvious.
* 9) You can have your cake and eat it too ---but not all at once.
* 10) Dividing an elephant in half does not produce two small elephants.
* 11) There is no blame.
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Det som gör att ett samhälle fungerar är dess grad av sammanhållning, skriver du..
Det är totalt F E L. För det som får ett samhälle att fungera nogerlunda rationellt är
den MAKT som allmänt praktiseras. Och den makten har du inte definerat,
och det är vad vi behöver, en korrekt analys av vad makt är. Men du snuddar
inte ens vid det problemet. Göran Palm har försökt, bland annat hans lilla bok
en orättvis betraktelse, där han försöker finna fram till vad makt egentligen är.
Det är totalt F E L. För det som får ett samhälle att fungera nogerlunda rationellt är
den MAKT som allmänt praktiseras. Och den makten har du inte definerat,
och det är vad vi behöver, en korrekt analys av vad makt är. Men du snuddar
inte ens vid det problemet. Göran Palm har försökt, bland annat hans lilla bok
en orättvis betraktelse, där han försöker finna fram till vad makt egentligen är.
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Vad var det Nacka Skoglund sa, att när han var på topp och
pengarna flöda omkring honom och kunde bjuda fritt, då hade
han så mycket vänner att han inte kunde räkna dem, men när
stjärnan dalade och han inte längre kunde bjuda, då var det
ganska tomt runt omkring honom.
Jag har själv sett detta, att vad folk velat haft av mig är pengar
pengarna flöda omkring honom och kunde bjuda fritt, då hade
han så mycket vänner att han inte kunde räkna dem, men när
stjärnan dalade och han inte längre kunde bjuda, då var det
ganska tomt runt omkring honom.
Jag har själv sett detta, att vad folk velat haft av mig är pengar
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster