Lärares och handledares orättvisa behandling av studenter

[Justin Case]

Man hör ofta studenter klaga över motsträviga och förvånansvärt hårda och kalla handledare, lärare som sätter för lågt betyg på vissa studenter, att vissa doktorsdisputationer underkänns grundlöst, och så vidare. Samtidigt tål det noteras att professorer som vill ge någon särskilt omtyckt student en särskild skjuts i sin framtida karriär är helt och hållet tvungen att i alla rekommendationsbrev och liknande kraftigt överdriva studentens förmåga, snarare än att helt ärligt beskriva honom/henne på den nivå han/hon är. Detta eftersom alla andra professorer överdriver sina studenters begåvning, och eftersom standarden för vad som utgör ett "bra rekommendationsbrev" därmed kommit att bli därefter. Ett rekommendationsbrev där det står "X är begåvad och intelligent" räcker definitivt inte, det måste stå något i stil med "X är den mest begåvade student jag haft under mina 30 år som professor och alldeles makalöst intelligent", eller något liknande, för att vara värt något överhuvudtaget. Det innebär att professorer säkerligen skriver sådant i många fall även när det inte är riktigt sant. Skillnaden mellan en student som får den sortens rekommendationsbrev och den student som blir underkänd i varje ämne är inte nödvändigtvis så väldigt stor. Jag tänker mig att dessa två ytterligheter hänger samma med varandra. För att det ska kunna finnas utrymme för positiva överdrifter måste det även finnas en "de positiva överdrifternas motvikt/kontrast", d.v.s. orättvist lågt satta betyg, så att den genomsnittliga felaktigheten, nationellt (och globalt), ändå blir en hyfsat liten felaktighet. Jag tänker mig alltså att den upptrissning av positiva överdrifter som utvecklats bland professorer som skriver rekommendationsbrev åt sina favoritelever ger som effekt att handledarna måste agera kontrasterande, så att de studenter som olyckligtvis kommit att ge sin handledare ett om så bara aningen ofördelaktigt första intryck löper oförtjänt stor risk att få sämre hjälp än vad de borde få, och sämre rykte bland sina betygsättare än vad de borde få, och även sämre betyg i slutändan än vad de borde få.

På så sätt uppstår orättvisa klyftor, inom studentvärlden liksom inom resten av samhället. Till den som har skall varda givet -> den som missunnas skall missunnas ytterligare. Se där vad kristendomen ställer till med, samtidigt som den predikar "behandla din nästa som dig själv".

[german.timofejev]

Är det inte så att studier på högskolenivå är väldigt mycket självstudier? Är det inte så att man skriver en kod som man får då man anmäler sig på tentan som ger inte möjlighet för examinator att se namnet på den som skrev tentan? Vad är viktigare för arbetsgivaren en rekommendation från en professor eller rekommendation från tidigare arbetsgivare?