Upphovsrätt och behov.

[Johan Ågren]

Upphovsrätt är som de flesta kanske känner till en viktig grundförutsättning för vårt moderna samhälle. Men detta innebär också att en innovatör har ensamrätt att själv bestämma över hur hans innovation ska användas. En person (eller företag) som framställer ett botemedel för t.ex. AIDS kan således själva sätta pris och fritt välja hur deras produkt ska spridas i världen. Detta är en ytterlighet, men vad anser ni om upphovsrätten när det kommer till att profit ställs emot mänskliga behov? Bör inte allmännyttan gå för individuella vinstmöjligheter? Hur kan detta lösas?

Vill vi verkligen leva i en värld där människor kan välja att inte hjälpa sina medmänniskor och detta skyddas av lagen? Många skulle svara att det är upp till var och en att bestämma i vilken mån man vill hjälpa andra, även om det innebär att andra dör i AIDS för att jag inte vill ge bort min medicin gratis, eller väljer att inte massframställa den i huvudtaget. Borde det inte vara olagligt att se på hur andra dör utan att ingripa?

(Är det föresten olagligt att se på hur en annan person drunknar utan att ingripa? Kan jag välja att bara se på utan att bli straffad?)

Johan

[Duane]

Ja, som inte särskillt insatt frågar jag mig hur man motiverar ägande, och ensamrätt till ideer. Borde inte alla uppfinningar, konst, läkemedel, dataprogram osv vara tillgängliaga för alla? Vem förlorar på det? Om något vidareutvecklas är ju det bara possitivt. Någon sorts STIM-ersättning eller liknande för tex läkemedel, till upphovsmannen, kan ju utgå ändå. Sen undrar jag hur äganderätt vanligast motiveras? Och inte bara med de vanliga praktiska nationalekonomiska konsekvensargumenten.

[Johan Ågren]

Duane,

Föreställ dig att du har arbetat ett liv med att framställa en ny och unik produkt, det har kostat tid och pengar och nu är den äntligen klar. Du är redo att föra ut produkten på marknaden och hoppas på att det ska gå så pass bra att du kan betala alla skulder du dragit på dig och äntligen kunna få någonting tillbaka för all möda. I nästa sekund ser du samma produkt massproducerad och storskaligt utbredd på marknaden eftersom någon bara kopierat din idé. Du har ingen chans att konkurrera på samma villkor och ger upp.

Vad skulle ett scenario ovan betyda för kreativitet och nyskapande i dagens samhälle?

Det förslag du ger betyder att upphovsrätt fortfarande existerade. "Stimpengar" betalas till upphovsmannen och "de som medverkar på skivan" får ersättning från "SAMI". Men du kanske menar att upphovsmannen ska få betydligt mindre i ersättning (den ekonomiska rätten) i förhållande till de som framför produkten, och att upphovsmannen inte ska behöva ge sitt medgivande (ensamrätten).

Min övertygelse är att försämrade villkor för upphovsmannen skulle medföra rejäla bromsklossar för innovationsrikedom, då ingen skulle uppbåda sin energi och skaparkraft för att sedan bli dumpad i rännstenen. De svaga skulle drabbas mest.

Johan

[MrTambourineMan]

Precis. I det extremkorta loppet kan man endast skönja utilistiska fördelar med en avlägsnad upphovsrätt (marknaden skulle översvämmas av nyttigheter som skulle kunna gagna befolkningen) men i det långa loppet skulle det stagnera betydligt. I ett utilistiskt perspektiv gäller det inte enbart att ta hänsyn till så många som möjligt för stunden, utan även för framtidens befolkning som också bör tryggas.

[Marvin]

(Är det föresten olagligt att se på hur en annan person drunknar utan att ingripa? Kan jag välja att bara se på utan att bli straffad?)

Jag tror du är ute efter patenträtten som är en immaterialrätt. Upphovsrätt är ett formskydd för konstverk och dylikt, inte ett skydd för tekniska innovationer.

Till frågan. Jomenvisst, du kan i god ro fälla upp solstolen och äta en glass till underhållningen av en drunknande människa så länge du inte intar en garantställning gentemot den drunknande.

[Johan Ågren]

Har mest diskuterat upphovsrätt gällande musik (och dataprogrammering) tidigare så jag förde (lite slarvigt) över den termen att gälla allt.

Johan

[Duane]

Ok, men kan man inte skilja på ägandet av och rätt till idéer, och ägandet av materiella ting? Sen menade jag inte att kritisera ersättning för innovationer, utan det faktum att man kan undanhålla nytta för andra genom att inte göra idéer man äger publika (ensamrätten ja). Alltså ersättningen -inget fel, men däremot det problem som du tar upp: har jag rätt att hindra någon att tillverka AIDS-medicin eftersom jag "upptäckte" den, eller ska alla ha rätt att använda innovationer men mot ersättning. Enligt ditt resonemang om incitament tror jag att det senare snarare skulle förstärka utveckling av nya produkter, förutsatt att ersättningen är tillräckligt hög vill säga, man får ett snabbare utbyte av idéer. Alltså all kunskap ska vara publik och fri för vem som helst att använda, men mot ersättning. En annan fråga är hur stor del av mänskliga drivkrafter som kan härledas till ekonomiska incitament, och vad som har annan orsak. Många konstnärer har ju exempelvis inte belönats ekonomiskt under sin livstid, samma sak gäller många forskare. Jag är iofs överens med er om att man bör ge utökade privilegier till någon som skapar ett stort värde, men hur dessa utformas optimalt är nog långt från färdigutvecklat.

[hovnarr]

Det här ämnet verkar dött ut för ett tag sedan, men då jag av en händelse jobbar i patent- och läkemedelsbranschen kände jag mig manad att svara.

Mycket utav den utopi ni beskriver är redan verklighet. Alla immaterialrättsligt skyddsbara intellektuella bedrifter kan komma att åtnjuta ett begränsat monopol, som ändå låter andra ta del av dem. Just på ett sådant sätt att innovatören får ekonomisk ersättning för sina ansträngningar. Låt oss titta lite närmare på upphovsrätt och patenträtt:

Upphovsrätt: Skyddar litterära och konstnärliga verk, inklusive mjukvara. Skyddstiden är fantastisk, 70 år efter upphovsmannens död, men skyddet är mycket snävt och skyddar egentligen bara direkt kopiering. Dessutom tillåtet att framställa exemplar för privat bruk (gäller dock ej mjukvara, men att bryta mot detta medför enligt lag ingen påföljd!)

Patenträtt: Skyddar nya, icke uppenbara, tekniskt tillämpbara uppfinningar. Tidsbegränsat till högst 20 år. Det som är skyddat är den kommersiella användningen av uppfinningen (privat bruk tillåtet även här), men här kommer det väsentliga:

För att få patent måste uppfinnaren beskriva uppfinningen noggrant i sin patentansökan, som blir offentlig. I utbyte mot sin begränsade ensamrätt måste han alltså avslöja sin hemlighet. Patentsystemet bidrar alltså till den tekniska utvecklingen, och framför allt till spridning av tekniken. Monopolet är incitamentet för att uppenbara tekniken. Studier av kulturer där systemet inte funnits eller varit frånvarande en tid visar att den tekniska utveckligen så småningom planar ut.

Utan patent så skulle det överhuvudtaget inte finnas den uppsjö av läkemedel som vi hittar idag, för ingen skulle vilja plöja ner 300 mkr i ett projekt som har 10% chans att lyckas om det sedan inte fanns någon ensamrätt - en tid då man kan få tillbaka investeringen och mer därtill. Även under den 20-åriga skyddstiden finns möjlighet till tvångslicensiering.

Patentet är en nationell rätt. Tror ni att läkemedelsföretag patenterar sin AIDS-medicin i hela Afrika för att sedan kunna ta ut dyra priser av folk som torkar komockor på sin hyddas väggar för att elda med? Eller av rika presidenter som inte ens tror att AIDS finns? Det blir aldrig lönsamt, så glöm det. Även om läkemedlet inte är skyddat i Afrika kan det vara svårt att hitta ett bolag som vill framställa plagiat för "den Afrikanska marknaden".

Problemet är istället att läkemedelsforskningen är styrd mot de som har pengar. Utgångspunkten till att hitta ett nytt läkemedel är att börja med en sjukdom med en stor marknadspotential. Malaria är inte ett hett område eftersom för få vita dör av det. Fetma och diabetes står däremot högt på dagordningen. Men det lämnar jag till en annan gång.

Sammanfattningsvis: När det gäller tekniska uppfinngar talar vi patent. Och när vi talar patent så talar vi om att göra idén publik i patentansökans beskrivning. Vi talar också begränsad skyddstid och stora möjligheter till licensiering. Utan patent skulle själva den tekniska utvecklingen avstanna.

[hovnarr]

Nu ska jag följa mina nyvunna insikter och inte bara rapa upp vad jag vet om patent, utan fundera över vad ni sagt tidigare.

Johan skrev: Detta är en ytterlighet, men vad anser ni om upphovsrätten när det kommer till att profit ställs emot mänskliga behov?

I detta fall är det inte så enkelt. Som jag förklarade i inlägget ovan är löftet om profit det som sporrar utvecklingen så att de mänskliga behoven kan tillgodoses. Min egen uppfattning är att vi behöver fler dylika system. Löften om kraftigt ökad vinst för att få industrin dit vi vill, oavsett om vi vill att de ska framställa läkemedel eller vara mer miljövänliga etc.

Johan skrev: Bör inte allmännyttan gå för individuella vinstmöjligheter?

Men någon måste ju skapa den där nyttan också. Och sättet vi valt är att locka folk att vara nyttiga genom att ge dem en morot.

Johan skrev: Många skulle svara att det är upp till var och en att bestämma i vilken mån man vill hjälpa andra, även om det innebär att andra dör i AIDS för att jag inte vill ge bort min medicin gratis, eller väljer att inte massframställa den i huvudtaget. Borde det inte vara olagligt att se på hur andra dör utan att ingripa?

Jag är ingen jurist och således ingen expert i ämnet. Därför vet jag inte vilken skyldighet du har att ingripa i drukningsfallet du beskriver. Däremot finns det lagstiftning (EU-direktiv) som kringgår patentskydd i extremfall där det finns ett kraftigt allmänintresse (såsom AIDS-fallet du beskriver). Det finns också ett tvång att man MÅSTE utöva en patenterad uppfinning, annars blir det tvångslicensiering och någon annan får utöva den istället. Det stora problemet här skulle jag fortfarande tro är avsaknade av ekonomiskt incitament för att framställa läkemedlet. Patentsystemet hjälper inte i det fall när uppfinnaren inte är så intresserad av ett monopol.

Rent ideologiskt tycker jag att man har en skyldighet att ingripa, förutsatt att det inte innebär orimlig risk för den som ingriper. Men ska det vara lag på det och straffbart? Hur skulle en sådan lag om medmänsklighet se ut? Ska vi döma en grupp, såsom världens läkemedelsföretag, för att de hade den ekonomiska möjligheten att sätta stopp för världens sjukdomar om de samarbetat och lagt sina vinstintressen åt sidan?

[Tore]

För att få patent måste uppfinnaren beskriva uppfinningen noggrant i sin patentansökan, som blir offentlig. I utbyte mot sin begränsade ensamrätt måste han alltså avslöja sin hemlighet. Patentsystemet bidrar alltså till den tekniska utvecklingen, och framför allt till spridning av tekniken.

Det där låter nog bra, men ingen är ju tvingad att patentera sin uppfinning om han inte vill, och om det alls vore möjligt att hålla en viss teknisk lösning hemlig fanns ju heller ingen anledning att söka patent på den. Enda anledningen att söka patent på en uppfinning är alltså om man bedömer att den inte går att hålla hemlig, eller att andra snart kommer att uppfinna samma sak. Jag finner det därför föga troligt att patentsystemet i någon större utsträckning bidrar till att sprida existerande teknik. Däremot uppmuntrar det förstås framtagandet av ny teknik, i privat regi.

[hovnarr]

Ibland är hemlighållande en fullgod strategi istället för patentering. Så ej i läkemedelsbranschen. De långa utvecklingstiderna gör att konkurrenterna snart är ikapp. Det sägs att de stora bolagen högst ligger 6 mån före sina konkurrenter inom de heta områdena, hur hemligt man än försöker hålla något.

Om jag tolkar dig rätt så menar du att i) om en uppfinning kan hållas hemlig så finns inget incitament att patentera och ii) det som blir känt i patenten är således sådant som skulle blivit känt i alla fall.

Min invändning mot i) är att patentet är så mycket mer dynamiskt än en hemlighet. Hemligheten fungerar bra om du tänker kommersialisera själv och bygga upp ditt eget hemliga lilla företag, men patentet kan du sälja vidare och licensiera osv. Visst kan du försöka sälja en hemlighet också, men det lär bli mer riskabelt.

Min invändning mot ii) är att patent är offentliga handlingar som står till hela allmänhetens förfogande. Även om konkurrenterna skulle kunna nosa upp varandras hemligheter så kanske de inte skulle vara lika självklara för en forskare på ett universitet.

Det ska dock sägas att publicerade patent är en kraftigt underutnyttjad källa till teknisk och vetenskaplig information. Således ger jag dig rätt i att patent befrämjar teknisk utveckling genom att sporra ny teknik snarare än att bidra till teknikspridning (dvs, det är så i praktiken, även om teorin att ny teknik finns beskriven för hela världen är vacker).

Det är härligt att kunna förändra och förfina sin ståndpunkt tack vare andra engagerade forumdeltagare.

[Tore]

Jag föreställer mig att hemlighållande rörande läkemedel är en dålig strategi redan av det skälet att få länder skulle godkänna nya läkemedel med hemligt innehåll. Men det är bara en gissning från min sida. Sedan håller jag med om att möjligheten till licensiering också är ett skäl att patentera en uppfinning. Det var en aspekt jag glömde i mitt inlägg. Det finns ju t.o.m. rena forskningsföretag som enbart lever på att licensiera ut rättigheter till sina uppfinningar.

[hovnarr]

Upp till en viss punkt av läkemedlets utveckling tror jag att testresultat m.m. är sekretessbelagda. Jag vet inte i hur stor utsträckning offentlighetsprincipen räcker till för att begära fram handlingar från läkemedelsverket (eller hur systemet fungerar för FDA i USA t.ex.). De måste dock givetvis känna till inte bara vad läkemedlet innehåller utan synnerligen detaljrik information (såsom hur förhållandena ser ut på den kinesiska fabrik som tillverkar kartongen som de inkapslade tabletterna levereras i) innan läkemedlet går till försäljning.

Vissa avgörande detaljer kan dock möjligen fortfarande hållas hemliga. Till exempel det optimala temperaturintervallet för något reaktionssteg vid framställning av den aktiva substansen. Bara någon grads avvikelse kan ge så stora förluster i utbyte att framställningen inte längre blir kommersiellt gångbar. Många läkemedel (och läkemedelspatent) avser nya användningar för redan kända substanser. Men trots att innehållet i preparatet redan är känt finns det alltså många andra faktorer som kan hållas hemliga för att förhindra att plagiat framställs (i praktiken kan de dock svårligen hållas hemliga, som jag beskrivit i inlägget ovan). Som sagt känner jag dock inte till i hur stor utsträckning sådana faktorer behöver redogöras för i korrespondensen med LMV, och ej heller om de dokumenten kan begäras ut av gemene man.

[Deuce Deceptor]

Gick Natur-kemi på gymnasiet och var därför på studiebesök på en av Astras stora anläggningar utanför Göteborg. Kommer inte ihåg siffror, men jag kommer ihåg att det var ofattbart mycket pengar som krävs för att få fram ett läkemedel. Har för mig att det i snitt tar ca 20 år. Patenteringen gäller inte från den dag som preparatet kan säljas. Produkten patenteras ofta innan den testats ordentligt. Det är inte svårt för ett annat läkemedelsföretag att analysera produkten och ta reda på vad den innehåller. Så...om inte patent fanns så skulle det inte vara ekonomiskt lönsamt för företag som Astra att framställa läkemedel. Frågan är då hur mycket läkemedel som skulle framkomma. Är det inte bättre att ha ett läkemedel som vissa har tillgång till än inget läkemedel alls. Efter en viss tid kan sedan läkemedlet bli fritt att tillverka och sälja för alla företag.

Systemet har flera negativa aspekter och det skulle givetvis gå att komma på andra system och drivkrafter för tillverkning av läkemedel...men jag vet inget bättre. Det finns skillnader mellan olika produkter, men i stort så gäller ovanstående det mesta.

Må väl/DD

[J R Auk]

Enkelt, läkemedel ska inte produceras av profithungrande företag

Varför är det omöjligt att skapa en internationell organistion vars strävan är att ta frm läkemedel efter behov. Fritt till alla och utan nämnvärd kostnad pga mängden som skulle produceras vid en och samma fabrik. (Kanske bättre att producera lokalt, det får någon räkna på).

Men just det jag glömde, det kostar ju multum, det kostar ju så mycket som alla dom pengatörstande kemisterna vill ha. Eller så mycket som all avancerad apparatur kostar. Eller ligger problemet i att alla "duktiga" går till näringslivet istället som pröjsar för mycket och får skyhöga kostnader som i sin tur motiverar varför afrikaner ska dö och europeer leva.

Basta!!