Politiska partiers rätta namn

[Sceptisk]

Det är gammal beprövad psykologi att ett namn kan avgöra om ett företag eller rörelse får uppmärksamhet eller inte. Företag spenderar massor av pengar på att ta fram rätt företagsnamn och logotyper. Det finns företag som arbetar enbart med att ta fram företagsnamn och logotyper till andra företag och att beställa deras tjänster är inte billigt. Det kan kosta allt från 50000 kronor upp till flera hundra tusen kronor för ett enda namn och logga.

Men vad är ett namn? Ursprungligen så har någons namn alltid varit detsamma som de kvalitéer som de associeras till. Människor kunde få namn som "den starke", "den fåordige", "den fule", "den enögde" osv. En persons sanna namn är därför detsamma som den personens rätta kvalitéer. Om man därför inte känner till en persons rätta namn så vet man inte vem den personen faktiskt är heller. Nuförtiden har vi bara kosmetiska namn, namn som låter fint, men de har inget med oss som personer att göra.

Så det jag vill diskutera här är skillnaden mellan kosmetiska namn och sanna namn och den skillnad som det är mellan vad vi tror vi vet om någon och vad vi faktiskt vet om någon. Så länge vi har fel namn så vet vi ingenting. Detta är lika sant inom politiken, såväl som inom filosofin. Om man därför inte vet det rätta namnet, eller har rätt begrepp för någonting, då kommer man heller aldrig att få någon förståelse eller kunna bygga upp något argument som fungerar.

Så jag skulle vilja titta lite på några av de politiska partinamnen och jämföra deras kosmetiska namn med deras rätta namn (kvalité).


Moderaterna

Namnet moderat betyder att man är måttfull. Varken för mycket eller för lite. Det ska vara lagom. Men för många inom vänstern så är moderaterna detsamma som "högern". Namnet "högern" säger ingenting om måttfullhet, det låter mer som en boxningsterm. Höger och vänsterskalan för också tanken till den gamla världen där vänstern tror att det var "folket" mot överheten. Men egentligen så var det adeln mot kungen och bönderna.

Moderat är det kosmetiska namnet. Även höger är ett kosmetiskt namn som nuförtiden inte längre har någon relevans till samhället idag.

Det rätta namnet för moderaterna är att de är de som står för näringslivets intressen; företagarna.


Folkpartiet

Kosmetiskt så låter det som att folkpartiet står för vad vanligt folk vill. Sedan finns det deras ideologiska förankring och de kallar denna ideologi för liberal. Men om man tittar på hur deras politik ser ut så finns det en väldigt stark auktoritär ådra i folkpartiet. Framförallt i skolpolitiken. Så hur kan någon som säger dom är liberala samtidigt bli auktoritärer? Det beror på vad dom tror ska garantera deras frihet. Liberalerna ser lagarna som det som ska skydda friheten. Men lagar är ju detsamma som ofrihet. Lagar bygger på auktoritet, oavsett om lagarna "röstats" fram av folket eller om de skrivits ned av en kung. Liberalerna var de som kanske drev på Franska revolutionen mest aggressivt, och de använde sig av lagar och rättigheter för att driva på den förändringen. Liberalerna måste därför ha lagar och en auktoritet (folket/regeringen/republiken) som verställer lagarna.

Liberalernas rätta namn är därför legalisterna.


Vänsterpartiet

Namnet vänster för tanken tillbaka till Franska revolutionen där de skanderade frihet, jämlikhet och broderskap. Där det var adelsmän som ville störta den gamla monarikska kulturen och införa republik/folkstyre.

Men vänstern är ju egentligen kommunisterna. Och kommunisterna vill ju införa en stenhård stat som ska genomdriva en revolution och omfördela resurserna. För att en stat ska kunna omfördela resurserna så måste alla bli egendomslösa och staten får därigenom både resursmonopol och våldsmonopol.

Staten måste ju därför styras av någon, detta blir etatisternas kung. De behöver också en egen organisation av tjänare som håller ordning på allting som måste omfördelas och styras. Det är partiet och byråkratin. Kommunisternas målsättning är att bli globala.

Vänsterpartiets rätta namn är därför de globala etatisterna.


Socialdemokraterna

Socialdemokraterna är kommunism men vill använda sig av demokratiska reformer istället för revolution. Men deras målsättning är ändå i namn detsamma som kommunismen.  Socialdemokrati för tanken till ett samhälle där människor är sociala och inte hindrar varandra från att säga vad man tycker.

Men då målsättningen för socialisterna är den samma som för etatisterna så leder det till en centralstyrande organisation med en kung på toppen. Det enda som skiljer är metoden - röstning istället för revolution.

Socialdemokraternas rätta namn är därför de valbara etatisterna.


Kristdemokraterna

Som namnet säger så är de kristna och de står för att skydda familjen. Men kristendomen är en ideologi som tycks syfta till att täcka upp alla sidor i alla argument. Den har en kommunistisk sida, den har en kapitalistisk sida, den har en stoisk sida, den har en andlig sida, den har en legalistisk sida, den har en global sida, den har en valbar sida, den har en nationell sida, den har en statligt sida, den har en konservativ sida, den har en liberal sida, den har en moralisk sida, osv. Det är inte alls tydligt vilken politik som kristendomen föredrar eller inte föredrar för det finns hela tiden ett argument och ett motargument.

Rätta namn är kristna.


Sverigedemokraterna

Namnet syftar på landet och är därför inte långt borta från nationalism. Inget som är direkt vilseledande i detta namn. Men de tror också på en välfärdsstat som kan omfördela resurserna och blir därför också etatister. Skillnaden mellan nationalsocialism och socialism är att socialisterna vill bli globala medan nationalisterna vill skydda sitt eget land först och främst.

SDs rätta namn är därför nationella etatister.


Det intressanta med detta experiment är att se på hur våra inprogrammerade förväntingar skulle förändras om vi talar om partierna i deras rätta namn istället för deras kosmetiska namn. Jag har till exempel funderat på hur det kan komma sig att vänstern alltid blir så auktoritära och bestämmande när de samtidigt säger att dom vill ha frihet. Men det beror ju på att dom själva är förmodligen förvirrade och förstår inte vad det är dom försöker göra, för dom talar inte om sina åsikter i deras rätta namn utan använder kosmetiska namn.

Så de rätta partinamnen är alltså:

företagarna
legalisterna
de globala etatisterna
de valbara etatisterna
de nationella etatisterna
de kristna

[transversal]

[Andreas]

Är det relevant att kalla Centern för bönderna fortfarande, eller har du bättre namn för dem?

Miljöpartiet är väl just också miljöaktivisterna, eller vore det rätt att benämna även dem något annat?

[Sceptisk]

Andreas

Ang centern. Nej det skulle nog stämma - till viss del iallafall. Det skulle vara fel att säga att dom är landsbygdens parti eftersom dom flesta som bor på landsbygden ändå verkar vara sossar. Enl wikipedia så är dom federalister.

Miljöpartiet verkar mest baserat på visioner och sällan något konkret att komma med (enl mig) och deras samarbete med vänstern och deras användande av vänsterbegrepp som jämställdhet och solidaritet så ser jag dom som mera ett naturromantiskt parti som utvecklas ur vänstersympatier. De kan inte agera på egen hand utan måste samarbeta med någon annan så dom är inte utanför blockpolitiken utan dom är beroende av den och går antingen till den ena eller den andre beroende på vad dom vill ha. Det har aldrig funnits någon tradition eller utrymme i det civiliserade samhället att ha respekt för naturen. Miljöpartiet har dock inte kommit så långt att dom insett att civilisationen är fundamentalt emot respekt för naturen och att om dom vill driva en egen politik så måste den handla om att lämna civilisationen. Men det verkar dom inte vilja göra så istället blir dom ett parti som inte verkar veta var dom hör hemma.

Vad anser du?

[Andreas]

Håller med i problematiken gällande miljöpartiet. Jag singlade slant mellan legalisterna och naturromantikerna i senaste riksdagsvalet och känner mig rätt tillfreds med att utslaget blev på naturromantikerna. Skulle jag engagera mig i ett parti så skulle det kanske blivit just miljöpartiet, men jag tror att det skulle behöva vara på riksnivå för att just hitta nischen av pålästa falanger av miljörörelsen.

[Sceptisk]

Mmm... jag tänker på begreppet "rösta" också. När man "röstar" så säger man ju faktiskt inte sin mening, att säga sin mening är att prata och berätta vad man tycker. Därför är det ett illa valt begrepp egentligen att säga att man "röstar". Det jag skulle vilja ersätta begreppet "röst" och "rösta" och "röstning" med är partisering. För det man gör är ju att man tar parti. Man blir därför delaktig i en rörelse som är större än sin egen röst. Så om man skulle säga att man tar parti istället för att man röstar så kanske det blir tydligare vad politik handlar om. Man tar parti för en politisk organisation varje gång man "röstar". Så dom som säger att den som inte röstar har ingen rätt att ha någon åsikt tycker jag har fel.

Det finns ju ett uttrycks om går "den som tiger samtycker" men det finns inget som tyder på att det skulle vara sant heller.  Så inte ens det att avstå från att rösta kan ju inte sägas vara att man då samtycker med utfallet. F.ö. när man tycker ja eller nej i en "omröstning" så gör man ju faktiskt en votering. L. vovum som betyder hängivelse eller önskan. Det finns betydligt mer att säga med sin röst (alltså förmågan att kunna prata) än vad en ikryssad lapp kan säga. Om nu ingen politisk organisation vill det man själv önskar är det då inte ett större fel att ta parti för någon än att avstå?

[M.L]

Vänsterpartiet

Namnet vänster för tanken tillbaka till Franska revolutionen där de skanderade frihet, jämlikhet och broderskap. Där det var adelsmän som ville störta den gamla monarikska kulturen och införa republik/folkstyre.

Men vänstern är ju egentligen kommunisterna. Och kommunisterna vill ju införa en stenhård stat som ska genomdriva en revolution och omfördela resurserna. För att en stat ska kunna omfördela resurserna så måste alla bli egendomslösa och staten får därigenom både resursmonopol och våldsmonopol.

Staten måste ju därför styras av någon, detta blir etatisternas kung. De behöver också en egen organisation av tjänare som håller ordning på allting som måste omfördelas och styras. Det är partiet och byråkratin. Kommunisternas målsättning är att bli globala.

Vänsterpartiets rätta namn är därför de globala etatisterna.

"Att bli globala" var ingen vidare konkret beskrivning målsättningen för kommunister. Samtliga partier är etatister, och nog vill samtliga att jorden skall organiseras på det sätt man tycker är det bästa, vare sig man är liberal, socialist o.s.v. Har man inte det klasslösa samhället som målsättning så är man inte kommunist. Därför är det missvisande att säga "kommunisterna vill ju införa en stenhård stat", som om det stämmer in på i närheten av alla kommunister, vare sig etatistiska sådana eller anarkister, vare sig idag eller historiskt sett. Ytterligare en tveksamhet ligger i att beskriva framröstade, reformerande partier som om de genomför revolution. Vänsterpartiets tillvägagångssätt är lika reformistiskt som övriga partier vilka du har beskrivit här, och inget av dem är revolutionära.

Vill dessa kommunister införa en stenhård stat? http://en.wikipedia.org/wiki/Anarchist_communism

Har Cyperns regerande kommunistparti infört en hårdare stat än icke-kommunistpartistyrda stater? http://en.wikipedia.org/wiki/AKEL

[Sceptisk]

M.L

Vi befinner oss mitt i ett krig om makten över jorden. Det är ett väldigt gammalt krig och påbörjades för tusentals år sedan. Efter det så har olika typer av samhällsformer prövats och omkullkastats. Vilka är det som använder sig av alla dessa ideologier för att å ena sidan bygga upp för att sedan riva ner? Samma personer. Folket är omedvetet om spelet bakom kulisserna och tror att kommunism eller kristendom eller liberalism är något de ska ta parti för. De verkliga intressenterna bakom dessa ideologiska kulisser är intresserade av inget mindre än världsherravälde.

Men inte på det sätt som folket tror. Folket tror att partierna är folkliga och att dom är till för vanligt folk. Problemet ligger i att människor sätter sin tillit till andra att tänka ut vad som ska göras och de tänker inte fram någon egen ideologi. Varför? För att vanligt folk är egentligen inte intresserade av världsherravälde, de vill bara äta sin kvällsmat i fred och veta att dom har en trygg framtid. De som smider dessa ideologier har - som alla vet - ambitioner som går utöver att bara sköta sitt.

Inte ens liberalerna, som startade den Franska revolutionen, eller anarkisterna är intresserade av att lämna världen ifred. Men folket används helt skamlöst som nyttiga idioter i detta spel om herravälde som regisseras av dom som författar och driver fram dessa ideologier. De enda som inte har intresse av att bli globala är nationalisterna, och för det så avskys dom och får utstå propagandakampanjer i media. All den här politiska cirkusen påbörjades för att först bygga upp herravälden för att sedan riva ner dem och efterhand göra sig av med nationerna och ena alla folk under en enda nation, en enda valuta och en enda kung. Har de kristna intresse av att bli globala? Absolut det står ju i uppenbarelseboken vad som ska hända. Etatisterna? Ja alla utom de nationella - men vissa av dom är fortfarande kristna. Företagarna? Absolut, en fri global marknad är ju något alla stora företagare vill ha.

[Kotten]

M.L

Vi befinner oss mitt i ett krig om makten över jorden. Det är ett väldigt gammalt krig och påbörjades för tusentals år sedan. Efter det så har olika typer av samhällsformer prövats och omkullkastats. Vilka är det som använder sig av alla dessa ideologier för att å ena sidan bygga upp för att sedan riva ner? Samma personer. Folket är omedvetet om spelet bakom kulisserna och tror att kommunism eller kristendom eller liberalism är något de ska ta parti för. De verkliga intressenterna bakom dessa ideologiska kulisser är intresserade av inget mindre än världsherravälde.

Om vi som jag tror du har nämnt i ett tidigare av alla dina, av mig personligen väldigt uppskattade inlägg; "vi röstar inte vi tar parti"(med reservation för att någon annan kan ha nämnt det) så är det väl det enda vi kan göra? Har du någon handlingsplan gentemot detta? Det bästa du kan göra är ju antagligen att införskaffa dig en landyta och egenmakt för att försvaga den makten som utövas på dig av samhället eller bli mer eller mindre konform med det. Det helfria samhälle som du talat om kan ju inte existera eftersom att det räcker med att någon har ett väsentligt maktövertag för att den eller dessa ska ta kontrollen.

I dagens samhälle kan du nog bara ta parti... Jag vet inte om kopplingen i dina tankar kring "Den med makt styr" och "så är och kommer det alltid vara" -> Därför kan vi inte acceptera koalitioner eller socialisationsprocesser?(Jag är emot dessa fenomen i den nivån det bedrivs idag.)

Im det så är en valberedning, diktator eller grannindividen som har makten är ju onekligen irrelevant. Vore det inte klokt att ta fattning om detta och verkligen göra något? Antingen ta parti eller skapa parti, i en bredare mening. Även vi är ju slavar under makten... Att inte kunna ta någon ställning i en fråga därför att inget svar genererar en absolut sanning är inte det lite för hårddraget?

[Kotten]

M.L

Vi befinner oss mitt i ett krig om makten över jorden. Det är ett väldigt gammalt krig och påbörjades för tusentals år sedan. Efter det så har olika typer av samhällsformer prövats och omkullkastats. Vilka är det som använder sig av alla dessa ideologier för att å ena sidan bygga upp för att sedan riva ner? Samma personer. Folket är omedvetet om spelet bakom kulisserna och tror att kommunism eller kristendom eller liberalism är något de ska ta parti för. De verkliga intressenterna bakom dessa ideologiska kulisser är intresserade av inget mindre än världsherravälde.

Om vi som jag tror du har nämnt i ett tidigare av alla dina, av mig personligen väldigt uppskattade inlägg; "vi röstar inte vi tar parti"(med reservation för att någon annan kan ha nämnt det) så är det väl det enda vi kan göra? Har du någon handlingsplan gentemot detta? Det bästa du kan göra är ju antagligen att införskaffa dig en landyta och egenmakt för att försvaga den makten som utövas på dig av samhället eller bli mer eller mindre konform med det. Det helfria samhälle som du talat om kan ju inte existera eftersom att det räcker med att någon har ett väsentligt maktövertag för att den eller dessa ska ta kontrollen.

I dagens samhälle kan du nog bara ta parti... Jag vet inte om kopplingen i dina tankar kring "Den med makt styr" och "så är och kommer det alltid vara" -> Därför kan vi inte acceptera koalitioner eller socialisationsprocesser?(Jag är emot dessa fenomen i den nivån det bedrivs idag.)

Im det så är en valberedning, diktator eller grannindividen som har makten är ju onekligen irrelevant. Vore det inte klokt att ta fattning om detta och verkligen göra något? Antingen ta parti eller skapa parti, i en bredare mening. Även vi är ju slavar under makten... Att inte kunna ta någon ställning i en fråga därför att inget svar genererar en absolut sanning är inte det lite för hårddraget?

[Sceptisk]

kotten

Det jag brukar göra är att rekommendera boken Ishmael av Daniel Quinn, finns på svenska på biblioteket.

[Kotten]

kotten

Det jag brukar göra är att rekommendera boken Ishmael av Daniel Quinn, finns på svenska på biblioteket.

jag ska kolla upp den! Tack för tipset

[Justin Case]

Folkpartiet

Kosmetiskt så låter det som att folkpartiet står för vad vanligt folk vill. Sedan finns det deras ideologiska förankring och de kallar denna ideologi för liberal. Men om man tittar på hur deras politik ser ut så finns det en väldigt stark auktoritär ådra i folkpartiet. Framförallt i skolpolitiken. Så hur kan någon som säger dom är liberala samtidigt bli auktoritärer? Det beror på vad dom tror ska garantera deras frihet. Liberalerna ser lagarna som det som ska skydda friheten. Men lagar är ju detsamma som ofrihet.

Lagar är inte "detsamma som" ofrihet. Ta t.ex. lagen som förbjuder A att råna B. Den lagen minskar visserligen A:s frihet, men den ökar B:s frihet desto mer. Den gör att B vågar gå ut på natten, i större utsträckning än om rån inte hade varit förbjudet i lag. Lagar är alltså inte detsamma som ofrihet. Lagar omfördelar frihet över medborgarna, tar frihet från vissa och ger till andra. Den sammantagna mängden frihet hos medborgarna minskar inte uppenbart av förekomsten av lagar jämfört med om det inte hade funnits lagar.

Jag ifrågasätter ditt förslag att kalla t.ex. sossarna för etatister men inte kalla folkpartiet för etatister. Jag påstår att de båda är etatister, liksom alla andra partier, och att namnet etatister är intetsägande som namn på ett parti, eftersom alla partier är etatister. Både folkpartiet och sossarna vill ju att en stat ska ha makt att omfördela medborgares resurser mot dessas vilja. Skillnaderna består bara i vilka medborgare som ska berövas resurser och vilka som ska få det rövade, och hur mycket som ska rövas från vilka. Sossarna vill ta från fattiga och ge till rika. Folkpartiet vill ta från tjuvar, rånare, fuskare och andra kriminiella och ge till brottsoffer som drabbas av dessas brott, i form av skadestånd och i form av straff som tillfredsställer brottsoffrens önskan om att få sina kränkta rättigheter kompenserade för i form av känslan av upprättelse som kan komma när de vet att brottslingen straffas. Även det sistnämnda är en sorts resursomfördelning, och kan alltså jämföras med sossarnas mer systematiska resursomfördelning som sker via skatt. I båda fallen behövs en auktoritär stat som kan tvångsomfördela de resurser som ska tvångsomfördelas. Ett annat sätt att uttrycka det är att det i liberalernas fall behövs en stark stat för att förhindra den tvångsomfördelning som tjuvar, rånare, fuskare med flera annars skulle utöva på resten av befolkningen. Sossarnas tvångsomfördelnings aktiva del är mer omfattande än liberalernas (alla medborgare utsätts för Skatteverket, men alla medborgare utsätts inte för det tvång som lagen mot rån m.m. utgör på presumtiva rånare), men båda partiernas tvångsomfördelnings "passiva" delar är stora. Det behövs ett konstant passivt tvång från statens sida, i form av hot om frihetsberövning av brottslingar, för att förhindra brott i den utsträckning liberalerna vill. Liberalerna är alltså etatister i inte så värst mycket mindre grad än vad sossarna är.

Vad gäller miljöpartiet håller jag inte med dig om att de är förvirrade. Miljöpartister har nog aldrig trott att människor brytt sig mer om naturen än vad som varit fallet. Jag håller inte med dig om att de flesta människor skulle vara direkt fientligt inställda till naturen. De flesta bryr sig bara inte så mycket om den. Att miljöpartiet vuxit så mycket som det gjort, beror det på att fler och fler blivit förvirrade menar du? Nej, det beror på att fler och fler börjat misstänka att det inte funkar på sikt att förstöra planeten så hämningslöst som vi gör. Det är en rimlig tolkning av miljöpartiets stora ökning sedan partiets tillkomst.

Att miljöpartiet skulle vara förvirrade beträffande var de står blockpolitiskt håller jag inte heller med om. De ser vissa saker som är bra med högerns politik, vissa saker som är bra med vänsterns. Vad säger att man måste välja block? Att de oftast väljer vänsterblocket beror väl på att de flesta miljönissar är fattiga, och att de är fattiga beror nog i sin tur ofta på att de är så rädda för att göra något som förstör planeten (t.ex. driva företag kompromisslöst vinstdrivet som andra företagare, flyga mycket för att knyta lukrativa kontakter, spara tid genom att ta bilen dit de ska trots att det förstör miljön, m.m.). De skjuter sig själva i foten genom att deras värnande om miljön gör dem fattiga och därmed mindre stridsdugliga i valtider (de har onödigt liten valkampanjkassa på grund av att medlemmarna av nyss nämnda skäl är så fattiga). Miljöpartiet borde kräva att det satsas mer på framtagande av revolutionerande teknik, snarare än att försöka få folk att minska sin konsumtion. Jag är säker på att folk hellre skulle betala lite mer i skatt till forskning med syfte att ta fram mer klimatvänlig teknik än att behöva hålla på och källsortera, cykla för miljön och strula med liknande småduttande miljöinsatser på individuell nivå. Och jag tror att det förstnämnda skulle ge miljömässigt större effekt, på sikt, än det sistnämnda. (Och jo, det ena utesluter tyvärr det andra; inte tillräckligt många är beredda att både hålla på mer med nämnda småduttande och betala mer skatt för forskning dessutom.)

Jämför med hur vi hanterar sådana sopor som inte behöver källsorteras. Vi kastar dem i sopnedkastet eller soptunnan, och så kommer det en sopbil och hämtar dem. Specialister gör det mesta jobbet med att ta bort våra sopor ur vårt liv, och vi betalar dem för det. Varför inte göra likadant med de växthusgaser vi släpper ut i atmosfären? Betala forskare för att forska fram sätt att oskadliggöra de där gaserna, istället för att vi själva ska behöva försöka minska våra utsläpp. Det är sådant som är finessen med den specialisering som industrisamhället bygger på: alla behöver inte göra allt, saker som är jobbiga för allmänheten att göra kan delegeras till experter som tack vare sitt större kunnande kan göra dessa saker mycket mer kostnadseffektivt.