Ny vision

[Sceptisk]

Detta är lite spridda tankar jag haft om hur samhället kan förändras, förhoppningsvis till det bättre.

För det första måste vi skärskåda var vi gått fel någonstans, hur vårt samhälle ser ut och vilka problem som detta samhälle genererar.

De problem jag ser finns att finna i bl.a;

Bristen på gemenskap
Att vi bara har våra åsikter
Åsikter som styrs av främmande ideologier
Politikens begrepp
Ideologier som Kristendom och Islam (monoteism), Marxism, Liberalism, Anarkism, Rasism, Nationalism, etc.
Ekonomin som försätter oss i skuld
Ekonomin som driver på ständigt ökande produktion och därför överkonsumering av naturresurser
Arbetslivet och den ständiga osäkerheten
Skolan som hindrar självständigt tänkande, frågande och utveckling
Lagen som skapar illusionen av att det finns bättre och sämre människor
Politikens försök till att kontra den negativa utvecklingen

Utläggning om dessa problem;

Bristen på gemenskap är vårt största problem, vi har följt en vision av hur man ska leva som har gjort samhället splittrat och sätter oerhört många i utanförskap och beroendeskap. Vi var ursprungligen en mängd stamfolk som började följa visionen om att ha en expansiv imperialistisk vision och att leva bofast. Idag så är det länge sedan vi lämnade stamlivet bakom oss och ingen har längre någon känsla för hur det skulle vara att leva i en stam och dess gemenskap. Vår stam är splittrad och människor lever numera i nätverk och hierarkier och är beroende av en tredje part för sin överlevnad.

Detta gör att vi inte längre har någon gemensam plattform för att prata om våra gemensamma problem på ett folkligt och vänskapligt plan, utan dessa saker lyfts istället upp på politisk nivå och där tar ideologierna och debatterna över. Ideologierna befinner sig hela tiden i en slags passiv-aktiv kamp med varandra och allting debatteras och dialogen uteblir. Genom att alla problem måste debatteras och ledas av någon med moralisk tyngd så blir det extra viktigt att hela tiden ge sken av att allting är okej och att se så bra ut som möjligt så att inet motståndarlaget kommer att slå tillbaka mot en. Individuella problem finns det ingen plattform för. Små problem, känsliga problem, känsloproblem och relationsproblem och sådant faller därför automatiskt tillbaka, döljs och hålls tillbaka av risk för att drabbas av förlöjligande eller försvagande av den egna politiska sidan.

Debatterna i sin tur styrs av ideologier som författats på ett sådant sätt att de skapar motsättningar och illusionen av att samhället rör sig framåt och utvecklas, trots att hela diskussionen ändå i slutändan blir ideologisk och politisk. Politiken skapar därför en egen värld för sig som är skild från befolkningen.

Politiken styrs också av dess väl utvalda stridsrop för att kunna använda gentemot sin motståndare och sansad dialog uteblir. Dessa begrepp är ofta också paradoxala om man studerar dom närmare och hjälper inte att föra samman samhället, utan skapar faktioner och anklageri. Begreppet demokrati till exempel har ju en inbyggd självmotsägelse, för om

De ideologier som styr över debatten och folks medvetanden är alla starkt polariserande och strävar alla efter vad de anser vara sin utopi. Visionen om det perfekta samhället eller samhällsordningen, de perfekta lagarna. Precis som i krig så försöker alla att vara den som står på toppen och vara den oövervinnerlige och vara den som är i överläge gentemot alla andra. Detta i skapar hierarkier och politisk korrekthet och verkliga problem skjuts åt sidan i strävan av att framstå så överlägsen som möjligt.

Den försörjning som vi har anammat bygger på att allting kan omsättas till pengar och att för att kunna göra något i samhället så måste man ha dessa biljetter. För att få tag i sådana biljetter så måste man ta lån och dessa lån genererar en skuld som måste betalas av. Klarar man inte av att betala tillbaka sin skuld, som man måste ha ifall man vill starta ett företag och vara någorlunda oberoende, så blir man prickmärkt, förlorar kanske möjligheten att få ta lån i framtiden och blir tvingad till att ta en anställning hos någon annan.

Alla företag befinner sig i konkurrens med varandra under marknaden och tvingas därför till att hela tiden tävla om vem som kan producera bäst eller göra sig det största namnet för att få sälja så mycket som möjligt, företagens vilja är att så många människor konsumerar så mycket som möjligt och därför måste de hela tiden nå ut med sin reklam. Människorna konsumerar också, framförallt för att samhället redan befinner sig i en inre konkurrenssträvan om att verka lika intresserade av samhällsutvecklingen som alla andra, så alla köper bilar, båtar, hus, inredning, nya kläder och en mängd andra saker för att "hänga med". Marknadsekonomin skapar en polarisering över hela världen där de fattiga tvingas försöka komma upp till de rikas nivå för att alls kunna ha någon levnadsstandard över trottoarnivån. Den ständigt ökande konsumtionen och produktionen av livsmedel ökar förutsättningarna för en växande befolkning och befolkningen växer och befolkningen konsumerar mer av världen än vad den kan ge och därför så skapar ekonomisystemet nya ekologiska problem, oersättliga naturresurser, skogar och djur försvinner för alltid, miljön blir nedskräpad och nersmutsad och alltihopa befinner sig i en eskalation där det bara blir värre och värre.

När man då tar anställning hos någon annan då är man tvingad att leva under dennes regler och omständigheter och kan inte vänta sig att ha något inflytande över huvud taget i arbetsprocessen. Det är ett missbrukat ord, men man blir en slav för att kunna få en lön och känslorna för jobbet varierar från folk till folk, vissa älskar att arbeta, andra hatar det. Som det verkar så avskyr de flesta att jobba och skulle hellre vilja ta det lungt. Risken finns hela tiden att man blir uppsagd och måste leta ett nytt jobb, kanske måste man också flytta eftersom det är lag på det, kanske får man inte tag på något jobb utan blir placerad i något program eller få gå till socialen och tigga pengar.

I skolan så är man tvingad till att sitta ner och göra som läraren säger och läraren är i sin tur tvungen att göra som läroplanen säger. Kunskap förväntas kunna inhämtas på löpande band principen, som om barnen vore robotar. Att ställa eccentriska frågor eller frågor som inte absolut rör ämnet rör upp tillräckligt mycket kontroversialitet och hån från de andra eleverna att de flesta helt enkelt resignerar med att ställa frågor. I skolan är barnen helt oskyddade, de har ingen tillgång till sina föräldrar som är på sina respektive arbeten och i många skolor regerar en otrygghet som gör att det bildas gäng och mobbing och annan utsatthet, utan att barnen kan försvara sig. John Taylor Gatto har skrivit mycket gripande texter och skrivit flera böcker om skolorna, vilka upphovsmän de har och vad de vilar på för filosofi och hur det drabbar barnen.

Lagen, som egentligen är en ideologi, skapar illusionen av att det finns bättre och sämre människor. Att det finns "kriminella" och "laglydiga", och bildar sina egna teorier på denna bild av människan. En bild som dessutom bekräftas i de övriga ideologierna. Lagen är det enda skydd som medborgarna har mot våld och stöld och annat, men då lagen sätter igång sin process så har allting redan skett. Mordet, misshandeln och stölden har redan begåtts. För de som börjar glida utanför gemenskapen och hamna i dåligt sällskap så kommer lagen alltid för sent, för vid det laget så är personen så pass indoktrinerad och identifierar sig så starkt med sin roll som kriminell att det sällan finns något hopp och personen kommer att få åka in och ut på anstalter resten av sitt liv som då inte sällan slutar på ett våldsamt tragiskt sätt. Lagen skapar illusionen av att problemen befinner sig under kompetenta händers kontroll. Problemet är bara att lagar inte kontrollerar någonting av det som händer eller vad människor gör. Lagar har inget förutseende eller förmåga till att förstå problem. Till exempel så är man i laglig mening oskyldig, även om man psykar folk, är ett dåligt föredöme, lär ut korrupta värderingar till sina barn eller super ihjäl sig. Men om man skulle röka en marijuanacigarett då blir det fängelse på direkten, för sånt är "fel" och olagligt.

Människorna får reda på dessa problem och oroas och därför tillsätter politikerna utredningar och startar olika program för att "kontra" den negativa utvecklingen. Bristen på gemenskap och bundsförvanter kontras med psykologer, psykiatri, medicinering, präster, kuratorer och socialarbetare. Media lyfter fram olika "typiska" relationsproblem från helt okända människor, expertkolumner svarar på insändare, osv.

Genom att politiken är en helt skild sfär från folket så propageras det extra med modeord som "demokrati" och "inflytande" och "tolerans". Desto hårdare samhället tycks bli, desto starkare inre stridigheter det blir, desto mer används dessa ord, och folket fortsätter att vara de passiva åskådarna.

Då gemenskapen inte finns så söker människor upp likasinnade, eller spinner vidare på någon av de ideologier som "någon" gett dom. Några engagerar sig och "strider för sin sak" andra stannar hemma och ser på TV eller läser eller skriver själva på bloggar och nätforum. Men allting stannar ändå vid tyckanden och åsikter, gemenskapen uteblir.

Ekologin var ett tag en oerhört stor fråga, ledordet var "sopsortering", för man sade att genom att sortera sina sopor så kan man "bidra till en renare värld". Sedan kom "global uppvärmning" som ett nytt modebegrepp, där problemet är att jorden hettas upp och att polärisarna smälter. Att ekonomin fortfarande spinner på i en allt mer accelererande takt, att produktionen ständigt måste ökas, att befolkningstillväxten fortsätter att öka, att skogar fortfarande skördas, att vilda djur utplånas och enorma havsmassor förorenas av plast och olja tystades därför ganska effektivt ner. Numera är det nästan ingen som längre talar om global uppvärmning. Polariseringen av marknaden och ökandet av befolkningen försätter miljoner i Afrika i svält. Eftersom man har genom olika politiska program höjt resursnivån på dessa ställen så finns det hela tiden en befolkningsnivå som är större än vad den lokala produktionen kan tillgodose. Därför tvingas man ständigt skicka ner mat till dom för att bibehålla resurstillgången så att den inte sjunker ner till normalnivå igen för då dör majoriteten i plågsam svält.

Då de flesta avskyr att gå till socialen för att tigga pengar så skapar man arbetsmarknadsprogram så att människor kan ha en "meningsfull sysselsättning" som att bygga fågelholkar och fläta korgar.

Skolproblematiken omvandlas nästan alltid till en fråga om vilket betygsystem som vi ska använda i år. För tydligen så beror alla skolproblem på vilken slags gradbeteckning som man använder. Mobbing anses inte vara ett skolproblem, utan ett uppfostringsproblem och därför föräldrarnas ansvar. Inlärningssvårigheter anses inte heller vara ett skolproblem, utan ett psykologiskt problem som måste diagnosticeras, ADHD, Damp, etc eller ett ekonomiskt problem. Resten av problemen diskuteras överhuvud taget aldrig.

Lagens ideologiska precision gör att "den mänskliga faktorn" helt uteblir, och även om man tar in motiv etc så används de aldrig för att förändra samhället, för i lagens ideologi så har man bara sig själv att skylla. Om man är ointelligent, outbildad, hamnat i dåligt sällskap och växt upp med korrupta värderingar är helt irrelevant i lagens ideologi. Denna "mänskliga faktor" kontrar därför med genom att tillskriva människorna diagnoser. Utan att studera hur människor blir som dom blir och såklart utan att förändra samhället så att så många som möjligt får ett fungerande värdesystem. Det finns enligt lagen därför bara bättre och sämre människor. Detta kontras därför av religionen, Kristendomen, eller psykologin. Kyrkan får alltså ta hand om svinnet som lagen inte klarar av att förklara eller ta hand om, - som i sin tur bara bekräftar lagens ideologi, eller vrider på den åt det ena eller andra hållet, att vi alla är oskyldiga, att vi alla är syndare, att vi alla är jämlika, att det finns de som är bättre än andra, sk "helgon" och att ingenting kan förändras för att allt är ondska, allt är synd och räddningen finns bara genom Jesus och hans doktrin om att sälja allt man äger, donera till välgörande ändamål såsom att skicka pengar ner till Afrika och vända andra kinden till.


En annan vision;

Som jag ser det så är civilisationen en katastrofal blunder i människans historia. Men kanske en nödvändig blunder. För det finns oerhört mycket att lära sig av misstag också. Problemet är mångfacetterat, men om man först ser på dess ideologiska doktrin så ser man hur allting i slutändan mynnar ut till monokultur, en enda standard, en enda religion, en enda ideologi, en enda ledare, en enda gud, en enda riktning, osv. Allting definieras som monokausalt och samhället befinner sig därför mellan monokausalitet och monokultur. Den mångkultur vi ser idag är förmodligen därför bara en övergångsfas, och att vi så småningom alla kommer att se likadana ut, leva exakt likadant och tänka exakt likadant.

Om man ser på religionen så är det egentligen inget fel på idén om ett enda upphov till världen, problemet är bara att man har fastnat så hårt i att studera upphovet att man inte längre ser till helheten eller var vi är på väg någonstans. Det är inte designen som är fel, det är riktningen, att vi försöker att gå tillbaka till ursprunget, tillbaka till den första orsaken, istället för att utvecklas vidare och därmed delta i världen. Vår monoteism går ut på att isolera oss från världen. Det liknar någon som går på en konsert för att spela klassisk musik, men istället för att följa med i musiken så spelar han bara på den första noten!

Civilisationens politiska vision följer samma princip, den går ut på att i historiens slut så kommer det att bara finnas en enda regering och en enda ledare på toppen av en gigantisk pyramid. De inre striderna i civilisationen tycks också göra att folk kommer se detta som enda utvägen för att någonsin kunna uppleva fred och trygghet.

[Ungkarl]

Att ens definiera "civilisation" är ingen enkel match.

Du verkar mena att civilisation inte minst innebär en centralisering av makt och upprättandet av "onaturliga" auktoriteter eller organisationsformer?

Hur tycker du i så fall att man kan återkoppla till något mer decentraliserat eller naturligt, utan att allt det goda som vi har uppnått (te.x. materiella tillgångar och ett "demokratiskt" debattklimat) går förlorat?