Det verkar på relativt kort tid ha blivit en "sanning" i Sverige att man i största möjliga mån bör eftersträva att kvinnor får dela lika med männen på "allt" (rättare sagt: på allt som kvinnorna vill att det ska delas lika på), inklusive den politiska makten. Men i själva verket finns många frågor som inte besvarats tillfredsställande:
1. Varför ska just kön ges så oproportionerligt kraftigt fokus när man vill motverka diskriminering? Man försöker inte (uppifrån, från politikerhåll) skapa någon motsvarande folkrepresentativ fördelning av politikerposter till exempelvis kortväxta människor, eller fula, eller osäkra, eller ointelligenta, eller autistiska specialbegåvningar inom matematik, eller altruister, eller elallergiker, eller människor som är extremt känsliga för kritik, eller knarkare, eller alkoholister, eller konstnärer, eller filosofiska människor, eller människor med internetberoende, eller arbetslösa, eller sjuka, eller hundägare, eller barnlösa, eller invalider, et cetera. Är kvinnor som grupp verkligen viktigare (och/eller mer diskriminerade inom politiken) än alla dessa andra grupper tillsammans? Jag menar, med tanke på att det pratas mer om vikten av jämlik fördelning av politikerposter i sådan mening där "jämlik" underförstås syfta på indelning av människor i just "kvinnor" och "män" än vad det sammanlagt pratas om jämlik fördelning av politikerposter utifrån alla andra tänkbara indelningar sammanlagt (alltså såväl samtliga ovan nämnda möjliga indelningar av människor tillsammans plus många till som jag inte orkar nämna)? Om man anser det, varför i så fall anser man det?
2. Kan det tänkas att en ens kön delvis genetiskt betingat påverkar sannolikheten för att man har, eller utvecklar, en vilja att bli politiker? I så fall kan man anta att män skulle ha varit överrepresenterade i politiken även om inget verkligt könsförtryck någonsin hade ägt rum i historien och även om det inte vore så att även påverkan från miljö spelade in för hur gärna kvinnor vill bli politiker. Bör lika många kvinnor som män vara politiker även om kvinnor har en genetisk betingning som gör att klart färre kvinnor än män vill bli politiker? Bör man i så fall motverka och/eller i sammansättningen av riksdag och regering osynliggöra denna genetiska betingning genom att där skapa en könsfördelning som inte är representativ för hur många män respektive kvinnor i det verkliga samhället som prioriterar att söka sig till den politiska makten? Varför skapa en sådan för folket icke-representativ könsfördelning i politiken? Med tanke på att det finns en massa andra genetiska betingningar som man inte alls behandlar på samma sätt?
3. Är det inte fullt möjligt att män oftare än kvinnor når topp-positioner inom politiken delvis därför att män arbetar hårdare än kvinnor för att nå topp-positionerna och att fler män än kvinnor är beredda att försaka mer av andra värden i livet (tid med barnen till exempel) för att nå dessa topp-positioner? Hur kan det vara rättvist att ge kvinnor samma representation inom politiken utan att de behöver kämpa lika hårt för den som männen och försaka lika mycket av andra värden i livet för den som männen? Om det av natur är så att fler män än kvinnor väljer att satsa på politiken och är beredda att kämpa för att nå dit, tvingas männen kämpa hårdare för att nå topp-positionerna än vad kvinnorna tvingas göra, eftersom männen har fler män att konkurrera med än vad kvinnorna har kvinnor att konkurrera med, givet att man tvingar det att vara ungefär lika många kvinnor som män på topp-positionerna. Att män tvingas kämpa hårdare än kvinnor för samma positioner, hur kan det vara rättvist?
4. Inom idrott är det enbart meriter som premieras. Visserligen finns det damvarianter i alla idrotter, de kvinnliga idrottarna drar mindre publik och tjänar mindre pengar på sitt idrottande än de manliga idrottarna, och det beror antagligen på att det är uppenbart för publiken att det är männen som är bäst i alla eller nästan alla idrottsgrenar. De flesta som besöker idrottsevenemang eller ser på idrott på tv vill se maximal kvalitet snarare än könsjämlikhet. Med tanke på att män är klart bättre än kvinnor på nästan alla idrotter, är det då så konstigt då om männen också är något bättre än kvinnorna även inom politik, till exempel (men att det är svårare att mäta kvalitetsskillnaden där eftersom ämnet politik är så subjektivt till sin natur)? Om det är så, hur tänker man sig att värdet av att ha jämn könsfördelning inom politiken skulle kunna vara viktigare än att värdet av att landet blir styrt på bästa sätt? Hur kan några hundra kvinnliga riksdagspolitikers "rätt" att arbeta som riksdagspolitiker vara viktigare än de många miljoner medborgare som riskerar drabbas av deras politik? Observera: jag påstår inte att män är bättre politiker än kvinnor, men har någon å andra sidan någonsin bevisat att kvinnor är lika bra politiker som män?* Så länge det inte finns några bevis för någotdera, varför inte helt enkelt låta en fri konkurrens avgöra frågan, som det fungerar på en fri marknad? Varför försöka hindra att det blir långt fler än 50% män i riksdag och regering om det nu tycks tendera bli det när fri konkurrens får råda? Varför inte utgå från att det som fri konkurrens skapar är det närmaste ett "bevis" man kan komma för vilka som är bäst lämpade för politik?
5. Det är numera inte en gång för alla bestämt huruvida man är man eller kvinna. Det finns idag människor som byter kön. Det går alltså inte att, som argument för att tvinga igenom en jämlik könsfördelning, hänvisa till att kvinnor inte rår för att de tillhör det diskriminerade könet. Om någon misslyckas med att bli statsminister för att han pratar för fort för att folk ska kunna hänga med i vad han säger, tänker man: "men prata lite långsammare då, om du vill bli statsminister" och man ser ingen anledning att kvotera in honom eller något sådant bara för att han inte kan tala i den hastighet folk vill. Men om en kvinna misslyckas med att bli statsminister för att hon är kvinna, tänker man inte: "med byt kön då, om du vill bli statsminister!". Hur kan diskriminering av egenskapen "att tala väldigt snabbt" (till exempel) försvaras, när motsvarande diskriminering är otänkbar mot egenskapen "att vara kvinna"? På vilket sätt är det mer okej att diskriminera väldigt-snabbt-talare än att diskriminera kvinnor? Jag kan förstå att väldigt snabbt tal hos en politiker kan göra många (särskilt långsamt tänkande) åhörare nervösa och irriterade, men även kvinnliga politiker gör säkert många män nervösa och irriterade. Vad är egentligen skillnaden, principiellt, som gör diskriminering okej i endast det ena fallet och inte det andra?
Nu är jag inte någon kvinnohatare om ni trodde det. Jag tycker att kvinnor kan vara underbara - särskilt på de områden där de överträffar oss män, ty sådana områden finns också.
Och jag skulle till exempel inte vilja att man tvingade kvinnor att dela med sig av sina kroppar bara för att de generellt av genetisk natur har mer makt över när det ska bli sex, och med vem, än vad män har. Men just detta, att det finns områden där kvinnor tillåts och bör tillåtas ha mer makt än männen (eftersom ett framtvingande av könsjämlikhet på dessa områden skulle slå för hårt åt motsatt håll istället), måste man fråga sig om man inte för "symmetris" skull, d.v.s. i kompensationssyfte, även bör avstå från att ändra på den av sig själv uppkommande könsfördelningen på de områden där männen har mer makt än kvinnorna. Annars får man ett samhälle där kvinnorna har mer makt än männen på en del områden, medan det på alla andra områden råder könsjämlik fördelning av makten. Det vore sammantaget orättvist mot männen.
*) Om någon invänder att bevisbördan ligger på den som ifrågasätter att kvinnor är lika bra politiker som män, undrar jag: varför anses inte motsvarande bevisbörda ligga på den som ifrågasätter att vuxna är bättre politiker än vad barn vore, till exempel? Det fanns säkert en och annan svensk 17- eller rentav 15-åring som hade gjort ett bättre jobb som ledare för sossarna än vad Mona Sahlin gjorde, till exempel.