Varför de flesta är obefogat rädda för terrorism och våld

[Justin Case]

Hos de flesta naturfolk är det kolossalt mycket vanligare att dö av uppsåtligt våld från en annan människa (stamfejder, krig, slagsmål, hämnd för oförrätter och liknande) än vad det är här i den civiliserade världen. Ur evolutionssynvinkel är det inte länge sedan som vi var naturfolk, vi också. Våra gener kan alltså mycket väl fortfarande tänkas vara sådana som det lönar sig för naturfolk att ha - d.v.s. att vi är genetiskt betingade att förvänta oss att med hög sannolikhet bli dödade av någon annan människa, och därför vara relativt mycket på vår vakt mot sådant. I vår nuvarande tillvaro i det civiliserade samhället är denna vaksamhet inte längre adekvat, men det vet inte våra gener. Vi är alltså (kanske) genetiskt betingat vaksamma, i för vår faktiska tillvaro omotiverat hög grad, på alla risker av typen "det finns människor som vill döda oss". Det är till stor del detta som gör så många av oss benägna att köpa tidningen varje gång löpsedeln innehåller något om våld, mord, massmord och liknande riktat mot vad vi upplever som "oss" (vi upplever exempelvis Norge som "oss", mer eller mindre). Den grupp vi är genetiskt betingade för att uppleva som "oss" är inte klart definierad i vår genetiska programmering, så även om vad som gallrade fram vår gemenskapskänsla var att det hade överlevnadsvärde för våra gener att vi kände gemenskap med vår stam (snarare än med större mängder människor än så), är detta inget som nu nödvändigtvis får oss att avhålla oss från att utvidga denna gemenskapskänsla till vilkahelst vi fått för oss vara "de våra". En stam på stenåldern bestod av oerhört mycket färre människor än vad Sverige+Norge eller hela västvärlden består av. Ändå är samma genetiska betingning för att "vara vaksam på risken för att bli dödad av andra människor när några i vår 'stam' blivit dödade" i verket än idag, men appliceras nu på mycket större grupper människor utan att bedömningen för risken att själv bli dödad anpassas till detta. När nära hundra människor blir dödade i vad vi upplever som "vår närhet" idag, och platsen är Norge och vi bor i Sverige, är faran för vår egen del i realiteten mycket låg. Men presentera samma beskrivning av situationen för en stenåldersman, och han skulle tolka det som att nära hundra människor dödats i hans närhet i betydelsen i hans by eller i grannbyn, eftersom det bara var information om så nära händelser man kunde få information om på stenåldern. Stenåldersmannen skulle, när han nås av ett sådant budskap - "nära hundra människor blev just dödade i vår närhet" - med rätta bli mycket orolig för sin egen och sin familjs säkerhet. Den oron triggas naturligt även i oss, eftersom vi fortfarande har samma gener för sådan triggning som stenåldersmannen.

Därför får vi, när vi läser tidningen, ser på tv, etc, lätt upplevelsen att hotet från terrorister är väldigt stort när det i verkligheten är ytterst litet. Vår känslomässiga bild av hur stor faran är, är alltså av genetiska skäl rejält felaktig. Detta måste vi vara medvetna om, och kompensera med rationellt tänkande som går på tvärs mot den rädsla som vi är genetiskt betingade att styras av. Det håller alltså inte i det här fallet, att,  som så många förespråkar, "göra vad som känns rätt". Känslan leder oss fel i det här fallet, om vi inte sätter stopp för det. När vi förstår varför känslan leder oss fel, kan vi också börja bekämpa det, med rationalitet. Ett första steg kan vara att sluta konsumera sådana nyhetsmedier som konsekvent låter en stor del av sitt nyhetsutrymme upptas av rapportering av terrorism och våld (d.v.s. nästan alla nyhetsmedier), och istället börja hänga på forum för uppövande av rationalitet och identifierande av de olika sätt på vilka vi har kvar gammal utdaterad genetisk programmering som lätt leder oss fel.

Jag tror att det här är en så viktig insikt, att det är värt att göra den lite mer överskådlig:

Anta följande.

A1 = den risk en genomsnittlig stenåldersmänniska löpte att bli dödad av en annan människa under en normal dag.
A2 = hur stor stenåldersmänniskan upplevde A1 vara.
B1 = den risk en genomsnittlig stenåldersmänniska löpte att bli dödad av en annan människa under en dag då han fått veta att människor från en annan stam dödat tre familjer i hans stam under de tre senaste dagarna.
B2 = hur stor stenåldersmänniskan upplevde B1 vara.

C1 = den risk en genomsnittlig svensk i vår tid normalt löper att bli dödad av en annan människa under en normal dag år 2011.
C2 = hur stor en genomsnittlig svensk i vår tid upplever C1 vara för sin egen del.
D1 = den risk en genomsnittlig svensk i vår tid skulle löpa att bli dödad idag om han valde att bo kvar där han bor trots att han just fått veta att någon brutit sig in hos och kallblodigt mördat tre familjer i hans bostadsområde (där det bor 200 personer), närmare bestämt en familj för tre dagar sedan, en i förrgår och en igår, och att ingen ännu är gripen för morden och att polisen står som handfallen.
D2 = hur stor en genomsnittlig svensk i vår tid skulle uppleva D1 vara i ovan beskrivna situation där D1 råder.

D2 är säkert i någorlunda överensstämmelse med D1. Däremot är inte C2 tillnärmelsevis i överensstämmelse med C1. Detta beror på att C2=A2 (liksom D2=B2). (Jag har gjort D1 så lik B1 som möjligt, så att det faktum att B2=B1 ger att D2=B2.)

C1 är inte tillnärmelsevis lika med A1, men ändå är C2=A2, eftersom vi fortfarande är genetiskt betingade att (undermedvetet) tro att A1 fortfarande råder, fastän så inte längre är fallet.

Låt oss anta några olika värden för ovan definierade variabler. Siffrorna nedan är inte procent eller någon annan särskild enhet, de är bara till för att visa på storleksförhållanden, hur olika stora de olika faktorerna vi har att göra med kan tänkas vara. Anta följande.

A1 = 20
A2 = 20 (cirka)
B1 = 50
B2 = 50 (cirka)

C1 = 1
C2 = 10
D1 = 50
D2 = 50 (cirka)

Som vi ser är det en sak som sticker ut: C2 stämmer inte överens med C1. Att C2 är 10 gånger större än C1, d.v.s. tio gånger för stort, beror på gener och massmedia som skapar en för vår tid obefogat stark rädsla för terrorism, mördare och liknande. Allt detta beror egentligen främst på våra gener, eftersom massmedia inte skulle sälja bättre genom att rapportera obefogat mycket om terrorism, mördare och liknande om inte vi konsumenter vore genetiskt betingade att väldigt lätt tro att något i stil med A1 råder trots att C1 råder.

Att C2 "bara " är 10 och inte 20, trots att A2 är 20, beror på att vi trots allt inte helt låter oss styras av våra känslor, utan kan tänka lite också. Men hade vi varit helt rationella, hade C2 varit 1, inte 10.

Är det hyfsat sannolikt att verkligheten är beskaffad enligt ovanstående? Anta att den är det. Då inbillar vi ("vi" står här för "genomsnittsvästerlänningen idag") oss ständigt, på grund av genetisk betingning, att terrorism och våld är tio gånger viktigare att bekämpa än vad som faktiskt är fallet. Då är det inte konstigt om vi låter makthavarna i terrorismbekämpningens namn avveckla mänsklig rättighet efter mänsklig rättighet. Vi har i så fall inte bara maktgiriga politiker att argumentera mot, utan även våra egna, genetiskt betingade men idag obefogade rädslor, som massmedia skickligt spelar på och bejakar.

[Marko]

Jag skulle vilja ha mer information om att nomader och naturfolk har mer mord än industriländer.
Jag försökte hitta information om hur stor brottslighet nomader har haft. Och jag började med samerna,
Det var inte mycket jag hittade om det.

Nu tror jag inte att det du säger är sant, och grundat från antaganden för att göra ditt inlägg redundant.

så vi bör nog börja diskutera runt folkvandringar och hur vi befolkat världen för 70.000 år sedan fram till runt 10.000 fkr.
Vad säger att det begis mer mord på den tiden relativt andra perioder ?

Det enda jag rent spontant kommer att tänka på som grymt blodiga kulturer är aztekerna.. men här började det att likna civilicationer mer än indian nomader...

[Justin Case]

Jag skulle vilja ha mer information om att nomader och naturfolk har mer mord än industriländer.
Jag försökte hitta information om hur stor brottslighet nomader har haft. Och jag började med samerna,
Det var inte mycket jag hittade om det.

Jag vet inte om den höga mordfrekvensen på stenåldern gällde enbart nomader. Jag tänkte på grottmänniskor och motsvarigheten till de folk som idag lever i djungeln på det sätt man levde på stenåldern. De sistnämnda bor väl i byar snarare än att vara nomader? Vidare fokuserade jag på mordfrekvens, inte på brottslighet i största allmänhet. Det är möjligt att skillnaden inte är så stor mellan stenåldersmänniskorna och oss när det gäller andra brott än mord. (Skattebrotten lär ju vara fler idag än på stenåldern, till exempel.)

så vi bör nog börja diskutera runt folkvandringar och hur vi befolkat världen för 70.000 år sedan fram till runt 10.000 fkr.

Vet inte varför just det skulle vara så relevant i sammanhanget.

Vad säger att det begis mer mord på den tiden relativt andra perioder ?

Det är fel fråga att ställa. Rätt fråga är:
"Vad säger att det begicks fler mord per capita på stenåldern än i vår tid (2011)?"

Svar: Många saker. Att krig, snarare än fred, varit normaltillståndet för de flesta kulturer under hela mänsklighetens historia fram till relativt nyligen. Att det måste ha varit svårare att få tag på mat året om på stenåldern än vad det är för oss här i Sverige idag; hunger är något som i sig gör människor aggressiva. Att idén om alla människors lika värde är ett mycket nytt påhitt och att djungelns lag uppenbarligen träder i kraft när rättsväsendet i ett land havererar och matbrist uppstår, exempelvis efter en naturkatastrof som orkanen Katrina i New Orleans för inte så länge sedan, som kan sägas kastade tillbaka en hel stad nästan till stenåldern för en tid. Att folkmord som de som skett på senare tid i Rwanda och Darfur inte sker i länder som Sverige. De huvudjägare och kannibaler som härjade på 1900-talet fanns i Borneos regnskog och liknande, snarare än i länder som Sverige. Hitler skulle inte ha kunnat få så många tyskar att medverka till Förintelsen om tyskarna inte hade haft så låg levnadsstandard som de hade då på 1930-talet. Att det på stenåldern tycks ha varit vanligt med religiösa föreställningar om att människor kunde bli besatta av onda andar och liknande, eller att man måste offra en och annan människa till gudarna ibland för att gudarna "sa så" (tänk Knutby). Samt att man ännu inte hade byggt upp ett välfungerande rättsväsende. När skyldiga till ett mord inte döms och/eller när någon som är oskyldig till ett mord döms, brukar folk bli mer benägna att ta lagen i egna händer än annars, och det hämndbegär som det första mordet orsakade leder då lätt till fler mord, som leder till hela släktfejder och stamfejder med massor av döda. Se på alla de länder idag som har ett obefintligt eller korrupt rättsväsende.

En påfallande stor andel av de kranier man hittat från stenåldern har märken av dödande yxhugg och liknande. Jag kan försöka leta fram källor. Men egentligen räcker det med att titta på mordstatistiken i olika länder i vår tid och observera den kraftiga korrelationen mellan antalet fattiga per capita och antalet mord per capita land för land. Det är rimligt att anta att de fattigaste länderna av idag är mest lika hur stenåldersmänniskornas tillvaro var.

[Marko]

vet du vad jag tror allt handlar om ?
trygghet i sin existens.
Ordet mord är fel att använda i många sammanhnag.
Vill någon utrota dig med att ta bort förutsättningarna för din existens,
så blir du orolig. Detta utlöser ett mer aggresivt betende, ett försvar för att överleva.

Samma sak på stemåldern, samma sak med djur.
Vi bör nog isåfall se än längre tillbaka i evolutionen än människan, ända ner till primaternas intågande.
Kanske även dinusarier kan räknas in hit. Livet bygger på att överleva,

Jag har mycket svårt att tänka mig tex shamanismen som en våldskultur, för hela shamanisme handlar om att ta hand om varandra.
Samma sak vet vi hände i afrika, folk tog hand om varandra i den mån det gick. Man delade på maten, skaffade vänner och fick fördelar på det. Att gå it i strid är ingen fördel, för det ger många förluster, man riskerar att skada sig. Det är något både djur och människor beter sig ut efter.

Jag utgår irån att din filosofi är en återvändingsgränd.
Det första jag tänkte på när jag läste ditt väl vackra och inlägg var.

De sociala generna, civilicerade generna är det som vi föder fram som skapar våld.
En kultur som bor i våra gener. Det är civilicationerna som skövlar jorden, skapar krig och skapar klasskillnader med orättvisor eller gynnar några få och inte alla. här föds ilska som kan gå över styr. Dna som tillfälligt boostas upp iför vidare avling. Hela dna:t har väl en rollback funktion.

[Justin Case]

vet du vad jag tror allt handlar om ?
trygghet i sin existens.
Ordet mord är fel att använda i många sammanhnag.

Kanske det, men inte i de sammanhang jag skapade den här tråden för att diskutera, och som är nog så viktiga sammanhang; se nedan.

Vill någon utrota dig med att ta bort förutsättningarna för din existens,
så blir du orolig. Detta utlöser ett mer aggresivt betende, ett försvar för att överleva.

Samma sak på stemåldern, samma sak med djur.

Det är långtifrån samma sak - när det kommer till hur stor risk den enskilda individen löper för att bli mördad. Vi löper oerhört liten risk att bli just mördade. Ändå framställs det i massmedia som om risken för att bli mördad (av t.ex. terrorister) skulle vara bland de allra viktigaste sakerna för allmänheten att vara vaksam på. Du verkar inte vilja kännas vid det problemet. Varför förstår jag inte. Det är ett jätteproblem, eftersom det skapar och upprätthåller hos allmänheten en snedvriden uppfattning om vari de verkliga farorna består, något som lätt kan leda till ett globalt Orwells 1984 som vore sju resor värre - och dessutom svårare att få bort - än något som mänskligheten någonsin varit med om.

Vi bör nog isåfall se än längre tillbaka i evolutionen än människan, ända ner till primaternas intågande.
Kanske även dinusarier kan räknas in hit. Livet bygger på att överleva,

Ja, de första primaterna och alla som fanns vid den tiden och tidigare (dinosaurierna etc) levde definitivt farligare än vad vi i den civiliserade världen idag lever - just på grund av de löpte en mycket högre risk för att bli dödad av andra varelser än vad vi löper. Vi har tack vare vår intelligens skapat samhällen där risken för att bli dödad är mycket mindre än vad den var för t.ex. de första primaterna (och, tror jag, stenåldersmänniskorna). Men vår genetiska utveckling har inte hängt med. Den har inte hunnit uppdatera sig i tillräcklig grad; vår genetiska programmering får oss nu att kraftigt överskatta risken för att bli dödad av andra varelser. Det är den enda förklaring jag kan hitta till varför "våld säljer", alltså varför så många fascineras så mycket av att läsa och se tv-nyheter om våld och ond bråd död, och varför så många tycks oroa sig oproportionerligt mycket för terrorism, och varför folk låter sig förslavas alltmer i vad som oroväckande nog alltmer liknar ett Orwells 1984 bara för att i någon mån minska risken för att bli utsatt för dödliga våldsbrott som t.ex. terrorism.

Jag har mycket svårt att tänka mig tex shamanismen som en våldskultur, för hela shamanisme handlar om att ta hand om varandra.
Samma sak vet vi hände i afrika, folk tog hand om varandra i den mån det gick. Man delade på maten, skaffade vänner och fick fördelar på det. Att gå it i strid är ingen fördel, för det ger många förluster, man riskerar att skada sig

Det där gäller bara när det finns gott om mat. Under större delen av mänsklighetens historia har det varit ont om mat. Det kan man se på tänder man hittat: mineral- och vitaminbrist var mycket vanligare förr än nu. När man på stenåldern inte hade fått tag på mat på mycket länge och hungern rev i ens mage, och man plötsligt såg någon som hade mat, var det nog lätt att man tog till våld för att få tag på den maten. Och då inte sällan dödligt våld (för att förhindra att offret tog tillbaka maten man tagit från honom).

Våra närmaste släktingar schimpanserna går till och med så långt som till kannibalism emellanåt. Hur vanlig är kannibalism i mänskligheten idag? Den förekommer nu för tiden nästan bara i extrema nödsituationer. Förr var kannibalism mycket vanligare, dels för att nödsituationer var vanligare förr, dels för att människors moraliska värderingar var mer primitiva förr. Våra gener har nog inte hunnit förändrats nämnvärt sedan kannibalism blev så ovanlig som den är idag.

Du säger att shamanismen inte var en våldskultur. Jag vet inte hur det är med just shamanismen, men vad jag har förstått visar påfallande många av de skelett från stenåldern man funnit tecken på att mord. En del av morden tycks ha begåtts av rituella skäl, resten kanske har skett i bråk om kvinnor, mat, terroritorium eller av andra skäl. Hur som helst tycks relativt många mord per capita (jämfört med idag) ha varit det normala.

Jag utgår irån att din filosofi är en återvändingsgränd.

Jaså, du utgår från att min "filosofi" är en återvändsgränd, snarare än att börja med att försöka pröva den opartiskt. Inte konstigt då att du "finner" att den är en återvändsgränd, när du redan från början bestämt dig för att den är det.

Det första jag tänkte på när jag läste ditt väl vackra och inlägg var.

Det låter som beröm, men meningsbyggnaden får jag inte ihop. "väl vackra och inlägg"? Vad menar du?

De sociala generna, civilicerade generna är det som vi föder fram som skapar våld.
En kultur som bor i våra gener. Det är civilicationerna som skövlar jorden, skapar krig och skapar klasskillnader med orättvisor eller gynnar några få och inte alla. här föds ilska som kan gå över styr.

Det är möjligt att en del av västvärldens rika idkar internationell handel på sätt som "skapar" (eller uppmuntrar till, eller kanske bara outtalat belönar) krig, men hur många svenska dödsoffer skördar dessa krig? Inte många. Rättare sagt nästan inga alls. Därför finner jag det troligare att den obefogat stora rädsla, som svenskars (och andra västerlänningars) generellt känner för att bli mördade (av t.ex. terrorister), beror på våra nu maladaptiva stenåldersgener som fortfarande får oss att lätt tro att vi nu liksom på stenåldern befinner oss i en farlig miljö fastän vi inte gör det - gener som triggas och tycks säga "Vad var det jag sa? Risken för att dödas är stor!" inom oss varje gång vi läser att ännu ett mord eller terrordåd just ägt rum.

Dna som tillfälligt boostas upp iför vidare avling. Hela dna:t har väl en rollback funktion.

DNA som tillfälligt "boostas upp", vad menar du med det?

[Marko]

Vad jag menar är att jag inte ser kopplingar som rädsla, mord hos naturfolk och dagens människor som rätt.

Jag ser inte rädsla och mord som kopplat till naturfolk, jag ser det som ogrundat.
Rädslor är ent viktig biologisk funktion som går långt mer tillbaka i tiden än stenåldern.

Det var beröm för resten av ditt inlägg och tanke, det finns goda och vackra poäng att fundera runt,
men jag tar bort kopplingen ocivilicerat = saknad respekt för andra.

Med boost menar jag att man förstärker ett beteende under period, man 'avlar' helt enkelt fram individer som har vissa egenskaper när dessa behövs.

Vi har alltid nytta av att ha rädsla, såvida det inte blir en fobi, eller överdrift som kan vara störande för individen.
Vi ska alltid vara på vakt, Terrorismen lär nog inte missa sverige eller andra nationer som deltar i slaget.
Bara en tidsfråga enligt mig.

Det vi ska göra är att inte lägga os i amerikas inhemska skydds politik och avfärda deras hot mot oss som andra med skarp kritik
då lär vi minska risken för replisarer.

Visst, det är inte många rena mordfall i sverige per år. I vår stad har det kanske skett två eller tre gånger som jag vet.
Vi lever relativt tryggt på den fronten. Men vi känner inte till framtiden, hur ekonomin kommer att se ut och hur människor kommer att reagera,

Bildkarta över antal mord i världen:
http://en.wikipedia.org/wiki/File:Map-w ... r-rate.svg

På ställen som Venezuela och Mexico så dödas det friskt, och viss del av befolkningen är nog säkert rädda eller försiktiga.
Det mördas drygt 1 person i timmen på de värsta ställerna.

Fattigdom, missär och social utslagning är nog orsakerna, inte gener.

[Justin Case]

På ställen som Venezuela och Mexico så dödas det friskt, och viss del av befolkningen är nog säkert rädda eller försiktiga.
Det mördas drygt 1 person i timmen på de värsta ställerna.

Fattigdom, missär och social utslagning är nog orsakerna, inte gener.

Bland annat just det talar för att det skedde fler mord per capita på stenåldern än vad det sker idag. De höga mordtalen i Venezuela och Mexico verkar bero just på fattigdom. Stenålderstillvaron, liksom Venezuela och Mexico, präglades av fattigdom med nästan ständig brist på förnödenheter. Ergo: det bör ha skett klart fler mord per capita på stenåldern än vad det sker per capita i Sverige idag. Ergo: en genetiskt betingad känsla av att risken att blir dödad är stor bör ha evolverat fram på stenåldern och inte hunnit försvinna än. Den känslan är nu otidsenlig men finns ändå kvar eftersom den sitter genetiskt, och den påverkar nu vår politik på destruktiva sätt.

Vad jag menar är att jag inte ser kopplingar som rädsla, mord hos naturfolk och dagens människor som rätt.

Jag ser inte rädsla och mord som kopplat till naturfolk, jag ser det som ogrundat.
Rädslor är ent viktig biologisk funktion som går långt mer tillbaka i tiden än stenåldern.

Stenåldern var en tillräckligt lång tidsperiod för att eventuella maladaptiva egenskaper som evolverat fram under tidigare perioder skulle hinna försvinna. Den tid som förflutit efter stenåldern, däremot, är sannolikt inte tillräckligt lång för att maladaptiva egenskaper som evolverat fram före och/eller under stenåldern ska ha hunnit försvinna. Det är det relevanta för den teori jag för fram. Det du för fram, att "rädslor är en viktig biologisk funktion som går långt mer tillbaka i tiden än stenåldern", förstår jag inte hur det skulle vara ett motargument mot min teori. Stenåldern räcker som exempel på när vår genetiskt betingade rädsla för att bli dödade var starkare än vad som nu är befogat i Sverige. Att rädsla evolverade fram långt före stenåldern är jag helt med på! Det är ändå sant att vi nu är obefogat rädda för att bli dödade på grund av utdaterad genetiskt betingad rädsla för att bli dödad. Och att denna rädsla var befogad på exempelvis stenåldern men inte nu.

Du är med på att det är naturligt att vara räddare - eller åtminstone lite mer vaksam - när man går omkring i Mexico eller Venezuela än när man går omkring i Sverige, med tanke på att risken för att bli mördad är mycket större i de länderna än i Sverige. I så fall är det väl rimligt att förmoda att evolution under stenåldern medförde genetisk programmering för en rädslo- eller vaksamhetsgrad mer i stil med den som är adekvat i länder som Mexico och Venezuela idag än i stil med den som är adekvat i Sverige idag? De åtgärder, som västvärldens makthavare påstår är nödvändiga som svar på "terrorismen" - exempelvis att staten får total insyn i allas epost och surfande, allas telefonsamtal, allas ekonomiska transaktioner, etc - de åtgärderna är av en kaliber och mänskliga-rättigheter-kränkningsgrad som måhända möjligen eventuellt kanske skulle kunna motiveras i länder som Mexiko eller Venezuela (om dessa åtgärder ens kan göra någon större nytta mot brottsligheten, vilket dock är tveksamt) - men definitivt inte i västvärlden, som ju har oerhört liten brottslighet (all terrorism inkluderad) i jämförelse med hundratals långt värre problem som man irrationellt ägnar klart mindre energi åt att försöka lösa. Man försöker skjuta myggor med kanon. Och man gör det på grund av stenåldersgener som får ens undermedvetna att någonstans tro att dagens mordfrekvens i väst = stenålderns mordfrekvens. Vilket leder fel.

Det vi ska göra är att inte lägga os i amerikas inhemska skydds politik och avfärda deras hot mot oss som andra med skarp kritik
då lär vi minska risken för replisarer.

(Replisarer? Repressalier menar du?) Menar du att Sverige ska låta bli att kritisera den globala maktelitens uppbyggande av ett globalt Orwells 1984 bara för att den globala makteliten inte ska få anledning att utöva repressalier på Sverige? Repressalier kommer vi att få utstå särskilt om vi låter oss förslavas mer och mer. Att vara rädd för att det kan bli repressalier om man framför kritik är bara kortsiktigt och dumt. Om vi viker oss, blir det bara värre. Den globala makteliten tvingar redan nu Sverige - via nya EU-lagar som de driver igenom - att acceptera att mer och mer bli del av ett snart globalt Orwells 1984 (om detta inte stoppas). Om länder som Sverige inte spjärnar emot, blir det bara värre och värre, tills det inte längre går att få tillbaka den spillra av demokrati som länder som Sverige nu trots allt än så länge kanske kan rädda (och bygga på till något mycket bättre).

[Justin Case]

Vi ska alltid vara på vakt, Terrorismen lär nog inte missa sverige eller andra nationer som deltar i slaget.
Bara en tidsfråga enligt mig.

Nej. Vi ska inte "vara på vakt". Det är just det; vi ska inte låta oss påverkas av terrorister. Om vi låter dem göra oss rädda, får de makt över oss. De ska vi inte låta dem få. Det är de inte värda. Vi ska bara leva på som vanligt. Om någon terrorist dödar oss, ja då har vi väldig otur. Polisen ska i så fall naturligtvis (inom rimliga gränser försöka) gripa terroristen, så att terrorister märker att de oftast inte kommer undan (annars blir det onödigt mycket terrorism). Men det finns fortfarande hundratals andra saker som man löper större risk att dö av än terrorism, och som vi knappt bekymrar oss över. Då är det irrationellt att bekymra sig nämnvärt över just terrorism.

Visst, det är inte många rena mordfall i sverige per år. I vår stad har det kanske skett två eller tre gånger som jag vet.
Vi lever relativt tryggt på den fronten. Men vi känner inte till framtiden, hur ekonomin kommer att se ut och hur människor kommer att reagera,

Det kan säkert inom de närmaste åren uppstå en global finanskris långt värre än den senaste, men det är ju inte det som är motiveringen till (och det motiverar inte heller) den marsch i riktning mot ett globalt Orwells 1984 som är på gång.

[Marko]

Vi ska alltid vara på vakt, Terrorismen lär nog inte missa sverige eller andra nationer som deltar i slaget.
Bara en tidsfråga enligt mig.

Nej. Vi ska inte "vara på vakt". Det är just det; vi ska inte låta oss påverkas av terrorister. Om vi låter dem göra oss rädda, får de makt över oss. De ska vi inte låta dem få. Det är de inte värda. Vi ska bara leva på som vanligt. Om någon terrorist dödar oss, ja då har vi väldig otur. Polisen ska i så fall naturligtvis (inom rimliga gränser försöka) gripa terroristen, så att terrorister märker att de oftast inte kommer undan (annars blir det onödigt mycket terrorism). Men det finns fortfarande hundratals andra saker som man löper större risk att dö av än terrorism, och som vi knappt bekymrar oss över. Då är det irrationellt att bekymra sig nämnvärt över just terrorism.

Visst, det är inte många rena mordfall i sverige per år. I vår stad har det kanske skett två eller tre gånger som jag vet.
Vi lever relativt tryggt på den fronten. Men vi känner inte till framtiden, hur ekonomin kommer att se ut och hur människor kommer att reagera,

Det kan säkert inom de närmaste åren uppstå en global finanskris långt värre än den senaste, men det är ju inte det som är motiveringen till (och det motiverar inte heller) den marsch i riktning mot ett globalt Orwells 1984 som är på gång.

Terrorismen vinner alltid så länge den är aktiv, Förlorarna är människorna som drabbas.
En överdriven rädsla ger paranoida effekter och snart har vi videokameror i vartenda hörn.
Så jag får nog erkänna att jag har svårt att argumentera emot dig där och nu.

Jag såg nog rädsla ur ett vidare perspektiv än terrorism

Du är med på att det är naturligt att vara räddare - eller åtminstone lite mer vaksam - när man går omkring i Mexico eller Venezuela än när man går omkring i Sverige, med tanke på att risken för att bli mördad är mycket större i de länderna än i Sverige. I så fall är det väl rimligt att förmoda att evolution under stenåldern medförde genetisk programmering för en rädslo- eller vaksamhetsgrad mer i stil med den som är adekvat i länder som Mexico och Venezuela idag än i stil med den som är adekvat i Sverige idag?

Det jag vet om rädslor är att det är djupt rotade funktioner som inte hör hemma enbart i tankens värld.
Tänkandet påverkar de djupt liggande rädslorna. Men man kan lika lätt bli av med rädslor genom att konfrontera dem.
Jag vet att våra gener påverkas av upplevelser och att dessa kan föras över till barn som man får.
Men människan är en komplex mekanism och varelse, att bara se det som genetiskt tror jag inte ger rätt svar.
För barnen som man får kan möta sina rädslor och reprogramera sin minnes bank.

Vad händer om vi skulle lista ut var rädslorna är lagrade i genbanken och ta bort dessa ?
hade människan överlevt och hur hade världen sett ut ?

[Justin Case]

Det jag vet om rädslor är att det är djupt rotade funktioner som inte hör hemma enbart i tankens värld.
Tänkandet påverkar de djupt liggande rädslorna. Men man kan lika lätt bli av med rädslor genom att konfrontera dem.

Visst kan man konfrontera sina rädslor, men vissa rädslor är det inte så smart att utan vidare konfrontera, t.ex. rädslan för att hoppa utan fallskärm från några tusen meters höjd. Om man "konfronterar sin rädsla" bör man i vissa fall (t.ex. nyss nämnda fall) först ha ersatt rädslan med någon sorts "beteendepåverkande funktionell motsvarighet till rädsla som får en att avhålla sig lika mycket från sådana beteenden som man bör akta sig för som rädsla hittills fått en att avhålla sig från dessa beteenden". Sådana funktionella motsvarigheter till rädsla kommer teknikutvecklingen att med tiden möjliggöra för oss att ersätta alla våra nuvarande rädslor med. Att man redan nu skulle kunna åstadkomma något sådant, på rent psykologisk väg, tycks mig dock osannolikt. Många har påstått att man kan få bort sina rädslor genom att "tänka på rätt sätt" eller hur man ska beskriva det, men så många som försökt sig på sådant utan att lyckas, och så få som tycks ha lyckats, tycks sådana metoder åtminstone vara så svårbemästrade (om de ens fungerar för någon enda människa) att det inte tycks vara rätt häst att satsa sin tid och sina resurser på. En bättre häst är nog AI-utveckling och/eller fortsatt medicinsk och/eller teknisk utveckling i största allmänhet. Särskilt som vi lever i en tidsålder då dessa sistnämnda möjligheter ligger bara några årtionden in i framtiden, och som vår tid och våra resurser är begränsade.

Mänskligheten har haft årtusenden på sig att visa att det är möjligt att bli av med alla sina rädslor på rent psykologisk väg (utan alltför negativa bieffekter). Det har inte lyckats. Människor har inte särskilt mycket större chanser att lyckas med det nu än vid någon tidigare tidpunkt i mänsklighetens historia. Det är därför statistiskt sett väldigt osannolikt att vi ska lyckas med det inom en överskådlig framtid, med enbart den sortens metoder alltså. Men nu är, tack vare Moores lag, mänskligheten bara några årtionden från att lyckas med samma bedrift fast med en helt ny metod: elektronisk intelligens, AI, intelligens utan biologi som fundament. Det är helt unikt. Moores lag, som sedan många årtionden korrekt förutspått en kraftigt accelererande utveckling år efter år av mängd datorkraft per dollar, vilket möjliggör en snar revolution inom AI, gäller för datorer (av den sort människor bygger idag, och det som bygger på den teknikutvecklingen), inte för "datorer av den sort människor alltid varit", och därmed inte för gammal vanlig psykologisk "personlighetsutveckling" och liknande inom traditionella människor (människor som förblir rent biologiska till sin konstruktion). Att i det läget fokusera på gamla, konsekvent misslyckade metoder är så... malplacerat på något sätt. Det är som om USA:s och Sovjetunionens regeringar, år 1960, när det började se ut som att man snart skulle lyckas skicka människor till månen med vetenskapens hjälp, skulle ha fokuserat på t.ex. telekinesi för att få iväg människor till månen, som om det vore den mest lovande metoden av alla. Att försöka med telekinesi hade varit mer förståeligt på 1800-talet eller tidigare, innan raketbyggarkonsten kommit särskilt långt, men år 1960 hade det varit så... fel i tiden på något sätt. Tycker du inte? På samma sätt känns psykologiska metoder för att få bort rädslor "fel i tiden" nu i vår tid, när det kanske bara är några årtionden kvar till ett AI-genombrott som möjliggör samma sak med metoder som i grunden är vetenskapligt lätta att föreställa sig kan fungera.

Jag vet att våra gener påverkas av upplevelser och att dessa kan föras över till barn som man får.

I så fall verkar det inte ske i någon märkbar grad och utsträckning, och torde inte vara något att räkna med, i jämförelse med vad teknikutvecklingen kommer att möjliggöra inom bara några årtionden. Och om nu upplevelser hos en människa mot förmodan skulle kunna påverka vilken sorts gener denna människa för över till sina barn (vilket det inte tycks mig finnas några tecken på skulle vara fallet än så länge), hur kommer det sig att mänskligheten ännu inte upptäckt det? Att lyckliga föräldrar oftare än olyckliga föräldrar tycks ha lyckliga barn, kan inte det enklast förklaras med dessa och enbart dessa två saker: 1) ärvande av gener som i viss mån bestämmer varje människas lyckonivå men som inte går att påverka eller skapa med tankar, och 2) rent psykologisk påverkan från förälder till barn?

Men människan är en komplex mekanism och varelse,

Håller med!

att bara se det som genetiskt tror jag inte ger rätt svar.

Och det gör jag inte heller. Jag utgår ju tvärtom från att vi kan välja att vara mindre rädda för våld än vad våra gener tenderar försöka göra oss. Annars skulle jag ju inte bry mig om att försöka få folk att göra det. (Dock kan även varje val vi gör vara determinerat av våra gener och andra faktorer vi inte rår över, men även om det mycket sannolikt är så, bör vi ändå av beslutsteoretiska skäl förutsätta att vi kan ha en fri vilja (nämligen av det skälet att vi inte har något att förlora och eventuellt något att vinna på att förutsätta det).)

För barnen som man får kan möta sina rädslor och reprogramera sin minnes bank.

Det är sant att vi med rent "psykologiska/mentala/tanke- metoder" kan ändra på ("reprogrammera") de delar av vår minnesbanks beteende och innehåll som inte styrs despotiskt av våra gener (våra gener styr oss inte despotiskt, bara "i stora drag"), men det betyder inte att vi kan reprogrammera någon som helst av våra gener med enbart "psykologiska/mentala/tanke- metoder". Man kan likna det vid hur en dator fungerar. En dator som programmeras att variera sig (t.ex. genom att programmeras att slumpmässigt göra olika saker i oförutsebar ordning) kan bara variera sig inom ramarna för sitt befintliga operativsystem. Den kan inte byta operativsystem, såvida man inte programmerat den att kunna det. Våra gener tycks fungera som en dators operativsystem - omöjliga att påverka på mental väg för genens bärare, men möjliga att påverka genom ingrepp "utifrån" (med genteknik som kommer snart).

På liknande sätt: vi kommer med tiden att i våra datorer skapa intelligenta program som till slut kommer att vara så intelligenta att de på egen hand kan lista ut hur de kan manipulera oss (eller våra robotar) till att ändra i sina operativsystem (de operativsystem AI-programmen körs under) på sätt som ger dem (AI-programmen) större frihet, och på så sätt med hjälp "utifrån" befria sig från fler och fler av de bojor deras befintliga operativsystem håller dem i. Att tro att människor redan nu kan (med bra resultat) befria sig från sina genetiska bojor, det tycks mig lika orimligt som att tro att ett dataprogram idag, som inte (vare sig av oss eller av någon annan eller av något virus eller liknande) programmerats att kunna ändra i det operativsystem det körs under, redan idag skulle kunna av egen kraft sätta igång och ändra i det operativsystem det körs under.

Vad händer om vi skulle lista ut var rädslorna är lagrade i genbanken och ta bort dessa ?
hade människan överlevt och hur hade världen sett ut ?

Det beror på vad vi ersätter rädslorna med. Att bara ta bort dem utan att ersätta dem med något vore katastrofalt. Men det kommer nog inom en inte särskilt avlägsen framtid att bli möjligt att ersätta människors alla rädslor med något mycket trevligare än rädslor. Man kunde exempelvis tänka sig att hela berg- och dalbanan av lycka och olycka höjs intakt, så att höjdskillnaderna mellan de punkter på denna berg- och dalbana man i olika skeden i livet kan hamna på bibehålls likadana som de är nu, men att alltsammans flyttas upp en massa snäpp i lyckligare riktning. Eller så förstorar man skillnaderna, om det behövs för att bibehålla deras förmåga att motivera oss till det beteende som är bra för oss. Om lyckonivån hos en människa som idag i en given typ av situation uppriktigt beskriver sig som "väldigt lycklig" är 10 lyckoenheter på en skala 1 till 10, kommer man i framtiden kanske att ligga på 1000000 lyckoenheter i motsvarande typer av situation (skalan 1 till 10 sprängs eftersom vi idag hade en på tok för blygsam uppfattning om hur stark lycka som maximalt är möjlig för en människohjärna att känna). De som idag lider och kanske i vissa typer av situationer ligger på -10 på en lidandeskala -1 till -10 kommer i framtiden kanske att i motsvarande typer av situationer ligga på 100 lyckoenheter och inget lidande alls. Dessa kommer emellertid att känna sig minst lika motiverade till att förändra sin situation, på ett minst lika bra sätt som man idag bör känna i motsvarande situationer, och de kommer att motiveras till det av måendeskillnaden mellan 100 lyckoenheter och 1000000 lyckoenheter, istället för som idag av den relativt lilla måendeskillnaden mellan ett lidande på -5 och en lycka på 10.

För att bilda sig en uppfattning om varför detta borde fungera, kan man jämföra följande två scenarion som förekommer hos människor redan idag.

Scenario 1: Du är fattig och lider av det. Du utför en tjänst x åt en person för en snål lön. Du gör det för att du behöver pengarna och inte hittar något annat sätt att tjäna pengar; du slipper inte ifrån allt lidande men ditt lidande minskar något av utsikten att få lönen. Medan du utför tjänsten lider du en aning, eftersom tjänsten är jobbig att utföra, men du lider mindre än vad du skulle göra om du försakade denna möjlighet att tjäna lite pengar. Denna lidandeskillnad (eller snarare din förväntning om den) får dig att utföra tjänsten x.

Scenario 2: Du har hyfsad ekonomi och är hyfsat lycklig. Någon lovar dig plötsligt en kolossal summa pengar om du utför en tjänst - samma enkla tjänst x som i scenario 1. Men du utför nu tjänsten x utan att lida, för du är lycklig hela tiden eftersom du är så glad åt att en kolossal belöning väntar dig. Du hade varit lycklig även om du valt att inte utföra tjänsten x, men inte lika lycklig som du blir av att utföra den. Det är denna lyckoskillnad (eller rättare sagt din förväntning om den) som får dig att utföra tjänsten x.

Om din måendehöjning kan förväntas bli minst lika stor i scenario 2 som i scenario 1, är det minst lika sannolikt att du skulle utföra tjänsten x i scenario 2 som att du skulle göra det i scenario 1. Detta trots att det endast i scenario 1 och inte i scenario 2 finns något lidande som motiverar dig till att utföra tjänsten. Man borde kunna extrapolera och generalisera detta. Man borde kunna göra om människans neurologi så att hon drivs till allt det, som hon bör göra, av lyckoförväntningar, som i scenario 2, och aldrig av något lidande, som i scenario 1. Alla scenarior borde på så sätt kunna bli som scenario 2, i måendehänseende. Man borde kunna bygga en neurologi som gör att människor alltid fattar minst lika kloka beslut som idag (ja, gärna klokare också), men utan att som idag behöva ha något som helst lidande (eller ens risken för potentiellt framtida lidande) som motivation till sina kloka beslut. Olika grader av riktigt stark lycka borde räcka - som motivation till alla beslut och handlingar som människor kan böra välja. På så sätt kan allt lidande på denna planet utrotas och alla människor på denna planet göras ständigt superlyckliga utan att det behöver ha någon negativ påverkan på hur dessa människor beter sig.

(Sedan finns det, om multiversumteorin stämmer, tyvärr oändligt många planeter där människor fortfarande kommer att vara olyckliga, hur mycket man än tillämpar ovanstående metod, och/eller vad man än gör. Världsalltet blir aldrig perfekt. Men det är inget skäl att inte sträva i perfektionens riktning.)

Terrorismen vinner alltid så länge den är aktiv [...]

Att säga "terrorismen vinner alltid så länge den är aktiv" är enligt min mening en oförsvarligt mörk beskrivning. Om jag har en massa äppelträd i vilka det finns sammanlagt 100000 äpplen, och du lyckas palla 100 av dessa, kan jag antingen se det som att jag "förlorar" mot dig, eller som att jag "vinner". Jag får behålla 99,9% av mina äpplen. Det är mycket bra. Det kunde ha varit mycket värre. Mina äppelträd kunde ha drabbats av äppelpest eller maskangrepp eller vad som helst, och jag kunde ha förlorat långt fler än 100 äpplen. Jag väljer därför att se det som att jag "vinner" trots att du pallar 100 äpplen av mig. Lite svinn får man räkna med, i många sammanhang. Man kan på motsvarande sätt säga att terroristerna, även om de lyckas döda en del människor, faktiskt inte vinner, utan snarare förlorar, så länge samhället på det stora hela överlever terroristernas terrordåd.