För det första: Ta avstånd från våldet. Den uppgiften är hela samhällets ansvar. Vi måste var och en som människa och medborgare visa vår avsky mot våld och ta tydlig ställning mot våldet.
För det andra: Förstärk arbetet med att bekämpa brottet, straffa brottslingarna och ge brottsoffren upprättelse. Jag vill nu öppna för att gå fram med nya straffskärpningar, särskilt för grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning.
För det tredje: Förstärk stödet och skyddet åt de drabbade. Genom ökade resurser kan kvinnojourerna fortsätta och utveckla sitt viktiga arbete. Jag skulle därtill vilja se att polisen ser till att ha personliga kontaktpersoner på plats för dem som anmäler relationsnära våld. Det finns på sina håll, men förtjänar att finnas i hela Sverige.
För det fjärde: Möjliggör förstärkt kunskap och utbildning. Med en förstärkning av verksamheten vid Nationellt Centrum för Kvinnofrid i Uppsala kan fler ta del av forskning och metodutveckling. Jag vill också få på plats en ny kartläggning av hur utbrett våldet är. Om vi ska kunna göra rätt saker behöver vi veta hur stort samhällsproblemet är.
För det femte: Samordna och samverka bättre. Tack vare regeringens handlingsplan finns mer av resurser och verktyg. Det är nu hög tid att detta börjar ge resultat. Därför har jag bett justitieministern att samla dem som på ett eller annat sätt har i ansvar att bekämpa relationsnära våld, på samma sätt som när vi kallade till samling för att bekämpa organiserad brottslighet. Vi vill höra vad de gör, vad som kan utvecklas och vad vi gemensamt kan förbättra.
Detta låter ju alltihopa väldigt förnuftigt. Men är det bara jag som får känslan av att "vi har hört det förut" och "gäsp"?
Om man bara fokuserar på själva våldet så blir såklart dessa slutsatser rimliga. Men våld och brott i allmänhet uppstår inte i ett vakuum. Vakuumtänkarna fokuserar på vad som händer och sättar igång insatser då det väl händer. Detta är anledningen till varför våld och brott aldrig upphör, för vakuumtänkarna har egentligen inga lösningar. Det är ingen lösning på brott och våld att sätta in resurser på att bekämpa saker när de väl redan hänt. Även om man vet hur pass utbrett våldet är så hjälper det knappast någon om reaktionen ändå bara blir att sätta in resurser efteråt. Det hjälper inte ens offren att få en sk "upprättelse"; även om dom såklart behöver allt stöd som kan ges.
Vad består moderaternas "förebyggande" arbete av? Att ge fler jobb åt folk? Så att folk kan jobba istället för att slåss? Har man då resignerat inför uppgiften och menar att det är bättre att hålla folk upptagna så mycket som möjligt så att dom inte får någon tid till att upptäcka hur pass jävligt dom mår och hur pass störda dom egentligen är?
Om man skulle jämföra det med industriell produktion; om en industri skulle börja bygga bilar som går sönder efter bara någon meter, bilar som inte startar osv skulle då industriteknikerna rulla ut bilen på bakgården och skjuta den? Eller låsa in bilen? Nej, vi vet ju väldigt väl att om det är så att en bil kommer ut defekt så måste teknikerna gå tillbaka i hela produktionskedjan för att ta reda på var någonstans problemet började så att dom kan lösa det och slippa slösa på en massa resurser och material.
Men av någon anledning så används inte teknikers metod i samhället. När det gäller bilar så är det extremt viktigt att få ordning på produktionen, men när det gäller människor så spelar det tydligen ingen roll. Människor kan man behandla hur som helst, medan prylar behandlas med yttersta försiktighet.
Ett samhälle som sägs vara så vetenskapligt borde ju också kunna använda sig av vetenskap i produktionen av människor. Då tänker jag inte på genetisk kloning utan på fostran och miljö. Vilken slags miljö och fostran har den mest gynnsamma inverkan på ett barn och dess utveckling? Detta går att ta reda på. Vad fungerar bäst för människor. Inte vad som fungerar för "perfekta" människor, utan så som människor är precis idag? Vilka värderingar ska styra? Själv anser jag att stamfolkens värderingar är föredömen och överlägsna de som finns hos oss idag. Varför? För att dom fungerar. I sin egen grupp så är det oerhört sällsynt med brott bland sk primitiva folk. Vilka är nu dessa värderingar? Vänskap, närhet, lugn, ömsesidigt stöd, gemenskap, kulturell identitet, mm. Stamfolk har äganderätt, men de hindrar ingen från att äta sig mätt. De har en arbetsindelning, men de hindrar ingen från att delta i vilket arbete dom vill göra. Barnen sitter inte i en fålla medan föräldrarna arbetar, de får vandra fritt och kan därför också lära sig av de äldre; äldre barn och föräldrar.
Med tanke på att vi har en förkärlek för att låsa in saker och ting, vi låser in människor och djur och våra prylar så tycks det mig som att det är vi som är primitiva. Vi låser in barnen på dagis, ungdomar på skolor, äldre blir inlåsta på "äldreboenden" medan de vuxna arbetar; som också på många sätt liknar en fångenskap. Vi har dessutom olika graderingar på denna fångenskap; vissa kan leva liv i lyx och överflöd, medan andra måste kämpa för varje krona och ytterligare har inte ens någonstans att ta vägen, utan blir satta på gatan och behandlad som en sopa. Vi ser detta dagligen och är så vana vid det att vi inte kan tänka oss någon annan ordning; förutom då den socialistiska ordningen som vidmakthåller fångenskapen och distribuerar till alla som sitter i sina fållor och tar emot.
Är det omöjligt att tänka sig att denna boskapsbehandling av människor inte föder frustration och ilska? Vore det konstigt om denna rangordning och fållindelning av människogrupper inte föder avundsjuka och även territoriella konflikter? Är det så udda att tänka att en person som föds in i en fålla som har en historia av våldsamhet, mentala sjukdomar, okänslighet och kvävande paradoxala värderingar kommer att vilja identifera sig med sådana personer som revolterar mot allt, tar det dom vill ha och skiter i alla? Varför överhuvudtaget sätta människor i dessa fållor?
Det finns en film som heter Das Experiment som baserar sig på Stanford Prison Experiment; en undersökning som gick ut på att studera hur människor beter sig i en fångsituation. Experimentet gick överstyr inom ett par dagar och var tvunget att avbrytas eftersom kaos uppstod. I ett fängelse så är principen att man ska styra in människor i olika fållor och där får dom sitta, gå mellan stationer med olika sysslor och sin cell. Tills dess dom en dag blir utsläppta. Och detta ska föreställa vad? Terapi? Är det inte uppenbart att om man behandlar folk som boskap så kommer dom att bete sig som boskap? Varför skulle någon som blivit inlåst känna tacksamhet för detta och förändra sig själv? Och hur är det ens möjligt att förändra sig själv?
Det är här som den mycket underliga filosofin kommer in i bilden; existentialism och Kristendom. Idén om att människor kan "förändra sig själva" eller blir "förändrade av Gud". Det är omöjligt att förändra sig själv; ingen förändras av sig själv. Omständigheter skapar individen, inte tvärtom. Därför om man börjar från början och studerar de omständigheter som existerar kring individer och familjer och delar som har mycket våld och brottsligt beteende och försöker att förändra dessa; till exempel genom att låsa upp fållan som dom redan sitter i och ta bort alla fållor, kastsystem och så vidare. Dock inga unioner; Sovjettiden visade oss vad unionerna kunde användas till; som ytterligare ett maktmedel för fållindelning av människor i arbetsgrupper som nu blev minst lika exploaterade som innan under Tsarens fållindelning.
Först och främst så måste mat bli tillgänglig för alla; det är inte en mänsklig rättighet att få äta sig mätt; men det borde vara en samhällelig rättighet. så orda samhället så att mat kan finnas tillgänglig för alla.
Sluta upp med att försvåra för dem som redan har det svårt; gör deras liv lättare istället. En gång mitt i kalla vintern såg jag en man som satt inne och värmde sig i en busstation. Han såg sliten och medtagen ut och hade dåliga kläder på sig. Han bara satt på bänken och gjorde inget oväsen av sig. Så kommer det två poliser dit och ber honom avlägsna sig. Ser honom tyst kliva upp och gå ut i isvinden, greppandes den tunna sommarjackan som han hade på sig. Ge alla sådana människor en lättare tillvaro.
Fångenskapen är problemet; fångenskap i alla dess former. Men fångenskapen är i första hand inte en fångenskap av människor; utan ett resultat av att människor försöker att fånga världen. Genom att erövra och låsa in världen allt mer, desto mer infångade blir också människorna. Det vi gör mot världen gör vi mot oss själva. I denna kultur så är det en ädel uppgift att erövra världen och kämpa mot "ondskan". Men det är precis denna värdering eller legend om oss själva som gör att världen blir allt mer inlåst. Ingen har någonsin bett oss att erövra världen och ingen har bett oss att kämpa mot "ondskan". Ett citat från serien Pogo gör sig påmint "We have seen the enemy, and he is us".
