Byråkratin kommer ta död på oss människor!

[Vincent Kayne]

Jag funderar ibland om all byråkrati som finns i världen verkligen främjar oss människor att ta oss framåt, i ekonomin, samhället och utvecklingen generellt, eller om byråkratin kommer att ta över. Det jag menar är att det blir viktigare att följa alla lagar, förordningar, bestämmelser, och regler mer än att främja människan, dess utveckling och vår egen planets "hälsa".

Jag jobbar inom en svensk myndighet och jag har inte jobbat där särskilt länge, så jag hoppas mina ögon fortfarande är klara. Jag upplever, att det som vi uträttar är mycket bra och hjälper människor, men ibland undrar jag om våra arbetsuppgifter verkligen hjälper individen eller om det bara hjälper vår "organisation" att få ett bättre resultat. Eller går det hand i hand? Ja kanske!?

Jag menar inte heller att det ska vara ett laglöst samhälle utan lagar, men kommer vi människor att bli fördummade eller bli för begränsade av vår egen byråkrati. Vi reglerar in oss själva tills vi inte längre kan göra någonting alls.

[Zokrates]

Byråkrati är när människor följer ett regelverk, alla människor har regler även om de inte präntats ned,
så skillnaden ligger mest i hur mycket individuell hänsyn man tar till enskilda individer, hur mycket man
kan frångå reglerna utan att dels göra för stort avkall på reglerna som sådana samt dels till största delen
faktiskt följa reglerna. För att känna någon som helst nytta med reglerna, så måste de vara förankrade
så att man känner att reglerna är riktiga, vilket leder till nästa bit, möjligheten att kunna påverka reglerna.

Huruvida reglerna är lag eller inte skall inte förhindra möjligheten att ifrågasätta vissa direktiv, i slutändan
när enskilda byråkrater känner att de varken kan eller vill följa regler som strider mot deras samveten,
så bör de efter att ha klargjort varför samt inte fått gehör för detta följa sitt samvete och lämna organisationen.
Gör aldrig avkall på din medmänsklighet, är något dåligt så är det dåligt hur fint man än lindat in det i ord.

Tyvärr är verkligheten oftast sådan att när alla som följt sitt samvete övergett skutan, så är det bara fega
rötägg kvar på skeppet, de som verkligen skiter i allt och alla så länge de får sin lön, vilket är svaret på
varför det går att skapa diktaturer, brott mot mänskligheten, krig, svält, orättvisa etc.

[Sceptisk]

Det är egentligen en ganska djupsinnig fråga; Av den anledningen att du arbetar för en myndighet. Om du hade jobbat i ett familjeföretag eller liknande och ni kunde sätta upp egna regler för ert arbete så är det en sak. Men för en myndighet där arbetet utförs gentemot andra människor utanför organisationen så blir regelverket ett helt annat; Det är en helt annat typ av arbete. Myndigheter av det enorma slag som finns idag kan förmodligen inte klara sig utan byråkrati. Byråkratin behövs för att hinna med all information och organisera beslut osv. Men hur myndigheten mäter sin framgång beror nog mer på själva myndigheten och vem som bestämmer i den och hur denne person får sitt informationsunderlag till vidare beslut. Sedan finns det ju också andra institut som granskar myndigheternas arbete.

Men det leder ändå vidare till andra frågor som är relaterade; Vad för slags information baserar dom som bestämmer i myndigheten sina beslut på? Generell statistik? Selektiva intervjuer? Individuella intervjuer? Samhällsforskning? Hur hanteras denna information? Hur granskas denna information? Hur vet dom att dom baserar sina beslut på relevant underlag? osv.

Men din fråga rymmer inte bara det rent praktiska, utan även en mellanmänsklig dimension. Hur påverkas människor av myndigheters arbete och även av att jobba inom en myndighet?

[Vincent Kayne]

Jag känner inte till så mycket än på hur exakt den organisation som jag arbetar i mäter sina resultat. Men min tanke eller fråga var snarare generellt om hela samhället och inte specifikt "min myndighet", även om den givetvis är en del av samhället.

Mina tankar rör snarare samhället i stort och individen i samhället. Jag undrar om fler tänker att; är det som jag uträttar (kanske framförallt inom myndighetsorganisationer, statliga verk i och för sig) verkligen vettigt? Hjälper det människor? Hjälper det samhället? Eller är det något som har vuxit upp i samhället och bara ångat på utan någon riktig tanke, en koloss som inte går att stoppa. Finns risken att det går så långt att individen sätts i andra hand framför organisationen och de mycket viktiga lagarna. Så vi själva blir blinda för vad vi verkligen håller på med.

Givetvis måste stora organisationer ha regelverk för att kunna fatta beslut och hantera all information. Jag menar inte heller att det är fel. Det är bara en tanke som jag funderat på

Det känns svårt att formulera min tankar i text, men ett försök.

[Sceptisk]

Vincent

Hm. Ja jag vet inte riktigt vad du vill säga isåfall. Men jag betvivlar inte att du har en tanke på området som du ännu inte har formulerat så att andra kan förstå den. Så ta dig tid att formulera tanken så kan vi diskutera den om du vill. I övrigt är det nog svårt att avgöra om myndigheters arbete hjälper människor om man inte ser till fakta och också har något annat att jämföra med. Man kanske kan formulera frågan såhär; Vilka slags organisationer fungerar bäst för människor (med deras fel och brister)? När man fått mer information om det så kanske man kan ställa den informationen mot hur dagens myndigheter och andra organisationer fungerar och se var de isåfall brister eller producerar konsekvenser som vi kanske egentligen inte vill ha.

Jag inkluderade "för människor" för att jag tror att det är en fallgrop ifall man skulle lockas till att tänka "Vilken är den bästa organisationen"; för då leder det vidare till vilken slags organisation som kan utföra ett visst arbete så effektivt som möjligt och att man förbiser hur människor blir behandlade. Jag lade till inom parentes "med deras fel och brister" för det finns en annan fallgrop när man bygger upp en vision om en fantastisk organisation som fungerar i alla avseenden; men man tar inte in det faktumet att människor har begränsningar, brister och fel och så vidare och därmed så kommer en sådan organisation inte att fungera, åtminstone inte som man tänkt sig. Vetenskaplig metod utgår alltid ifrån en viktig fundamental sanning, nämligen att människan är felbar; Vi kan minnas fel, vi kan tänka fel, vi kan ha fel förståelse, fel kunskaper, fel metoder, osv osv. Därför måste man alltid utgå ifrån att människan är felbar i vetenskapliga tester; Men även om när man tänker på vilka slags organisationer som funkar bäst.

[Justin Case]

Mina tankar rör snarare samhället i stort och individen i samhället. Jag undrar om fler tänker att; är det som jag uträttar (kanske framförallt inom myndighetsorganisationer, statliga verk i och för sig) verkligen vettigt? Hjälper det människor? Hjälper det samhället? Eller är det något som har vuxit upp i samhället och bara ångat på utan någon riktig tanke, en koloss som inte går att stoppa. Finns risken att det går så långt att individen sätts i andra hand framför organisationen och de mycket viktiga lagarna. Så vi själva blir blinda för vad vi verkligen håller på med.

Du frågar om du verkligen uträttar något "vettigt" genom att arbeta för myndigheten. Vettigt i jämförelse med vad? I jämförelse med att inte göra något alls, kanske du uträttar något (lite(t)) vettigt genom att arbeta för myndigheten. Men det finns säkerligen ännu bättre saker du kan göra med din tid. Att arbeta för myndigheten är nog inte det vettigaste du kan göra. Och det kanske är en relevantare fråga vad som är vettigast att göra, än huruvida det du gör nu bara är "vettigt"? Varför nöja sig med att göra något som bara är "vettigt", när man kan göra något som är ännu vettigare? Något som är ännu vettigare skulle kunna vara att arbeta som politiker för att skapa ett radikalt bättre system, där byråkratin inte är så ineffektiv, klumpig och stelbent, utan fungerar smidigare och mer till människors fördel.

De arbetsuppgifter du nu utför finns det alltid folk som är beredda att utföra - särskilt nu när tillgången på ledig och arbetsvillig arbetskraft (det som felaktigt kallas "arbetslöshet") är ganska hög - så det vore ett misstag att tro att just du måste utföra de arbetsuppgifterna för att de arbetsuppgifterna ska bli utförda - alltså även om det nu är så att de arbetsuppgifterna behöver utföras - av någon - fram till dess att en radikal systemändring kan genomföras. Du behövs kanske istället bättre som politiker, i arbete med att skapa ett radikalt bättre system?

Sedan undrar jag vad du menar med att individen sätts i andra hand. Om följandet av en given lag/regel/förordning får som konsekvens att vissa individer "körs över" och får ett sämre liv, är det väl oftast tänkt att det kan rättfärdigas med att andra individer samtidigt (eller på sikt) får ett bättre liv. Att man utvisar illegala invandrare kan exempelvis motiveras med att det är nödvändigt för att Sveriges befolkning ska kunna behålla sitt välfärdssystem för åtminstone sin egen befolkning istället för att få det uppätet av folk från andra länder. I ett sådant fall kan man kanske inte peka på någon enskild individ som får det bättre av att man utvisar en given illegal invandrare, utan den enda individ man kan peka på är den illegala flyktingen, som får ett sämre liv av att utvisas. Därför håller det inte att bara fråga sig om systemet är bra för "individen", som om det bara vore enskilda, identifierbara individer som kunde vinna eller förlora på ett system. Eller så kan man prata om svenska folket som de individer de är, och säga att individer - i detta fall miljontals svenska individer, dock ovisst exakt vilka - faktiskt får det bättre av att man har en restriktiv invandringspolitik. Invandringspolitiken var nu bara ett exempel. Jag vet ju inte vilken myndighet du arbetar på. Du kan säkert göra paralleller, från det jag säger ovan, till ditt arbete.

Det är inget fel på att ha lagar och regler, men i många fall kan de vara dåligt genomtänkta. och då bör de förändras och/eller kompletteras. Problemet är att den processen tar lång tid, så det behövs även ett system som hjälper individen genast så fort en brist i lagar och regler uppdagats. Närhelst någon medborgare tycker sig bli överkörd av en myndighet på ett orättvist sätt som lagstiftaren kanske missat att tänka på kan hända, ska en specialdomstol av karaktären "sunt-förnuft-domstol" genast sammanträda och bedöma om det är förnuftigt att göra ett undantag från gällande regler i det fall det gäller. Den allt avgörande principen som den specialdomstolen har att följa är att ta ställning till vad sunt förnuft säger i fallet i fråga. Om den specialdomstolen, sunt-förnuft-domstolen, ställer sig på "den drabbade individens" sida, ska myndigheten inte få göra det reglerna säger att den ska göra mot individen. Sedan kan den myndigheten få ha rätt att överklaga till högre instans om den vill, men den ska tills vidare inte få ställa till med något elände för individen det gäller. Det ska alltså vara paragrafryttarna som har bevisbördan och blir bakbundna, så fort sunt-förnuft-domstolen funnit att sunt förnuft ger den överkörda individen rätt. Det ska finnas så pass många sunt-förnuft-domstolar runt om i landet att alla medborgare som känner sig felbehandlade av någon myndighet på grund av någon ogenomtänkt regel hinner få sina ärenden behandlade av en sunt-förnuft-domstol innan de hunnit börja drabbas kraftigt negativt av de ogenomtänkta reglerna i fråga. I alla händelser ska ingen myndighet få göra något mot någon individ förrän individens anmälan till sunt-förnuft-domstolen, om individen gör en sådan, hunnit behandlas.

Ett sådant system innebär naturligtvis väldiga kostnader, men kan man lägga en massa pengar på terrorismbekämpning kan man gott lägga en massa pengar på vanligt hyggligt folks rättssäkerhet gentemot myndigheter också.

Men tänk om folk missbrukar sin rätt att gå till sunt-förnuft-domstol, och går till sunt-förnuft-domstol minsta lilla struntärende, minsta lilla skattekrav, minsta lilla parkeringsbot, etc? För att hålla tillbaka sådant missbruk kan man ha en maxgräns för hur många ärenden varje medborgare har rätt att driva till sunt-förnuft-domstol per år. Den som missbrukar sin rätt till sunt-förnuft-domstol för småsaker lär sig då snabbt att sluta göra det, när det uppstår en situation där han verkligen hamnat rejält orättvist mellan stolarna men har förbrukat sin anmäla-till-sunt-förnuft-domstol-kvot för resten av året. En sådan maxgräns borde kunna hålla folk från att i någon hutlöst hög grad missbruka sunt-förnuft-domstolarna.

Man skulle kunna ha separata personval, i samband med de allmänna valen, där folket väljer ledamöter till sunt-förnuft-domstolarna, oberoende av val av parti för den övriga politiken. Sunt-förnuft-domstolarna kan sedan sättas samman genom slumpvis kombinerande av de personer folket valt - utan hänsyn till var i landet dessa folkvalda bor. Sunt-förnuft-domstolarna kan sammanträda över internet.

[Zokrates]

Men tänk om folk missbrukar sin rätt att gå till sunt-förnuft-domstol, och går till sunt-förnuft-domstol minsta lilla struntärende, minsta lilla skattekrav, minsta lilla parkeringsbot, etc?

Hörde häromdagen på P1 en jämförelse mellan Kina och Indien om Indiens demokrati höll tillbaka utveckling,
just en sådan sak togs upp att de tydligen praktiserade något som liknar principen i din sunt-förnufts modell.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=4884812

[Vincent Kayne]

Vincent

Hm. Ja jag vet inte riktigt vad du vill säga isåfall. Men jag betvivlar inte att du har en tanke på området som du ännu inte har formulerat så att andra kan förstå den. Så ta dig tid att formulera tanken så kan vi diskutera den om du vill. I övrigt är det nog svårt att avgöra om myndigheters arbete hjälper människor om man inte ser till fakta och också har något annat att jämföra med. Man kanske kan formulera frågan såhär; Vilka slags organisationer fungerar bäst för människor (med deras fel och brister)? När man fått mer information om det så kanske man kan ställa den informationen mot hur dagens myndigheter och andra organisationer fungerar och se var de isåfall brister eller producerar konsekvenser som vi kanske egentligen inte vill ha.

Jag inkluderade "för människor" för att jag tror att det är en fallgrop ifall man skulle lockas till att tänka "Vilken är den bästa organisationen"; för då leder det vidare till vilken slags organisation som kan utföra ett visst arbete så effektivt som möjligt och att man förbiser hur människor blir behandlade. Jag lade till inom parentes "med deras fel och brister" för det finns en annan fallgrop när man bygger upp en vision om en fantastisk organisation som fungerar i alla avseenden; men man tar inte in det faktumet att människor har begränsningar, brister och fel och så vidare och därmed så kommer en sådan organisation inte att fungera, åtminstone inte som man tänkt sig. Vetenskaplig metod utgår alltid ifrån en viktig fundamental sanning, nämligen att människan är felbar; Vi kan minnas fel, vi kan tänka fel, vi kan ha fel förståelse, fel kunskaper, fel metoder, osv osv. Därför måste man alltid utgå ifrån att människan är felbar i vetenskapliga tester; Men även om när man tänker på vilka slags organisationer som funkar bäst.

Jag vill egentligen inte att du ska säga något speciellt. Tycker det är intressant att bara ta upp ämnet och se hur andra ser på saken. Ska fundera lite till och se om jag kan komma på något bra att skriva.

/ Vince

[mullback]

Byråkrati ser jag som en samhällsparasit som existerar i sig själv och väl kanske har en och annan fördel för att bringa ordning på information.

Kan sådant göras utan att det måste bli byråkrati?

Byråkrati tycks oundvikligt stjälpa människans förutsättning för att hysa förtroende för medborgaren, det blir väl en inbyggd logik av det om man exempelvis ger någon i uppgift att kategoriskt be om legitimation utan att göra skillnad på kreti och pleti även om vederbörandes Mamma eller Kungen vill ha ett ärende uträttat.

Problemet blir väl att vi känner med våra känslor oss kränkta när storebror utgår ifrån att våra uppsåt kan vara av ondo.

Sedan blir saker tillkrånglade och överdrivet svårbegripliga för att systemet i sig kräver det ena och det andra av bl.a säkerhets skäl.

Det är nog svårt att ersätta det vi kallar byråkrati med något annat då väl all form av ordningssammanhang innebär behovet av något slags auktoritärt inflytande.

Betänk exempelvis anledningen till att vi har uppfunnit låset över huvud taget? Vi kan ju just inte lita på varandra.

En vän till mig sa: Allting handlar om att styra människans begär (hade han en poäng här månne?)

[Ungkarl]

"Människan" är sedan länge relativiserad.

[BoS]

Vi blir alltmera insnärjda och det krävs intelligenta och genomtänkta regler för ekonomi och samvaro som maximerar individens frihet.

Vilka dessa är, har jag beskrivit i andra trådar:
http://www.filosofiforum.com/forum/sea ... de=results - Skriv in BoS på författare och klicka på sök.