Det mycket märkliga politiska spektrat som finns idag delar upp världen i antingen gemensamt eller i privat ägande. Vad båda dessa extremer inte tar in i beräkningen är att det finns vissa saker som ärligt talat inte går att äga. Man kan dominera och kontrollera, men det är inte samma sak som att göra ärliga anspråk.
En människa går att dominera och kontrollera, men det finns ingen moralisk rätt att äga eller kontrollera en annan människa. Landet går att dominera, kontrollera och kultivera, men det finns inte någon moralisk rätt att 'äga' mark.
Idéer om ägande fanns både hos Plato och Aristotle, där den förstnämnda till och med ville ha kvinnorna 'in common' medan Aristotle motsatte sig detta. Men man ser här ett exempel på två män som vill dela upp världen mellan sig. Två män som gör anspråk på ägande av världen och likt banditer delar upp bytet. Att de har "rätt" att göra detta tar de för givet.
Men bara för att man kan dominera och kontrollera en annan människa gör det inte moraliskt rätt. Bara för att man kan dominera och kontrollera en bit mark betyder inte att det man gör är "rätt". Så om man vill hänvisa till moral hur ska man då kunna rättfärdiga någon form av ägande?
Var börjar rätten att äga och var slutar den? Detta är grundläggande för att även förstå var gemensamt ägande börjar och slutar. Både det gemensamma och det privata ägandet är ju beroende av idén om äganderätt. Man kan inte äga något varken privat eller gemensamt om man inte först tror att man har 'rätt' att äga det, antingen som privatperson eller som stat. Hur kan en stat skriva lagar om gemensamt ägande om det inte finns någon rättighet bakom det?
Hur kan äganderätt ens uppstå? Var finns den? Jag kan hålla fast i något men vad ger mig någon 'rätt' att äga det? Det går att äga saker gemensamt men var finns 'rättigheten' till detta? Det går att ta saker ifrån andra, djur såväl som människor och det går även att hindra andra från att ta det dom vill ha, djur såväl som människor. Men var finns rättigheten till detta?
Om jag jagar älg och skjuter och dödar den, det är inte samma sak som att ha rätt att göra det. Jag dödar den för att jag vill ha köttet. Om jag kultiverar en bit land, det är inte heller samma sak som att ha någon 'rättighet' att göra det, utan för att jag behöver mat för att överleva. Inte heller om en stat kommer in och vill beslagta marken och försätta befolkningen i slaveri, var har den någon 'rätt' att göra detta?
När Européerna kom till Asien så hade kyrkan bestämt att de hade "rätt" till marken och allt på den. När Européerna kom till Amerika så agerade de som om de hade all rätt på sin sida att ta marken och fördriva alla innevånare. När kommunisterna kom till makten i Sovjet så agerade de som om de hade all rätt att ta makten och sätta alla som inte höll med om den Leninistiska-Stalinitiska doktrinen i koncentrationsläger.
Men i själva verket så finns det inga rättigheter. Jag tar av landet det jag behöver för min överlevnad, men i övrigt så finns det ingen rättighet till att göra detta. Varken djur eller människor har någon 'rätt' på sin sida att ta och äta av landet. Det kan aldrig finnas någon rättighet i att leva på någon annans bekostnad; Varken djur, natur eller människor kan ha någon sådan rätt. Hur kan höken ha någon rätt att äta sparven, eller trasten någon rätt att äta masken, eller hur kan en lejonflock, även om de delar på maten sinsemellan, hur kan de ha någon rätt att jaga, döda och äta upp en antilop?
Gemensamt och privat ägande
Moderator: Moderatorgruppen
Man föds naken och kan inte ta med sig något när man dör, däremellan lånar man allt, så allt är bara
till låns. Tänkte på att utvecklingen går mer mot att man inte äger saker, ungefär som programvara
som man är licencierad att använda men som ägs av företaget som tillverkat det, på samma sätt
skulle ju fler saker kunna användas mot ersättning utan att man äger det, hyresgäster behöver ju
inte äga sina bostäder, de betalar bara hyra för rätten att bo där, kanske skulle allt vara likadant
där stat och företag står för allt ägande?
Ett enda materialotek förser personer som får låna allt det de behöver i mån av tillgång och behov,
i stora nätcloud finns all musik, böcker, film och spel, bara att ta del av, inget personligt behov av fysiska
enheter i hemmet.
All mat delas ut i affärerna gratis, för att undvika att folk hamstrar har alla ransoner som styrs via en
datacentral, allt arbete är frivilligt då den enda lönen som finns är att man är en brukare av det som
erbjuds, vilket i sin tur kräver att alla som kan ändå arbetar med något i mån av möjlighet.
När det gäller partnerskap så är det förbjudet, ingen har rätt att ensam förfoga över en annan människa,
kärlek mellan två individer räknas som rå egoism då det exkluderar andra, barn uppfostras gemensamt,
sex bygger helt på frivilligt deltagande, men då ingen enskild äger mer än någon annan och då ingens
rikedom utgör grund för chansen att få till det, ökar den sexuella fördelningen rättvist.
Resurser i naturen bygger på att inte ta ut mer än vad naturen klarar, detta i sin tur leder på sikt till en
minskad befolkning eftersom all tillväxt är reglerad i proportion till matproduktionen.
till låns. Tänkte på att utvecklingen går mer mot att man inte äger saker, ungefär som programvara
som man är licencierad att använda men som ägs av företaget som tillverkat det, på samma sätt
skulle ju fler saker kunna användas mot ersättning utan att man äger det, hyresgäster behöver ju
inte äga sina bostäder, de betalar bara hyra för rätten att bo där, kanske skulle allt vara likadant
där stat och företag står för allt ägande?
Ett enda materialotek förser personer som får låna allt det de behöver i mån av tillgång och behov,
i stora nätcloud finns all musik, böcker, film och spel, bara att ta del av, inget personligt behov av fysiska
enheter i hemmet.
All mat delas ut i affärerna gratis, för att undvika att folk hamstrar har alla ransoner som styrs via en
datacentral, allt arbete är frivilligt då den enda lönen som finns är att man är en brukare av det som
erbjuds, vilket i sin tur kräver att alla som kan ändå arbetar med något i mån av möjlighet.
När det gäller partnerskap så är det förbjudet, ingen har rätt att ensam förfoga över en annan människa,
kärlek mellan två individer räknas som rå egoism då det exkluderar andra, barn uppfostras gemensamt,
sex bygger helt på frivilligt deltagande, men då ingen enskild äger mer än någon annan och då ingens
rikedom utgör grund för chansen att få till det, ökar den sexuella fördelningen rättvist.
Resurser i naturen bygger på att inte ta ut mer än vad naturen klarar, detta i sin tur leder på sikt till en
minskad befolkning eftersom all tillväxt är reglerad i proportion till matproduktionen.
Zokrates
Håller med dig om att man föds naken och att allt är "till låns", samt att man inte ska ta mer från naturen än vad man behöver.
Detta ser ut som att du håller med mig om att ingen har någon "rätt" att äga något.
Men därimellan så talar du om hur staten ska stå för ägandet... hur då? Det du talar om är ren kommunism. Det låter väldigt likt dina andra poster om det totalitära samhället. Det jag ville peka på var att det inte finns någon form av rättighet att äga något, varken av stat eller individer. Men om jag var tvungen att välja så skulle jag helt klart stå på individens rätt att äga saker, för om bara staten tillåts äga något då är det en formel för ren diktatur där man får stå med mössan i hand och be diktatorn om tillåtelse att få finnas.
Jag trodde att jag gjorde det klart och tydligt att för att kunna ha gemensamt/statligt ägande så måste man först erkänna äganderätten. Om en flock lejon dödar ett byte och sedan delar på maten ger inte lejonflocken någon "rätt" att döda och äga bytet. Det spelar ingen roll om det är ett ensamt lejon eller flera stycken. Om det inte finns någon rätt att äga saker, då kan inte heller "staten" eller "folket" göra några anspråk på att ha en särskild "rätt" att äga något. Äganderätten kan varken vara privat eller gemensam eller statlig eller kunglig.
Håller med dig om att man föds naken och att allt är "till låns", samt att man inte ska ta mer från naturen än vad man behöver.
Detta ser ut som att du håller med mig om att ingen har någon "rätt" att äga något.
Men därimellan så talar du om hur staten ska stå för ägandet... hur då? Det du talar om är ren kommunism. Det låter väldigt likt dina andra poster om det totalitära samhället. Det jag ville peka på var att det inte finns någon form av rättighet att äga något, varken av stat eller individer. Men om jag var tvungen att välja så skulle jag helt klart stå på individens rätt att äga saker, för om bara staten tillåts äga något då är det en formel för ren diktatur där man får stå med mössan i hand och be diktatorn om tillåtelse att få finnas.
Jag trodde att jag gjorde det klart och tydligt att för att kunna ha gemensamt/statligt ägande så måste man först erkänna äganderätten. Om en flock lejon dödar ett byte och sedan delar på maten ger inte lejonflocken någon "rätt" att döda och äga bytet. Det spelar ingen roll om det är ett ensamt lejon eller flera stycken. Om det inte finns någon rätt att äga saker, då kan inte heller "staten" eller "folket" göra några anspråk på att ha en särskild "rätt" att äga något. Äganderätten kan varken vara privat eller gemensam eller statlig eller kunglig.
Om två äger en häst, är den mager, - om två äger en båt, är den läck.
Varför är det så? - Jo man är ivrig att ta i anspråk fördelarna med ägandet och man är slö med att ta på sig ansvaret och besväret.
Detta vet vi ju alla sedan årtusenden tillbaka och ordspråket är också urgammalt och kinesiskt. - För att förneka att det förhåller sig så, måste man göra sig dummare än man är.
Vad beträffar ägande till begränsade och eftertraktade naturresurser som mark, menar jag att ägandet bör hävdas med en årlig avgift istället för med ett engångsbelopp. - Så var det under årtusenden innan grundskatterna slopades till förmån för inkomstskatter.
Varför är det så? - Jo man är ivrig att ta i anspråk fördelarna med ägandet och man är slö med att ta på sig ansvaret och besväret.
Detta vet vi ju alla sedan årtusenden tillbaka och ordspråket är också urgammalt och kinesiskt. - För att förneka att det förhåller sig så, måste man göra sig dummare än man är.
Vad beträffar ägande till begränsade och eftertraktade naturresurser som mark, menar jag att ägandet bör hävdas med en årlig avgift istället för med ett engångsbelopp. - Så var det under årtusenden innan grundskatterna slopades till förmån för inkomstskatter.
BoS
Håller med om att det är ofta inte särskilt bra med att ha saker gemensamt. Delar man med sig av något och så går det sönder och så var det inte den andres fel och så blir det gräl.
Men hur kan man rättfärdigt äga mark? Det är skillnad på att använda något och att äga det. Alla använder sig av marken, djur såväl som människor. Alla använder sig av luften och alla använder solen för att kunna leva. Men att göra anspråk på att äga något av detta, vad tror man om sig själv då? Spelar ingen roll om man är privatperson eller stat/samfund. Det man kan göra anspråk på är att ha ett territorium. För alla behöver ett territorium för att kunna leva. Men det är skillnad på att ha ett territorium tillsammans och att säga att man äger marken.
Man kan enbart äga och sälja saker som man själv har tillverkat/förädlat. Man kan därför bara köpa saker som någon annan har förädlat. Men det är inte människor som har tillverkat marken så hur tusan tror de att de äger den? Bara för att man använder marken räcker inte heller för att kunna säga att man äger den.
Genom detta "ägande" av marken så försätts tusentals människor i svält och miljoner tvingas ta ett arbete hos någon för att kunna försörja sig. "Ägandet" av marken producerar också en massa krig och oberäkneliga lidanden. Om man därför är delaktig i ett samhälle som gör sådana anspråk så deltar man även indirekt i dess djupt omoraliska och lögnaktiga beteende.
Håller med om att det är ofta inte särskilt bra med att ha saker gemensamt. Delar man med sig av något och så går det sönder och så var det inte den andres fel och så blir det gräl.
Men hur kan man rättfärdigt äga mark? Det är skillnad på att använda något och att äga det. Alla använder sig av marken, djur såväl som människor. Alla använder sig av luften och alla använder solen för att kunna leva. Men att göra anspråk på att äga något av detta, vad tror man om sig själv då? Spelar ingen roll om man är privatperson eller stat/samfund. Det man kan göra anspråk på är att ha ett territorium. För alla behöver ett territorium för att kunna leva. Men det är skillnad på att ha ett territorium tillsammans och att säga att man äger marken.
Man kan enbart äga och sälja saker som man själv har tillverkat/förädlat. Man kan därför bara köpa saker som någon annan har förädlat. Men det är inte människor som har tillverkat marken så hur tusan tror de att de äger den? Bara för att man använder marken räcker inte heller för att kunna säga att man äger den.
Genom detta "ägande" av marken så försätts tusentals människor i svält och miljoner tvingas ta ett arbete hos någon för att kunna försörja sig. "Ägandet" av marken producerar också en massa krig och oberäkneliga lidanden. Om man därför är delaktig i ett samhälle som gör sådana anspråk så deltar man även indirekt i dess djupt omoraliska och lögnaktiga beteende.
Återgå till "Politik och samhälle"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 14 och 0 gäster