Demokrati är kollektivism

[Sceptisk]

Ständigt hör man detta eviga upprepande om demokrati och vad underbart det är med demokrati. Oreflekterat använder sig både vänster och högermänniskor sig av demokratibegreppet, till och med visssa av de nationella använder sig av det. Vad få påpekar är att demokrati inte är den bästa samhällsformen. Tvärtom så är den en av de absolut sämsta. Förutom nazism och kommunism så är demokrati den sämsta. Därför kan jag inte tro på att de som talar om demokrati menar vad de säger. Inte att dom ljuger, men dom använder begreppet för att dom vet vad det innebär.

Demokrati är mob-styre eller mängdstyre. Demokrati fostrar därför osjälvständiga människor som aldrig får lära sig hur man kan bli självständig. Demokrati ger också budskapet att osjälvständighet är något som ger makt och inflytande. Det fostrar människor som hela tiden måste ingå i ett kollektiv för att ha någon röst.

Det som händer i små grupper som är av "mob" typen är att de kommer att ha ett slags ledarskap men detta ledarskap är inte valt, utan utvecklas i en intern kamp. Denna kamp blir allt mer vulgär och den som ofta blir ledarfiguren är den som kan vara mest vulgär och våldsam. Han får mest inflytande i gruppen för att han är värst. Vissa i gruppen beundrar och följer en sådan person för dom tycker det är ett tecken på manlighet och mod, medan andra följer honom av rädsla för vad gruppen ska tycka om de inte följer med.

Mobben är en mycket intolerant sammanslutning och faktum är att demokrati är en mycket intolerant ideologi. Det är en ideologi som inte värnar om sunda värderingar, personligt ansvar eller individen. I demokratin är det massan som är avgörande, likt i mobben så är det "vad de andra tycker" som är av största vikt och värde. Eftersom mobben försöker att slå ner alla individuella tendenser  så är den också extremt intolerant mot självständighet och självständiga människor.

Självständiga människor upplevs som ett hot av mobben. Mobben vet inte hur de ska hantera en fullt självständig människa så de glider bara förbi honom. Medan en person i gruppen som börjar att uppvisa självständiga tendenser, snabbt blir påhoppad och förnedrad och förhånad.

Detta gör att demokrati leder till kollektivisering, individen räknas bara om den är en del av mängden, men inte annars. Kollektiviseringen leder senare fram till fascism där ledaren blir den som är fysiskt starkast, eller har skapat sig ett psykologiskt övertag på något sätt. Maktsträvanden i kollektivismen är som en inre osynlig psykologisk kamp och strukturen bland medlemmarna är dunkel och otydlig.

På internet så ser man ofta dessa mobb grupper som gaddar ihop sig mot de som är självständiga eller de som är annorlunda. De kan känna lukten av en person som är svagare men som försöker att hävda sin självständighet och njuter av att förnedra en sådan person. Demokrati är ett slags mentalt fängelse, där man blir tvungen att tillhöra en grupp för att ha något att säga till om och där alla måste kämpa för att hävda sin styrka och få andra att bli rädda för en för att överleva.

Anledningen därför att så många politiker talar om demokrati är för att det gör att de inte själva behöver utföra kontrollen av människor. Gruppen tar över och trycker ner alla. De som leder kan därför njuta av sin självständighet medan alla andra befinner sig under ett kompakt socialt tryck som motarbetar varje impuls till självständighet. Demokrati låter bra, det låter som ett "stärkande" av folket. Men det är missvisande. Demokrati är ett stärkande av kollektivismen och ett försvagande av individen.

Så vad är botemedlet? Vad kan rädda individen från den kollektiva mob-mentaliteten och hjälpa den förtryckte upp på fötter igen? Hur ska man kunna uppnå respekt för individen och en positiv samhällsdynamik som strävar att hjälpa folk att bli självständiga, snarare än att trycka ner dem? Inte är det med hjälp av demokrati.

I ett kollektiviserat samhälle så har individen ingen röst. Individen motarbetas från alla håll och är ytterst svag och lättpåverkad. Men så uppstår även paradoxen: kollektivismen producerar splittring. Demokrati, eller mob-ismen som jag skulle vilja kalla den, har en inre dynamik som är i ständig inre kamp om makten. Detta gör att det inte går att lita på någon och varje individ konstruerar därför ett "pseudo-jag" eller en "pseudo-personlighet" som de kan visa upp utan risk för att bli personligen känslomässigt kränkt av den ständiga maktkampen. Därför så skapar demokrati en paradox; kollektivistisk splittring. Detta är inte att förväxla med "alienation" men det är förmodligen denna känsla som många upplever sig ha i ett samhälle där individen inte räknas samtidigt som att ingen kan lita på någon.

Demokrati producerar därför inte ett enat folk av självständiga individer, utan dess direkta motsats: ett folk som är kollektiviserat och splittrat.

Motsatsen till demokrati och tyranni är det moraliska ledarskapet. Där regenten har en moralisk agenda. Denna moral innefattar respekt för och stärkande av individen, hjälp till självhjälp, fostrande av självständighet, vänskap och kärlek.

[Zokrates]

http://kulturbloggen.com/?p=48009
Google stödjer extremisthögern i USA, faktiskt lika illa som om de skulle ha stött Hitler med sällskap om
de hade verkat under den perioden, bör vi vara oroliga över allt de samlat på sig om folk runt om i världen
när de nu så uppenbart visar vilka de sponsrar, svar JA!

[Ungkarl]

Det jag inte gillar med demokrati är att det knockar ut kulturbevarelsedriften. I vänstersinnades strävan efter valfrihet har vi drastiskt minskat vår egentliga valfrihet, folk som borde ställa sig upp och kämpa för vår kultur i den här situationen är nästan handlingsförlamade.

Så här blir det när man sätter upp minimalistiska mål. Man får det man siktar på men inget mer, och sedan försvinner även det man siktade på.

*Överlevnad. Det är ett minimalistiskt mål. Men ärligt talat behöver vi inte överlevnad, vi behöver bra saker (och överlevnad av X kan givetvis förekomma som en bra möjlighet).

*Jämlikhet. Jag tolkar det som harmoni. Men siktar man på harmoni förlorar man det, det vet ju alla. Man måste KÄMPA för harmoni och vad vänstern kallar jämlikhet.

*Sammanhållning. En av demokratin perverterad holism där man tvingas ihop med fiendekroppar. Istället för att samarbeta med varandra så tvingas man bo i vansinninga konstellationer utan hänsyn till vad det gör till kulturen. Folk börjar skrämmas av hur nära inpå varandra de har kommit och de drar sig undan/isolerar sig, lite som du skriver.

Sammansvärjningen som skapade det här "systemet" är en annan fråga.

Extremist (ex betyder "utanför"), "Zokrates", är jag ganska säker på att det var ett sånt ord som bara vänsterfolk kallades förr i tiden som vänstern vände på och använde på högermänniskor som de tyckte var lite för vildsinta.

"Det moraliska ledarskapet" tycker jag låter bra, "konservatism" har jag svårare för eftersom jag har svårt att förstå riktigt vad det är. Jag tror man måste gå tillbaka till något slags gudsbegrepp också.

[Zokrates]

"Det moraliska ledarskapet" tycker jag låter bra, "konservatism" har jag svårare för eftersom jag har svårt att förstå riktigt vad det är. Jag tror man måste gå tillbaka till något slags gudsbegrepp också., är jag ganska säker på att det var ett sånt ord som bara vänsterfolk kallades förr i tiden som vänstern vände på och använde på högermänniskor som de tyckte var lite för vildsinta.

En gammal länk från ett tag sedan, http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=3087960

[lösdrivaren]

Motsatsen till demokrati och tyranni är det moraliska ledarskapet. Där regenten har en moralisk agenda. Denna moral innefattar respekt för och stärkande av individen, hjälp till självhjälp, fostrande av självständighet, vänskap och kärlek.

Du hade säkert knugens porrklubbesök i åtanke när du skrev detta.

Fyfan vad korkat inlägg fyllt med floskler.