Förändring utan återvändo, ett smart drag?

[Ungkarl]

Många i den moderna världen tror starkt på att man kan reglera bort ondska.

Få skulle förneka den totala frånvaron av något slags ondskebegrepp.

Istället väljer man att identifiera ordningar och beteenden som orsakar förtryck och smärta - det vill säga ondska - och sedan avskaffa dessa direkt.

Tänk er att man skulle frånta ett barn med sociala problem (kanske våldsproblem) möjligheten att interagera med andra barn. Det skulle troligtvis sänka risken för fortsatt våld eftersom barnet inte har någon kvar att våldsföra sig på. Det skulle också underlätta för de andra barnen mer allmänt att slippa problembarnet.

Men är det RÄTT att frånta ett problembarn sin sociala kontext? Jag menar att svaret nästan alltid är nej. Barnet kanske tar ut frustrationen av sin ensamhet på andra eller sig själv senare. Dessutom mår han väldigt dåligt av ensamheten i sig - alltså barnet har ett egenvärde.

Listan kan göras lång på hur mycket man kan frestas att lösa sociala problem med snabba ryck ovanifrån - med ödesdigra sideffekter.

Ett barn utan en sund social kontext kan mycket väl bli skadad för livet. Om man istället hade låtit barnet (ceteris peribus) härja fritt så hade föräldrarna, de andra barnen etc tvingats lära sig hur man reagerar på problembarnet.

Kortsiktig rehabilitering och åter-socialisering hade varit ett bättre drag.

Tänk er nu att man tar en hel grupp och pekar ut dem som ett problem - låt säga män. Män, argumentarar man då, begår fler våldsbrott och annat ondskefullt som grupp. Om man alltså atomiserade män i manliga gemenskaper t.ex. genom att avskaffa värnplikten, bekämpa alla politiska högergrupper och förbjöd alla exklusiva manliga klubbar, då skulle våldet/ondskan upphöra! Eftersom mannens incentiv för att begå våldet/ondskan har frågtagits honom.

Men precis som med det isolerade barnet så är skadan av en nation med isolerade män irreversibel (mer eller mindre). Och även om man fick ner det grova våldet till noll med strategin att isolera  män så skulle man även förstöra t.ex.
1. kulturerna som förlitade sig på ett kollektivt manligt försvar
2. individuella mäns förmåga att spola tillbaka och ta tillbaks det som gick förlorat

I ett nötskal kan man säga att här tycker jag socialismens ondska ligger: inte för att den "arbetar uppifrån" eller för att den är dålig för män, utan för att den nästintill omöjliggör en återgälldning av skadan som kom som en sideffekt av en Totallösning som skulle rentvå någon ondska.

Man kan inte lägga sitt pussel igen när man har filat sönder pusselbitarna...

[Zokrates]

Tänk dig att det finns pusselbitar som aldrig hörde hemma i pusslet, men genom manipulation av bitarna
så passar de in, fast det avvikande mönstret avslöjar ändå felet, tänk dig då att dem som lagt dit de
felaktiga bitarna då försöker kamouflera dem så att de lättare skall godtas, det är det du gör ungkarl,
en felaktig bit kommer aldrig att bli accepterad fullt ut eller av majoriteten med mindre än att man tvingar
alla att blunda för felen, eller tvingar oss att acceptera bitarna som riktiga genom indokrinering.

Vi har allt att förlora på detta och inget att vinna, de enda som vinner är dem som lagt dit bitarna och
ser vi till hur det ser ut i världen så styr de 99% av vår värld, vilket avslöjar hur vidrigt detta förfarande
är.  Du kan tala dig varm för det naturliga att socialicera in en bråkig unge i en barngrupp, vilket inte är
det detta gäller, men du kommer aldrig att kunna övertala mig om att våld är lösningen på alla problem
med mindre än att vi riktar det mot manipulatörerna av de falska pusselbitarna, men se där tar det stopp,
ingen av er våldsbejakare vänder bössan mot dem som ger order.

[Ungkarl]

Våldsbejakare? Nix. Jag är emot allt menlöst våld inklusive politiskt våld som Anders Breiviks dåd, för att få det sagt.

Du är förvirrad. Jag pratar inte om ett defekt pussel, utan om ett riktigt pussel med passande bitar. När jag tänker med tankeredskap för analysera världen så gör jag inte självaste tankeredskapet till defekt och insnärjt i min egen förvirring som du gör.

För att behaga din fantasi om ett defekt pussel kan jag dock säga att jag föredrar ett pussel med manipulerade och ommålade bitar över ett sönderfilat pussel eller dito med synliga mellanrum. Min analogis förklaringskraft är dock BEGRÄNSAD, liksom naturresurserna och människans inneboende problemlösningsförmåga.

[Sceptisk]

Jag skulle vilja ifrågasätta vad det beror på att att vissa människor har ett så stort behov av att kontrollera vad andra människor gör. Tror dom att dom är oumbärliga? Isåfall varför tror dom det? Tror dom att dom vet hur andra människor ska leva sina liv? Tror dom att just de är "utvalda" att kontrollera andra? Hur har dom isåfall kommit fram till det? Vem har valt ut just dem och varför?

[Justin Case]

Det säkraste och bästa är nog att tills vidare inte låta de styrande försöka sig på någon mer omfattande omdaning av, eller styrning av, människorna i samhället, än vad som är praktiserat under så stor del av mänsklighetens historia att det redan sitter i människors gener. När man lyckats ta fram på alla sätt övermänsklig AI, däremot, kan kan kanske låta den AI:n börja experimentera med datorsimulationer med kopior av mänskligheten, och i en del av de kopiorna ändra på människans genetiska programmering rejält, utan att detta behöver äventyra hela mänsklighetens överlevnad. Därefter kan man tillämpa, på hela eller nästan hela mänskligheten, de omdaningar som visat sig ge hållbart och bra resultat under mycket lång tid i dessa simulationer. Men naturligtvis ska man alltid se till att ha backup-kopior på mänskligheten sådan som den var före omdaningarna, så att man i värsta fall kan återgå till det sättet att vara om det skulle visa sig att man (inklusive AI:n) missat att tänka på något när man gjort omdaningarna. Man borde helt enkelt behandla mänskligheten som ett dataprogram. En klok programmerare ser till att alltid kunna gå tillbaka till en tidigare, garanterat hyfsat tillfredsställande version av programmet han jobbar med, för den händelse att någon eller några av de förändringar han gör skulle visa sig utgöra någon allvarlig försämring, som kanske bara ställer till det i vissa speciella situationer, men då desto mer rejält.

Tills vidare kan vi tyvärr inte göra några backup-kopior på mänskligheten, åtminstone inte några sådana som vi kan skydda från att bli dödade av övriga delar av mänskligheten. Därför bör vi tills vidare inte göra några förändringar i människors gener, eller drastiskt förändra hur vi behandlar människor. Det är bara alltför riskabelt, och med på alla sätt övermänsklig AI kommer det snart så mycket bättre och säkrare möjligheter till människoomdaning att det vore dumt att inte vänta på dessa. Det är fullt tillräckligt att bara hålla mänskligheten vid liv fram till dess. Sedan kommer övermänsklig AI att fixa resten, till allas fördel.

[Justin Case]

Jag skulle vilja ifrågasätta vad det beror på att att vissa människor har ett så stort behov av att kontrollera vad andra människor gör. Tror dom att dom är oumbärliga? Isåfall varför tror dom det? Tror dom att dom vet hur andra människor ska leva sina liv? Tror dom att just de är "utvalda" att kontrollera andra? Hur har dom isåfall kommit fram till det? Vem har valt ut just dem och varför?

Om man verkligen vet bättre än alla andra, är det väl rimligen bra att man får makten att styra över de andra. I den mån de andra bör ha självbestämmanderätt över sina liv, kommer man ju då att inse det (bättre än de själva), eftersom man är mer intelligent än dem, och man kommer av samma skäl att ge dem den graden av självbestämmanderätt. Frågan är alltså inte varför en besserwisser försöker få andra att leva enligt hans vilja, det gör han kanske rätt i givet att han verkligen vet bättre än de andra vad som vore bäst för dem att göra. Frågan är snarare vad som får så många av oss att vara besserwissrar - långt fler av oss och med mer motstridiga viljor än vad det finns utrymme för i styrandet av samhället.

Det sitter nog i våra gener att ha en tendens att tro mer om vår egen intellektuella förmåga än om andras. Detta beror på att det statistiskt sett lönar sig. I de fall då vi faktiskt råkar vara mer intelligenta än människorna i vår omgivning, är det fördelaktigt för oss att utgå från att vårt intryck att vi är det beror på att vi faktiskt är det, för då kommer vi att med större kraft driva igenom vår egen syn på hur saker och ting ska göras, hur lagstiftningen ska se ut, m.m., och då är det bra att vi gör detta, eftersom det i de fallen är bäst att vår omgivning gör som vi vill, eftersom vi i de fallen vet bäst. Och i de fall då vi inte vet bättre än människorna i vår omgivning hur saker och ting ska skötas, kommer människorna i vår omgivning ändå att märka detta (om inte annat genom att t.ex. jämföra några år med vår politik med några år med någon annans politik), och då har vi lyckligtvis inte så stora möjligheter att lyckas driva igenom vår vilja någon längre tid, så då förlorar samhället inte så mycket på att vi tror att vi borde det. Samhället rättar ju i de fallen till sitt misstag efter ett tag. Det är nog ungefär som med att om alla deltagare i en tävling (t.ex. i någon idrottsgren) är övertygade om att de har goda chanser att vinna (fastän ytterst få av dem verkligen har det), kommer de som verkligen har de bästa vinstchanserna att bli tvungna att prestera ännu bättre för att ha någon chans att vinna än i en tävling där endast de som verkligen är allra bäst tror sig ha goda vinstchanser. Ett kanske "omotiverat" stort självförtroende, som får en att tro att man har goda chanser att vinna fastän man inte har det, får en ofta att prestera lite extra bra, och tvingar på så sätt ens bättre konkurrenter att göra detsamma för att kunna vara säkra på att vinna.

Sammantaget - när man räknar samman de situationer där man själv verkligen vet bäst och de situationer där man inte gör det - lönar det sig alltså statistiskt sett (så länge ens intelligensnivå inte är uppenbart väldigt mycket lägre än ens omgivnings dito) att tro att man själv vet bättre än ens omgivning hur saker och ting bör göras i samhället, t.ex. hur sådant som lagstiftning bör utformas. Därför är de flesta av oss lite av besserwissrar i grund och botten. Dock hemlighåller de flesta av oss att vi är det, eftersom det finns ett grupptryck (i vårt land kallat jantelagen) som gör att man lätt kan bli bestraffad hårt socialt om man låter och verkar som om man tror sig veta bättre än andra. En del av oss kan dock av olika skäl kosta på sig att trotsa det grupptrycket. På så sätt skulle man kunna säga att politiker som brinner för sin politik i någon mening är ärligare än andra medborgare, generellt. De visar den naturliga (om än kanske oftast "omotiverade") besserwisser-sida av sig själva som så många andra medborgare också har men inte vågar visa lika mycket av.