Tomrum i rörelse?

[reflex]

Jag gillar att använda metaforer för att åskådliggöra fenomen.
Åter till jäsdegen alltså.
När en jäsdeg jäst tillräckligt länge så kollapsar den.
Kanske är det samma sak med universum. När de krafter som får universum att utvidga sig når en viss gräns så kollapsar allt och "säckar ihop".
Vi får ett pulserande "universum".
Där har vi det. Jag är för min del beredd att byta ut "Big Bang" mot "jäsdegen" som förklaringsmodell.
Big bang har jag akdrig trott något vidare på.
Eftersom utvidgningen accelererar så borde den direkt efter "Big bang" ha varit väldigt långsam. Hur får man ihop det?
Jo, med "jäsdegen".
Gud kanske är bagare. Vi borde baka mera.

[SigurdV]

Nja... det var ju några som ville hävda att tomrummet av nån anledning orsakade rödförskjutning och än i dag dyker de upp i internetforum men knappast bland seriösa forskare.

Föreställ dig att du sitter och tittar på en avlägsen galax. Galaxens hastighet ökar efterhand och därmed så ökar ljusets våglängd. Rödförskjutningen tilltar. Till sist kan vi inte längre detektera någon elektromagnetisk strålning från galaxen då den avlägsnar sig med en hastighet som uppnått c.

"Med tiden kommer allt fler galaxer att försvinna ur vårt synfält då ljuset från dessa galaxer inte längre hinner nå fram till oss på grund av universums snabba expansion. Vi kommer så att leva i en allt glesare och kallare rymd. Detta blir the Big Chill." ref. Universums framtid, Wikipedia

Alldeles riktigt. Men hur lång tid tar det? "Med tiden" är ju lite vagt.
Och på samma sätt är mitt uttryck "Livets exponentiella reproduktion" visserligen begripligt men hur lång tid tar det innan all tillgänglig energi i universum förbrukats?

En randanmärkning: Eftersom det är rummet som utvidgas så kan den relativa hastigheten bli hur många gånger ljusets hastighet som helst.
En till: Diametralt motsatta punkter i universum befinner sig inte inom varandras händelsehorisonter idag tycker jag mig förstå...de kan sägas befinna sig i olika "världar": Hur nära varandra måste de punkter som befinner sig inom vår händelse horisont ha befunnit sig strax efter BB och hur långt borta från punkter som nu ligger utanför?
(Nån mer än jag som får huvudvärk av frågan?)

[Emergent]

Det känns lite fel och ologiskt att tala om att tomrummet rör sig, när man snarare borde tala om vad som rör sig i tomrummet. Jag undrar om inte begreppet tomrum är redundant i sammanhanget världsrymd. Det absoluta tomrummet kanske bara existerar i vår fantasi.

[Algotezza]

Jag gillar att använda metaforer för att åskådliggöra fenomen.
Åter till jäsdegen alltså.
När en jäsdeg jäst tillräckligt länge så kollapsar den.
Kanske är det samma sak med universum. När de krafter som får universum att utvidga sig når en viss gräns så kollapsar allt och "säckar ihop".
Vi får ett pulserande "universum".
Där har vi det. Jag är för min del beredd att byta ut "Big Bang" mot "jäsdegen" som förklaringsmodell.
Big bang har jag akdrig trott något vidare på.
Eftersom utvidgningen accelererar så borde den direkt efter "Big bang" ha varit väldigt långsam. Hur får man ihop det?
Jo, med "jäsdegen".
Gud kanske är bagare. Vi borde baka mera.

Det gäller väl att baka av degen innan den imploderar.

/Algotezza

[Algotezza]

Det känns lite fel och ologiskt att tala om att tomrummet rör sig, när man snarare borde tala om vad som rör sig i tomrummet. Jag undrar om inte begreppet tomrum är redundant i sammanhanget världsrymd. Det absoluta tomrummet kanske bara existerar i vår fantasi.

Abstrakt sett: Vad som rör sig i tomrummet är partiklar. Ser vi närmare på partiklar består de av mindre partiklar som rör sig i tomrum, tills vi kanske kanske når den vibrerande strängnivån, med inrullade dimensioner (4 st) - och strängar lär inte bestå av mindre delar så dessa kan kanske kallas mikrotomrum i rörelse. Slutar de röra sig återstår tomrum. Alla partiklar som slutar röra sig, sönderfaller i tomrum. Men det är bara ett tänkt scenario.

/Algotezza

[Illusionen]

Det känns lite fel och ologiskt att tala om att tomrummet rör sig, när man snarare borde tala om vad som rör sig i tomrummet. Jag undrar om inte begreppet tomrum är redundant i sammanhanget världsrymd. Det absoluta tomrummet kanske bara existerar i vår fantasi.

Abstrakt sett: Vad som rör sig i tomrummet är partiklar. Ser vi närmare på partiklar består de av mindre partiklar som rör sig i tomrum, tills vi kanske kanske når den vibrerande strängnivån, med inrullade dimensioner (4 st) - och strängar lär inte bestå av mindre delar så dessa kan kanske kallas mikrotomrum i rörelse. Slutar de röra sig återstår tomrum. Alla partiklar som slutar röra sig, sönderfaller i tomrum. Men det är bara ett tänkt scenario.

/Algotezza

Hej!
Ett mycket bra tänkt scenario, vill jag påstå.
Om du likställer "tomrum" med det jag benämner universums abstrakta grundtillstånd/status, G, och "partikel" med avvikelse ("densitetsavvikelse") i/från G, så har du
förenklat beskrivit modellen till något fundamentalt, enligt mitt synsätt. I nästa steg låter du "strängarna" vibrera symmetriskt så att balans råder (=balanskriteriet DELTA).
Eulers formel och matematikens imaginära tal, verifierar indirekt detta. Därefter synkroniserar du vibrationerna (via vxv med sinnets atomer) så du erhåller/separerar olika "projektioner" av vibrationerna. Därigenom har du nu genererat "input" till medvetandet !
Fenomenet tid är förenklat en funktion av den skalfaktor-differens som kännetecknar relationen mellan "partikel-projektionen" från "G-projektionen".
Fullföljer du resonemanget kommer du snart att skönja bakgrunden till matematikens regelverk. Den samstämmigheten antyder att det är rätt väg att gå.

Hälsar
Illusionen

[Pilatus]

Fenomenet tid är förenklat en funktion av den skalfaktor-differens som kännetecknar relationen mellan "partikel-projektionen" från "G-projektionen".

Vad har tid för relation till projektionen du talar om? Kan tid ses som en dimension till de rumsliga? Har tid någon speciell egenskap, enligt dig? Kan den beskrivas verbalt, som fenomen?

[Algotezza]

Det känns lite fel och ologiskt att tala om att tomrummet rör sig, när man snarare borde tala om vad som rör sig i tomrummet. Jag undrar om inte begreppet tomrum är redundant i sammanhanget världsrymd. Det absoluta tomrummet kanske bara existerar i vår fantasi.

Abstrakt sett: Vad som rör sig i tomrummet är partiklar. Ser vi närmare på partiklar består de av mindre partiklar som rör sig i tomrum, tills vi kanske kanske når den vibrerande strängnivån, med inrullade dimensioner (4 st) - och strängar lär inte bestå av mindre delar så dessa kan kanske kallas mikrotomrum i rörelse. Slutar de röra sig återstår tomrum. Alla partiklar som slutar röra sig, sönderfaller i tomrum. Men det är bara ett tänkt scenario.

/Algotezza

Hej!
Ett mycket bra tänkt scenario, vill jag påstå.
Om du likställer "tomrum" med det jag benämner universums abstrakta grundtillstånd/status, G, och "partikel" med avvikelse ("densitetsavvikelse") i/från G, så har du
förenklat beskrivit modellen till något fundamentalt, enligt mitt synsätt. I nästa steg låter du "strängarna" vibrera symmetriskt så att balans råder (=balanskriteriet DELTA).
Eulers formel och matematikens imaginära tal, verifierar indirekt detta. Därefter synkroniserar du vibrationerna (via vxv med sinnets atomer) så du erhåller/separerar olika "projektioner" av vibrationerna. Därigenom har du nu genererat "input" till medvetandet !
Fenomenet tid är förenklat en funktion av den skalfaktor-differens som kännetecknar relationen mellan "partikel-projektionen" från "G-projektionen".
Fullföljer du resonemanget kommer du snart att skönja bakgrunden till matematikens regelverk. Den samstämmigheten antyder att det är rätt väg att gå.

Hälsar
Illusionen

"Tomrum"/ G = potentialitet (för att "bli" partiklar i rörelse som när de bygger upp en varelses kropp och vibrerar samstämmigt - i t.ex. en hjärna - kan ge upphov till medvetande.)

"Sinnets atomer" har en "yttre" energetisk och objektiv materiesida och en inre, subjektiv, mental "upplevelsesida". Jfr med Spinozas monistiska dubbelaspektteori!

Tänker jag mig det hele...


/Algotezza

[Illusionen]

Fenomenet tid är förenklat en funktion av den skalfaktor-differens som kännetecknar relationen mellan "partikel-projektionen" från "G-projektionen".

Vad har tid för relation till projektionen du talar om? Kan tid ses som en dimension till de rumsliga? Har tid någon speciell egenskap, enligt dig? Kan den beskrivas verbalt, som fenomen?

Hej Pilatus!

Frågorna du ställt,
1 Vad har tid för relation till projektionen du talar om?
2 Kan tid ses som en dimension till de rumsliga?
3 Har tid någon speciell egenskap, enligt dig?
4 Kan den beskrivas verbalt, som fenomen?,
är svåra att besvara kortfattat och enkelt, men jag kan göra ett försök så får vi se vart det leder.
Du har alltid möjlighet att stämma av mot min hemsida som förklarar mer utförligt.

Konceptets huvudhypotes grundas på antagandet att det, i det universella perspektivet, finns ”något” abstrakt som kan liknas vid ett referenslöst balanserat instabilt grundtillstånd, G, skilt från våra atomära dimensioner. Det går att definiera G på ett elegant sätt, men jag vill återkomma till det senare.
Balanskriteriet Delta, ΔØ, beskriver obalanser i G, och återspeglar universum. Delta beskriver bl a kopplingen, via G , mellan atomer.
Detta medför, att då ALLT i vår atomära värld utgör avvikelser i G , är även ALLT sammanlänkat via G. En både hisnande och fascinerande slutsats, eller hur ?


Viktiga definitioner refererande till G är,
NORMERAT: ”Neutral” viktad G-värde-densitet, som används för verkanbestämning vid växelverkan.
EJ NORMERAT: EJ viktade G-värde-densitet, som är en förutsättning för medvetandets förnimmelse.
FENOMEN: Differens/relation mellan NORMERAD och EJ NORMERAD ”G-densitet”.
FÖRNIMMELSE: f(ej normerad ”G-densitet”), beroende av valda definitioner t ex,
TID: funktion av diff-relation mellan normerat −G och ej normerat +1/G När G >> 1 → 1/G ~ TID

Det är viktigt att förstå att G är abstrakt, och ej direkt kan förnimmas. Begrunda särskilt följande mening.
Det vi förnimmer är kombinationer (effekter via normerad växelverkan) av ej normerade ”G-projektioner”.

SVAR, (utöver definitionerna)

Fråga 1:
NORMERAT avser den G-värde-densitet som ingår i universell växelverkan.
Detta ska tolkas som att det normerade G-värdet motsvarar EFFEKTEN (förnimmelseeffekten) densiteten har vid vxv.
Som exempel, förnims ”PARTIKEL” ha en koordinatkoncentration +1/G (extremt liten ”skala”), så har den ett normerat verkan värde som är –G (extremt stor ”skala”).
Fenomenet TID kan mot denna bakgrund ses som det verkan-substitut som representerar det som SAKNAS p g a den förminskade skalan (1/G är det vi förnimmer, men verkan/effekten är –G). Det är inte helt korrekt, men förenklat kan du ersätta G med c, så förstår du skaldifferensens dynamik.
Om du tänker till får du här Plancks konstant på köpet !

Fråga 2:
Svår fråga ! Som framgår av ovanstående härrör tid från skalära skillnader i/hos det abstrakta G.
Det har ingen direkt överensstämmelse med ”vårt rum” och dess koordinater, så spontant är svaret nej.
För att ge ett väl underbyggt svar behöver vi först definiera flera begrepp, innan jag är beredd att svara slutgiltigt.

Fråga 3:
Ja, men utrymmet är här för begränsat för att jag ska kunna få till det begripligt.
Läs gärna kapitel RELATIVITET, i mitt koncept ( http://www.maticweb.com ).

Fråga 4:
Jag skriver själv ”fenomenet TID”, men när du ställer frågan blir jag tveksam till om det är rätt ordval.

Är ovanstående begripligt ?

Hälsar och undrar
Illusionen

[Pilatus]

Konceptets huvudhypotes grundas på antagandet att det, i det universella perspektivet, finns ”något” abstrakt som kan liknas vid ett referenslöst balanserat instabilt grundtillstånd, G, skilt från våra atomära dimensioner. Det går att definiera G på ett elegant sätt, men jag vill återkomma till det senare.
Balanskriteriet Delta, ΔØ, beskriver obalanser i G, och återspeglar universum. Delta beskriver bl a kopplingen, via G , mellan atomer.
Detta medför, att då ALLT i vår atomära värld utgör avvikelser i G , är även ALLT sammanlänkat via G. En både hisnande och fascinerande slutsats, eller hur ?

Ja absolut, klar som en grynvälling.

Jag skriver själv ”fenomenet TID”, men när du ställer frågan blir jag tveksam till om det är rätt ordval.
Är ovanstående begripligt ?

Nej Illusionen, det är inte begripligt. Jag kan inte påstå att jag begriper vad du försöker förklara. Om någon skulle påstå att du skämtar genom att blanda matematiska och fysiska begrepp skulle jag nicka jakande. Menar du allvar och har något viktigt att säga och jag totalt missat poängen så rullar en tår nedför min kind. Det översteg min förmåga och jag utgick från att det du skriver är nonsens, något slags pyttipanna som inte förklarar någonting överhuvud taget.

[holoteist]

pyttipanna LOL.

[reflex]

pyttipanna LOL.

Jag tycker också att det som Illusionen skriver är så gott som obegripligt utifrån min horisont(realexamen (motsv.9G) med dåliga betyg).
Jag får intrycket av att illusionen försöker sätta "myror i huvet" på oss "filosofer", i våra allvarligt menade försök att avslöja verklighetens innersta väsen.
Kanske är det så kanske inte, men det spelar inte så stor roll. I så fall må detta ändå vara tillåtet, kanske till och med nyttigt. Det man inte förstår skapar frågor, genererar tankar.
Tack vare denna av Illusionen initierade diskussion så vet jag nu vad tid är även om jag inte förmår att definiera den på ett "vetenskapligt" sätt.
TID är jämförande av rörelse.
Allt rör sig.
Vill man veta hur snabbt något rör sig behöver man två föremål som rör sig med olika hastighet
Hastighet är sträcka per tidsenhet, därför behöver vi konstruera ett "tidskriterium". Till detta kan vi använda solens, månens eller något annat föremåls rörelse och dela upp denna i enheter.
Då har vi TID.
Jag såg ett "populärvetenskapligt" program på TV om tiden häromdan. Jag satt och retade upp mig på att dom enligt mig hade helt fel syn på tiden. Man talade om en "tidspil" och att tiden bara gick i en riktning.
Tiden går inte i någon riktning.
Ponera att man lyckades vända händelseutvecklingen så att den gick bakåt. Inte skulle det förändra något vad tiden beträffar eftersom tiden bara är ett av våra verktyg.
Man talade i programmet dessutom om Universums historia och framtid. Där kommer det in sånt som berör det som jag tror menas med Illusionens "grundtillstånd".
Allt i universum skulle så småningom slockna och försvinna. Till slut skulle inget existera över huvud taget. Konstig tanke. Vart tog universum vägen? Kan allt bli till ingenting och kan ingenting bli till allt?

[förstår mig själv]

Reflex. Håller helt med. Tid är ett begrepp som skapats. Det vore meningslöst att prata om tid om allt inte följde naturlagar.

[Pilatus]

Man talade om en "tidspil" och att tiden bara gick i en riktning.

Ja, "reflex", så är det. Vi blir äldre. Universum expanderar och naturliga processer bara kan ske spontant i en riktning.

Ponera att man lyckades vända händelseutvecklingen så att den gick bakåt. Inte skulle det förändra något vad tiden beträffar eftersom tiden bara är ett av våra verktyg.

Verktygen är de med vilka vi mäter tidens gång.

Allt i universum skulle så småningom slockna och försvinna.

Det försvinner inte, men energin blir så utspridd att den inte längre förmår att uträtta något arbete.

[Pilatus]

Tid är ett begrepp som skapats.

Tidsbegreppet är en skapelse, men inte tiden själv. Rum och tid kan beskrivas som dimensioner av verkligheten.